Visa fullständig version : Ensamvarg?
Pollen utgår från att man kan vara ensamvarg till viss del och till viss del vanligt flockdjur.
Några funderare -
Du startar trådar om vänskap, sex och relationer på forum hellre än sitter i soffan och snackar med kompisar eller hånglar på dansgolvet.
Du går hellre på gym och glänser i trikåer än svettas i lagtröjan.
Du sitter gärna på café men hellre med mobilen/laptopen/boken än kompisarna.
Har du två rätt här borde du nog kryssa ensamvarg.
Osv
Posta flera funderare.
Jag är mycket ensamvarg... på både gott och ont.
I sport är jag ensamvarg, men annars är jag hellre med kompisar etc.
machine gun
2008-07-21, 00:51
Jag gillar att vara för mig själv och är det större delen av tiden, men jag uppskattar mycket att umgås med andra. Kryssade flockdjur, för fick jag välja mellan ett liv ensam eller ett socialt liv, så väljer jag absolut det senare.
För övrigt kör jag individuell sport i lagtröja.
Animalistic
2008-07-21, 00:54
ensamvarg så in i bänken! har dock många vänner. men är jävligt ego
NiXPhoenix
2008-07-21, 01:07
Lone Ranger till stor del.
Redan när jag var liten pallade jag inte med riktigt stora barngrupper. Gick aldrig på dagis utan lite förskola, hemma mesta av tiden.
Kryssade flockdjur, för fick jag välja mellan ett liv ensam eller ett socialt liv, så väljer jag absolut det senare.
Det kan ju vara skillnad på viljan och varandet. Tex Herman Hesse - skulle han inte velat vara en skön lirare i ett kompisgäng hellre än en bister superintellektuell?
Syndicate
2008-07-21, 01:19
Övervägande vanligt flockdjur.
Fast jag känner behov av att behöva vara ensam ibland.
Whistler
2008-07-21, 01:36
<---- http://scienceguy288.files.wordpress.com/2008/03/grey-wolf-snow.jpg
Jag är kluven, nog för att det är kul att umgås... men jag njuter verkligen av livet när jag är själv på någon avlägsen plats alternativt ute i vågorna och bara behöver fokusera på mig själv.
Dock är det ju mkt trevligt med kamrater, men då på mina villkor.
Jag är nog 65% ensamvarg och 35% flockdjur. Gillar inte för stora flockar dock.
Björkvedens mästare
2008-07-21, 06:39
Nej tack, ensamvargar blir ofta galna och river får, vistas för nära människor sen blir de skjutna. Bäst att vara med sin flock. Ursäkta min dåliga meningsuppbyggnad och gramatik.. För tidigt än.
<---- http://scienceguy288.files.wordpress.com/2008/03/grey-wolf-snow.jpg
+1
Är otroligt mycket flockdjur. Måste typ vara me folk 24/7. Skitjobbigt o va sån för väldigt många timmar per dygn tillbringar man ju ändå själv. *gah!* Dessutom kan ja va en riktig snackpåse.
Jag har aldrig varit med i någon lagsport... "There is no I in team"
Extremt ensamvarg, har alltid varit. Trivs bäst när jag är själv, jobbar ensam, tränar ensam osv. Och då menar jag ensam är endast jag både på jobbet och träningslokalen jag kör i.
Människan är ett flockdjur. Även om flocken är mycket liten. De som egentligen är avvikande är de som har enormt socialt behov, kräver uppmärksamhet och kontakt oupphörligen. Jag tror knappast lagsport eller individuell sport har ett dugg med det att göra
hangatyr
2008-07-21, 09:19
flockdjur.
fast det är ju mycket tjusigare att vara ensamvarg, men blir lite spännande och udda. Folk tycker att man är intressantare om man låtsas vara ensamvarg.
de som är ensamvargar på riktigt är ju knasbollar som ingen klarar av att umgås med på grund av deras bristande hygien och märkliga vanor och som bor i stugor på landet långt från all ära och redlighet.
de som är ensamvargar på riktigt är ju knasbollar som ingen klarar av att umgås med på grund av deras bristande hygien och märkliga vanor och som bor i stugor på landet långt från all ära och redlighet.
:D Så bra beskrivet!
Björkvedens mästare
2008-07-21, 09:39
Människan är ett flockdjur. Även om flocken är mycket liten. De som egentligen är avvikande är de som har enormt socialt behov, kräver uppmärksamhet och kontakt oupphörligen. Jag tror knappast lagsport eller individuell sport har ett dugg med det att göra
Så känner jag mej, jag trivs bäst med min lilla flock, fast ibland vill jag såklart umgås med andra vargar och rymmer från min flock för att fiska med brorsan eller kanske cykla med Jonny. Får också mitt människobehov mer än väl stillat på jobbet.
