handdator

Visa fullständig version : Barn mobbing


Tricce
2009-03-07, 16:05
Min Mor var barnvakt till min son och så hade han frågat henne "farmor har du varit mobbad?" "Ja det har jag sa hon" och frågade om han kände nån som är mobbad "Jag" svarade han.
Han har nångång sagt att blabla varit elak och jag har tagit upp det med hans fröken förut men jag har inte uppfattat det som att det ska ha fortsatt tills jag fick höra detta nu.

Han går i en F1´a dvs förskola tillsammans med ettor. 3 killar i ettan (min son går i förskolan och är alltså ett år yngre än dom) är tydligen allt som oftast taskiga mot honom varav en som är lite extra pådrivande.
Frågan är hur går jag vidare med detta, helst vill jag ta den ungen och trycka upp han i taket och tala om att om jag får reda på att han varit taskig mot min son igen så blir jag ehm :furious:
Men man bör väl prata med fröken och ungarna i frågas föräldrar.
Min son är man inte elak mot...

Har ni nån egen erfarenhet av att era barn blivit utsatta för elakheter och hur gjorde ni? Eller hur skulle ni ha gjort.

Sixty
2009-03-07, 16:07
Prata med barnens lärare och föräldrar. Slå inte barnen.

Dreas
2009-03-07, 16:12
Jag har inte så mycket vettigt att säga, se till att få bukt med det innan det sätter spår i barnet. Att ge ungarna en ordentlig utskällning kanske funkar, att bara prata med dom funkar allt som oftast inte. Jag hoppas innerligt att du får ordning på det hela.

Manta
2009-03-07, 16:14
Barn är barn, ge dig inte på dem. Prata med din son och ta reda på vad han har upplevt (det kanske du har gjort), prata sedan med läraren/na om vad de har upplevt och be sedan om ett möte med de andra barnens föräldrar samt lärare. Det är det enda alternativet jag ser.

joriice
2009-03-07, 16:14
Prata med föräldrarna och läraren vad din son har sagt och känner
Red ut vad problemet är.

Är din son "påfrestande" för de ungarna så kan jag förstå om de typ fryser ut eller håller på faktiskt, de kan tycka han är jobbig och ger en fräsig kommentar eller sådär för att skrämma iväg honom. Men om det är oprovocerat så är det bara fel.

Tricce
2009-03-07, 16:21
Självklart skulle jag aldrig slå dom barnen, jag är inte galen :)
Jo bäst är nog såklart att snacka med fröken och föräldrar (vilket är det första jag kommer ta tag i på månd).

Men varje fiber i min kropp vill trycka upp mobbarungen, ja det är fan urtypen av kaxig snorvalp, mot väggen.

Wille005
2009-03-07, 16:28
Men varje fiber i min kropp vill trycka upp mobbarungen, ja det är fan urtypen av kaxig snorvalp, mot väggen.
Ibland är det bäst att låta instinkterna göra som dom säger. Kick ass.


Seriöst så prata med lärare och mobbarens föräldrar. Läxar inte dom upp honom får tamej fan du göra'tt.

Manta
2009-03-07, 16:29
Jag tror inte att du skulle ge dig på dem fysiskt, men jag tror att all typ av direktkontakt med mobbarna utan att deras föräldrar är närvarande är en dålig idé. Det skulle förmodligen bara väcka irritation hos deras föräldrar och inte leda till någon smidig lösning.

Tricce
2009-03-07, 16:33
Ibland är det bäst att låta instinkterna göra som dom säger. Kick ass.

Ja inte när det gäller barn dock :)

Jag tror inte att du skulle ge dig på dem fysiskt, men jag tror att all typ av direktkontakt med mobbarna utan att deras föräldrar är närvarande är en dålig idé. Det skulle förmodligen bara väcka irritation hos deras föräldrar och inte leda till någon smidig lösning.

