Visa fullständig version : Bör kvinnan ta sin makes namn?
En intressant fråga jag kommit att fundera på såhär till kvällen...
Vid giftemål alltså... bör kvinnan ta mannens (efter)namn?
Poll kommer!
Jag tycker man ska ta det man finner snyggast :)
Kvinnan bör göra precis som det henne behagar.
Whistler
2008-07-13, 22:33
Hade en diskussion om det här med tjejen idag. Hon vägrar ha bara mitt efternamn, men skulle kunna tänka sig att ha det efter sitt eget.
Min kusin gifte sig i helgen och tog då sin frus efternamn, vilket gjorde morfar mycket besviken, då ingen för namnet vidare.
Nej, varför skulle hon det per automatik? Hans, hennes eller något nytt är väl deras beslut?
Alfred Nobel
2008-07-13, 22:36
Morsan ville bestämt ha kvar sitt efternamn och farsan(styvfar) sitt när de gifte sig för några år sedan; det blev ett dubbelnamn: Sjöö-Ekelöf :)
Jag skulle inte vilja överge mitt eget efternamn, därför tycker jag inte heller att min framtida fru ska vara tvungen att göra det om hon inte vill. Däremot skulle jag bli glad om hon ville ha mitt efternamn för att hon tyckte om det.
Kvinnan bör ta det men i ifall hon inte vill så behöver hon inte.
ChrisDEFC
2008-07-13, 22:41
Jag tycker man ska ta det man finner snyggast :)
precis, hade nyligen polare som gifte sig (tjej) och hon hette cederlöf och gifte sig med en karlsson men tog karlsson = boring... själv har jag ett ovanligt namn och vill att min tjej ska ta det vid ev giftemål eller åtminstånde ha det och det hon har nu... hade tjejen haft finare namn hade jag bytt eller haft båda.
Jag ser det hela som en symbolisk handling som markerar att i och med giftemålet ger sig kvinnan helt och hållet till mannen.
Om jag stod i det läget att jag var på väg att gifta mig och kvinnan bestämt ville behålla sitt namn skulle jag bli mycket besviken. Det tyder på att hon antingen inte är redo att ta det sista steget eller att hon inte respekterar min manlighet, eller båda delarna förstås.
Det är min syn på det iaf.
Muskelbyggaren
2008-07-13, 22:50
Hoppas ingen behöver gifta sig med dig Yes. Hur långt går givandet då? Sex på bestämda tider eller räcker det så länge middan blir klar i tid?
The_RobRoy
2008-07-13, 22:53
Det irriterar mig med tjejer som vägrar ta killens namn, jag vet inte varför, men det gör bara det..
Nej det är korkat, så mycket skit som måste ändras, kontokort, körkort etc ska bytas ut, sen skiljer de sig och allting måste göras om. Blir några spänn.
Jag skulle absolut ta min karls namn.. fast min karl heter Svensson vilket ger mig lite ångest :laugh:
Oavsett vem man gifter sig med skall bägge parter använda namnet Grub anser jag.
Barnen skall använda mellannamn Kingen, som en tribut till den man håller kär.
Hoppas ingen behöver gifta sig med dig Yes. Hur långt går givandet då? Sex på bestämda tider eller räcker det så länge middan blir klar i tid?
Nej Muskelbyggaren, jag respekterar kvinnor. Oerhört mycket dessutom. Just av den anledningen skulle jag inte gifta mig med en kvinna såvida jag inte vill ha henne helt och hållet - det högsta värde jag kan sätta på en annan människa. För att det giftemålet ska funka måste då även kvinnan hänge sig helt och hållet, för att vilja bli min kvinna.
Det betyder inte att jag vill ha någon hjärndöd zombie som viljelöst gör allt jag vill. Sedan finns det förstås många kvinnor som säkert trivs som hemmafruar, men det var nog inte riktigt vad du försökte antyda. Dessutom föredrar jag lite mer karriärskvinnor-typen.
Yes, är du ironisk?
Nej.
Muskelbyggaren
2008-07-13, 23:14
Vad säger att du inte är hennes man då? Beskriv gärna utförligt, åsikter i all ära, men män som vill äga kvinnor(om än bildligt) ställer till det till den milda grad att man faktiskt får vara beredd att tala för sig om man ställer sig bakom den idén.
Huffo the A-LagaRe
2008-07-13, 23:19
En intressant fråga jag kommit att fundera på såhär till kvällen...
Vid giftemål alltså... bör kvinnan ta mannens (efter)namn?
Poll kommer!
Det är ju sed förfan, självkalrt skall kvinnan ta mannens namn*mini
Vad säger att du inte är hennes man då? Beskriv gärna utförligt, åsikter i all ära, men män som vill äga kvinnor(om än bildligt) ställer till det till den milda grad att man faktiskt får vara beredd att tala för sig om man ställer sig bakom den idén.
Klart att jag är hennes man. Vems man skulle jag annars vara?
Kvinnors och mäns sexualitet är dock annorlunda, där männen av naturen är den dominanta parten och där kvinnan ger sig till mannen som är stark nog att erövra henne(misstolka inte det där nu...).
Ja det tycker jag. Särskilt när man som jag har ett namn enbart min släkt har.
Min fru ska ta mitt efternamn. Men det handlar inte om att det är tradition, det handlar om att jag aldrig tänker ge upp mitt efternamn. Jag hoppas att min syster tänker likadant :)
Det är tradition att kvinnan ska ha mannens namn, och jag tycker inte att 2 äkta makar ska ha olika efternamn, även om de delar ett av dem, så jag tycker att kvinnan ska ta mannens namn.
Tricklev
2008-07-13, 23:35
Ingen bör göra vad fan den personen inte vill göra i sådana här fall.
Animalistic
2008-07-13, 23:36
självklart!
shut teh face
2008-07-13, 23:38
Vi ogillar verkligen typiska svenska namn som slutar på son, berg etc. Så i vårt fall blir det mitt efternamn eftersom det inte finns några fler som har det i sverige.
tycker det är en fin tradition som inte automatiskt stämplar tjejen som undergiven och blåst som vissa tycks tro. ja, tjejen ska ta killens namn, såvida det inte är skitfult (typ arselsson) eller liknande.
tntballe
2008-07-13, 23:46
Inget måste, men jag ser helst att tjejen tar killens efternamn. Har växt upp med att det ska vara så, men som sagt, inget jag håller speciellt hårt på.
Igår sa tjejen att hon skulle ta mitt efternamn. Så det slipper man fundera mer på.
Tydligen ska man gifta sig, det var mer än jag visste.
patriarkatets diktatur! :D
Tycker egentligen inte det spelar någon roll, ta det ni tycker passar bäst. Och om båda vill behållla sitt ursprungliga så är det väl bara att ha det så.
Finns viktigare saker i ett förhållande än efternamn.
Klart att jag är hennes man. Vems man skulle jag annars vara?
Kvinnors och mäns sexualitet är dock annorlunda, där männen av naturen är den dominanta parten och där kvinnan ger sig till mannen som är stark nog att erövra henne(misstolka inte det där nu...).
Det finns inget i naturen som säger att mannen på något sätt ska vara den "dominanta parten".
Det är just den typen av synsätt och syn på kvinnor som han försöker att tala om för dig är ett förtryck.
Och om du nu hävdar att du är hennes man så finns det ju inget som helst som säger att du inte lika väl kunde ta henns namn.
Annars så har du inget jämlikt förhållande där du har lika stor respekt för din kvinna som hon skulle ha för dig.
Går du in i någon form av relation där du anser dig vara den "dominanta parten" och där du anser att någon ska "ge sig" mer till dig än vad du gör till henne så har du ingen frisk syn på förhållanden.
Sedan hurvida man väljer att ta en mans namn eller inte är ju en annan sak.
Som man självklart väljer helt själv.
Den man som inte klarear av det lilla och totalt självklara för en normal frisk intelligent och självständig kvinna som är sin mans jämlike och inget annat , han har ingen manlighet.
Eh, det är helt upp till henne hur hon vill göra. Efternamn är mig helt egalt.
Kvinor är heller inget som man "erövrar". Kvinnor väljer av egen fri vilja, smak och tycke vem de tycker passar eller duger och vem de anser inte gör det( ja eller vem de inte bry sig om men som vore bra för stunden om hon är lagt åt det hållet :) ) precis så som män gör. Inget annat.
Helst vill man ju att tjejen tar ens efternamn, men det viktigaste är ändå att barnen får ens efternamn.
Det finns inget i naturen som säger att mannen på något sätt ska vara den "dominanta parten".
Det är just den typen av synsätt och syn på kvinnor som han försöker att tala om för dig är ett förtryck.
Det är den populära synen i dagens samhälle. Just därför finns det så få riktiga män och så få bra kvinnor.
Och om du nu hävdar att du är hennes man så finns det ju inget som helst som säger att du inte lika väl kunde ta henns namn.
Jo, det faktum att jag är hennes man.
Annars så har du inget jämlikt förhållande där du har lika stor respekt för din kvinna som hon skulle ha för dig.
Det är endast olika sidor av ett förhållande - det maskulina och det feminina. En man med självrespekt söker endast erövra kvinnor som är hans jämlikar, precis som en kvinna med självrespekt endast ger sig till män som är hennes jämlikar.
Går du in i någon form av relation där du anser dig vara den "dominanta parten" och där du anser att någon ska "ge sig" mer till dig än vad du gör till henne så har du ingen frisk syn på förhållanden.
Hur menar du att jag skulle ge mig till en kvinna? Låta henne sätta på mig?
Den man som inte klarear av det lilla och totalt självklara för en normal frisk intelligent och självständig kvinna som är sin mans jämlike och inget annat , han har ingen manlighet.
Normala kvinnor är nog rätt tråkiga. Jag vill ha extraordinära kvinnor. Dessa brukar sedan vara friska, intelligenta och självständiga. Ofta extremt individualistiska.
Den här artikeln sammanfattar min syn på saken väldigt bra:
http://www.andtheylivedhappilyeverafter.com/9.htm
Det är den populära synen i dagens samhälle. Just därför finns det så få riktiga män och så få bra kvinnor.
Du menar att det finns så få kvinnor som ser sig som
underlägsna män?
Och så få män som deffinierar sin manlighet genom förtyck eller en överlägsen syn gentemot andra istället för genom sig själva som män och människor?
Gud vad glad jag blev när du sa att du kände så. :)
Ger mig hopp om världen.
:)
Jo, det faktum att jag är hennes man.et kvinna.
De låter som att dut cyker att ordet man i sig har någon specill typ av klang och skulle duga mer än ordet kvinna. Det duger inte år 2008.
Du måste leverera till henne som person och människa du med för att vara någons man.
Det är endast olika sidor av ett förhållande - det maskulina och det feminina. En man med självrespekt söker endast erövra kvinnor som är hans jämlikar, precis som en kvinna med självrespekt endast ger sig till män som är hennes jämlikar.
Ja, men du kan inte "erövra" nåon som har valt dig själv och av egen vilja.
Du kan däremot bli vald att få vara någons man. Precis som du kan välja att vilja var henns man. Ordet "erövra" och att se någon som jämlik och självständig gr inte ihop.
Låter som att du "skaffar henne" vare sig hon vill eller inte. och att du skulle välja henne mer på dina villkor än på hennes.
Hur menar du att jag skulle ge mig till en kvinna? Låta henne sätta på mig?
Nu antog jag att du kanske deffinierade äktenskapet och ett seriöst förhllande som mer är sexuell kontakt.
Och att du såg på en kvinna du skulel gifta dig med som en hel människa att ge dig själv till som människa och som person.
Och att det kanske inte var just en sexakt du pratade om.
:)
Normala kvinnor är nog rätt tråkiga. Jag vill ha extraordinära kvinnor. Dessa brukar sedan vara friska, intelligenta och självständiga. Ofta extremt individualistiska.
Med normla så menade jag en frisk kvinna.
Dvs en kvinan som lever för sin egen skull och inte för att gifta sig med en eventuell man.
Den här artikeln sammanfattar min syn på saken väldigt bra:
http://www.andtheylivedhappilyeverafter.com/9.htm
Precis min poäng med mitt första inlägg.
Artikeln är lika sjuk som ditt synsätt är.
Kvinor är heller inget som man "erövrar". Kvinnor väljer av egen fri vilja, smak och tycke vem de tycker passar eller duger och vem de anser inte gör det( ja eller vem de inte bry sig om men som vore bra för stunden om hon är lagt åt det hållet :) ) precis så som män gör. Inget annat.
Självklart väljer kvinnor av egen fri vilja. Har jag någonstans påstått något annat?
Psykologiskt funkar det dock annorlunda mellan män och kvinnor. Kvinnor lockar till sig män genom list, charm och skönhet, och väljer sedan vem de vill ge sig hän till. Männen arbetar istället på att uppvakta kvinnorna och fånga deras hjärtan, typ. Det är mannen som "jagar" och "erövrar". Jag tror också du är fullt medveten om att det funkar så, men du får nog börja se bortom de negativa asociationerna du får av orden(jag använder dem inte på det sätt du tror att jag gör).
Hur blir det med barnen till alla nya äktenskap som ofta har dubbelnamn numera.
Tänk när Lasse Liljeholm-Gunstig träffar Lena Fridlilja-Axelros
Ska dom ha 4 efternamn? :D
Med normla så menade jag en frisk kvinna.
Dvs en kvinan som lever för sin egen skull och inte för att gifta sig med en eventuell man.
På vilket sätt motsäger det jag skrivit att leva för sin egen skull?
Precis min poäng med mitt första inlägg.
Artikeln är lika sjuk som ditt synsätt är.
Och du har inte någonstans visat på att mitt eller artikelns synsätt är sjukt, och varför det är så. Därav kan jag endast dra slutsatsen att du försöker förolämpa mig. Jag vill helst hålla tråden civiliserad så jag ber dig sluta med det.
Självklart väljer kvinnor av egen fri vilja. Har jag någonstans påstått något annat?
Psykologiskt funkar det dock annorlunda mellan män och kvinnor. Kvinnor lockar till sig män genom list, charm och skönhet, och väljer sedan vem de vill ge sig hän till. Männen arbetar istället på att uppvakta kvinnorna och fånga deras hjärtan, typ. Det är mannen som "jagar" och "erövrar". Jag tror också du är fullt medveten om att det funkar så, men du får nog börja se bortom de negativa asociationerna du får av orden(jag använder dem inte på det sätt du tror att jag gör).
Jag är självklart medveten om att män och kvinnor biologiskt sätt är olika så som du säger. Men män "erövrar" ändå inte kvinnor.
De bevisar snarare att de är villiga att anstränga sig och att de är villiga att visa vad de går för på det emotionella planet och inte bara för ett li gg när de uppvaktar en kvinna.
Och varför en kvinna då skulle ta en mans namn kan jag faktiskt inte alls se kopplngen till.
Sedan är det inget som säger att en kvinna ska sitta som en kokett liten flicka och locka till sig en man ungefär som att män skulle sitta och vänta på att bli behagade och se vem som behagar roligast och vem som "lockar" mest.
Det är år 2008 och en kvinna som säger att hon har ett intresse för en man är det ju inget fel på det heller.
Och en man kan ju inte riktigt förvänta sig att bli behagad eller lockad hela tiden som om han vore en självändamål i sig.
Eller hur?
Artikeln låter inte som att den ser kvinnor som självständiga människor tycker jag på något sätt.
Jag skulle inte välja en mans namn om jag ansåg det var fult oavsett vem han var och hur attraherad jag var av honom tex då jag skiljer väldigt mycket på vad jag heter i efternamn och vem jag älskar och är helt seriös med i en relation.
Fattar du min poäng?
På vilket sätt motsäger det jag skrivit att leva för sin egen skull?
För att du nämner en kvinna vid en mans namn ooch inte vid henns eget.
Som om hela henns liv skulle vara runt hennes man efter att hon hade gift sig med honom.
Och du har inte någonstans visat på att mitt eller artikelns synsätt är sjukt, och varför det är så. Därav kan jag endast dra slutsatsen att du försöker förolämpa mig. Jag vill helst hålla tråden civiliserad så jag ber dig sluta med det.
Jag försöker inte alls att förolämpa dig och är väldigt civiliserad men när någon säger att den anser att kvinnor ska vara undergivna gentemot män så är jag ytterst personligt förolämpad som kvinna samt anser det vara ett väldigt sjukt synsätt du det är samma sak som att säga att jag är underlägsen en man.
Du motsäger att en kvinna lever för sin egen skull är du nämner henne vid en mans namn istället för henns eget och anser att hon vore oseriös med sin man om hon hade sitt eget efternamn efter att de har gift sig.
Ungefär som att hennes liv kretsar endast runt sin man bara för att hon har gift sig.
Men att hans liv inte gör det då han inte tar hennes namn och ändå ska anses vara seriös med henne.
Hur blir det med barnen till alla nya äktenskap som ofta har dubbelnamn numera.
Tänk när Lasse Liljeholm-Gunstig träffar Lena Fridlilja-Axelros
Ska dom ha 4 efternamn? :D
Man har väl inte kvar sitt dubbelefternamn om man skiljer sig väl?
Snygga namn btw:D
Jag kan helt enkelt inte se det mer "manliga" i att en man skulle namnmärka sin fru med sitt namn.
Varför det skulle vara mer manligt än om kvinna valde att ha vkar sitt eget namn då en kvinna knappast i dagen samhälle behöver en man för att leva, må bra och ha det alldels utmärkt även om nu råkar ha valt en man hon tycker om.
Är väl kärlek och starka äkta känslor för varandra som ett giftemål ska handla om?
Inte vem som har namnmärkt vem för att han känner sig osäker och "omanlig" annars om det inte ser ut som att han har namnmärkt sin kvinna.
Eller om hur män kompenserar för att de uppenbarligen av något inre personligt skäl inte känner sig manliga som män och människor.
Man har väl inte kvar sitt dubbelefternamn om man skiljer sig väl?
Snygga namn btw:D
Dubbelnamnen har man nog inte kvar om man skiljer sig men jag tänker på barnen som växer upp i en dubbelnamnsfamilj.
Snygga namn ja, fantasin är på topp hehe.
Ja, jag tycker vissa har en del åsikter som är lite...extrema. Men vissa aspekter av dem är intressanta, och det gör mig verkligen besviken att det är en del som är så "politiskt korrekta", och då ni som är det verkligen inte uttrycker er som om ni menar det utan som om det är någon skriven regel ni drar upp som predikan för att få er att må bättre och känna att ni är fina människor :)
Friska förhållanden?
Vissa mår bra av ömsesidiga förhållanden, vissa vill få mycket mer stöd än andra, vissa vill bli lite dominerade för att känna att de har något syfte, för att kunna fortsätta beundra människan de beundrar.
Sedan förstår jag inte när människor säger "det ska vara så" när dom själva inte tänkt och kommit fram till någon förklaring, hur positiv eller negativ den må varit, på egen hand.
Det finns så jävla många olika människor här i världen, och ni sitter och drar upp helt sjuka saker om era små åsikter kring efternamn och om det bör gå vidare till kvinnan.
Det är väl ganska simpelt att lista ut?
Sedan urminnes tider har kvinnan i det stora perspektivet OFTA, mindre ofta med tiden, setts som ett objekt. Såsom jag ser det är efternamnsgrejjen i många fall, liksom vissa fall av äktenskap - ett tecken på osäkerhet.
"När flickan föds tillhör hon fadern, alltså får hon dennes efternamn. När hon gifter sig tillhör hon mannen, därför får hon dennes efternamn. När pojken föds tillhör han fadern, alltså får han dennes efternamn. När han gifter sig äger han kvinnan, därför får hon hans efternamn. "
Jag tror iallafall inte det var någon lottning för flera tusen år sedan som avgjorde vems namn barnen ärver, traditionellt.
Inget händer när man gift sig, eller fått den andres efternamn. Och jag hoppas verkligen inte på att folk "älskar" varandra mer efter sånna....riter. Att ur ett rent logiskt perspektiv försöka förklara varför man gör något sånt, är att säga att
1) Personerna vill kunna visa för resten av världen vem som är deras andra halva KONSTANT, "fysiskt" (bröllopsringen, lite ytligt) och "icke-fysiskt" (efternamnet, lite ytligt). Förstår inte varför man ska dra in resten av världen i en relation som bara kräver två personer, om det nu är det man vill kalla det för.
2) Personerna vill visa för sig själva att genom någon gammal traditionell rit (som såklart får det hela att kännas som någon slags plikt) har man förts samman med den andra personen, såklart det får en människa att må bättre, om han eller hon är "osäker". Det är ju ett tecken på att den andra vill leva med dig resten av sitt liv, självklart kommer personen inte lika lätt kunna ha sex med andra om hon svurit bröllopseden, well, jag tror allt detta är ganska "undermedvetet" och lite av den kalla sanningen.
Ett friskt förhållande behöver ingen ytlig bekräftelse..så länge man njuter av varandra och mår sjukt jävla bra, på det sätt som ger båda lycka, så länge det ger båda lycka; så ser jag det som en frisk relation för båda parterna. Det handlar inte om att sitta hemma och säga "Jag älskar dig, även om oändligt många par i andra generationer sagt det oändligt många gånger till varandra får att få varandra att må bättre, och det har funkat på dom ytliga jävlarna, så jag ger dig den gratis ;) ".
Själv bryr jag mig inte ett skvatt om kvinnan bör ärva namnet eller inte. Blir dock lite besviken om jag ska gifta mig och den kvinnan vill ha mitt efternamn. Jag vill inte på något sätt befinna mig i en situation där jag eller andra på ett mer eller mindre omedvetet sätt skulle kunna tolka det som om en person jag bryr mig om ohyggligt mycket "ägs" av mig.
Ta dig nu friheten att missförstå mig på bästa möjliga sätt som passar just dig, jag är van vid det.
Ta ett exempel som Susan Sarandon tex.
