Visa fullständig version : Alla dessa bloggar!!!
Vi är ju inne i bloggandets tidevarv. Finns en hel del bra av denna varan men de flesta är ju faktiskt bara dåligt uppdaterade dagböcker med flumprat.
Jag förstår de som för en blogg för att nära och kära samt kompisar på distans kan hänga med på vad som händer där hemma men att skriva för hela allmänheten är ett ganska stort steg som kan få konsekvenser.
Visst kan det vara intressant att läsa om folks vardag men oftast handlar det bara om tråkigheter (inte tråkiga saker per se utan mer saker som får en att bli ledsen i ögat) och funderingar i olika banor. Jag tror nog att de fungerar bra som något sorts klotterplank där innehavaren kan skriva av sig om sina problem och funderingar. Alla dessa negativa bloggar får mig att inse att människor i dagens samhälle mår mer dåligt än bra. Man kommer till insikt vilka problem som kan finnas vilket kanske är bra för att man uppskattar det man har men mest av allt gör det mig en smula illa till mods. Det känns ju faktiskt som att man snokar i någons dagbok.
Bloggar är överlag öppna för allmänheten vilket gör att både folk som man vill och folk som man helst sluppit har rätten att gå in och läsa om ens innersta tankar. Fenomenet blogg är ju ganska intressant i sig och går ju hand i hand med att man skall outa sig på Facebook vilket ju nu folk glider mer och mer ifrån, kommer bloggandet gå i samma riktning?
Så fort man skriver något på Internet så skall man ha i åtanke att informationen finns där en lång tid framöver och att den i orätta händer kan slå tillbaka mot en själv som person. Alla som någon gång gått tillbaka och sett hur man tidigare i livet resonerat runt ett ämne vet att man med tiden ändras. Att då ha ett monument på internet om hur man tänkte och funderade kan vara plågsamt.
Jag ser att flera här har en länk i sin signatur till sin blogg. Jag har precis som många andra varit inne och läst lite här och lite där och blir ibland förvånad över hur öppna vissa är med att sprida sina innersta tankegångar och funderingar till allmänheten istället för att behålla dessa för sig själva eller de i ens närhet.
Vet inte varför jag skriver detta nu då detta ju inte är någon nyhet. Blev bara så illa till mods precis när jag läste i en blogg ang. hur tråkigt det kan bli.
Mitt tips är att tänka sig för vem man egentligen skriver bloggen för och sedan sätta en gräns för sig själv ang. vilka ämnen ens blogg skall beröra.
Skulle även vara intressant att höra från folk här som har en blogg, varför de skriver och om de enbart upplever den som något positivt.
Alla försöker bli som den där blonda?
Jag vägrar blogga/läsa andras, hur intressant e det på e skala?
Jag hatar alla bloggar som handlar om småflickor som tror de är sötast i världen, lägger upp bilder på sina "outfits" osv osv.. Vem FAN bryr sig?!
Det finns ändå vissa bra [enligt mig] bloggar, t.ex. the all nighter eller equity private (om man gillar finansbranschen).
Visst finns det vettiga bloggar men det mesta är meningslöst dravel.
Gammal Hårdrockare har ett bra svar på fenomenet:
"Idag kände jag mig lite uttråkad. Jag behövde skaka av mig helgens letargi.
Av ren skräckblandad nyfikenhet så besökte jag idag några klassiska white trashbloggar. Unga kvinnor - ofta med flera ungar av blandad härkomst - skriver om sina rent osannolikt tråkiga liv.
De uppdaterar flera gånger om dagen och skriver om intressanta saker som att de har varit och handlat på Lidl eller Netto, de funderar på att kanske köpa ny jacka, att de måste börja banta och att den där jävla Benny, Conny eller Mange tydligen har smittat dem med klamydia ännu en gång.
En kvinna beskrev t o m sina flytningar i detalj, konsistens, lukt och färg. Intressant värre. Denna kvinna var moder till två barn. Det måste kännas trevligt för Kevin och Tindra att ha en sådan öppen mor som mer än gärna lägger upp sina mest intima problem inför hela internet. Det räcker tydligen inte med att hon lägger upp sig för hela Harrys manliga klientel varje lördagskväll.
Denna bloggande moder kan betecknas som en person som gillar att skriva, dessvärre kan hon inte skriva. Men vad gör det? Det finns ju ingen som stoppar henne. Det finns ingen som talar om för henne att det här med att skriva kanske inte är hennes grej, hon kanske borde satsa på något annat, något som inte kräver lika mycket tankeverksamhet. Något enkelt och mer praktiskt.
Kuksugning är ju något som varje White trashkvinna har behärskat till fulländning ända sedan sin femtonårsdag så det förslaget känns lite onödigt.
Men rättstavning? Kanske lära sig det svenska språket som trots allt är deras modersmål?
Jag tror att bloggvärlden hade varit mycket trevligare om alla dessa white trashkvinnor hade hängt med under lektionerna i svenska istället för att ha sugit *** på skoltoaletterna under lektionstid.
Men det är som det är. Full pott på ett rättstavningsprov imponerar inte lika lätt på snusande och ölbrölande bonnraggare och sportfånar som en rejäl avsugning.
Kenta och Mange skiter i om Merja eller Lenita kan stava till deras namn, huvudsaken är att de lägger upp sig när de ska. Lenita gick en kortare period på Grundvux, hon tröttnade snabbt men hon hann faktiskt med att lära sig grunderna och kunde till slut tyda och skriva enklare meningar.
-”A som i Apa!”
Säger Lenita.
-”Håll käften och sug!”
Svarar Mange.
Mange var inte ett dugg imponerad av Lenitas nyförvärvade kunskaper. Mange ville inte ha någon jävla bibliotekarie som flickvän. I Manges värld så är alla som kan stava felfritt och läsa utan att staka sig antingen bibliotekarier eller bokhållare. Detta är en inställning som lever och frodas hos alla svenska white trashfamiljer.
Den som brölar högst vinner. Det är bara att besöka valfritt Harrys i vilken svensk småstad som helst en lördagskväll så får ni se själva.
Efter uppvärmning på stadens gym så stormar Mange tillsammans med sina arbetsmarknadspolitiska åtgärder till kompisar in på Harrys, ställer sig vid bardisken och vrålar fram sina beställningar. Den som brölar högst får mest uppmärksamhet från Lenita och de andra klamydiafällorna borta vid långbordet.