Jo jag vet, särskilt som jag förmodligen skulle ha svårt att behärska mig då det gäller min son också. Därför jag ska ta upp det med fröken/föräldrar.
Skulle inte det hjälpa så vet jag att jag kommer ta ett snack med mobbaren ifråga.

Exdiaq
2009-03-07, 16:33
Självklart skulle jag aldrig slå dom barnen, jag är inte galen :)
Jo bäst är nog såklart att snacka med fröken och föräldrar (vilket är det första jag kommer ta tag i på månd).

Men varje fiber i min kropp vill trycka upp mobbarungen, ja det är fan urtypen av kaxig snorvalp, mot väggen.


Tro inte blint på vad ditt barn säger. Var själv lite stökig när jag var yngre vilket ledde till att jag fick skiten för väldigt mycket jag inte hade gjort. Andra barn blåste också upp händelserna till enorma proportioner. I.o.m. att jag har varit lite "stökig" innan och att jag blivit beskylld för saker som jag inte gjort flertalet gånger innan hade jag noll trovärdighet hos lärarna.

Så få de andras version och ha i bakhuvudet att många ungar har en grym förmåga att ljuga och leva rövare trots att de utåt sett är änglar.

Tricce
2009-03-07, 16:36
Tro inte blint på vad ditt barn säger. Var själv lite stökig när jag var yngre vilket ledde till att jag fick skiten för väldigt mycket jag inte hade gjort. Andra barn blåste också upp händelserna till enorma proportioner. I.o.m. att jag har varit lite "stökig" innan och att jag blivit beskylld för saker som jag inte gjort flertalet gånger innan hade jag noll trovärdighet hos lärarna.

Så få de andras version och ha i bakhuvudet att många ungar har en grym förmåga att ljuga och leva rövare trots att de utåt sett är änglar.

Jo visst kan det vara så, men i detta fall har jag själv sett denna unge det gäller i flera sammanhang. Öppethus, julfirande i skolan mm. Så jag har lite mer firsthand experience om hur han är.

Edit: om min grabb tar upp och frågar min morsa om hon varit mobbad så sitter inte han och fabulerar kan jag lova dig! Det tillsammans med tidigare saker han sagt gör att jag litar 100% på vad han säger i detta fallet.

Cilia
2009-03-07, 18:18
tror inte heller att han hittar på. Är det en bra lärare så vet hon hur hon ska hantera saken. Är det inte det skulle jag byta skola om det går.

Ignatius72
2009-03-07, 19:03
Om killen blir utsatt för fysisk mobbing så hade jag "råkat" dyka upp vid pågående gärning och lyft dem i kragen.
Om killen blir utsatt för verbala kränkningar hade jag försökt lära honom några kvicka repliker, förvånansvärt effektivt. Jag hade även vidtalat skolan samt ungens föräldar. Sen ska man komma ihåg att numera (tack alliansen) så har skolan möjlighet att flytta på mobbaren.

shadowfire
2009-03-07, 19:10
Jobbigt när ungarna är så pass små, men när jag blev utsatt för mobbing så ringde farsan upp och pratade med både ungen och föräldern i telefon. Lite olika språkbruk, men kan milt kalla det för en utskällning som hette duga i varje fall. Sedan fick jag vara ifred, jag tyckte det var pinsamt men mobbingen tog slut iaf.

Achryl
2009-03-07, 19:11
Jag har funderat på det där, och vet att det finns handlingsplaner som är inriktade på psykologi på barnens nivå, hur man ska agera som barn för att inte bli mobbad helt enkelt. Det handlar ju om samma psykologiska regler som i vuxenlivet. Jag skulle försöka lära mina barn de grundläggande reglerna, att han verkligen ska försöka ignorera mobbaren, vara charmant mot hans vänner, är en konfrontation tvungen ska han försöka agera självsäkert och "med ett högre värde" utan att vara kaxig. Nu har jag dålig koll på om man kan ta sånt till sig när man går i ettan, men någon kanske känner till mer om detta

