Visa fullständig version : När blir våran kroppsbyggning osund?
Cerberus
2009-03-05, 11:25
De flesta här tränar ju på extremt hög nivå, specifika scheman o de flesta har stor kunskap.
Men var går gränsen till när kroppsbyggning blir osunt för oss? När jag pratar med hobbymotionärer så verkar de bara se ner på mig för jag tränar mycket och är rätt strikt med kosten. Jag vill ju bli så bra som jag kan bli?
Nu är det ju inte till vilket pris som helst o jag e inte lika opti-nörd som jag var förr.
Hur ser ni själva på eran träningslivsstil?
Personligt osunt så som fysiskt skadligt och mentalt nedbrytande eller socialt osunt där relationer får stryka på foten?
King Grub
2009-03-05, 11:29
Osund fysiskt eller psykiskt? Psykiskt osund är det så fort det innebär att det går ut över ditt övriga liv eller över andra i ditt liv på ett sätt som någon part inte trivs med.
Cerberus
2009-03-05, 11:31
tänkte mer psykiskt
Besatthet i alla dess former är ett tydligt varningstecken, vare sig det gäller mat, sex, droger eller träning. Att under perioder träna och deffa extremt hårt för att (efter tävling) slappna av både vad gäller kost, träning och ta tag i den sociala biten ser jag inget problem i.
När man känner att det är jobbigt/påfrestande att att göra det man gör, men fortsätter för att man "måste". Det bler mer ett tvång än ett nöje.
INtressant frågeställning. Har också undrat var gränsen går innan träningen blir fysiskt osund. Kommer man få igen för att man tränat tungt när man blir 50, eller kommer man ha nytta av det?
130kg finsk sisu
2009-03-05, 11:55
Psykiskt är min träning bara av godo.
Men fysiskt så kan vi säga så här: Ingen väger 140kg utan negativa fysiologiska inverkningar på kroppen.
Cerberus
2009-03-05, 11:58
jämfört med när jag enbart tvspelsnörd mår jag 100x bättre minst, visst kan man alltid må bättre men visst e jag rätt besatt.
Jag umgås ju fortfarande med kompisar osv, socialt ätande har jag svårt med dock.
Jag skulle personligen se det som negativt om jag inte kunde slappna av och käka lite vadsomhelst med kompisarna någon gång i veckan ("socialt ätande").
Och någon gång när man dragit sig till träningen för sjätte gången i veckan fast man känt att det egentligen borde vara en vilodag, då har det känts osunt.
jämfört med när jag enbart tvspelsnörd mår jag 100x bättre minst, visst kan man alltid må bättre men visst e jag rätt besatt.
Jag umgås ju fortfarande med kompisar osv, socialt ätande har jag svårt med dock.
+1
Socialt ätande, speciellt på mitt extraknäck har jag problem med, eftersom jag är ganska noga med vad jag stoppar i mig. Jag tar med mig min matlåda, som innehåller så mycket energi jag mår bra av och behöver för mitt överskott, och vill inte en äta massa annat. Ändå sitter resten av arbetsstyrkan, samtliga överviktiga damer i 35-årsåldern och uppåt, och försöker trycka i mig choklad och dessa förbannade kakor som tas med varje dag.
- Men ät lite nu, du har ju inget fett alls ju! Deras problem är antagligen att de vet att de inte borde sitta och svulla själva, men det skulle kännas bättre för dem om jag också gjorde det. Så tre gånger om dagen måste man sitta och ursäkta sig själv när man är där, för nog fan ska det tjatas varje rast.
Att käka ute med kompisar någon helgkväll, det kan jag ta utan problem, men i övrigt begränsar jag mitt "sociala ätande".
Träningsbiten tar ju inte så mycket tid i sig, det blir bara en naturlig förlängning av arbetsdagen för mig. Visst har man någon gång tränat fastän man vet med sig om att man egentligen ite har tid den dagen, men då får man jobba mer effektivt efter träningen istället. Det jag drar ned på är tv-tittandet på vardagskvällar, som nära nog minskat till noll.
Ja, och naturligtvis är det osunt att träna när man känner sig väldigt sliten. Men om jag bara känner mig taskigt motiverad just den dagen tränar jag i alla fall, det är oftast då jag gör mina bästa pass, och kommer ut från gymmet sjukt motiverad.