Här står akademiska kunskaper väldigt lågt i kurs, hos båda könen.
Lika förbannat så ska de blogga."
Jag behöver blott en enda blog för att känna mig up-to-date.
ArtofPalla och MangsBloggen.
Ok, det var två.
Alla försöker bli som den där blonda?
Jag vägrar blogga/läsa andras, hur intressant e det på e skala?
Den där bloggen med paret som har samlag överallt och dokumenterar det är iofs bra. Annars hatar jag bloggar, och ordet blogg.
Det borde finnas ett bättre ord än det.
Eldhroka
2009-01-08, 17:20
Jag bloggar främst för min familj och mina vänner, så de kan hänga med i vad jag pysslar med. Sen gillar jag att lägga upp bilder på mig själv också och få massa kommentarer om hur bra jag är :D
Är bruden snygg? Bilder å filmer?
Är bruden snygg? Bilder å filmer?
Jupp, och jupp, dock inga bilder på ansiktena, det är anonymt, man får mejla in egna äventyr också ifall man vill
Den kan jag titta på innan tacosen e klara, länka?
Haha Coxie, skönt förakt han har för WT-kulturen :)
Läser MMAbloggen och David Bielkhedens blogg
Jag bloggar också mest för min familj och vänner, men också för mig själv. Blir nästan som terapi att skriva av sig och sen möjligheten att kunna gå tillbaka och se hur man utvecklas.
Jag ser ingen problem i att man skriver dagbok osv. Eller om man bloggar om ett specifikt ämne, men varför delar man med sig av sitt privatliv till hela världen?
Lite ironiskt att Gammal Hårdrockare skall prata om white trash och meningslöst dravel. Visst skriver han bra ibland men det är rätt mycket dravel där med.
(Hans inlägg handlade om svenska språkets förfall, inte bloggandet i sig: http://gammalhardrockare.blogspot.com/2008/12/det-sprkliga-frfallet.html )
Den kan jag titta på innan tacosen e klara, länka?
Det är nog en PM grej ;)
Jag förstår om man läser bekantas bloggar, men att sitta dag efter dag och läsa om Blondinbellas hemska dagar om hur hon satt på tunnelbanan bredvid en tjock och äcklig gubbe, det förstår jag verkligen inte.
Mescreant
2009-01-08, 18:05
Gammal Hårdrockare... en outbildad, försupen, ensamstående farsa med mytomaniska tendenser som bor i en etta i förorten och gillar att spy galla över sociteten gnäller om WT? Han passar ju in på 95% av alla flashbacks, löjliga, kriterier. Jag föraktar den människan även om hans historer är roande på ett tragiskt vis. Förhoppningsvis är det mest påhitt.
OnT så hatar jag: bloggare samt orden blogg och bloggare.
GH är en bitter fattigmans-Bukowski, inte direkt mer värd att läsa än bloggarna han dissar.
För mig så ska en blogg vara ett ställe där man ventilerar sina tankar om politik, filosfi, musik eller något som andra kan ta del av, inte berätta vad man har gjort under dagen. Jag skriver också "dagbok" men inte ens där skulle jag orka skriva ner vad jag gör under dagarna.
Det är nog en PM grej ;)
Hahaha! Fan får äta upp min tacos innan jag kollar där...första man ser är en gurka uppstoppad :laugh:
Alla försöker bli som den där blonda?
Jag vägrar blogga/läsa andras, hur intressant e det på e skala?
Word up G!
Jag bloggar främst för min familj och mina vänner, så de kan hänga med i vad jag pysslar med. Sen gillar jag att lägga upp bilder på mig själv också och få massa kommentarer om hur bra jag är :D
Familj och vänner? Förhoppningsvis träffar du väl dem på regelbunden basis? Annars finns ju le telefön. Den andra motiveringen låter klart bättre.
GH är en bitter fattigmans-Bukowski, inte direkt mer värd att läsa än bloggarna han dissar.
Vadå fattigmans, Bukowski skrev för den intellektuella eliten alltså?
Vadå fattigmans, Bukowski skrev för den intellektuella eliten alltså?
Jag menade fattigmans som i ett sämre alternativ.
AFanatic
2009-01-08, 19:16
Först började jag blogga för att jag var nyfiken på vad fan det var för skräp. I ett par år ogillade jag verkligen starkt det där förbannade ordet blogg. Låter extremt ointelligent.
Efter någon vecka, efter att jag hade börjat blogga, fick jag för mig att jag skulle tjäna pengar på det. Sedan insåg jag att jag varken hade tid, lust eller var så intresserad av det hela för att lägga ner så mycket energi på att försöka få bloggen i rullning.
Någonstans mittemellan tänkte jag att det var en bra grej för familjen att se vad för idiotsaker jag höll på med för stunden. Sedan ledsnade jag totalt.
Nu vacklar jag mellan att göra parodi på det hela och försöka göra det hyffsat seriöst...I allt detta upptäckte jag att man kunde hitta nya vänner genom bloggen och det är ju inte illa.
Familj och vänner? Förhoppningsvis träffar du väl dem på regelbunden basis? Annars finns ju le telefön.
Alla bor inte i samma ort som sina nära och kära. Vill man ex visa vad man gjort i köket eller köpt för ny soffa kan man alltid slänga upp en bild på sidan - smidigt!
Eldhroka
2009-01-08, 19:25
Familj och vänner? Förhoppningsvis träffar du väl dem på regelbunden basis? Annars finns ju le telefön. Den andra motiveringen låter klart bättre.
Alla bor inte i samma ort som sina nära och kära. Vill man ex visa vad man gjort i köket eller köpt för ny soffa kan man alltid slänga upp en bild på sidan - smidigt!
är 4 ggr/år regelbundet?
Typ så ja A-fan :)
Familj och vänner? Förhoppningsvis träffar du väl dem på regelbunden basis? Annars finns ju le telefön. Den andra motiveringen låter klart bättre.
Har man en syster som bor på andra sidan jorden är det rätt opraktiskt att träffas/prata i telefon jämt ;)
Har man en syster som bor på andra sidan jorden är det rätt opraktiskt att träffas/prata i telefon jämt ;)
Det är ju därför PM finns! Men jag kan hålla med om osmidigheten med telefon när det är 9,5 timmes tidsskillnad.