Nåt som jag funderar på ibland är hur det blir när barnen växer upp och lämnar hemmet, vad ska man göra då ?
Jag vet inte riktigt vad jag är. Jag är nog inte så mycket för att umgås med massor med folk hela tiden, Jag har mina få vänner som jag känt i massor av år 4-5 st är det nog... Sen har jag ganska så massor med ytliga vänner jag inte träffar så ofta.
Conclusion, Dom nära vännerna 65% world of warcraft 25% ytliga vänner 10%.
major Pectoralis
2008-07-21, 10:45
Det beror nog på vilken "flock" det handlar om.....och, så klart, om jag får mat och tak över huvudet ändå....
Anders The Peak
2008-07-21, 10:53
Människan är ett flockdjur. Även om flocken är mycket liten. De som egentligen är avvikande är de som har enormt socialt behov, kräver uppmärksamhet och kontakt oupphörligen. Jag tror knappast lagsport eller individuell sport har ett dugg med det att göra
Allan, fundera lite på hur du hade kunnat omformulera grundfrågan. Utifrån ditt kloka utlägg...
Klyscha Social kompetens
shut teh face
2008-07-21, 10:56
Jag umgås med min flickvän när hon kommer hem från jobbet.
Jag träffar mina vänner varannan helg kanske.
Men jag umgås med vännerna på Intraweb 10 timmar per dygn kanske, vi spelar tillsammans och pratar i mic.
Jag trivs, men jag tror jag är rätt ensamvarg också. Men hade jag inte haft flickvän hade jag nog känt mig lite mobbad och umgåtts mer IRL. :)
Sen är det ju vissa individer som man passat på att fimpa totalt. Men det är helt enkelt så det är. =)
Whistler
2008-07-21, 11:40
Stort +1 på shut teh face!
Hata ordet ensamvarg, sånt tragiskt försök att romantisera personer som är utmobbade.
Jag saknar för övrigt alternativet "mentalt instabil" för oss som har lite extrema och varierande personligheter, så att säga.
Lone wolf, lone ranger...
Hata ordet ensamvarg, sånt tragiskt försök att romantisera personer som är utmobbade.
.
Det finns de som trivs mycket bra med att vara ensamma, som väljer det själv. Personer som ofta tackar nej till sociala förekomster, just av anledningen att de trivs bra med att vara själva.
Lelle Pelle
2008-07-21, 13:51
Jag tycker om små flockar bestående av nära vänner. Ytliga bekantskaper i större grupper går bort. Mycket tid spenderas ensam, det är skönt med tystnad.
Eddie Vedder
2008-07-21, 14:01
Jag tror min koloaktivitet talar sitt tydliga språk.:D
Jag är väldigt myket ensam och måste vara för mig själv för att må bra. Även bland folk trivs jag med att hålla mig lite vid sidan om. Tack och lov har jag fantastiska vänner som accepterar den sidan hos mig. Inget klagande över att jag går hem tidigare, att jag är nykter etc.
Dock jobbar jag på att inte bli för mycket av en enstöring. Det är ju verkligen inte bra det heller.
machine gun
2008-07-21, 14:10
Det kan ju vara skillnad på viljan och varandet. Tex Herman Hesse - skulle han inte velat vara en skön lirare i ett kompisgäng hellre än en bister superintellektuell?
Ok, om vi säger såhär då. Jag umgås med folk emellanåt och jag tycker om att göra det. Alltså är jag ett flockdjur som alla andra.
Ett jäkla romantiserande kring att leva som enstöring. De flesta som lever helt ensamma utan mänsklig kontakt mår troligtvis ganska dåligt.
Det finns de som trivs mycket bra med att vara ensamma, som väljer det själv. Personer som ofta tackar nej till sociala förekomster, just av anledningen att de trivs bra med att vara själva.
Men det gör dem inte mindre utmobbade, och likförbannat är ordet "ensamvarg" ett försök att romantisera en livsstil som nästan bara schizoida personer egentligen gillar.
Det är som "den ädle vilden". Nog fan vill alla tänka sig att de är fria, virila vildmarksmänniskor som klarar sig på egen hand med enkla medel och med denna naturliga livsstil utvecklar en högre moral än andra. Speciellt kul är detta för den som inte riktigt klarar att nå den högsta nivån i sitt samhälle. Att dyrka de som inte ens är en del av samhället är ett försök att vända upp och ner på strukturen. Men ändå måste ju alla förstå att det är bättre att vara kung än vilde.
På samma sätt är det kul att tänka sig att man minsann är långt bortom sociala spel, att man har roligast själv eller med en liten krets av människor, och att antyda att människor som sluter sig från omvärlden, ensamvargar, är värda beundran.
