Visa fullständig version : Kan det första förhållandet vara livet ut?
Skalgeten
2008-10-18, 13:00
Jag undrar vad ni anser om ett förhållande där ena personen varit i ett flertal förhållanden tidigare, långa som korta och den andra personen aldrig tidigare varit med någon alls?
Jag är i en sådan sits och är ganska förvirrad efter snart ett år tillsammans med min flickvän. Vi har det jätte bra och båda trivs, kan prata om allt och har roligt. Då borde det ju inte finnas någon anledning till att det skulle ta slut? Men jag som aldrig varit med någon tidigare, hur vet jag om det är rätt när jag inte jag inte vet något annat? Jag vill inte bli gammal och känna om en 20 år att jag ångrar mig då jag aldrig fått uppleva nått annat, att jag ska bara ska nöja mig med situationen.
Känner mig som ett svin när jag tänker så här och tror att jag kan få det bättre med någon annan när jag redan har det bra eller att jag skulle förtjäna bättre. Har jag det bra borde jag ju stanna, men hur vet man om det är rätt när jag inte vet nått annat? Kan det första förhållandet vara livet ut? Gahhh... *gah!*
shut teh face
2008-10-18, 13:01
Det finns ju ingen absolut sanning. Ert förhållande kan vara världens bästa idag, men det kan ändå ta slut imorgon kväll.
Det finns ju vissa personer som blivit tillsammans när de varit 15-16 och hållt livet ut. Men det är omöjligt att förutspå vilka förhållanden som blir så ...
Spontant låter det som att du inte är kvar i förhållandet pga av dina känslor för henne, utan mer pga du har ett förhållande och på många sätt trivs med det.
Det är inte fel att känna sig osäker på framtiden med en person, men om du redan undrar ifall det kan vara bättre med någon annan osv, och dessutom behöver ta upp det på ett forum, så tycker jag att det är ett tecken på att ditt förhållande inte kommer hålla i längden.. Men därmed inte sagt att det kan gå annorlunda!
Anledning till varför det skulle ta slut? Att kärleken inte finns kvar, att kärleken dör och att man utvecklas åt olika håll, olika snabbt. Det kan vara nya intressen, nya drömmar, ny utbildning, nya vänner, ny kärlek.. som kommer ivägen.
Människor har olika syn på kärlek och förhållanden och bara det kan ställa till det. Vad händer när förälskelsen svalnar, exempelvis?
Många saker kan hända.
Skalgeten
2008-10-18, 14:51
Spontant låter det som att du inte är kvar i förhållandet pga av dina känslor för henne, utan mer pga du har ett förhållande och på många sätt trivs med det.
Det är inte fel att känna sig osäker på framtiden med en person, men om du redan undrar ifall det kan vara bättre med någon annan osv, och dessutom behöver ta upp det på ett forum, så tycker jag att det är ett tecken på att ditt förhållande inte kommer hålla i längden.. Men därmed inte sagt att det kan gå annorlunda!
Anledning till varför det skulle ta slut? Att kärleken inte finns kvar, att kärleken dör och att man utvecklas åt olika håll, olika snabbt. Det kan vara nya intressen, nya drömmar, ny utbildning, nya vänner, ny kärlek.. som kommer ivägen.
Människor har olika syn på kärlek och förhållanden och bara det kan ställa till det. Vad händer när förälskelsen svalnar, exempelvis?
Många saker kan hända.
Ja de är ju så med livet på gott och ont, man vet aldrig. Vill mest bara ha lite andra åsikter och tankar även om jag i slutändan bestämmer och känner själv. Har tyvärr ingen jag känner att jag kan prata om sånt här med, därför jag frågar här. Tack för svaret.
hur gammal är du? tänk inte så mycket och sluta överanalysera. Att du älskar henne och trivs i eran relation är det viktigaste, sen behöver inte det nödvändigtvis betyda att ni kommer gifta er och skaffa barn. Det är nuet som är viktigt, vad som händer om 1, 5 eller 10 år kan ingen veta.
Min kille har aldrig varit tillsammans med någon annan än mej och vi har ändå hållt i 3½ år (med uppehåll dock).
Min kille har aldrig varit tillsammans med någon annan än mej och vi har ändå hållt i 3½ år (med uppehåll dock).Uppehåll är kanske lösningen då. ;)
Klart det kan, men oftast så är man ganska ung i det första förhållandet, vilket kan göra att de båda parterna glider isär/går åt olika håll med tiden.
Finns många faktorer som förstör ett ungt förhållande.
Props om du får det å funka!
EDIT: Läste lite mer i din post nu.
Ja, självklart kan det funka om ena parten har varit i många och den andre endast i ett förhållande.
Känns det bra med nuvarande, Skalgeten, ser jag inget skäl till att leta efter något nytt.
Min kille har aldrig varit tillsammans med någon annan än mej och vi har ändå hållt i 3½ år (med uppehåll dock).
