Visa fullständig version : SSRI och styrketräning.
Aftonbladet
2009-01-18, 19:09
En gång för alla.
Finns det en klar studie på detta?
Att SSRI har negativ påverkan på bicepsbyggande?
Jag får stor jävla ångest utan dessa piller och utan dem skulle jag tagit mitt liv för längesedan.
Nu är frågan har de påverkan på träning?
I så fall kommer jag sluta och hoppas på att ångesten inte hälsar på.
Brian The Family Dog
2009-01-18, 19:13
Jag har då inte märkt någon försämrad muskeltillväxt sedan jag började med SSRI, det enda jag märkt är att aptiten ökat kraftigt *jorgen*
Använder det för tvångstankar.
Aftonbladet
2009-01-18, 19:20
Jag har då inte märkt någon försämrad muskeltillväxt sedan jag började med SSRI, det enda jag märkt är att aptiten ökat kraftigt *jorgen*
Använder det för tvångstankar.
Jag började på det för en depression men fortsatte på det för tvångstankar.
Jag märkte dock inte en jäkla skillnad när jag var utan det, vill till och med påstå att jag hade mindre tvångstankar än när jag gick på det.
Jag har dock märkt av en minskad kåthet när jag går på Zoloft.
Jag sitter här och börjar grubbla nu när jag hör folk som säger att man inte bygger så bra om man går på SSRI. Man rubbar hormonbalanserna o.s.v.
En person sa att man har lika bra förutsättningar som en tjej om man som man går på Zoloft.
Att du tar ditt liv är mer negativt för träningen.
Förstår inte ens hur du kan överväga att sluta bara för att träna.
Jag har ialf inte hört att det skulle vara negativt som du skriver, men invänta mer kunnigt folk.
Det finns fler och bättre trådar om SSRI än den du grävt fram, t.ex. den här:
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=122532&highlight=ssri
Exakt påverkan på kroppen, t.ex. när det gäller just påverkan på aptiten, beror på preparat (och lite på vem det är som får dem). Det finns, vad jag vet, inga indikationer på någon stor påverkan på just styrketräningsresultat (det här gäller alltså SSRI, för andra typer av psykofarmaka gäller annat). Med stor sannolikhet har "stor jävla ångest" betydligt större negativ påverkan på kroppen, för att inte tala om ångest på den nivån att man är suicidal.
Aftonbladet
2009-01-18, 19:32
Att du tar ditt liv är mer negativt för träningen.
Förstår inte ens hur du kan överväga att sluta bara för att träna.
Jag har ialf inte hört att det skulle vara negativt som du skriver, men invänta mer kunnigt folk.
Jag vet. Finns det några alternativ till SSRI som inte sänker hormonnivåerna kanske?
Ska till läkare på onsdag och prata om min medicinering på grund av de 2 veckorna av total ångest jag kände nu i julas.
Det är tyvärr så att när de stora problemen försvinner hittar man andra.
I mitt fall är det väl så att när jag inte känner av ångesten längre så kollar jag mig blind på att Zoloft påverkar träningen. Även om det är som du sa.
Om jag tar mitt liv lär jag inte bygga överhuvudtaget!
Inväntar svar från några av forumets jättar.
young_george
2009-01-18, 19:33
Eftersom detta är ett viktigt ämne, så vill jag inte att någon ska ta min text här som en anledning att välja medicinering. Det ska göras i samråd med en kvalificerad yrkesman. Nedanstående är spekulationer från min sida
Minskat testosteron som SSRI leder till kan ju i sig skapa en depression.
Ibland undrar jag om inte dessa piller gör lika mycket nytta som skada. Sidoeffekterna på dessa tycks ofta vara mycket kraftiga och jag undrar ibland om inte dessa finns på marknaden av den enkla anledning att man tjänar så mkt pengar på att pumpa ut dom.
A study in the New England Journal of Medicine on a possible publication bias regarding the efficacy of SSRI medications in the treatment of depression suggests that their effectiveness and risk-benefit ratios may be greatly exaggerated. Of 74 studies registered with the United States FDA, 37 with positive results were published in academic journals, while 22 studies with negative results were not published and 11 with negative results were published in a way that conveyed a positive outcome (one positive study was not published and three negative studies were published with results that were portrayed as negative). Overall, 94% of studies actually published were positive outcomes; when published and unpublished studies were included for analysis, the percentage of positive outcomes was 51
Länk till studien (http://content.nejm.org/cgi/content/full/358/3/252)
Kommer ihåg när jag mailade en doktor för att få lite råd kring mitt liv, det första han ville göra, utan att ens ha träffat mig var att ge antidepressiva piller.
