Visa fullständig version : Överreagerar jag?
Eftersom det mal i huvudet skriver jag ner det här (som vanligt alltså..:em:)
Såg igår att grabben hade röda märken av 4 naglar på armen, syntes att det var av en vuxen. Jag frågade vad han gjort, han nämnde en fröken vid namn och sa att hon hade gjort det. "Blev rött" och jag frågade om det kom ut rött och han sa "ja" och jag sa att hette blod. Jag frågade vad de gjorde när hon gjorde så, han sa bara att hon varit arg, sen pratade jag bort det eftersom jag inte visste vad som hänt.
Sen lämnade jag grabben till pappan, efter det gick jag till dagis men pratade med pappan i tele först som berättade att när han frågat vad han gjort på armen sagt "****** gjorde såhär" och så ryckte han pappan i armen.
När jag kom till dagis såg jag fröken (jaja, barnskötaren) i fråga men hon pep in på toa. En annan fröken var där, jag lämnade dagisschema och frågade i förbigående om hon visste vad han hade gjort på armen. Hon sa att hon också sett det men inte visste var det kom ifrån.
Då kom den andra fröken ut från toa, jag frågade henne och hon sa att min och en annan grabb kivats och att hon lyft ner min son från soffan. "De ska ju alltid ha samma sak osv bla bla" började hon, när hon såg min och andra frökens min. Sa att grabben sagt att det kommit blod, men hon sa att det inte gjort det. Jag blev trött när hon bara kom med ursäkter, gick iväg och sa "vi ses imorrn" för jag kände mig upprörd och barn låg och sov på andra sidan dörren.
Fick inte tag på hennes chef. Kunde inte somna inatt, grubblade till halv fem..
Gick tillbaks idag och pratade. Ville veta varför de inte sagt något, om hon sagt förlåt efteråt osv. Först sa hon att hon inte sett några märken, jag frågade om han varit ledsen, hon sa att han var upprörd.. Jag sa att jag inte förstod hur det kunde bli såna märken av att lyfta någon, att hon måste ha varit upprörd och kört in fingrarna eller ryckt hårt. Hon sa att det bara var märken av två naglar, jag visade henne mobilbild att det syntes av alla utom tummen.
Nu har jag förklarat att jag inte vill att han ska vara ensam med henne, jag tänker inte lämna om det bara är hon där på morgonen. Har pratat med hennes chef precis, som skulle prata med henne sedan mig.
Överreagerar jag? Har redan suttit i samtal med henne och hennes chef i höstas ang andra saker som jag tyckte var oproffesionellt, vill känna förtroende när jag lämnar men gör fan inte det.. :(
Mats Loefstroem
2009-01-23, 11:16
Klart du gör rätt!
Det jag ångrar mest är när jag inte markerat när vuxna gjort konstigheter mot mina barn. Och nu pratar vi ju inte om att nån bara höjt rösten eller så.
Det kan väl hända att du förr eller senare kan lita på att hon inte gör tokigheter, men börja med att försvara ditt barn. Så det bara dånar om det!
nej absolut inte. hon ska ge fan i att rycka i barnen och ju snabbare hon får det klart för sig desto bättre.
Ser inte hur du kan överreagera där? En som har troligtvis rivit din son på något skumt sätt och försöker bortförklara det tyder väl på att hon gjorde något jävligt dumt och vågar verkligen inte stå för det. Och ser inte hur man får 4 riv marken på armen genom o lyfta någon heller.
Klart du gör rätt!
Det jag ångrar mest är när jag inte markerat när vuxna gjort konstigheter mot mina barn. Och nu pratar vi ju inte om att nån bara höjt rösten eller så.
Det kan väl hända att du förr eller senare kan lita på att hon inte gör tokigheter, men börja med att försvara ditt barn. Så det bara dånar om det!
Japp. Håller med herrn till fullo. Raise hell!
Jag är bara 19(och utan barn) men till och med jag tycker att du gjorde rätt! :D
Klart du gjorde rätt.
Hade hon känt att hon gjort ett misstag, dvs råkat riva när hon tog tag i honom (säkert lätt hänt med långa naglar) så är det på hennes ansvar att ta kontakt med dig, förklara och be om ursäkt.
Ironbabe
2009-01-23, 11:28
Du överreagerar verkligen inte! Klart man måste känna sig trygg när man lämnar det finaste man har i någon annans händer. Jag hade fullkomligt gått i taket om en av personalen gett min son märken av för hård hantering!
Nordenator
2009-01-23, 11:32
Klart du gör rätt! Man behandlar inte barn så, och speciellt inte om man på något vis har med barn att göra i sitt yrkesval. Då ska man veta bättre.
Three pigs
2009-01-23, 11:33
Du gör helt rätt.
Jag vet själv inte vad jag skulle göra, men jag skulle ha svårt att lämna mitt barn där(om jag hade ett), känns som att man skulle ha svårt att kunna få förtroende till de som tar hand om ett eget barn. Du gör helt rätt i att tala med chiefen deras. Återkom med vad som händer!
Whistler
2009-01-23, 11:34
[...]men börja med att försvara ditt barn. Så det bara dånar om det!
raise hell!
+1!