Hon hette från början Susan Tomalin, men efter giftermålet med Chris Sarandon så fick hon namnet Susan Sarandon, och hon tyckte nog att det passade så fint att hon behöll namnet även efter hon skiljt sig från Chris Sarandon.
Oavsett vem hon är med nuförtiden så kallar hon sig fortfarande Susan Sarandon, då det tydligen är ett bättre artistnamn än Susan Tomalin! :D
Chris e nog glad. :D
Dubbelnamnen har man nog inte kvar om man skiljer sig men jag tänker på barnen som växer upp i en dubbelnamnsfamilj.
Snygga namn ja, fantasin är på topp hehe.
Nån av oss är trötta. Jag fattar inte vad du menar.Beskriv scenariot igen
QUOTE]Du menar att det finns så få kvinnor som ser sig som underlägsna män?
Och så få män som deffinierar sin manlighet genom förtyck eller en överlägsen syn gentemot andra istället för genom sig själva som män och människor?
Vart har jag talat om förtryck eller överlägsen syn gentemot kvinnor?
De låter som att dut cyker att ordet man i sig har någon specill typ av klang och skulle duga mer än ordet kvinna. Det duger inte år 2008.
Du måste leverera till henne som person och människa du med för att vara någons man.
Har jag någonstans sagt att mannen inte måste "leverera" något?
Ja, men du kan inte "erövra" nåon som har valt dig själv och av egen vilja.
Du kan däremot bli vald att få vara någons man. Precis som du kan välja att vilja var henns man. Ordet "erövra" och att se någon som jämlik och självständig gr inte ihop.
Låter som att du "skaffar henne" vare sig hon vill eller inte. och att du skulle välja henne mer på dina villkor än på hennes.
Det handlar inte om att göra något mot någons vilja. Grejen är att mannens roll i själva "uppvaktandet" av en kvinna är den av handlingskraft, och endast genom uppvisandet av bland annat denna handlingskraft(och många andra egenskaper, förstås) kommer kvinnan låta sig vinnas. Från en mans perspektiv kan det ses som en erövring; man klarade alla prövningar på vägen och tillslut har man vunnit kvinnan man drömt om.
Nu antog jag att du kanske deffinierade äktenskapet och ett seriöst förhllande som mer är sexuell kontakt.
Och att du såg på en kvinna du skulel gifta dig med som en hel människa att ge dig själv till som människa och som person.
Och att det kanske inte var just en sexakt du pratade om.
Det går inte att separera sexet från övriga förhållandet. Det hör ihop och det visar tydligt att det är frågan om olika roller. Nu vill du säkert tolka det som att "kvinnor ska stå vid spisen etc", men det är inte alls vad jag säger.
Sedan är det inget som säger att en kvinna ska sitta som en kokett liten flicka och locka till sig en man ungefär som att män skulle sitta och vänta på att bli behagede och se vem som behgar roligast.
Nej precis, det är ingen som säger det - så varför tar du ens upp det? Jag skrev faktiskt att kvinnor använder sin list, charm och skönhet.
Sen finns det förstås undantag med kvinnor som raggar på män. Det vill jag mena mest är till för manliga kvinnor och kvinnliga män.
Och en man kan ju inte riktigt förvänta sig att bli begahad eller locad hele tiden som om han vore en självändamål i sig.
Varför lägger du till ord som "behagad"? Du försöker få det att handla om något helt annat. Få kvinnor lockar till sig män genom att behaga; tvärtom så utmanar och testar de istället.
Ingenstans har jag heller antytt att män ska förvänta sig att kvinnor försöker fånga dem. Få män är snygga nog för att ha kvinnor efter sig på det sättet.
En man kan lika gärna initiera kontakten utan att vänta på kvinnans signaler.
Artikeln låter inte som att den ser kvinnor som självständiga människor tycker jag på något sätt.
På vilket sätt? Kan du citera stycken ur artikeln som antyder att kvinnor inte är självständiga människor?
Apropå självständighet har hon skrivit en annan artikel apropå karriärer:
http://www.andtheylivedhappilyeverafter.com/19.htm
"Impress yourself before you worry about impressing someone else. Do it because it fascinates you. Be a unique individual with unique dreams and goals in life"
Låter det som en osjälvständig kvinna?
Ja, jag tycker vissa har en del åsikter som är lite...extrema. Men vissa aspekter av dem är intressanta, och det gör mig verkligen besviken att det är en del som är så "politiskt korrekta", och då ni som är det verkligen inte uttrycker er som om ni menar det utan som om det är någon skriven regel ni drar upp som predikan för att få er att må bättre och känna att ni är fina människor :)
Friska förhållanden?
Vissa mår bra av ömsesidiga förhållanden, vissa vill få mycket mer stöd än andra, vissa vill bli lite dominerade för att känna att de har något syfte, för att kunna fortsätta beundra människan de beundrar.
Sedan förstår jag inte när människor säger "det ska vara så" när dom själva inte tänkt och kommit fram till någon förklaring, hur positiv eller negativ den må varit, på egen hand.
Det finns så jävla många olika människor här i världen, och ni sitter och drar upp helt sjuka saker om era små åsikter kring efternamn och om det bör gå vidare till kvinnan.
Det är väl ganska simpelt att lista ut?
Sedan urminnes tider har kvinnan i det stora perspektivet OFTA, mindre ofta med tiden, setts som ett objekt. Såsom jag ser det är efternamnsgrejjen i många fall, liksom vissa fall av äktenskap - ett tecken på osäkerhet.
"När flickan föds tillhör hon fadern, alltså får hon dennes efternamn. När hon gifter sig tillhör hon mannen, därför får hon dennes efternamn. När pojken föds tillhör han fadern, alltså får han dennes efternamn. När han gifter sig äger han kvinnan, därför får hon hans efternamn. "
Jag tror iallafall inte det var någon lottning för flera tusen år sedan som avgjorde vems namn barnen ärver, traditionellt.
Inget händer när man gift sig, eller fått den andres efternamn. Och jag hoppas verkligen inte på att folk "älskar" varandra mer efter sånna....riter. Att ur ett rent logiskt perspektiv försöka förklara varför man gör något sånt, är att säga att
1) Personerna vill kunna visa för resten av världen vem som är deras andra halva KONSTANT, "fysiskt" (bröllopsringen, lite ytligt) och "icke-fysiskt" (efternamnet, lite ytligt). Förstår inte varför man ska dra in resten av världen i en relation som bara kräver två personer, om det nu är det man vill kalla det för.
2) Personerna vill visa för sig själva att genom någon gammal traditionell rit (som såklart får det hela att kännas som någon slags plikt) har man förts samman med den andra personen, såklart det får en människa att må bättre, om han eller hon är "osäker". Det är ju ett tecken på att den andra vill leva med dig resten av sitt liv, självklart kommer personen inte lika lätt kunna ha sex med andra om hon svurit bröllopseden, well, jag tror allt detta är ganska "undermedvetet" och lite av den kalla sanningen.
Ett friskt förhållande behöver ingen ytlig bekräftelse..så länge man njuter av varandra och mår sjukt jävla bra, på det sätt som ger båda lycka, så länge det ger båda lycka; så ser jag det som en frisk relation för båda parterna. Det handlar inte om att sitta hemma och säga "Jag älskar dig, även om oändligt många par i andra generationer sagt det oändligt många gånger till varandra får att få varandra att må bättre, och det har funkat på dom ytliga jävlarna, så jag ger dig den gratis ;) ".
Själv bryr jag mig inte ett skvatt om kvinnan bör ärva namnet eller inte. Blir dock lite besviken om jag ska gifta mig och den kvinnan vill ha mitt efternamn. Jag vill inte på något sätt befinna mig i en situation där jag eller andra på ett mer eller mindre omedvetet sätt skulle kunna tolka det som om en person jag bryr mig om ohyggligt mycket "ägs" av mig.
Ta dig nu friheten att missförstå mig på bästa möjliga sätt som passar just dig, jag är van vid det.
Fast tror och tycker du att ett förhållande där en människa , oavsett mäniskans kön,dominerar en anna männsika ordets rätta bemärkelse på allvar och i djupet av en människa är ett tillfredställande förhållande och ett bra sätt ( för ens egen skull och inte för andras skull) att leva sitt liv på?
Ett sät att kunna utvecklas fullt , må bra och att själv unna bestämma hru en liv ska se ut och vara?
Och då vill jag understrycka att det är en stor skillnad mellan att bli dominerad (bestämd över och ägd) och att bli beskyddad och att bli omhändertagen.
Tror du att ett förhållande där en person dominerar en annan människa på allvar kan ge en människa det bästa liv hon eller han kunde ha?
Och tycker du inte att det är lite sorgligt om det är det enda sättet som någon skulle känna sig värd något på och behövd?
Det tror inte jag att du tycker eller tror.
Ur ett rent psykologiskt perspektiv och med lite kunskap om den mänskliga hjärnan och vad som gör att människor mår psykologiskt bra till sin fulla grad och gällande vad som gynner dem psykologiskt i sina liv och utvecklingsmässigt.
Sedan är det ju också en fråga varför just kvinna alltid ska var ägd och dominerad om man nu anser att det kan vara en bra sak att bli det.
Det kan man inte bortförklara med att hon är kvinna och "bara för att".
Inte för att jag anser att någon ska leva sitt liv som dominerad.
Ser du vad jag menar?
Nån av oss är trötta. Jag fattar inte vad du menar.Beskriv scenariot igen
Okaj.
Lasse Liljeholm-Gunstig (son till Margareta och Gustav Liljeholm-Gunstig) blir ihop med och ska gifta sig med Lena Fridlilja-Axelros (Dotter till Flodbritt och Allan Fridlilja-Axelros).
Dom är ju uppväxta med dubbelnamn så att säga, jag vet inte hur jag ska förklara *cry*
Tricklev
2008-07-14, 01:04
Jag har alltid levt under illusionen att majoriteten med efternamn, tillslut övergår till bara ett efternamn i praktiken.
Det är min uppfattning av Sverige.
Okaj.
Lasse Liljeholm-Gunstig (son till Margareta och Gustav Liljeholm-Gunstig) blir ihop med och ska gifta sig med Lena Fridlilja-Axelros (Dotter till Flodbritt och Allan Fridlilja-Axelros).
Dom är ju uppväxta med dubbelnamn så att säga, jag vet inte hur jag ska förklara *cry*
Hade varit ganska najs om de bytt namnen lite.
Lena Liljestig-Fridros tex eller
Lena Gunholm-Axellilja.
Lena Liljelilja-Axelstig
Lena Gunros-Axelholm.
Lena Gunlilja-Fridstig.
etc osv
Vart har jag talat om förtryck eller överlägsen syn gentemot kvinnor?
Har jag någonstans sagt att mannen inte måste "leverera" något?
Det handlar inte om att göra något mot någons vilja. Grejen är att mannens roll i själva "uppvaktandet" av en kvinna är den av handlingskraft, och endast genom uppvisandet av bland annat denna handlingskraft(och många andra egenskaper, förstås) kommer kvinnan låta sig vinnas. Från en mans perspektiv kan det ses som en erövring; man klarade alla prövningar på vägen och tillslut har man vunnit kvinnan man drömt om.
Det går inte att separera sexet från övriga förhållandet. Det hör ihop och det visar tydligt att det är frågan om olika roller. Nu vill du säkert tolka det som att "kvinnor ska stå vid spisen etc", men det är inte alls vad jag säger.
Nej precis, det är ingen som säger det - så varför tar du ens upp det? Jag skrev faktiskt att kvinnor använder sin list, charm och skönhet.
Sen finns det förstås undantag med kvinnor som raggar på män. Det vill jag mena mest är till för manliga kvinnor och kvinnliga män.
Varför lägger du till ord som "behagad"? Du försöker få det att handla om något helt annat. Få kvinnor lockar till sig män genom att behaga; tvärtom så utmanar och testar de istället.
Ingenstans har jag heller antytt att män ska förvänta sig att kvinnor försöker fånga dem. Få män är snygga nog för att ha kvinnor efter sig på det sättet.
En man kan lika gärna initiera kontakten utan att vänta på kvinnans signaler.
På vilket sätt? Kan du citera stycken ur artikeln som antyder att kvinnor inte är självständiga människor?
Apropå självständighet har hon skrivit en annan artikel apropå karriärer:
http://www.andtheylivedhappilyeverafter.com/19.htm
"Impress yourself before you worry about impressing someone else. Do it because it fascinates you. Be a unique individual with unique dreams and goals in life"
Låter det som en osjälvständig kvinna?
En kvinna som säger att kvinnor är undergivna gentemot män är ingen självständig kvinna.
Och jag har frågat dig vad du menar eftrsom det jag har reagerat på hos dig är tre saker.
Föst att du användr ordet erövring.
Ordet erövrirng brukar ju ofta användas tex i sammanhang där man "får omkull" eller charmar kvinnor till att få saker som kvinna själv oftast inte ville ge.
men jag har som sagt frågat dig vad du menar och ifrågasatt dig med det jag skrivit.
inte hoppat på dig.
Nr 2. Hur kan du mena p att en kvinan är undergiven en man för att det det rent sexuellt är som det är fysiskt?
man är ju inte undergiven för att en man har sex med en så som man , i många vanliga fall, har sex med honom.
'Det gör ju tex inte mig undergiven gentemot honom eftersom jag har valt det helt själv
Nr3 Den stora frågan som jag började med att reagera på var ju frågan om varför du anser att en kvinna inte respekterar dig eller är serisö med dig om hon inte tar ditt namn och varför ditt namn är så viktigt?
förklar varför.
Det var det jag ville.
Sedan kan jag ju lägg till att i ett samhälle där kvinor inte sitter hemma och stickar så kan ju även kvinnor vara handlingskraftiga.
och varför det skulle var manligt kan jag inte alls se då jag anser det vara en vädligt bra egenskap för alla oavsett kön.
för i praktiken blir ju resultatet då att kvinnor ska behaga och sitta och vilja bli valda.
och att en kvinna som tar tag i något med en man skulle det var fl på.
Det är inte bra sätt att se på bågon hel människa som oavsett kön anser jag.
sedan ser vissa män viss väldigt bra ut och inte sjutton vill en attraktiv smart kvinn ha en man som inte är lika attraktv som hon är.
Visst anser även jag att en man ska uppvakta men e kvinna måste likväl som en män även få vara en människa och ite bar en uppstat könsroll.
samm gäller för män när de uppvaktar.
Okaj.
Lasse Liljeholm-Gunstig (son till Margareta och Gustav Liljeholm-Gunstig) blir ihop med och ska gifta sig med Lena Fridlilja-Axelros (Dotter till Flodbritt och Allan Fridlilja-Axelros).
Dom är ju uppväxta med dubbelnamn så att säga, jag vet inte hur jag ska förklara *cry*
Ah. Jag tog för givet att de med dubbelefternamn fått de pga av att de gift sig (och tagit bådas efternamn) Men man kan ju ha dubbelefternamn ändå. Min systerdotter har ju två.
Edit:Fast nu när jag googlade så stod det att man sedan 83 inte får ha mer än ett efternamn ( eller det får man men bara ett namn kallas för efternamn)
superlative
2008-07-14, 01:20
...
Jag maste bara fraga, vart ar du uppvaxt nagonstans?
Du motsäger att en kvinna lever för sin egen skull är du nämner henne vid en mans namn istället för henns eget och anser att hon vore oseriös med sin man om hon hade sitt eget efternamn efter att de har gift sig.
Ungefär som att hennes liv kretsar endast runt sin man bara för att hon har gift sig.
Men att hans liv inte gör det då han inte tar hennes namn och ändå ska anses vara seriös med henne.
Till sist, innan jag snuttar kudde så...
Det går mycket väl att för sin egen skull ha mannen som det centrala värdet i sitt liv. Inte tusan är det för mannens skull en kvinna bör ha det i varje fall. Det går även att ha det samtidigt som man är självständig och satsar på sin karriär eller vad det nu är man vill göra.
För mannens del är det karriären som ligger mer centralt.
Ja, jag tycker vissa har en del åsikter som är lite...extrema
Det är inte så mycket att mina åsikter är extrema, som det är att allt jag skriver läses ur ett feminist-filter där varje ord får en skev innebörd. Tyvär vet jag inte hur jag ska uttrycka mig på ett sätt som går fram bättre. Faktum är dock att det jag skriver tycks omedelbart tolkas som "kvinnor ska stå vid spisen...", typ. Vad det istället ska tolkas som är att slå fasta på det maskuina och feminina, för att se skillnaderna och hur det relaterar till förhållandet mellan man och kvinna. Tyvär är detta något feminismen gjort ett bra jobb att förstöra.
Nu ska jag sova.
Godnatt!
A.Steinbach
2008-07-14, 01:24
Om 6 veckor tar min flickvän mitt efternamn och det har inte varit något tal om något annat och hon har heller inget emot att byta efternamn.
Jag hade aldrig bytt efternamn då mitt efternamn är relativt ovanligt i Sverige och det är så många som känner mig vid mitt och tilltalar mig med mitt efternamn.
Dessutom vill jag föra mitt efternamn vidare till mina barn.
Tricklev
2008-07-14, 01:26
Vad är det med era efternamn som känns så viktiga för er?
Jo, men nu sammanfattade du ju saker väldigt fint själv.
"en kvinna kan visst för sin skull ha mannen som central roll i sit liv men för mannan är karriären det mest centrala"
Då är väl jag man då. Ha ha
:)
Lustigt. jag känner mig extremt omanlig faktikst mest hela tiden.
:)
Och då vet jag vems egena liv som är mest värt när det kommer till kön. :)
Hur mycket jag än har älskat en man och hur mycket han än har älskar mig så är vi varit på sama nivå, vi skulle skulle båda klara oss väldigt bra utan varandra rent praktsikt sett men ingen av oss skulle för den sakens kull vilja leva utan varndra.
Det central i mitt li är mitt eget liv, precis som hans liv är hans cenrala.
Ingens karriär är mer värd än den andras.
Sedan så har vi valt att blanda vårat liv av kärlek till varandra.
Inget annat.
Och om jag skulle gifta mig så skulle jag välja att ta killens namn endast för ett det var snyggt eller då MÖJLIGTVIS för att det kändes mysigt och beskyddande rent för nöjes skull och absolut inte för att det skulle vara det viktiga eller signalera något särskilt.
Och absolut inte för att han är mer central roll i mit liv än vad jag är i hans.
Då vore jag ju korkad om jag sa ja till en så idiotisk deal.
jag kan väl tänka.
"feministiskt filter"....
jadu. jag kan inte riktigt se hur man kan bli så fxared vid ett efternamns vara eller inte vara på den man är tillsammans med.
Om du frågar mig så saknas kärleken mebnan man och kvinna om det är sådanna osäkerheter som mannen går och täker på och anser vikigt.
Då måste man lära sig att bli säker på sg själv innan man är mogen för att gifta sig skulle jag tycka.
Du skriver ständigt saker som bjuder in till den diskution som är. och vekar inte alls se vad du själv skriver .
men jag natar att du är av en äldre generation eller något sådant.
Ni vill ju inte fatta.
och nej, jag förolämpar dig inte. jag ifrågasätter tex ovan nämnda citat då det är inte på något sätt går ihop logiskt med en sund kvinnosyn.
Men ja ja. Sov gott!
Till sist, innan jag snuttar kudde så...
Det går mycket väl att för sin egen skull ha mannen som det centrala värdet i sitt liv. Inte tusan är det för mannens skull en kvinna bör ha det i varje fall. Det går även att ha det samtidigt som man är självständig och satsar på sin karriär eller vad det nu är man vill göra.
För mannens del är det karriären som ligger mer centralt.
Det är inte så mycket att mina åsikter är extrema, som det är att allt jag skriver läses ur ett feminist-filter där varje ord får en skev innebörd. Tyvär vet jag inte hur jag ska uttrycka mig på ett sätt som går fram bättre. Faktum är dock att det jag skriver tycks omedelbart tolkas som "kvinnor ska stå vid spisen...", typ. Vad det istället ska tolkas som är att slå fasta på det maskuina och feminina, för att se skillnaderna och hur det relaterar till förhållandet mellan man och kvinna. Tyvär är detta något feminismen gjort ett bra jobb att förstöra.
Nu ska jag sova.
Godnatt!
Oj, nu såg jag att han bara var 25 år.
Ha ha
Då är det nog ingen "äldre generation".
Snarare tvärt om kanske.
Eller uppenbarligen.
:)
Litecore
2008-07-14, 02:23
jag har världens tråkigaste efternamn och inga biologiska band till mina föräldrar
så jag tänker absolut gå ur släkten Nilsson och joina whatever det nu kan tänkas bli ;)
Jag lär inte ta min sambos namn vid giftemål iaf.
Kanske på 1800-talet, men idag känns det som att det spelar ingen roll. Om jag skulle gifta mig och bruden hade ett bra efternamn, så skulle jag inte ha några problem att ta hennes efternamn.
hangatyr
2008-07-14, 06:41
när jag gifte mig med min fru så singlade vi slant om vad vi skulle heta i efternamn. det var en rätt kul lösning tycker jag.
varför är folk så hysteriska med sina efternamn förresten? identiferar ni er så mycket med ett namn att ni absolut inte kan tänka er att byta? konstigt tycker jag, det är ju bara ett namn.
Personligen bryr jag mig högst måttligt om vems namn man tar vid äktenskap, det finns ett par efternamn jag vägrar i sten p.g.a. att de ger mindre roliga (eller snarare för alla andra lite för roliga) associationer ihop med mitt förnamn, men bortsett från dem kan jag böja mig för traditionen och ta mannens namn. Det är trots allt praktiskt att båda har samma. Hade jag ett ovanligt och vackert efternamn (vilket jag inte har) skulle jag dock vara mer tveksam till att byta bort det mot t.ex. Karlsson eller Johansson (då är det bara att hoppas att fästmannen inte är alltför fäst vid sitt efternamn).