Har man en syster som bor på andra sidan jorden är det rätt opraktiskt att träffas/prata i telefon jämt ;)
Mail eller skype?
Mail eller skype?
Japp det används också :)
Fast att blogga för sin familj tror jag inte riktigt på. Då skulle man lika gärna kunna maila. Det är offentligheten som är nyckelordet. Att synas. Att vara tillräckligt viktig för andra att läsa. Inte bara mamma, utan fler.
Jag bloggar för att folk faktiskt uppmanade mig att göra det. Och jag skriver nästan uteslutande om arbete, arbetsmiljö, politik och kultur. Och lite friskvård nån gång
Jag bloggar för att folk faktiskt uppmanade mig att göra det. Och jag skriver nästan uteslutande om arbete, arbetsmiljö, politik och kultur. Och lite friskvård nån gång
Ja din blogg är ju iaf en sån som är värd att läsa, särskilt efter senaste valet.
Fast att blogga för sin familj tror jag inte riktigt på. Då skulle man lika gärna kunna maila. Det är offentligheten som är nyckelordet. Att synas. Att vara tillräckligt viktig för andra att läsa. Inte bara mamma, utan fler.
Ja men absolut! Vem tackar nej till feedback och åsikter från folk med liknande intresse? Klart det är roligt när folk läser och kanske inspireras till något om det bara handlar om vart man köper ett par stövlar eller börja träna.
AFanatic
2009-01-08, 19:36
Fast att blogga för sin familj tror jag inte riktigt på. Då skulle man lika gärna kunna maila. Det är offentligheten som är nyckelordet. Att synas. Att vara tillräckligt viktig för andra att läsa. Inte bara mamma, utan fler.
Det är väl en fullgod anledning? Varför skulle den vara mindre giltig än andra? Det ena behöver ju inte utesluta det andra, sedan kan ju folk säkerligen ha fler än en enda anledning till sitt bloggande...
Jag läser inga bloggar alls. Andras privatliv och vardagsliv intresserar mig inte :)
Fast jag kan hålla med om att jag emellanåt blir smått chockad över sånt jag får läsa. Och tänker en generation framåt. Mina egna ungar skulle skjuta mig om jag började skriva om fylla eller otrohet eller annat. De vill inte på villkors vis veta sånt om mig. Och jag undrar om inte samma sak kommer gälla för bloggarnas inte-ännu-födda barn.
Det är väl en fullgod anledning? Varför skulle den vara mindre giltig än andra? Det ena behöver ju inte utesluta det andra, sedan kan ju folk säkerligen ha fler än en enda anledning till sitt bloggande...
Absolut, men det är sällan det skäl anonyma amatörbloggare själv anger.
Jag tycker att det är något i vissa fall charmigt men nästan lite generande över hur folk kan tycka att deras liv är så intressanta att det ska fläkas ut och uppdateras dagligen eller mer. Vad är det för dimension offentligheten ger?
Mescreant
2009-01-08, 19:45
Jag läser inga bloggar alls. Andras privatliv och vardagsliv intresserar mig inte :)
Mm, det är problemet. Ordet blogg har blivit synonymt med onlinedagbok skriven av en attention whore som handlar om hur jobbigt det var att åka bussen idag eftersom alla säten var tagna. Det är ju tråkigt att alla dessa tusentals skitsidor placerar sig i samma fack som t.ex. Carl Bildts blogg om politik, eller Eddie Vedder & CO här från forumet som driver en intressant och lärorik blogg om träningslära. Vi måste genast mynta nya termer.
Jag läser en del kompisars bloggar, men så gott som aldrig okänt folks. Allans blogg har jag faktiskt läst dock, jag klickade på länken en gång i tron att det var en träningsjournal... :D Den var ganska vettig, du skriver bra.
Mm, det är problemet. Ordet blogg har blivit synonymt med onlinedagbok skriven av en attention whore som handlar om hur jobbigt det var att åka bussen idag eftersom alla säten var tagna. Det är ju tråkigt att alla dessa tusentals skitsidor placerar sig i samma fack som t.ex. Carl Bildts blogg om politik, eller Eddie Vedder & CO här från forumet som driver en intressant och lärorik blogg om träningslära. Vi måste genast mynta nya termer.
Jo det är synd, finns flera guldkorn som gömmer sig bland all skit.
AFanatic
2009-01-08, 19:55
Absolut, men det är sällan det skäl anonyma amatörbloggare själv anger.
Jag tycker att det är något i vissa fall charmigt men nästan lite generande över hur folk kan tycka att deras liv är så intressanta att det ska fläkas ut och uppdateras dagligen eller mer. Vad är det för dimension offentligheten ger?
Det är ju sällan intressant att läsa om människor man inte känner, så i den bemärkelsen kan jag hålla med dig. Det blir i viss mån lite banalt i det stora hela, framför allt när det gäller så kallade "livsberättelser".
En mycket intressant fråga. Tankarna går ju onekligen till framtidens offentliga rum; hur kommer bloggandet se ut? Vad kommer bli tillåtet enligt lagens mening? osv
userfriendly
2009-01-08, 19:58
FInns ju två bloggar som rockar iaf:
Magda Gads blogg och helahustrun.wordpress.com :hbang:
Jag kan tycka att det är intressant med andra människors åsikter, tankar, träning.. osv. Vill inte skriva andra människors liv för det är sällan jag läser bloggar som handlar om "idag gick jag och fikade med Sven" (som ex. Linda Rosings blogg). Däremot kan jag hålla med om att det blir någon slags sjuk fixering och man kan fråga sig om människor ibland har hybris. Samma sak känner jag dock med vanliga krönikor i pappersformat. Tror någon att jag bryr mig ifall den personen skriver om salt och peppar, asfalt eller liknande? Hur viktig tror man att man är? :)
Jag tycker Allan har en poäng i det han skriver längre upp i tråden. Det som man skriver idag och tycker är helt ofarligt kanske inte är så kul att läsa för ens barn eller framtida partner. Man skall nog tänka sig för både en och två gånger vad man skriver om.
Allans blogg är ju inte så känslig på det sättet utan den är faktiskt bra, de gånger jag varit inne där. En blogg som snarare handlar om några intressanta ämnen är ju en helt annan sak än att läsa om hur människors vardag och funderingar är.