Intressant fråga och redan många bra svar som får en att tänka till.
Jag har tidigare varit av åsikten att träningen var oerhört viktig för mitt välmående. Kost och träning sköttes exemplariskt och missade jag ett pass eller tom bara tio minuter av mitt pass tyckte jag att allting var förstört. Jag kunde sitta och ladda en hel dag för att prestera på topp på ett pass i mängden. Notera då att jag bara är vanlig motionär med ett krävande jobb på sidan. I samband med att jag blev pappa för första gången ändrades min syn på träningen en hel del då man inte hade lika mycket fritid. Sömn, mat och träning blev givetvis rubbad men lustigt nog blev träningen roligare när alla måsten släppt. För ungefär ett år sedan hade jag en längre period när jag träningsmässigt låg på en väldigt hög volym och belastning. Träningen gick bra men jag kände mig rätt sliten och småskador dök upp titt som tätt. När jag så för ca 6 månader sedan blev pappa igen hade jag ännu mindre tid att lägga på min träning. I början var det frustrerande men jag märkte snabbt att när jag skurit ner på träningen så började jag få ökad energi både på jobb och i hemmet. Jag startade till och med en tråd i ämnet här. Nu har jag åter igen tagit mig mer tid för träning men missar jag ett pass så får det bli imorgon istället och laddningen består i av att jag klär om till träningskläder. Visst blir resultaten lidande av detta men å andra sidan är jag betydligt mer alert på jobbet och jag har en hel del enrgi att ge till familjen. Totalt sett ett stort + alltså.
När det gäller det fysiska så tror jag inte det är så hälsosamt att lyfta tungt och intensivt med hög volym. Avancerad styrketräning och konditionsträning hos många motinärer som hänger här ligger på en nivå som i många fall skulle kunna jämföras med elitidrottare som i många fall enbart fokuserar på sin idrott utan hänsyn till jobb och annat. Dessutom är det många som styrketränar som ser det som naturligt att konstant ha ont och känna sig sliten i kroppen. I perioder är det säkert mer gynnsamt men att konstant köra järnet tror jag man får lida av när man blir äldre.
De positiva effekterna av träning får man redan om man promenerar, joggar samt styrketränar med hyffsat lätta vikter. Det är inte så att man behöver dra 250kg i marklyft för att man skall undvika benskörhet ...
Däremot skall man ju inte plocka bort den sköna känslan man har efter ett pass samt det välmående som en tränad kropp kan ge en så det handlar helt enkelt att hitta den gyllene medelvägen för just dig. Generellt sätt skulle jag nog säga att de flesta här tränar för hårt och mycket för att vara optimala vad det gäller framtida psykiska och fysiska åkommor. Däremot är det ju som så att vill man nå resultat så måste man ju pressa sig. En avägning helt enkelt.
Scratch89
2009-03-05, 12:26
Jag tror att du redan vet om att du har ett dåligt förhållande till mat och träning, och att tråden är till för att ventilera det.
Problem tycker jag att man har redan när man börjar tänka på hur något banalt man gör kommer påverka träningen eller ens form.
Att på gramet räkna och förbereda sina matlådor.
Att skippa en filmkväll hos en kompis för att man måste äta vid ett visst klockslag, eller för att man måste träna just den kvällen (tränar man tidigare på dagen har man "mindre tryck").
Att må dåligt när man missar ett pass av många, eller om man måste dra ner på passet för att man inte har tid.
Lite exempel från min närhet.
Cerberus
2009-03-05, 12:33
jag räknar oftast inte exakta gram längre utan gör en ungefärlig kcal-uträkning i huvet, så jag e inte så noga me det numera. Klockslag för ätande e inte så viktigt heller, bara jag e hyfsat mätt för de mesta.
Dock mår ja rätt kasst nu för jag har skadat ländryggen o kan inte träna :(. Sabbar alla mina rutiner. Är sjukskriven så jag har liksom inte mycket för mig annars, träningen har blivit lite som ett jobb(om än kort).
ARMSTARK
2009-03-05, 12:35
Jag tänker på träning 24/7, längtar alltid till nästa träningspass. Det är det roligaste i livet, både själva passet och resultaten. Skulle jag få välja mellan bra sex och ett bra träningspass skulle jag välja träningspasset, lätt!