Young george: Som jag förstår det, har trådskaparen fått medicin för att häva ett svårt ångesttillstånd och blivit hjälpt. Förefaller lite märkligt att stoppa honom/henne i facket "i onödan övermedicinerade av pillerkåta läkare" då?
young_george
2009-01-18, 19:42
Var ställer jag henne/honom i det facket? Tyckte jag skrev klart och tydligt i början i fetstil att det var spekulationer och inte fakta eller medicinska råd från min sida
Men detta stycket var ju minst sagt oroande
Jag märkte dock inte en jäkla skillnad när jag var utan det, vill till och med påstå att jag hade mindre tvångstankar än när jag gick på det.
vilket banade väg för min inflik om medicinering.
YG: Jag missade den meningen du citerar (även om jag fortfarande anser att antipropaganda är lika mycket antipropaganda när den förs med brasklappen "jag är inte läkare"). Då är alltså frågan till trådskaparen: Upplever du någon förbättring eller inte? Du har nämligen just skrivit både att du gör det och att du inte gör det, vilket förvirrar en aning.
(Obs. dock att om det handlar om medicinering endast sedan i julas kan det vara svårt att svara på om det funkar eller inte ännu.
Aftonbladet
2009-01-18, 19:51
I 9an började jag på Zoloft för att jag var deprimerad.
Sedan när depressionen hade gått över efter att jag kände att Zoloften hade tagit mig ur den fick jag det fortsatt utskrivit för tvångstankar/handlingar.
Jag gick på dem i ren slentrian för jag ville inte riskera att falla tillbaks.
I höstas bestämde jag mig för att sluta. Jag trappade ned fint och slutade kanske 4 månader innan jul!
Mådde bättre än när jag gick på dem och fick även mindre tvångstankar i början i alla fall. Jag var enormt stressad i skolan och på lovet fick jag en ångest som var stor. Den pågick i 2 veckor då jag intalade mig själv att jag skulle må bättre när zoloftet började kicka in (det tar 2 v). Jag började alltså knapra dem igen på eget bevåg då jag ville se en utväg ur den enorma ångesten jag kände!
Men jag vet inte hur jag ska tolka allt. Skulle jag fått ångest om jag fortsatte på dem, behöver jag dem för att vara utan ångest.
Saker som har hänt kan jag aldrig få svar på men jag kan ju i viss mån se om jag kan klara mig utan dem, då menar jag om jag kan slippa ångest fast jag inte knaprar zoloft.
Detta faktumet att SSRI faktiskt har en påverkan på muskelbyggning gör att jag börjar tänka om jag ska ta dem i ren slentrian eller faktiskt fundera runt mitt pillerbruk.
I vilket fall vill jag inte tillbaks till den dödslängtan som jag hade i julas men samtidigt vill jag ha de perfekta förhållandena för att bygga stora biceps.
Du skall aldrig äta medicin av slentrian, vare sig det är Zoloft eller Alvedon.
Jag tycker avgjort att det låter som om du behöver ta upp dina frågor med din läkare. Det är ju inte säkert att det är fråga om samma typ av ångesttillstånd, att Zoloft är det preparat du behöver just nu (om du behöver något preparat) osv. Det är svåra frågor som bör tas med en fackman, som har tillgång till alla detaljer.
Angående påverkan på förutsättningarna för att bygga stora biceps, så undrar jag varifrån du fått denna info om att den skulle vara så stor? En mätbar (obs. skillnaden mellan mätbar och märkbar) sänkning av testosteronhalten är inte detsamma som skillnaden mellan jättebiceps eller inga biceps. Det finns med största sannolikhet massor av faktorer som rör din träning, din sömn, din kosthållning osv. som påverkar mer än Zoloften gör (jag är så fräck att jag antar att du inte tillhör den yppersta eliten). Angående det som gärna sägs i alla möjliga sammanhang om att piller fuckar upp hormonnivåerna, så bör man veta att ångesttillstånd, depressioner etc. också fuckar upp hormonnivåerna rätt så rejält, samt att ångest och depression kan orsakas av störningar i hormonproduktionen. För att använda ett på Kolozzeum ofta brukat ord så är ångest skapligt katabolt. Det är alltså inte så enkelt som man skulle kunna tro.
Aftonbladet
2009-01-18, 20:23
Du skall aldrig äta medicin av slentrian, vare sig det är Zoloft eller Alvedon.