Om däremot min fästman skulle kräva att jag bytte till hans namn och motivera det med att han annars inte skulle känna att han ägde mig tillräckligt mycket skulle jag bli en aning tveksam till mannen i fråga.
shadowfire
2008-07-14, 07:42
Hur blir det med barnen till alla nya äktenskap som ofta har dubbelnamn numera.
Tänk när Lasse Liljeholm-Gunstig träffar Lena Fridlilja-Axelros
Ska dom ha 4 efternamn? :D
:laugh: :laugh:
Så jävla sant, välkommen till vår framtid.
Eller till vår dåtid, förr i tiden läste man ju upp mellannamn på folk o skolan osv.
År 2015:
<Läraren> Kan Carl-Johan Emanuel Axelsson Svensson Lenander Larsson, vara vänlig och ställa sig upp?
shadowfire
2008-07-14, 07:46
För egen del så är jag kluven i frågan. Dör jag som det är nu så stängs alla släktböcker för gott och min släkt slutar här. Alla släktklenoder med ingraverade namn osv tappar på något sätt sitt värde.
Egentligen så pratar vi ättlingar där, det är på någotvis en ättling jag skulle vilja ha som ser till att föra släkten vidare efter min död, så med lite ego tänk så skulle jag vilja att både en fru och mina barn hjälpte till att föra min släkt vidare åtminstone en generation till med mitt efternamn.
Efternamnet är varken avskräckande eller konstigt heller, men jag respekterar om en fru nu skulle vilja ha kvar sitt gamla namn också. Samtidigt tycker jag inte att dubbelnamn är speciellt snyggt, men ska man kompromissa så...
Nej, jag tycker man gemensamt väljer det man tycker bäst om.
Det här påminner lite om debatten om huruvida manligheten överlever en partner med högre lön.
Min fru ska ta mitt efternamn. Men det handlar inte om att det är tradition, det handlar om att jag aldrig tänker ge upp mitt efternamn. Jag hoppas att min syster tänker likadant :)
Ska du gifta dig med din syster? Iof ett smidigt sätt att slippa jiddra om vilket efternamn man ska ha.
OT: Jag tänker aldrig byta mitt efternamn, eventuellt lägga till hans efter om hans är fint, men ser inget problem i att man har olika efternamn även om man är gifta. Mitt namn är ett litet släktnamn som är taget efter gården där min morfar växte upp, aldrig i helvettet att jag byter bort det mot ett vanligt son-namn. Har redan hetat Jonsson i 15 år av mitt liv.
hahavaffan
2008-07-14, 08:55
Kvinnan bör göra precis som hon blir tillsagd.+1!
Jo, men nu sammanfattade du ju saker väldigt fint själv.
"en kvinna kan visst för sin skull ha mannen som central roll i sit liv men för mannan är karriären det mest centrala"
Då är väl jag man då. Ha ha
:)
Lustigt. jag känner mig extremt omanlig faktikst mest hela tiden.
Du har kanske bara inte hittat en tillräckligt bra man som är värd din dyrkan. Eller så har du inte annamat din kvinnlighet fullt ut.
Och då vet jag vems egena liv som är mest värt när det kommer till kön. :)
Sakta i backarna nu. Hur man värderar sig själv är en helt annat sak. På den punkten måste båda parter vara fullständigt själviska. Det är endast genom att sätta sig själv högst som man kan älska en annan människa. Så när jag talar om hur män och kvinnor bör vara så är det därför att de värderar sina egna liv högst.
Hur mycket jag än har älskat en man och hur mycket han än har älskar mig så är vi varit på sama nivå, vi skulle skulle båda klara oss väldigt bra utan varandra rent praktsikt sett men ingen av oss skulle för den sakens kull vilja leva utan varndra.
Ja, båda parter måste någonstans vara på samma nivå. Min favoritfilosof Ayn Rand uttryckte det mycket bra(fast då gällde det mer specifikt kvinnliga presidenter):
The issue is primarily psychological. It involves a woman's fundamental view of life, of herself and of her basic values. For a woman qua woman, the essence of femininity is hero worship—the desire to look up to man. "To look up" does not mean dependence, obedience, or anything implying inferiority. It means an intense kind of admiration; and admiration is an emotion that can be experienced only by a person of strong character and independent value judgments. A "clinging vine" type of woman is not an admirer, but an exploiter of men. Hero worship is a demanding virtue: a woman has to be worthy of it and of the hero she worships. Intellectually and morally, i.e., as a human being, she has to be his equal; then the object of her worship is specifically his masculinity, not any human virtue she might lack.
This does not mean that a feminine woman feels or projects hero worship for any and every individual man; as human beings, many of them may, in fact, be her inferiors. Her worship is an abstract emotion for the metaphysical concept of masculinity as such—which she experiences fully and concretely only for the man she loves, but which colors her attitude toward all men. This does not mean that there is a romantic or sexual intention in her attitude toward all men; quite the contrary: the higher her view of masculinity, the more severely demanding her standards. It means that she never loses the awareness of her own sexual identity and theirs. It means that a properly feminine woman does not treat men as if she were their pal, sister, mother—or leader.
Sedan så har vi valt att blanda vårat liv av kärlek till varandra.
Inget annat.
Tycker du att jag antytt att det skulle handla om någon annat än kärlek?
Och om jag skulle gifta mig så skulle jag välja att ta killens namn endast för ett det var snyggt eller då MÖJLIGTVIS för att det kändes mysigt och beskyddande rent för nöjes skull och absolut inte för att det skulle vara det viktiga eller signalera något särskilt.
Och absolut inte för att han är mer central roll i mit liv än vad jag är i hans.
Då vore jag ju korkad om jag sa ja till en så idiotisk deal.
jag kan väl tänka.
På vilket sätt vore en sån deal idiotisk?
"feministiskt filter"....
jadu. jag kan inte riktigt se hur man kan bli så fxared vid ett efternamns vara eller inte vara på den man är tillsammans med.
Om du frågar mig så saknas kärleken mebnan man och kvinna om det är sådanna osäkerheter som mannen går och täker på och anser vikigt.
Då måste man lära sig att bli säker på sg själv innan man är mogen för att gifta sig skulle jag tycka.
Du skriver ständigt saker som bjuder in till den diskution som är. och vekar inte alls se vad du själv skriver .
men jag natar att du är av en äldre generation eller något sådant.
Ni vill ju inte fatta.
Fixerad är jag knappast. Vad det handlar om är endast en symbolisk handling, men den visar rätt tydligt vart kvinnan står.
Osäkerheten du talar om är inte från min sidan, utan snarare från den kvinna som inte kan tänka sig ta mannens namn. Det är trots allt giftemål vi talar om, vilket ju i sig är en symbollisk handling för att markera den mest fullständiga föreningen av två människor. En kvinna som inte vill ta sin mans namn markerar då rätt tydligt att hon inte är riktigt redo att bli hans man.
Det här har inget med äldre eller yngre generationer att göra. Frågan blir dock viktig just därför att den är traditionsbunden. Det är ju en vedertagen symbollisk handling, och det är därigenom den får sitt värde.
och nej, jag förolämpar dig inte. jag ifrågasätter tex ovan nämnda citat då det är inte på något sätt går ihop logiskt med en sund kvinnosyn.
Vad anser du vara en sund kvinnosyn, mer exakt?
Det här påminner lite om debatten om huruvida manligheten överlever en partner med högre lön.
Det kan bli ett problem om man endast betraktar manligheten ur ett väldigt konkret perspektiv. Mannens roll är ju den starka, beskyddande och försörjande. Men, man kan väl försörja någon på annat sätt än rent materiellt. Det viktiga är också mannens karaktär vilket inte nödvändigtvis återspeglas av hur välbetalt jobb han lyckats få.
Ja, tycker hon bör ta hans efternamn
Nepp. Men hade kunnat ha dubbla.
En kvinna som säger att kvinnor är undergivna gentemot män är ingen självständig kvinna.
Citera gärna de stycken du invänder mot.
Och jag har frågat dig vad du menar eftrsom det jag har reagerat på hos dig är tre saker.
Föst att du användr ordet erövring.
Ordet erövrirng brukar ju ofta användas tex i sammanhang där man "får omkull" eller charmar kvinnor till att få saker som kvinna själv oftast inte ville ge.
Jag använder ordet i betydelsen av att få kvinnan att vilja kapitulera.
Nr 2. Hur kan du mena p att en kvinan är undergiven en man för att det det rent sexuellt är som det är fysiskt?
man är ju inte undergiven för att en man har sex med en så som man , i många vanliga fall, har sex med honom.
'Det gör ju tex inte mig undergiven gentemot honom eftersom jag har valt det helt själv
Rent fysiskt och sexuellt måste kvinnan ge efter och kapitulera för mannen. Alternativen är att antingen blir mannen påsatt eller så blir kvinnan våldtagen. Inget av alternativen är bra. Ett sunt sexuellt umgänge bygger på att kvinnan vill ge sig till mannen och mannen vill "ta henne".
Sedan kan jag ju lägg till att i ett samhälle där kvinor inte sitter hemma och stickar så kan ju även kvinnor vara handlingskraftiga.
och varför det skulle var manligt kan jag inte alls se då jag anser det vara en vädligt bra egenskap för alla oavsett kön.
Absolut, men inte i detta sammanhang.
för i praktiken blir ju resultatet då att kvinnor ska behaga och sitta och vilja bli valda.
Varför envisas du med ordet "behaga"? Det är helt och hållet vilseledande.
Det finns ett ordspråk som på engelska heter: "men pick and women choose".
Precis så funkar det också. Kvinnor lägger i regel ned en massa tid på sitt utséende bara för att locka till sig den bästa mannen, och räcker inte utséendet allena så försöker de få uppmärksamhet på andra sätt. Oavsett vilka signaler kvinnan sänder så är det dock mannen som får ta det där första steget.
Varför skulle en kvinna med självrespekt göra något annat? Är hon inte tillräckligt bra för mannen så att hon själv måste initiera kontakt, eller är mannen rädd och handlingsförlamad - är det en sån man en kvinna vill ha?
sedan ser vissa män viss väldigt bra ut och inte sjutton vill en attraktiv smart kvinn ha en man som inte är lika attraktv som hon är.
Jag har inte sagt något om hur utséendet bör vägas in, det är väl upp till dina egna preferenser. Vad jag har sagt är däremot att det krävs en jäkligt snygg man för att kvinnor ska jaga en. För de flesta män, som inte ser så bra ut, får man gott svälja eventuell rädsla och själv gå fram till den där snygga tjejen.
Visst anser även jag att en man ska uppvakta men e kvinna måste likväl som en män även få vara en människa och ite bar en uppstat könsroll.
Vaddå bara en uppsatt könsroll? Det går inte att separera könet från människan, och könet för med sig vissa implikationer som inte går att komma ifrån.
Muskelbyggaren
2008-07-14, 10:23
Har det aldrig slagit dig Yes, att hela grejen med att rakt tillämpa biologibokens redogörelse för däggdjurens parningsritual på människor, är en smula naiv? Vi är ju det mest föränderliga djur världen skådat. Visst inser man efter en utekväll att din psykoanalys stämmer rungande väl, och så har vi ju det med aporna. Men samtidigt bryter vi ju andra gånger radikalt mot vårt (inbillat) naturliga leverne och därfor vore det ledsamt om du har rätt när du indirekt säger att partnersökandet ändå skulle vara skrivet i sten. Något du också verkar direkt uppmuntrande till.
För även om det skulle råka så vara att det är mannen som plockar sig en kvinna så måste du väl ändå hålla med om att det är ganska förminskande för allt det vi kallar tanke, vilja och personlighet? Att tillskriva kvinnor egenskaper på basis av deras kön och motsv för män måste ju medföra en inskränkning av vår egenhet. Du talar ju själv om livslånga band och förälskelse vilka är några av de mest själsliga ting vi känner. Jag tycker det motsäger din syn om att mannen har en roll endast därför att han är man, oberoende av vilken sorts man han är.
Skillnaderna mellan människor överskuggar vida dem som står att finna i man/kvinna-generaliseringen. Åtminstone med den definitivitet som du uttalar. Jag själv har vuxit upp i en familj där min mamma alltid axlat de typiskt manliga rollerna, särskilt på det känslomässiga planet. Det var alltid min mamma som var beslutsam och åt det hårdhudade hållet, medan min styvpappa var den som representerade ömhet och tolerans.
Ur ett rent psykologiskt perspektiv och med lite kunskap om den mänskliga hjärnan och vad som gör att människor mår psykologiskt bra till sin fulla grad och gällande vad som gynner dem psykologiskt i sina liv och utvecklingsmässigt.
Kul med lite respons :D dock lite segt att du skulle haka upp dig på en liten del av hela poängen jag hade där..
Kunskap om den mänskliga hjärnan...:smash:
Men..ja, för vissa människor så kan det vara det ultimata sättet att leva och få ut glädje ur sitt liv. Allt är relativt. Såsom jag och du kanske mår bäst av det vi ser som "sunda" förhållanden, kanske delvis för vi själva har fått friheten att tänka som egna individer i detta samhälle, så finns det kanske andra människor om har en helt annorlunda syn på detta.
Sedan att jag själv tycker det är korkat och "fel" spelar ingen roll då det är saker som sker och andra människor ser det helt enkelt på andra sätt.
Vad är det som får dig eller mig att må bra? Saker vi associerar till glädje. Vi får ut glädje av saker vi kanske anser vara belönande på ett eller annat sätt. Det är på atomnivå, saker som sker i hjärnan, precis som vi på detta sätt reagerat på vår omgivning när vi växt upp och totalt formats av den. Det är väl det beteendepsykologi handlar om för det mesta?
Ja, jag har träffat en del människor som gynnas mest av att leva på ett sätt som vi skulle kunna se om att de utsätts för något hemskt. Jag ser samma sunda glädje i deras ögon, som jag förmodar att jag skulle se i dina ögon om/när du någon gång skulle berätta för hela världen om ditt underbara förhållande du har med någon (nu kom det ut på lite fel sätt, men du förstår mig nog).
Ur ett rent psykologiskt perspektiv och med lite kunskap om den mänskliga hjärnan och vad som gör att människor mår psykologiskt bra till sin fulla grad och gällande vad som gynner dem psykologiskt i sina liv och utvecklingsmässigt.
Men självklart så stämmer det du sa till 100% om 100% av alla människor var 100% likadana.
--
Och så att du inte missförstår mig, det jag presenterar här är hur jag tror det hela är så "objektivt" som möjligt, och det är självklart inte med en sådan mentalitet jag lever och agerar; men självklart finns den i alltid bakhuvudet för att påminna mig om att min världsbild bara är en bland sex miljarder andra...när det behövs.
Frågan är ju bara om man vågar inse att det är så, genom att tänka så logiskt som möjligt, eller om man vill hålla fast vid någon romantisk generalisering av människans psyke.
Rent fysiskt och sexuellt måste kvinnan ge efter och kapitulera för mannen. Alternativen är att antingen blir mannen påsatt eller så blir kvinnan våldtagen. Inget av alternativen är bra. Ett sunt sexuellt umgänge bygger på att kvinnan vill ge sig till mannen och mannen vill "ta henne".
Jag tror du behöver mindre teori och mer praktik.
Spelar ingen roll.. varför inte hitta på ett nytt namn tillsammans?
Syndicate
2008-07-14, 10:40
För mig spelar det ingen större roll. Jag tycker om mitt efternamn men ett namn är bara ett namn.
Bör är ett väldigt fult ord ibland
Rent fysiskt och sexuellt måste kvinnan ge efter och kapitulera för mannen. Alternativen är att antingen blir mannen påsatt eller så blir kvinnan våldtagen. Inget av alternativen är bra. Ett sunt sexuellt umgänge bygger på att kvinnan vill ge sig till mannen och mannen vill "ta henne".
Alltså... du producerar rätt mycket signaturmaterial just nu.
Kul att läsa det du skriver Yes, ovanligt att träffa på män som har koll på sexuell polaritet. Håller med dig 100%.
Jag skulle bli oerhört besviken om min framtida fru inte ville ta mitt efternamn.
machine gun
2008-07-14, 10:59
Jag har inga direkta planer på att gifta mig, men skulle det bli aktuellt får man väl ta diskussionen då. För enkelhetens skull kan man ju alltid kompromissa genom att behålla sitt gamla efternamn och lägga till mannens. Problem solved.
Ska du gifta dig med din syster? Iof ett smidigt sätt att slippa jiddra om vilket efternamn man ska ha.
OT: Jag tänker aldrig byta mitt efternamn, eventuellt lägga till hans efter om hans är fint, men ser inget problem i att man har olika efternamn även om man är gifta. Mitt namn är ett litet släktnamn som är taget efter gården där min morfar växte upp, aldrig i helvettet att jag byter bort det mot ett vanligt son-namn. Har redan hetat Jonsson i 15 år av mitt liv.
Nämen samma story här! :)
Alla hette Jansson ute på Väddö förr (och säkert många än idag). Så min farfarsfar or whatever tog namn efter stället dom bodde vid/på.
Svedberg
2008-07-14, 11:38
Bryr mig egentligen inte, men nog är det lite gulligt att ha samma efternamn om man älskar varandra.
Björkvedens mästare
2008-07-14, 11:51
Vi singla slant om vilket efternamn vi skulle ta.. Yes du kan inte finnas på riktigt... Tillbaks till 1800 talet med dej...
yes: du har kontroversiella åsikter, men jag har ingenting emot det. enligt mig ska alla människor få tycka och tänka det dem vill. yttrandefrihet ffs! dock ska man inte bli sur om man inte lyckas övertyga andra att tänka likadant. om det funkar för dig att tänka så där så gör det det. hoppas du hittar någon tjej eller har en tjej som kompletterar dig och dina åsikter. det är ju faktiskt det viktiga.
Nitrometan
2008-07-14, 12:00
Vaddå bara en uppsatt könsroll? Det går inte att separera könet från människan, och könet för med sig vissa implikationer som inte går att komma ifrån.
Vilka är dessa implikationer?
Män peneterar och kvinnor pentreras? Är det allt du bygger ditt resonemang på?
Vad är förresten ett "sunt sexuellt umgänge"?
Är det bara missionären som gäller?
jag tror att kvinnlig självständighet är överskattat. en kvinna kan leva med en man och se upp till honom och ändå vara självständig (gå ut med kompisar, ha en karriär osv). det ena måsta inte utesluta det andra. ibland tycker jag dock att den här jämställdhetskampen går för långt. jag anser att det var ganska bra förut när kvinnan hade sina roller (ordna mat, ta hand om barnen, sköta hushållet osv) och männen sina (dra in pengar till alla utgifter). rollerna kan kännas stereotypa och tråkiga, men för vissa funkar dem fortfarande, och varför se ner på det? genom att båda parterna har sina bestämda uppgifter så går hushållet runt bra och smidigt, pengar ackumuleras osv. sen ska givetvis mannen vara kärleksfull mot kvinnan och kvinnan mot mannen. det handlar alltså INTE om att dominera någon eller trycka ner någon eller vara överlägsen. det handlar om rollfördelning i hemmet som gör att allt går runt på smidigast sätt. nuförtiden SKA kvinnan bara ha en minst lika bra karriär som mannen och om då båda föräldrarna jobbar kanske barnen får driva vind för våg och blir mer rotlösa. obs att jag inte har några bevis för detta, men det är mina teorier och tankar.
sen vill jag påpeka att mannen givetvis ska vara en stor och viktig del i sina barns liv. män som inte deltar och engagerar sig i sina barn ser jag ner på.
kärlek och respekt ska dock alltid vara nyckelord i förhållanden, oavsett rollfördelningen.
Richard85
2008-07-14, 12:13
Klart kvinnan ska ta mannens efternamn. Finns inget och diskutera enligt mig.
Flama på..
Skulle helst vilja att min ev fru skulle ta mitt efternamn men ifall hon inte skulle vilja detta så går det väl alltid att komma fram till en gemensamt beslut som gynnar båda parter.
Nitrometan
2008-07-14, 12:15
jag tror att kvinnlig självständighet är överskattat. en kvinna kan leva med en man och se upp till honom och ändå vara självständig (gå ut med kompisar, ha en karriär osv). det ena måsta inte utesluta det andra. ibland tycker jag dock att den här jämställdhetskampen går för långt. jag anser att det var ganska bra förut när kvinnan hade sina roller (ordna mat, ta hand om barnen, sköta hushållet osv) och männen sina (dra in pengar till alla utgifter).
Du vet att det, historiskt sett, är ett ganska nytt påfund va?
Kvinnor har igenom historien i stort sett alltid bidragit till familjens försörjning.
Det var först iochmed industrialiseringen och inflyttningen till städerna som det ändrade sig.
Apropå det där med "traditionella roller" och att "det var bra förut".
sen tror inte jag att dominans kan existera utan undergivenhet. säg att en dominant man träffar en undergiven kvinna. då borde båda trivas jättebra. sen finns det fall där en dominant man vill omvända en självständig kvinna och göra henne undergiven. i det fallet används i många fall verbalt eller fysiskt våld för att åstadkomma detta. i det första fallet har vi en bra relation, för där har båda valt sina roller och är nöjda med dem. i det andra fallet har vi en dålig relation, där den ena sidan ger vika för den andra under tvång.
Carolinew
2008-07-14, 12:17
Sålänge han inte har ett "Svensson" efternamn så skulle jag gärna ta hans namn, då jag just nu har två och inte kan välja mellan dem, så att då kassera dem båda och ta nåt helt annat hade känts enklare :D
Sålänge han inte har ett "Svensson" efternamn så skulle jag gärna ta hans namn, då jag just nu har två och inte kan välja mellan dem, så att då kassera dem båda och ta nåt helt annat hade känts enklare :D
du har alltså flera män samtidigt? coolt :hbang: :laugh: ;) *kidding*
Tricklev
2008-07-14, 12:19
Två dominanta personers relation, behöver knappast resultera i våld, det finns mer sätt att vara dominant än att armbåga varandra, apropå dajmonds inlägg.
Du vet att det, historiskt sett, är ett ganska nytt påfund va?