Grejjen är att det här ser inte så sunt ut i skrift, men jag är ju lycklig. Det finns de som känner så här för sitt arbete och det tycker jag är osunt.
Man är sin egen lyckas smed heter det, så man gör det som är lycka för MIG antar jag.
Cerberus
2009-03-05, 12:37
Jag tänker på träning 24/7, längtar alltid till nästa träningspass. Det är det roligaste i livet, både själva passet och resultaten. Skulle jag få välja mellan bra sex och ett bra träningspass skulle jag välja träningspasset, lätt!
Grejjen är att det här ser inte så sunt ut i skrift, men jag är ju lycklig. Det finns de som känner så här för sitt arbete och det tycker jag är osunt.
Man är sin egen lyckas smed heter det, så man gör det som är lycka för MIG antar jag.
jag är lite sån också, ja tänker inte på de dygnet runt men visst är det de som cirkulerar mkt i huvet. läser mycket om ämnen som berör träning och psykologi också. Tycker verkligen träning är skitkul, nåt jag älskar, är bra på t.om.
Dock vet ja ej om de där me sex :D ja e ganska sugen nu, ja hade nog lätt dragit ner träningsmängden om ja fick göka mer.
är man lycklig så är det inte psykiskt osunt.
En annan grej är väll socialt osunt då de omkring lider utav det.
fysiskt osunt då kroppen tar skada.
Personligen känner jag det här snabbt om det händer, en gång skulle jag till en blondin som bjöd hem mig, stora bröst osv. Det första jag tänkte på var "hinner jag träna?" jag åkte hem till henne självklart, men det fick mig att fundera. Även om vi bara var kompisar ;)
psykiska osunda kommer väll då man trycker sig igenom träningen och är generellt lycklig, men rör det träningen eller något så mår man inte så bra. Och detta kan ju leda till depression eller överträning. Det blir till fysiskt osunt då man skiter i att äta osv. Aja nu har jag skrivit av mig lite :)
Jag tänker på träning 24/7, längtar alltid till nästa träningspass. Det är det roligaste i livet, både själva passet och resultaten. Skulle jag få välja mellan bra sex och ett bra träningspass skulle jag välja träningspasset, lätt!
Grejjen är att det här ser inte så sunt ut i skrift, men jag är ju lycklig. Det finns de som känner så här för sitt arbete och det tycker jag är osunt.
Man är sin egen lyckas smed heter det, så man gör det som är lycka för MIG antar jag.
Jag förstår precis hur du känner och att du är lycklig är som sagt det viktigaste för dig. Det finns ingen annan som kommer och talar om för dig aad du skall vara lycklig över. Många går genom livet utan att hitta lycka i något och att finna den i träning är ju väldigt praktiskt då det ju är något självvalt och trots allt positivt.
Däremot kan ju ens tankar om saker och ting förändras med tiden. Det är till och med troligt att de kommer förändras.
Det kan komma in andra element i ens liv som förändrar allting antingen direkt eller på sikt. Man kan tex råka ut för en skada eller sjukdom som gör det omöjligt att träna men i övrigt leva ett normalt liv. En annan betydligt vanligare händelse är att man hittar en livspartner och kanske skaffar barn.
Man kanske startar ett eget företag som ta mycket tid i anspråk eller någonting annat.
Jag säger inte att alla dessa saker gör folk lyckliga men om man lever hela livet med träning 24/7 är jag ganska säker på att man går miste om många saker som man annars inte skulle.
Jag tror att man kan få likvärdiga om inte bättre resultat genom att lägga ner 3/6 istället för 24/7.
1-2 träningspass om dagen och en timmes kostplanering,matlagning etc. skulle troligtvis räcka för att få riktigt bra resultat. Sedan förstår jag med 24/7 att du inte menar att du inte gör annat än tränar,äter och sover men att få en liten avstickare med kosten/träningen någon gång då och då hjälper mer än det stjälper.
birra_peroni
2009-03-05, 12:55
Mycket intressant tråd :)
Enligt mig är det psykiska osunda när det går ut över andra aktiviteter man har med sin omgivning. Eller att man mår dåligt över uteblivna pass eller liknande.
Detta är något iallafall jag anser att jag har klarat mig ganska bra ifrån, tränar sporadiskt för att det är kul, visst går ja till gymet ibland för att jag "måste".. men det är för att jag vet att jag kommer vara så jävla nöjd när jag är klar.