shadowfire
2009-03-07, 19:18
Jag har funderat på det där, och vet att det finns handlingsplaner som är inriktade på psykologi på barnens nivå, hur man ska agera som barn för att inte bli mobbad helt enkelt. Det handlar ju om samma psykologiska regler som i vuxenlivet. Jag skulle försöka lära mina barn de grundläggande reglerna, att han verkligen ska försöka ignorera mobbaren, vara charmant mot hans vänner, är en konfrontation tvungen ska han försöka agera självsäkert och "med ett högre värde" utan att vara kaxig. Nu har jag dålig koll på om man kan ta sånt till sig när man går i ettan, men någon kanske känner till mer om detta

Beror ju på om det är fysisk eller enbart psykisk mobbing. Inte helt lätt att ignorera om man blir nerslängd med snoken ner i sanden i en lekpark och så sitter det tre äldre ungar på en o garvar tex...

Sedan undrar jag vad du menar med att man ska lära ungarna hur man inte blir mobbad? Mobbing riktar sig ju oftast till den som är udda på ett eller annat sätt. Minst i klassen, glasögonorm, för snäll/tystlåten osv osv.

EkarN
2009-03-07, 19:21
Liknande grej hände med min lillebror, han kom hem gråtandes från frtids, några pojkar hade retats med honom, och inte låtit honom vara med när de lekte osv, och avarit allmänt taksiga en period. Då tog jag brorsan i handen och gick tillbaks till fritids med honom(ligger bara några hundra meter hemifrån)och frågade helt lugnt varför Ludwig inte fick vara med, de bara tittade ner i marken. Och sen sa jag åt brorsan att gå och leka med de andra, och sa att jag skulle sätta mig på en bänk en stund och titta på. Det var förra sommaren och det har inte vart några fler problem. Att prata med fröken är nog ett dåligt sätt. Bättre att du själv tar med dig din son och går och pratar med pojkarna själv. Och så sa jag åt honom att om det var någon som var dum skulle han slå honom på käften. Går flera stycken på en ensam och mobbar honom psykiskt eller fysiskt får man ta till hårdhandskarna. JAg var själv ltie småretad när jag var liten men så skallade jag en kille:D och då slutade mobbingen.

Granatgiraffen
2009-03-07, 19:23
Beror ju på om det är fysisk eller enbart psykisk mobbing. Inte helt lätt att ignorera om man blir nerslängd med snoken ner i sanden i en lekpark och så sitter det tre äldre ungar på en o garvar tex...

Sedan undrar jag vad du menar med att man ska lära ungarna hur man inte blir mobbad? Mobbing riktar sig ju oftast till den som är udda på ett eller annat sätt. Minst i klassen, glasögonorm, för snäll/tystlåten osv osv.

Tror dom allra flesta har blivit utsatt för någon form av mobbning någon gång i livet. Tror det är rätt slumpat vem som blir mobbad, även om dom du nämner nog är lite överrepresenterade.

kungconny
2009-03-07, 19:26
Liknande grej hände med min lillebror, han kom hem gråtandes från frtids, några pojkar hade retats med honom, och inte låtit honom vara med när de lekte osv, och avarit allmänt taksiga en period. Då tog jag brorsan i handen och gick tillbaks till fritids med honom(ligger bara några hundra meter hemifrån)och frågade helt lugnt varför Ludwig inte fick vara med, de bara tittade ner i marken. Och sen sa jag åt brorsan att gå och leka med de andra, och sa att jag skulle sätta mig på en bänk en stund och titta på. Det var förra sommaren och det har inte vart några fler problem. Att prata med fröken är nog ett dåligt sätt. Bättre att du själv tar med dig din son och går och pratar med pojkarna själv. Och så sa jag åt honom att om det var någon som var dum skulle han slå honom på käften. Går flera stycken på en ensam och mobbar honom psykiskt eller fysiskt får man ta till hårdhandskarna. JAg var själv ltie småretad när jag var liten men så skallade jag en kille:D och då slutade mobbingen.