Baserat på den informationen du har givit oss här i tråden, tycker jag att du gör helt rätt. Absolut inget överreagerande att tala om.
http://img530.imageshack.us/img530/9867/naglarte6.th.png (http://img530.imageshack.us/my.php?image=naglarte6.png)
Sådär såg det ut, han har haft värre märken förr (bitmärken av annat barn osv) så märkena i sig är ju inte varför jag legat sömnlös utan pga omständigheterna.
Hennes chef skulle ringa henne omgående iaf, och idag när jag var på dagis kollade jag och aktuell fröken schemat så att hon inte har schemalagda stunder själv med honom. På tisdag skulle hennes chef ringa tillbaks till mig.
Av dagisfröken ifråga fick jag intrycket av jag var krånglig och överreagerade men hon var ändå tillmötesgående när jag ville kolla tiderna, hennes chef uppskattade att jag ringde. Chefen frågade om jag ville att vi skulle ha ett till möte, men jag sa att just nu kändes det bra om jag bara var försäkrad att hon inte blev lämnad ensam med honom.
Det som känns värst är alla gånger man lämnat på dagis och grabben sagt "inte ******" (att han inte vill lämnas hos henne), visst vi hade möte och pratade men det enda som man kan gå på är ju märken som syns..
Han uttrycker att det inte står rätt till. Kanske har han objektivt sett "fel", kanske klickar de bara inte, men du har inte något annat att gå på, så jag tycker att du gör rätt. Hellre riskera att trampa en vuxen på tårna än att din son är otrygg på dagis.
hellre riskera att trampa en vuxen på tårna än att din son är otrygg på dagis.
+1
När man ser märkena förstår jag inte varför man måste ta i så på en treåring, de väger väl inte mer än en matkasse?
Brian The Family Dog
2009-01-23, 12:38
Fick "STRYK" av en kvinnlig lärare när jag gick i första klass, det hänger fortfarande kvar i huvudet så stå på dig :thumbup:
Den enda tänkbara överreaktionen vore väl om du sköt henne med pistol?
Fröken ska ju uppenbarligen inte jobba med ungar om det nu är hennes nagel"avtryck" på armen.
Ofta tycker jag att föräldrar nu förtiden är överbeskyddande mot sina barn och håller dem lite väl om ryggen. Men i det här fallet, när man har sett bilden, tycker jag inte att du gör fel. Det kanske finsn en förklaring men isåfall bor du ju i alla fall få den.
Nitrometan
2009-01-23, 12:50
Hellre riskera att trampa en vuxen på tårna än att din son är otrygg på dagis.
Japp.
Du gör rätt.
Självklart ska man försvara sina barn.
Ofta tycker jag att föräldrar nu förtiden är överbeskyddande mot sina barn och håller dem lite väl om ryggen. Men i det här fallet, när man har sett bilden, tycker jag inte att du gör fel. Det kanske finsn en förklaring men isåfall bor du ju i alla fall få den.
Det kan omöjligt finnas många rimliga förklaringar..
tex
Ungen körde en gaffel i eluttaget och jag slet loss han/hon
Säger som tidigare, för efter att ha läst tråden igen e jag ännu mer vansinnig. Gör en anmälan, hon ska förpassas till ett arbete där hon hör hemma.. för hon verkar inte höra hemma i barnomsorgen
Mats Loefstroem
2009-01-23, 12:54
Alla som har barn, eller har jobbat med barn, vet att de kan vara sjukt jobbiga. Det krävs att man kan räkna till 10 (och 100 och 1000 med) innan man gör nått dumt.
En av mina märkligare meriter är att jag varit personalansvarig på ett föräldrakooperativt dagis. Tyvärr var jag tvungen att skyffla ut två anställda på grund av att de inte hade förmågan att agera vuxna och faktiskt gjorde sånt som vi pratar om i den här tråden. Så jag tycker varken att det är otänkbart att det verkligen kan ha gått hårdhänt till, eller att du överreagerar.
Men ta det rätt väg - via dagischefen och genom att låta den fröken det handlar om förklara sig - innan du går så långt som att anmäla.
Ignatius72
2009-01-23, 13:07
Först tänkte jag att du överreagerade. Men efter jag sett bilden så är det ju ingen tvekan. Bra att du tagit bilden också då man slipper hamna i diskussioner om hur det såg eller inte såg ut. Men jag hade även funderat på vad min unge gjort som föranlett denna aktion. Trots allt är det sällan som dagispersonal helt oprovocerat går till angrepp. Jag menar absolut inte att människan gjort rätt, men om ungen är extremt jobbig på något sätt så bör man ju hitta något sätt att minska det beteendet.
von huff
2009-01-23, 14:12
Lite smisk e bra:whipped:
Efter att ha sett märkena så anser jag verkligen att du agerat rätt.
Fick "STRYK" av en kvinnlig lärare när jag gick i första klass, det hänger fortfarande kvar i huvudet så stå på dig :thumbup:
Ja, plus ett... Jag gick nog i 2:an. Lavett rakt i ansiktet. Trevlig gammelkristen lärarinna. :)
Jag hade gått i taket över en sådan grej.
Jag tycker att det är helt upp till dig hur du reagerar över en sådan sak. Ingen kan säga att du överreagerar när det gäller ditt eget barn. Så länge man håller sig på rätt sida lagen vill säga...
Fast vad vet jag... mitt barn ligger fortfarande i magen.
Överreagera? Hade slagit helt slint för mig och bara svartnat i rent ursinne och gjort nånting jag senare kommit till att ångra om nåt liknande hade hänt.