Ja, det är ju tur att han inte är medlem på kolo(hoppas jag).
Ja, det är ju tur att han inte är medlem på kolo(hoppas jag).
Han är medlem, han vet allt.
Min mor träffade min far när hon var 13, hon är nu 44. De är fortfarande tillsammans (gifta sen 20nånting år) och vad jag vet verkar det inte vara på väg att ta slut.
Jag känner till rätt många i USA, Kanada och England, uppe i åldrarna, lanske är det vanligare där. Vet ej.
Chrillee
2008-10-18, 16:33
Är i _exakt_ samma sits, kunde likväl skrivit det där inlägget.
Känner mig också lite svinig, för det är perfekt känns det som. Ska snart flytta ihop också. Saker kanske ändras då, blir ju helt annorlunda då.
Men visst går tankarna lite...
Mina kompisar som varit ihop sen i sexan och nu är fyrtiosex bägge två, säger att det vet de inte. Jag ska fråga igen om trettio år...
JustinCredible
2008-10-18, 16:43
Har sett några exemplen men tror inte att något av dessa långa förhållanden har undgått otrohet ett antal gånger.
En polares päron hade vart tesammens i 40+ år men skiljde sig när de bägge var runt 65.
Så visst kan saker ta slut även om det vid ett tillfälle ser ut att hålla för evigt.
mina päron träffades när dom var 15 och är 61 nu och dom lär inte skaffa nåttr nytt iallafall.
kan inte tänka mig att dom har tvekat en sekund på deras förhållande.
Visst kan det. Sen kan man ju inte veta om detta gäller i ditt fall, framtiden kan man ju inte spå allt för mycket i. :)
Min brorsas tjej hade inte varit med nån annan innan hon träffade min bror, det gjorde slut vid nått tillfälle just av den anledningen att hon inte varit med nån annan, hon ville ha tillbaka honom nån vecka senare. Det kom fram till att så länge man har känslor för varandra och trivs ihop så ska man fortsätta. De är gifta nu. :)
Att gör slut för att man inte vet om det finns nått bättre där ute var inte tillräckligt bra anledning för att göra slut. Man kan inte veta, bara tro. Dessutom j-kligt sorgligt att göra slut för den anledning för att kanske inse längre fram att den där första ändå var bäst. :)
shut teh face
2008-10-18, 17:45
Har sett några exemplen men tror inte att något av dessa långa förhållanden har undgått otrohet ett antal gånger.
Ja för det är ju helt omöjligt att vissa personer kan undgå att vara otrogna.
Ja för det är ju helt omöjligt att vissa personer kan undgå att vara otrogna.
ja gud ja helt omöjligt
JustinCredible
2008-10-18, 18:10
Precis.
Har sett några exemplen men tror inte att något av dessa långa förhållanden har undgått otrohet ett antal gånger.
Det är nog också rätt vanligt, ja.
Jag och min man är varandras första. Jag hade lite funderingar förut på om man kan vara tillsammans med sin första livet ut. Det berodde nästan enbart på omgivningens påtryckningar om att man måste "leva" och "prova på saker". Själv var jag egentligen övertygad och är det fortfarande. Jag tror och hoppas att vi kommer att leva hela livet tillsammans. Jag blir iallafall bara mer och mer övertygad för varje dag.
Jag och min man är varandras första. Jag hade lite funderingar förut på om man kan vara tillsammans med sin första livet ut. Det berodde nästan enbart på omgivningens påtryckningar om att man måste "leva" och "prova på saker". Själv var jag egentligen övertygad och är det fortfarande. Jag tror och hoppas att vi kommer att leva hela livet tillsammans. Jag blir iallafall bara mer och mer övertygad för varje dag.
Du har verkligen en poäng där med att omgivningen är den som trycker på en att man ska prova på etc. Vissa har ju faktiskt inget behov av att prova på. Har man ingen lust till det och känner att det känns rätt med den man är med så go for it.
Känns det bra med nuvarande, Skalgeten, ser jag inget skäl till att leta efter något nytt.
jag är lite av en annan åsikt.. som en vis fd kollega vid namn lasse alltid brukade säga: man ska alltid ligga ute med ett par trådar
vad han menar är alltså backup, plocka av skygglapparna och upptäck världen och möjligheterna istället. hur ska man uppnå det bästa om man jämt och ständigt stänger in sig i en återvändsgränd?
