Visa fullständig version : Personlig assistent - Någon med erfarenhet?
Emil_Larsson
2009-02-21, 22:43
Läser Omvårdnadsprogrammet årskurs 3 och tar därmed studenten ganska så snart. Just nu söker jag för både sommarjobb och vanligt jobb och har fått napp lite här och var. Det har kommit lite tankar i huvudet kring vad jag verkligen vill jobba med på senaste tiden.
Någonting jag funderat lite över är personlig assistent, som jag hört att jag kan bli efter min treåriga utbildning. Tror det skulle passa mig, och det tror även mina lärare på utbildningen. Någon här som jobbar som detta och har lite att dela med sig av. Vad ligger lönen på? hur ser möjligheterna ut att bli personlig assistent? är körkort ett krav? hur ser omvårdnaden ut (liknar den undersköterskans uppgifter?) osv osv.
Sökt lite på google och hittat lite smått men man kan få en bättre bild av arbetet om det är en person som jobbar inom yrket som delar med sig av sina erfarenheter, tror jag.
Shoot..
Tack på förhand.
/Fred.
Jag har jobbat som personlig assistent och trivdes inte alls med det, men jag tror att det helt beror på vem man hamnar hos. Jag gillade helt enkelt inte personen jag var hos, och hon gillade inte mig. Men alla sådana saker som vad man måste kunna, om man måste ha körkort mm, är helt olika från brukare till brukare. En brukare som har egna hästar kanske vill att hans eller hennes assistent ska kunna rida, en annan som gillar musik vill säkert ha en assistent som kan spela något instrument. Att dela intressen och att personkemin stämmer är viktigare i det jobbet än i något annat tror jag. Hamnar man hos rätt person tror jag att det kan vara världens roligaste jobb.
Lönen beror nog dock på utbildning och erfarenhet, i mitt fall hade brukaren en summa att röra sig med och bestämde själv hur mycket hennes assistenter skulle ha. Min lön (utan utbildning) låg på 100 spänn i timmen. Men detta var ganska många år sen, jag vet inte hur löneutvecklingen har sett ut.
Emil_Larsson
2009-02-21, 23:02
Jag har jobbat som personlig assistent och trivdes inte alls med det, men jag tror att det helt beror på vem man hamnar hos. Jag gillade helt enkelt inte personen jag var hos, och hon gillade inte mig. Men alla sådana saker som vad man måste kunna, om man måste ha körkort mm, är helt olika från brukare till brukare. En brukare som har egna hästar kanske vill att hans eller hennes assistent ska kunna rida, en annan som gillar musik vill säkert ha en assistent som kan spela något instrument. Att dela intressen och att personkemin stämmer är viktigare i det jobbet än i något annat tror jag. Hamnar man hos rätt person tror jag att det kan vara världens roligaste jobb.
Lönen beror nog dock på utbildning och erfarenhet, i mitt fall hade brukaren en summa att röra sig med och bestämde själv hur mycket hennes assistenter skulle ha. Min lön (utan utbildning) låg på 100 spänn i timmen. Men detta var ganska många år sen, jag vet inte hur löneutvecklingen har sett ut.
Aha okej. Jag har hört av lärare bl.a. att arbetsgivaren tillsammans med vårdtagaren skall väldigt nogrannt reda ut personkemin, vilken vårdtagare som lämpligen passar till respektive assistent m.m. Blir väl inte alltid som man tänkt sig, som det blev för dig då.
Tack för att du delade med dig av lite erfarenhet.
/Fred.
young_george
2009-02-21, 23:05
Har ingen erfarenhet själv, men de (3) personer jag känner som jobbat som PA är väldigt glada att dom inte göra det längre, om man säger så.
Jag är undersköterska i botten men jobbar som personlig assistent. Jag tycker det är toppen. Killen jag är med har samma intresse som mig. Vi går på bio,åker på hockey,köper pizza och allt man kan tänka sig. Personlig assistent omfattar ju så mycket, allt från gravt handikappade till dom som har mindre problem. Att jobba med någon som är mer eller mindre döv,stum etc skulle inte passa mig. Som det är nu jobbar jag 7 pass i månaden,sover på jobbet varje gång jag jobbar. Så jag har mycket fritid. Alla jag känner som jobbar med det stortrivs,jag menar det finns så mycket jobb inom sånt så man kan ju försöka få något man tycker passar. Har du utbildning och är kille så ligger du jävligt bra till. Lönen är väl lite sisådär, jag har en grundlön på 21200,men då jobbar jag som sagt bara 7 pass i månaden och mestadels OB tid. På nätterna när jag sover tex så har jag 170kr timmen. Får ut runt 20000 efter skatt varje månad. Jag tycker helt klart du ska prova på det. Just nu håller dom ju på att höja lönerna för folk inom vården så du börjar jobba vid rätt tillfälle om du väljer yrket.
