Ätstörningar?

[samme11]

Hejsan, undrar bara om jag har börjat att utveckla ätstörningar, har varit överviktig förut, men nu väger jag cirka 63~64, och tycker jag är tjock.. även fast alla säger att jag är smal, nyss åt jag några godisbitar och mår sjukt jävla dåligt, vet inte vart jag ska ta vägen, efter varje måltid tänker jag "fan också, nu kommer jag gå upp en massa".

Så min fråga, kan det vara så?

[saab900]

Jag tror inte att du har ätstörningar, men att du kan vara på väg att få. Jag såg i din journal att du nyss har gått ned en massa kilon, bra jobbat! Jag tror att du är nojjig att du ska hamna där du började igen, men nu när du är fysiskt aktiv så är ju risken betydligt mindre för det. Men du måste nog acceptera att du MÅSTE gå upp i vikt nu när du styrketränar, annars kan du ju inte öka i muskelmassa. Så det är bara att jobba på det. Man kan ju gå upp långsamt utan att lägga på sig så mycket fett.

Jag kände likadant som dig för ett tag sedan. Jag sprang mycket förut, och var nere på under 40 minuter på milen, och har aldrig haft fett på kroppen att tala om, men så tittade jag mig i spegeln en dag och kom fram till att jag inte ville vara så spinkig, så det var bara att bulka upp. Jag blev jättenojjig när kilona började komma, men nu har jag lagt mig på en lagom takt jag står ut med, och äter ungefär vad jag vill.

Men när du känner skam över att ha ätit några godisbitar, då gäller det att tänka om, för såna tankar kan nog bara leda åt ett håll. Dont worry, be happy!

[samme11]

Tack för svaret, ja exakt, mycket orolig att jag ska gå upp igen. Det är just den "tröskeln" som jag är rädd att gå "över", att jag måste äta mer, och det är jävligt svårt detta, vet inte vart jag ska ta vägen, vill helst inte ha ätstörningar men..

[saab900]

Du kanske behöver prata med någon du litar på om det här. Du vet ju rent logiskt att det inte är någon fara att du går upp så mycket i vikt över natten direkt, det krävs ju en hel del mat för att lägga på sig bara ett kilo. Det är väl just när man börjar tänka irrationellt man ligger i riskzonen. Du är ju medveten om att det inte är ett logiskt tänkande och att du är i riskzonen, det är väl därför du startat tråden?

Vikten varierar ju så otroligt mycket bara över dagen. Jag kan känna mig lite svullen på eftermiddagen, och sedan känna mig mager igen efter träningen. Det är inte lätt att komma över den där tröskeln, men det går. För min del var det när jag sprang smatidigt som jag gymmade. Jag åt massor med mat (tyckte jag) men gick ändå ned i vikt. Jag gick in på Hälsovakten och räknade fram min förbrukning, och jämförde med maten, och insåg att jag låg på lagom defftakt - 0,5 kg/vecka. Nu har jag slutat springa för vntern, och bryr mig inte om vad jag stoppar i mig, och det funkar bra. När ökningarna i gymmet började öka hela tiden släppte spärrarna. Nu tycker jag att det är värt det för att bygga upp sig litegrann, och sedan är det ju bara att deffa till sommaren. Har du gått ned vad var det, femton kilo? så fixar du ju lätt att deffa bort fem kilo eller mindre, eller hur?

Att du tar kontroll över maten och väger den kan ju vara ett sätt, och se till att du inte stoppar i dig mer än 500 kcal i överskott per dag. Det jobbiga nu verkar ju vara att du är osäker på om du stoppar i dig alldeles för stort överskott. Kanke ett dåligt råd att ge, att maniskt väga maten, men det känner du ju själv om du kan palla utan att det går till överdrift.

[Mickeee?]

Hejsan, undrar bara om jag har börjat att utveckla ätstörningar, har varit överviktig förut, men nu väger jag cirka 63~64, och tycker jag är tjock.. även fast alla säger att jag är smal, nyss åt jag några godisbitar och mår sjukt jävla dåligt, vet inte vart jag ska ta vägen, efter varje måltid tänker jag "fan också, nu kommer jag gå upp en massa".

Så min fråga, kan det vara så?

Utan att nämna medicinska ord så har du iaf viss "konstig" uppfattning angående mat...Att du mår jättedåligt efter att du fått i dig några godisbitar är ett osunt tecken till matsynen.

Jag har suttit i liknande sits för några år sedan och folk sa samma sak till mig att jag var smal fast jag kände att det fanns fortfarande några kilo till på magen som kunde försvinna först. Mitt liv baserades då kring min mage som första prio, jag tänkte jämt på mat, promenader och hur man ska förbränna fett. Allt annat i livet hamnade tyvärr som nummer två!!

Vad kan du göra då?

1: Sluta läs i diet eller kost o näringsdelen här på kolozzeum
2: Sluta väg maten
3: Fokusera på andra saker i livet än mat som gör dig tillfredställd, mat ska enligt mig bara vara en bi-sak i livet!

OBS!! jag har ingen som helst läkarutbildning så mina råd ligger efter mina personliga erfarenheter :)

[shayne]

Bara en fråga.. Såg att du har en träningsjournal, tränar du inte för att bli större?

[samme11]

Shayne, jag började må dåligt för ett par veckor sen.

[Scratch89]

Jag skulle inte klassa det som en ätstörning, men iallafall ett destruktivt förhållande till mat.

[enzodiac]

den känslan hade jag efter min första deff. Men tanken att bygga muskler var starkare än tanken att bli ännu smalare.
Nu när jag bulkat/deffat ett par ggr så vet jag att jag kan gå ner i vikt så det gör inte så mycket att lägga på sig ett par kg.

Om du jämför dig själv med hur du såg ut som "tjock". Är du inte smal nu då i jämförelse ? Utomstående brukar ha rätt. Skillnaden är säkert enorm och du kommer knappast gå upp all vikt på 1dag, 1vecka eller ens 1månad av överätning. Käka på som vanligt och observera din vikt varannan vecka eller något för att konstatera vilken nivå du kan lägga dig på för att hålla vikten, eller gå upp sakta om du vill bygga muskler.

Försök skaffa så mycket kunskap du kan om kroppen och mat så kommer du att inse att man inte måste vara optimal för jämnan och kroppen är väldigt duktig på att anpassa sig.

[Alfred Nobel]

Ett knep är att fota dig själv med bar överkropp och sedan jämföra bilderna med andra. Det hjälper för att inse faktum och dessutom blir jag motiverad att växa!

[Eddie Vedder]

Du har identifierat ett problem i alla fall samme11, det är ett bra steg.:) Om du redan nu känner en oro för att framöver utveckla ätstörningar så har du ett bättre utgångsläge för att motarbeta redan nu.

Så var stolt över dig själv för en så pass mogen insikt skulle jag säga.:) Det kan vara guld värt att du redan är medveten om det här och försöker tänka om. Prata med någon/några du har förtroende för, fråga dig själv vad små variationer på vågen och spegelbilden EGENTLIGEN har för egenvärde. Då kanske du kommer fram till att det faktiskt är en väldigt obetydlig sak i det stora hela även om det just nu upptar mycket av dina tankar.

Men jag vill inte säga för mycket som jag inte har utbildning och erfarenhet för att uttala mig om, dock bara ge några stöttande ord.


/Nicklas