som jompans exempel, hennes brors flickvän plockade av sig skygglapparna, såg sig om, hittade inget bättre och gick tillbaka. at least, hon gav det en chans
personligen förstår jag mig inte på folk (i min ålder, eller yngre) flyttar ihop, blir sambos och skaffar barn. visst är det ett äventyr och en spännande resa i sig, men det finns så mycket annat att upptäcka innan dess. dra gränsen vid 30, först då kanske man har hunnit uppleva allt man vill uppleva. vissa resor i livet är en one man journey, när man har passerat den perioden är det dags att finna någon och uppleva andra saker med den personen
själv vill jag ju då få chansen att uppleva alla möjliga hudfärger och kulturer innan jag bestämmer mig för om min ännu icke existerande fru ska vara en paris hilton, eva mendez eller naomi campbell :D
shut teh face
2008-10-18, 21:17
jag är lite av en annan åsikt.. som en vis fd kollega vid namn lasse alltid brukade säga: man ska alltid ligga ute med ett par trådar
vad han menar är alltså backup, plocka av skygglapparna och upptäck världen och möjligheterna istället. hur ska man uppnå det bästa om man jämt och ständigt stänger in sig i en återvändsgränd?
som jompans exempel, hennes brors flickvän plockade av sig skygglapparna, såg sig om, hittade inget bättre och gick tillbaka. at least, hon gav det en chans
personligen förstår jag mig inte på folk (i min ålder, eller yngre) flyttar ihop, blir sambos och skaffar barn. visst är det ett äventyr och en spännande resa i sig, men det finns så mycket annat att upptäcka innan dess. dra gränsen vid 30, först då kanske man har hunnit uppleva allt man vill uppleva. vissa resor i livet är en one man journey, när man har passerat den perioden är det dags att finna någon och uppleva andra saker med den personen
själv vill jag ju då få chansen att uppleva alla möjliga hudfärger och kulturer innan jag bestämmer mig för om min ännu icke existerande fru ska vara en paris hilton, eva mendez eller naomi campbell :D
Själv så tycker jag man ska hinna bli 40-45 minst, sen köper man en flicka på aktion i Tjeckoslovakien. Jag menar, det är ju trots allt vid 40 som man får rabattpriser på sånt där. Jag förstår inte folk som går och gifter sig innan 30 år, man har ju inte ens fått bra flygpoäng eller schysst rabatt på bilförsäkringen än. Hur ska man kunna klara sig? *cry*
Jag känner som Anna.L. Har inget behov av att pröva andra.
ChrisDEFC
2008-10-18, 21:30
självklart kan ett förhållande (första) vara livet ut. men för mig har precis mitt första förhållande (som varade i 4½år) tagit slut och jag känner att om vi inte brytit nu finns stor risk/chans att det blivit hus/barn/volvo osv och jag tror inte det hade gjort mig lycklig för jag är alldeles för fylld med tankar som hur hade det varit om vi gjort slut. tänk om jag... osv. alltså en massa tankar om hur det skulle kunna vara och jag tror detta skulle ledat till att det gått åt skogen senare eller att jag varit riktigt bitter när jag sitter där i huset och ungarna flyttat ut och det är noll kärlek kvar. men det är kanske just pga denna åsikt som jag inte skulle kunna vara i mitt första förhållande livet ut men det kan ju funka för nån annan för det. en annan fråga är ju om man kan vara kär i en person livet ut (förutsatt att man träffar den före 30 och är tillsammans till 60+) hur många par i 50års åldern är "kära" i varandra egentligen? visst finns det folk som säger att dom är det och kanske är det just att intala sig själv det hela tiden i 20års tid som gör att man fortfarnande är kär?! ja luddigt är det iaf och jag är ute på köttmarknaden igen. kanske nr2 funkar bättre...
shut teh face
2008-10-18, 21:34
Kär och kär. Nykär är en känsla som man kan "ta på" rätt enkelt, det upplever nog de flesta i sina förhållanden. Men kärlek går inte riktigt att bestämma så enkelt. Ett förhållande består av uppgångar och stabilitet i de flesta fall. Frågan är: kommer man lösa alla problem som uppstår, är det ens värt det? Folk är olika, vissa behöver bli nykära ett par gånger i sitt liv medan andra älskar stabiliteten och säkerheten av att vara i ett långt förhållande. Lika barn leka bäst och då har man ett långt förhållande. Som nödvändigtvis inte behöver bestå utav otrohet som vissa här skrivit.
Jag ser ingen anledning till varför det första förhållandet INTE skulle kunna vara livet ut, om det är bra. Huruvida det är bra eller inte måste man känna själv; oavsett hur man gör kommer det att finnas folk i omgivningen som tycker att man borde göra/borde ha gjort på ett annat sätt.
Scratch89
2008-10-18, 21:40
Jag tycker att shut teh face faktiskt är vettig i den här tråden. Oavsett om det inte är mitt första förhållande jag är i nu, så är det fortfarande väldigt läskigt ibland. Vi är bara 19 år gamla, hur stor är chansen att vi fortfarande är ihop om fem, tio år?
Många, inklusive jag, funderar på vad man egentligen missar när man är fastbunden med en flickvän, men set omvända är precis lika vanligt. Att ****** runt är verkligen inget roligt, då man egentligen bara vill ha någon att krama, mysa med och ha till hands i svåra stunder.
Tricklev
2008-10-18, 21:41
Förhållanden, oavsett vilket nummer, kan vara vad fan som helst, det beror nog mer på vilka personer som är delaktiga i det, än vilket nummer det är.