För mycket av nånting är aldrig bra, allt tas med måtta i den mån man mår bra :)
När jag slutade dricka sprät insåg jag att det gick åt fel håll.
När jag slutade dricka sprät insåg jag att det gick åt fel håll.
muthafuckin' .sig material. :D
Intressant frågeställning.
Men de som i trådskaparens ögon han beskriver som att de sågar honom för hur han väljer att leva.
Vad är deras norm, soffsittare som tycker allt över 2 dagar i veckan är en uppoffring?
Vad är normalt i andras ögon?
Varför bry sig om vad andra tycker om du själv mår bra utav det?
birra_peroni
2009-03-05, 13:15
Intressant frågeställning.
Men de som i trådskaparens ögon han beskriver som att de sågar honom för hur han väljer att leva.
Vad är deras norm, soffsittare som tycker allt över 2 dagar i veckan är en uppoffring?
Vad är normalt i andras ögon?
Varför bry sig om vad andra tycker om du själv mår bra utav det?
Egentligen finns det ju inget värre än folk som ser ner på folk som försöker nå sina mål så bra dom kan. I TS fall där han sköter kosten och försöker bli så bra han kan. Antagligen kan ju dom försöka rannsaka sig själva och notera att dom kastar sten i glashus.
Så länge man mår bra kan man gå hur långt som helst. Det är när man missar pass, eller äter fel och man får ångest, mår dåligt, depression osv. Då har man själv tagit det ett steg i fel riktning enligt mig.
Intressant frågeställning.
Men de som i trådskaparens ögon han beskriver som att de sågar honom för hur han väljer att leva.
Vad är deras norm, soffsittare som tycker allt över 2 dagar i veckan är en uppoffring?
Vad är normalt i andras ögon?
Varför bry sig om vad andra tycker om du själv mår bra utav det?
nej, normalt i någons ögon är onormalt i en annans.
Men det träning och matfixering leder liksom andra beroenden till att man inte objektivt kan se på sin egen situation. Då kan man inte själv se om det är ett hälsosamt beteende man har. Man uppfattar att man är lycklig och nöjd i situationen men det leder till att man blir begränsad i sitt liv. Det påverkar direkt och indirekt det man kan och vill göra.
Alfred Nobel
2009-03-05, 13:38
... Det är när man missar pass, eller äter fel och man får ångest, mår dåligt, depression osv. Då har man själv tagit det ett steg i fel riktning enligt mig.
Jag känner igen mig. Sådär fungerade jag för ½-1 år sedan men nu är jag kvitt besvären. Tacka gudarna för det.
Cerberus
2009-03-05, 13:39
Jag känner igen mig. Sådär fungerade jag för ½-1 år sedan men nu är jag kvitt besvären. Tacka gudarna för det.
hur gjorde du de? Tacka inte gudarna...det fixade DU.
bear.flowertwig
2009-03-05, 13:42
Jag har utan tvekan tagit träning och livet omkring det lite för långt. Erkände det så klart inte. Framför allt inte för mig själv. Använde mig då bla av några av tidigare nämnda argument i tråden för att förklara det.
Nu trivs jag rätt bra med att kunna dra i mig en chokladpudding en torsdagkväll om jag känner för det eller strunta i hur många gram protein man fått i sig under dan. Har fått spontana kommentaret just om att jag verkar må bättre och ha ett mer avslappnat förhållande till mat och träning.
Nu trivs jag rätt bra med att kunna dra i mig en chokladpudding en torsdagkväll om jag känner för det eller strunta i hur många gram protein man fått i sig under dan. Har fått spontana kommentaret just om att jag verkar må bättre och ha ett mer avslappnat förhållande till mat och träning.
FAIL: du måste ha gräddvaniljglass och maränger till.
Nu har jag åter igen tagit mig mer tid för träning men missar jag ett pass så får det bli imorgon istället och laddningen består i av att jag klär om till träningskläder. Visst blir resultaten lidande av detta
håller inte med om att resultaten blir lidande av det, för mig har det vart tvärtom, de första året/åren av träning, då man i princip bara tänkte träning och allt skulle vara opti fick jag absolut inte bättre resultat jämfört med nu när man har fått lite distans till det hela, men man däremot kan mera, och kan träna effektivare.
nu tycker jag fortfarande att det är förbannat roligt, roligare än någonsin och kost och laddning inför pass går mer på rutin än förr. men jag anser att min träning går bättre nu än när jag "tänkte" träning hela tiden...när man tänker efter var det ju hemskt..vilket jävla slöseri med tid.