Jag blir också ganska skrämd över hur öppna folk kan vara i sitt bloggande. Är det saker man vill dela med sig med sin närstående omgivning så finns det en mängd lösningar som stänger den okända omvärlden ute. Men som någon sa, så handlar det nog sällan om att förmedla information till sin inre krets.
Samma sak har slagit mig i forummiljöer. Det var inte så länge sedan jag själv inte alls tänkte på vad jag skrev, och som mitt ansikte syntes på bilder jag lade upp. Jag menar, varför gör man det? Vart ska det leda? Det vanligaste scenariot är väl att random personer ute på stan känner igen en och hälsar. Men det är ju egentligen bara ett best case-scenario. Kolozzeum är öppet för alla som vill registrera sig, och har som mest haft närmare 1000 personer inloggade samtidigt. Det totala antalet medlemmar är såklart långt högre, och lägger man upp mycket bilder på sig själv och skriver mycket privata saker så kommer det leda till att en hisklig massa människor skapar sig en bild av en. De vet hur man ser ut, vilka åsikter man har, varifrån man kommer, var man tränar och hur man ser ut iklädd endast underkläder. Och det finns många konstiga människor.
Angående att läsa andras bloggar, så läser jag de bloggar som intresserar mig. Och det är uteslutande bloggar som behandlar ett eller flera ämnen - inte personer. Mitt eget bloggande har också endast sträckt sig till ämnesbloggning. Skulle aldrig blogga om mig själv som person och om de saker som pågår i mitt liv. Eller jo, om jag fick bra betalt för det. Men aldrig bara för sakens skull.
Håller med till fullo mr. PowPow. Frågan är om folk faktiskt tänker till om hur mycket de egentligen outar sig på forum och bloggar. Jag själv har inga bilder uppe på mig själv inte ens på privata småforum. Kanske är jag feg eller lite paranoid men efter många år på internet har man sett hur fel det kan gå med bilder på internet.
Mitt svar till trådskaparen om varför det blir negativa avskrivelser, det handlar om pengar. Jag hade gärna setat 15 minuter per dag och skrivit lite trams och tjänat bra med pengar på det
Kolozzeum är öppet för alla som vill registrera sig, och har som mest haft närmare 1000 personer inloggade samtidigt. Det totala antalet medlemmar är såklart långt högre, och lägger man upp mycket bilder på sig själv och skriver mycket privata saker så kommer det leda till att en hisklig massa människor skapar sig en bild av en. De vet hur man ser ut, vilka åsikter man har, varifrån man kommer, var man tränar och hur man ser ut iklädd endast underkläder. Och det finns många konstiga människor.
Exakt. ;)
Jag tycker det är hyfsat trevligt att vara relativt anonym, speciellt om det händer om man argumenterar för något som anses extremt i vissa ögon eller kan missförstås. Det har landat några PM i lådan av personer som verkat lite upprörda om vi säger så. Oftast är det väl inget men som sagt, det finns många konstiga människor.
Håller med till fullo mr. PowPow. Frågan är om folk faktiskt tänker till om hur mycket de egentligen outar sig på forum och bloggar. Jag själv har inga bilder uppe på mig själv inte ens på privata småforum. Kanske är jag feg eller lite paranoid men efter många år på internet har man sett hur fel det kan gå med bilder på internet.
Nej, man tänker nog inte efter riktigt.
Som jag skrev lade jag också upp en jäkla massa bilder tidigare, utan cencur. Men det är väl egentligen inte så smart.
Vem vet om fem år så ligger dina posebilder på www.gayandhornyover80.org.
Vem vet om fem år så ligger dina posebilder på www.gayandhornyover80.org.
Det var lite det som var planen!
AFanatic
2009-01-08, 21:35
Samma sak har slagit mig i forummiljöer. Det var inte så länge sedan jag själv inte alls tänkte på vad jag skrev, och som mitt ansikte syntes på bilder jag lade upp. Jag menar, varför gör man det? Vart ska det leda? Det vanligaste scenariot är väl att random personer ute på stan känner igen en och hälsar. Men det är ju egentligen bara ett best case-scenario. Kolozzeum är öppet för alla som vill registrera sig, och har som mest haft närmare 1000 personer inloggade samtidigt. Det totala antalet medlemmar är såklart långt högre, och lägger man upp mycket bilder på sig själv och skriver mycket privata saker så kommer det leda till att en hisklig massa människor skapar sig en bild av en. De vet hur man ser ut, vilka åsikter man har, varifrån man kommer, var man tränar och hur man ser ut iklädd endast underkläder. Och det finns många konstiga människor.
Mycket bra skrivet.
Tänk bara på alla träningsjournaler som är väldigt personliga och i mångt och mycket kan liknas vid just de mer personliga bloggarna. Oavsett var på nätet man "blottar" sig är det nog vettigt att tänka efter både en och två gånger, iaf för sig själv, varför man gör det.
Ett forum är ju egentligen samma sak som en blogg beroende på hur öppen man är. Det finns ju mängder med medlemmar här som ALLA känner till både namn, livshistoria och utseende på. I de flesta fall är det ju helt ofarligt men som det redan konstaterats det finns tusentals medlemmar här och alla har inte de bästa intentionerna. Genom lite luskande skulle man kunna få reda på både ett och annat om vilken hyffsat aktiv medlem som helst här. Att lägga ut bilder och namn underlättar ju såklart denna processen. Att ha en hel blogg som bara handlar om en själv är ju ännu mer uppenbart.
Jag står ändå lite frågande inför vissa delar av kritiken mot bloggare (eller borde jag skriva "fel sorts" bloggare?). Det gäller främst a) det att man gör det för att få uppmärksamhet och b) det att man bloggar om ointressanta saker och hur man kan överskatta sig själv så enormt att man tror att andra vill läsa ens beskrivningar av ointressanta saker.
När det gäller a) så förstår jag inte riktigt vad som är felet med att vilja synas eller berätta vad man tycker om saker för andra människor. Trots allt gör vi det hela tiden, både offentligt och icke-offentligt. Rätt personer får göra det i böcker, intervjuer och på film, då kallas det kultur och vi betalar dyra pengar för att få ta del av den. Men om "fel" personer gör det, är det fult? Vem bestämmer vem som får göra vad, egentlgen?