Bra gjort! :thumbup:

arjeplogarn
2009-03-07, 20:01
Nyckelordet enligt min erfarenhet är stöd. Har endel erfarenhet av barn genom jobbet och genomgående är att de som klarar sig undan mobbing har ett bra stöd hemifrån. Flera av dem är lite underliga och sticker ut från mängden men jag känner till föräldrarna och vet att de verkligen stödjer sina barn. Viktigt också att de har bra kontakt med sina syskon men det är underordnat kontakten med föräldrarna.
Du kanske inte ska ta tag i pojken varje dag och deklarera att du stödjer honom. Det kan få motsatt effekt. Utan ta lite tid nästa helg och åk bort bara du och honom. Gör nånting bara, typ djurparker eller kanske åk lite finlandsbåt eller bara köra till grannkommunen och ta en glass. Spendera tid med honom.
Självklart utan att det går ut över hans sociala liv med kompisar och annat.

Jag är bara en lekman som kommit fram till ovanstående efter empiriska studier så säg emot om ni vill, detta är bara en åsikt som inte är underbyggd på något sätt.

L-Sami
2009-03-07, 20:27
Kontakta barnets föräldrar helt enkelt.

sz0
2009-03-07, 20:28
Hur du väljer att göra, döda barnen eller prata med läraren eller inte göra någonting är inget jag vet något om. Däremot vet jag att det viktigaste nog är att utanför skolan göra vad du kan för att stärka barnets självkänsla.
Jag var själv mobbat fram tills sjätte klass, det är absolut hemskt, så pass mycket att jag inte tror någon som inte upplevt det kan förstå.
Men samtidigt vet jag att det var karaktärsbyggande att jag fick klara av det själv.

-Englund
2009-03-07, 21:43
Kontakta barnets föräldrar helt enkelt.

+1. Det är helt klart ett väldigt bra alternativ. Om det skulle fortsätta ändå så kan man bygga på väldigt bra därifrån om du redan gjort det.

Loke
2009-03-07, 21:47
Sedan undrar jag vad du menar med att man ska lära ungarna hur man inte blir mobbad? Mobbing riktar sig ju oftast till den som är udda på ett eller annat sätt. Minst i klassen, glasögonorm, för snäll/tystlåten osv osv.

Nog kan man ha talang för att inte bli mobbad. Jag var väldigt udda som barn på många sätt men blev ändå inte alls mobbad. Visst, udda barn blir ofta mobbade, men samtidigt är ofta de populäraste också rätt udda.

Sen är jag rätt tveksam till om man för den sakens skulle egentligen kan lära någon att inte vara mobbad, men man kan helt klart lära barnet att hantera mobbare bättre. Jag har som barn träffat på så många mobbade jämnåriga som jag vet skulle kunnat undvika mobbningen med några få, enkla metoder.

Tror dom allra flesta har blivit utsatt för någon form av mobbning någon gång i livet. Tror det är rätt slumpat vem som blir mobbad, även om dom du nämner nog är lite överrepresenterade.

Måste säga att jag absolut INTE håller med här. De allra flesta blir inte utsatta för någon mobbing, anser man det så har man en alldeles för lös definition av mobbing, och det är farligt, för då blir man lätt blind för problemen som de som faktiskt är mobbade har. Alla blir mentalt och fysiskt misshandlade, det kan jag hålla med om. Men mobbing är snarare en tortyr, den pågår konstant under en lång period och bryter ner offret på ett sätt som ger permanenta ärr. Problemet är inte bara mobbingen i sig, utan hjälplösheten som uppstår när det aldrig tar slut.