Tack folket*cupid*, har blivit av med den där obekväma känslan av att jag överregerade (som jag fick när jag pratade med fröken i fråga), magkänslan brukar ju vara rätt men kändes inte riktigt som att hon förstod vad jag reagerade på (och det i sig reagerar man ju på).
När det gäller situationen har min sons pappa en gång sett henne rycka tag i och dra i väg med en kille som sonen lekte tillsammans med - för att hon ansåg att de bara skulle börja bråka om de lekte med varandra (fast där och då lekte de fint och snällt med varandra). *screwy* Men det tog vi upp i höstas när jag pga andra incidenter ville ha möte med henne och hennes chef.
Iom det verkar det ju märkligt att hon sedan lämnar dem ensamma i ett rum när hon bara har de två just då (som det var enligt henne).
Dessutom, när jag lämnade den dagen så sa hon till grabben att "det här ska du få ha alldeles för dig själv" (han var först på avdelningen) och satte fram en låda från stora avdelningen (iom att han behöver mer stimulans än leksakerna på lilla avd där han går). När jag går möter jag andra killen (som hon tidigare ryckt i) och då tänkte jag för mig själv att det var ju som att bädda för problem, när hon istället för att förbereda min grabb på att det kommer fler barn, säga att han ska få sitta och ha grejerna för sig själv.
Alltså, det är ungar.. å bråk uppstår säkert lätt.. Så det låter ju liite fjantigt när jag resonerar som kring en rättegång - men det känns jävligt surt när det blir strul. :(
Överreagera? Hade slagit helt slint för mig och bara svartnat i rent ursinne och gjort nånting jag senare kommit till att ångra om nåt liknande hade hänt.
Som "tur" var så sov barn på andra sidan dörren när hon bekräftade att det var hon igår, så jag bet ihop och gick då. Idag var vi själva så då sa jag helt enkelt som det var, att jag inte har förtroende för henne alls och att hon inte får vara ensam med honom.
Dessutom är det ju barn vi snackar om, hur gärna jag än vill ge igen fysiskt (hrrm, ngt inlägg i babblatråden igår tror jag visst.. :em:) behöver jag ju agera vuxet. Såå trist jämfört med att bita henne i patten men va gör man..
Har du förklarat läget för sonen? Om inte så tycker jag du även ska göra det, så han förstår att mamma står på hans sida och inte tycker det är okej det som har hänt.
Har du förklarat läget för sonen? Om inte så tycker jag du även ska göra det, så han förstår att mamma står på hans sida och inte tycker det är okej det som har hänt.
Jag sa bara att "man får inte göra illas, gör man det så säger man förlåt" sen frågade jag om hon sagt förlåt men han sa nej och då sa jag att "då får du en kram av mamma istället" men sen ville jag inte gå in i det mer förrän jag pratat med fröken.
Men han kanske märkte att jag helt kom av mig, för jag missade att borsta tänderna på honom och kände mig verkligen rörig i bollen.. att jag genast ville ha tag i fröken, men att jag inte kunde ringa förrän jag lämnat honom till pappan och då gick jag dit istället för att ringa.
Tar honom igen på söndag, jobbar jättemkt denna helg men han vet att han kan ringa närsomhelst och farmor och farfar som han ska vara hos vet också om vad som hänt.
Snacka om terapi att skriva här, känns bättre att få det ur sig faktiskt..
*uppdate*
"Hej **** !
Tack för ditt mail och fotot på ***. Det var inte något vidare att se. Jag ser allvarligt på detta , som har inträffat och kommer att ha ett samtal med ****** på tisdag. Därefter kommer jag att ta kontakt med dig.Jag vill återigen säga att jag uppskattar att du hört av dig till mig.
Trevlig helg och mvh
*******"
(fick just mail från dagischefen, jag mailade bilden eftersom hon ville det)
Saft und Kraft
2009-01-23, 15:25
En situation som den nämnda är alltid problematisk. En trolig och mer relevant anledning till att man inte vill överreagera, snarare då än rädsla för att göra bort sig, skulle kunna vara att man inte vill anklaga någon på icke tillräckligt underbyggda grunder. Sådant kan tyckas borde blekna i jämförelse med det obehag som ett barn skulle få utstå om det nu verkligen blev utsatt för någon form av övergrepp, och därför kunna ses som "collateral damage", men något slags balansakt ägnade man sig nog klokast åt ändå. Idioter tenderar trots allt att var talrika och dessutom kvicka till att hävda sin rätt och i större utsträckning så än andra. Nu är sådant jag diskuterar främst en fråga om omdöme, men detsamma är inte bara ofta degenererat av, låt säga, konstiga känslomässiga omständigheter utan också i alldeles för stor utsträckning helt obefintligt. Vad jag med detta vill ha sagt är att det naturligtvis inte alltid finns ett enkelt och korrekt sätt att hantera dylika frågor på, utan situationer som denna riskerar precis som allt annat att korrumperas av människors dumhet. Tough.
