Visa fullständig version : Träningsmani och ätstörningar
Jag är en 24-årig tjej som har lidit av anorexia i drygt 10 år, började bli sjuk vid 13-års ålder. Jag har tyvärr fastnat i detta beteende och det har blivit ett sätt för mig att leva. Jag har haft bättre och sämre perioder under denna tid och idag är jag nära normalvikt, har ett BMI på 18. Jag väger 15 kilo mer nu än när det varit som sämst. Jag har under alla dessa år haft tränings/motionsmani och det ska helst ske på samma sätt och lika mycket träning varje dag. Varje morgon går/joggar jag på löpband i 45 min med lutning och under dagen blir det sedan promenader utomhus minst 2 timmar om dagen. Jag känner att detta inte är hållbart längre om jag ska kunna leva ett någorlunda normalt liv, jag är färdig med mina studier snart och ska börja arbeta, jag kommer inte ha tid att motionera så här mycket.
Så nu undrar jag vad som kommer hända med min kropp och utseendet på min kropp om jag helt och hållet lägger av med motionerandet? Om jag håller samma vikt, kommer kroppsformen förändras då för att jag slutar motionera? Jag är nöjd med hur min kropp ser ut idag, jag vill inte bli smalare och kan tänka mig att gå upp ett par kilo till. Men jag är väldigt rädd för att sluta motionera, och jag är medveten om att detta har med min sjukdom att göra. Men jag tror inte att jag någonsin kan bli helt fri från den utan får lära mig att leva på det mest normala sätt jag kan. Antar att jag söker några garantier för att jag inte kommer bli "pluffsig" för att jag bli mindre aktiv, från någon utanför ätstörningsvården..
Tråkigt att höra, hoppas du lyckas ta dig ur eländet :(
Hur mycket äter du i dagsläget, ungefärligt kalorie intag? Med den mängd kondition du kör så har du kunnat äta väldigt mycket mat, vilket du antagligen inte har. Om du helt slutar motionera så kommer du gå upp lite i vikt, förutsatt att du äter minst så mkt som din kropp behöver var dag. Vet inte riktigt hur många kg det blir på en tjej men kanske 2-3 när (någon kunnig kommer nog berätta varför!). Sen bör du stanna runt där förutsatt att du inte vräker i dig mat, och då menar jag verkligen vräker alltså dagligen 3000+ kcal utan någon motion.
Jag tycker verkligen inte att du bör oroa dig, det löser sig! Ta kort på hur du ser ut nu, börja ät, ta kort om 3 månader igen och jämför. Titta sig i spegeln varje dag är mer kontraproduktivt än något tycker jag.
Hoppas du lyckas övertala dig själv att mat är bra och bör avnjutas :D
Lycka till!
Tack för ditt svar. Jag vet faktiskt inte hur mycket kalorier jag äter om dagen, men jag äter en hel del mat. Men väldigt ensidigt och fettsnålt och jag vet precis hur mycket jag behöver äta för att stå stilla i vikt när jag utför den motion jag gör nu. Jag är som jag skrev innan, inte helt främmande för att gå upp ett par kilon till, men är rädd för att sluta träna. Samtidigt som det är ohållbart att fortsätta som jag gör nu. Men jag är medveten om att jag inte kan äta de mängderna mat som jag gör nu om jag slutar med motionerandet.
Ok, bra att du äter ordentligt iallfall! Sen tycker jag inte du ska äta fettsnålt, det är inte det som leder till övervikt (inom rimliga gränser). Kommer du sluta motionera helt? Eller bara trappa ner?
Har du testat hög intensit intervall träning? 20 minuter räcker för att kicka igång förbräningen och smälta av lite fett. Mycket användbart om man har ont om tid.
Styrke tränar du något?
Tycker du ska testa att räkna hur många kalorier du äter i dagsläget, det blir lätt att man överskattar hur mycket man egentligen äter, självklart beroende på vad man äter. När du vet det har du ganska exakta riktlinjer, även om du har en bra anning om hur mycket mat du bör äta för att behålla nuvarande vikt nivå.
Jag gillar att ha saker svart på vitt så jag vet att jag inte inbillar mig något, men det är ju högst personligt.