Och inte utan skäl är det precis så att de som tycks hylla ädla vildar mest är den lägre aristokratin, och de som hyllar ensamvargar mest är de som är populära men inte riktigt populärast. Visst tycker ju såklart de riktiga vildarna och ensamvargarna att de själva är väldigt bra, men frågan i den här tråden är ju hur många som egentligen är ensamvargar och hur många som bara önskar att de var något så spännande och beundransvärt. *rolleyes*
Människan är ett flockdjur. Även om flocken är mycket liten. De som egentligen är avvikande är de som har enormt socialt behov, kräver uppmärksamhet och kontakt oupphörligen. Jag tror knappast lagsport eller individuell sport har ett dugg med det att göra
Ja människan är ett folkdjur (eller rättare sagt en social varelse). Vi har ett behov av att ingå i gruppper. Men huruvida ensamvargar har ett behov av uppmärksamhet är väl ändå att kraftigt generalisera. Det finns flera teorier om varför människor blir ensamvargar.
Personer som strävar efter att utmärka sig i grupper brukar ofta betecknas som osäkra individer (t ex clownen). Dock kan människor som har ett avvikande beteende från gruppen också vara mycket självsäkra personer, som psykoanlytikern Mary Ainsworth förslog. Har invidividen i fråga en trygg basrelation (t ex stark mor och son relation) har de säkerheten att gå sin egen väg. Snarare än att hela tiden försöka sträva efter godkännade från gruppen.
Humanisterna Abraham Maslow och Carl Rogers var inne på samma spår. De menade att människor som var säkra i sina relationer var oftast mer självständiga än de andra.
Jag önskar jag var riktigt spännande och beundransvärd! :)
Jag önskar jag var riktigt spännande och beundransvärd! :)
Heeeej, Kwon! ;)
Heeeej, Kwon! ;)
Ah iaf EN som tycker jag är beundransvärd och intressant! Det värmer mig enormt! :)
Tack Loke! Kjamiz! :)
Jag har både blivit kallad för ädel och vilde i mitt liv, dock ej samtidigt!
moment22
2008-07-21, 14:54
Människan är ett flockdjur. Även om flocken är mycket liten. De som egentligen är avvikande är de som har enormt socialt behov, kräver uppmärksamhet och kontakt oupphörligen. Jag tror knappast lagsport eller individuell sport har ett dugg med det att göra
Om jag tolkar detta rätt så menar du att de som sitter framför datorn 90% av sin tid eller gör något annat ensamt, att dessa människor är de som har störst behov av att vara med andra människor?
Och de har blivit ensamna på det sättet kanske att dom har så stort behov att vara med andra människor, att de har blivit så "på" alla de känner och för jobbiga typ?
Älskar alla men klarar mig gott som lonewolf
major Pectoralis
2008-07-21, 14:58
Hata ordet ensamvarg, sånt tragiskt försök att romantisera personer som är utmobbade.
Skriver du om dig själv nu? *rolleyes*
Jag är tämligen övertygad om att det finns människor som valt ensamhet då de tröttnat på det sociala spelet/politiken. Naturligtvis är jag även övertygad om att ensamheten kan vara ett öde.
Därtill tror jag att personer som är beundrade och högpresterande ofta blir ensamma. Det blir helt enkelt jobbigt för omgivningen att umgås otvunget med någon som är "förbannat duktig". Människor tycker i regel inte om att känna sig underlägsna och därför umgås de inte med människor som är för överlägsna. Man kan alltså vända på resonemanget. Ensamvargarna är inte beundrade för att de är ensamma. De är ensamma för att de är beundrade.
Om man tänker sig ett mänskligt ursprung så var människan tvungen att umgås för att få mat, värme och skydd. Man var antagligen också tvungna att umgås för att få bekräftelse och möjligen även fortplatningsmöjligheter (märk väl "fortplatningsmöjligheter". Jag är tämligen övertygad om att ursprungsmänniskan inte idkade rekreationssex av flera anledningar).
I dagens samhälle är det fullt möjligt att få mat, värme, skydd, bekräftelse och fortplatningsmöjligheter utan att vara direkt social; man kan naturligtvis inte vara fullständigt avvikade/asocial eftersom man då hamnar i fängelse blir mördad eller motsvarande. Vilka incitament finns det då egentligen kvar för att man skall vara social i stor utsträckning? Ett stort bekräftelsebehov kanske? Men om man får bekräftelse på annat hål, t.ex. arbetsplatsen, idrotten, skolan?
Detta har inte med ensamvargar att göra egentligen, men det behövs människor som går sin egen väg. När mänskligheten har gått framåt, så har det oftast varit en enskild individ som har varit avgörande och inte kollektivet. Ofta får den här typen av människor mycket kritik och misstro fram tills att de lyckas. När de lyckas blir de hyllade.