Kvinnor har igenom historien i stort sett alltid bidragit till familjens försörjning.
Det var först iochmed industrialiseringen och inflyttningen till städerna som det ändrade sig.
Apropå det där med "traditionella roller" och att "det var bra förut".
hehe jo, jag vet...kvinnan har ju självklart bidragit så också. jag syftade på 1700-1800-talet cirkus när jag pratade om "bättre förr". dock fanns det en jävla massa sjukdomar och annat otrevligt då, men rollfördelningen då tycker jag verkar ganska praktisk. om båda arbetar får man in mer pengar, men det blir mer tjafs hemma om hur man ska fördela hushållsarbetet osv, och därmed kanske mer spänningar. om kvinnan går hemma och håller fint (och trivs med det, givetvis) och mannen drar in pengar har man rätt fin ruljans på allting, det var så jag menade. därmed inte sagt att mannen ska sätta sig o bara jäsa när han väl kommer hem, då kan han leka med barnen och engagera sig i dem till exempel.
Två dominanta personers relation, behöver knappast resultera i våld, det finns mer sätt att vara dominant än att armbåga varandra, apropå dajmonds inlägg.
"sen finns det fall där en dominant man vill omvända en självständig kvinna och göra henne undergiven. i det fallet används i många fall verbalt eller fysiskt våld för att åstadkomma detta." så skrev jag :)
Det finns inget i naturen som säger att mannen på något sätt ska vara den "dominanta parten".
Nåja, sanning med stark modifikation där. Männen rent fysiskt är starkare och mer kapabla till överlevnad än kvinnor. Därmed inte sagt att man måste leva efter en naturen bestämd struktur, den har vi redan förstört med otaliga sorters teknik och analsex (vilket jag inte heller har något emot, så tro inte att jag är en förespråkare av 1200-talet nu).
Jag blir nyfiken, hur gör två homosexuella män som ska ingå i partnerskap. Blir det "cock fight" över vems efternamn det blir?
"sen finns det fall där en dominant man vill omvända en självständig kvinna och göra henne undergiven. i det fallet används i många fall verbalt eller fysiskt våld för att åstadkomma detta." så skrev jag.
Det blir ju dock lite av att anta att alla dominanta/självständiga individer kräver total undergivenhet av sin partner och är redo att tilllgripa fysisk/psykisk misshandel för att framtvinga detta. Det kanske är att hårddra lite?
Stoltz: hahaha :D jag håller med dig. männen är fysiskt starkare ja, och nej det behöver inte innebära att dem ska sätta på tjejer i stjärten. herregud, vissa människor kategoriserar så fånigt :)
jag tror homosexuella ofta (INTE alltid) är lite uppdelade i en mer kvinnlig och en mer manlig part (har sett flera exempel på det irl iaf). eller en mer dominant och en mer undergiven part. och då är det förmodligen den mer dominanta som får bestämma (eftersom denne vinner argumentationen i slutänden). min teori.
Det blir ju dock lite av att anta att alla dominanta/självständiga individer kräver total undergivenhet av sin partner och är redo att tilllgripa fysisk/psykisk misshandel för att framtvinga detta. Det kanske är att hårddra lite?
sant..det var inte riktigt så jag ville tolkas (dock förstår jag att det är lätt att tolka det så). givetvis finns det olika grader av dominans, precis som det finns olika nyanser och grader av undergivenhet. vissa är undergivna eller dominanta bara i vardagslivet, andra även i sängen. andra är det bara i sängen. till exempel. och så finns det vissa få rubbade fall där våldet existerar i vardagen (verbalt eller fysiskt). det är dem fallen som är störda och skadliga.
Stoltz: hahaha :D jag håller med dig. männen är fysiskt starkare ja, och nej det behöver inte innebära att dem ska sätta på tjejer i stjärten. herregud, vissa människor kategoriserar så fånigt :)
Det var ju inte riktigt min poäng som så. Det var mer att man behöver inte böla om att naturens roll i vår människosyn då vi skiter totalt i naturen på så många andra plan, bra och dåligt :)
Carolinew
2008-07-14, 12:35
du har alltså flera män samtidigt? coolt :hbang: :laugh: ;) *kidding*
Hahaha :laugh: Ja och då är det ju enklast att kassera dem båda för att ta nån annan så slipper jag välja? Hahaha ja dör :laugh:
vill bara tillägga att heterosexuella par också givetvis har en mer undergiven eller mer dominant part, det är ju inte bara homosexuella (duh). sen finns det förhållanden där båda parterna är precis lika dominanta, men det tror jag fungerar dåligt. om båda argumenterar lika hårt och lika säkert hela tiden så kommer man inte komma fram till några beslut någonsin. en vilja att förstå och kompromissa måste finnas för att ett förhållande ska fungera.
Jag tror du behöver mindre teori och mer praktik.
Oh, det närmast klassiska kolozzeum-svaret... när man inte har något att komma med hänvisar man till hur det minsann funkar i praktiken.
Tja, för egen del har jag i varje fall teoretiserat för att bättre förstå hur jag vill praktisera.
Vad gäller praktik har jag annars studerat det hela bra mycket mer ingående än vad du kan föreställa dig. Dock ej genom en massa påsättningar. Kuken är bra till mycket men jag kan inte påstå att det är en vidare källa till kunskap.
Bör är ett väldigt fult ord ibland
Ibland är det också ett väldigt lämpligt ord, som när man härleder ett "böra" ur ett "vara".
Alltså... du producerar rätt mycket signaturmaterial just nu.
Tack för ditt stöd.
Kul att läsa det du skriver Yes, ovanligt att träffa på män som har koll på sexuell polaritet. Håller med dig 100%.
Jag skulle bli oerhört besviken om min framtida fru inte ville ta mitt efternamn.
Sexuell polaritet var ett jäkligt bra uttryck och det beskriver precis vad det handlar om. Tack! :)
Det var ju inte riktigt min poäng som så. Det var mer att man behöver inte böla om att naturens roll i vår människosyn då vi skiter totalt i naturen på så många andra plan, bra och dåligt :)
hehe jo jag vet. det var typ ett skämt ;)
Oh, det närmast klassiska kolozzeum-svaret... när man inte har något att komma med hänvisar man till hur det minsann funkar i praktiken.
Tja, för egen del har jag i varje fall teoretiserat för att bättre förstå hur jag vill praktisera.
Vad gäller praktik har jag annars studerat det hela bra mycket mer ingående än vad du kan föreställa dig. Dock ej genom en massa påsättningar. Kuken är bra till mycket men jag kan inte påstå att det är en vidare källa till kunskap.
Varifrån har du fått din kunskap ifrån? Du uttalar dig rätt kategoriskt om hur kvinnor och män fungerar vilket självklart gör mig nyfiken.
Nitrometan
2008-07-14, 12:41
Nåja, sanning med stark modifikation där. Männen rent fysiskt är starkare och mer kapabla till överlevnad än kvinnor.
Påstår du att kvinnor klarar sig sämre än män i en överlevnadssituation?
Bruakr inte kvinnor ha större fettdepåer att ta av?
Därmed inte sagt att man måste leva efter en naturen bestämd struktur, den har vi redan förstört med otaliga sorters teknik och analsex.
Har vi förstört "naturens struktur" med analsex?
Hur menar du nu?
Påstår du att kvinnor klarar sig sämre än män i en överlevnadssituation?
Bruakr inte kvinnor ha större fettdepåer att ta av?
Har vi förstört "naturens struktur" med analsex?
Hur menar du nu?
gissar på att han menar att naturens struktur är att föröka sig. och det gör man ju knappast med analsex. blir bara skitungar av det ^^
jag tycker man får säga precis vad man vill, alla får ju ha åsikter. men då ska man vara mycket noga att säga: "det här är mina åsikter, det finns inga bevis för det och därmed måste ingen tro på det." man ska inte säga: "så här är det, det vet jag. oops jag har inga bevis för det dock."
Nitrometan
2008-07-14, 12:46
och det gör man ju knappast med analsex.
Nähä? Kan du då förklara vars fashiken politiker, advokater och journalister kommer ifrån?
Nitrometan
2008-07-14, 12:46
jag tycker man får säga precis vad man vill, alla får ju ha åsikter.
Här på kolo har alla rätt till sin åsikt.
Nähä? Kan du då förklara vars fashiken politiker, advokater och journalister kommer ifrån?
HAHAHAAHAHAHAHAHA :D och flertalet psykotiska österrikare (hitler, fritzl m.fl.) :P
Tycker man skall ta det "snyggaste" men ja, helst.. eftersom mitt är ganska så speciellt dessutom.
hehe jo jag vet. det var typ ett skämt ;)
Jag är typ för trött för att förstå allt :(
Påstår du att kvinnor klarar sig sämre än män i en överlevnadssituation?
Bruakr inte kvinnor ha större fettdepåer att ta av?
Har vi förstört "naturens struktur" med analsex?
Hur menar du nu?
Jag uttryckte mig väldigt fel, ber om ursäkt. Jag menade att män oftast, om vi går tillbaka en bit i tiden, var mer kapabla till jakt, byggande och försvarande av kvinnorna.
Det jag menade med analsexet var väl lite lojjande, men vad jag menar är att springa runt och gorma om naturens egentliga struktur är knappast intressant då vi egentligen sällan tar hänsyn till den, ifall den inte passar vår vilja.
Nåja, sanning med stark modifikation där. Männen rent fysiskt är starkare och mer kapabla till överlevnad än kvinnor. Därmed inte sagt att man måste leva efter en naturen bestämd struktur, den har vi redan förstört med otaliga sorters teknik och analsex (vilket jag inte heller har något emot, så tro inte att jag är en förespråkare av 1200-talet nu).
Jag blir nyfiken, hur gör två homosexuella män som ska ingå i partnerskap. Blir det "cock fight" över vems efternamn det blir?
Analsex är fullt naturligt. Finns det något bättre sätt att markera för kvinnan att man äger henne?
(Okej, jag erkänner att jag bara skrev det där för att provocera ;) )
Vad jag förespråkar är inte skyddandet av någon sorts helig struktur som naturen satt. Vi människor kan göra precis vad fanken vi vill. Sen är förstås vissa saker bra medan andra är dåliga. En mycket dålig sak är t.ex. att blunda för vad man är. Det vore t.ex. dumt av mig att blunda för att jag är en man och att de kvinnor jag vill ha är just... kvinnor.
Vilka är dessa implikationer?
Män peneterar och kvinnor pentreras? Är det allt du bygger ditt resonemang på?
Vad är förresten ett "sunt sexuellt umgänge"?
Är det bara missionären som gäller?
Att män penetrerar är väl den fysiska manifestationen av det hela. Psykologiskt är det en jäkla skillnad mellan att vara man och att vara kvinna, och orsaken till den psykologiska skillnaden är givetvis biologisk. Denna psykologiska skillnad är dock som synes svårförmedlad, även om jag gör mitt bästa. Enklaste sättet är egentligen att faktiskt spendera mycket tid med att observera både män och kvinnor och hur de interagerar med varandra.
Varför skulle bara missionären gälla?
Ett sunt sexuellt umgänge grundar sig på att vi faktiskt är män och kvinnor, och skillnaderna därav.
Analsex är fullt naturligt. Finns det något bättre sätt att markera för kvinnan att man äger henne?
(Okej, jag erkänner att jag bara skrev det där för att provocera ;) )
Vad jag förespråkar är inte skyddandet av någon sorts helig struktur som naturen satt. Vi människor kan göra precis vad fanken vi vill. Sen är förstås vissa saker bra medan andra är dåliga. En mycket dålig sak är t.ex. att blunda för vad man är. Det vore t.ex. dumt av mig att blunda för att jag är en man och att de kvinnor jag vill ha är just... kvinnor.
Att män penetrerar är väl den fysiska manifestationen av det hela. Psykologiskt är det en jäkla skillnad mellan att vara man och att vara kvinna, och orsaken till den psykologiska skillnaden är givetvis biologisk. Denna psykologiska skillnad är dock som synes svårförmedlad, även om jag gör mitt bästa. Enklaste sättet är egentligen att faktiskt spendera mycket tid med att observera både män och kvinnor och hur de interagerar med varandra.
Varför skulle bara missionären gälla?
Ett sunt sexuellt umgänge grundar sig på att vi faktiskt är män och kvinnor, och skillnaderna därav.
tror faktiskt jag förstår vart du vill komma, då vi tycks ha liknande åsikter på vissa punkter iaf. dock är jag jävligt glad att du erkände att du skojade om det där med analsexet, annars hade du nog blivit brevbombad hehehe :) klart att det finns en biologisk skillnad och därmed även psykologiska skillnader...män är inte kvinnor, kvinnor är inte män. du verkar vara inne lite på det här med naturliga roller som jag också är inne på.
Varifrån har du fått din kunskap ifrån? Du uttalar dig rätt kategoriskt om hur kvinnor och män fungerar vilket självklart gör mig nyfiken.
Jag har bland annat observerat och diskuterat med en massa olika kvinnor, samt sett deras relationer med män. Utöver det har jag såklart även utbytt erfarenheter med andra män, och allt har givetvis underbyggts med en hel del teori.
Psykologiskt är det en jäkla skillnad mellan att vara man och att vara kvinna, och orsaken till den psykologiska skillnaden är givetvis biologisk. Denna psykologiska skillnad är dock som synes svårförmedlad, även om jag gör mitt bästa. Enklaste sättet är egentligen att faktiskt spendera mycket tid med att observera både män och kvinnor och hur de interagerar med varandra.
Varför är orsaken givetvis biologisk? Med tanke på alla förväntningar, förhoppningar och varningar man idag blir påprackad redan från födseln, tycker jag det borde generera en ganska distink skillnad i tankesätt mellan män och kvinnor. Jag tror det har mer med det sociala arvet att göra. Om kvinnor blev uppfostrade som sexuella rovdjur skulle inte det biologiska hindra dem.
jag tror att kvinnlig självständighet är överskattat. en kvinna kan leva med en man och se upp till honom och ändå vara självständig (gå ut med kompisar, ha en karriär osv). det ena måsta inte utesluta det andra. ibland tycker jag dock att den här jämställdhetskampen går för långt. jag anser att det var ganska bra förut när kvinnan hade sina roller (ordna mat, ta hand om barnen, sköta hushållet osv) och männen sina (dra in pengar till alla utgifter). rollerna kan kännas stereotypa och tråkiga, men för vissa funkar dem fortfarande, och varför se ner på det? genom att båda parterna har sina bestämda uppgifter så går hushållet runt bra och smidigt, pengar ackumuleras osv. sen ska givetvis mannen vara kärleksfull mot kvinnan och kvinnan mot mannen. det handlar alltså INTE om att dominera någon eller trycka ner någon eller vara överlägsen. det handlar om rollfördelning i hemmet som gör att allt går runt på smidigast sätt. nuförtiden SKA kvinnan bara ha en minst lika bra karriär som mannen och om då båda föräldrarna jobbar kanske barnen får driva vind för våg och blir mer rotlösa. obs att jag inte har några bevis för detta, men det är mina teorier och tankar.
sen vill jag påpeka att mannen givetvis ska vara en stor och viktig del i sina barns liv. män som inte deltar och engagerar sig i sina barn ser jag ner på.
kärlek och respekt ska dock alltid vara nyckelord i förhållanden, oavsett rollfördelningen.
Jag vill poängtera att jag talar om allt annat än hur man fördelar de praktiska bitarna. Det gör man självklart som man själv vill med. Här kan det dock nämnas, bara som lite kuriosa, att väldigt många kvinnor faktiskt vill vara hemmafruar. Det är givetvis inget att se ned på heller.
Vad jag talat om är inte heller att dominera och trycka ned någon. Männen är visserligen den sexuellt mer dominanta parten, men det innebär inte att kvinnor minsann ska hålla sig på mattan. Ingen man med självrespekt vill ha något sådant.
Typiska manliga egenskaper i ett förhållande skulle jag säga är styrka, självständighet och trygghet.
Jag har bland annat observerat och diskuterat med en massa olika kvinnor, samt sett deras relationer med män. Utöver det har jag såklart även utbytt erfarenheter med andra män, och allt har givetvis underbyggts med en hel del teori.
Var kommer teorin ifrån, bara några exempel?
Nitrometan
2008-07-14, 13:33
Psykologiskt är det en jäkla skillnad mellan att vara man och att vara kvinna,
Är det? Hur vet du det? Har du provat?
och orsaken till den psykologiska skillnaden är givetvis biologisk.
Vilken biologisk skillnad syftar du på?
Kan man skilja en kvinnas hjärna från en mans?
Skulle isåfall denna skillnad betyda nåt på ett psykologiskt plan?
Denna psykologiska skillnad är dock som synes svårförmedlad, även om jag gör mitt bästa.
Ja, den verkar vara svårförmedlad. Kan du inte bara säga avd skillnaden är?
Enklaste sättet är egentligen att faktiskt spendera mycket tid med att observera både män och kvinnor och hur de interagerar med varandra.
Dessa skillnader som du då kan observera - hur vet du att de är psykologiska och inte sociala?
Kan du fastställa att de är ett resultat av arv och inte miljö?
Kan du säga att ett visst beteende gentemot andra människor är biologiskt betingat och vad baserar du isåfall det på?
Varför skulle bara missionären gälla?
Det var bara en fråga från mig.
Ett sunt sexuellt umgänge grundar sig på att vi faktiskt är män och kvinnor, och skillnaderna därav.
Och det innebär?
För mig låter det bara som svammel som man kan använda till att förespråka/bevisa vad som helst.
Om kvinnor blev uppfostrade som sexuella rovdjur skulle inte det biologiska hindra dem.
Vad är ett "sexuellt rovdjur"?
En kåt varg?
Varför är orsaken givetvis biologisk? Med tanke på alla förväntningar, förhoppningar och varningar man idag blir påprackad redan från födseln, tycker jag det borde generera en ganska distink skillnad i tankesätt mellan män och kvinnor. Jag tror det har mer med det sociala arvet att göra. Om kvinnor blev uppfostrade som sexuella rovdjur skulle inte det biologiska hindra dem.
Är du medveten om de biologiska skillnader som faktiskt existerar? Alltså, skillnaden mellan en man och en kvinna? Tror du att det är samma sak att leva i manskropp som det är att leva i en kvinnokropp? Tror du hjärnan utvecklas likadant? Tror du att när man väl lär sig den konceptuella skillnaden mellan man och kvinna, att dragningskraften till båda könen är lika stor?
Att vara man eller kvinna är djup rotad i hela vår identitet. Det är inget man bara kan separera från personligheten, utan det är snarare en del av den.
Det sociala arvet kan givetvis få oss att inte fullt ut lära oss vad det innebär att leva som män och kvinnor. Visst kan man uppfostra både män och kvinnor annorlunda mot vad man gör idag, och visst skulle det ha effekt. Frågan är dock varför man skulle vilja göra det. Varför frånta människor glädjen att aldrig vara varken män eller kvinnor fullt ut?
Yes: Vad innebär det att vara man/kvinna "fullt ut", och hur vet man vem av alla de många som påstår sig kunna tala om vad det innebär som har rätt?
Det sociala arvet kan givetvis få oss att inte fullt ut lära oss vad det innebär att leva som män och kvinnor. Visst kan man uppfostra både män och kvinnor annorlunda mot vad man gör idag, och visst skulle det ha effekt. Frågan är dock varför man skulle vilja göra det. Varför frånta människor glädjen att aldrig vara varken män eller kvinnor fullt ut?
Jag har inte sagt att man ska ändra på uppfostran, men när jag tänker efter så skulle det nog inte skada med lite uppfräschning på den fronten. Varför tror du att män är män och kvinnor är kvinnor fullt ut med den uppfostran vi har idag?
Det jag mest hängde upp mig på var att du skrev "givetvis biologisk" när det biologiska antagligen inte har den dominanta effekt över det sociala arvet som du beskriver.
Var kommer teorin ifrån, bara några exempel?
Det mest konkreta exempel jag kan peka på är hela seduction-scenen. Jag tror du är någorlunda bekant med den. Nu menar jag dock inte att jag minsann håller med om allt som skrivits på den fronten, tvärtom finns det mycket jag har att invända mot, men om inte annat så kan det ju alltid vara intressant att kika på de gemensamma nämnarna mellan alla "gurus".
Hela min syn på sexualitet är dock en enorm integration mellan olika filosofiska områden. Med hela den biten kan jag inte hjälpa dig eftersom det skulle innebära att vi harvar igenom i varje fall metafysik, kunskapsteori och etik.
Yes: Vad innebär det att vara man/kvinna "fullt ut", och hur vet man vem av alla de många som påstår sig kunna tala om vad det innebär som har rätt?
Det innebär att förstå manligt och kvinnligt samt att leva ut sin manlighet/kvinnlighet utan konflikter.
Man ser till verkligheten och låter den avgöra vad som är rätt.
Jag har inte sagt att man ska ändra på uppfostran, men när jag tänker efter så skulle det nog inte skada med lite uppfräschning på den fronten. Varför tror du att män är män och kvinnor är kvinnor fullt ut med den uppfostran vi har idag?
Det jag mest hängde upp mig på var att du skrev "givetvis biologisk" när det biologiska antagligen inte har den dominanta effekt över det sociala arvet som du beskriver.
Det är de inte. Faktum är att ytterst få är det, tyvär. Det är ett stort problem som resulterar i många olyckliga män och ensamma kvinnor.
Ditt antagande är felaktigt. För att förstå det behöver man bara se till att könet är en integrerad del i den man är. Om man ska acceptera din syn måste man även acceptera den falska dikotomin att det finns en motsättning mellan kropp och "själ". Människan är en entitet och könet är en grundläggande del i ens identitet.
Det innebär att förstå manligt och kvinnligt samt att leva ut sin manlighet/kvinnlighet utan konflikter.
Det blir ju fortfarande en ganska oklar definition innan man definierat "manligt" och "kvinnligt" (definitioner som i sig inte kan göras utan ett ganska stort mått av godtycke så fort man avlägsnar sig från sådant som att undersöka kromosomer).
