Visa fullständig version : Är du rädd för att dö?
kungconny
2009-04-05, 17:24
Fick idén från den här tråden: http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=128863
Ja, jag är rädd för att dö. Har så mycket kvar att göra.
Inte rädd för döden i sig utan mer sättet jag kan komma att dö på.
Rädd för att behöva drunkna eller lida innan jag dör, när man väl är död så är man död och då spelar det ju inte så stor roll.
Det beror på hur man menar. Jag är rädd för att dö eftersom jag vill hinna göra mycket mer och att det skulle orsaka lidande för mina nära och kära, men jag är inte rädd för att vara just död.
King Grub
2009-04-05, 17:35
Det är inget jag ser fram emot, men jag tänker inte gå och gruva mig innan det är dags.
Inte rädd för det precis men längtar inte. Jag vet att jag kommer att dö någon gång och det finns inte det minsta att göra åt det. Väljer därför att göra det bästa av tiden när jag lever och inte grubbla och vara rädd för att dö.
Shakemynuts
2009-04-05, 17:40
Jag försöker leva på så sätt att jag inte går och lägger mig och har ångrat något stort beslut, vilket får mig att känna mig trygg helt enkelt att jag inte bekymrar mig över om något skulle hända helt enkelt.
Så nej, jag är inte rädd för att dö.
shadowfire
2009-04-05, 17:45
Jag har växlat helt senaste 1-2 åren, troligtvis pga åldern. Innan jag fyllde 30 var jag helt orädd o sket i allt, men jag har blivit grymt mkt försiktigare i trafiken mm nu. Tar mer ansvar för mitt liv nu än innan.
Jag har också blivit en riktig fegis de senaste åren. :D
Förut kunde jag knappt förstå varför man inte skulle vilja hoppa fallskärm och liknande. Desto snabbare bilen jag satt i rullade, desto roligare osv.
Nu skulle jag knappt hoppa fallskärm om någon bjöd på det och om någon "buskör" i bilen jag sitter i så börjar jag svettas. :em: Nu saknas det väl bara att jag inte kommer våga skaffa sporthoj igen. :(
Lite.
Inte så mycket så att man går runt och tänker på det eller får ångest eller något sådant, men visst vill man inte dö.
Är inte rädd för att dö, de sker när de sker.
Men jag vill inte dö, men de är en helt annan historia.
Nordenator
2009-04-05, 17:56
Egentligen inte, men det vore ju helt klart surt om man skulle säcka ihop på skithuset imorgon. Samtidigt kanske det är lite skit samma eftersom jag inte direkt kommer ha möjligheten att vara bitter över det. Så nej, det är jag nog inte. Fast jag kanske ska försöka vara den som överlever livet. Det är garanterat Bowser som är sistbossen.
Inte rädd för döden i sig utan mer sättet jag kan komma att dö på.
Rädd för att behöva drunkna eller lida innan jag dör, när man väl är död så är man död och då spelar det ju inte så stor roll.
+1
Upplevelsen (beroende på hur man dör) verkar läskig. Samtidigt, om man tänker efter, så är det ju minnet av en upplevelse som gör den jobbig så...
Men... ja.
Arnesson
2009-04-05, 18:03
Jag är inte rädd för att dö. Men efter mc olycka och diverse skador vet jag att kroppen är ömtålig och jag försöker skydda mig mer.
Nej
Men jag väljer själv hur det går till.
Nej. Det funkar inte att gå runt och oroa sig över en sak som är självklar. När det är något som man inte riktigt vet om man vågar brukar döden funka som motivation. "Du vill väl inte dö utan att ha gjort blablabla din jävla fegis."
von huff
2009-04-05, 18:07
Såpass rädd att jag funderar förejag gör något tillräckligt sjukt:)Skulle nog aldrig klara av ett självmord
Vill leva, men en dag är det dags att dö och jag är inte rädd för det.
mangemani
2009-04-05, 18:39
dör man så dör man,inget man kan göra åt det och inget man kan gå och vara rädd för.
blir man påkörd utav en bil imorgon eller om man dör utav naturliga orsaker flera år senare,vem vet..men tills den dagen,så lever jag livet och oroar mej inte.
von huff
2009-04-05, 18:42
Att dö tar väl endå inte så länge om man det nu inte är nån tortyr eller långsam strypning.Om man inte räknar långvarig dödlig cancer och dylikt.
Det mest skrämmande är vad som händer efter att man dött
Visst, kommer väl inte vara det roligaste jag gjort, men när jag tänker tillbaka på perioden innan jag kom till, så kan jag inte säga att jag känner obehag eller rädsla.
drakfelt
2009-04-05, 18:46
rädd att dö i förtid och missa ett härligt liv
Jag är inte rädd för att dö generellt så att det påverkar mig eller min vardag, men de gånger jag genomgått någon form av kris, tex separation, så har jag tänkt mycket på döden. Mest i form av vem/vilka skulle sakna mig, komma på min begravning, gråta osv.
Nej, då jag känner att om jag skulle dö knall och fall ikväll så är jag nöjd med livet jag levt. Självklart är det mycket mer jag vill göra, men med tanke på den tiden jag har levt har jag gjort mycket och skulle inte ångra något.