Nej.. hård träning, bra kost och lagom mycket sömn..behöver varken ta för mycket tid eller tankekraft för att ge bra resultat=) nu ska jag åka och träna.
young_george
2009-03-05, 15:19
Jag går från ett beroende till ett annat. För tillfället är det träning och det tar upp all energi och tankekraft.
Ignatius72
2009-03-05, 15:57
Osund fysiskt eller psykiskt? Psykiskt osund är det så fort det innebär att det går ut över ditt övriga liv eller över andra i ditt liv på ett sätt som någon part inte trivs med.
tråd kan låsas.
shut teh face
2009-03-05, 16:04
Jag kan notera många sjukliga beteenden hos mig. När jag är på diet och äter nyttigt så väger jag allting på grammet och jag äter alltid extremt lite, och när jag väl inte är på diet så skiter jag i det totalt och svullar 5 wienerbröd om jag känner för det.
Jag har inget mellanting där jag kan lägga mig på -500 kalorier per dag och låta det ta sin tid, jag får ångest och vill alltid äta mindre. Det är något jag
Nu under diettider (exklusive denna vecka då jag testar detta lilla projekt med två pass om dagen) så är jag nästan kusligt noggrann med vad jag stoppar i mig. Men jag anpassar träningen efter livet och våndas inte om jag skulle missa ett träningspass. Det som jag möjligtvis skulle bli lite deppig över är att jag missar en massa kul snack på klubben ifall jag missar ett sanshou-pass :rolleyes:.
Det fanns en period då jag var alldeles inbiten och uppslukad, nu är det mer avslappnat och ökningarna har varit bättre. Kan också säga att två pass om dagen är sjukligt och blir ohållbart i längden om man har ett jobb, än värre om man har familj på det. Energin räcker helt enkelt inte till.
Lustigt att en kompis hackade på mig förut om att jag tränade hela tiden och "tajmade matintaget", trots att jag inte brydde mig nämnvärt. Denna kompis skickade så sent som igår ett SMS där det stod:
"Du som kan det här, vilka kosttillskott ska jag använda? Vill ha bra form igen"
Jag svarade:
"Regelbunden träning och rätta mängder mat, då återfår du din gamla form igen"
Det var ganska skönt att bara vifta bort det :D.
Jag kan notera många sjukliga beteenden hos mig. När jag är på diet och äter nyttigt så väger jag allting på grammet och jag äter alltid extremt lite, och när jag väl inte är på diet så skiter jag i det totalt och svullar 5 wienerbröd om jag känner för det.
Jag har inget mellanting där jag kan lägga mig på -500 kalorier per dag och låta det ta sin tid, jag får ångest och vill alltid äta mindre. Det är något jag
Vad är det för jävla Edit?!
(Last edited by Tolkia; Today at 16:47. Reason: Fjant)
Det är rätt tragiskt att träffa folk som efter trettio år anser att de kastat en hel massa tid i sjön...
Vad är det för jävla Edit?!
Nu förtydligad.
Edit av mig själv här: Jag har tydligen råkat ta lite mer än vad som var avsett, vilket jag ber om ursäkt för (däremot inte för att jag tog bort larvet).
Arne Persson
2009-03-05, 17:47
Psykiskt är min träning bara av godo.
Men fysiskt så kan vi säga så här: Ingen väger 140kg utan negativa fysiologiska inverkningar på kroppen.
Tänker du på mängden (tjockleken) prepuberalt fett....;):)
young_george
2009-03-05, 17:51
Det är rätt tragiskt att träffa folk som efter trettio år anser att de kastat en hel massa tid i sjön...
På träning menar du? Eller i allmänhet
Så länge man mår bra av det man gör både psykiskt och fysiskt så tycker jag inte att det är osunt.
Hmm. Är det kaloriöverskottet eller den för stora mängden fett vissa kraftsportare har på kroppen som är onyttigt. Fanns det förresten inte någon studie som pekade på att viss övervikt hos folk som hade god kondition inte var så särskilt skadlig?