Ignatius72
2009-03-07, 21:56
Nog kan man ha talang för att inte bli mobbad. Jag var väldigt udda som barn på många sätt men blev ändå inte alls mobbad. Visst, udda barn blir ofta mobbade, men samtidigt är ofta de populäraste också rätt udda.

Sen är jag rätt tveksam till om man för den sakens skulle egentligen kan lära någon att inte vara mobbad, men man kan helt klart lära barnet att hantera mobbare bättre. Jag har som barn träffat på så många mobbade jämnåriga som jag vet skulle kunnat undvika mobbningen med några få, enkla metoder.

.

Jag är helt övertygad om att man kan lära sig att hantera mobbare bättre. Det är ju ingen naturlag precis. Vad är det för enkla metoder du tänker på?

shadowfire
2009-03-07, 23:41
Jag är helt övertygad om att man kan lära sig att hantera mobbare bättre. Det är ju ingen naturlag precis. Vad är det för enkla metoder du tänker på?

OK, jag gillar argument och åsikter, men vill gärna se lite konkreta och relevanta exempel. Din ena son ligger med ansiktet ner i en sandlåda och 2st äldre grabbar sitter ovanpå honom och hånskrattar. Vad ska han göra konkret för att ta sig ur situationen? Vad ska han göra för att inte hamna där igen? Din son väger ca 15 kg mindre än de äldre grabbarna och har aldrig varit i slagsmål.

Jag är extremt nyfiken på dessa lättsamma tips o tricks.

Snoken94
2009-03-07, 23:59
Jag var....asså jag hatar ordet mobbad, men aja.
Och jag gick i 3an, medans vissa killar i 5:an tracka mig.
Blev ganska sur och morsan snacka med lärarna men det stoppade ju inte dom.

En dag var han hemma hos oss, han var en vän till min brorsa.
Och jag tog fram dammsugaren xD haha, låter dumt...men aja,
han slutade ju inte heller, så jag skulle "låtsas" slå han, men munstycket föll från dammsugaren rätt över ögat på killen.

Det blödde som fan, jag minns inte så mycket, brorsan börja skälla och bad mig ringa morsan o skit, jag bara stack därifrån, var ju livrädd.

Nästa dag så gick jag förbi han och hans kompisar och de sa inte ett enda ord.
Jag kände mig...hmm, befriad? stolt? whatever, kändes sketans gött bara kan jag säg.

Jag säger inte att ditt barn ska gå runt med dammsugare o skit :p
Men kanske att låta han sköta det själv, jag vet hur det känns:
man vill ju inte berätta för massa vuxna att man blir mobbad i skolan.

Nu har jag inga såna problem, och om jag får problem så har jag 2 st bröder som alltid ställer upp för mig.
Men visst, om den skitungen som håller på med ditt barn skulle jag fett bli sur på, orka bry sig om han är liten skit i vinden, bara säg åt ungen att inte göra det mer.

Det hela med mig var ju "symboliken", om man kan säg så.
Så illa att man måste läxa upp ngn idiot för att fatta att mobbning inte är snällt.

Man blir ju lätt påverkad av det från sin barndom, jag går ju i 8an nu, om jag ser ngn hacka på en 6a så får jag klart ganska mycket ilska, inte går jag o slår andra på skolan nu för tiden, men att skrämma iväg dom lite vore ju inte hela världen.

Look at me go xD Skrivit möe skit nu, men det enda jag kan säga är ju att ifall det pågår mycket mer och du känner att inget förbättrar sig så borde du ju helt klart, "take the matter in your own hands". Att du själv gör vad som behövs, inget barn förtjänar att bli behandlad så, och absolut inte vid den åldern.

/Snoken

ceejay
2009-03-08, 00:02
Woa vilken skum text

olander08
2009-03-08, 00:17
Det viktigaste i en mobbningssituation är att se till att det utsatta barnet inte skäms för att han blir mobbad.

gibb
2009-03-08, 02:07
Jag blev retad i skolan ända tills min morbror förklarade hur jag vildsint skulle ge stryk åt de som mobbades (både fysiskt och psykiskt). Tidigare hade jag fått tips av mina föräldrar och lärare osv att jag skulle "strunta i dem" så de skulle lämna mig ifred men det blev bara värre.