Alltså; man ska inte glömma att barn i likhet med andra också är individer och undgå att falla för frestelsen att med glättighet och utan eftertanke dela ut ”oskuldfullhetens-frikort-för-allt”, utan hänsyn taget till andra faktorer än ålder. Sådant lämnar annars samma smak i min käft som att en funktionshindrad person naturligtvis behöver daltas med bara pga sitt funktionshinder oavsett hur personen bakom detta beter sig. Dock med skillnaden (ge seriöst fan i dåliga poänger nu, plz) att ett barn i större utsträckning inte har haft möjligheten att mogna på det sätt en vuxen, om en sådan nu utgör vad vi behandlar, varför man klart bör visa speciell hänsyn. Märk väl att detta inte är en motsägelse, carte blanche är just det; carte blanche, och vilka små och kanske sorgliga kråkfötter som än utpräntats på något ark, vilket som helst, så är dessa ändå begynnelsen på en berättelse. Hänsyn bör alltså tas till omfattningen av volymen så långt den kommit men absolut inte helt utelämnas eller följa något slags snedvriden och på fördomar baserad praxis.
Detta kan låta strängt och också missförstås på ett oändligt antal sätt eller de båda i kombination, misstänker jag, men då är det just också ett missförstånd det handlar om. Barn bör självklart tas hänsyn till på ett annat sätt än ungdomar eller vuxna, enligt ovan. I synnerhet riktigt små barn vilket det handlar om här. Hos sådana ligger det faktiskt i deras natur att de inte kan göra fel, med mycket få undantag. Jag tog bara tillfället i akt att dryfta ett par saker jag nog menar vissa behöver betänka. Inte för att det kommer hända där det behövs…
Min åsikt i detta helt precisa och exakta fall, är att jag högst högt ifrågasätter personen i frågas lämplighet att ta hand om barn. Åtminstone utifrån de fakta jag tagit del av och gällde det någon i min direkta närhet skulle jag nog ta mig ett litet snack med henne helt i person. Om ett barn skulle börja blöda lite, ja kanske tom såpass, under lite vild lek, är detta fortfarande något som absolut inte behöver vara särsklit farligt. Lek handlar om att ha skoj, ibland med skrapade knän som följd. (Om man då inte varit totalt oaktsam och omdömeslös vill säga.) Men att det uppstår ens minsta blåmärke i uppfostringssyfte har jag mycket, mycket svårt att se som okej. Tom i ett fall med en psykopatunge som kanske slår andra barn och liknande, är vägen inte att sas ta i med hårdhanskarna. Det fungerar inte så och ska inte vara på det viset med barn enligt min uppfattning. Då måste man istället tala allvar med föräldern/föräldrana. Och är det som i de flesta fall en normal unge, måste man som arbetande med barn kunna hantera en sådan situation utan att bli fysisk på detta sätt. Jag har svårt att se något annat som acceptabelt.
Ursäkta mitt fucking orerande men ämnet väcker en och annan fråga is all.
/Glapp und Käft
Du gör rätt!
Ja,
All heder åt Lellan!
Många vågar inte stå på sej i sådana här situationer.
Bra gjort.
Ja, plus ett... Jag gick nog i 2:an. Lavett rakt i ansiktet. Trevlig gammelkristen lärarinna. :)
Plus två. Fick en rungande lavett av en manlig idiot till lärare när jag gick i fyran.
Klart som fan att du har rätt. Pressa ärendet tills att hon får sparken, tycker jag. Händer det en gång kan det hända flera gånger, speciellt med personer med temperament. Barn ska för tusan inte bli misshandlade av sina fröknar.
Jag tycker du gör rätt givet att du slår an en civiliserad ton gentemot personalen. Du bränner bara broar genom att storma in och börja gorma anklagelser, men att vilja ta en diskussion om vad som hänt kan de absolut inte neka dig. Och gör de det så har du hela tiden varit hövlig och saklig så att ifall det skulle bli tal om att kontakta personalens överordnade skiner ett ännu kraftigare hederns ljus på dig.
Klart som fan att du har rätt. Pressa ärendet tills att hon får sparken, tycker jag. Händer det en gång kan det hända flera gånger, speciellt med personer med temperament. Barn ska för tusan inte bli misshandlade av sina fröknar.
Jo, för läraren är säkert en fruktansvärd människa. På fritiden sitter hon vid myrstackar och leker med tändvätska. På kvällarna gillar hon att fånga katter och sticka ut deras ögon med tandpetare. När hon känner sig lite uttråkad på helgerna så smyger hon in i grannarnas hus och fyller deras akvarium med kaustik soda.
Det kan ju faktiskt vara så att personen i fråga begick ett misstag och sen är för feg för att ta tag i situationen och erkänna sitt misstag, och istället tror att hon kan "tiga" bort hela händelsen. Förmodligen så hade ju hon inte som avsikt att faktiskt göra illa barnet utan hon blev arg och tappade kontrollen. Hon borde kanske fundera på att klippa naglarna eller dumpa lösnaglarna för jag misstänker att det är väldigt lätt att att råka tillfoga såna skador även om det bara är en situation där man ska stoppa två småttingar från att bråkas.
Jag tycker du gör rätt givet att du slår an en civiliserad ton gentemot personalen. Du bränner bara broar genom att storma in och börja gorma anklagelser, men att vilja ta en diskussion om vad som hänt kan de absolut inte neka dig. Och gör de det så har du hela tiden varit hövlig och saklig så att ifall det skulle bli tal om att kontakta personalens överordnade skiner ett ännu kraftigare hederns ljus på dig.