Människan är en entitet och könet är en grundläggande del i ens identitet.
Konstaterandet att människan är en helhet sammansatt av många delar säger ju fortfarande ingenting om hurudana dessa delar är, eller hur stor del av helheten varje del utgör.
Daniiiel
2008-07-14, 14:18
Min syster och hennes man tog vårat namn och jag vägrar släppa mitt namn om jag så gifter mig med looopez
Nitrometan
2008-07-14, 14:22
Yes: kan du inte säga nåt konkret?
Ge ett exempel på vad du menar om du inte kan formulera dig tydligare. Snälla?
Är det? Hur vet du det? Har du provat?
Det räcker med att prata med kvinnor för att upptäcka det.
Vilken biologisk skillnad syftar du på?
Kan man skilja en kvinnas hjärna från en mans?
Skulle isåfall denna skillnad betyda nåt på ett psykologiskt plan?
Hela biologiska skillnaden.
Ja, det finns skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor.
Skillnaderna kan mycket väl betyda något på ett psykologiskt plan. Jag har inte satt mig in i forskningen, men jag tror det finns stöd för det. Annars har vi alltid den konceptuella skillnaden, du vet... nångång lär sig alla flickor och pojkar att de är annorlunda från varandra.
Ja, den verkar vara svårförmedlad. Kan du inte bara säga avd skillnaden är?
Kan du inte öppna ögonen?
Dessa skillnader som du då kan observera - hur vet du att de är psykologiska och inte sociala?
Kan du fastställa att de är ett resultat av arv och inte miljö?
Sambandet mellan biologi och psykologi borde vara uppenbart. Det är bara frågan om det enkla konstaterande att vi är skapta på ett visst sätt, och hur vi är skapta påverkar hur vi är. Ett exakt resultat av arv och miljö går dock inte att fastställa därför att ingen människa existerar i ett vakuum. Självklart påverkar miljön också.
Det var bara en fråga från mig.
Då får jag väl svara att det finns många andra trevliga ställningar man kan prova på. För mer koll på den biten kan jag rekomendera Kama Sutra.
Och det innebär?
Det innebär att om båda parter värdesätter sig själva så måste polariteten få existera.
För mig låter det bara som svammel som man kan använda till att förespråka/bevisa vad som helst.
Så använd det då till att bevisa vad som helst. Bevisa t.ex. att man kan krypa upp i sin egen röv och försvinna. Det skulle jag vilja se ett bevis på.
Är manligt/kvinnligt samma sak i olika delar av världen? För om inte kan man väl knappast hävda att det är något biologiskt, medfött?
Yes: kan du inte säga nåt konkret?
Ge ett exempel på vad du menar om du inte kan formulera dig tydligare. Snälla?
Exempel på vad?
Är manligt/kvinnligt samma sak i olika delar av världen? För om inte kan man väl knappast hävda att det är något biologiskt, medfött?
Det har olika uttryck i olika kulturer, men man lär ändå kunna dra vissa paraleller till mer grundläggande beteenden. I alla civiliserade länder lär det dock vara tämligen lika, därför är vi också kompatibla med många andra kulturer. Att få ihop det med någon man/kvinna från valfri primitiv kultur lär dock vara betydligt svårare.
Det mest konkreta exempel jag kan peka på är hela seduction-scenen. Jag tror du är någorlunda bekant med den. Nu menar jag dock inte att jag minsann håller med om allt som skrivits på den fronten, tvärtom finns det mycket jag har att invända mot, men om inte annat så kan det ju alltid vara intressant att kika på de gemensamma nämnarna mellan alla "gurus".
Hela min syn på sexualitet är dock en enorm integration mellan olika filosofiska områden. Med hela den biten kan jag inte hjälpa dig eftersom det skulle innebära att vi harvar igenom i varje fall metafysik, kunskapsteori och etik.
Ingen av de områdena har någon kompetens på faktiska biologiska skillnader, även om seduction-scenen ofta uttalar sig om dem, med ofta roligt resultat.
Du använder inte biologiska fakta om hur man skall agera utan du gör ungefär samma misstag som de som anser att kön är en social konstruktion, fast tvärt om. Du distanserar dig från det vi faktiskt vet och lägger till tankar om hur det borde vara och vad könen representerar filosofiskt för just dig och vårat samhälle.
Ingen av de områdena har någon kompetens på faktiska biologiska skillnader, även om seduction-scenen ofta uttalar sig om dem, med ofta roligt resultat.
Nej, det har jag inte sagt heller.
Du använder inte biologiska fakta om hur man skall agera utan du gör ungefär samma misstag som de som anser att kön är en social konstruktion, fast tvärt om. Du distanserar dig från det vi faktiskt vet och lägger till tankar om hur det borde vara och vad könen representerar filosofiskt för just dig och vårat samhälle.
Nej, du har fel. Jag utgår ifrån enkla metafysiska konstateranden.
Det har olika uttryck i olika kulturer, men man lär ändå kunna dra vissa paraleller till mer grundläggande beteenden. I alla civiliserade länder lär det dock vara tämligen lika, därför är vi också kompatibla med många andra kulturer. Att få ihop det med någon man/kvinna från valfri primitiv kultur lär dock vara betydligt svårare.
Hur kan man särskilja ett arvsbetingat beteende från ett miljöbetingat då? För det är ju inte bara "få ihop det" som är viktigt även om artens fortlvenad kan sägas vara en prioritet.
Nej, du har fel. Jag utgår ifrån enkla metafysiska konstateranden.
Jag är av skolan att metafysiska konstateranden är värdelösa. Det är som att säga Gud har skapat oss olika och därför skall vi ha olika roller, för att sedan fortsätta med att definiera dessa roller och hela tiden referera tillbaka till Gud. Det gör en diskussion omöjlig då du sätter upp absoluta förutsättningar som aldrig kan verifieras.
Din Man och Kvinna är helt oberoende av de biologiska och kulturella inflytanden utan är bara en teoretisk skapelse.
Jag är av skolan att metafysiska konstateranden är värdelösa. Det är som att säga Gud har skapat oss olika och därför skall vi ha olika roller, för att sedan fortsätta med att definiera dessa roller och hela tiden referera tillbaka till Gud. Det gör en diskussion omöjlig då du sätter upp absoluta förutsättningar som aldrig kan verifieras.
Din Man och Kvinna är helt oberoende av de biologiska och kulturella inflytanden utan är bara en teoretisk skapelse.
Och som, jag tror det var du faktiskt, det länkades till i en tråd för en tid sedan: Det är ytterst icke-Popperskt av Yes att göra detta.
Det var en mycket trevlig länk till wikipedia som jag fann stor glädje i att läsa. Tack.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Popper
Hur kan man särskilja ett arvsbetingat beteende från ett miljöbetingat då? För det är ju inte bara "få ihop det" som är viktigt även om artens fortlvenad kan sägas vara en prioritet.
Jag vet inte riktigt. Mitt resonemang är i princip att det finns skillnader mellan män och kvinnor, dessa skillnader är i sin tur biologiska och därför en integrerad del av vilka vi är.
Påverkar sedan kulturen? Utan tvekan. Hur mycket? Vet ej. Spelar det någon roll? Egentligen inte. Kulturen spelar väl främst roll för hur vi förmedlar manlighet och kvinnlighet till varandra.
Jag är av skolan att metafysiska konstateranden är värdelösa. Det är som att säga Gud har skapat oss olika och därför skall vi ha olika roller, för att sedan fortsätta med att definiera dessa roller och hela tiden referera tillbaka till Gud. Det gör en diskussion omöjlig då du sätter upp absoluta förutsättningar som aldrig kan verifieras.
Din Man och Kvinna är helt oberoende av de biologiska och kulturella inflytanden utan är bara en teoretisk skapelse.
Eftersom all vetenskap måste grunda sig i metafysik och i sin tur kunskapsteori, så kan jag väl bara konstatera att du skjutit dig själv i foten.
Förutsättningarna kan annars visst verifieras. Gå ut på valfri mysig uteservering för en liten fika och observera alla människor omkring dig.
"Min" man och kvinna är biologiska och sociala varelser och det enda "teoretiska" är väl isåfal att jag uttryckt hur de bör vara - något alla män och kvinnor givetvis inte är.
Det är ytterst icke-Popperskt av Yes att göra detta.
Stämmer mycket bra det. Jag har inte mycket till övers för Popper.
Förutsättningarna kan annars visst verifieras. Gå ut på valfri mysig uteservering för en liten fika och observera alla människor omkring dig.
Är existensen av något ett bevis för att detta är det Rätta(tm) och Sanna(tm) och av en oomkullrunkelig naturlag givet? Överfört, är förekomsten av beteendemönster som du anser vara de sant kvinnliga/manliga på ett svenskt fik ett hållbart bevis för att dessa beteenden verkligen är knutna till det biologiska könet?
Jag opponerar mig inte så mycket mot att du tycker som du tycker (vi har som bekant åsikts- och religionsfrihet i det här landet), som mot att du försöker få det att framstå som absoluta sanningar med stöd i biologin (med vilken du, fick jag intrycket, egentligen inte har brytt dig om att ta reda på hur det förhåller sig).
Eftersom all vetenskap måste grunda sig i metafysik och i sin tur kunskapsteori, så kan jag väl bara konstatera att du skjutit dig själv i foten.
Förutsättningarna kan annars visst verifieras. Gå ut på valfri mysig uteservering för en liten fika och observera alla människor omkring dig.
"Min" man och kvinna är biologiska och sociala varelser och det enda "teoretiska" är väl isåfal att jag uttryckt hur de bör vara - något alla män och kvinnor givetvis inte är.
Även om filosofiska ämnen som behandlar vad kunskap är kan vara viktiga för våran syn på kunskap så betyder inte det att metafysiska påståenden automatiskt är vitala för vetenskapen. En stor del av våran definition och vetenskapliga metoder är till för att skilja den från icke-vetenskap så som metafysik.
Verifieringen är också ganska dålig då den är baserad på min subjektiva analys av en enormt begränsad mängd människor med hjälp av begränsade metoder. Något som ytterliggare försvårar är att du påstår att de flesta av dessa personer beter sig inte alls som män eller kvinnor då folk blir felaktigt uppfostrade. Ett sådant försök är samma sak som att sätta en person på gatan och säga att den skall observera invandrare i ett par timmar och sedan med hjälp av den informationen kommentera hur folkrörelser över jorden påverkar kulturer.
Så jo, jag skulle nog vilja säga att din man och kvinna är en romantisk skapelse som är färgad av din syn hur du tycker det borde vara.
130kg finsk sisu
2008-07-14, 15:52
Traditioner som denna bör behållas!
shadowfire
2008-07-14, 15:56
Traditioner som denna bör behållas!
Ett kort och koncist inlägg. Äntligen! :hbang:
Är existensen av något ett bevis för att detta är det Rätta(tm) och Sanna(tm) och av en oomkullrunkelig naturlag givet? Överfört, är förekomsten av beteendemönster som du anser vara de sant kvinnliga/manliga på ett svenskt fik ett hållbart bevis för att dessa beteenden verkligen är knutna till det biologiska könet?
Jag opponerar mig inte så mycket mot att du tycker som du tycker (vi har som bekant åsikts- och religionsfrihet i det här landet), som mot att du försöker få det att framstå som absoluta sanningar med stöd i biologin (med vilken du, fick jag intrycket, egentligen inte har brytt dig om att ta reda på hur det förhåller sig).
Det är först och främst en observation av skillnaderna mellan könen. Då menar jag inte specifikt på provrörsnivå, men alla som nångång haft med både kvinnor och män att göra vet att det är skillnader. Det hoppas jag vi kan enas om.
Vad är sedan det mest grundläggande som dessa skillnader beror på? Jag kan inte komma på något mer grundläggande än hur vi faktiskt är skapade. Observera att vi behöver inte gå in på specifika detaljer och vi behöver inte förstå rent biologiskt varför vi är skapta så olika. Allt som behövs är ett enkelt konstaterande att vi är olika beroende på hur vi är skapta.
Psykologiskt är våra kroppar delar av vårat medvetande. Därför kan t.ex. en ung pojke förstå att han är annorlunda mot en flicka. Samma pojke kan sedan konstatera att flickan är liten, nätt och söt - vilket är en förståelse som byggs på att han inte är det. Senare blir det helt enkelt en ung man som dras till kvinnor, för de är vackra och feminina och besitter egenskaper den unge mannen saknar. På liknande vis vill den unga kvinnan ha en man, med allt vad det innebär.
Ser du vart jag försöker komma? Vi behöver endast se till en direkt konceptuell nivå för att förstå att skillnaderna i hur vi är skapta påverkar våran psykologi. Sen lär det finnas diverse biologiska faktorer som har en stor påverkan på det hela(hormoner och hjärnans konstruktion t.ex.), men det är egentligen inte det viktiga. Vi behöver egentligen bara se att vi är annorlunda och hur detta yttrar sig.
Det tragiska när man börjar hacka på social betingade könsroller och liknande är att man förstör hela den här konceptuella utvecklingen. Ett barn förstår skillnaden mellan man och kvinna, men tydligen gör inte feminister det. Och vad uppnår man med det egentligen? Det blir ju inte mycket till varken män eller kvinnor kvar på det sättet.
Ett barn förstår skillnaden mellan man och kvinna, men tydligen gör inte feminister det. Och vad uppnår man med det egentligen? Det blir ju inte mycket till varken män eller kvinnor kvar på det sättet.
Hur yttrar sig det förstnämnda? Eller syftar du på rent praktiska ting såsom att barnet förstår att det ena bröstet ger möjlk och det andra inte och inte som jag tolkade det, att barnet ser skillnader på ett rent relationsmässigt plan?
Jag syftade iof inte på spädbarn då jag inte vet hur tidigt de ser sådana skillnader, men visst kan barn se både fysiska och relationsmässig skillnader. Den relationsmässiga biten lär dock komma främst när barnet börjar upptäcka det motsatta könet.
LadyInsane
2008-07-14, 16:24
Jag tar gärna killens namn, förutsatt att det är snyggt. Mitt efternamn är fult som stryk och det är bara därför.
Skulle även kunna hitta på ett helt nytt namn med min man, eller sätta ihop våra namn till något skoj. :)
Kvinnar bör göra precis som det behagar mannen.
----
Nej, men ärligt. Om min blivande fru har ett häftigare efternamn än jag så vill jag ha det såklart.
Ja, man kan ju sätta ihop också, som LI sa.
Men det är ju inte så kul när man själv heter Olsson och ens flickvän Persson. Sätter man ihop det så blir det ju Olsson eller Persson /=
. Det tyder på att hon antingen inte är redo att ta det sista steget eller att hon inte respekterar min manlighet, eller båda delarna förstås.
Ragagahahahahaha
Jag kan tycka att om Yes manlighet står och faller med kvinnans underkastelse i tagandet av efternamnet så är det väl helt ok? Bara att hoppas att han hittar en kvinna som känner lika dant och att de blir lyckliga? Jag ser inte problemet med att det finns olika syn på könsroller och sexualitet, man behöver ju inte beblanda sig med oliktänkare om man inte vill.
Vad är det vanligaste att man ger sitt barn för efternamn då om man inte är gift? ( om man har för avsikt att leva med varandra men inte gifta sig)
Skulle jag gifta mig med karlen så hade jag nog tagit hans efternamn. Jag har ett jättevanligt efternamn, och jag gillar hans. Men om man skaffar barn och inte vill gifta sig känns det lite halvskumt att bara ha ena förälderns efternamn på kotten. (Man kan ju ha det ena som mellannamn men det känns inte optimalt)
Kanske bör man helt enkelt ta det som ett tecken på att man inte bör leva i sådan synd utan gifta sig.
Vad är det vanligaste att man ger sitt barn för efternamn då om man inte är gift? ( om man har för avsikt att leva med varandra men inte gifta sig)
Skulle jag gifta mig med karlen så hade jag nog tagit hans efternamn. Jag har ett jättevanligt efternamn, och jag gillar hans. Men om man skaffar barn och inte vill gifta sig känns det lite halvskumt att bara ha ena förälderns efternamn på kotten. (Man kan ju ha det ena som mellannamn men det känns inte optimalt)
Kanske bör man helt enkelt ta det som ett tecken på att man inte bör leva i sådan synd utan gifta sig.
Barnet får automatiskt mammans namn om man inte är gifta, så oftast har de väl det eller så får de dubbelnamn (typ nilsson-ekblad), det är mina syskonbarn vars föräldrar inte är gifta.
Barnet får automatiskt mammans namn om man inte är gifta, så oftast har de väl det eller så får de dubbelnamn (typ nilsson-ekblad), det är mina syskonbarn vars föräldrar inte är gifta.
Om det inte blir att något av våra efternamn blir mellannamn utan vi bara ska välja ett så får det nog bli karlens. Finns faktiskt inga argument att ta mitt:)
Så får man väl se om man joinar klubben sen längre fram... (giter sig så alla har samma efternamn. Så det blir nån ordning på torpet!!!!!!11111)
Lite förslag om man är sugen på att ta ett helt nytt (nykonstruerat)namn
http://www.prv.se/NAMTWeb/list2.jsp
Jag kan tycka att om Yes manlighet står och faller med kvinnans underkastelse i tagandet av efternamnet så är det väl helt ok? Bara att hoppas att han hittar en kvinna som känner lika dant och att de blir lyckliga? Jag ser inte problemet med att det finns olika syn på könsroller och sexualitet, man behöver ju inte beblanda sig med oliktänkare om man inte vill.
Det är knappast så att min manlighet står och faller på en sådan grej. Däremot är det givetvis viktigt med en kvinna som förstår denna fråga.
Även om filosofiska ämnen som behandlar vad kunskap är kan vara viktiga för våran syn på kunskap så betyder inte det att metafysiska påståenden automatiskt är vitala för vetenskapen. En stor del av våran definition och vetenskapliga metoder är till för att skilja den från icke-vetenskap så som metafysik.
Metafysik är det mest grundläggande området och det finns implicit i all vetenskap. Någonstans måste man ju göra antagandet att världen är verklig och går att studera(metafysik och kunskapsteori) innan man faktiskt går vidare med att studera den. Sen måste man förstås skilja på filosofi och vetenskap, där filosofin är det mer grundläggande och (i bästa fall) ger stöd för vetenskapen.
Verifieringen är också ganska dålig då den är baserad på min subjektiva analys av en enormt begränsad mängd människor med hjälp av begränsade metoder. Något som ytterliggare försvårar är att du påstår att de flesta av dessa personer beter sig inte alls som män eller kvinnor då folk blir felaktigt uppfostrade. Ett sådant försök är samma sak som att sätta en person på gatan och säga att den skall observera invandrare i ett par timmar och sedan med hjälp av den informationen kommentera hur folkrörelser över jorden påverkar kulturer.
Så jo, jag skulle nog vilja säga att din man och kvinna är en romantisk skapelse som är färgad av din syn hur du tycker det borde vara.
Om urvalet är lite tunnt får du väl fortsätta med att observera fler människor, gärna i olika sammanhang och gärna så du har chans att prata med dem. Och när du pratar med dem så kan du ju alltid försöka identifiera mer grundläggande synsätt(folk kan trots allt vara dåliga på att verkligen sätta ord på vad de menar, så det kan vara bra att lära sig lyssna ordentligt).
Är det inte tillräckligt vetenskapligt? Tja, jag vet inte något bättre sätt att få någon att se vad som funnits runtomkring honom hela livet. Du vet Trance, män och kvinnor är olika - jävligt olika. Det är synd att så få har förståelse för det.
Så... varför skulle kvinnan ta mannens efternamn nu igen?
Guybrush
2008-07-14, 21:03
Jag tycker man bör ta det båda vill ha, skit samma vilket. Jag vet par som har valt ett helt nytt efternamn eftersom ingen av dem trivs med något av efternamnen.
Gamla mögliga traditioner är till för att brytas.
för att det är en tradition, typ julafton. ingen skulle någonsin fråga; ska vi skita i att fira julafton? på samma sätt borde ingen fråga om kvinnan ska ta mannens namn eller inte. hehe :D
Metafysik är det mest grundläggande området och det finns implicit i all vetenskap. Någonstans måste man ju göra antagandet att världen är verklig och går att studera(metafysik och kunskapsteori) innan man faktiskt går vidare med att studera den. Sen måste man förstås skilja på filosofi och vetenskap, där filosofin är det mer grundläggande och (i bästa fall) ger stöd för vetenskapen.
I detta fallet så ser jag inte alls var filosofin ens kommer in, inte när det kommer till dina påstående om skillnad mellan män och kvinnor. Det hör typiskt till vetenskapen.
Om urvalet är lite tunnt får du väl fortsätta med att observera fler människor, gärna i olika sammanhang och gärna så du har chans att prata med dem. Och när du pratar med dem så kan du ju alltid försöka identifiera mer grundläggande synsätt(folk kan trots allt vara dåliga på att verkligen sätta ord på vad de menar, så det kan vara bra att lära sig lyssna ordentligt).
Är det inte tillräckligt vetenskapligt? Tja, jag vet inte något bättre sätt att få någon att se vad som funnits runtomkring honom hela livet. Du vet Trance, män och kvinnor är olika - jävligt olika. Det är synd att så få har förståelse för det.
Urvalet och metoden är sådan att det helt enkelt inte går att dra sådana slutsatser. Jag säger inte emot att män och kvinnor är olika, jag tänker på det ofta när jag pratar med en kvinna och stirrar på hennes bröst.
Men vad du försöker göra är att definiera HUR de är olika och jag anser att du inte har tillräckligt stöd för att göra det.
I detta fallet så ser jag inte alls var filosofin ens kommer in, inte när det kommer till dina påstående om skillnad mellan män och kvinnor. Det hör typiskt till vetenskapen.
Mina påståenden utgår ifrån enkla observationer, som jag t.ex. visat i mitt svar till Tolkia. I hela det inlägget har jag hållit mig till det metafysiska och epistemologiska. Vetenskapligt blir det först när man börjar studera skillnaderna mer ingående.
