Livsnjutarens höst

[Nordenator]

När jag tänker på hösten kommer tanken att sitta inne och suga på något värmande fort till pannbenet. Man tänker att som gammal gubbe ska man sitta där i en sliten skinnsoffa med en cognac i handen och bara njuta av dagen som den är då man väl nått pensionen och allt det.

Men på senare år tycker jag mer och mer jag observerat att de flesta äldre bara spenderar sina pengahögar med nedvattnad lager och billiga "bag-in-box"-viner. Denna livsnjutaren som ska komma med åldern har jag inte alls sett av. Visst, man ser att det finns cigarrklubbar som pysslar med sådant - men är de egentligen fler än fyra-fem pers per samlingslokal som knappt utgör en promille av befolkningen?

Jag dricker min finöl och njuter av den, även fast den sväljer en stor del av mina små mängder studentpengar. Att besöka guinness storehouse var för mig en riktigt grym sak. Jag har byggt min egen humidor för cigarrer och försöker passa ihop cigarrerna med diverse drycker som täcker hyllorna.

Farsan äger ett flak Anderssons och dricker lika gärna groggar på Suomi viina som vad som helst annat, och han är inte ens finlandssvensk - och ännu mindre en som dricker för stora belopp. Inte heller är det fattighet som är någon ledande orsak.

Det känns som om man med åldern ska börjat sålla ut det dåliga från vardagen med normal "trial and error" och högre välståndsförhållanden, men det har jag inte noterat alls. Är det bara jag, eller verkar denna äldre livsnjutaren som en myt, eller åtminstone en minoritet bland de äldre?

[Kwon]

Skulle gissa att det beror på ekonomiska faktorer.

Rikare äldre dricker väl fortfarande cognac, eller har "bag-in-box" blivit inne nu och tagit över?

[PowPow]

Människor njuter av livet på olika sätt. Vissa tar fram en favoritcigarr och dricker något de älskar. Andra njuter av förhöja upplevelsen av musiken i lurarna med hjälp av prasslet från de fallna löven.

Bland de äldre i min omgivning tycker jag att de som fortfarande har ork att vara aktiva verkar vara de som njuter av livet mest. De övriga får nöjja sig med att sitta hemma med cigarrsnopparen i ena handen och cigarren i andra.

[Nordenator]

Människor njuter av livet på olika sätt. Vissa tar fram en favoritcigarr och dricker något de älskar. Andra njuter av förhöja upplevelsen av musiken i lurarna med hjälp av prasslet från de fallna löven.

Bland de äldre i min omgivning tycker jag att de som fortfarande har ork att vara aktiva verkar vara de som njuter av livet mest. De övriga får nöjja sig med att sitta hemma med cigarrsnopparen i ena handen och cigarren i andra.

Men det känns så lustigt att en familj som bor i ett stort hus och grillar vettigt kött varje fredag eller liknande ska köpa en flaska rött för 59 kr och matcha det med födan i fråga. Visst, man kan vara nöjd med det man har, men att köpa en liten flaska gott vin till en fin middag är ju inte direkt något enormt steg att ta.

Men visst finns det olika typer av livsnjutning och alla värderar olika saker, men det där som ofta finns runt i livet som man lätt kan ändra. Köpa en godare kaffesort, testa en finare choklad, äta den godare glassen eller för all del köpa en ny bra skiva om man nu tycker om musik. Och många saker behöver ju inte kosta mycket alls, men det bara förblir som det är.

Det kanske faller på ointresse och vanor snarare än den ekonomiska faktorn, jag vet faktiskt inte. Men det känns som om världen blir lite mer svartvit om man inte har det där lilla extra i vardagen. Men det kanske räcker för vissa, eller så hittar de sitt lilla ljus på ett helt annat sätt.

[PowPow]

Att köpa en liten flaska fint vin till en middag är kanske inte ett stort steg. Men vad är det som säger att man bör ta ett steg, bara för att det är litet?

Ser man inte att kvällen blir bättre av ett bättre vin så är det väl förståeligt att man skippar just ett bättre vin?

När jag bodde hemma hos mina föräldrar så lätt dem mitt kaffe vara ifred till förmån från sitt eget Zoegas Skånerost. Inte för att de inte förstod bättre eller hade något emot att få det där lilla extra, utan för att Skånerosten var det som gav dem ljus på höstmorgnarna.