Hmm. Är det kaloriöverskottet eller den för stora mängden fett vissa kraftsportare har på kroppen som är onyttigt. Fanns det förresten inte någon studie som pekade på att viss övervikt hos folk som hade god kondition inte var så särskilt skadlig?
Ur hälsosynpunkt är det bättre att vara överviktig och ha god kondition än tvärtom. Det är viktigt det där med kondition.
Anton Fräs
2009-03-05, 20:06
Jag kan notera många sjukliga beteenden hos mig. När jag är på diet och äter nyttigt så väger jag allting på grammet och jag äter alltid extremt lite, och när jag väl inte är på diet så skiter jag i det totalt och svullar 5 wienerbröd om jag känner för det.
Jag har inget mellanting där jag kan lägga mig på -500 kalorier per dag och låta det ta sin tid, jag får ångest och vill alltid äta mindre. Det är något jag
Känner igen mig så fruktansvärt mycket :cryout:
Håller med Cilia. Jag har mina misstankar om att många som sysslar med kroppsbyggning i själva verket inte mår sådär kalasbra på insidan. "Sporten" blir då ett sätt att stänga ute resten av världen för att kunna fokusera all energi och tid in i minsta detalj på sig själv. Det innebär givetvis inte att kroppsbyggning i sig är osund men däremot det bakomliggande beteendet som förhindrar att fokus hamnar på problemet.
När man blir deppig av att inte ha tränat på två dagar och tycker man krymper om man inte ätit ett mål mat inom sex timmar sedan sitt sista mål.
Finns nog rätt många psykiska "tecken" tror jag :) För vissa är det inga problem, och för vissa så ser de inte problemen antar jag.
jag blir ledsen när jag inte tränat på 2 dagar :/ typ abstinens
Wille005
2009-03-05, 22:20
Det är en intressant övergång. Innan jag började träna kunde jag tänka rätt mycket på sex, men nu har träning tagit över sex i tankebanorna. Har jag haft sex på kvällen måste jag till gymmet och kompensera morgonen därpå. Jag är glad utan sex. Sex är överskattat. Oj nu har jag skrivit sex sex gånger... nej sju. Samma sak som att om jag "råkar" trycka i mig lite godsaker kommer kroppen piskas på motionscykeln extra hårt.
Finns det några tecken på att man är beroende av sin träning?
Har jag haft sex på kvällen måste jag till gymmet och kompensera morgonen därpå.
Varför då? .. du blir inte direkt tjockare av seks eller tappar muskler av det.
Wille005
2009-03-05, 22:28
Varför då? .. du blir inte direkt tjockare av seks eller tappar muskler av det.
Hehe man slipper ljuga när man ska skicka iväg henne på morgonen... Nej men kan väl se det som att ta en dusch - bli ren.
shadowfire
2009-03-05, 22:32
Tycker mig se mer och mer tjejer med ortorexiliknande symptom. Bara man kallar sig något med "fitness", så kan man vara undernärd året om. :/
Hehe man slipper ljuga när man ska skicka iväg henne på morgonen... Nej men kan väl se det som att ta en dusch - bli ren.
Då kan man ju ställa följdfrågan, vad är det för skabbiga brudar du drar hem som du måste rena dig ifrån?
Wille005
2009-03-05, 22:46
Då kan man ju ställa följdfrågan, vad är det för skabbiga brudar du drar hem som du måste rena dig ifrån?
Linda Rosing :D
Tycker mig se mer och mer tjejer med ortorexiliknande symptom. Bara man kallar sig något med "fitness", så kan man vara undernärd året om. :/
Vilket gör att jag som ser normal ut och har mina muskler täckta av lite mer fläsk än såna däringa "fitness"-brudar, knappt vågar yttra att jag vill tävla i fitness utan att bli stämplad som wannabe-tönt, för ingen tycker ju att jag ser ut som en fitnessmodell som jag ser ut just nu liksom. :smash:
Jag håller inte med Grub och Ignatius i deras gränsdragning. Detta är inte sarkatiskt eller humoristiskt menat: Vad är det övriga livet? När och hur övergår en del av det i en annan?
Jag skulle till och med säga att något inte med nödvändighet behöver vara negativt nu för att det just nu är något som verkligen inte är roligt. Det är inte roligt att byta blöjor heller och det går definitivt ut över ens övriga liv. Jo, det går att jämföra på det viset!