Urvalet och metoden är sådan att det helt enkelt inte går att dra sådana slutsatser. Jag säger inte emot att män och kvinnor är olika, jag tänker på det ofta när jag pratar med en kvinna och stirrar på hennes bröst.
Men vad du försöker göra är att definiera HUR de är olika och jag anser att du inte har tillräckligt stöd för att göra det.
Du menar alltså att det inte finns stöd för att män är naturligt mer maskulina och kvinnor mer feminina? Och vill du utöver det mena att även om du höjde blicken från kvinnans bröst och istället såg henne i ögonen när du pratade med henne, så skulle du fortfarande inte se att dessa skillnader manifesteras psykologiskt likaväl som fysiskt?
för att det är en tradition, typ julafton. ingen skulle någonsin fråga; ska vi skita i att fira julafton? på samma sätt borde ingen fråga om kvinnan ska ta mannens namn eller inte. hehe :DTraditioner är fint så länge alla är med på det, vad jag inte fattade var varför man om som tjej råkar vara fäst vid sitt efternamn och vill behålla det skulle skicka budskapet att man därför inte älskar sin man på riktigt.
Det kändes bara som om diskussionen hade flummat bort sig lite väl i evolutionsbiologi och genusteori.
Mina påståenden utgår ifrån enkla observationer, som jag t.ex. visat i mitt svar till Tolkia. I hela det inlägget har jag hållit mig till det metafysiska och epistemologiska. Vetenskapligt blir det först när man börjar studera skillnaderna mer ingående.
Jag ser inte vad det metafysiska kommer in. "Dålig" vetenskap betyder inte automatiskt att det blir metafysiskt spekulerande.
"Vi behöver endast se till en direkt konceptuell nivå för att förstå att skillnaderna i hur vi är skapta påverkar våran psykologi. Sen lär det finnas diverse biologiska faktorer som har en stor påverkan på det hela(hormoner och hjärnans konstruktion t.ex.), men det är egentligen inte det viktiga. Vi behöver egentligen bara se att vi är annorlunda och hur detta yttrar sig."
Båda påståendena där är något för vetenskapen. Hur är vi annorlunda och hur yttrar det sig.
Du menar alltså att det inte finns stöd för att män är naturligt mer maskulina och kvinnor mer feminina? Och vill du utöver det mena att även om du höjde blicken från kvinnans bröst och istället såg henne i ögonen när du pratade med henne, så skulle du fortfarande inte se att dessa skillnader manifesteras psykologiskt likaväl som fysiskt?
Hur menar du nu? Nej, om jag skulle bortse från det fysiska så skulle jag inte garantera att jag skulle se skillnad enbart med hjälp av konversation. Det kan göras rätt tydlig på forum om en kvinna inte väljer att ha ett kvinnligt nick/avatar eller avslöjar sig på uppenbara saker som att prata om när de födde deras barn. Det är inte alltid lätt att avslöja könet då.
Hur som helst, även om man ser psykologiska skillnader (vilket jag nog anser finnas) så är det ganska svårt att definiera vilka de är, hur de kan generaliseras samt hur de yttrar sig.
Ignatius72
2008-07-14, 21:35
Germund Hesslow (professor i neurofysiologi) påstod på en föreläsning att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor (dvs mer än de uppenbara) genusfilurerna bland studenterna ville få honom avstängd för hans uttalanden. Rektorn vågande inte säga emot och mumlade något om att han var lite av en dinosaurie. Vart vill jag komma med detta? Inte så långt, vi är olika, skillnaderna är större än sociala konstruktioner, även om det inte är obetydligt.
On topic, min fru heter som jag och det tycker jag känns bra. jag är inte mycket för traditioner i vanliag fall, men i just detta fall så kändes det som det mest naturliga.
Jag ser inte vad det metafysiska kommer in. "Dålig" vetenskap betyder inte automatiskt att det blir metafysiskt spekulerande.
"Vi behöver endast se till en direkt konceptuell nivå för att förstå att skillnaderna i hur vi är skapta påverkar våran psykologi. Sen lär det finnas diverse biologiska faktorer som har en stor påverkan på det hela(hormoner och hjärnans konstruktion t.ex.), men det är egentligen inte det viktiga. Vi behöver egentligen bara se att vi är annorlunda och hur detta yttrar sig."
Båda påståendena där är något för vetenskapen. Hur är vi annorlunda och hur yttrar det sig.
Det är inte frågan om dålig vetenskap utan om observationer, och här kan vi faktiskt observera skillnader som yttrar sig i den polaritet som existerar.
Hur menar du nu? Nej, om jag skulle bortse från det fysiska så skulle jag inte garantera att jag skulle se skillnad enbart med hjälp av konversation. Det kan göras rätt tydlig på forum om en kvinna inte väljer att ha ett kvinnligt nick/avatar eller avslöjar sig på uppenbara saker som att prata om när de födde deras barn. Det är inte alltid lätt att avslöja könet då.
Hur som helst, även om man ser psykologiska skillnader (vilket jag nog anser finnas) så är det ganska svårt att definiera vilka de är, hur de kan generaliseras samt hur de yttrar sig.
I alla lägen gör man inte det, nej. Jag tycker visserligen det märks ibland även om personen är helt anonym vilket kön denne har. Skillnaderna är dock givetvis inte så uppenbara att allt som sägs avslöjar ens kön. Diskuterar man däremot ämnen som sexualitet så... tja, kvinnor och män fungerar väldigt annorlunda på den punkten. Det är olika sidor av samma mynt; båda är väldigt annorlunda men fullt kompatibla.
Sen är det givetvis svårt att definiera skillnaderna på ett tydligt sätt. Problemet är att pekar man på specifika egenskaper som utmärkande så kan man även peka på att de besitts av båda könen, fast på annorlunda sätt.
Typiska manliga egenskaper är t.ex. styrka och mod. Primitiva kulturer har rentav manbarhetsritualer för att sätta det på prov. Men det betyder ju inte att kvinnor är svaga och fega. Den starkaste och modigaste person jag träffat har rentav varit en kvinna, men hon var inte det minsta manlig någonstans. Egenskaperna är de samma men yttrar sig annorlunda.
Och här är väl liksom hela grejen, att kvinnor dras till den maskulina manifestationen av vissa egenskaper medan män dras till det feminina. Tyvär är det svårt att konkretisera något så väldigt abstrakt och det enklaste sättet att förstå det är att faktiskt observera det.
för att det är en tradition, typ julafton. ingen skulle någonsin fråga; ska vi skita i att fira julafton? på samma sätt borde ingen fråga om kvinnan ska ta mannens namn eller inte. hehe :D
Klart man kan sluta fira jul. Det finns ganska många som har gjort.
På samma linje tycker jag att man såklart ska välja efternamn efter eget huvud. Gillar man det man har och vill, av vilken anledning det än må vara, behålla det så gr man det. Vill man byta gör man det. Det gäller både män och kvinnor. Jag tycker att äktenskapet borde handla om mer än vilket efternamn man har (och mindre än som ett bevis att manligheten erövrat kvinnligheten som i Yes värld.)
Hm.
*ler lite*
Du skulle väldigt gärna få utveckla lite mer exakt på vilket sätt som jag inte skulle ha "annamat min kvinnlighet fullt ut"?
Det vore lite intressant att höra om..
Jag skulle nog snarare vilja säga att folk upplever mig överlag som extremt kvinnlig i vilken "typ" jag är , både män som kvinnor, om man nu SKULLE sätta sig och placera människor i olika typer av fack efter hur stereotypt kvinnliga de är och hur "rätt eller fel" det nu vore.
För du måste ju förstå att det även är stereotyp bild som du pratar om och absolut inte en sanning om ett helt kön.
Mitt liv handlar väldigt mycket tex om kost, träning, kläder mode och liknande.
Jag är utbildad med hår , naglar och make up och hller på med salonger.
Jag bryr mig väldigt mycket om hur jag er ut och enligt väldigt många män så är jag den mest stereotypt kvinnliga kvinna som de någonsin har träffat eller som de har känt.
Både i mina tankesätt, vem jag är och hur jag väljer att leva mitt liv samt i mitt sätt se på saker tolka saker både känslomässigt,bildligt och liknande.
Jag är väldigt enormt populär bland män och spenderar halva mitt liv känns det som ibland med att ignorera dem eller med fräsa av idioiter som inte kan sluta hänga efter mig eller bete sig med normal hyfs.
Kan du specifiera på vilket sätt du anser att jag bryter emot något som enligt dig vore mer kvinnligt genom att inte dyrka en man?'
Jag dyrkar INGEN någonsin.
Det skulle möjligtvis vara mig själv då. Att dyrka en annan människa anser jag var under min intelligensnivå.Särskilt som att jag desutom sällan träffar varken män eller kvinnor som på något sätt skulle få mig att vilja dyrka dem.
Jag upplever mig snarare väldigt dyrkad av extremt många män väldigt ofta.
Bla för min kvinnlighet, attraktionskraft och även för min exremt oberoende personlighet.
Skulle det vara något okvinnligt enser du?
Och varför skulle egentlige NÅGON dyrka någon annan?
Det enda jag hör när män säger att kvinnor borde dyrka dem "endast för att de är män och hon är kvinna" är män som är livrädda för att se sig själva på ett objektivt sätt och kanske tex förstå att kvinnor inte har något som helst skäl til att dyrka dem mer än att dyrka någon annan.
Dvs inget skäl alls till det.
Låter för mig mer som att en väldigt massa män är väldigt missnjda med att kvinnor faktiskt inte tycker att ni har så väldigt mycket intressat att erbjuda rätt så ofta nu sedan vi inte MÅSTE vara med en man för att få äta mat och bo någonstans längre.
Låter mer som ett enda stort komplex hos män som inte kan förstå varför ni inte är så intressanta för kvinnor längre.
Sedan kvinnor fick lov att ha ett eget liv och inte måste hora för sin försörjning genom att stanna med en man hon inte tycker om längre.
Någon form av komplex för att dölja att ni egentligen innerst inne skulle vilja att nåon brydde sig om er som män men att ingen kvinna ni skulle vilaj ha vill ha gör det eller anser att ni skulle duga.
Du har kanske bara inte hittat en tillräckligt bra man som är värd din dyrkan. Eller så har du inte annamat din kvinnlighet fullt ut.
Sakta i backarna nu. Hur man värderar sig själv är en helt annat sak. På den punkten måste båda parter vara fullständigt själviska. Det är endast genom att sätta sig själv högst som man kan älska en annan människa. Så när jag talar om hur män och kvinnor bör vara så är det därför att de värderar sina egna liv högst.
Ja, båda parter måste någonstans vara på samma nivå. Min favoritfilosof Ayn Rand uttryckte det mycket bra(fast då gällde det mer specifikt kvinnliga presidenter):
Tycker du att jag antytt att det skulle handla om någon annat än kärlek?
På vilket sätt vore en sån deal idiotisk?
Fixerad är jag knappast. Vad det handlar om är endast en symbolisk handling, men den visar rätt tydligt vart kvinnan står.
Osäkerheten du talar om är inte från min sidan, utan snarare från den kvinna som inte kan tänka sig ta mannens namn. Det är trots allt giftemål vi talar om, vilket ju i sig är en symbollisk handling för att markera den mest fullständiga föreningen av två människor. En kvinna som inte vill ta sin mans namn markerar då rätt tydligt att hon inte är riktigt redo att bli hans man.
Det här har inget med äldre eller yngre generationer att göra. Frågan blir dock viktig just därför att den är traditionsbunden. Det är ju en vedertagen symbollisk handling, och det är därigenom den får sitt värde.
Vad anser du vara en sund kvinnosyn, mer exakt?
Det kan bli ett problem om man endast betraktar manligheten ur ett väldigt konkret perspektiv. Mannens roll är ju den starka, beskyddande och försörjande. Men, man kan väl försörja någon på annat sätt än rent materiellt. Det viktiga är också mannens karaktär vilket inte nödvändigtvis återspeglas av hur välbetalt jobb han lyckats få.
Tricklev
2008-07-14, 23:53
Mitt liv handlar väldigt mycket tex om kost, träning, kläder mode och liknande.
Jag är utbildad med hår , naglar och make up och hller på med salonger.
Jag bryr mig väldigt mycket om hur jag er ut och enligt väldigt många män så är jag den mest stereotypt kvinnliga kvinna som de någonsin har träffat eller som de har känt.
Jag upplever mig snarare väldigt dyrkad av extremt många män väldigt ofta.
Bla för min kvinnlighet, attraktionskraft och även för min exremt oberoende personlighet.
Någonstans i min personlighet så vill jag säga att om man är en perfekt stereotyp, så är det raka motsatsen till att vara extremt oberoende, det ger mig snarare vibbar av att vara så simpel och personlighetslös man kan.
Men det är bara en känsla jag får, det är förstås inte så.
Du får jättegärna även berätta för mig exakt VAD det skulle vara med en man som skulle få en kvinn att känn att hon skulle ha lust att dyrka honom?
Lite mer specifikt än att "han är en man" du vet.
I detalj vad ddet är med just en men som skulle var så beundransvärt som en kvinna skulle sakna och som gör att en man inte kan dyrka henne likaväl?
Om det nu verkligen ska beundras och dyrkas så väldigt mycket som du tycker att det ska göras dvs.
Det håller jag inte alls med om såvida person bara är den hon är utan att FÖRSÖKA att vara någonting "bara för att".
Jag är den jag är och trivs väldigt bra med både min persoblighet , mina intressen och allt annat i mitt liv. Det jag försökte säga med det jag skrev om mig själv var att han nog är rätt ensam om att se mig som okvinnlig även om jag dock själv för egen del inte bryr mig nämnvärt om jag så är varken manlig eller kvinnlig i andras ögon sålänge som jag är mig själv och mår bra.
Jag har av naturen alltid varit den typen av tjej som setts som väldigt kvinnlig i hur jag är av min omvärld och jag värderar inte det som sak varken hit eller dit. När jag var liten brydde jag mig mest om Barbie , My Little Ponyhästar ,att rita och mina små djur jag hade hemma och nu är jag är vuxen så älskar jag kläder, mode , hår , smink, sådant.
Men jag försöker inte att vara en steretyp på något sätt.
Jag är bara mig själv och inget annat och anser inte att man ska försöka att vara något annat heller efter vad andra skulle anse vara "bäst" eller "rätt" att vara.
Förstår du?
Någonstans i min personlighehttp://www.kolozzeum.com/forum/images/smilies/flex.gif
*flex*t så vill jag säga att om man är en perfekt stereotyp, så är det raka motsatsen till att vara extremt oberoende, det ger mig snarare vibbar av att vara så simpel och personlighetslös man kan.
Men det är bara en känsla jag får, det är förstås inte så.
Jag kan ju även för ren utbildnings skulll upplysa vissa , lite mindre upplysta, personer här inne om att homosexuella män inte alls på något sätt lekar man och kvinna i sin relationer med varandra eftrsom de är två stycken MÄN och eftersom de båda då tänder på och blir kära i MÄN och att det är just därför som de ju även kallas för just bögar, homosar, homosexulla eller vad man nu vill välja för ord att beskriva dem med.
Man som gillar man = homo.
Ingen leker man eller kvinna det minsta då både tycker om män.
Sedan är vissa homosexuella lite mer typsikt femenina än andra, och andra är det inte på något sätt och de är inte alls tillsammans i par efter vem som är typiskt femenin och vem som är typiskt manlig.
Det är till och med ganska ofta så att de homosexuella män som är lite mer stereotypt femenint lagda ofta är lite mindre populära som tilltänkt partner bland homosexuella män då de oftast är närmare en man som tänder på andras mäns sexuall idealtyp av man oavsett om han själv är den ena eller andra typen själv.
Självklart så finns det även de homosexulla män som föredrar en mer stereotypt femenin typ av man men det är inget som hör ihop med att han själv måste vara det motsatta eller att de på något sätt lekar man och kvinna.
De är två män, som båda gillar män och som tyker om varandra.
Finns inget som har med kvinnoroll att öra på något sätt i det.
Det är just därför de kallas för homosexualla män.
Därför att de tänder på att var två män tillsammans och inget annat.
De flesta homosexuella män är inte heller femenint lagda så som de flesta heterosexuella människor tycks tro.
En mindre del är det och det är dem du vet om att de är homosexuella för att de märker det på dem och det är dem som media mest fkuserar på då de anses roligare och mer avikande från normen än de andra homosexualla anses vara. dvs roliagre tv och liknande.
Och jag "tror" eller "spekulerar" ingenting här nu.
Jag vet hur det ligger tillcoh jag både känner och har känt många homosexuella män i mitt liv. Likväl lesbiska kvinnor.
En parantes bara. Off topic.
En typsikt femenin man är ofta i vissa situationer längre ifån en homosexuell mans idelatyp av man.
..ska det stå.
Skrev fel. :)
Det finns även många stereotypt femenina heterosexuella män som inte på något sätt är homosexuella men som ändå är mer lagda åt vad som anses att var mer klassiskt och stereotypt kvinnligt betende och tänkande.
Skillnaden där är att den typen av män sällan är sig själva och i många fall låtsas att de är någon helt annan än de är av rädsla för att vara avikande, bli kallad för bög och liknande typer av tryck ifrån samhället som går ut på att en man måste lev upp till en uppsatt mansroll hela tiden istället för att få vara sig själv som en hel människa istället.
Hatet emot det som det ibland mindre upplysta samhället kan se på som avikande, konstigt och fel.
Sedan så finns ju även de män som stuntar helt i det och mår alldelse utmärkt och väldigt bra utan den typen av mansroll hängande över sig när de inte känner att de passar in i den eller att de vill leva sin liv så begränsat om det inte känns rätt för dem.
Hm.
*ler lite*
Du skulle väldigt gärna få utveckla lite mer exakt på vilket sätt som jag inte skulle ha "annamat min kvinnlighet fullt ut"?
Det vore lite intressant att höra om..
Jag skulle nog snarare vilja säga att folk upplever mig överlag som extremt kvinnlig i vilken "typ" jag är , både män som kvinnor, om man nu SKULLE sätta sig och placera människor i olika typer av fack efter hur stereotypt kvinnliga de är och hur "rätt eller fel" det nu vore.
För du måste ju förstå att det även är stereotyp bild som du pratar om och absolut inte en sanning om ett helt kön.
Mitt liv handlar väldigt mycket tex om kost, träning, kläder mode och liknande.
Jag är utbildad med hår , naglar och make up och hller på med salonger.
Jag bryr mig väldigt mycket om hur jag er ut och enligt väldigt många män så är jag den mest stereotypt kvinnliga kvinna som de någonsin har träffat eller som de har känt.
Både i mina tankesätt, vem jag är och hur jag väljer att leva mitt liv samt i mitt sätt se på saker tolka saker både känslomässigt,bildligt och liknande.
Jag är väldigt enormt populär bland män och spenderar halva mitt liv känns det som ibland med att ignorera dem eller med fräsa av idioiter som inte kan sluta hänga efter mig eller bete sig med normal hyfs.
Kan du specifiera på vilket sätt du anser att jag bryter emot något som enligt dig vore mer kvinnligt genom att inte dyrka en man?'
Jag ska utveckla det mer senare, men det okvinnliga draget kommer från ditt förhållande gentemot män och inte från hur attraktiv och feminin du lyckas framstå. Från din beskrivning tvivlar jag inte på att du är en mycket vacker och feminin kvinna, i varje fall när det gäller just den biten.
Jag dyrkar INGEN någonsin.
Det skulle möjligtvis vara mig själv då. Att dyrka en annan människa anser jag var under min intelligensnivå.Särskilt som att jag desutom sällan träffar varken män eller kvinnor som på något sätt skulle få mig att vilja dyrka dem.
Du betraktar begreppet dyrka på ett felaktigt vis. Det är inte frågan om den blinda religiösa dyrkan av någonting. Vad det istället är frågan om är dyrkan av de bästa egenskaperna man kan hitta hos en människa, det är en dyrkan av det heroiska hos en man. För att över huvud taget kunna uppskatta det fullt ut krävs det att betraktaren själv lever upp till samma nivå. Det är inte dyrkan som i form av blind underkastelse utan dyrkan av en jämlike.
Jag upplever mig snarare väldigt dyrkad av extremt många män väldigt ofta.
Bla för min kvinnlighet, attraktionskraft och även för min exremt oberoende personlighet.
Det tror jag säkert, och ingen av dessa beundrare kommer någonsin vara män nog för dig. Eller har jag fel? Jag kan inte på något sätt föreställa mig att du skulle vara attraherad av dessa personer.
Skulle det vara något okvinnligt enser du?
Och varför skulle egentlige NÅGON dyrka någon annan?
Okvinnligt eller så har du inte hittat någon som är man nog.
Det enda jag hör när män säger att kvinnor borde dyrka dem "endast för att de är män och hon är kvinna" är män som är livrädda för att se sig själva på ett objektivt sätt och kanske tex förstå att kvinnor inte har något som helst skäl til att dyrka dem mer än att dyrka någon annan.
Dvs inget skäl alls till det.
Det är inte frågan om att säga att kvinnor borde dyrka en "bara för att". Det är inte frågan om någon slags osäkerhet. Tvärtom så betyder det att man endast kan få de bästa kvinnorna genom att själv uppvisa de allra bästa egenskaperna. Låter det som en osäker man som konstaterar det? En man måste vara värdig denna dyrkan.
Låter för mig mer som att en väldigt massa män är väldigt missnjda med att kvinnor faktiskt inte tycker att ni har så väldigt mycket intressat att erbjuda rätt så ofta nu sedan vi inte MÅSTE vara med en man för att få äta mat och bo någonstans längre.
Varför låter det som att en väldig massa män skulle vara missnöjda över något sådant? Personligen vet jag exakt vad jag har att erbjuda en kvinna, så det kan inte vara mig du räknar till den kategorin i varje fall.