Nej, jag är inte rädd för att dö. Däremot är jag livrädd för att bli kroniskt sjuk på ett som skulle reducera mitt liv till ett minimum. Döden känns mest befriande.
Three pigs
2009-04-05, 19:56
Idag är jag det, men det var jag inte igår. Just nu känner jag att jag har mycket att vinna den kommande tiden ;)
Visst hade det vart trist att dö, men jag tror lite på ödet, att dör man så var det meningen att det skulle vara så.
Ja, mycket. Men inte så mycket som för några år sedan.
Andy.da.wohoo
2009-04-05, 20:08
Beror på, om man säger att man är livrädd för någonting så är man rädd för att dö av något?
Det är ju inget man ser fram emot, däremot vettifasen om jag är så för att dö. "att dö är en del av livet" så att säga.
Nee, it is what it is, som de flesta andra också konstaterat.
Inte så att jag går och tänker på det.. men skulle jag ställas stirrande döden i vitögat så skulle jag skita på mig..
Fultjack
2009-04-05, 20:21
Nej inte rädd. Ibland längtar jag tom till den dagen.
Vissa dagar känns livet bara så oinspirerat. Allting går på repeat typ.
Men vissa dagar är det såklart alldeles underbart ;)
Jag vill inte dö nu, nejtack.
sundvall
2009-04-05, 21:30
Jag tror att många människor är rädd för döden för att dom känner att dom aldrig riktigt levt.
rädd nej men vem fan ska hålla koll på mina ungar då:whipped:
Jag är rädd när man hamnar i situationer som är farliga, tänker inte på det annars.
Finns mycket jag inte skulle göra om jag hela tiden var rädd för att dö, tex hade jag inte fått njuta av seglingen i fredags och lördags (tänk vad som kunnat hänt om jag trillat i vattnet tex).
Ska kanske tillägga att jag för ngt år sedan inte var det alls. Men det har hänt ngt på sista tiden som fått mig att ändra mig. Slog mig nu när jag läste igenom tråden.
redbullen
2009-04-05, 22:22
Nej inte direkt.....leker dock inte med döden allt för ofta...bara ibland :P
Men jag jag dör väl när utgångsdatumet är framme :D
//Peter
Alla som nu inte är rädda för att dö, ni känner alltså att erat liv varit fullkomligt perfekt och ni gjort allt ni vill hinna göra innan ni slutar existera för evigt?
Jag är rädd för döden. Så rädd för döden att jag tänker skippa den. Hur vet jag inte riktigt än, men jag spånar på det.
Alla som nu inte är rädda för att dö, ni känner alltså att erat liv varit fullkomligt perfekt och ni gjort allt ni vill hinna göra innan ni slutar existera för evigt?
Det är väll inte det enda alternativet till att inte vara rädd för döden?
Det är väll inte det enda alternativet till att inte vara rädd för döden?
Precis, du tänkte nog inte fullt ut där.
redbullen
2009-04-05, 22:32
Alla som nu inte är rädda för att dö, ni känner alltså att erat liv varit fullkomligt perfekt och ni gjort allt ni vill hinna göra innan ni slutar existera för evigt?
Tror ingen har levt ett fullkomligt perfekt liv, det finns alltid något man skulle vilja gjort annorlunda.
Mitt liv har inte varit prefekt, och jag vet inte hur det kommer bli i framtiden, men jag kommer göra mitt bästa så klart
Jag kör mitt race och så får de blir, och det får jag också acceptera..
//Peter
Alla som nu inte är rädda för att dö, ni känner alltså att erat liv varit fullkomligt perfekt och ni gjort allt ni vill hinna göra innan ni slutar existera för evigt?
Jag är rädd för döden. Så rädd för döden att jag tänker skippa den. Hur vet jag inte riktigt än, men jag spånar på det.
Nu trasslar du in dig, det har ju ingen betydelse om du hunnit göra allt du ville när du väl är död, sålunda finns det heller ingen anledning att vara rädd för döden pga att man inte ännu haft/upplevt ett perfekt liv.
Det är väll inte det enda alternativet till att inte vara rädd för döden?
Nåpe, finns väl oändligt många alternativ. Så att säga att man inte är rädd för döden är bara skitsnack eller dålig insikt.
Precis, du tänkte nog inte fullt ut där.
Hur tänkte du nu?
jag är så rädd att dö ibland så när jag drömmer om den eller tänker djupt på tanken så får jag extrem panik och springer omkring och det känns som man inte får någon luft när man andas,inga ord kan beskriva hur det känns under och efteråt, brukar oftast sluta med att man lyckas stanna i köket och dricker iskallt vatten,efteråt känner man sig väldigt levande ,avslappnad och mottaglig .
Vill inte dö och vill inte vara ensam, hittade min självfrände och jag förstörde allt men insåg inte hur viktig hon var och hur trist ,meningslöst och likgiltigt livet var utan hon,försöker få tillbaka hon, skulle hon försvinna för gott och min familj skulle jag nog inte alls vara rädd för döden.
Finns så mycket kvar i livet att göra, men jag är väl inte direkt rädd. Dock fick jag en tankeställare när en jämnårig kille blev påkörd här och dog. Hur fort det kan gå och hur plötsligt livet kan ta slut.