Se inlägg, 34, 35 å 38.. ;)
Hon sa att det var hon utan omsvep, men verkade inte förstå att jag inte kan förstå hur det blir sådana märken. Hon visade mig sina naglar, de var inte långa däremot ojämna och ovårdade.
I höstas bad jag om ett möte med henne och hennes chef ang en rad andra saker, så chefen vet om hur hon är (jag behövde inte "skvallra", hon gjorde bort sig själv på raka frågor från chefen om hur hon agerat/skulle agera i given situation).
Man ska aldrig känna sig rädd för att lämna bort sitt barn. Dom flesta känner sig nog säkra med eftersom förskolan ofta får väldigt höga resultat i brukarundersöskningar. Föräldrar brukar vara väldigt nöjda med verksamheten.
Känner man sig osäker eller rädd för någon så ska man naturligtvis alltid ta upp det oavsett hur stort eller litet det är. Har man (som du verkar ha) en professionell chef så tar hon det seriöst.
Att ett barn får skador av en personal är naturligtvis aldrig acceptabelt. Är man så liten som 3 år så ska det inte vara något som helst problem att hantera en situation utan skador. Om jag vore chef skulle jag vara nöjd över att få mer och mer information om en medarbetare som jag nog redan har noterat inte nå kvalitetskraven. Det kan hjälpa enheten att bli av med eller omplacera personen. Hon bör nog inte arbeta med barn.
-> Cilia
Hon var dagmamma hemma, men de sa att det inte fanns några som sökte dagbarnvårdare fast på mitt dagis vet jag folk som sökt i det här området, så hon blev iaf omplacerad till att arbeta på förskolan istället.
Se inlägg, 34, 35 å 38.. ;)
Orka läsa tråden...
-> Cilia
Hon var dagmamma hemma, men de sa att det inte fanns några som sökte dagbarnvårdare fast på mitt dagis vet jag folk som sökt i det här området, så hon blev iaf omplacerad till att arbeta på förskolan istället.
Antagligen för att dom ville ha bättre koll på henne. Det är svårt att göra sig av med personal och synd att det drabbar barn på vägen. Men ju mer underlag dom får ju snabbare kan det ske. Jag tror förskolchefen är supernöjd med att du reagerar och rapporterar. Du kan även säga att din son säger att han är rädd för att vara med henne och har sagt så länge även innan den här incidenten. Dom behöver allt dom kan få.
Antagligen för att dom ville ha bättre koll på henne. Det är svårt att göra sig av med personal och synd att det drabbar barn på vägen. Men ju mer underlag dom får ju snabbare kan det ske. Jag tror förskolchefen är supernöjd med att du reagerar och rapporterar. Du kan även säga att din son säger att han är rädd för att vara med henne och har sagt så länge även innan den här incidenten. Dom behöver allt dom kan få.
Det där med att han sa "inte ****** (hennes namn)" började redan i våras, och mötet med chefen var i början av hösten. Jag skrev ner allt under våren och terminens början, så jag vet ju när och vilka som var med osv. Jag är glömsk som faan så behöver skriva ner saker.
Fast han slutade säga så ett tag efter mötet och inte så mkt på senare, men han gillar henne inte direkt även om jag upplever att hon ibland "smörat" för honom efter det.
Vilken hemsk människa som känner att hon behöver smöra för ett barn.
Jag har hört föräldrar som har tvekat att prata med personalen om vad dom anser vara missförhållanden av risken för att det ska drabba deras barn. Hade jag haft den misstanken skulle inte jag ens ha mitt barn på det stället. Utgångspunkten måste vara att personalen är så professionella så dom kan skilja på föräldrar och barn.
Tycker din förskolechef verkar vara mycket bra.
Vilken hemsk människa som känner att hon behöver smöra för ett barn.
Jag har hört föräldrar som har tvekat att prata med personalen om vad dom anser vara missförhållanden av risken för att det ska drabba deras barn. Hade jag haft den misstanken skulle inte jag ens ha mitt barn på det stället. Utgångspunkten måste vara att personalen är så professionella så dom kan skilja på föräldrar och barn.
Tycker din förskolechef verkar vara mycket bra.
I våras när hon snackade skit om andra barn och föräldrar till mig, och om mig och pappan (vi separerade då) öppet till andra (ngn gång råkade pappan höra som inte var ämnat för hans öron osv) - men iom att det rörde oss så kände jag lite så, men skrev upp och försökte ta upp det lite fint med henne utan att sonen hörde men hon fortsatte.
Det var först när sonen började säga att han inte ville till dagis om hon var där och när hon kallade honom saker inför mig som jag kontaktade chefen. Men då tog jag upp det andra också.
Har inte pratat om henne med andra föräldrar, inte hört ngt heller även om det är en kille till på dagis jag vet hon inte gillar.
Hoppas chefen är bra, behövs bra chefer.
Ja, bli agro. Jag stör mig lite idag att min morsa inte rasade när en gubbe en gång (främmande) kom och skällde på mig och vred om örat så jag trodde det skulle gå av.. en mjäkig förfrågning via telefon var allt som skedde. >:(
lär killen att tåla stryk i tidig ålder så klarar han av grundskolan utan probs! så, ja du överdriver..
lär killen att tåla stryk i tidig ålder så klarar han av grundskolan utan probs! så, ja du överdriver..
egentligen borde man ha ett rejält misshandelspass varje fredag för högstadie och gymnasieelever så dom tål lite stryk om dom ska ut på kvällen.
lär killen att tåla stryk i tidig ålder så klarar han av grundskolan utan probs! så, ja du överdriver..
egentligen borde man ha ett rejält misshandelspass varje fredag för högstadie och gymnasieelever så dom tål lite stryk om dom ska ut på kvällen.