Scratch89
2008-10-18, 21:45
Tricklev, jag tror nog snarare att det beror på i vilken fas man är i i livet, och inte vilka personer. En person som lekt av sig och faktiskt känner att det inte är kul att knuula* runt längre, kommer troligen att gå in i ett förhållande med lite långsiktigare planer än en nyspräckt femtonåring som precis blivit ihop med den snusande fordonskillen.
EDIT: Vad brutal jag är nu, ha överseende, ok plz thx.
shut teh face
2008-10-18, 21:46
Jag tycker att shut teh face faktiskt är vettig i den här tråden. Oavsett om det inte är mitt första förhållande jag är i nu, så är det fortfarande väldigt läskigt ibland. Vi är bara 19 år gamla, hur stor är chansen att vi fortfarande är ihop om fem, tio år?
Många, inklusive jag, funderar på vad man egentligen missar när man är fastbunden med en flickvän, men set omvända är precis lika vanligt. Att ****** runt är verkligen inget roligt, då man egentligen bara vill ha någon att krama, mysa med och ha till hands i svåra stunder.
Ahh, förvånad eller? :Virro ;)
Personligen så skulle jag inte vilja vara singel. Ett stabilt förhållande är bättre för min del. Men sen så kanske killar i allmänhet har som mål i livet att ligga med så många som möjligt.. vet inte. Det verkar ju oftast vara killar som wajnar om att man ska testa det där, blabla osv. Tjejer verkar ta det som de kommer mer..
Tricklev
2008-10-18, 21:52
Tricklev, jag tror nog snarare att det beror på i vilken fas man är i i livet, och inte vilka personer. En person som lekt av sig och faktiskt känner att det inte är kul att knuula* runt längre, kommer troligen att gå in i ett förhållande med lite långsiktigare planer än en nyspräckt femtonåring som precis blivit ihop med den snusande fordonskillen.
EDIT: Vad brutal jag är nu, ha överseende, ok plz thx.
Vem du är, har väldigt mycket o göra med vart du är i livet (faser med mera), och vi ska inte glömma att alla inte går igenom samma faser. Ser inte riktigt var ditt inlägg försöker säga. :D
som jompans exempel, hennes brors flickvän plockade av sig skygglapparna, såg sig om, hittade inget bättre och gick tillbaka. at least, hon gav det en chans
Tja, det var isär en vecka, hon testade möjligtvis tanken, dock inte i praktiken. :)
Jag har aldrig känt behovet av att testa många partners, skulle inte säga att jag möter världen med skygglappar. Återigen så finns det ju dem som vill göra det. Inget är rätt eller fel anser jag. Funkar det för en så funkar det oavsett vad man väljer. :)
personligen förstår jag mig inte på folk (i min ålder, eller yngre) flyttar ihop, blir sambos och skaffar barn. visst är det ett äventyr och en spännande resa i sig, men det finns så mycket annat att upptäcka innan dess. dra gränsen vid 30, först då kanske man har hunnit uppleva allt man vill uppleva. vissa resor i livet är en one man journey, när man har passerat den perioden är det dags att finna någon och uppleva andra saker med den personen
Varför är vissa upplevelser i livet "en one man journey"? Jag har upplevt, upplever och planerar att uppleva de flesta saker många tycker att en ung människa ska göra under sin livtid med resor, boende/pluggande utomlands och sånt. Enda skillnaden är att jag gör det med den bästa människa jag känner och inte ensam. Själv tycker jag att det är ett bättre alternativ (för mig). Jag är ganska "skygglapps"-fri också (enligt mig själv). Ta det inte som något aggressivt försvarstal utan mer en nyfiken undran. ;)
för att klargöra, jag är inte typen som förespråkar singellivet till att supa och ligga runt. förhållande är super när man träffar någon man gillar, men bara för det behöver man inte flytta ihop efter 3 månader och smida planer på att knyta ihop säcken pang boom asap. i min mening kan man ha ett trevligt förhållande även om man inte bor under samma tak
frihet och andrum är viktigt för mig, jag vill kunna ha grabbkvällar och förfester utan att schasa iväg min (icke existerande) flickvän och tvärtom
men jag förstår din poäng Anna.L, det är trevligt att du planerar att uppleva saker med den du tycker om men det jag menar med "one man journey" är precis som det låter, bara dra iväg nånstans och försvinna utan att tänka på nåt är t ex en stor frihetsgrej
vi kan ta resa/studier som exempel eftersom du nämner det, jag tror att man får en helt annorlunda upplevelse om man gör det själv jämfört med någon man känner, det blir kul och spännande på två olika sätt. åker du själv kommer du antagligen vara mer öppen för förslag och träffa mer människor och åker du med någon kommer ni förmodligen spendera tiden åt varandra än med andra
hrm, nää det var ett kasst exempel... okej, här är ett bättre
en resa till förslagsvis ayia napa ger nog två helt olika upplevelser med din pojkvän jämfört med ett gäng tjejkompisar. för att må bra (enligt mig) behövs en balansgång av båda upplevelser
Jag undrar vad ni anser om ett förhållande där ena personen varit i ett flertal förhållanden tidigare, långa som korta och den andra personen aldrig tidigare varit med någon alls?