När det gäller b) så blir kritiken (gnället) paradoxalt, i och med att kritikerna uppenbarligen tagit del av tillräckligt mycket ointressant white trash-dravel eller vad som nu var den accepterade beteckningen, för att kunna ha en åsikt i frågan. Varför gör man det, om det nu är så ointressant och föraktligt (och varför är det mer föraktligt att skriva ner crap än att läsa crap?)? Internet är ju stort. Och om man trots detta känner sig besvärad av dela cyberrymd med white trash-bloggarna kanske man skall överväga att tillbringa lite mindre tid i nämnda rymd.
Tycker Tolkia att man inte ens ska få fundera kring/ha en åsikt om fenomenet eftersom internet är stort och man inte måste läsa?
Tolkia> det är stor skillnad mellan RÄTTEN att blogga och skriva vad trams/esoterika/brillians man vill och LÄMPLIGHETEN i att göra det. Aftonbladet har all rätt i världen att trycka en runkblaska och jag behöver inte läsa den, men lämpligheten eller etiken i att lura i så många så mycket skit är inte lika självklar. Nu är det inte lurendrejeri många bloggande människor sysslar med men väl trams, värdelöst innehåll och överinformerande.
Givetvis inser jag ironin i att på det här viset ändå delta i bloggofären.
Vem vet om fem år så ligger dina posebilder på www.gayandhornyover80.org.
Länken funkar ju inte :/
OnT
Jag ser faktiskt ingen anledning till att vara anonym på internet, vill någon driva med mina bilder, gör det, för det är fortfarande bara internet.
Skulle det komma folk och knacka på hos mig så skulle det väl kännas lite skrämmande att veta att det finns folk som är så dryga att dom letar upp mig, för något jag sagt någon gång på internet.
Länken funkar ju inte :/
OnT
Jag ser faktiskt ingen anledning till att vara anonym på internet, vill någon driva med mina bilder, gör det, för det är fortfarande bara internet.
Skulle det komma folk och knacka på hos mig så skulle det väl kännas lite skrämmande att veta att det finns folk som är så dryga att dom letar upp mig, för något jag sagt någon gång på internet.
Förutom att chefen på företaget Ppp inte anställer dig för att du har konstiga bilder på nätet.
Förutom att chefen på företaget Ppp inte anställer dig för att du har konstiga bilder på nätet.
Jag har visat bra många konstiga bilder för min chef och han uppskattar humorn faktiskt. För många andra chefer på andra företag också för den delen. Vi är alla människor.
Det handlar mer om vad man har för rykte angående hur duktig man är på att jobba än hur man beteer sig privat.
EDIT:
http://www.ppp.org.pk/ ?
Jag har visat bra många konstiga bilder för min chef och han uppskattar humorn faktiskt. För många andra chefer på andra företag också för den delen. Vi är alla människor.
Det handlar mer om vad man har för rykte angående hur duktig man är på att jobba än hur man beteer sig privat.
Du är, vad, 17? Du är säker på att alla tänker som du?
Carolinew
2009-01-08, 23:02
Det är ju bara att ta bort bloggen om man senare i livet skulle börja skämmas för den? =P
Du är, vad, 17? Du är säker på att alla tänker som du?
Nej fyllde nyss tjugo, men jag har haft många möten med många chefer, storchefer, företagsägare, företagsledningar osv. Varit på årsmöte med Eidsiva bredbånd, nsi, telerra, kallanda, fiberOptic, mdfl.
Och ingen av dessa personer (uppåt 50 talet personer) jag träffat har varit så torr som personen du försöker beskriva.
Dom kommer från väldigt spridda delar av norden och delar ungefär samma mentalitet ändå när det gäller detta.
Jag vet inte ifall du försökte vara dryg eller något och försökte påpeka att jag inte är erfaren inom detta, men jag tror jag har träffat fler chefer än dig :/
Helt ärligt
Det är ju bara att ta bort bloggen om man senare i livet skulle börja skämmas för den? =P
Tills du upptäcker att folk från tex 4chan hittat bilderna (på din blog, eller på någon annan sida där dom hamnat) och lekt lite med dom.
Nej fyllde nyss tjugo, men jag har haft många möten med många chefer, storchefer, företagsägare, företagsledningar osv. Varit på årsmöte med Eidsiva bredbånd, nsi, telerra, kallanda, fiberOptic, mdfl.
Och ingen av dessa personer (uppåt 50 talet personer) jag träffat har varit så torr som personen du försöker beskriva.
Dom kommer från väldigt spridda delar av norden och delar ungefär samma mentalitet ändå när det gäller detta.
Jag vet inte ifall du försökte vara dryg eller något och försökte påpeka att jag inte är erfaren inom detta, men jag tror jag har träffat fler chefer än dig :/
Helt ärligt
Hur blev detta en kukmätartävling om vem som träffat flest chefer?! Jag är 10 år äldre än du och har jobbat nästan hela den tiden på ett par olika företag som programmerare. Jag har också träffat andra än min mamma. Och du har träffat 50 pers säger du? Det här är helt befängt, hur hamnade vi i den här jämförelsen?!
Frågan är om du kan inse att du är 20 nu men inte om 30 år. Frågan är om du kan inse att alla inte tänker precis som du. Frågan är om du kan inse att det finns saker man inte bör göra online utan att vara anonym.
Helt ärligt.
Carolinew
2009-01-08, 23:13
Tills du upptäcker att folk från tex 4chan hittat bilderna (på din blog, eller på någon annan sida där dom hamnat) och lekt lite med dom.
Fast det där med att ha normala bilder ute på internet är nog vanligare än att inte ha det. Det räcker ju för sjutton att du blir fotad en utekväll och sen hamnar du på efterfesten.com. Som om det skulle betyda att någon automatiskt ritar mustasch och dumstrut på dig och lägger ut på en hemsida där det står "Hej jag är efterbliven" ;)
Sedan är det ju typ inte allt för ovanligt att företag lägger upp bilder på sina anställda? Är det något de kommer få ångra?
Och alla kända och mindre kända personer, hur i helsike skall de undvika att inte hamna på internet?
Jösses, man får väl gå och gräva ner sig i en lövhög resten av livet då :)
Hur blev detta en kukmätartävling om vem som träffat flest chefer?! Jag är 10 år äldre än du och har jobbat nästan hela den tiden på ett par olika företag som programmerare. Jag har också träffat andra än min mamma. Och du har träffat 50 pers säger du? Det här är helt befängt, hur hamnade vi i den här jämförelsen?!