Låter mer som ett enda stort komplex hos män som inte kan förstå varför ni inte är så intressanta för kvinnor längre.
Sedan kvinnor fick lov att ha ett eget liv och inte måste hora för sin försörjning genom att stanna med en man hon inte tycker om längre.
Någon form av komplex för att dölja att ni egentligen innerst inne skulle vilja att nåon brydde sig om er som män men att ingen kvinna ni skulle vilaj ha vill ha gör det eller anser att ni skulle duga.
Oj, det råder ingen nåd på psykologiseringarna idag.
Vad du visar är bara att du inte alls förstår vad det är jag pratar om. Du har inte ens något begrepp om det utan drar genast till med den fruktansvärda missuppfattningen att jag menar på att kvinnor skulle vara osjälvständiga slavar för män. Detta trots att jag flera gånger pekat på att så inte alls är fallet.
Apropå det sista så... tja, det är väl självklart att män vill att deras kvinnor bryr sig om dem som män? Precis som du förhoppningsvis vill att din man bryr sig om dig som kvinna. Varför skulle man inte vilja det, och varför skulle det vara fel att vilja det?
---
Så, till det där som skulle vara okvinnligt då...
När det gäller sexualitet så har vi det maskulina och feminina. Det maskulina är strävan efter det heroiska, och till det hör även strävan efter den bästa kvinnan som blir som en del av mannens dygd. Det feminina är istället en slags hjälte-dyrkan. Och som jag skrev tidigare är det inte frågan om någon slags blind religiös tillbedjan - tvärtom. Bara för en sån man, som representerar det allra högsta värdet, kan hon helt ge sig hän.
Här finns också en viktig implikation när det gäller just sex. För en man kan en kvinna vara ett mål att uppnå, ett värde att eftersträva. När en man väl får kvinnan så har det också gått väldigt linjärt ihop med de andra värdena i en mans liv. För kvinnor är det annorlunda.
Kvinnor kan ha massa olika värden i livet att sträva efter, precis som för män. Det finns dock ett undantag, och det är sexuellt. När Mr. Perfect kliver in på arenan så släpper kvinnan allt det där och hänger sig åt mannen. Och här är det så att kvinnor främst svarar på "input"(givetvis då inte viljelöst), vilket även är en anledning till att det inte blir lika mycket sex i lesbiska relationer.
Det hela kan liknas vid att köra bil längs med en landsväg. För män är det bara att gasa på utan problem. En kvinna måste dock stanna bilen, stänga av motorn, kliva ur och njuta av den fina utsikten. Det blir en liten "detour" från allt annat.
Så vad skulle isåfall vara okvinnligt i ditt beteende då? Jo, att inte släppa taget och hänge sig till mannen. Antingen är det genom att hålla tillbaks och fokusera på andra saker eller så har du inte träffat en man som verkligen kan sätta igång dom känslorna hos dig.
Barnet får automatiskt mammans namn om man inte är gifta, så oftast har de väl det eller så får de dubbelnamn (typ nilsson-ekblad), det är mina syskonbarn vars föräldrar inte är gifta.
Mja automatiskt är det inte, min son tex fick MITT efternamn istället för den ömma moderns namn då det va jag som skickade in papprena och skrev mitt namn och inte hennes :D
Så mao det namn som står på papprena som skickas in till berörd myndighet är det namn som blir till efternamn på barnet.
Nitrometan
2008-07-15, 06:34
När det gäller sexualitet så har vi det maskulina och feminina. Det maskulina är strävan efter det heroiska, och till det hör även strävan efter den bästa kvinnan som blir som en del av mannens dygd. Det feminina är istället en slags hjälte-dyrkan.
Va?
Kan du utveckla det här?
Män strävar efter det heroiska när det gäller sex?
Och på motsvarande sätt skulle kvinnor syssla med nån slags hjältedyrkan i sexlivet?
Hur har du kommit på det? Var har du fått det ifrån?
Vad betyder "heroisk" och "hjältedyrkan" för dig i detta sammanhang?
Från SAOB om heroisk:
1) i sht hist. som har avseende på heroer l. halvgudar, hjälte-. Heroisk tidsålder, den tid var*under ett folks (i sht de gamla grekernas) hjälte*sagor tänktes hava tilldragit sig.
2) som liknar en hjälte l. en hjältes, hjälte*lik; utmärkande för en hjälte; upphöjd; äv. över*gående i bet.: (hjälte)modig, tapper; numera i sht om karaktär, egenskap o. d.; förr äv. om person: som höjer sig över mängden genom ly*sande egenskaper, nobel, ädel, storsinnad.
Dyrka, tillbedja, vörda, beundra någon eller något.
Nitrometan
2008-07-15, 06:39
Och här är väl liksom hela grejen, att kvinnor dras till den maskulina manifestationen av vissa egenskaper medan män dras till det feminina. Tyvär är det svårt att konkretisera något så väldigt abstrakt och det enklaste sättet att förstå det är att faktiskt observera det.
Nu har du hållit på i ganska många sidor att svamla om de här skillnaderna.
Kan du inte försöka komma med nåt konkret?
"det enklaste sättet att förstå det är att faktiskt observera det"
Men många verkar ju inte se samma saker som du. Snälla, försök förklara.
Tar gärna tjejens efternamn eftersom mitt eget är ganska vanligt, funderar även på att välja moderns släktnamn så det inte dör ut även om det har "lite" utländskt klang...
Spelar det någon roll egentligen, finns många som spontant bytt efternamn genom åren av olika anledningar.
sabenada
2008-07-15, 09:31
Jag får intrycket av att Trance och Yes missförstår varandra för att de använder ordet "metafysik" olika. Yes använder ordet i dess filosofiska betydelse, medans Trance verkar tolka det på det sätt som beskrivs i det här Wikipedia-utdraget:
the term "metaphysics" has also been employed by non-philosophers to refer to "subjects that are beyond the physical world"
http://en.wikipedia.org/wiki/Metaphysics
Spelar ingen roll.
Min fru tog mitt efternamn när vi gifte oss.
Men ingen av oss hade speciella eller bra efternamn heller för den delen och ändringen var inte så stor.
Skulle hon haft något udda och bättre efternamn så hade vi nog tagit det istället.
Hur har du kommit på det? Var har du fått det ifrån?
Vad betyder "heroisk" och "hjältedyrkan" för dig i detta sammanhang?
Från SAOB om heroisk:
Dyrka, tillbedja, vörda, beundra någon eller något.
Ärligt talat, var får du dina FRÅGOR ifrån? Kan du hänvisa till någon källa, förutom trots?
Sätt upp en tes eller förklaringsmodell för att bemöta Yes istället för att gnälla som en argbigga.
Yes:
De som inte har förstått vid det här laget kommer troligtivs aldrig att greppa din syn och angreppsvinkel. Att du ens ödslar tid på att förklara för en till synes undermålig (dock feminin) kvinna - förstår jag inte. Det känns oerhört omanligt att med rim och reson försöka nå fram med ett budskap till kvinnligheten. Eller, i och för sig, du är kanske heroisk genom att bemöta människan/individen (inte kvinnan) 12345 i dina ädla försök att förkunna rätt och fel?
Det är just där man stöter på problem som hjälte. Du måste i första hand se till människan. Manligheten bemöter kvinnligheten först i ett tredje skede, annars blir du inte mycket mer än ett vandrande manlighetskomplex alternativt en krigare.
1. Tro
2. Mänsklighet
3. Manlighet
Du bör tro på rätt och fel i först hand, för att kunna handla i enlighet med en hjältekod. Det är också ett krav att du ser till mänskligheten samt individer före manligt respektive kvinnligt, för att inte bli en kvinnohatare. Först på tredje plats kommer könsidentiteten för att heroismen ska kunna praktiseras.
Att hjälte & dyrkan-statusen skulle uppstå först vid föreningen mellan man och kvinna kan dock vara ett alternativ. Ingen skulle då kunna vara heroisk på egen hand, utan först när personen ses i kvinnans ljus. Den ultimata mannen är då en kraftfull krigare helt utan riktning och mål. Han är arg, missförstådd och vill krossa allt tänkbart motstånd. Kvinnan pekar på mänskligheten och ser en värld av kärlek och omtanke. Om hon är skicklig och tillräckligt vacker når mildheten hela vägen in i det pansarbeklädda krigarhjärtat.
Vad försöker jag säga? Manligheten har inget syfte eller mål tills den dagen rätt kvinna bekräftar hans värde, därför bygger vi skyskrapor och cyklar Tour De France.
OT:
Det efternamn som rimligen ger bäst förutsättningar för avkomman bör användas. Ta ett nytt eller bli adlad, om det känns förnuftigt.
Tour de France.
Cyklister: Förlåt mig. Jag ska raka delar av benen för att botgöra.
Manligheten: Förlåt mig, jag odlar skägg för att kompensera.
Fast jag behöver ingen "hjälte" i mitt liv.
Jag är fullt kapabel att ta hand om mig själv och behöver ingen annan än mig själv på något sätt.
Och jo, jag tycker om vissa av de män som dyrkar mig efter hur de är som människor samt efter hur de ser ut rent fysiskt då jag anser det attraktivt.
Men jag bheöver inte dem som någon typ av hjälte för det.
jag kan uppskatta och tycka om deras sällskap för det och tycker inte på något sätt att det vore någon typ av mindre kärlek för att jag inte behöver en hjälte i mitt liv.
Min hjärna och allt annat släpper inte alls allt annat så fort ja-g träffar en man och jag är forfrande inte intressera av att ha en hjälte.
Dock trevligt sällskap eller vad man nu ska kalla det.
Sedan så vill jag fortfarande att du mer spceifikt i detalj förklarar för mig exakt vad en man skulle ge mig för typ av hjältemod som jag inte redan sjlv har skaffat mig genom att älska mig själv och utveckal mitt eget liv?
Spelar inte så stor roll hur bra han ser ut, hur smart han är eller hur fin han är som person.
jag känner mig ändå aldrig som någon som bheöver något typ av hjälte eller vad jag som frisk och intelligent människa skulle med det till.
Helt skilda saker.
Att lesbiska iland har mindre sex brukar lite skämtsamt kallas för "lesbiska sängkammardöden" och har mer att göra med att när två kvinnor ät illsammans så kan närhetn och intomiteten bli så pass intensiv att spänningen ibland behöver arbetas lite på.
Inget som har med avsaknad av en man att göra som sak då ingen av dem skulle få ut ett minsta dugg av att ha en man i sina liv.
Sedan att motsaten kan ske bland homsexuella män är också ett resultat av typsikt manlgia hjärnor och synsätt. dvs för lite intimitet och närhet och fö mycket sex.
Det har dock inget med hjältedåd att göra alls.
Man jag väl även lägga till att det inte beyder att homosexuella män är mer sefixerade än vad andra heterosexuella män är.
De råkar bara slippa komma överens med en kvinan för att få ligga utan är tillsammans med en man som fungerar lika manligt han.
Ingen större skillnad på deras sexlust ifrån hetrosexulla män däremot som sak.
Mitt utseende är heller inget som jag bryr mig om för att män ska tycka om mig, utan något jag bryr mig om ven fåfänga och hur jag gillar att se mig själv.
jag lockar heller inte män.
Män kommer vare sig jag vill eller inte och sedan väljer jag.
Inget annat.
Bryr mig faktikst rätt så lite och tycker jag om någon så gör jag väl det för att han fyller en trevlig funktion som människa och inte för att han är min "stora hjälte" på något sätt.
Va?
Kan du utveckla det här?
Män strävar efter det heroiska när det gäller sex?
Och på motsvarande sätt skulle kvinnor syssla med nån slags hjältedyrkan i sexlivet?
Hur har du kommit på det? Var har du fått det ifrån?
Vad betyder "heroisk" och "hjältedyrkan" för dig i detta sammanhang?
Från SAOB om heroisk:
Dyrka, tillbedja, vörda, beundra någon eller något.
Det var lite dumt skrivet av mig därför att det reflekterar min syn på människor. Förhållandet kommer visserligen vara lika, men man kan se på det i helt olika termer. Vad vet jag, vissa kvinnor kanske innerst inne dyrkar det som de finner motbjudande hos alla män. Jag vet inte. Vad som manifesteras och vad som dyrkas hör dock till bådas syn på manlighet. För egen del har jag en väldigt positiv syn på den biten.
Män bör i varje fall sträva efter det heroiska vad gäller hela deras liv, och finna en kvinna som matchar en hör till denna strävan. Men det jag egentligen försöker belysa är skillnaden i förhållandet man och kvinna. Det tycker jag framgår om man väljer att läsa mer än enstaka stycken.
Och vad gäller dyrkan så har jag vid flera tillfällen klargjort vad jag menar.
Nitrometan
2008-07-15, 11:38
Ärligt talat, var får du dina FRÅGOR ifrån? Kan du hänvisa till någon källa, förutom trots?
Källa till frågor? :confused:
Jag undrar och vill få förklaringar för att Yes bara svamlar. Han har inte kunnat presentera ett konkret exempel på vari den psykologiska skillnaden mellan man och kvinna skulle bestå. Bara sagt att skillnaden finns, det kan man observera.
Jag vill veta vad Yes menar. Jag förstår inte vad han pratar om.
Ärligt talat? Men om du ljuger då?
Sätt upp en tes eller förklaringsmodell för att bemöta Yes istället för att gnälla som en argbigga.
Nej, det är Yes som behöver förklara sig först. Annars finns det inget att bemöta.
Argbigga? Sjysst diss. Den var bra.
Nitrometan
2008-07-15, 11:42
Män bör i varje fall sträva efter det heroiska vad gäller hela deras liv, och finna en kvinna som matchar en hör till denna strävan. Men det jag egentligen försöker belysa är skillnaden i förhållandet man och kvinna. Det tycker jag framgår om man väljer att läsa mer än enstaka stycken.
Det är det jag tycker inte framgår. Du säger att det finns skillnader. Men inte vari de består. Då finns väldigt lite utymme att diskutera eftersom det finns alltför mycket att missuppfatta eller gissa sig till.
T.ex. denna mening: "Män bör i varje fall sträva efter det heroiska vad gäller hela deras liv" - Vad menar du med det?
Och vad gäller dyrkan så har jag vid flera tillfällen klargjort vad jag menar.
Japp. Den biten tror jag är klar. Jag vet vad du menar. Tror jag. Dyrkan fast bara lite. Men jag håller inte med dig.
Edit: Tack, förresten. kan nästan stryka min post ovan. Nu kom du med iaf lite mer förklaringar.
Jag kan lägga till också gällande homosexuella relationer att de ibland upplevda och påvisade skillnadrena mellan två män och två kvinnor inte på något sätt heller måste vara eller upplevas som ett problem för de homosexuella som lever i sina relationer om den typen av betende skulle existera i just deras relation.
Som bekant så gillar ju väldigt många män en väldigt sexuellt relation extremt mycket ( oavsett om de nu är homo eller heterosexualla) och många kvinnor älskar ( oavsett homo eller heterosexuella) älskar en mer intim , nära relation som inte är så överdrivet baserad på det rent sexuella.
Eller inte. helt beroende på vem man själv nu är och inte är som person.
Så då är ju frågan hur väldigt "fel" det hela nu skulle vara?
Och varför det skulle vara något fel alls med det.
Vilket det självklart inte är med något av det på något som helst sätt möjligt.
Jag vill fortfarande veta vad jag skulle med en hjälte till?
Istället för att ha en väldigt snygg , trevlig man som jag är väldigt sexuellt attraherad till och som jag tycker om att umgås med.
Och vad det är som han skulle kunna tillför mig mer än det som jag inte redan har tillfört mig själv genom att älska mig själv och genom att själv utveckla mitt eget liv helt på egen hand?
Och vad det är som han skulle kunna tillför mig mer än det som jag inte redan har tillfört mig själv genom att älska mig själv och genom att själv utveckla mitt eget liv helt på egen hand?
Att utvecklas tillsammans?, de är ganska lätt att dra på sig konstiga later när man är solo och bara ror om sig själv.
Sen sitter man där 40+ med 12 katter och folk pekar på en.
Sen sitter man där 40+ med 12 katter och folk pekar på en.
Brrr!! Fyfasen, nu går jag och gifter mig.
Är det någon som vill bli min fru? Platoniskt funkar. Jag har en bostadsrätt, rakade ben och luktar alltid gott. Gillar långa promenader och du får ta precis vilket efternamn som helst.
Jo, visst kan man utvecklas tillsammans med en man.
Självklart. Varför skulle man inte kunna det?
Det jag däremot undrar är varför han skulle behöva vara min hjälte just för att man skulle kunna göra det?
Och inte vara en man jag älskar bara för den han är så som han älskar mig för den jag är.
Och varför jag skulle BEHÖVA honom för att utvecklas till skillnad ifrån att VILJA ha honom där.
( Vilket jag knappast BEHÖVER för att utvecklas).
Ser du skillnaden?
Jag ser inte vad just en hjälte skulle ha med saken ett göra då jag inte behöver eller vill ha någon sådan.
Att utvecklas tillsammans?, de är ganska lätt att dra på sig konstiga later när man är solo och bara ror om sig själv.
Sen sitter man där 40+ med 12 katter och folk pekar på en.
Jo, visst kan man utvecklas tillsammans med en man.
Självklart. Varför skulle man inte kunna det?
Det jag däremot undrar är varför han skulle bheöva var min hjält just för att man ska kunna göra det?
Och varför jag skulle BEHÖVA honom för att utvecklas till skillnad ifrån att VILJA ha honom där.
( Vilket jag knappast BEHÖVER för att utvecklas).
Ser du skillnaden?
Absolut, jag har inte argumenterat om valfriheten heller, jag är helt med på det.
Jag ser inte vad just en hjälte skulle ha med saken ett göra då jag inte behöver eller vill ha någon sådan.
Det är ganska tydligt att du och Yes inte har riktigt samma uppfattning om begrepp som hjälte, dyrka, etc. Ni kanske skulle köra detta som en rent semantisk debatt? Det är dessutom ganska tydligt att du är bättre än män. Grattis, eller vad man ska säga..
Absolut, jag har inte argumenterat om valfriheten heller, jag är helt med på det.
Jo, det är just det där med en hjälte som jag inte förstår hela syftet med.
Jag ser inte män som hjältar på något sätt.
Jag ser på män som antingen snygga eller fula, som bra människor värda min tid eller inte, trista eller som intressanta.
Inget annat.
Och jag ser då heller inte alls på något sätt VARFÖR jag skulle behöva ta hans efternam för att inte kränka honom som man och människa då han knappast skulle behöva ta mitt efternamn.
Jag ser liksom inte riktigt poängen där och tycker att den typen av män lever lite i en egen egocentisk fantasivärld av vem de önskar att de vore istället för att leva som en bra man och människa som inte tror att universum utgår ifrån honom själv och att allt skulle kretsa kring honom här i världen bara för att han råkar ha en ding dong mellan benen och kan lyft mer på gymmet än de flesta kvinnor kan.
Jag vill fortfarande veta vad jag skulle med en hjälte till?
Istället för att ha en väldigt snygg , trevlig man som jag är väldigt sexuellt attraherad till och som jag tycker om att umgås med.
Och vad det är som han skulle kunna tillför mig mer än det som jag inte redan har tillfört mig själv genom att älska mig själv och genom att själv utveckla mitt eget liv helt på egen hand?
Det skulle innebära det absolut högsta värde du kan se hos en annan människa, och att kunna ha en sådan man slår samtidigt an på det bästa som finns hos dig. Vad ska du med någon sådan till? Jo, för att uppleva den allra högsta formen av kärlek. Vad annars?
Behöver du det? Säkerligen inte, du överlever förmodligen helt ensam om du nu vill det. Vill du ha det? Tja, det är helt upp till dig men jag tycker då att alla borde vilja det.
Vad exakt en man kan tillföra just dig är det dock bara du själv som kan svara på.
Jag har aldrig sagt att jag är bättre än vad män är.
Jag ser bara inte varför jag skulle se upp till dem som om de vore bättre än mig för de sakens skull när jag inte har något som hellst skäl till att göra det.
Det är faktiskt inte alls samma sak på något sätt överhvudtaget.
Det är ganska tydligt att du och Yes inte har riktigt samma uppfattning om begrepp som hjälte, dyrka, etc. Ni kanske skulle köra detta som en rent semantisk debatt? Det är dessutom ganska tydligt att du är bättre än män. Grattis, eller vad man ska säga..
Men jag anser inte att den högsta formen av kärlek går ut på att ta någons efternamn för att se upp till honom mer än vad han ser upp till mig.
Jag anser att den högsta formen av kärlek handlar om att både ser det posetiva i varandra, med och likheter och olikheter utan att någon för den sakens skull har någon mer central roll i den andras liv för det.
Jag har heller aldrig sagt att jag inte vill ha en man som sak eller att det vore dåligt att ha det.
Jag tycker bara att din konstruktion av vad du anser vara den högsta formen av kärlek är mer en rubbad bild av könsroller än något som på något sätt berör äkta kärlek eller någon form av hög nivå alls.
Snarare en låg nivå som gör att äkta kärlek hålls tillbaka.
Äkta kärlek och den högsta nivån av kärlek som sak däremot anser jag vara något väldigt vackert.
Jag anser bara att du inte har den blekaste aning om vad det är.
Det skulle innebära det absolut högsta värde du kan se hos en annan människa, och att kunna ha en sådan man slår samtidigt an på det bästa som finns hos dig. Vad ska du med någon sådan till? Jo, för att uppleva den allra högsta formen av kärlek. Vad annars?
Behöver du det? Säkerligen inte, du överlever förmodligen helt ensam om du nu vill det. Vill du ha det? Tja, det är helt upp till dig men jag tycker då att alla borde vilja det.
Vad exakt en man kan tillföra just dig är det dock bara du själv som kan svara på.
Jo, det är just det där med en hjälte som jag inte förstår hela syftet med.
Jag ser inte män som hjältar på något sätt.