Fatalist
2009-04-05, 23:39
Det är inget jag ser fram emot, men jag tänker inte gå och gruva mig innan det är dags.
+1, men byt ut början till livrädd.
Nåpe, finns väl oändligt många alternativ. Så att säga att man inte är rädd för döden är bara skitsnack eller dålig insikt.
Om man inte tycker det är så ballt att leva är väl döden inget att vara särskilt rädd för?
De gånger jag varit nära att dö har jag varit rädd, knappast mer avtrubbad nu.
pragmatist
2009-04-06, 06:34
Klart det skrämmer en att inte få existera och uppleva saker längre. Men man kan ju hoppas att när det är dags så är man så gammal och trött/väck att man inte har så mycket utbyte av tillvaron i alla fall. När riktigt gamla, sjuka och senila släktingar gått bort så har jag mest tyckt att det verkat skönt för dem att det äntligen varit över. Deras liv var ju ändå slut, liksom. Och den döden finns ju ingen anledning att vara rädd för.
Jag är mer rädd att få uppleva mina barn dö.
Iofs är jag rädd att inte heller få uppleva mina barn växa upp.
Jag är rädd. Jag var inte det tidigare men när jag tänker på att dö nu så tycker jag det är läskigt och obehagligt. Allra mest att bli gammal och veta att tiden börjar ta slut. Det skrämmer mig.
Ignatius72
2009-04-06, 07:26
Inte rädd för döden i sig utan mer på konsekvenserna av den. Ibland så tänker jag på sorgen att inte få se barnen växa upp, inte få vara med och dela på alla deras upplevelser och lärdomar om jag skulle trilla av pinnen. Då blir jag lite rädd.
Om man inte tycker det är så ballt att leva är väl döden inget att vara särskilt rädd för?
Men sedan är det en jävla skillnad att inte vilja leva och vilja ta livet av sig här och nu. Den som bor i göteborg och har tråkigt en måndag kan ju ta och dra en sväng till göta älvbron och hoppa. 19.5 m segelfri höjd är klart hoppbart, bara man hoppar på rätt sätt. Tänk sedan att du skall göra om det på älvsborgsbron istället och känn hjärtat skena iväg...
Verkar generellt här som att många gått igenom en fas i livet när de inte varit rädda men när de sedan fått lite erfarenheter blivit mer rädda för döden. Så även jag. Kanske inte rädd men jag vill verkligen inte dö just nu.
Jag undrar om man när man är äldre kommer känna mindre oro för att ens liv faktiskt skall sluta. Jag tror det faktiskt. Den dagen när man har vuxna barn som i sin tur har en egen familj tror jag man kan slappna av på ett helt annat sätt. När ens banrnbarn är vuxna har man på något sätt gått hela varvet runt, i alla fall när det gäller familjelivet. Sedan finns det såklart många andra aspekter av livet.
Ingen av oss vet med säkerhet hur och när vi kommer dö och det är väl det som är skrämmande. Hade man fått datum och orsak hade ju mystiken försvunnit. När man väl är död bryr man sig nog inte nämnvärt men det blir ju tråkigt för alla andra i ens närhet. Det västa skulle helt klart varit om ens barn går bort före en själv. Min gammelfarmor blev 100 år och överlevde sin man och alla sina 4 barn, det kan inte har varit så kul, å andra sidan fick hon lära känna sina banrbarn, barnbarnsbarn och deras barn...
Nej, hoppas det går snabbt bara.
kungconny
2009-04-06, 20:05
Många intressanta förklaringar. Men personligen tycker jag att mangs sammanfattade det bäst. Jag tror att desto äldre man blir desto mer less blir man på livet. Tycker nog att man gjort allt. tex. när min farfar var inne på akuten när han var kanske 87 så sa han uttryckligen att det gärna fick ta slut nu.
Många intressanta förklaringar. Men personligen tycker jag att mangs sammanfattade det bäst. Jag tror att desto äldre man blir desto mer less blir man på livet. Tycker nog att man gjort allt. tex. när min farfar var inne på akuten när han var kanske 87 så sa han uttryckligen att det gärna fick ta slut nu.
Man är nog framför allt less på att kroppen lägger av. Inte roligt att pissa på sig, inte orka göra något, ha ont och inte klara sig själv.
berra_berra
2009-04-06, 20:36
Det är inget jag ser fram emot, men jag tänker inte gå och gruva mig innan det är dags.
Håller med dig till 100 %.
Ganymedes
2009-04-06, 20:43
Jag hade varit rädd för döden om den bara drabbade vissa. Nu är den ju totalt oundviklig och därför en helt naturlig händelse. Tror till och med att den kan vara en befrielse i många fall. Så nej, jag är inte rädd. Men jag hoppas att få leva länge och väl tills dess!
Jag är inte rädd, men vill inte dö än. Vill leva ett par år till iaf! :)
Men de finns la ett talesätt som är ungefär såhär: "Lev livet som en tiger och dö ung, eller lev som ett lamm och dö gammal". Säkert fel, menmen :D
Tycker iaf att de är klokt.
Vill absolut inte dö, e mest rädd för vad som händer NÄR man dött. men einte rädd för sjävla döds ögonblicket.