Folk som avviker blir alltid sedda med misstänksamhet. Man har svårt att placera in dem i något fack och man vet inte hur man ska förhålla sig till dem.
(Obs förstå mig rätt, jag menar inte att varenda avvikande dåre egentligen är ett geni. Det jag menar, är att om man tittar på historiskt "lyckade" personer så har de ofta varit kritiserade och misstrodda personer under en tid av sitt liv, dvs före genombrottet.)
Jag tror min koloaktivitet talar sitt tydliga språk. :D
Jag är i och för sig inte helt säker på att det är ett klockrent kännetecken på att man är en "ensamvarg" att man tillbringar sin ensamma tid med att spamma ett diskussionsforum fullt av andra spammare. ;)
Jag håller med flera som skrivit ovan om att ensamheten och enstöringen romantiseras in extremis, ironiskt nog ofta av folk som inte själva är vare sig det ena eller det andra. Vidare tycker jag att det finns en tendens att sammanblanda självständighet och enstörighet på ett sätt som inte är alltför korrekt.
Eddie Vedder
2008-07-21, 15:06
Jag är i och för sig inte helt säker på att det är ett klockrent kännetecken på att man är en "ensamvarg" att man tillbringar sin ensamma tid med att spamma ett diskussionsforum fullt av andra spammare. ;)
Nej det var mest ett skämt.
Dock är jag en ensamvarg. Very much so på gott och ont. Jag håller med de som skriver att ordet är väldigt romantiserat, kommer att tänka lite på Fredrik Lindströms prat om ordet "själv" jämfört med ordet "ensam". "Jag går på bio själv" låter mer självständigt och mindre negativt än "jag går på bio ensam".
Självständighet och en vilja/förmåga att gå sin egen väg tycker jag är en bra egenskap, den är jag glad att jag har. Samtidigt önskar jag ofta att jag vore en mer social person, framför allt en mer spontan person. Som det är idag trivs jag med umgänge men måste alltid ha det inplanerat och låter ofta umgänget ha prioritet 2 jämfört med mina "ensamaktiviteter".
Så även om jag inte vill ta i lika mycket som Loke tycker jag ändå att dennes inlägg förtjänar ett +1, eller kanske ett +½.;)
Bockade för övervägande ensamvarg... men är nog något av en "hybrid".
Är supersocial när tillfälle ges; babblar, argumenterar, umgås, styr upp/organiserar festligheter och småträffar, älskar att vara i centrum när jag får chansen - men bemärk att det bara sker när jag känner att det ges möjlighet/plats för det (en känsla som finslipats med åren...)
Annars trivs jag med tysthet, lugn och ro. Har levt själv i 3 år nu och kan gärna fortsätta så... skönt att ha en egen "grotta" att komma hem till där jag få rå om mig själv och göra det jag känner för...
I grund och botten tror jag det hela hänger på hur stort det egna bekräftelsebehovet är och hur pass du klarar att bekräfta dig själv.
Ett större bekräftelsebehov kräver mer social tid i strävan att få behovet uppfyllt.
Om man tänker sig ett mänskligt ursprung så var människan tvungen att umgås för att få mat, värme och skydd. Man var antagligen också tvungna att umgås för att få bekräftelse och möjligen även fortplatningsmöjligheter (märk väl "fortplatningsmöjligheter". Jag är tämligen övertygad om att ursprungsmänniskan inte idkade rekreationssex av flera anledningar).
I dagens samhälle är det fullt möjligt att få mat, värme, skydd, bekräftelse och fortplatningsmöjligheter utan att vara direkt social; man kan naturligtvis inte vara fullständigt avvikade/asocial eftersom man då hamnar i fängelse blir mördad eller motsvarande. Vilka incitament finns det då egentligen kvar för att man skall vara social i stor utsträckning? Ett stort bekräftelsebehov kanske? Men om man får bekräftelse på annat hål, t.ex. arbetsplatsen, idrotten, skolan?
+1
Ser ut som vi tänkte ganska lika där...
machine gun
2008-07-21, 15:12
Jag är i och för sig inte helt säker på att det är ett klockrent kännetecken på att man är en "ensamvarg" att man tillbringar sin ensamma tid med att spamma ett diskussionsforum fullt av andra spammare.
Snarare ser jag det som ett tecken på att man har ett socialt behov, vilket gör en till ett... flockdjur.
"They don't call me Lonewolf McKwon for nothin'!"
Nä, när jag var yngre var jag enormt social men har blivit mindre med åren, räcker med ett fåtal personer i ens närhet nuförtiden!