Så jag tog dem en och en och gav dem rejält med spö. Och slutade inte bara för att de la sig ned och började gny utan slog dem rejält i ansiktena. För min stenhårde morbror hade sagt att slår du för lite så blir det dubbelt så jävligt nästa gång, och se bara till att ingen blir ordentligt skadad. Han var väl inte så orolig för jag var rätt klen. Och han förbjöd mig att använda tillhyggen. När dagen var slut så hade jag nitat de två värsta tills de grät och blödde näsblod och blev aldrig mobbad igen. Gick i 5:an då.

NikoLei
2009-03-08, 02:34
Hur tragiskt det än må låta så tror jag båda "sätten" fungerar, dock i olika lägen. Jag skulle valt det mer humana sättet först,ta kontakt med mobbarnas föräldrar och vara bestämd och visa att du verkligen inte accepterar detta! Ibland så är ju inte föräldrarna där smartare än sina barn tyvärr, ta kontakt med lärare i skolan och sen om inte ens det fungerar, ta då kontakt med mobbaren.

En sista utväg är som många redan nämnt, hur knasigt och fel det än må låta, så behöver vissa tyvärr åka på stryk för att förstå konsekvenserna av det dom själva utsätter andra för...

Tycker du själv får bilda dig en uppfattning av situationen och känna vad som är bäst, förstår att det är otroligt frustrerande och man blir sårad, arg,besviken...ja 1000 känslor dyker säkert upp när ens egna barn far illa, men jag tror du själv inser vad som är bäst som sagt. Stort lycka till iaf!

Tricce
2009-03-08, 03:47
Många bra och intressanta svar, har precis kommit hem från Metallica + krogen men ska läsa allt imorgon igen, hörs då, tack alla så länge!

Huffo the A-LagaRe
2009-03-08, 04:06
Lär ditt barn att slåss!

J de Koof
2009-03-08, 07:23
Att lära barn lösa problem och frustrationer med våld är typ det dummaste man kan ta sig för här i livet.




Dock har jag tre tonåringar själv, och vågar inte garantera hur jag själv skulle gjort om mina barn råkat ut för verklig mobbing.

Ignatius72
2009-03-08, 07:46
OK, jag gillar argument och åsikter, men vill gärna se lite konkreta och relevanta exempel. Din ena son ligger med ansiktet ner i en sandlåda och 2st äldre grabbar sitter ovanpå honom och hånskrattar. Vad ska han göra konkret för att ta sig ur situationen? Vad ska han göra för att inte hamna där igen? Din son väger ca 15 kg mindre än de äldre grabbarna och har aldrig varit i slagsmål.

Jag är extremt nyfiken på dessa lättsamma tips o tricks.

När man är i det läget som du beskriver så är det inte mycket att göra åt annat än att uthärda. Tricket är att inte hamna i den situationen och för att veta vad exakt den killen ska göra så behöver man nog veta lite mer om honom och vad det är som gör att han åker på stryk.
För de som har möjligheten så är det väl dessvärre så att den enklaste metoden är att brka lite övervåld på någon som retat en. Men det är ju långt ifrånalla som vare sig kan/vill/törs börja boxas med plågoandarna.

gibb
2009-03-08, 10:17
Kan ju tillägga att det var inte världens mysigaste upplevelse att slåss heller, hade massor med ångest med mera sedan när jag kom hem och grinade. Men problemet var ur världen iaf.

shadowfire
2009-03-08, 10:33
När man är i det läget som du beskriver så är det inte mycket att göra åt annat än att uthärda. Tricket är att inte hamna i den situationen och för att veta vad exakt den killen ska göra så behöver man nog veta lite mer om honom och vad det är som gör att han åker på stryk.
För de som har möjligheten så är det väl dessvärre så att den enklaste metoden är att brka lite övervåld på någon som retat en. Men det är ju långt ifrånalla som vare sig kan/vill/törs börja boxas med plågoandarna.