Frågan är om du kan inse att du är 20 nu men inte om 30 år. Frågan är om du kan inse att alla inte tänker precis som du. Frågan är om du kan inse att det finns saker man inte bör göra online utan att vara anonym.
Helt ärligt.
:) haha
Det jag diskuterar är att det inte drabbar mig överhuvudtaget ifall jag skulle lägga upp en bild på mig själv där jag lemlästar kattungar.
Väldigt väldigt få chefer sitter och försöker hitta bilder på dem dom anställer, och det är förövrigt väldigt svårt att hitta dessa bilder på internet.
Skulle jag ge dig mitt namn skulle du knappast hitta en enda bild på mig, och du hittar knappast mitt namn med hjälp av bilderna jag har.
Jag antar att du är inne på bloggar och folk som spyr information om sig själv, men det har jag inte ens nämnt :) Men rolig är du
EDIT: jag såg nu i mitt inlägg att jag inte var särskilt specifik att det gällde bilder på en själv på internet, my bad isåfall.
Men fortfarande är det inte många som bryr sig om hur folk är privat, jag och min chef kan hata varandra personligen, men är jag jävligt duktig på det jag gör så är han en väldigt dålig chef ifall han inte anställer mig. Han ska tänka på företagets bästa.
Jag skulle aldrig tillåta att hamna på en företagshemsida, foton på sidor efterfesten osv går tyvärr inte att göra allt för mycket åt.
Jag kanske är lite överdrivet paranoid men man har sett en del exempel :/
Jag tror att det är en ålders-/generations-/mognadsgrej. (Eller är det personlighet? Erfarenhet?) För mig är behovet av och värdet i att lägga ut bilder på mig när jag lemlästar kattungar mindre än risken att det biter mig i röven senare.
:) haha
Det jag diskuterar är att det inte drabbar mig överhuvudtaget ifall jag skulle lägga upp en bild på mig själv där jag lemlästar kattungar.
Väldigt väldigt få chefer sitter och försöker hitta bilder på dem dom anställer, och det är förövrigt väldigt svårt att hitta dessa bilder på internet.
Skulle jag ge dig mitt namn skulle du knappast hitta en enda bild på mig, och du hittar knappast mitt namn med hjälp av bilderna jag har.
Jag antar att du är inne på bloggar och folk som spyr information om sig själv, men det har jag inte ens nämnt :) Men rolig är du
EDIT: jag såg nu i mitt inlägg att jag inte var särskilt specifik att det gällde bilder på en själv på internet, my bad isåfall.
Men fortfarande är det inte många som bryr sig om hur folk är privat, jag och min chef kan hata varandra personligen, men är jag jävligt duktig på det jag gör så är han en väldigt dålig chef ifall han inte anställer mig. Han ska tänka på företagets bästa.
Den finns företag som är specialliserade på att gräva fram skit om dig från internet
Det är ju bara att ta bort bloggen om man senare i livet skulle börja skämmas för den? =P
Nej det är ingen garanti för att det inte dyker upp ändå...
Carolinew
2009-01-09, 00:06
Nej det är ingen garanti för att det inte dyker upp ändå...
Åh herregud! :( Vad kan hända? Går jorden under? *cry*
Tänk om något "specialiserat företag" gräver fram att du är medlem på ett forum och skriver larviga saker då? Då blir du ju dömd att jobba som städare resten av livet eftersom ingen annan chef vill anställa dig! :D
Åh herregud! :( Vad kan hända? Går jorden under? *cry*
Tänk om något "specialiserat företag" gräver fram att du är medlem på ett forum och skriver larviga saker då? Då blir du ju dömd att jobba som städare resten av livet eftersom ingen annan chef vill anställa dig! :D
Nej, världen kommer inte att gå under och du kommer inte att bli tvingade att jobba som städare, däremot kan du sållas bort om du söker en attraktiv tjänst ifall de hittar något olämpligt.
frambogir
2009-01-09, 00:10
Jag hade en rätt rolig blogg ett tag där jag låtsades vara en generic liberal tonåring, det funkade, folk gick på det jag skrev och tyckte om det. Men jag slutade och anslöt mig till gnällbloggarna, de som tror att deras liv är intressanta och värda att läsa om.
Det har sitt värde att kunna skriva av sig och det är lite tjusningen att vara offentlig, vetskapen att någon kan läsa det jag skriver, hur pinsamt det än må vara, är rätt njutbar. :)
Carolinew
2009-01-09, 00:14
Nej, världen kommer inte att gå under och du kommer inte att bli tvingade att jobba som städare, däremot kan du sållas bort om du söker en attraktiv tjänst ifall de hittar något olämpligt.
Oj vilken tur för mig att jag inte skrivit något olämpligt då :)
Mer synd om de som råkar uttrycka åsikter i politik etc isåfall om de är t.ex. socialdemokrater och chefen råkar vara moderat ;)
Greven_2008
2009-01-09, 00:30
http://vasternorrland.blogs.se/2008/11/25/broedernas-hus-5105234
den här killens blog e de enda ja läser inom bloggar..hittade den av en slump. kanon. annars totalt ointresserad av folks tråkiga liv. :furious:
agazza, oavsett hur många chefer du träffat redan vid 20-års ålder, för hur många har du slängt fram dina bilder som du lagt upp här? Sedan tror jag kanske inte att bilder är det farligaste såtillvida inte de avslöjar något olagligt etc.
Jag kan garantera att många av de saker du gör idag och hur du resonerar kommer att ha förändrats om 10 år. Just chefen är det minsta jag bryr mig om, det handlar mer om nära och kära och barn mm. Om du idag skriver detaljerad om ditt passionerade liv med X och om två år har du en ny kärlek, tror du att du vill ha kvar denna infon i din blogg för allmänheten då?
Som det redan är nämnt kan man hyffsat enkelt hitta mycket information om så gott som nästan alla medlemmar här oavsett om de försöker vara anonyma eller exploaterade. Genom att slänga upp bilder och personlig info blir det förstås ännu enklare.
Tänk även på att om ni skriver av er på nätet kan nya bekantskaper veta "allt" om er medan ni inte ens vet deras namn.
Det känns rätt naivt att tro att man har fått en bra bild av någon efter ett möte eller motsvarande. Dessutom är (tro det eller ej) de flesta personer på högre positioner hyfsat smarta och vet hur man ska handskas med människor. Att man som ung och oerfaren tror sig ha fått en bra bild av hur en sådan människa är och tänker visar bara att man är just ung och oerfaren.