Jag tycker avgjort att det låter som om du behöver ta upp dina frågor med din läkare. Det är ju inte säkert att det är fråga om samma typ av ångesttillstånd, att Zoloft är det preparat du behöver just nu (om du behöver något preparat) osv. Det är svåra frågor som bör tas med en fackman, som har tillgång till alla detaljer.
Angående påverkan på förutsättningarna för att bygga stora biceps, så undrar jag varifrån du fått denna info om att den skulle vara så stor? En mätbar (obs. skillnaden mellan mätbar och märkbar) sänkning av testosteronhalten är inte detsamma som skillnaden mellan jättebiceps eller inga biceps. Det finns med största sannolikhet massor av faktorer som rör din träning, din sömn, din kosthållning osv. som påverkar mer än Zoloften gör (jag är så fräck att jag antar att du inte tillhör den yppersta eliten). Angående det som gärna sägs i alla möjliga sammanhang om att piller fuckar upp hormonnivåerna, så bör man veta att ångesttillstånd, depressioner etc. också fuckar upp hormonnivåerna rätt så rejält, samt att ångest och depression kan orsakas av störningar i hormonproduktionen. För att använda ett på Kolozzeum ofta brukat ord så är ångest skapligt katabolt. Det är alltså inte så enkelt som man skulle kunna tro.
En kompis postade en bild på flashback och han har inte fått några resultat på 2år tycker han. Detta är dock på grund av kostvanor och en smärre ätstörning.
Folk började dock tala om att zoloft förstör hormonbalansen och bla bla.
Öh, jag tror att du kan avfärda dina källor som icke trovärdiga. Seriöst.
Poängen med Zoloft (SSRI överhuvudtaget) är ju att rätta till något som redan är ur balans så att man blir bättre. Nu är det inte så att det funkar för alla, alltid, och vi vet lite för lite om hur det faktiskt förhåller sig i detalj (ett annat problem är att det inte går att ändra bara i hjärnan, utan man får effekter överallt, därav biverkningarna), men det är bara dumt att börja snacka som om medicineringen är ondskefullt laborerade med en frisk kropp.
Scratch89
2009-01-18, 22:56
Man får också, som någon redan varit inne på, faktiskt se till det stora hela. Att undvika starka ångestattacker och eventuella självmord(sförsök) är betydligt högre prioriterat än att bygga muskler.
Nu är jag inte påläst om det själva preparatet. Innefattar det serotonin?
SSRI är serotoninåterupptagshämmare, d.v.s. hämmar återtaget av frisatt serotonin och förlänger härigenom dess verkningstid.
Scratch89
2009-01-18, 23:31
Ah, då var det som jag misstänkte. Tack för upplysningen!
Cerberus
2009-01-19, 00:56
Jag har då inte märkt någon försämrad muskeltillväxt sedan jag började med SSRI, det enda jag märkt är att aptiten ökat kraftigt *jorgen*
Använder det för tvångstankar.
vad för slags tvångstankar och vad heter medicinen? Själv käkar jag Paroxetin(Seroxat) , tycker det fungerar bättre nu när ja dubblat dosen av eget behov. Min sexlust är väldigt låg dock.
Har själv mkt tvångstankar, dock i mer generell grad. Har fått diagnosen GAD så jag oroar mig väldigt mkt.
Och SSRI har verkligen inte påverkat min träning negativt, tvärtom. Hade ej orkat ta mig till gymmet utan dom och jag har byggt en hel del muskler genom åren.
Kan passa på att uppdatera själv. Äter sedan en och en halv månad tillbaka effexor (SNRI-preparat).
Själv lider jag väl egentligen inte av något särskilt direkt. Är en allmänt svartsynt cyniker, och pillren hjälper mig väl åtminstone att betrakta världen med viss humor.
Hursomhelst märker jag tydligt av aptitnedregleringen. Har tappat en hel del vikt (tyvärr). Annars styrketränar jag på, och det tror jag nog fungerar som det ska.
Får väl återkomma senare och försöka utvärdera om jag märker någon effekt...
Aftonbladet
2009-01-19, 16:10
Slutar med zolof idag, egentligen vet jag inte vad det ska ge mig då jag deffar men det kanske gör att jag inte förlorar muskler så våldsamt.
Sedan tar jag ett ordentligt snack med mr läkare på onsdag.
Jag har rent allmänt märkt att zoloftet drar in mig i en dimma och känslokyla men vi får se.
Trappade ned 50mg---0mg. Pallar inte dra ner till 25mg.
Kan passa på att uppdatera själv. Äter sedan en och en halv månad tillbaka effexor (SNRI-preparat).