Ganymedes
2009-04-07, 20:40
Vill absolut inte dö, e mest rädd för vad som händer NÄR man dött. men einte rädd för sjävla döds ögonblicket.
Vad händer när man dött då? Själv tror jag samma sak "händer" som innan man blev till.... Dvs nada.
ja, jag är rädd för döden.. inte så mycket för att jag ska dö nån gång utan mer när/om någon i min närmaste familj går bort, tex min partner. Jag tror att jag kan föreställa mig hur det känns att "veta" att man ska dö, haft en sån upplevelse redan. Sen att jag inte gjorde det är en annan femma.. :D
Hoppas bara att det går fort när det väl är dags.
Jag minns säkert fel men var det inte en unge som sa i en svensk film med bla Persbrant:
"Livet är bra kort med tanke på hur länge man sen skall vara död"
Jag har svårigheter att tänka på döden då jag inte kan hantera det faktum att jag inte begriper vad som händer när jag dör och hur det känns osv. Det blir så svårt att föreställa sig att jag tänker tills jag får huvudvärk.
Men sådär överlag ser jag främst döden som en deadline (lol vilket ordval), jag vill hinna med så mycket som möjligt innan det.
Jag har alltid fascinerats av det okända, dit döden även tillhör. Svaret är alltså nej, inte rädd.
Deceiver85
2009-04-08, 00:10
Har rejäl dödsångest i perioder...
Lafayette
2019-08-16, 09:16
Ja, vidrigt. Speciellt med tanke på hur tiden flyger.
Ja, vidrigt. Speciellt med tanke på hur tiden flyger.
Då får su väl ta tillvara på din tid. Du kan alltid börja idag.:)
Lafayette
2019-08-16, 09:37
Då får su väl ta tillvara på din tid. Du kan alltid börja idag.:)
Jag jobbar på det.*hug*
trädgårdsmöbel
2019-08-16, 09:41
Jag har en ganska ångestfylld syn på just döendet. Jag har sett ganska många döende sjuka människor som blir riktiga as mot närstående sista tiden i livet, att bli sån skrämmer mig rejält.
Lafayette
2019-08-16, 09:44
Jag har en ganska ångestfylld syn på just döendet. Jag har sett ganska många döende sjuka människor som blir riktiga as mot närstående sista tiden i livet, att bli sån skrämmer mig rejält.
Blä, påminner mig om tiden på äldreboendet. En äldre som hade sån total skräck och dödsångest varje dag. Vill verkligen inte bli dement eller något annat när jag blir äldre.:(
Nej inte direkt. Precis som tidigare varit inne på så är jag möjligen mer skärrad inför tanken på det som föregår själva döden.
Skulle ju inte jättegärna drunkna eller bli fastklämd under en rasad byggnad några dagar. Självklart skulle ju en utdragen smärtsam sjukdom inte vara önskvärt heller.
Men förutom dessa parametrar så tänker jag överhuvudtaget på min "icke existens"
Jag är mycket mer rädd att närstående ska dö.
Det mest skrämmande är vad som händer efter att man dött
Den biten tycker jag är det mest intressanta med att dö.
Det enda sättet jag någonsin på riktigt kan motbevisa alla religiösa vanföreställningarna.
Synd bara att jag inte tror på spöken, så jag kommer aldrig kunna komma tillbaka och meddela "vad var det jag sa!"
Alla som nu inte är rädda för att dö, ni känner alltså att erat liv varit fullkomligt perfekt och ni gjort allt ni vill hinna göra innan ni slutar existera för evigt?
Jag är rädd för döden. Så rädd för döden att jag tänker skippa den. Hur vet jag inte riktigt än, men jag spånar på det.
Nej, men ditt inlägg är en fullständigt absurd slutsats.
Det finns ingen motsättning mot att vilja leva och uppleva saker och att inte vara rädd för döden.
Att inte vara rädd för döden och att se fram mot den är inte samma sak.
Som exempel jag VILL/ÖNSKAR resa till en mängd olika länder, men jag är inte RÄDD för att jag inte kommer kunna/hinna resa till dem alla.
Nej.
Har tvingats uthärda långt värre saker än vad döden eller ett någorlunda normalt döende skulle kunna medföra.
MackeJuve
2019-08-16, 15:41
Jag är väldigt rädd för att dö, har dödsångest även om den inte ligger över mig hela tiden. Det gör den inte eftersom att jag försöker att inte tänka på det. Tanken på att inte existera gör mig skräckslagen.
Jag har en ganska ångestfylld syn på just döendet. Jag har sett ganska många döende sjuka människor som blir riktiga as mot närstående sista tiden i livet, att bli sån skrämmer mig rejält.
Vi har ju medicinska skäl till beteendeförändringarna, men det är inte alla.
Känner igen själva beteendemönstret inför döden. Mitt intryck var ofta att det var äldre människor som kände att de inte hunnit med saker, eller är ångerfyllda över möjligheter som försvann. Och när nu slutet står för dörren får man plötsligt väldigt bråttom. Eller så släpper alla hämningar och man drar upp alla gamla gräl, eller nuvarande irritationsmoment. Om vi ser det lite mer generellt--inte bara äldre--verkar det på vissa som om man aldrig funnit en själslig trygghet. Är det förståeligt?