Har man en syster som bor på andra sidan jorden är det rätt opraktiskt att träffas/prata i telefon jämt ;)
+1 haha
Jag bloggar for mina kompisar (och syster/bror) pa andra sidan jorden (med 9.5h's tidsskillnad) ska ha nagot hum om vad jag gor. Bloggade oxa under tavlings dietandet sa mina kompisar har kunde lasa sig till vad jag ege pysslade med och varfor jag inte var sa social.. (inte i nuvarande bloggen)
ang chefer sa googlade min forra chef alla som han anstaller...
:) haha
Det jag diskuterar är att det inte drabbar mig överhuvudtaget ifall jag skulle lägga upp en bild på mig själv där jag lemlästar kattungar.
Väldigt väldigt få chefer sitter och försöker hitta bilder på dem dom anställer, och det är förövrigt väldigt svårt att hitta dessa bilder på internet.
Skulle jag ge dig mitt namn skulle du knappast hitta en enda bild på mig, och du hittar knappast mitt namn med hjälp av bilderna jag har.
Jag antar att du är inne på bloggar och folk som spyr information om sig själv, men det har jag inte ens nämnt :) Men rolig är du
EDIT: jag såg nu i mitt inlägg att jag inte var särskilt specifik att det gällde bilder på en själv på internet, my bad isåfall.
Men fortfarande är det inte många som bryr sig om hur folk är privat, jag och min chef kan hata varandra personligen, men är jag jävligt duktig på det jag gör så är han en väldigt dålig chef ifall han inte anställer mig. Han ska tänka på företagets bästa.
Det där är faktiskt inte sant. Det är inte chefer som sitter och letar anställda utan rekryterare, ofta på externa företag. De KOMMER att kolla facebook n google för att se om du finns online. Jag vet att man gör så.
Resten av det du skriver är bara naivt egonavelskådande.
Det där är faktiskt inte sant. Det är inte chefer som sitter och letar anställda utan rekryterare, ofta på externa företag. De KOMMER att kolla facebook n google för att se om du finns online. Jag vet att man gör så.
Exakt, det blir hela tiden vanligare och vanligare.
Sen så har jag som chef naturligtvis ett annat förhållningssätt till en ung person på sitt första jobb och vad jag förväntar mig av den mot en mer erfaren som jag vill lägga mer kvalificerade uppgifter på. Då kan även det som gjordes som ung få betydelse.
Exakt, det blir hela tiden vanligare och vanligare.
Sen så har jag som chef naturligtvis ett annat förhållningssätt till en ung person på sitt första jobb och vad jag förväntar mig av den mot en mer erfaren som jag vill lägga mer kvalificerade uppgifter på. Då kan även det som gjordes som ung få betydelse.
Visst används google av chefer vid anställning, tror det är mycket vanligt. Så har man några lik i garderoben som kan hittas via nätet är det bästa att ta upp det så tidigt som möjligt. Då framstår man istället som ärlig och något negativt kan vändas till något positivt.
Själv tycker jag att internet är både fascinerande och hemskt. Fascinerade på så vis att det går att hitta det mesta där, hemskt på det sätt att det går att sprida rykten, felaktigheter etc som sedan ligger kvar till allmän beskådan. Vilket inte direkt är kopplat till bloggar, men informationen som finns i bloggar går att använda felaktigt i andra syften.
Jag är för att man bör vara något återhållsam med vad man lägger ut på internet, framförallt när det gäller åsikter, bilder är nog sällan något negativt (beror iof på vad det är).
:) Ni får tro på det ni tror på, och låt mig tro det jag tror på.
Kan fortfarande inte tänka mig att en person som jobbar med att anställa folk som är bra för företaget skulle strunta i en kvalificerad person pga att han är dum i huvudet på internet. Då ska man inte ha den positionen i ett företag.
Dock som någon nämnde så kanske det förekommer olagligheter på bloggen/forumet då är det en giltig faktor.
:) Ni får tro på det ni tror på, och låt mig tro det jag tror på.
Kan fortfarande inte tänka mig att en person som jobbar med att anställa folk som är bra för företaget skulle strunta i en kvalificerad person pga att han är dum i huvudet på internet. Då ska man inte ha den positionen i ett företag.
Dock som någon nämnde så kanske det förekommer olagligheter på bloggen/forumet då är det en giltig faktor.
Men hur ska du ha det nu? Antingen bryr sig rekryteraren om det personen i fråga gjort på Internet eller inte.
Vi fortsätter att "tro" det vi tror, vi som har jobb och ser hur det faktiskt fungerar. Så fortsätter du att tro det du tror. Du har ju trots allt träffat 50 pers.
Kan fortfarande inte tänka mig att en person som jobbar med att anställa folk som är bra för företaget skulle strunta i en kvalificerad person pga att han är dum i huvudet på internet. Då ska man inte ha den positionen i ett företag.
När det finns två kvalificerade personer för en tjänst då? En är dum i huvudet på internet, den andra inte.
Men hur ska du ha det nu? Antingen bryr sig rekryteraren om det personen i fråga gjort på Internet eller inte.
Vi fortsätter att "tro" det vi tror, vi som har jobb och ser hur det faktiskt fungerar. Så fortsätter du att tro det du tror. Du har ju trots allt träffat 50 pers.
Jag inkluderas ju i den första gruppen som har jobb och vet hur det faktiskt fungerar :)
Vissa rekryterare bryr sig säkert (antagligen sthlmare)
Men majoritet i hela vida världen bryr sig säkert inte det minsta.
Men som jag sa, du får tro det du tror på :)
Och angående din dryga kommentar om 50 pers var det chefer på ett årsmöte, hur många har du själv träffat, umgåtts med, festat osv?
Svara inte ens för jag bryr mig faktiskt inte, du får tro att jag är ung och naiv så får jag fortsätta tro att du är en grinig gammal datortekniker. ;)
Slut från mig nu, jag ska laga mat och städa.
Du har nog rätt agazza, det är bara chefer i Stockholm som bryr sig om vad folk sysslar med på teh interweb.
Jag inkluderas ju i den första gruppen som har jobb och vet hur det faktiskt fungerar :)
Vissa rekryterare bryr sig säkert (antagligen sthlmare)
Men majoritet i hela vida världen bryr sig säkert inte det minsta.