Jag är i en sådan sits och är ganska förvirrad efter snart ett år tillsammans med min flickvän. Vi har det jätte bra och båda trivs, kan prata om allt och har roligt. Då borde det ju inte finnas någon anledning till att det skulle ta slut? Men jag som aldrig varit med någon tidigare, hur vet jag om det är rätt när jag inte jag inte vet något annat? Jag vill inte bli gammal och känna om en 20 år att jag ångrar mig då jag aldrig fått uppleva nått annat, att jag ska bara ska nöja mig med situationen.
Känner mig som ett svin när jag tänker så här och tror att jag kan få det bättre med någon annan när jag redan har det bra eller att jag skulle förtjäna bättre. Har jag det bra borde jag ju stanna, men hur vet man om det är rätt när jag inte vet nått annat? Kan det första förhållandet vara livet ut? Gahhh... *gah!*
Gör slut. Du kommer aldrig få reda på det om du inte prövar. Och gör du inte det kommer känslan gnaga ihjäl dig.
Gör slut. Du kommer aldrig få reda på det om du inte prövar. Och gör du inte det kommer känslan gnaga ihjäl dig.
Sen kanske han ångrar det resten av livet när han upptäckt att det inte blev bättre!
Det går inte att leta efter en bättre partner hela tiden, då kommer du aldrig nöja dig.
Hur ska du veta att nästa är rätt, eller nästa igen?
Man får lita till känslan och hoppas den gör det bästa av situationen.
Själv tror jag nog inte på den "rätta" utan snarare att det finns en mängd människor du passar bättre eller sämre ihop med.
Hittar du en av dom lyckade så får du nog vara nöjd.
för att klargöra, jag är inte typen som förespråkar singellivet till att supa och ligga runt. förhållande är super när man träffar någon man gillar, men bara för det behöver man inte flytta ihop efter 3 månader och smida planer på att knyta ihop säcken pang boom asap. i min mening kan man ha ett trevligt förhållande även om man inte bor under samma tak
frihet och andrum är viktigt för mig, jag vill kunna ha grabbkvällar och förfester utan att schasa iväg min (icke existerande) flickvän och tvärtom
men jag förstår din poäng Anna.L, det är trevligt att du planerar att uppleva saker med den du tycker om men det jag menar med "one man journey" är precis som det låter, bara dra iväg nånstans och försvinna utan att tänka på nåt är t ex en stor frihetsgrej
vi kan ta resa/studier som exempel eftersom du nämner det, jag tror att man får en helt annorlunda upplevelse om man gör det själv jämfört med någon man känner, det blir kul och spännande på två olika sätt. åker du själv kommer du antagligen vara mer öppen för förslag och träffa mer människor och åker du med någon kommer ni förmodligen spendera tiden åt varandra än med andra
hrm, nää det var ett kasst exempel... okej, här är ett bättre
en resa till förslagsvis ayia napa ger nog två helt olika upplevelser med din pojkvän jämfört med ett gäng tjejkompisar. för att må bra (enligt mig) behövs en balansgång av båda upplevelser
Ok, förstår mer hur du menar nu. Men, bara för att jag är gift är det ju inte omöjligt för mig att dra iväg till Ayia napa med mina tjejkompisar om jag känner för det. Skillnaden är ju att jag inte ligger runt när jag är där nere. Tror det här handlar väldigt mycket om hur man är som person. Du skriver till exempel att du inte vill behöva schasa iväg din tjej om du vill ha grabbkväll medan jag inte har några problem att kasta ut min man om jag ska ha tjejkväll. ;) Det finns nog de som är som mig som inte känner ett behov av att testa på massa olika personer och leva själva medan det finns de som verkligen behöver detta för att bli lyckliga. Det jag kan tycka är irriterande är när de senare försöker övertyga de första att de inte blir lyckliga om de inte gör som dem. Det där blev lite snurrigt... :Virro
edit: Försöker inte antyda att du gör det Chidde. Bara för att förtydliga. :)
Ok, förstår mer hur du menar nu.