Förr var man alltid the star of the party och organiserade allt!
Nuförtiden känns det enormt skönt att bara koppla av med den/de man håller mest kär/a!
I'm lovin' this shit and i wouldnt wanna change it for a second!
Eddie Vedder
2008-07-21, 15:15
Snarare ser jag det som ett tecken på att man har ett socialt behov, vilket gör en till ett... flockdjur.
Det är sant iofs. Svårt att dra gränsen för vad som egentligen är "umgänge". Om det kräver ett fysiskt umgänge så diskkvalificeras ju spam på Kolo. Om den fysiska närvaron inte är ett krav så är det ju en helt annan sak. Utan tvekan kan jag känna att jag får ut mer av diskussioner här än IRL-umgänge med en del människor.
machine gun
2008-07-21, 15:15
Jag tycker att det verkar som att folk tycker att man är ensamvarg om man tycker det är skönt att vara ifred emellanåt. Jag skulle snarare säga att det är högst normalt. När man däremot börjar tycka att det är obehagligt att vara i samma rum som någon annan, det är där nånstans man kan börja kalla sig enstöring.
Snarare ser jag det som ett tecken på att man har ett socialt behov, vilket gör en till ett... flockdjur.
Nej, ordet flockdjur implicerar en mentalitet som inte behöver vara en följd av ett socialt behov.
machine gun
2008-07-21, 15:17
Nej, ordet flockdjur implicerar en mentalitet som inte behöver vara en följd av ett socialt behov.
Utveckla.
major Pectoralis
2008-07-21, 15:18
"They don't call me Lonewolf McKwon for nothin'!"
Nä, när jag var yngre var jag enormt social men har blivit mindre med åren, räcker med ett fåtal personer i ens närhet nuförtiden!
Förr var man alltid the star of the party och organiserade allt!
Nuförtiden känns det enormt skönt att bara koppla av med den/de man håller mest kär/a!
I'm lovin' this shit and i wouldnt wanna change it for a second!
hm, jag skulle nog i så fall säga att du gått från osocial till social men det är ju en definitionsfråga...
Vad är egentligen "social" förresten? Artig? Respekfull? Hänsynstagande? Rik? Cool? Snygg och kvinnlig? Stark och manlig? Oförutsägbart förutsägbart? Leader of the pack?
theoppositescollide
2008-07-21, 15:22
Ensamvarg och bekväm med det.
major Pectoralis
2008-07-21, 15:26
Det är sant iofs. Svårt att dra gränsen för vad som egentligen är "umgänge". Om det kräver ett fysiskt umgänge så diskkvalificeras ju spam på Kolo. Om den fysiska närvaron inte är ett krav så är det ju en helt annan sak. Utan tvekan kan jag känna att jag får ut mer av diskussioner här än IRL-umgänge med en del människor.
+2
IRL kan man ju inte snacka om intressanta ämnen som bänkpressfattning eller skulderrehab. Då tror ju folk att man har en skruv lös.....
Fast å andra sidan. Det är ju rätt normalt att ha en skruv lös så det kanske inte gör något....?
Utveckla.
Tja, man kan ju faktiskt ha ett socialt behov utan att för den sakens skull agera som t.ex. en hund, som är ett flockdjur.
Tja, man kan ju faktiskt ha ett socialt behov utan att för den sakens skull agera som t.ex. en hund, som är ett flockdjur.
+1
machine gun
2008-07-21, 15:41
Tja, man kan ju faktiskt ha ett socialt behov utan att för den sakens skull agera som t.ex. en hund, som är ett flockdjur.
Man kan ju faktiskt tycka om att vara ensam utan att för den sakens skull agera som en lokatt, som är ett ensamdjur.
Man kan ju faktiskt tycka om att vara ensam utan att för den sakens skull agera som en lokatt, som är ett ensamdjur.
Ja.
Ytterligare en tanke är att man ofta sammanblandar självständighet med dels kontrollbehov, dels vana vid och därmed stort behov av att alltid få bestämma (vanlig följd av att ha bott ensam länge, av förklarliga skäl).
machine gun
2008-07-21, 15:54
Det känns lite märkligt att 70 % hittills svarat att de är enstöringar samtidigt som en övervägande majoritet på forumet verkar göra precis som alla andra så fort det kommer nån ny idé om kost eller träning.
Jag är egentligen inte ett dugg ensamvarg, det är bara det att jag har svårt att hitta människor jag står ut med speciellt länge åt gången
Flockdjur. Tråkigt som fan att vara ensam
Tricklev
2008-07-21, 16:35
Haha, underbar tråd, folk har verkligen vaga definitioner på flockdjur och ensamvarg.
Jag gillar att vara ifred på söndagar, således är jag en ensamvarg.