Själv lider jag väl egentligen inte av något särskilt direkt. Är en allmänt svartsynt cyniker, och pillren hjälper mig väl åtminstone att betrakta världen med viss humor.
Hursomhelst märker jag tydligt av aptitnedregleringen. Har tappat en hel del vikt (tyvärr). Annars styrketränar jag på, och det tror jag nog fungerar som det ska.
Får väl återkomma senare och försöka utvärdera om jag märker någon effekt...
Har också haft Efexor, varken märkt skillnad på aptit eller träning. Det är nog rätt individuellt på vilka sätt man påverkas. Men mår man bättre psykiskt av att medicinera så känns det ganska oviktigt hur det eventuellt skulle påverka ens träningsresultat.
För mig gjorde Efexor nog lite nytta i början, men de tråkiga effekterna fick mig att sluta nyligen. Det var (är) dock lite jobbigt.
Har också haft Efexor, varken märkt skillnad på aptit eller träning. Det är nog rätt individuellt på vilka sätt man påverkas. Men mår man bättre psykiskt av att medicinera så känns det ganska oviktigt hur det eventuellt skulle påverka ens träningsresultat.
För mig gjorde Efexor nog lite nytta i början, men de tråkiga effekterna fick mig att sluta nyligen. Det var (är) dock lite jobbigt.
Vilka var de tråkiga bieffekterna? (antar att du menar just bieffekter)
Utsättningen är inte och leka med. Själv hoppas jag nog köra på med dom här ett bra tag framöver...
Vilka var de tråkiga bieffekterna? (antar att du menar just bieffekter)
Utsättningen är inte och leka med. Själv hoppas jag nog köra på med dom här ett bra tag framöver...
Just det, biverkningarna. Starka drömmar nätterna igenom (störande i längden), kunde inte känna riktig glädje (är väl iofs meningen att känslorna ska trubbas av), likgiltighet, dålig sexuell funktion, tvärstopp i magen. Det kan jag direkt koppla till medicinen.
Har varit en del andra saker också, som visserligen finns med som vanliga biverkningar, men det kan nog lika gärna bero på annan sjukdom eller otur: Slöhet, ångest, jobbigt med sociala situationer, illamående vid ansträngning av ögonen (står som vanlig biverkning), jobbigt med minnet. Ibland önskan att bara försvinna.
Tänkte att det kan nog inte bli så mycket värre, kändes inte lönt att fortsätta.
Slutar med zolof idag, egentligen vet jag inte vad det ska ge mig då jag deffar men det kanske gör att jag inte förlorar muskler så våldsamt.
Sedan tar jag ett ordentligt snack med mr läkare på onsdag.
Jag har rent allmänt märkt att zoloftet drar in mig i en dimma och känslokyla men vi får se.
Trappade ned 50mg---0mg. Pallar inte dra ner till 25mg.
Jag avråder å det starkaste att göra det! Om du ska prata med läkare imorgon så ta upp alla dina farhågor och diskutera igenom detta med denne. Du äter ett mycket potent läkemedel som ger bakslag och sänkt allmäntillstånd om man slutar rakt av då ett beroende byggs upp av läkemedlet som gör att man måste trappa ner försiktigt.
Aftonbladet
2009-01-20, 18:26
Jag avråder å det starkaste att göra det! Om du ska prata med läkare imorgon så ta upp alla dina farhågor och diskutera igenom detta med denne. Du äter ett mycket potent läkemedel som ger bakslag och sänkt allmäntillstånd om man slutar rakt av då ett beroende byggs upp av läkemedlet som gör att man måste trappa ner försiktigt.
Har varit utan nu i 2 dagar och känner inget av alla dåliga känslor man kan tänka sig.
Känner inte ens av de typiska symptomen vid avslut som huvudvärk och yrsel.
Har varit utan nu i 2 dagar och känner inget av alla dåliga känslor man kan tänka sig.
Känner inte ens av de typiska symptomen vid avslut som huvudvärk och yrsel.
För mig har det tagit några dagar, ända upp till en vecka, innan utsättningssymptomen börjar komma, och då är det fan inte roligt.
I och med att du ändå skulle till doktorn snart, så hade jag väntat med att lägga av/trappa ner, men du gör så klart som du själv vill.
Har varit utan nu i 2 dagar och känner inget av alla dåliga känslor man kan tänka sig.
Känner inte ens av de typiska symptomen vid avslut som huvudvärk och yrsel.
Behöver inte nödvändigtvis bli så för dig - men tredje dagen slog det till med full kraft för mig i alla fall. Så att du klarat dig hittills behöver inte betyda något.