Omvårdnaden du gör är ju beroende på med vem du jobbar. Kan vara allt från att duscha till att bara vara kompis i princip. Just det här med hygien och såna saker kanske är något du tycker är äckligt så här när du tänker på det,men jag kan lova dig att du kommer inte bry dig efter ett tag,mig rör det inte i ryggen längre. Det är som sagt svårt att svara på exakt vilka arbetsuppgifter man får,men det blir ju inte samma som för en Undersköterska. Utan här hjälper du någon i dennes hem att klara dagen,hjälper personen att kunna leva ett så normalt och bra liv som möjligt,så att personen får möjlighet att göra saker som är roligt.sen vad det innebär är ju olika från individ till individ beroende på vad det är för handikapp/intressen personen har
Emil_Larsson
2009-02-21, 23:31
Har ingen erfarenhet själv, men de (3) personer jag känner som jobbat som PA är väldigt glada att dom inte göra det längre, om man säger så.
Så kan det vara för vissa..
Jag är undersköterska i botten men jobbar som personlig assistent. Jag tycker det är toppen. Killen jag är med har samma intresse som mig. Vi går på bio,åker på hockey,köper pizza och allt man kan tänka sig. Personlig assistent omfattar ju så mycket, allt från gravt handikappade till dom som har mindre problem. Att jobba med någon som är mer eller mindre döv,stum etc skulle inte passa mig. Som det är nu jobbar jag 7 pass i månaden,sover på jobbet varje gång jag jobbar. Så jag har mycket fritid. Alla jag känner som jobbar med det stortrivs,jag menar det finns så mycket jobb inom sånt så man kan ju försöka få något man tycker passar. Har du utbildning och är kille så ligger du jävligt bra till. Lönen är väl lite sisådär, jag har en grundlön på 21200,men då jobbar jag som sagt bara 7 pass i månaden och mestadels OB tid. På nätterna när jag sover tex så har jag 170kr timmen. Får ut runt 20000 efter skatt varje månad. Jag tycker helt klart du ska prova på det. Just nu håller dom ju på att höja lönerna för folk inom vården så du börjar jobba vid rätt tillfälle om du väljer yrket.
Låter lovande. Har endast hört positiva tankar från de få jag träffat IRL som jobbat som PA.
Allt över 20 papp tycker jag är mer än tillräckligt. Verkar ju toppen. Man kan alltid prova för det är inte förens man gjort det som man vet hur det är att jobba som PA. :)
/Peace.
Emil_Larsson
2009-02-21, 23:33
Omvårdnaden du gör är ju beroende på med vem du jobbar. Kan vara allt från att duscha till att bara vara kompis i princip. Just det här med hygien och såna saker kanske är något du tycker är äckligt så här när du tänker på det,men jag kan lova dig att du kommer inte bry dig efter ett tag,mig rör det inte i ryggen längre. Det är som sagt svårt att svara på exakt vilka arbetsuppgifter man får,men det blir ju inte samma som för en Undersköterska. Utan här hjälper du någon i dennes hem att klara dagen,hjälper personen att kunna leva ett så normalt och bra liv som möjligt,så att personen får möjlighet att göra saker som är roligt.sen vad det innebär är ju olika från individ till individ beroende på vad det är för handikapp/intressen personen har
Har inget emot att hjälpa personer att duscha och sånt, är ganska van vid det från tidigare praktikplatser. Det hör ju till utbildningen inom omvårdnad att man vill hjälpa människor och då blir det ju varierande arbetsuppgifter. Bara personkemin är rätt lika så tror jag det skall gå bra.
Whistler
2009-02-22, 00:11
Jag jobbade som det över en sommar. Var hos två olika brukare som båda hade muskelsjukdomar (ALS och MS). När jag var på intervju hos arbetsgivaren sade jag att det enda jag hade som krav var att den jag jobbade hos skulle vara frisk i huvudet.
Det visade sig dock ganska snart att även om man inte är psykiskt sjuk så är det inget lätt liv att vara halvt förlamad, och det påverkar ju rätt starkt. Jag mådde fruktansvärt dåligt av att se människor leva i sådana fruktansvärda levnadsförhållanden, att aldrig kunna svara "Ja" när man frågat om de kunnat sova på nätterna och man kommer in och de ligger i sin egen avföring.
Jag mådde mycket sämre av att se hur mina brukare hade det än vad jag tyckte min hjälp för dem var värt det. Det kändes bara som att jag drog ut på deras lidande.