=/
Har blivit mer av ett flockdjur på senare tid. Får ångest om jag är ensam för länge. Måste göra nåt socialt med människor varje dag och jag får aldrig nog/tröttnar på folk. Visstja, måste bumpa kolo-träffen :D
trivs väldigt bra ensam och med lugn och ro omkring mej, har självklart lite vänner som värderas högt men trivs skitbra ensam
Jag trivs ensam ett litet tag (3-4 dagar), men jag uppskattar nästan alltid sällskap när det finns tillhands. Dock är jag väldigt dålig på att samordna grejer själv, vilket till stor del kan bero på att jag har så vitt skilda kompisgäng.
Jag är kristen och har därför ett kompisgäng inom kyrkan, sen har jag mina ex-klasskompisar från gymnasiet och småplock från lite andra ställen. Att mina vänner finns på så olika ställen och beter sig på så olika sätt kan t.o.m. göra att jag inte umgås med någon, bara för att jag vill ha kontakt med alla, vilket faktiskt gör mig ledsen.
Detta har också gjort att jag inte har någon riktigt "nära" vän längre.. men jag hoppas allt detta ändras när jag kommer upp till Jönköping och börjar plugga musik :)
Deceiver85
2008-07-22, 00:04
http://www.classic-castle.com/howto/articles/Triangular/WolfShield.jpg
http://scrapetv.com/News/News%20Pages/Science/Images/werewolf.jpg
Jockefoten
2009-08-31, 19:51
Eftersom mitt yrke kräver att jag är social och trevlig hela tiden mot kunder så älskar jag att komma hem och vara varg.
Social ensamvarg här, lol!
Ensamvarg, men det beror mycket på humör. Efter för mycket ensamhet måste jag ha sällskap. Se, höra och prata med människor.
Bockade för övervägande ensamvarg... men är nog något av en "hybrid".
Är supersocial när tillfälle ges; babblar, argumenterar, umgås, styr upp/organiserar festligheter och småträffar, älskar att vara i centrum när jag får chansen - men bemärk att det bara sker när jag känner att det ges möjlighet/plats för det (en känsla som finslipats med åren...)
Annars trivs jag med tysthet, lugn och ro. Har levt själv i 3 år nu och kan gärna fortsätta så... skönt att ha en egen "grotta" att komma hem till där jag få rå om mig själv och göra det jag känner för...
I grund och botten tror jag det hela hänger på hur stort det egna bekräftelsebehovet är och hur pass du klarar att bekräfta dig själv.
Ett större bekräftelsebehov kräver mer social tid i strävan att få behovet uppfyllt.
+1
Jag är allting annat än ensamvarg, är jag utan någon att prata med på en dag kan jag inte sova, tänka, sitta still eller må bra öht.
Rätt kul att 65% på kolozzeum är ensamvargar medan i verkligheten är kanske 5% är det.
Lite häftigt att vara speciell, kanske. Eller så saknar man helt enkelt verklighetsuppfattning. Eller så är kolozzeum ett forum för socialt handikappade individer.
Jag är ofrivillig ensamvarg.
Om det gick att lösa så att jag kunde behålla mina mål och vara en ensamvarg så hade jag förmodligen inte varit social men det är ett nödvändigt ont idag. Jag är inte intresserad av en flickvän/familj och har inget behov av att träffa mina vänner. Jag har ofta roligt tillsammans med mina vänner men jag har lika roligt ensam och det är smidigare att vara ensam.
Däremot gillar jag mitt jobb och förhoppningsvis kommer jag gilla mitt kommande jobb och där är det sociala ett nödvändigt ont. Funderade en hel del på om jag skulle jobba på en karriär där man är tvungen att arbeta med andra och hålla uppe en rekorderlig fasad för att bli accepterad eller om jag skulle köpa mig ett hus i skogen, jobba minimalt och göra precis vad jag känner för. Jag valde att prova karriärsvägen eftersom jag alltid kan falla tillbaka på huset i skogen om jag vantrivs.
Har blivit mer av ett flockdjur på senare tid. Får ångest om jag är ensam för länge. Måste göra nåt socialt med människor varje dag och jag får aldrig nog/tröttnar på folk. Visstja, måste bumpa kolo-träffen :DMeeh :/
Palla.
I alternativen listade spelar jag klart hellre en lagsport (om det är en jag tycker om) än att gå till gymmet, och jag går hellre ut med polare än att sitta hemma (men såna kvällar behöver man också).
Jag ser mig själv som en mycket självständig människa som inte har något enormt behov av att umgås med andra, men i många situationer föredrar jag det. Jag skulle nog säga att jag inte "litar" på andra människor på det sättet att jag aldrig är säker på om de kan klara av någonting lika bra som mig (i stil med uttrycket "If you want something done right, you've got to do it yourself"). Detta säger jag dock aldrig rakt ut, utan försöker i stället hjälpa andra rätt ofta, men det är på snudd till att det blir för mycket micromanaging.