Har varit utan nu i 2 dagar och känner inget av alla dåliga känslor man kan tänka sig.
Känner inte ens av de typiska symptomen vid avslut som huvudvärk och yrsel.
Två dagar är för kort för att de skall börja kännas vanligtvis, så att du inte känt några biverkningar än är inte konstigt..
Just det, biverkningarna. Starka drömmar nätterna igenom (störande i längden), kunde inte känna riktig glädje (är väl iofs meningen att känslorna ska trubbas av), likgiltighet, dålig sexuell funktion, tvärstopp i magen. Det kan jag direkt koppla till medicinen.
Har varit en del andra saker också, som visserligen finns med som vanliga biverkningar, men det kan nog lika gärna bero på annan sjukdom eller otur: Slöhet, ångest, jobbigt med sociala situationer, illamående vid ansträngning av ögonen (står som vanlig biverkning), jobbigt med minnet. Ibland önskan att bara försvinna.
Tänkte att det kan nog inte bli så mycket värre, kändes inte lönt att fortsätta.
Jag såg att du använde Efexor.
Jag kan inget om dina behov, men fråga din läkare vad han tycker om Mirtazapin (Remeron) för ditt/dina problem. Jag använder det själv (fungerar otroligt bra) och även om det är högst individuellt vad som passar Dig så kan det vara värt att pröva, om din läkare håller med.
Angående Mirtazapin så har jag inte känt av en enda biverkning under behandlingen, förutom de första 10 dagarna men det är ju "inkörning".
Jag har ätit det i ca 6 veckor nu. Det enda som händer som inte borde hända är att det ibland framträder små dimmiga vita ljus framför ögonen när man blundar innan man somnar, men detta är inget påfrestande och de försvinner.
Rådfråga med din läkare! Det finns hjälp för dig.
SSRI-preparat minskar sexlusten drastiskt, det är något av det första man brukar informera om vid insättandet av dessa preparat.
Att hålla på att mixtra med in och utsättande av läkemedel själv är urdumt och inget man skall göra. Kan sluta med att det går åt skogen och man kommer in i en suicidalitet i värsta fallet.
Så, rådfråga läkare innan du frångår den ordination som denne givit.
Folk verkar vara livrädda för att äta paracetamo, ibuprofen och asa preparat på grund av saker som tagits upp på det här forumet. Korkat. Samma sak säger jag om denna diskussionen. Man äter sina mediciner av en anledning, att sedan träningen inte blir optimal, ja, det hade den inte blivit om man har smärtor eller inte orkar gå utanför dörren heller.
...Man äter sina mediciner av en anledning, att sedan träningen inte blir optimal, ja, det hade den inte blivit om man har smärtor eller inte orkar gå utanför dörren heller.
Tycker ovanstående slutsats är alldeles för förenklad. Det är inte så enkelt som du uttrycker det.
Psykiatri är ingen exakt vetenskap. Det existerar inga "frisk"-tillstånd som kan utgöra en mall utifrån vilken man kan fastslå det "patologiska".
För många av oss som använder SSRI/SNRI så är det en följd av lång övervägan. Överväganden som innehåller allt från tillgänglighet, biverkningar, hur man reflekterar kring sin "sjukdom" och preparatens funktionalitet och slutligen även dess effekter på aptit, träning, påverkan på ens personlighet e.t.c.
Jag är inte läkare men vet tillräckligt för att veta att enormt mycket kring dessa preparat är belagt med okunskap inom psykiatrin. Om man därefter lägger till att dessa preparat angränsar till psykologi, sociologi och filosofi, så inser man att det knappast finns någon läkare som kan erbjuda annat än sin tolkning av problematiken.
Kontentan är att läkaren knappast kan påstå vad som är sjukt respektive friskt, och kräva av sin patient att denne ska följa ordinationen (annat än vid LPT då). Snarare handlar det om noggranna överväganden där alla dimensioner stötts och blötts.
Sen håller jag med om att man bör rådfråga/meddela sin läkare innan man förändrar sin ordination. Men att tro att bara för att en läkare anser att man bör äta SSRI/SNRI, så innebär det att man ska följa det oavsett vad man själv anser är viktigt, är befängt.