Tror det här handlar väldigt mycket om hur man är som person.
edit: Försöker inte antyda att du gör det Chidde. Bara för att förtydliga. :)
oh ja, vilket betyder att min förklaring inte alls var så illa som jag trodde :cool:
håller med angående den punkten, jag skulle vilja påstå att det är HELT avgörande om hur man är som person. vissa tycker om att ge, och andra tycker om att ta emot. så är det ju
jag är iallafall av den sorten att jag omöjligt kan sätta mig i en bmw och säga att det här är min typ av bil, jag måste ha provsuttit audi, porsche, ferrari, volvo, saab etc innan jag kan göra ett beslut. men en sak är dock säker, honda, toyoya, mitsubishi och sånt är inget för mig... det låter konstigt, men så är det :)
lol, tur att du hann klämma in en edit där... höll nästan på att missa den och var på väl att dela ut en känga :D
det JAG tycker är irriterande är när folk tror att man försöker övertyga dem när man egentligen bara vill dela med sig av sina åsikter och livsfilosofier
edit: försöker inte att antyda att du gör det Anna.L. bara för att förtydliga :)
Då tycker vi lika men är ändå olika som människor. Trevligt. :cool:
Då tycker vi lika men är ändå olika som människor. Trevligt. :cool:
ja, och man kan ju bara spekulera i hur vi hade syncat som ett par... *rolleyes*
men det kommer vi aldrig kunna ta reda på, för det är ändå förent för dig nu eftersom du är gift, synd!!! :devil:
Ignatius72
2008-10-19, 19:44
Min kille har aldrig varit tillsammans med någon annan än mej och vi har ändå hållt i 3½ år (med uppehåll dock).
Det finns ju gränser hur naiv man får vara även om man är ung.
Det finns ju gränser hur naiv man får vara även om man är ung.
Vad menar du med det?
shadowfire
2008-10-19, 20:43
Teoretiskt så kan man absolut vara tillsammans livet ut från första relationen.
I praktiken? Mkt vanligare "förr", då man valde att kanske stanna i relationen fast att den inte var så bra - än att dra sig ur och söka nytt. Idag är skilsmässa o separation inget ovanligt eller skamligt längre.
Personligen hade jag inte velat träffa min första kärlek igen nu idag. Det händer mer än vad man tror mellan 20-30 års ålder i livet. Lika mkt som man förändras mellan 15-20, minst lika mkt förändras mellan 20-30. Ska nog till en hel del flyt om man drar jämna strån hela vägen genom mognadsfaserna.
Nu idag så är jag och min första kärlek på galaxavstånd från varandra vad gäller precis allt i livet, men då vi sågs så drog vi jämnt just då, i just den fasen och den åldern.
Ignatius72
2008-10-19, 20:53
Vad menar du med det?
Att vara tillsammans med någon innebär inte att man tar uppehåll för att kn*lla med andra för att se om man hittar något bättre. Med din filosofi så skulle man i 85-års åldern springa på sin fjortis kärlek och utbrista att vi har haft ett förhållande hela livet (dock med en 75 årig paus).
Att vara tillsammans med någon innebär inte att man tar uppehåll för att kn*lla med andra för att se om man hittar något bättre. Med din filosofi så skulle man i 85-års åldern springa på sin fjortis kärlek och utbrista att vi har haft ett förhållande hela livet (dock med en 75 årig paus).
Amen knip käft med dej.
Att vara tillsammans för dej är en sak och för mej en annan och för en tredje person en helt annan sak. Uppehåll kan vara riktigt nyttigt.
shadowfire
2008-10-19, 21:12
Så tar vi det lite lugnt med hur vi uttrycker oss i denna tråd kanske... *rolleyes*
Min bästa vän är ihop med sitt ex igen efter uppehåll och efter att de k***at runt och de säger båda att förhållandet är bättre nu än någonsin förr (och efter uppehållet nu så har de hängt ihop i några år till). De har dock barn och bor i en håla där man inte har så mkt mer o välja på än att hålla ihop nu, varesig de vill eller inte.
Personligen tror jag inte alls på uppehållsrelationer. Bara en tidsfråga innan det skiter sig igen.
Att vara tillsammans med någon innebär inte att man tar uppehåll för att kn*lla med andra för att se om man hittar något bättre. Med din filosofi så skulle man i 85-års åldern springa på sin fjortis kärlek och utbrista att vi har haft ett förhållande hela livet (dock med en 75 årig paus).
+1 Osmakligt beteende*spy*
jag har en känsla över att den här tråden kommer göra min söndagkväll, potentialen finns där iallafall *popcorn*
Statistiskt sett (ur min och alla i min umgängeskrets synvinkel) så kan man svara angående frågan "Kan det första förhållandet vara livet ut?".
"It can, but it prolly won't."
Ingen av oss har lyckats hålla det första levande i mer än 10 år.
Det andra/tredje kanske (i vissa fall), men icke det första.
Fast det kanske säger mer hur omogna vi (och våra partners) var då.
Tre av polarna skaffade ungar med den första, men det sket sig efter ett tag och det blev bittert + delad vårdnad alt värre.
Dock trevligt att se (första)förhållanden som fungerar.
ja, och man kan ju bara spekulera i hur vi hade syncat som ett par... *rolleyes*
men det kommer vi aldrig kunna ta reda på, för det är ändå förent för dig nu eftersom du är gift, synd!!! :devil:
Ja, det är synd att jag inte får reda på hur en helt random person på internet skulle synca med mig. ;)
Jag var ju tvungen att få sista ordet...