Jag trodde det var det man hade de andra barnen på dagis till... :confused:;)
Å sen när man lärt sig prata tillräckligt bra för att skaffa sig en rapp käft och hjärnan växt till sig så den kan innehålla sunt förnuft så är problemet ur världen. (ja, ja, i min lilla pedagogiska utopiska drömvärld, men ändock värld..)
Men alltså det är inte bara DITT barn det handlar om här heller, den där kärringen har ju tydligen skadat ditt barn rejält, och hade såren blivit infekterade hade det blivit mycket värre, och kanske till och med rosfeber o grejjer och det blir dyrdyrt, ni måste stanna hemma från jobb och så. Rosfeber gör sjukt ont.
I alla fall, hon hör ju inte hemma i barnomsorgen om hon skadar ett barn och inte står för det. Vem vet hur många barn hon har skadat eller KOMMER att skada om hon får fortsätta arbeta där. Det kanske låter som en överdrift men herregud, människan har ju tryckt in naglarna IN i huden. Det kan ju lika gärna vara en jävla sadist kärring, och ja jag har haft en liknande dagis/skol fröken. Bort med kräket, anmäl och få henne sparkad för det tär på psyket att behöva vara med en sådan människa var dag. Inte ska väll ditt barn känna sig isig och rädd på dagis pga detta?
lär killen att tåla stryk i tidig ålder så klarar han av grundskolan utan probs! så, ja du överdriver..
Jag undrar hur i helvete du resonerar egentligen. Rent sorgligt.
Jag undrar hur i helvete du resonerar egentligen. Rent sorgligt.
Mitt tips är att han försökte vara cool och vinna poäng.
Hade det hänt mig när jag var liten skulle min morsa spöat kärringen. Anmäl sönder bara. Barn ljuger aldrig så nog kom det blod.
Hade det hänt mig när jag var liten skulle min morsa spöat kärringen. Anmäl sönder bara. Barn ljuger aldrig så nog kom det blod.
Va?
kungconny
2009-01-24, 18:46
Va?
Visst ljuger barn, men jag tror inte barn ljuger om sådant eftersom barnet i fråga inte hade något att käna på att ljuga.
Ang blod el ej så sa han "kom rött?" Jag frågde då om det "kom ut" rött och han sa ja. Då sa jag att det hette blod.
Men i efterhand så kan han lika gärna ha menat att det blev rött på armen bara, han fyller 3 i mars så han pratar men vokabulären är väl inte direkt fullfjädrad än. Men det var ju som sår på armen, fast inga svarta sårskorpor fast det var ju som hål.. svårt att förklara.
Han har blödit en gång när han var ett år tror jag, från munnen när han ramlade å bet sig, inget efter trots skrapningar osv. Är själv sån att jag inte blöder mkt alls, har segt blod och hb på 153 om det har med saken att göra (jag alltså, inte grabben).
Har testat mig själv på armen natten till torsdag när jag inte kunde sova, hur mkt man måste ta i för att det ska synas, men jag fick inte till ngra märken hur jag än höll på (fast huden kanske är känsligare på barn).
Känns som det kvittar om det kom blod eller inte anser jag, bilderna sa sitt imo.
Du gör helt rätt och överreagerar INTE Lellan! Jag hade haft svårt att behålla kontrollen tror jag.
jag klämde lite på min arm sådär som bilden
det gjorde ont :( fick inte ett märke ens.
ManuelIT
2009-01-24, 21:13
Ja, men huden på barn är mkt känsligare, går ju knappast att jämföra.
Jag har själv jobbat på förskola och när jag började läsa tråden så trodde jag minsann att du överreagerade, då det är känt på förskolor att många föräldrar blir helt hysteriska över minsta saker (även om jag självklart inte har någon som helst erfarenhet av situationen som hänt trådskaparen...).
Men när jag såg bilderna så ändrade jag uppfattning totalt - du överreagerade inte alls, snarare tvärtom...
*uppdate*
Rektorn ringde, sa att hon ska träffa dagisfröken i fråga tillsammans med sin "personalare" och säga till fröken att ta med sig en facklig representant.
Efter det ville hon träffa mig och fröken ifråga.
Jag sa att jag vill att det blir en skriftlig anmälan, hon sa att det tycker hon med men att hon inte anser att det räcker. Hon sa även att hon inte talat om för dagisfröken ifråga att hon sett bild, men att hon skulle berätta det när de ses.
Menar hon något jag inte fattar? Hursomhelst så har grabben gott läkkött och för hans del är ju allt glömt.
Psychological
2009-01-29, 13:15
Visst ljuger barn, men jag tror inte barn ljuger om sådant eftersom barnet i fråga inte hade något att käna på att ljuga.
Barn ljuger inte heller om de bara e 2 - 3 år gamla. Ärligare människor än en två åring får man leta efter
Barn ljuger inte heller om de bara e 2 - 3 år gamla. Ärligare människor än en två åring får man leta efter
Jag tror inte heller att det är vanligt att barn i den åldern medvetet ljuger, däremot kan det uppfatta situationer och frågor annorlunda.