Jag tycker att xodd har en poäng. Huruvida man skall ta medicin eller inte är alltid en avvägningsfråga, inte bara när det gäller psykofarmaka. Det som gör att psykofarmaka sticker ut lite extra är dels den stora variationen i hur man svarar på medicinen och vilka biverkningar man får, dels svårigheten att hitta rätt dos (dels, för den delen, alla fördomar som finns om att det är mer OK, tillåtet och fint att ta medicin för dysfunktioner i den delen av kroppen som sitter nedanför halsen, men det är ett ämne för en annan diskussion). Jag tycker att det i många diskussioner här på Kolozzeum är ALLDELES FÖR MYCKET fokus på huruvida ett visst läkemedel sätter ned proteinsyntesen alternativt testosteronproduktionen eller inte, där de som oroar sig mest för detta är individer som är så långt från att "optimera" alla andra faktorer som påverkar deras förmåga att bli beefcake of all times att effekten av medicinen är en droppe i havet. När effekten av att avstå medicinering (för att inte påverka den ömtåliga proteinsyntesen) kanske blir att man inte tar sig till gymmet överhuvudtaget, för att man inte förmår ta sig ur sängen på morgonen blir det hela absurt.
Tycker ovanstående slutsats är alldeles för förenklad. Det är inte så enkelt som du uttrycker det.
Psykiatri är ingen exakt vetenskap. Det existerar inga "frisk"-tillstånd som kan utgöra en mall utifrån vilken man kan fastslå det "patologiska".
För många av oss som använder SSRI/SNRI så är det en följd av lång övervägan. Överväganden som innehåller allt från tillgänglighet, biverkningar, hur man reflekterar kring sin "sjukdom" och preparatens funktionalitet och slutligen även dess effekter på aptit, träning, påverkan på ens personlighet e.t.c.
Jag är inte läkare men vet tillräckligt för att veta att enormt mycket kring dessa preparat är belagt med okunskap inom psykiatrin. Om man därefter lägger till att dessa preparat angränsar till psykologi, sociologi och filosofi, så inser man att det knappast finns någon läkare som kan erbjuda annat än sin tolkning av problematiken.
Kontentan är att läkaren knappast kan påstå vad som är sjukt respektive friskt, och kräva av sin patient att denne ska följa ordinationen (annat än vid LPT då). Snarare handlar det om noggranna överväganden där alla dimensioner stötts och blötts.
Sen håller jag med om att man bör rådfråga/meddela sin läkare innan man förändrar sin ordination. Men att tro att bara för att en läkare anser att man bör äta SSRI/SNRI, så innebär det att man ska följa det oavsett vad man själv anser är viktigt, är befängt.
Nej, en läkare kan inte kräva av sin patient att de skall följa ordination och så vidare. Men man bör alltid rådfråga och samtala med sin läkare innan man själv börjar laborera med sin medicin. Att laborera själv med psykofarmaka av olika slag leder ofta inte till något bra, utan en försämring av tillståndet, men självklart finns det undantag till även detta.
Om man sedan anser att den läkaren som ordinerat SSRI är en sådan klåpare så att han/hon inte följer upp, utvärderar behandling eller inte ens är värd att diskutera ämnet med, ja, då bör man väl rimligen be att få ett annat utlåtande?..
"Kontentan är att läkaren knappast kan påstå vad som är sjukt respektive friskt...." - Visst, inom denna gren av medicin/psykologi kan ofta inte läkaren avgöra vad som är friskt och vad som är sjukt. Det är en subjektiv upplevelse som bara patienten kan avgöra. Däremot får jag väl lov att förutsätta att man sökt läkare av just den anledningen att man inte mår bra, och att man av denna anledning värdesätter sin läkares åsikter, såvida man inte bara är som i den medicinska primär/öppenvård där man nöjjer sig med sin behandling, men enbart om man får ett piller med sig hem.
Jag har även själv samtalat med många läkare, terapeuter och psykologer som behandlar många av sina patienter med SSRI.
Patienterna har, när väl SSRI preparatet börjat fungera som det skall, uttryckt att "allting runt omkring mig ser likadant ut, och är precis lika dant... men jag upplever det inte på samma sätt. Jag kan uppskatta färger och se nöjje i saker jag inte såg nöjje i för 2 veckor sedan. Jag är medveten om att det är samma kaffe jag dricker varje morgon, men det smakar mycket godare..."
Nu är ju effekten av dessa läkemedel högst individuellt, men tycker det är en viktig del i diskussionen. Risken finns att man kommer tillbaka till den tid då världen var grå och trist. Sedan att ssri preparat bara lindrar symtom och är på något vis inget som man enbart kan använda för behandling, det vet jag oxå. Men det ena möjliggör verkan för det andra (psykoterapi och farmaka).
Jag tycker att xodd har en poäng. Huruvida man skall ta medicin eller inte är alltid en avvägningsfråga, inte bara när det gäller psykofarmaka.