Jag vill synca med Krampus. (sista ordet)
Tricklev
2008-10-20, 02:30
Jag har syncat med Krampus.(Kwoned på sista ordet)
Svaret på frågan om det skull kunna hålla för evigt är ja, då det ju faktiskt kan hålla men i många fall gör det ju inte det av olika anledningar. Det viktiga gällande om ifall det skall hålla eller ej är inte hur många man varit ihop med tidiagre utan ett förhållande handlar mest om nuet. Behovet du har när du är nyförälskad är av en helt annan karaktär jämfört med när ni varit ihop i sju eller 40 år. Att man trivs och fungerar bra ihop är ju givetvis en förutsättning för att få det att fungera i längden. Det gäller att man växer åt samma håll och för att göra detta är det ju en förutsättning att man har liknande värderingar (därmed inte sagt att man behöver vara kopior av varandra) och att man utvecklas tillsammans och inte ifrån varandra. Om man träffas vid en ung ålder har man mycket utveckling kvar och det är därmed en större risk att man växer isär.
Om man är i din sits är det nog helt normalt att fundera över hur situationen ser ut ibland. Är det första förhållandet men allting är kanon och det enda du undrar över är hur det skulle vara att vara med någon annan? I så fall tycker jag du skall släppa idén direkt. Är det däremot saker som gnager och tar emot är situationen annorlunda.
Du säger att du inte har någon att prata med detta om men om du är i ett bra förhållande så är faktiskt detta en sak som du och din partner kan prata om utan att helvetet skall bryta lös. Om du är i ett seriöst förhållande och situationen är som i din första post så tycker jag snarare att det är konstigt att ni inte pratat om detta. Jag menar inte att du skall säga att du vill kn***a andra men ni kan ju diskutera hur ni tror livet kommer se ut framöver och du kan ju berätta om dina funderingar över om det kan hålla trots att det är första förhållandet. Det är som sagt naturligt att ha de tankarna. Ingen skulle dömma dig för att du undrar om du komemr bo kvar i din lgh hela livet eller om man skall byta bil, kass jämförelse javisst men att bara tänka tanken och vara orolig är inte hela världen, det tror jag alla gjort någon gång oavsett hur bra förhållandet är.
Det handlar mycket om vilken typ av person man är men många av mina kompisar är fortfarande idag ihop med sina första kärlekar, vissa med och vissa utan uppehåll dock skall man akta sig för att bara vara ihop med någon för att vara i ett förhållande. Det finns mängder av folk som är ihop bara pga att det är praktiskt då de bor i samma hus, har barn etc. Det är lättare att ta ett beslut när det inte finns dessa faktorer som binder dig. Om du dock anser att din tjej är perfekt för dig och att ni har det superbra så behöver du inte fundera mer.
Det gäller att man växer åt samma håll och för att göra detta är det ju en förutsättning att man har liknande värderingar (därmed inte sagt att man behöver vara kopior av varandra) och att man utvecklas tillsammans och inte ifrån varandra. Om man träffas vid en ung ålder har man mycket utveckling kvar och det är därmed en större risk att man växer isär.
mangs, du är en mycket vis man
det du beskriver är helt avgörande för mig, jag menar... jag vill köra ferrari när jag blir etablerad en vacker dag, då känns det lite fel att hålla ihop med någon som mer än nöjd med sin volkswagen polo *spy*
ett par generationer tillbaks så höll alla förhållande livet ut...
miss_incorrigible
2008-10-20, 19:13
Det är ovanligt nuförtiden. Det känns som att ett sådant förhållande måste ha sina avbrott alternativt affärer vid sidan om där parterna hittar tillbaka till varandra igen med förnyad energi.
ett par generationer tillbaks så höll alla förhållande livet ut...
syftar du på generationerna där föräldrarna brukade välja förhållanden åt sina barn?
Ignatius72
2008-10-20, 19:55
Amen knip käft med dej.
Att vara tillsammans för dej är en sak och för mej en annan och för en tredje person en helt annan sak. Uppehåll kan vara riktigt nyttigt.
Uppehåll, avbrott och uppbrott kan säkert vara nyttigt och bra för många. Att en partner är otrogen kan vara början på en ny start. Men när man på sina "uppehåll" kärar ner sig i andra så måste man ju inse att det första förhållandet är slut. Att man sen hittar tillbaka igen är en helt annan femma.
Tricklev
2008-10-20, 20:03
How to Strap It on and Bend Him Over
So your boyfriend has told you he wants you to fuck him in the ass, and now you're ready to make his dreams a reality. You’ve bought yourself a strap-on (or he has presented you with one). But now you realize you aren't quite sure what to do after you put it on. This is natural reaction. After all, you've never been behind the wheel, so to speak.