Efter att ha sett bilden, och dessutom sett nyhetsinslaget där en liten kille låg i sjukhussäng och grät av smärta (han hade ramlat ner för ett staket, ingen personal var på den sidan av förskolan) så är jag inne på att du borde, i brist på lagliga medeltida straffsatser, polisanmäla fröken för barnmisshandel. Minst.
Så gör man inte mot barn. Hur jobbiga barn än är så kör man inte in naglarna i armen tills det blöder. Det finns andra, lämpligare och framför allt lagliga metoder att handskas med trilskande barn.
Nu är jag arg å lillens vägnar.
Nitrometan
2009-01-29, 14:59
Lycka till, Lellan. Hoppas att situationen löser sig.
Nu är det klart (eller "klart", tydligen så ska facket gå in och kolla mer - men så här har man beslutat utifrån nuläget iaf, då rektorn + lokalt fackligt ombud och rektorns personalare var med i mötet med fröken).
Hon får en skriftlig varning, är kvar på förskolan men får inte ha min grabb el arbeta ensam. Skulle det praktiskt falla sig så att hon ngn gång skulle bli ensam på avdelningen så får grabben gå över till stora avdelningen, vilket han älskar, så det ska inte vara något som helst problem.
Märkena är nästan borta nu och grabben har inte verkat rädd att gå till dagis den här veckan, han var lite så förra veckan men det verkar glömt.
Känns som en bra lösning, de hade diskuterat omplacering men hon ska få informera på sin arbetsplats om vad som hänt och det lät nästan som ett "straff" men tja.. Känns ändå bra för oss, och jag hoppas att hon gör det bästa av det.
Visade märkena för ssk på jobbet, hon tyckte att vi borde gått till familjeläkaren för att han skulle kunna göra en skriftlig bedömning som "bevis", men nu känns det som sagt utagerat för vår del. Tror inte hon skulle göra om ngt liknande efter allt hallå det blev. (sen vet jag inte men kan tänka mig att hon går i pension snart).
Tack för stödet iaf, först funderade jag om jag var tokblödig pga att det var min egen son och förblindad av det men har inte haft dåligt samvete över att vi gick vidare med detta, tack kollo!
Ignatius72
2009-01-30, 07:42
Barn ljuger inte heller om de bara e 2 - 3 år gamla. Ärligare människor än en två åring får man leta efter
Klart som fan att 2 och 3-åringar ljuger. Det är en del av deras utveckling och tyder på att det är något som funkar inanför pannbenet. Däremot är de lätta att avslöja.
Whistler
2009-01-30, 10:33
tack kollo!
Lugnt. Hoppas det funkar i fortsättningen.
Eftersom det mal i huvudet skriver jag ner det här (som vanligt alltså..:em:)
Såg igår att grabben hade röda märken av 4 naglar på armen, syntes att det var av en vuxen. Jag frågade vad han gjort, han nämnde en fröken vid namn och sa att hon hade gjort det. "Blev rött" och jag frågade om det kom ut rött och han sa "ja" och jag sa att hette blod. Jag frågade vad de gjorde när hon gjorde så, han sa bara att hon varit arg, sen pratade jag bort det eftersom jag inte visste vad som hänt.
Sen lämnade jag grabben till pappan, efter det gick jag till dagis men pratade med pappan i tele först som berättade att när han frågat vad han gjort på armen sagt "****** gjorde såhär" och så ryckte han pappan i armen.
När jag kom till dagis såg jag fröken (jaja, barnskötaren) i fråga men hon pep in på toa. En annan fröken var där, jag lämnade dagisschema och frågade i förbigående om hon visste vad han hade gjort på armen. Hon sa att hon också sett det men inte visste var det kom ifrån.
Då kom den andra fröken ut från toa, jag frågade henne och hon sa att min och en annan grabb kivats och att hon lyft ner min son från soffan. "De ska ju alltid ha samma sak osv bla bla" började hon, när hon såg min och andra frökens min. Sa att grabben sagt att det kommit blod, men hon sa att det inte gjort det. Jag blev trött när hon bara kom med ursäkter, gick iväg och sa "vi ses imorrn" för jag kände mig upprörd och barn låg och sov på andra sidan dörren.
Fick inte tag på hennes chef. Kunde inte somna inatt, grubblade till halv fem..
Gick tillbaks idag och pratade. Ville veta varför de inte sagt något, om hon sagt förlåt efteråt osv. Först sa hon att hon inte sett några märken, jag frågade om han varit ledsen, hon sa att han var upprörd.. Jag sa att jag inte förstod hur det kunde bli såna märken av att lyfta någon, att hon måste ha varit upprörd och kört in fingrarna eller ryckt hårt. Hon sa att det bara var märken av två naglar, jag visade henne mobilbild att det syntes av alla utom tummen.
Nu har jag förklarat att jag inte vill att han ska vara ensam med henne, jag tänker inte lämna om det bara är hon där på morgonen. Har pratat med hennes chef precis, som skulle prata med henne sedan mig.
Överreagerar jag? Har redan suttit i samtal med henne och hennes chef i höstas ang andra saker som jag tyckte var oproffesionellt, vill känna förtroende när jag lämnar men gör fan inte det.. :(
Inte fan vet jag Lellan, undrar du vad som anses vara ett normalt och lämpligt sätt att reagera på utifrån normen?