Det är sällan en avvägningsfråga. Däremot urskiljer sig psykofarmaka på denna punkt jämfört med andra preparat. Just av bl.a. de anledningar du påpekar.
De flesta studier påpekar de facto en relativt liten effekt av dessa preparat. Har för mig att SBU-rapporten talade om dryga 15 % jämfört med placebo (dock äldre preparat). Idag talar man om dryga 70 % av effekten som ett resultat av placebo.
Jag tycker att det i många diskussioner här på Kolozzeum är ALLDELES FÖR MYCKET fokus på huruvida ett visst läkemedel sätter ned proteinsyntesen alternativt testosteronproduktionen eller inte, där de som oroar sig mest för detta är individer som är så långt från att "optimera" alla andra faktorer som påverkar deras förmåga att bli beefcake of all times att effekten av medicinen är en droppe i havet. När effekten av att avstå medicinering (för att inte påverka den ömtåliga proteinsyntesen) kanske blir att man inte tar sig till gymmet överhuvudtaget, för att man inte förmår ta sig ur sängen på morgonen blir det hela absurt.
Visst är det du påpekar absurt. Ett ganska retoriskt exempel vill jag nog påstå.
Har ingen statistik att tillgå, men är ganska starkt övertygad om att en majoritet av utskrivningarna av dessa preparat sker via allmänläkare och vårdcentraler. De skrivs ut till personer som knappast är dem som "inte förmår ta sig ur sängen på morgonen", utan snarare till allmänt nedstämda personer som sköter sitt, men utan större glädje.
Den kliniskt deprimerade person i ditt exempel, som inte förmår ta sig ur sängen, är nog ett ganska sällsynt patientfall för vårdcentralen och allmänläkare (än mindre vanlig på gymmen :D). Jag vågar påstå att i de flesta fall handlar det om överväganden. Överväganden där psykofarmaka av typen SSRI/SNRI urskiljer sig genom dess ganska oklara verkningsmekanismer och dess väldigt individuella biverkningar. Lägger man därtill det faktum att 70 % utgörs av förväntanseffekter, kan uppfattade "fördelar"/"nackdelar" påverka själva upplevelsen av medicineringen.
Att sedan reducera effekten av preparaten till "proteinsyntes" respektive "testosterone" trivialiserar hela diskussionen. Självklart är dessa mycket specifika processer i människokroppen i hög grad måltavla för annan påverkan än eventuell farmaka. Men att gå ifrån det till att negligera SSRI/SNRI:s påverkan på träning är att gå för långt. Aptitpåverkan, sömnpåverkan, förändrade lustupplevelser e.t.c. är alla aspekter som påverkar träning och förhållandet till träning.
Noggrann övervägan menar jag är en bra utgångspunkt för att utnyttja dessa preparat till fullo. En övervägan där betydelsefulla dimensioner av en patients liv tillåts och tillerkänns betydelse utifrån dennes perspektiv.
Har ingen statistik att tillgå, men är ganska starkt övertygad om att en majoritet av utskrivningarna av dessa preparat sker via allmänläkare och vårdcentraler. De skrivs ut till personer som knappast är dem som "inte förmår ta sig ur sängen på morgonen", utan snarare till allmänt nedstämda personer som sköter sitt, men utan större glädje.
Det är redan konstaterat att vårdcentraler etc skriver ut SSRI preparat till aldeles för många och att en del läkare idag ser det som ett läkemedel som botar, likt något som används för fysiologiska åkommor. Frågar du mig borde inte SSRI preparat få skrivas ut av sådana som inte kan göra en fullgod uppföljning. Trodde dock inte det var detta vi diskuterade utan de kliniska depressioner som faktiskt får uppföljning.
Jag har även själv samtalat med många läkare, terapeuter och psykologer som behandlar många av sina patienter med SSRI.
Patienterna har, när väl SSRI preparatet börjat fungera som det skall, uttryckt att "allting runt omkring mig ser likadant ut, och är precis lika dant... men jag upplever det inte på samma sätt. Jag kan uppskatta färger och se nöjje i saker jag inte såg nöjje i för 2 veckor sedan. Jag är medveten om att det är samma kaffe jag dricker varje morgon, men det smakar mycket godare..."
Psykologer behandlar inte patienter med farmaka. Dom är inte läkare och kan inte skriva ut medicin.