Jag är ofrivillig ensamvarg.
jy4zVx7_ikM
vicarious
2009-08-31, 20:48
Jag ser mig själv som en mycket självständig människa som inte har något enormt behov av att umgås med andra, men i många situationer föredrar jag det. Jag skulle nog säga att jag inte "litar" på andra människor på det sättet att jag aldrig är säker på om de kan klara av någonting lika bra som mig (i stil med uttrycket "If you want something done right, you've got to do it yourself"). Detta säger jag dock aldrig rakt ut, utan försöker i stället hjälpa andra rätt ofta, men det är på snudd till att det blir för mycket micromanaging.
Känner verkligen igen mig i det du skriver! ;)
Har blivit mer av ett flockdjur på senare tid. Får ångest om jag är ensam för länge. Måste göra nåt socialt med människor varje dag och jag får aldrig nog/tröttnar på folk. Visstja, måste bumpa kolo-träffen :D
Exakt samma sak med mig
Rätt kul att 65% på kolozzeum är ensamvargar medan i verkligheten är kanske 5% är det.
Lite häftigt att vara speciell, kanske. Eller så saknar man helt enkelt verklighetsuppfattning. Eller så är kolozzeum ett forum för socialt handikappade individer.
Kom igen, det är ju ett facking internetforum för en aktivitet som går bra att utföra helt på egen hand. Klart det kryllar av socialt handikappade individer här.
Nordenator
2009-08-31, 21:22
Varken eller. Uppskattar både ensamhet och sällskap. Jag kan inte spendera för mycket tid ensam eller för mycket tid med vänner. Någon form av balans behövs i mitt fall för att jag inte ska bli uttråkad eller känna mig "trängd". Däremot krävs det inte mycket av något av dem. Får jag se ett serieavsnitt och ta en kopp kaffe är jag fit for umgänge, och får jag sitta en stund och snacka skit kan jag vara själv resten av dagen. Rätt flexibel helt enkelt :)
von huff
2009-12-04, 17:13
Jag är ofrivillig ensamvarg.
+1
Känner en halv miljon människor men ingen tycks vara intresserad av att umgås med en.De gånger jag går på fester så är det när jag hänger med en kompis och går till hans kompisar.Jag blir inte ens bjuden till fester som mina närmaste kompisar har och jag undrar själv varför.Jag brukar behandla människor väl och är inte den som surar och sitter tyst heller:(
mattilainen
2009-12-04, 17:32
+1
Känner en halv miljon människor men ingen tycks vara intresserad av att umgås med en.De gånger jag går på fester så är det när jag hänger med en kompis och går till hans kompisar.Jag blir inte ens bjuden till fester som mina närmaste kompisar har och jag undrar själv varför.Jag brukar behandla människor väl och är inte den som surar och sitter tyst heller:(
Kanske så att du får offra lite för att komma tillbaka till kompis kretsen. Brukar ju inte vara några problem om man hör av sig och verkligen frågar "Är det fest idag eller? Var? Kan man komma tro?" Då brukar det underlätta väldigt mycket. Man får inte fastna i att bara för man inte är bjuden får man inte komma. Sätt press på. Uppskattas det inte så märker man det ganska snabbt.
von huff
2009-12-04, 17:40
Kanske så att du får offra lite för att komma tillbaka till kompis kretsen. Brukar ju inte vara några problem om man hör av sig och verkligen frågar "Är det fest idag eller? Var? Kan man komma tro?" Då brukar det underlätta väldigt mycket. Man får inte fastna i att bara för man inte är bjuden får man inte komma. Sätt press på. Uppskattas det inte så märker man det ganska snabbt.
Jo vi brukar annars träffas 2-3 ggr i veckan över en kopp kaffe eller så därför tycker jag att det är lite underligt.Ibland när jag vet att de har fest så kan jag ringa och fråga vad de har för planer i kväll och då kan de säjja att de sitter hemma och den och den personen är hos dem men aldrig att man själv blir frågad.Tycker att detär lite synd, när man endå är sig själv och är allmänt ganska trevlig och lite rolig ochså:)
Om kompisarna vill umgås så kan de själva ringa ochså man vill ju inte vara den somalltid ringer=/
Raschmus
2009-12-04, 17:52
Ensamvarg i sport, stort kommunikativt och socialt behov.
miss_incorrigible
2009-12-04, 17:55
Auuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!!!
Auuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!!!
Jaha. Social varg som kommunicerar med flockmedlemmarna.