Men som jag sa, du får tro det du tror på :)
Och angående din dryga kommentar om 50 pers var det chefer på ett årsmöte, hur många har du själv träffat, umgåtts med, festat osv?
Svara inte ens för jag bryr mig faktiskt inte, du får tro att jag är ung och naiv så får jag fortsätta tro att du är en grinig gammal datortekniker. ;)
Slut från mig nu, jag ska laga mat och städa.
Men vaffan, du är 20 och jag 30. Jag har varit i arbetslivet mycket längre än du och du är helt jävla tvärsäker. Tror du jag jobbar med ögonbindel?! Jag fattar inte varför du fortsätter att käbbla med detta. Både Action och Cilia har _lång_ arbetslivserfarenhet också. Tror du att vi snackar skit och att du, genom att inte se vad rekryterare gör, har upptäckt något unikt och nytt som ingen annan vet? Jag har också varit 20 och grön på arbetsmarknaden och jag trodde då också att precis allting jag såg och upplevde då var representativt för hela arbetsmarknaden. Jag är fortfarande grön jämfört med Cilia men jag är så oändligt mycket mer erfaren nu än då.
Jag har jobbat 2-4 år åt gången på fyra olika arbetsplatser, varit uthyrd som konsult (i sverige och danmark), varit i hundratals kundmöten, jobbat i hundratals projekt. Jag har inte en aning om hur många jag träffat. Jag har verkligen ingen uppfattning. Jag har personligen haft runt 20 olika chefsroller över mig.
Du har varit på ett jävla årsmöte och lyssnat lite men du vet bäst.
Ge dig =)
Kan fortfarande inte tänka mig att en person som jobbar med att anställa folk som är bra för företaget skulle strunta i en kvalificerad person pga att han är dum i huvudet på internet. Då ska man inte ha den positionen i ett företag.
Personlighet och fritid är viktigt vid anställandet, det kommer du aldrig komma ifrån och ingen riskerar att anställa en person som riskerar att skapa dålig stämning i gruppen.
Kompetens är inte bara betyg och papper utan det krävs att man skall kunna jobba i grupp, möta kunder och man ökar inte sina chanser till att chefen skall tro att personen har potential till vara en bra medarbetare genom att vara "dum i huvudet" på Internet.
Men vaffan, du är 20 och jag 30. Jag har varit i arbetslivet mycket längre än du och du är helt jävla tvärsäker. Tror du jag jobbar med ögonbindel?! Jag fattar inte varför du fortsätter att käbbla med detta. Både Action och Cilia har _lång_ arbetslivserfarenhet också. Tror du att vi snackar skit och att du, genom att inte se vad rekryterare gör, har upptäckt något unikt och nytt som ingen annan vet? Jag har också varit 20 och grön på arbetsmarknaden och jag trodde då också att precis allting jag såg och upplevde då var representativt för hela arbetsmarknaden. Jag är fortfarande grön jämfört med Cilia men jag är så oändligt mycket mer erfaren nu än då.
Jag har jobbat 2-4 år åt gången på fyra olika arbetsplatser, varit uthyrd som konsult (i sverige och danmark), varit i hundratals kundmöten, jobbat i hundratals projekt. Jag har inte en aning om hur många jag träffat. Jag har verkligen ingen uppfattning. Jag har personligen haft runt 20 olika chefsroller över mig.
Du har varit på ett jävla årsmöte och lyssnat lite men du vet bäst.
Ge dig =)
Jag har själv aldrig råkat ut för att något som funnits på internet medfört att jag inte fått något jobb. Dock har jag inte sökt så väldigt många jobb senaste 5 åren som är den tid då jag ägnat lite tid åt internet.
MEN, jag skulle aldrig säga tvärsäkert på det sett som agazza gör. Det KAN påverka, och fler har mer koll på vad som händer på internet än vad man själv kanske tror.
Mitt råd är att vara försiktig och tänka sig för, framförallt när det gäller åsikter. Åsikter kan dessutom förändras med tiden, vilket kan vara jobbigt att förklara i efterhand.
Var försiktiga därute. ;)
Jag har själv aldrig råkat ut för att något som funnits på internet medfört att jag inte fått något jobb. Dock har jag inte sökt så väldigt många jobb senaste 5 åren som är den tid då jag ägnat lite tid åt internet.
Var försiktiga därute. ;)
Inte jag heller men jag är å andra sidan försiktig på nätet och har alltid varit. Jag lägger aldrig ut mitt riktiga namn eller bilder på mig. Jag är restriktiv med vad jag skriver. Går aldrig in i politiska diskussioner annat än i allmänt hållna frågor.
Man vet aldrig vad man vill göra i framtiden eller vilka man kommer och träffa och i vilka sammanhang. Utan att vara förknippat med nätet så har jag träffat på personer i olika sammanhang. Sammanhang som jag aldrig hade gissat att dom skulle befinna mig i. Där dom helt plötsligt har haft makt över min framtid.
Det finns otaliga exempel på politiker som aldrig i sin ungdom skulle gissa att dom skulle gå in på den politiska banan och där journalister har grävt upp gamla synder. Hur mycket lättare blir inte det med nätet? Även om du inte kommer att hamna inom politiken så finns det massor av andra positioner där det är intressant att gräva i folks förflutna.
Agazza får naturligtvis göra och tro vad han vill. Min bild är dock att arbetsliv och det man gör privat inte är helt åtskilda.
Jag har sett ett antal fall där folk efter ett par år får ta konsekvenserna av sitt oövertänkta internetbeteende. Vi ser det även på Kolo, där folk både vill radera gamla bilder och byta nicks. Man är helt enkelt rädda för att det ska ge bekymmer i framtiden. Vid rekryteringar och liknande sker det idag en rätt omfattande dammsugning av nätet, där e-postadresser och annat söks upp. Och inte bara det - folk uppmanas att redogöra för sina nätvanor, vilket hände en kompis som sökte ett mediejobb. Man ville han skulle berätta vilka olika sajter han besökte, om han laddade ner olagligt, om han surfade under nickname. Man villa se hans kreditkortsutdrag för att kunna se hans e-handelsvanor (nu var det ett rätt exklusivt jobb, men ju bättre jobb desto större bakgrundskontroll.)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.