På eget plan skiftar det. Jag kan ha dagar där allt känns färdigt och rätt. Jag kan dö. Men medan jag skriver det här kommer motsatta känslor.
Jag tycker om livet i all dess förvirrande charm.
Lafayette
2019-08-16, 15:55
Nej.
Har tvingats uthärda långt värre saker än vad döden eller ett någorlunda normalt döende skulle kunna medföra.
Tanken på att sluta existera och aldrig någonsin komma tillbaka är dock en tanke som inte riktigt går att ta in för min del.
WHITEFOLKS
2019-08-16, 16:29
Inte rädd utan ser fram emot det.
Inte rädd utan ser fram emot det.
Så folk skall säga grattis och skåla på din begravning?
Wrenchgirl
2019-08-16, 18:05
Jag är rädd för döden. Dels för att jag har vait i en situation där jag fick gå igenom det där med dödsångest och var säker på att jag inte skulle överleva kvällen. Sen utöver det vill jag inte lämna mina barn utan förälder.
Kan dock tillägga att jag även efter det som hände hade en period där jag istället inte ville leva.
delta_mats
2019-08-16, 18:06
Jag är väldigt rädd för att dö, har dödsångest även om den inte ligger över mig hela tiden. Det gör den inte eftersom att jag försöker att inte tänka på det. Tanken på att inte existera gör mig skräckslagen.
Haha! Jag kan få såna korta infall jag med. Att inte längre existera, att alltså för evigt inte finnas längre vilket är mer än vad man klarar av att förstå egentligen. Det ger mig lite ångest.
Men det är inte så att jag tänker på det särskilt ofta.
Börjar bli medveten om min egen dödlighet nu när håret försvinner och man är ömmare i lederna än för 10 år sen. Men nä, än så länge är jag inte scaredy cat.
Nja, rädd vet jag inte om jag skulle kalla det. Verkar så jäkla onödigt och sämst bara.
Men hoppas bara det sker när livet inte lägre har nått att ge (pga sjukdom, hög ålder mm).
WHITEFOLKS
2019-08-16, 18:44
Så folk skall säga grattis och skåla på din begravning?
Om de vill så men det troligaste är att ingen kommer på min begravning eller direkt bryr sig att jag är död. Men om det nu skulle ske så är det helt ok med mig att man ser på det hur man nu själv vill.
Verkligen inte.
Låter fridfullt. :)
Äh. Alla har väl grundläggande självbevarelsedrift och där ingår det ju att vara "rädd" för att dö.
Dock är det väl inget man går runt och tänker på, så länge man har fysiska och mentala hälsan i behåll då.
Nja, rädd vet jag inte om jag skulle kalla det. Verkar så jäkla onödigt och sämst bara.
Men hoppas bara det sker när livet inte lägre har nått att ge (pga sjukdom, hög ålder mm).
Varför inte hoppas på en hjältes död? Typ de som tacklar självmordsbombare eller så.
Om man ändå ska dö lixom.
Inte rädd för att dö. Enda jag känner är att det är skulle vara synd om mina barn, och synd att inte få se dom växa upp. Och extremt orolig för om dom skulle dö eller andra närstående.
Men förövrigt har jag inga måsten eller önskningar som jag vill göra innan jag dör osv, ingen bucket list och inga behov. Flera gånger vaknat och känt att vara död inte alls hade varit så tokigt. "Äntligen klart med skiten" går tankarna mer i.
Inte för att mitt liv är särskilt skit, eller att jag på något sätt mår dåligt eller sitter i någon dålig situation. Men ibland blir jag bara trött på det hela. Vissa hävdar att jag är deprimerad men det tycker jag inte att jag är.
Ganska lågt intresse för om jag lever eller inte helt enkelt, men inget intresse för att avsluta det hela i förtid heller.
Meningslöst är nog ett ord som kommer snabbt när man tänker på livet för egen del.
trädgårdsmöbel
2019-08-16, 19:14
En grej jag hade kunnat oroa mig för är om jag hade efterlämnat mig ett fett arv. Nu är inte det apllucerbart flr just mig personligen, men just bråk över arv kan locka fram riktigt fula sidor hos vissa. Tänk det, kanske syskon som kommer hata varandra 5 år för ett bråk om en ful jävla hurts eller något sånt. Sån jäkla ångest!
EagleEye
2019-08-16, 19:33
Jag är rädd för att ha ångest över saker som jag ångrat att jag inte gjort när jag ligger på min dödsbädd.
Har man levt ett gott liv är det ju bara skönt att få somna in när kroppen är helt slut tror jag.
Diomedea exulans
2019-08-16, 20:01
Inte det minsta. Fråga mig igen när jag hänger i fingertopparna över en klippkant.
Är inte rädd för att dö, men jag har problem med katastrofiering - att man har det för bra och är rädd att allt imorgon ska vara förstört eller någon del i livet borta.
Varje dag tänker jag tankar som "tänk om min lägenhet brunnit upp när jag kommit hem". En form av dödsångest, där man inte är rädd för döden i sig, utan rädd för att positiva omständigheter i livet ska tas ifrån en.
sumialic
2019-08-16, 22:03
Definitivt och även för att åldras. Åldras är nog snäppet värre.
Försöker leta svar, bland annat i DMT. Dock inte kommit så långt än - stort steg.