Några utav de mer kunniga här kommer nog dyka upp i sinom tid och ge dig bra råd, jag är bara publik värmare :D
Nej, du kommer inte att på nolltid förvandlas till en elefant för att du slutar tvångsmotionera. Du kommer heller inte att behöva börja banta för att inte förvandlas till en elefant om du slutar motionera (även om idén säkert kommer att passera din hjärna). Det skulle inte skada dig att arbeta för att släppa idén att du "måste" ligga precis på gränsen till undervikt heller (du skriver att du inte är främmande för att gå upp mer i vikt, men det beteende du berättar om säger något helt annat). Du skriver att du inte kan äta "de mängderna mat" som du gör nu om du skall dra ner på motionerandet, men jag är tveksam till att du verkligen äter så stora mängder om du kontrollerar din (under-)vikt på det sätt som du beskriver att du gör.
Se dig omkring (och verkligen SE vad du ser, inte bara vad du vill/är rädd för att se) så upptäcker du att det finns många normalviktiga människor som inte lägger 3 timmar/dag på tvångsmotion. Och glöm inte att det att ätstörningen blivit en livsstil inte gör den bättre, mindre störd eller mindre viktig att jobba med. Du vill ju egentligen ha ett LIV.
Ok, bra att du äter ordentligt iallfall! Sen tycker jag inte du ska äta fettsnålt, det är inte det som leder till övervikt (inom rimliga gränser). Kommer du sluta motionera helt? Eller bara trappa ner?
Har du testat hög intensit intervall träning? 20 minuter räcker för att kicka igång förbräningen och smälta av lite fett. Mycket användbart om man har ont om tid.
Styrke tränar du något?
Tycker du ska testa att räkna hur många kalorier du äter i dagsläget, det blir lätt att man överskattar hur mycket man egentligen äter, självklart beroende på vad man äter. När du vet det har du ganska exakta riktlinjer, även om du har en bra anning om hur mycket mat du bör äta för att behålla nuvarande vikt nivå.
Jag gillar att ha saker svart på vitt så jag vet att jag inte inbillar mig något, men det är ju högst personligt.
Några utav de mer kunniga här kommer nog dyka upp i sinom tid och ge dig bra råd, jag är bara publik värmare :D
Tror aldrig det är särskilt smart att ge en anorektiker tipset att "räkna" kalorier om hon inte gör det. Tänk bara på att äta samma typ av nyttig mat som när du tränar, möjligtvis att du drar ner litegrann på kolhydrater, men fortsätt (eller börja) med mellanmål (typ en frukt/macka/proteindrink.)
Sen så förstår jag inte riktigt, det låter som att du tänkt sluta träna "helt"? Kan du inte fortsätta träna "hälsosamt", dvs 2-3 ggr i veckan? Det borde absolut räcka för att hålla igång kroppen. T ex kör 2 konditionspass och ett styrkepass i veckan eller liknande. Alltså, förstår att du vill sluta tvångsträna, är ju inte särskilt nyttigt för kroppen eller för dig själv. Men att träna "hälsosamt" är mycket bättre än att inte träna alls. Lycka till!!
Nu har det visst redan frågats men, du behöver väl inte sluta motionera helt?
Tycker du det är kul/skönt överhuvudtaget eller gör du det bara för att hålla vikten?
Tror till och med att så länge man bara får lite "vardagsmotion", eventuellt tränar 1-2 "normala" pass i veckan, och inte vråläter så kommer nog din kropp att fortsätta vara precis i det skick den är nu!
Anledningen till att jag sa till henne att räkna kalorier var så att hon kunde se hur mycket hon egentligen äter. Hon säger att hon äter mycket, men har man varit anorektiker i 10 år, så tror jag att begreppet "mycket" är vanförställt. Om man då räknar en dag för att se hur mycket man faktiskt äter kan man kanske komma till insikt att man svälter sig själv fast man faktiskt tror att man äter mycket.
Jag önskar att jag kunde träna lagom mycket, men jag har svårt för att göra saker och ting lagom, jag vill att alla dagar ska se lika ut. Egentligen menar jag nog inte att helt och hållet sluta röra på mig, men jag skulle ändå vilja vara trygg i att kunna välja det, eller hur man ska säga. Jag styrketränade ett tag innan, men det resulterade i att jag upptäckte löpbandet. Så all gymtid gick till att springa där istället för att lyfta vikter. Innan dess promenerade jag bara ute.