Be a Take-Charge Woman
The key to success on your "first time" is to remain calm and act like you know exactly what you're doing. Guys do the same thing the first time they get into a woman's pants. Now it's your turn. Remember that you are in charge. In offering his ass to you, your boyfriend is making himself extremely vulnerable and placing an incredible amount of trust in you. You must convince your boyfriend that you are up to the challenge.
At the same time, remember that the point is for both of you to have fun. If he wants you to dominate him, get into the role and claim your full sexual power. You may find yourself surprised at how turned on you get when you allow yourself to enjoy the feeling of being in control.
Bend Him Over
Once you have your strap-on firmly in place, it's time to start the fun. The best position for the beginner is with him bent over something that is less than waist height - a table, a chair, the bed, etc. This will put his ass in the air where you can get to it, allowing for the most comfortable entry, and give him something to hang on to so you don't accidentally knock him over when his knees go weak.
Next, take some water-based lube and apply a generous amount to the head and shaft of the strap-on and to his asshole. You may even want to massage the lube into his hole with a finger or two to help relax his sphincter. If you or your boyfriend are really concerned about pain or discomfort during penetration, there are desensitizing lubes, such as Anal Eze, specifically for anal sex. If you really want to boss your boyfriend around, make him apply the lube to your dick and his ass himself.
Now that you're all lubed up, steady the dildo with one hand and place the head squarely against his pucker. Keeping a grip on the shaft of your rod, guide the head of the dildo directly into his asshole and gently push it inside him. Instruct him to bear down as if going to the bathroom while you do this, to open up his sphincter muscles. Once the head of the dildo disappears (or the dildo enters into him about an inch or two), pause and let him get used to the feeling of having something up there.
It’s the Pelvic Thrust
Place your hands on his hips and begin pushing forward steadily until the dildo is all the way in his butt. Take a couple of breaths and let his asshole adjust and relax. Pull part way out slowly and push back in. Pull out, push in. Continue doing this, increasing your speed and force as you go. Keep a steady rhythm. Essentially what you are doing is massaging his prostate gland. Not only will he enjoy this, but it will also make his cock start dripping and he may even ejaculate. You can help by doing a "reach around" - reaching around to his front to play with his cock and balls while you fuck him from behind.
As you’re fucking him, pay attention to his reactions, movements and the sounds he makes. Take your cues from the intensity of his moans and groans, the speed of his breathing, and his body’s actions. You may be afraid of hurting him, but if he’s breathlessly begging you to pound him and pushing himself back onto your dick, it’s time to let yourself go. Communication is important, so be sure he lets you know what he wants and tells you if he feels any discomfort.
Getting Creative
After you have gotten the hang of the basics, you can explore with different positions. Try having him lay on his back with his legs in the air or over your shoulders. Put a pillow under his butt to lift it off the bed a bit. In this position, you can kiss him, squeeze his nipples or stroke his dick. Or lay back yourself and have him get on top and ride your dick like the Pony Express.
If he really gets into being dominated, you could try spanking him first to make his ass warm and eager for your entry. You can also use additional sex toys for variety. Prep him for plowing with a butt plug, or make him wear a cock ring to keep him hard and delay his ejaculation. The possibilities are limited only by your imagination. So be bold, be creative, and be in charge of your fantasies.
sundvall
2008-10-20, 20:14
Chansen är nog minimalt liten i dagens samhälle.
Min mamma blev kär i min pappa när hon var 14. Han var 24 och tyckte att hon var en lillfjant. När hon var 17 fångade hon honom och de är tillsammans än. Hon 55 och han 65. Än idag kan hon utbrista "jag är så käääääär i dig Bertiiiil" - ni hör ju va klistrigt... Men. Det håller. En rolig sak är att de båda babblar om varandra att de ser så bra ut, pappa är så "stilig" och mamma är så "tjusig". Enligt mamma kan pappa "allt", enligt pappa är mamma "enormt allmänbildad".
Fast de ÄR rätt fula och korkade, men kul att de attraherar varandra liksom. :)
Min mamma blev kär i min pappa när hon var 14. Han var 24 och tyckte att hon var en lillfjant. När hon var 17 fångade hon honom och de är tillsammans än. Hon 55 och han 65. Än idag kan hon utbrista "jag är så käääääär i dig Bertiiiil" - ni hör ju va klistrigt... Men. Det håller. En rolig sak är att de båda babblar om varandra att de ser så bra ut, pappa är så "stilig" och mamma är så "tjusig". Enligt mamma kan pappa "allt", enligt pappa är mamma "enormt allmänbildad".
Fast de ÄR rätt fula och korkade, men kul att de attraherar varandra liksom. :)
Way to be realistic and breaking the illusion! :D
Har jag det bra borde jag ju stanna, men hur vet man om det är rätt när jag inte vet nått annat? Kan det första förhållandet vara livet ut? Gahhh... *gah!*
Om det håller i en månad till eller ett par år eller hela livet får du reda på om en månad eller om ett par år eller när du dör.
Varför bry sig innan det händer?
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.