Lafayette
2019-08-16, 22:41
Bättre är nog isåfall att träna och äta hälsosamt än DMT.
sumialic
2019-08-16, 23:36
Bättre är nog isåfall att träna och äta hälsosamt än DMT.
Vad ska det hjälpa? Hade du sagt år av dedikerad meditation så fine, men träna och äta hälsosamt? Wtf? Det har jag gjort länge.
Lafayette
2019-08-16, 23:44
Jag tänkte att ett hälsosamt liv kan bromsa åldrandet och att man är frisk. Kanske lättare att dö om man lever ett långt och sunt liv. Att hålla på med farligheter som DMT är ju riskabelt.
Men du kanske tänker mer filosofiskt, att bli kvitt rädslan.
sumialic
2019-08-17, 00:14
Jag tänkte att ett hälsosamt liv kan bromsa åldrandet och att man är frisk. Kanske lättare att dö om man lever ett långt och sunt liv. Att hålla på med farligheter som DMT är ju riskabelt.
Men du kanske tänker mer filosofiskt, att bli kvitt rädslan.
Ah, förstår vad du menar. Jo, leva hälsosamt och försöka sätta mig in i vad som kan genera inte bara ett längre, men ett längre friskare liv har jag fullt upp med :)
DMT är som du säger för att bli kvitt rädslan och utforska det okända. Men som du säger är det riskabelt och därav ett stort steg. Har testat lite redan, men har fått mer respekt för psykedeliska droger med åren så måste vara vid rätt tillfälle. När det nu är.
Varför inte hoppas på en hjältes död? Typ de som tacklar självmordsbombare eller så.
Om man ändå ska dö lixom.
Hoppas kan man ju.
Det är väl inte döden i sig själv personer är rädda för utan dödsångesten som infinner sig när du vet att du ska dö och kanksle lider svårt med smärtor. Det man är rädd för är ju att drabbas av någon hemsk sjukdom och få dödsdomen. Vetenskapen att ens barn förlorar sin pappa eller mamma är ju fruktansvärd.
delta_mats
2019-08-17, 11:59
Det är väl inte döden i sig själv personer är rädda för utan dödsångesten som infinner sig när du vet att du ska dö och kanksle lider svårt med smärtor. Det man är rädd för är ju att drabbas av någon hemsk sjukdom och få dödsdomen. Vetenskapen att ens barn förlorar sin pappa eller mamma är ju fruktansvärd.
Tror det man oftast är mest skrämd över är att aldrig någonsin existera längre. Du lever en kort tid, sen är du borta, i en evighet.
Hoppas kan man ju.
Sen gäller det att man då har sinnet i behåll nog att springa mot skottlossning, istället för från.
Tror det man oftast är mest skrämd över är att aldrig någonsin existera längre. Du lever en kort tid, sen är du borta, i en evighet.
Fast det "märker" man ju inte när man inte finns. Alla åren innan man föddes led man inte och förhoppningsvis inte de efter heller, såvida man inte tror på ett evigt helvete om man syndat.
Lafayette
2019-08-17, 12:56
Fast det "märker" man ju inte när man inte finns. Alla åren innan man föddes led man inte och förhoppningsvis inte de efter heller, såvida man inte tror på ett evigt helvete om man syndat.
Nej, jag märker det nu när jag lever. Att jag snart ska slockna, mitt lik ruttna i marken och att jag aldrig ska komma tillbaka.
delta_mats
2019-08-17, 12:59
Fast det "märker" man ju inte när man inte finns. Alla åren innan man föddes led man inte och förhoppningsvis inte de efter heller, såvida man inte tror på ett evigt helvete om man syndat.
Nej självfallet märker man det inte när man väl är död. Men vetskapen om det innan man är död kan ju lätt skapa ångest.
Nej, jag är inte rädd för döden. När jag dör kommer det vara mitt tillstånd för alltid, alltså är det en större del av min existens än livet. Utan döden kan livet inte betyda något.
Ah, förstår vad du menar. Jo, leva hälsosamt och försöka sätta mig in i vad som kan genera inte bara ett längre, men ett längre friskare liv har jag fullt upp med :)
DMT är som du säger för att bli kvitt rädslan och utforska det okända. Men som du säger är det riskabelt och därav ett stort steg. Har testat lite redan, men har fått mer respekt för psykedeliska droger med åren så måste vara vid rätt tillfälle. När det nu är.
Som rätt erfaren psykonaut vill jag inflika att det är droger du vänder dig till, inte ett orakel. Även om det såklart kan vidga medvetandet, spränga gränser och vara lika utmanande som utvecklande så hittar du inte svaret på livets gåta i en molekyl. När jag till slut hamnade inför stora entiteter och de äntligen bedömde mig som redo för att höra svaren på mina frågor så var den stora hemligheten som delgavs mig denna: livet är bara en gång. Sluta spendera så mycket tid på evigt sökande, sitt ner i båten och njut av åkturen istället.