Jag tycker inte att du överreagerar ... det närmaste jag kan relatera till är min hund och hade jag lämnat in honom och fått tillbaka honom med sår orsakade av hundvakten för att hon blev trött på han, eller hade en dålig dag, jobbigt hemma eller vafan som helst .... och jag BETALADE för att hon skulle se om min hund.
Så hade jag, om jag någonsin lät henne ta i min hund igen, förklarat läget för henne. Dvs att ifall jag någonsin kom och hämtade min hund igen hos henne och hon hade gjort märken på honom igen - så skulle jag karva in fyra likadana i hennes arm ... med en rostig kniv, intill benet!!!!!!
Och min hund är en tämligen bastant bluenose pitbull.
Jag fattar oxå att folk bara är folk o att ungar kanske kan vara jobbiga men om nån jävla dagisfröken inte klarar av att hantera en knodd i en åldern - "det kom rött" - så skulle jag hoppas att det var en manlig "fröken" ... för jag slår inte tjejer... fast som sagt , jag kan ju bara relatera till min hund sätt "dotter" där istället så skulle jag nog mycket väl kunna tänka mig att slå tjejer oxå... eller åtminstone skrämma henne så jävla illa att hon aldrig skulle våga ta i min unge igen!
Nitrometan
2009-01-30, 13:50
Tack för stödet iaf, först funderade jag om jag var tokblödig pga att det var min egen son och förblindad av det men har inte haft dåligt samvete över att vi gick vidare med detta, tack kollo!
Skönt att höra att det kom till nånslags lösning. Hoppas att det blir bra.
jag klämde lite på min arm sådär som bilden
det gjorde ont :( fick inte ett märke ens.
*kramar om*
Är på clash's linje.
Psychological
2009-01-30, 21:34
Klart som fan att 2 och 3-åringar ljuger. Det är en del av deras utveckling och tyder på att det är något som funkar inanför pannbenet. Däremot är de lätta att avslöja.
Gör dom ju INTE så tidigt . Du har inte barn märker jag
Ignatius72
2009-01-30, 22:19
Gör dom ju INTE så tidigt . Du har inte barn märker jag
Jag har tre stycken, jobbat med barn och ungdomar i 15 år och är familjeterapeut. Tro mig, jag har koll.
shadowfire
2009-01-30, 23:20
Jag har tre stycken, jobbat med barn och ungdomar i 15 år och är familjeterapeut. Tro mig, jag har koll.
Kallas också fantasi.
Edit: dvs inte din koll, utan barnens lögner.
Kallas också fantasi.
Edit: dvs inte din koll, utan barnens lögner.
Håller med, i den åldern är det väl mest grundat på fantasi och hur barnet uppfattar omvärlden, sen kan de ju testa sanningen men att på en spontan fråga ljuga upprepade ggr i en situation (som de dessutom inte har ngt att vinna på) krävs det nog ett äldre barn för.
MEN i detta fallet så sa ju fröken att det var hon utan omsvep så den diskussionen behöver vi inte ta här.
Ignatius72
2009-01-30, 23:45
Håller med, i den åldern är det väl mest grundat på fantasi och hur barnet uppfattar omvärlden, sen kan de ju testa sanningen men att på en spontan fråga ljuga upprepade ggr i en situation (som de dessutom inte har ngt att vinna på) krävs det nog ett äldre barn för.
MEN i detta fallet så sa ju fröken att det var hon utan omsvep så den diskussionen behöver vi inte ta här.
Så sent som idag så nekade treåringen ihärdigt till att det var han som målat datorskrämen grön med en whiteboardpenna. Han dristade sig tom att skylla på storebror, även det faktum att han var grön på nävarna, skyllde han på brorsan. Brorsan var förövrigt inte ens hemma vid tillfället.
Vad gäller Lellans fall så är det nog inga konstigheter. Svårare är när det rör sig om tex övergrepp där är det svårt att se motiv för barn att ljuga. Men de har i de flesta fall blivit utsatta för en kraftigt manipulativ person, så sanning, lögn, vinning och insnärjande i osanningar, skyddande av olika personer blir oerhört svårt för ett barn att hålla reda på. För att inte tala om omgivningens förväntningar på ungen. Även om de velat göra så rätt som möjligt så kan slutprodukten bli mycket vansklig.
Psychological
2009-02-01, 11:31
Jag har tre stycken, jobbat med barn och ungdomar i 15 år och är familjeterapeut. Tro mig, jag har koll.
Mm, men du formulerar dig konstigt. Ex på att ett barn mellan 2 - 3 år ljuger är ju t.e.x " Pappa jag har träffat Spindelmannen". Medans ett äldre barn ljuger för sin egen vinnings skull, t.e.x " Jag har städat mitt rum, det e sant"
Förstår du skillnaden ?
Ignatius72
2009-02-01, 11:39
Mm, men du formulerar dig konstigt. Ex på att ett barn mellan 2 - 3 år ljuger är ju t.e.x " Pappa jag har träffat Spindelmannen". Medans ett äldre barn ljuger för sin egen vinnings skull, t.e.x " Jag har städat mitt rum, det e sant"
Förstår du skillnaden ?
Mmm, jag tror jag att jag förstår skillnaden på fantasi och lögn och jag säger frttfarande att barn, även små barn, ljuger. Vidare att det är helt i sin ordning då det är en del av utvecklingen.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.