Visst återfinns sådana exempel. Som sagt, idag uppskattar man att 70 % av effekten utgörs av placebo. Man kan påvisa en effekt, men en relativt liten sådan. Man bör dock påpeka att placebo-effekter sannolikt är en mycket underskattad dimension av farmakologisk behandling. Många mer somatiskt inriktade preparat visar inte på enormt mycket bättre siffror. Därmed vill jag påpeka att jag inte underkänner dessa preparat, bara att jag vill sätta dem i ett större sammanhang.
Nu är ju effekten av dessa läkemedel högst individuellt, men tycker det är en viktig del i diskussionen. Risken finns att man kommer tillbaka till den tid då världen var grå och trist. Sedan att ssri preparat bara lindrar symtom och är på något vis inget som man enbart kan använda för behandling, det vet jag oxå. Men det ena möjliggör verkan för det andra (psykoterapi och farmaka).
Jag delar i stort dina uppfattningar, sånär som på att SSRI skulle "lindra symptom". Om detta vet nog ingen något. Psykodynamiska teorier har inte hållit vad de lovat inom området, så att tala om någon direkt "orsak" tror jag inte man kan göra utifrån ett mer vetenskapligt perspektiv.
Vissa reagerar väldigt bra på SSRI/SNRI - Andra reagerar sämre. En god utgångspunkt för en framgångsrik medicinering tror jag tar sin utgångspunkt i patientens "livsvärld", där inga dimensioner anses mindre viktiga än andra. Nu talar jag då om en majoritet av dem som äter dessa preparat. Det vill säga personer med hög funktionsnivå i samhället, men personer som upplever en nedsänkt livskvalité.
Det är redan konstaterat att vårdcentraler etc skriver ut SSRI preparat till aldeles för många och att en del läkare idag ser det som ett läkemedel som botar, likt något som används för fysiologiska åkommor. Frågar du mig borde inte SSRI preparat få skrivas ut av sådana som inte kan göra en fullgod uppföljning. Trodde dock inte det var detta vi diskuterade utan de kliniska depressioner som faktiskt får uppföljning.
Själv tycker jag det är bra att vårdcentraler gärna skriver ut SSRI/SNRI. Idag är patienter betydligt mer belästa och kan lära sig om dessa preparat, vilket gör att deras uppfattningar bör stå som utgångspunkt. Första linjens psykiatri är oerhört viktig för att övriga psykiatrin ska fungera (vilket den i och för sig kanske inte gör).
Att diskutera kliniska depressioner utifrån psykiatrin i samband med träning? Ja, då blir nog diskussionen rätt absurd. Dessutom så blir det nog närmast en pseudo-diskussion, då dessa förhållanden nog knappast gäller oss som skriver/läser på Kolozzeum...
Att hålla på att mixtra med in och utsättande av läkemedel själv är urdumt och inget man skall göra. Kan sluta med att det går åt skogen och man kommer in i en suicidalitet i värsta fallet.
Så, rådfråga läkare innan du frångår den ordination som denne givit.
Om man äter en medicin på felaktiga grunder utan adekvat uppföljning av läkare, och därtill har självmordstankar, så känns det inte motiverat att fortsätta vad denne än säger.
Men jag håller med om att det i de flesta fall är dumt att själv ändra med sina mediciner.
Brian The Family Dog
2009-02-15, 18:30
Slutar med zolof idag, egentligen vet jag inte vad det ska ge mig då jag deffar men det kanske gör att jag inte förlorar muskler så våldsamt.
Sedan tar jag ett ordentligt snack med mr läkare på onsdag.
Jag har rent allmänt märkt att zoloftet drar in mig i en dimma och känslokyla men vi får se.
Trappade ned 50mg---0mg. Pallar inte dra ner till 25mg.
Lite lätt bump på denna tråd.
Blev nyfiken nu angående känslokylan du tycks uppleva eller upplevde, kan du beskriva mer ingående ?
Aftonbladet
2009-02-15, 19:08
Lite lätt bump på denna tråd.
Blev nyfiken nu angående känslokylan du tycks uppleva eller upplevde, kan du beskriva mer ingående ?
Jag såg att tråden hade blivit bumpad.
Kan bara säga att jag inte ångrar mitt val om att sluta. Jag känner inga som helst negativa biverkningar och kände inte av dem fast jag drog ned drastiskt. Kanske för att kroppen inte hade vänjt sig vid zoloft på 2 veckors bruk.
Man känner sig lite avtrubbad eller det gör du egentligen inte men om du slutar så ser du att du känner betydligt mer glädje än om du går på dem.
Om du är frisk vill säga, om du är i behov av dem så resulterar bara en nedtrappning/avslutning med att du får ångest och nedstämdhet and so on.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.