I grund och botten så är det vi ser genom vissa substanser bara droginducerade förkroppslingar av vår egen föreställningsvärld. Därför är svaren jag hittade kanske annorlunda än dina svar. Men det som är unikt för just psykofarmaka är att de tvingar fram en naken ärlighet inför sig själv, men det går fullt lika bra att vara ärlig mot sig själv i nyktert tillstånd om man bara vågar. Detta är den sanna utmaningen som ger de sanna svaren, för det är läskigare och mer krävande än att tvinga fram dessa tillstånd på kemisk väg, och det blir svårare att fly från de insikter och svar som du hittar.
Lev det vackraste liv du kan, på dina villkor men med omtanke och kärlek för andra, så kommer du inte ångra något på dödsbädden.
Jag är rädd för att ha ångest över saker som jag ångrat att jag inte gjort när jag ligger på min dödsbädd.
Har man levt ett gott liv är det ju bara skönt att få somna in när kroppen är helt slut tror jag.
Men faktum är ju att ofta ser man ju
den meningen i vissa dagstidningar, vad folk ångrar på dödsbädden.
Jag har sett flertalet som legat på den sk. dödsbädden.
Tror ingen funderade på vad dom missade i livet,hade fullt upp att försöka leva i nuet.
Och ni som säger att ni inte är rädda för döden,
Kom igen när läkaren säger att du har ca. 4 månader
Kvar.
Då snackar vi rädsla.
I grund och botten så är det vi ser genom vissa substanser bara droginducerade förkroppslingar av vår egen föreställningsvärld. Därför är svaren jag hittade kanske annorlunda än dina svar. Men det som är unikt för just psykofarmaka är att de tvingar fram en naken ärlighet inför sig själv, men det går fullt lika bra att vara ärlig mot sig själv i nyktert tillstånd om man bara vågar. Detta är den sanna utmaningen som ger de sanna svaren, för det är läskigare och mer krävande än att tvinga fram dessa tillstånd på kemisk väg, och det blir svårare att fly från de insikter och svar som du hittar.
Lev det vackraste liv du kan, på dina villkor men med omtanke och kärlek för andra, så kommer du inte ångra något på dödsbädden.
För att dra en surrealistisk parallell kan man ta alkohol. Hur många olika typer av fyllskallar finns det? Jag tror vi alla kan lista några olika typer man stöter på, och om man då spinner in aspekter från andra substanser: visuella hallucinationer, ett tillfälligt bortfall av sin egen personlighet, euforiska känslor, fullständig panikskräck, och så vidare.
Om ett gäng människor röker samma typ och mängd marijuana kommer fortfarande varje individ reagera olika. Generellt kommer effekterna vara liknande, men det är ändå stora skillnader internt. Vissa blir lite fnittriga, andra blir mest sävliga och trötta, kanske någon blir väldigt inåtvänd och låter fantasin flöda; ytterligare andra får dåliga reaktioner med paranoia och känsla av olust som följd.
Det gäller att först hitta sin känslomässiga balans utan substanser. Först då kan man hitta något som kan kallas ett svar på andra sidan en syratripp. Men oavsett verkar de allra flesta anse erfarenheten som magisk och i efterhand tänkvärd--snedtripp eller ej.
sumialic
2019-08-17, 19:53
Visa svar, men tar man egodöd som exempel så lär ju den upplevelsen ändå vara tämligen lik för de flesta. Man får en glimps av hur det är att vara död helt enkelt.
Nej självfallet märker man det inte när man väl är död. Men vetskapen om det innan man är död kan ju lätt skapa ångest.Enig. Det är tanken på att man själv inte finns längre som skrämmer.
Nikos Kazantzakis (skrev Zorba, greken) gravsten:
http://meetingbenches.com/wp-content/uploads/2014/05/SCRITTA.COPERTINA.1-660x330.jpg
jag hoppas inget
jag fruktar inget
jag är fri
Jag vill inte dö riktigt än, det finns mycket roligt i livet kvar att uppleva och jag vill finnas kvar för min familj. Jag ser mycket fram emot barnbarn och livet som (pigg) pensionär när det är dags om sådär 15 år.
Hoppas få 15 år som pensionär och att jag och min fru får behålla hälsan. När det är dags att vika in årorna så hoppas jag att det går undan. Morgonpromenad med hunden, lite trött i kroppen men vad gör man. Solen i ansiktet och frid i sinnet, en smärta som strålar ut i vänster arm.
Handlar väl inte så mycket om att vara rädd att dö eller inte utan mer om HUR man dör.
Om du sett någon dö av ied så är de borta på 1 millisekund jämfört med att tyna bort av cancer under 1 år i smärtor.
En person hinner inte ens förstå eller känna ångest, smärta och sorg den andra har tung medicinering samt allt det andra lidandet.
trädgårdsmöbel
2019-08-18, 11:45
ied som i " intermittent explosive disorder"? Hur har du kommit i kontakt med det? Om det är vanligt i ditt liv, i ditt yrke Alexton har du ett arbetsmiljöproblem :) Ditt yrke är farligt i sig självt att inte sålla ut såna vid rekrytering är tjaaaa...lite sådär.
carloskar
2019-08-18, 12:25
Vi lever väldigt kort tid i relation till planetens tidslinje, och kan känna oss befriade från skuld men inte nödvändigtvis ansvar. *tänker på plast*
carloskar
2019-08-18, 12:44
... Och andra miljöförstörande faktorer
Inte speciellt rädd för att dö. Det är dock svårt att undvika effekterna av olika former av "dödsångest" så den dagen den sorgen.