På ett sätt räknar jag ju det jag äter.. Skulle jag hamna i någon situation där jag måste äta något annorlunda, räknar jag så att jag fortfarande hamnar på samma energiintag. Och jag menar inte att jag äter väldiga mängder mat, men jag lever inte på någon svältgräns. Och jag tror inte att jag skulle kunna äta de mängderna jag äter idag om jag inte motionerade, av de mängerna skulle jag inte stanna på en trivselvikt, utan gå upp ännu mera.
Folk har olika svårt att "vara lagom", men att använda det som ursäkt för ett destruktivt beteende är inget annat än just en ursäkt för att få fortsätta med det destruktiva beteendet. Att du är rigid och beroende av att allt är likadant (under din kontroll) varje dag för att du skall känna dig trygg är med stor säkerhet delvis ett utslag av ätstörningen; det kan du med andra ord bli av med, eller i alla fall justera ner till en hanterbar nivå (för om det är på en nivå där du inte kan ha ett jobb p.g.a. ditt kontrollbehov, vilket ju är vad du artikulerar i den första posten, så är det inte på en hanterbar nivå).
Du skriver att du måste äta som du gör för att behålla din "trivselvikt" - och den är under gränsen för normalvikt, varför? Fysiologiskt skulle det vara en fördel för dig att ligga inom normalspannet och inte behöva noja kring maten och träninge 24/7. Vilket du garanterat redan vet.
Tack alla för era svar. Jag vet att jag borde ta tag i det verkliga problemet, och jag har fått olika typer av vård, tyvärr utan några vidare positiva resultat. Vill bara förtydliga det jag skrev om trivselvikt, jag menade inte att jag ligger på min trivselvikt nu. Det jag menade var, att om jag äter de mängerna mat jag gör nu utan att motionera så skulle jag inte bara öka i vikt tills jag hamnar på min "trvselvikt" utan fortsätta öka för att jag ligger på för stort kaloriöverskott utan motionen.
Om jag får ge ett litet råd är nog det första att inte börja läsa allt för mycket på träningsforum.
Inte något fel i sig men har man de "tendenser" du nämner skulle jag nog avråda från det.
Kunde dock inte låta bli att svara då jag känner igen mig själv i mycket av det du skriver.
Jag inledde själv min träningskarriär för en 7 år sedan med att gå ner 20kg och känner som sagt igen mig själv i mycket av det du skriver.
Vardagen inrättas efter träning och att bränna mer än man gör av med eller i alla fall plus minus noll.
Även om det är lite samma sak som att använda våg så börja för guds skull inte med det.
Det gjorde jag eftersom jag trodde vardagen skulle bli lättare eftersom man kunde bevara sitt kontrollbehov samtidigt som man lättare kunde justera intaget efter hur en dag ser ut.
Det tog mig flera år innan jag överhuvudtaget vågade titta på mat som inte stått på en våg först.
Iaf skulle jag helst ge dig rådet att söka prof hjälp.
Jag sökte själv hjälp oräkneliga ställen och kan ärligt talat säga att 9 av 10 var värdelösa för mig.
Men i sista ändan var det ändå den tionde som hjälpte mig komma ut ur det.
Men som sagt... Hjälp, det är ju trots allt en själv som måste vada igenom skiten och göra sig av med alla tankespöken och dåliga vanor.
Ett sista litet råd är att inte tänka för långt framåt.
Tänk inte på hur du ska kunna ha ett jobb och träna så mycket som du gör, eller för den delen hur du skulle se ut om du slutade träna helt.
Ta istället en dag i taget och dra ner på träningen succesivt.
Kanske börja med att ha en dag var du "bara" springer på morgonen och skiter i promenaderna senare?
Tänkte göra ett litet tillägg bara utan att babbla för mycket.
Tänk bara på att du lägger till något i din dag när du plockar bort lite av träningen.
Gör du inte det kommer det bara att bli ett stort hål de timmarna du tidigare använde till träningspass nr 2.
Det håller inte mer än ett par gånger sen är du förmodligen ute och vandrar igen.
Så, byt ut... Inte ta bort mao:)
Som sagt, hoppas du ursäktar ev babbel eller minsta tendens till predikan. Det är inte det som är min mening
:)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.