Min poäng är att visst kan man lära sig att undvika provocera och lära sig att dra sig ur vissa situationer, men jag vågar påstå att vill någon ge sig på ett annat barn så gör dem det i flesta fall oavsett vad offret gör eller säger.

Jag minns själv hur jag provade allt från att försöka skratta, till att bli arg, till att försöka vara neutral eller bli vän med förövarna, men det kvittade, det tog bara en sekund och sedan låg jag med ansiktet nerpressat i sanden igen... det kvittade liksom, de varken lyssnade eller brydde sig. Någon skulle tryckas ner oavsett.

skaparn
2009-03-08, 10:43
Vissa av tipsen här får random "bästa övningen för övre bröst"-tråd att verkar riktigt sansad.

Allt annat än ett lugnt och sansat angreppssätt är nog kontraproduktivt. Skulle du storma in och börja skälla vilt skulle det kanske få belackarna att sluta för tillfället men du riskerar samtidigt att de andra barnen minns din son som han med den knäppa farsan.

Som bland andra Cilia sa, läraren är nyckeln. Den ser barnen stor del av dagen och även om jag varit med om några riktigt dåliga exempel på hur lärare hanterat mobbing har de ändå varit överlag bra.

Ignatius72
2009-03-08, 10:57
Min poäng är att visst kan man lära sig att undvika provocera och lära sig att dra sig ur vissa situationer, men jag vågar påstå att vill någon ge sig på ett annat barn så gör dem det i flesta fall oavsett vad offret gör eller säger.

Jag minns själv hur jag provade allt från att försöka skratta, till att bli arg, till att försöka vara neutral eller bli vän med förövarna, men det kvittade, det tog bara en sekund och sedan låg jag med ansiktet nerpressat i sanden igen... det kvittade liksom, de varken lyssnade eller brydde sig. Någon skulle tryckas ner oavsett.

Det finns säkert exempel på att man nästan oavsett metod åkte på stryk. Men i väldigt många fall så gör det skillnad på vilken attityd man själv har. Därmed inte sagt att det är offrets fel, däremot att man kan agera på ett mer elelr mindre preventivt sätt.
Fick du hjälp av någon att utforma strategier eller testade du bara själv?

Vissa av tipsen här får random "bästa övningen för övre bröst"-tråd att verkar riktigt sansad.

Allt annat än ett lugnt och sansat angreppssätt är nog kontraproduktivt. Skulle du storma in och börja skälla vilt skulle det kanske få belackarna att sluta för tillfället men du riskerar samtidigt att de andra barnen minns din son som han med den knäppa farsan.

Som bland andra Cilia sa, läraren är nyckeln. Den ser barnen stor del av dagen och även om jag varit med om några riktigt dåliga exempel på hur lärare hanterat mobbing har de ändå varit överlag bra.

Man kan ju "storma" på olika sätt. Men varför lämpa över problem som ditt barn har på en lärare? Man kan (och bör informera) ta hjälp av dem och de har ungarna stor del av tiden. Men det yttersta ansvaret har jag som förälder och de är inte av mig de ska bli sviken.
Jag bor precis vid ett stråk där småungar går till skolan. Mer än en gång har jag lämnat datorn för att be några plågoandar ge fan i nån unge. De små liven blir nästan chockade då de är helt ovana att vuxna lägger sig. De allra flesta ungar har även vettiga föräldrar och ett samtal (eller hot om det samma) är även det effektivt.
Det snackas om att man ska ha civilkurage och styra upp bråk på stan men om ens egen unge lider så ska skolan fixa till det.