+1
Känner en halv miljon människor men ingen tycks vara intresserad av att umgås med en.De gånger jag går på fester så är det när jag hänger med en kompis och går till hans kompisar.Jag blir inte ens bjuden till fester som mina närmaste kompisar har och jag undrar själv varför.Jag brukar behandla människor väl och är inte den som surar och sitter tyst heller:(
Vet inte hur gammal du är, men det är jäkligt svårt att skaffa nya nära vänner när man börjar komma upp i åldern 25-30 enligt min erfarenhet. Umgicks med rätt "dåliga" människor förut vilka jag brytit kontakten med. Resultatet för min del är att jag skaffat mig en massa nya (extremt) ytliga vänner som jag inte kan räkna med. Det blir inte bättre av att man dragit ner på festandet och inte vill supa skallen i bitar var och varannan helg längre. :p
Man kan ju försöka skaffa sig en bunt med tjejkompisar, men vi vet väl alla hur det kan sluta. På gott och ont. :)
Ensamvarg har haft ett par (4 st) vänner (personer som jag "trott" mig kunnat ringa mitt i natten/ Och de skulle backa upp mig om det vart ngt allvarligt) men blivit blåst både på pengar och kvinnor. litar inte spec mkt på mina med människor.
det beror hur man dömer olika människor antar jag. förväntar man sig inte särskilt mycket så är det nog lättare...
Har 2,3 riktigt tighta polare som ställer upp och sånt. Men när man lade ner att dra runt på fester och supa så var man typ inge kul typ längre
Några accepterade det, andra verkar ha svårt att förstå:(
Det var lite svårt att välja faktiskt.
Men då jag kan bli totally galen om jag inte får vara ifred ibland...
Men inte blir det minsta galen av att vara själv även när jag är sällskapssjuk så...
Three pigs
2009-12-04, 20:22
Förut, för några år sedan föredrog jag ofta att vara själv. Kan dock bero på att jag älskade datorspel... :D
Nu för tiden är jag nästan alltid med folk, men visst är det skönt att vara ensam också. Som ikväll tillexempel, sitter hemma och dricker ett par folköl och lyssnar på schysst musik. Beror dock på att jag ska jobba imorgon.
von huff
2009-12-04, 20:59
Att vilja vara ifred ibland innebär inte att man är en ensamvarg
PixelMiner
2009-12-04, 22:19
Att vilja vara ifred ibland innebär inte att man är en ensamvarg
Håller med!
Det är skillnad på att vara själv och att vara ensam...
miss_incorrigible
2009-12-05, 04:07
Jaha. Social varg som kommunicerar med flockmedlemmarna.
Yla måste man annars... jag kom inte på något vettig. *gah!*
Robert Svensson
2009-12-05, 15:54
Japp, jag trivs som fan med det också. Jag har ingen speciell lust att springa ute varje helg utan föredrar att ta det lugnt hemma.
Pratar annars mycket med kompisar över msn och dylikt. Så inte känner jag mig ensam eller miserabel för det.
Relativt ny i staden och dessutom nytt jobb där jag jobbar med 30+are ger ett ganska ensamt liv.
Hillseeker
2009-12-05, 22:32
Har en mild social fobi vilket gör att det är ansträngande att umgås med andra människor. Träffar mest människor via jobbet samt har ett fåtal som jag umgås sporadiskt med utanför arbetslivet.
Kommunicerar mest med andra via nätet.
IRL kan man ju inte snacka om intressanta ämnen som bänkpressfattning eller skulderrehab. Då tror ju folk att man har en skruv lös.....
Gammalt inlägg, men det där tycker jag låter konstigt. Träningsrelaterade saker hör ju onekligen till dina intressen - dina mad skillz antyder iaf det - men du kan inte prata med dina vänner (vilket jag antar är vad du menade med "folk") om det utan att de tycker du har en skruv lös; tja, vad är det för vänner egentligen?
Både och tror jag. Skulle vilja umgås med folk mer än vad jag gör idag. Är ganska social egentligen men orkar inte ta initiativ så ofta längre, vilket suger. Tyvärr hindras jag ofta av mina skador, medicinering, extrem trötthet och andra problem. Lärt känna en del riktigt sköna människor senaste året så jag hoppas verkligen det kommer att förändras.
Träning ------> Kolozzeum --------> Vänner
Jag trivs :D
Lafayette
2022-05-06, 19:24
Ja, stämmer nog men inte alltid frivilligt.
trädgårdsmöbel
2022-05-06, 19:25
Ja, stämmer nog men inte alltid frivilligt.
Räddas en kattunge från att slås ihjäl varje gång du bumpar upp en jättegammal tråd?
Cykelcykel
2022-05-06, 19:39
I ride alone
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.