Ju mer jag skriver här, desto tydligare blir det att jag inte riktigt vet hur jag ska bena i det här ämnet. För å ena sidan skulle jag vilja säga att om man gör något nu, som man är säker på att man om 5 år tycker är bortkastad tid, och det finns någon - långsökt eller ej - möjlighet för en att lista ut detta. Då skulle jag kalla det för osunt. Det man använder sin tid till alltså.
Jag tror så här. Om man bara har sin träning som random tidsfördriv eller samvetssocker. Någon som tänker: Jag tränar för att man måste tycker jag är illa ute. Det är något som är så planlöst och helt drivet av typ... ångest eller vad det kan vara. Om jag inte tränar så får jag inte ligga/känner jag mig tjock och dålig.
Att dela in saker i sunt och osunt är... osunt.
Scratch89
2009-03-06, 00:01
Ett bra och seriöst inlägg, jwzrd. Kudos.
young_george
2009-03-06, 00:06
Jag håller med jwzard till 100%.
ARMSTARK
2009-03-06, 10:48
Nåt som är intressant att tillägga är att de som kritiserar min livsstil mest är de som åker hem efter jobbet och lägger sig i TV-soffan med ett sexpack och en påse chips. Samma personer som säger att man slösar bort sitt liv på meningslös tidsfördriv på gymet.*jorgen*
Nåt som är intressant att tillägga är att de som kritiserar min livsstil mest är de som åker hem efter jobbet och lägger sig i TV-soffan med ett sexpack och en påse chips. Samma personer som säger att man slösar bort sitt liv på meningslös tidsfördriv på gymet.*jorgen*
Vadå, har man sexpack kan man väl unna sig lite chips då och då? :D
Nåt som är intressant att tillägga är att de som kritiserar min livsstil mest är de som åker hem efter jobbet och lägger sig i TV-soffan med ett sexpack och en påse chips. Samma personer som säger att man slösar bort sitt liv på meningslös tidsfördriv på gymet.*jorgen*
för att dom vill rättfärdiga att dom inte ids göra annat än att äta chips i soffan:D
har känt så själv, vissa verkar ha taggarna utåt mot en som tränande, om de själva inte tränar..som någon sorts försvarsposition.
Likadant med vissa jag har mött på gymmet som inte är speciellt starka och då nästan har ursäktat sig, eller sagt "jamen jag har ju haft blablabla, så jag kan inte lyfta mer just nu" helt apropå ingenting..vafan, jag bryr mig väl inte i att de inte är starka. inte direkt så att man nedvärderar alla som är svagare än en själv på gymmet, det behöver ju inte ligga i folks intresse att bli jättestarka.
young_george
2009-03-06, 11:19
Vadå, har man sexpack kan man väl unna sig lite chips då och då? :D
Ja, men de personernas sexpack brukar bestå av folköl :)
Jag skulle vilja säga att om träningen idag gör en lycklig och man är nöjd med livet som det är och andra inte blir lidande pga ens mani när det gäller träning och kost då är det bara till att fortsätta. Dock kan det vara bra att ibland lyfta blicken lite och försöka se på sin tillvaro med helikopterperspektiv. Speciellt om man är typen som lätt födjupar sig enormt i sina intressen och verkligen är allt eller inget. Är man helt fokuserad på någon hobby av något slag finns det en stor risk att man försakar andra saker. Just när det gäller träning och kost så är ju det en hobby och livsstil som faktiskt inte kräver att man pysslar med den 24/7. Muskelbygge mm pågår ju även när du gör andra aktiviteter, man blir inte mer vältränad för att man tänker mer på träning. Genom att få en bra syn på mat och träna hårt och regelbundet behöver man egentligen inte försaka någonting annat i livet. Ibland kan det nog vara bra att ta ett uppehåll från träning/kost och även Kolozzeum och annan information gällande träning och se ifall man ändrar sin syn något. De första dagarna brukar vara jobbiga men när man haft någon veckas uppehåll är det ju bra om man ser andra glädjeämnen i livet. Att bara leva för sin träning är som sagt att begränsa sig själv då man egentligen bara behöver lägga kanske max två timmar om dagen på detta för att nå samma resultat.