Det finns väldigt mycket man kan göra för att stävja utvecklingen på miljö och andra områden. Men bara om vi kan komma bort från det infantila bråket om vem som är "snäll" och vem som är "elak", så att något blir gjort. Är trött på det.
Får väl kalla mig "dötskommunist-nazist" och ställa mig vid sidan av.
Dricker inte alkohol numera, ska kompensera genom att testa psykedeliska droger i framtiden(Där det är lagligt, självklar).
Och ni som säger att ni inte är rädda för döden,
Kom igen när läkaren säger att du har ca. 4 månader
Kvar.
Då snackar vi rädsla.
Jag har varit i två situationer där jag var helt övertygad om att jag skulle dö. Det jag kommer ihåg tydligast var ett fall från 50-60 m (landade efter 6-8m).
Panik infann sig när jag påbörjade fallet och inte fick tag i något men sen var enda tanken "jaha, det var det".
Fortsatte jobba några minuter senare i båda fallen och tänkte inte mycket mer på det.
Så nje, inte rädd för att dö. Inte önskar jag att dö, och jag sätter mig inte i situationer som är farliga medvetet som andra tycker är kul men knappast rädd.
Tror inte jag hade varit mer rädd för 4 månaders betänktetid ehller
svenbanan
2019-08-18, 19:23
ied som i " intermittent explosive disorder"? Hur har du kommit i kontakt med det? Om det är vanligt i ditt liv, i ditt yrke Alexton har du ett arbetsmiljöproblem :) Ditt yrke är farligt i sig självt att inte sålla ut såna vid rekrytering är tjaaaa...lite sådär.
IED = Improvised Explosive Device (dvs hemmapulad bomb eller försåtsmina). Skulle jag gissa att han menar.
Visa svar, men tar man egodöd som exempel så lär ju den upplevelsen ändå vara tämligen lik för de flesta. Man får en glimps av hur det är att vara död helt enkelt.
Det kanske är en definitionsfråga. Jag har svårt att se egodöd som innehållandes samma aspekter likt ett fullständigt släckt medvetande, åtminstone i det här sammanhanget där droger används för att uppnå just det stadiet. För medvetandet fortsätter ju, det är bara det att den rationella och logiska sidan av hjärnan fått ett lakan över sig. Fantasin flöder fritt och det undermedvetna kommer fram.
För mig är den närmsta analog istället en fullständig narkos inför operation. Jag slocknar, och när jag vaknar är allt klart. Emellan det finns ingenting. Och med ingenting är det inte bara mörker, utan inget. Jag tror inte det är så att vårt medvetande svävar i tomhet likt en ensam seglare i natten. Utan när det är klart så är det klart.
Sen gällande det här med att en läkare meddelar den förlängda dödsdomen: jag har ingen aning hur jag skulle reagera. Det enda jag kan göra ärligt är att se till mitt inre just nu, och svara därefter. Dessa typer av fantasiscenarion gillar jag inte riktigt, då det är en fråga som i verklighetens scenario kommer med extrem känslomässig laddning. Man kan gissa sig till ett handlingssätt, och förmodligen ha grymt fel.
Tror inte jag hade varit mer rädd för 4 månaders betänktetid ehller
Hoppas du får rätt när/om det skulle hända.
carloskar
2019-08-19, 03:29
Vi lever väldigt kort tid i relation till planetens tidslinje, och kan känna oss befriade från skuld men inte nödvändigtvis ansvar. *tänker på plast*
Tycker jag :smash:
Och ni som säger att ni inte är rädda för döden,
Kom igen när läkaren säger att du har ca. 4 månader
Kvar.
Då snackar vi rädsla.
Om du är klen för du stå för det själv kompis, projicera det inte på mig
Om du är klen för du stå för det själv kompis, projicera det inte på mig
Talar väl snarare för att postaren har livserfarenheten.
JacobHeitmann
2019-08-19, 17:48
Jobbar varje dag med att mina sista 30 år är så fria som möjligt från hjärt-kärlsjukdomar, tarmsjukdomar, cancer, diabetes och att vara en svag gubbe som inte kan ta hand om sig själv. Sista veckan på dödsbädden när man är 110 år är helt ok att bli omhändertagen. Innan dess vill jag vara precis som en frisk stark människa.
Svaret på frågan är: Nej.
Jobbar varje dag med att mina sista 30 år är så fria som möjligt från hjärt-kärlsjukdomar, tarmsjukdomar, cancer, diabetes och att vara en svag gubbe som inte kan ta hand om sig själv. Sista veckan på dödsbädden när man är 110 år är helt ok att bli omhändertagen. Innan dess vill jag vara precis som en frisk stark människa.
Svaret på frågan är: Nej.
Prostatan då?
Lafayette
2019-08-19, 18:10
Ej överkonsumera mjölk och en fap om dagen håller prostatan i gott skick.
carloskar
2019-08-19, 19:51
Prostatan då?
Chaga (anses dock hämma cancer främst i mage och lungor enligt Wikipedia)
carloskar
2019-08-20, 11:06
Reishi skulle tydligen va bättre för just prostatan. Har inte läst någon studie om Reishi eller så. Mvh
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.