Ullmerdog
2008-09-01, 15:18
Jag ska få remiss till att göra kontraströntgen om några månader. Det är så att jag har haft ljumskbråck sedan flera år tillbaka troligen på båda sidorna men den ena sidan är redan klarlagt av läkaren, ett litet bråck som ska åtgärdas med kirurgi. Men på den andra sidan så är det ett frågetecken då jag har sedan tidigare varit opererad för ljumskbråck där så det ska vara ett nät på den sidan, men samtidigt som jag fick bråck på andra sidan så fick jag även problem med den sidan som tidigare varit opererad, finns inget som buktar ut alls men den gör ont till och från, både vid ansträngning och även utan ansträngning, då menar jag jäkligt ont. Det känns även halvhårt på det stället där det smärtar, läkare visste inte vad det kunde vara så han beslöt att skicka mig till röntgen. Nu är det så att jag läst lite på nätet om detta, herniografi, och tydligen så ska en tunn nål passera bukhinnan under naveln där kontrastvätska ska sprutas in innan röntgen. Jag undrar ifall det är någon som har erfarenhet av detta eller känner någon som har gjort det? Tycker att det verkar läskigt och undrar ifall det gör ont och hur länge man ska ligga innan all vätska är insprutad?
Jag är nämligen lite rädd för smärta och särskilt i kombination med sjukhusmiljö då man samtidigt känner sig väldigt utlämnad. Många har svårt att förstå detta och särskilt när man tränar styrketräning. Man brukar få kommentarer som: ”vadå du som tränar med vikter och är stark ska väl inte vara rädd för smärta” precis som att träningen på gymmet består av att slå och banka vikterna på kroppen. Tror säkert ni känner igen detta. Om man har muskler eller styrka så blir man tydligen automatiskt fakir också, i allmänhetens tro i alla fall.
Vet inte riktigt var jag skulle placera denna tråd så därför hamnade den under allmänt, om den ligger fel så får någon moderator flytta på den.
Jag är nämligen lite rädd för smärta och särskilt i kombination med sjukhusmiljö då man samtidigt känner sig väldigt utlämnad. Många har svårt att förstå detta och särskilt när man tränar styrketräning. Man brukar få kommentarer som: ”vadå du som tränar med vikter och är stark ska väl inte vara rädd för smärta” precis som att träningen på gymmet består av att slå och banka vikterna på kroppen. Tror säkert ni känner igen detta. Om man har muskler eller styrka så blir man tydligen automatiskt fakir också, i allmänhetens tro i alla fall.
Vet inte riktigt var jag skulle placera denna tråd så därför hamnade den under allmänt, om den ligger fel så får någon moderator flytta på den.