De andra personliga assistenterna som bytte av mina skift var inte direkt sympatiska, det fanns väldigt lite empati i deras beteende mot brukarna och jag antar (hoppas) att de en gång känt samma som jag men blivit avtrubbade. En av dem gick t ex på bio så ofta bidragen tillät med brukaren, men brydde sig inte alls om huruvida han ville gå eller inte, hon såg det mest som tillfälle att få gå på gratis på bio arbetstid och se de filmer hon ville se.
Som de andra skriver så kan det säkert vara trevligt att jobba som assistent om man hamnar hos en "kompisbrukare", men hos de stackars människorna som majoriteten av brukarna är känns det knappast som något jag kan rekommendera.
Jag har jobbat en hel del som personlig assistent. Tycker det är ett toppen jobb OM person kemin stämmer!:) En nackdel är att jobbet kan vara psykiskt tungt! Man kommer ju personen så nära och det är väldigt lätt att man gör mer än vad man får lön för! Sen är ju inte lönen den bästa...Men hellre lite mindre i lön och att man trivs och tycker att det är kul att gå till jobbet...än tvärtom
Jag jobbade som det över en sommar. Var hos två olika brukare som båda hade muskelsjukdomar (ALS och MS). När jag var på intervju hos arbetsgivaren sade jag att det enda jag hade som krav var att den jag jobbade hos skulle vara frisk i huvudet.
Det visade sig dock ganska snart att även om man inte är psykiskt sjuk så är det inget lätt liv att vara halvt förlamad, och det påverkar ju rätt starkt. Jag mådde fruktansvärt dåligt av att se människor leva i sådana fruktansvärda levnadsförhållanden, att aldrig kunna svara "Ja" när man frågat om de kunnat sova på nätterna och man kommer in och de ligger i sin egen avföring.
Jag mådde mycket sämre av att se hur mina brukare hade det än vad jag tyckte min hjälp för dem var värt det. Det kändes bara som att jag drog ut på deras lidande.
De andra personliga assistenterna som bytte av mina skift var inte direkt sympatiska, det fanns väldigt lite empati i deras beteende mot brukarna och jag antar (hoppas) att de en gång känt samma som jag men blivit avtrubbade. En av dem gick t ex på bio så ofta bidragen tillät med brukaren, men brydde sig inte alls om huruvida han ville gå eller inte, hon såg det mest som tillfälle att få gå på gratis på bio arbetstid och se de filmer hon ville se.
Som de andra skriver så kan det säkert vara trevligt att jobba som assistent om man hamnar hos en "kompisbrukare", men hos de stackars människorna som majoriteten av brukarna är känns det knappast som något jag kan rekommendera.
Majoriteten är knappast så. Har jobbat i 5 år med det här nu, på olika ställen. Alla jag har jobbat med har haft ett värdigt liv,gjort saker,kunnat prata om inte med tal så med hjälp av bilder. Haft intressen och ett rikt liv. Det du säger där visar lite hur dålig koll du har på det här. Självklart finns det dom som är gravt handikappade, men det är knappast majoriteten. Inte här jag bor iallafall
Har några vänner som jobbar inom handikappomsorgen. Den ene jobbar med dövblinda och såvitt jag vet så trivs han med sitt jobb gentemot sina brukare. Den andre jobbar nattskift med en funktionshindrad och tycker nog att arbetstiderna är dryga som tusan.
shadowfire
2009-02-22, 01:17
Min fd sambo/ex är personlig assistent och hon älskar sitt jobb. Hon är egentligen utbildad till något helt annat (3 år på universitet), men jobbar ändå kvar som PA. Hon är uppskattad både av vårdtagarens familj och av vårdtagaren själv.
Jag håller själv på att försöka ordna en PA åt en person jag har personalansvar för och där går det till så att det är ömsesidig intervju. Vårdtagaren får intervjua personer, men de ska också säga sitt, om de tror att de passar ihop med vårdtagaren.
Så jag skulle säga som så, trivs du o arbeta med människor så why not!
MilisMan
2009-02-22, 01:45
Det är verkligen blandad kompott när det gäller personlig assistentjobben. Allt från förudmjukande psykiskt jobbiga skitjobb till riktiga guldklimpar!
Jag har haft turen att hitta ett fantastiskt ställe att arbeta på. Vakar över en ettårig kille som har fysiska hinder, men som blir bättre och bättre för varje dag! Riktigt roligt faktiskt. Och så har man gott om tid att plugga när kan sover!
De bra jobben finns där, men för många kan det ta lång tid att hitta dem.
Whistler
2009-02-22, 02:08
Det du säger där visar lite hur dålig koll du har på det här. Självklart finns det dom som är gravt handikappade, men det är knappast majoriteten. Inte här jag bor iallafall
Nej, de som har det mer drägligt märks kanske inte av på samma vis. Där jag jobbade var det ju gruppboende, så det var ju de med lite grövre funktionshinder som bodde där.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.