Nåt som är intressant att tillägga är att de som kritiserar min livsstil mest är de som åker hem efter jobbet och lägger sig i TV-soffan med ett sexpack och en påse chips. Samma personer som säger att man slösar bort sitt liv på meningslös tidsfördriv på gymet.*jorgen*
Inget att bry sig om, det är nog bara en slags försvarsmekanism. Det känns bättre för dom att stämpla dig som onormal och som om det är något fel på dig när de inte orkar ta sig själva i kragen. Egentligen skulle de vilja ha din ork.
Att dela in saker i sunt och osunt är... osunt.
Du gör en Foucault här (visst är det han som vill få det till att inget är sjukt/friskt utan att det bara är en fråga om vem som definierar det). Det är väl kanske också att göra det lite lätt för sig. Jag skulle definitivt klassa tvångsmässiga tränings- och ätbeteenden som osunda (vilket inte är detsamma som att säga att skiljelinjen mellan tvångsmässigt och icke är klar och tydlig; skillnaden mellan skalans ytterligheter är dock uppenbar) och de finns definitivt. De är fullt i klass med andra tvångsbeteenden, med den skillnaden att man kan få social acceptans för tvångsmässiga beteenden kring träning och mat på ett helt annat sätt än för t.ex. tvångsmässiga renlighetsbeteenden och bacillskräck, eftersom vi har en social norm där det är duktigt och önskvärt att tukta kroppen.
När jag slutade dricka sprät insåg jag att det gick åt fel håll.
Samma här, så nu dricker jag ofta både fredag och lördag. Inte undra på att kompisarna tyckte att man var skittråkig.
Förrut kretsade dagarna kring träningspassen och intag av koffein och efedrin. Har kastat efedrinet och dragit ner koffeinet. Skolan blev lidande osv.
Trivs mycket bättre med mitt liv, nu när jag håller träningen på en mycket mer lagom nivå.
Ignatius72
2009-03-06, 13:41
Jag håller inte med Grub och Ignatius i deras gränsdragning. Detta är inte sarkatiskt eller humoristiskt menat: Vad är det övriga livet? När och hur övergår en del av det i en annan?
Jag skulle till och med säga att något inte med nödvändighet behöver vara negativt nu för att det just nu är något som verkligen inte är roligt. Det är inte roligt att byta blöjor heller och det går definitivt ut över ens övriga liv. Jo, det går att jämföra på det viset!
Ju mer jag skriver här, desto tydligare blir det att jag inte riktigt vet hur jag ska bena i det här ämnet. För å ena sidan skulle jag vilja säga att om man gör något nu, som man är säker på att man om 5 år tycker är bortkastad tid, och det finns någon - långsökt eller ej - möjlighet för en att lista ut detta. Då skulle jag kalla det för osunt. Det man använder sin tid till alltså.
Jag tror så här. Om man bara har sin träning som random tidsfördriv eller samvetssocker. Någon som tänker: Jag tränar för att man måste tycker jag är illa ute. Det är något som är så planlöst och helt drivet av typ... ångest eller vad det kan vara. Om jag inte tränar så får jag inte ligga/känner jag mig tjock och dålig.
Att dela in saker i sunt och osunt är... osunt.
Att byta blöjor i tid och otid är förvisso något som inkräktar åp allt för mycket. Skillnaden är dock att man gör det för att man måste. Det finns dock dem som byter blöjor var tredje timme vare sig det behövs eller ej. Då börjar det hosta mot det knasiga hållet.
Men frågeställningen är bra. Var sker övergången mellan det sunda och det osunda? vad är det övriga livet?
En definition är när man börjar försaka andra saker som man tidigare tyckte var viktiga och inte är nöjd med det. Man kan ju trots allt ändra sina prioriteringar.
En gammal polare ringer och vill träffas, ni har inte setts på 10 år och du vill verkligen träffa honom. Men det krockar med bröstpasset som är planerat till just den tiden. Arbetskamraterna går ut och käkar men du har med dig din egen låda för att du inte får ett excelark med näringsinnehållet för just din portion, alternativt stannar hemma. Du får ångest över att du är förkyld och inte kan träna. Om någon får en att missa ett pass så mår man dåligt av det. osv osv. Slippery slope argumentet passar i sammanhanget.
Ett bra och seriöst inlägg, jwzrd. Kudos.
:thumbup:
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.