Jag ser på män som antingen snygga eller fula, som bra människor värda min tid eller inte, trista eller som intressanta.
Inget annat.
Och jag ser då heller inte alls på något sätt VARFÖR jag skulle behöva ta hans efternam för att inte kränka honom som man och människa då han knappast skulle behöva ta mitt efternamn.
Jag ser liksom inte riktigt poängen där och tycker att den typen av män lever lite i en egen egocentisk fantasivärld av vem de önskar att de vore istället för att leva som en bra man och människa som inte tror att universum utgår ifrån honom själv och att allt skulle kretsa kring honom här i världen bara för att han råkar ha en ding dong mellan benen och kan lyft mer på gymmet än de flesta kvinnor kan.
Ingen efter 1900 blankt tror längre på det här med en hjälte till kvinnans nöd, riddare som uppenbarar sig till kvinnan som är både rådlös och försvarslös.
Vardagshjältar finns allt i en helt annan bemärkelse. Tråden är skapad för att provocera en reaktion.
Ordet "hjältar" i detta borde ersättas med "riddare" för att räkna det som en politiskt korrekt fördom.
shadowfire
2008-07-15, 12:25
Jo, det är just det där med en hjälte som jag inte förstår hela syftet med.
Jag ser inte män som hjältar på något sätt.
Jag ser på män som antingen snygga eller fula, som bra människor värda min tid eller inte, trista eller som intressanta.
Inget annat.
Och jag ser då heller inte alls på något sätt VARFÖR jag skulle behöva ta hans efternam för att inte kränka honom som man och människa då han knappast skulle behöva ta mitt efternamn.
Jag ser liksom inte riktigt poängen där och tycker att den typen av män lever lite i en egen egocentisk fantasivärld av vem de önskar att de vore istället för att leva som en bra man och människa som inte tror att universum utgår ifrån honom själv och att allt skulle kretsa kring honom här i världen bara för att han råkar ha en ding dong mellan benen och kan lyft mer på gymmet än de flesta kvinnor kan.
Firar du jul? I sådana fall, varför, för att du tror på tomten eller för att du är djupt religiös? För du verkar inte ha anamat ordet "tradition" i varje fall.
Att ta karlns efternamn är en tradition och anses fortfarande vara hur vanligt som helst. På samma sätt som att gifta sig i kyrkan fast man inte är troende. Eller varför ska du gifta dig i huvudtaget? Det räcker väl att du har en snygg man som intresserar dig, så är allt frid o fröjd?
Sen har jag viss försåelse för att en killar gärna tar på sig hjälterollen, det finns tonvis med tjejer som gärna använder sig av "hjältar" för att göra vardagen bekväm, så det är nog inte alldeles lätt att veta när killen skall dra på sig stålmannenpyamasen eller inte.
Kan tyckas fel men det prakticeras rätt ofta.
Ingen efter 1900 blankt tror längre på det här med en hjälte till kvinnans nöd, riddare som uppenbarar sig till kvinnan som är både rådlös och försvarslös.
Vardagshjältar finns allt i en helt annan bemärkelse. Tråden är skapad för att provocera en reaktion.
Ordet "hjältar" i detta borde ersättas med "riddare" för att räkna det som en politiskt korrekt fördom.
Men jag talar inte om riddare och jag talar inte om att rädda stackars rådlösa och försvarslösa kvinnor.
Sen har jag viss försåelse för att en killar gärna tar på sig hjälterollen, det finns ronvis med tjejer som gärna använder sig av "hjältar" för att göra vardagen bekväm, så det är nog inte alldeles lätt att veta när killen skall dra på sig stålmannenpyamasen eller inte.
Kan tyckas fel men det prakticeras rätt ofta.
Jag talar inte heller om att ta på sig någon hjälteroll. Jag idkar inte heller samlag iklädd stålmannenpyjamas.
Det här är kanske vad begreppen innebär för dig. Att det heroiska är en Sir Lancelott i stålmannenpyjamas. Det är en innebörd som varken hör hemma i verkligheten eller vår tidsålder.
Men jag talar inte om riddare och jag talar inte om att rädda stackars rådlösa och försvarslösa kvinnor.
Jag talar inte heller om att ta på sig någon hjälteroll. Jag idkar inte heller samlag iklädd stålmannenpyjamas.
Det här är kanske vad begreppen innebär för dig. Att det heroiska är en Sir Lancelott i stålmannenpyjamas. Det är en innebörd som varken hör hemma i verkligheten eller vår tidsålder.
Det där är nog generellt vad de två ovan nämnda begreppen innebär för många om vi pratar om dem i sammanhanget könsroller, inte nåt i tolkning av dig.
Jag kom in sent som vanligt i tråden, jag kanske missat delar av inläggen dina.
Om jag firar jul så gör jag det endast för att jag tycker att det är mysigt och för att ha en trevlig och söt liten mysig ursäkt mitt i vinntern att hälsa på mina föräldrar eller annan släkt som jag kanske egentligen inte känner att jag har så väldigt mycket gemensamt med men som ändå kan vara skojsigt att se hur de mår osv med.
Så ingen har trillat av pinnen du vet tex sedan sist man såg dem utan att man har tänkt på det.
:)
Sedan är det ganska mysigt att fira jul med en pojkvän också. Ge lite presenter till varndra och var allmänt julmysig någon dag sådär i december när det är skitkallt ute och man får en massa snö eller regn i håret så ens föning förstörs så fort man går utanför dörren tan skydd över sig.
Därför firar jag jul om jag nu firar jul.
Jag tycker dock inte att man på något sätt alls MÅSTE fira jul för att all andra gör det heller. Känns det inte kul så kan man ju skita i att fira jul tycer jag absolut.
Det finns det faktikst en hel del som gör så också om du inte visste det för att de anser jul lite allmänt löjligt trist och meningslöst.
Tillbaka till giftemål.
Om man måste gifta sig?
Nej, absolut inte.
Det viktigaste är inte en ring på fingret eller att vara gifta.
Det viktiga är hur bra man har det tillsammans med den som man delar sitt liv och sin vardag med. Inget annat.
Skulle jag däremot gifta mig så skulle jag göra det för att det är gansk mysigt och gulligt så. Man bevisar för varandra i en cremoni att man hade tänkt att vara tillsamans för all evighet.
Nu är det ju så att man kan ju aldrig veta om man kommer att vara det eller inte så på så sätt är det ju aningens både naivt och banalt.
Men man kan ju lov att det på alla sätt känns så då där man är i lvte just här och nu.
Om man tycker att det känns mysigt och vackert.
Fast han är fortfarande inte mi hjälte.
Kanske mest gansk snygg i klädern han har på sig på bröllopet och väldigt mysigt romantisk sådär.
Samma efternamn kan man ju ha om man nu vill ha det för att vis att man hör ihop.
men aboslut inte för att jag ger mig mer till honom än han ger sig till mig på något sätt.
Om du har läst det jag har skrivit så är det inte giftemål som sak eller att ta en mans efternamn som sak som jag reagarra eller stör mig på.
Det var själva tanken och tron ifrån en viss persons sida att man måste gör det som kvinna för att "respektera hans manlighet" plus diverse olika könsrollsbefästa förklaringar ifrån honom om varför.
Firar du jul? I sådana fall, varför, för att du tror på tomten eller för att du är djupt religiös? För du verkar inte ha anamat ordet "tradition" i varje fall.
Att ta karlns efternamn är en tradition och anses fortfarande vara hur vanligt som helst. På samma sätt som att gifta sig i kyrkan fast man inte är troende. Eller varför ska du gifta dig i huvudtaget? Det räcker väl att du har en snygg man som intresserar dig, så är allt frid o fröjd?
Men jag anser inte att den högsta formen av kärlek går ut på att ta någons efternamn för att se upp till honom mer än vad han ser upp till mig.
Jag har inte heller sagt att den högsta formen av kärlek går ut på att ta någons efternamn. Sedan handlar det som sagt om att se upp till mannen som ens jämlike.
Jag anser att den högsta formen av kärlek handlar om att både ser det posetiva i varandra, med och likheter och olikheter utan att någon för den sakens skull har någon mer central roll i den andras liv för det.
Och var anser du att det manliga och kvinnliga kommer in i ett förhållande?
Jag har heller aldrig sagt att jag inte vill ha en man som sak eller att det vore dåligt att ha det.
Att ha en man som sak?
Jag tycker bara att din konstruktion av vad du anser vara den högsta formen av kärlek är mer en rubbad bild av könsroller än något som på något sätt berör äkta kärlek eller någon form av hög nivå alls.
På vilket sätt är det en rubbad bild av könsroller?
Snarare en låg nivå som gör att äkta kärlek hålls tillbaka.
Varför det?
Äkta kärlek och den högsta nivån av kärlek som sak däremot anser jag vara något väldigt vackert.
Vad anser du att kärlek är?
Jag anser bara att du inte har den blekaste aning om vad det är.
Eftersom du hela tiden visar att du inte förstår vad det är jag pratar om så berörs jag faktiskt inte så mycket av vad du tror om mig.
Det där är nog generellt vad de två ovan nämnda begreppen innebär för många om vi pratar om dem i sammanhanget könsroller, inte nåt i tolkning av dig.
Jag kom in sent som vanligt i tråden, jag kanske missat delar av inläggen dina.
Jag kan förstå att det tolkas som du gjorde, men jag vill bara understryka att det inte är riktigt så jag använder mig av orden(inget fel på Lancelott och Stålmannen dock ;) ).
Som jag påpekade i ett tidigare inlägg är det här snarare ett exempel på hur jag ser människor. Det högsta värdet jag kan se är vad jag skulle betrakta som det "heroiska". Du kanske har en annan syn och kanske skulle vi använda andra ord för att i princip beskriva samma sak. Vad jag sökte efter med mitt inlägg var endast att beskriva förhållandet mellan manlig/kvinnligt, jag gjorde det bara med ord som passade in på min syn. Själva förhållandet kan säkert beskrivas med andra ord om som stämmer bättre överens med ens egen syn. Så, kort och gott, mitt syfte var främst att peka på existensen av detta förhållande.
Ja, eftersom att vi är jämlika så ser jag ju inte UPP till honom.
Utan jag ser honom rakt framifrån eftrsom jag inte står under honom utan på samma nivå.
:)
Eller ser du upp till henne också?
Och isåfall. varför ska hon ha ditt namn och inte du hennes?
Du säger ju att man måste ta en mans eftrenamn för att respektera honom som man och hans "manlighet".
Och hävdar att det är något fel på kvinnor som inte vill göra det.
Då anser du ju stt det tillhör den högsta fomen av kärlek som du själv kallade det för.
Du säger ju emot dig själv nu. Du vet jag minns vad du har skivit även innan.
Jag anser att det manliga och kvinnliga kommer in i ett förhållande när det kommer till lite olika sätt att se eller uppleva saker samt att män och kvinnor rent fysiskt är olika.
Inget annat.
Och inte att en man på något sätt är en hjälte.
Mer än vad en kvinna är.
Tror och tror....
Det är du som tror enligt mig.
och du som inte förstår du då är för invand i gamla möster istället för att kunna se människor objektivt och som egn individer och inte bara som ett kön.
Jag har inte heller sagt att den högsta formen av kärlek går ut på att ta någons efternamn. Sedan handlar det som sagt om att se upp till mannen som ens jämlike.
Och var anser du att det manliga och kvinnliga kommer in i ett förhållande?
Att ha en man som sak?
På vilket sätt är det en rubbad bild av könsroller?
Varför det?
Vad anser du att kärlek är?
Eftersom du hela tiden visar att du inte förstår vad det är jag pratar om så berörs jag faktiskt inte så mycket av vad du tror om mig.
Jag kan förstå att det tolkas som du gjorde, men jag vill bara understryka att det inte är riktigt så jag använder mig av orden(inget fel på Lancelott och Stålmannen dock ;) ).
Som jag påpekade i ett tidigare inlägg är det här snarare ett exempel på hur jag ser människor. Det högsta värdet jag kan se är vad jag skulle betrakta som det "heroiska". Du kanske har en annan syn och kanske skulle vi använda andra ord för att i princip beskriva samma sak. Vad jag sökte efter med mitt inlägg var endast att beskriva förhållandet mellan manlig/kvinnligt, jag gjorde det bara med ord som passade in på min syn. Själva förhållandet kan säkert beskrivas med andra ord om som stämmer bättre överens med ens egen syn. Så, kort och gott, mitt syfte var främst att peka på existensen av detta förhållande.
Imho, existerar knappt manligt och kvinnligt i bemärkelsen annat än som tradition, praktiken behövs ju inte i dagens samhälle.
Jag talar inte heller om att ta på sig någon hjälteroll.
Fast det är nog vad de flesta (språkligt helt korrekt) associerar till det att vara heroisk. En heroisk person = en person med hjälteegenskaper. Sedan är en hjälte förstås idag inte en riddare i rustning (det kan dock fortfarande vara riddarens motsvarighet soldaten; krigshjältar är ett fenomen som fortfarande är aktuellt); däremot en person som åstadkommer sådant som är lite mer än vad gemene man åstadkommer. "Vardagshjälte" är ett ord för en person som (i motsats till gemene man) visar stort civilkurage, räddar folk ur farliga situationer, hjälper någon på ett särskilt sätt, står upp mot mobbare på arbetsplatsen när ingen annan vågar etc. En hjälte är dock alltid någon som skiljer sig från massan (det är ju därför det överhuvudtaget finns ett begrepp som "hjälte"), och det är här jag får svårt med din beskrivning av mannen som hjälte på något sätt i kraft av sin y-kromosom. De flesta män (de flesta människor) är ju trots allt inte hjältar utan ganska vardagliga (och ganska genomsnittsfega).
Det känns lite som om du håller på att skapa ett nytt språk av svenskan. Det kan i och för sig vara innovativt (man får ge ut böcker om sin revolutionerande filosofi osv.) men kan vara lite svårt när man diskuterar med andra.
Det är inte frågan om dålig vetenskap utan om observationer, och här kan vi faktiskt observera skillnader som yttrar sig i den polaritet som existerar.
Vetenskap bygger på observationer och i och med att du enbart gjort lite personliga observationer så kan du inte förhöja det till vetenskapliga fakta så som du gör (indirekt mest).
Det är ungefär som om jag skulle säga "Man kan inte dö av att dricka för mycket alkohol" och att det är bara att gå ut på krogen och observera människor.
...
Och här är väl liksom hela grejen, att kvinnor dras till den maskulina manifestationen av vissa egenskaper medan män dras till det feminina. Tyvär är det svårt att konkretisera något så väldigt abstrakt och det enklaste sättet att förstå det är att faktiskt observera det.
Det är väldigt svårt att konkretisera men ändå är det något som du faktiskt gör här. Du lägger ner extremt klara riktlinjer för hur interaktionen fungerar eller till och med borde fungera utan att riktigt ha något att stå på.
Jag tycker heller inte att det enda man kan älska en man eller kvinna för är de stereotypa uppfattningar om vad manligt och kvinnligt skulle vara.
Jag tycker mycket väl att man kan uppskatta en man för de egenskaper som han har som samhället med sina fördomar skulle kalla typiskt kvinnliga eller att uppskatta en kvinan för egensper som det fördomsfulla samhället anser vara typsikt manliga.
Och genom att se på saker på det sättet så upphör ju den så enormt starka bilden av enisdigt uppdelade av könsrollerna hela tiden då vi alla ju vet att kvinor kan bra mycket mer än att ta hand om barn och laga mat och att män kan bra mycket mer än att tjäna pengar och beskydda en kvinna.
Kvinnor kan ju fixa sin egna pengar och beskydda sig själva och män kan ju även de laga mat, ta hand om sitt hem och sina barn om de nu skulle vilja de.
Att tro något annat vore ju ett totalt fördummande av både könen bortom dess like.
BEHÖVER man en man som tar hand om en som kvinna så är man ju inte kvinnlig utan snarare hjärndöd som inte kan ta hand om sig själv.
Om man nu känner att man BEHÖVER det.
Då kanske det är en personlig assistent man borde börja leta efter istället eftersom istället för en man eftersom att man uppenbarligen saknar förmågan att klara sig själv här i livet trots att man är en vuxen människa.
Ironbabe
2008-07-15, 13:42
Jag gillar mitt efternamn och tänker inte byta ut det. Gifter jag mig så lägger jag till makens efternamn isf
BEHÖVER man en man som tar hand om en som kvinna så är man ju inte kvinnlig utan snarare hjärndöd som inte kan ta hand om sig själv.
Om man nu känner att man BEHÖVER det.
Då kanske det är en personlig assistent man borde börja leta efter istället eftersom istället för en man eftersom att man uppenbarligen saknar förmågan att klara sig själv här i livet trots att man är en vuxen människa.
Nu finns det ju många typer av behov. Att räkna en individ som handikappad och i behov av personlig assistans för att vederbörande har fysiska och psykiska behov som behöver tillfredsställas för att individen skall må bra är i mitt tycke att gå väl långt. Då är vi väl f.ö. alla handikappade.
Nu finns det ju många typer av behov. Att räkna en individ som handikappad och i behov av personlig assistans för att vederbörande har fysiska och psykiska behov som behöver tillfredsställas för att individen skall må bra är i mitt tycke att gå väl långt. Då är vi väl f.ö. alla handikappade.
Jag sa inte att någon vore handikappad för att den hade fysiska eller psykiska behov som den skulle vilja ha tillfredställda.
Jag sa att om en kvinna BEHÖVER en man rent som en hjälte och inte kan klara sig själv utan en hjälte som räddar henne så tycker jag nog hon borde söka hjälp hos en psykolog för att reda ut varför hon inte kan fungera självständigt i ett fritt samhälle och lita på sina egna tankar och erfarenheter så som en vuxen människa skulle göra.
Sedan att en man kan vara trevligt att ha både sexuellt sätt och för trevligt allmänt umgänge är en helt annan sak.
Du BEHÖVER ändå inte ha en man som din hjälte för det som ska ta hand om dig och reda ut det du själv är för dum för att ta tag i själv med ditt eget liv trots att du faktikst är en vuxen människa och inget annat.
Ignatius72
2008-07-15, 13:54
Ja, eftersom att vi är jämlika så ser jag ju inte UPP till honom.
Utan jag ser honom rakt framifrån eftrsom jag inte står under honom utan på samma nivå.
:)
Eller ser du upp till henne också?
Och isåfall. varför ska hon ha ditt namn och inte du hennes?
Även om jag tycker att jag och min fru är jämlika, trots att jag snickrar på huset och hon tvättar kläderna, så vill jag att hon ska se upp till mig. Precis som jag gärna ser upp till henne.
Min fru bär mitt efternamn, det var inget vi diskuterade ens gång.
Diskussionen är komisk i ett globalt perspektiv. Såg en dokumentär från Iran förra veckan om en man och hans fyra fruar. Den första frun ville inte ha fler men då slog han henne tills hon tyckte annorlunda. Konstigt nog så verkar feministerna åsiktslösa i sådana fall. Kolla den gärna, kommer säkert i repris. En intressant inblick i en primitiv värld.
Men, är det Kolo-mästerskap i missförstånd eller?
Yes har troligtvis förhoppningar om att en kvinna ska kunna se hjälten i honom. Antingen när han speglar sig i rådjursögonen under en avsugning, när hon tar hans namn vid giftemål, eller när han har räddat världen mot klimathotet. Kanske rent av en kombination - spela roll!
Valfri ordentlig kvinna kan få äran att känna sig som en gudinna istället.
Varför blir det så svårt med begreppen just kring kvinnligt och manligt, är det inte längre någon som anstränger sig för att vara bra män/kvinnor? Fast det är klart, det blir väl såhär när man förankrar sig enbart i vetenskap.
Ett tips: Leta gärna efter nyckelord som symboliserar urkrafter, intuitivitet och instinkter, för att sedan implementera dem i vardagen. Om ni ids.
Nyckelord: Hjälte, gudinna
Jag såg också den dokumentären faktiskt och det är knappst någon nyhet på något sätt för mig då jag inte precis är född i ladan och aldrig har varit det heller precis.
Jag jag är tex inte heller åsiktslös gällande sådanna förhållanden alls på något sätt.
Men det är ju ganska så naturligt att man mestadels fokuserar på orättvisorna i en egnas samhälle först och främst då det drabbar en själv och sedan lite mindre fokuserar på de ännu värre orättvisar som finns över hela världen då Sverige, trots allt, är ett av de mest friska länder du kan hitta när det kommer till jämställdhet och rättvisa mellan könen.
Det är ingen som har sagt att det är något fel med att du gör ditt och hon gör något annat om hon har VALT att leva så för att hon VILL det och inte för att hon som kvinna BORDE.
Att dra upp Iran och vilja hävda att andra har det värre tycker jag är ett enormt löjligt stt att bortförklara och att inte vilja hantera det som vi har här då det kanske inte precis är det mest relevanta.
Jag antar att din kvinna som du är gift med tog ditt nam för att hon själv ville det och inte för att du skulle sitta som en bebis och känna dig "omanlig " om hon inte gjorde det ungefär som om du behövde extra bekräftelse ständigt på att du skulle vara en man och inte vet om det själv annars.
Även om jag tycker att jag och min fru är jämlika, trots att jag snickrar på huset och hon tvättar kläderna, så vill jag att hon ska se upp till mig. Precis som jag gärna ser upp till henne.
Min fru bär mitt efternamn, det var inget vi diskuterade ens gång.
Diskussionen är komisk i ett globalt perspektiv. Såg en dokumentär från Iran förra veckan om en man och hans fyra fruar. Den första frun ville inte ha fler men då slog han henne tills hon tyckte annorlunda. Konstigt nog så verkar feministerna åsiktslösa i sådana fall. Kolla den gärna, kommer säkert i repris. En intressant inblick i en primitiv värld.
Sir Anselm
2008-07-15, 14:08
Orkade inte läsa igenom allt, men här kommer mina tankar kring giftermål och namn. Kvinnan tar mannens efternamn, sådan är traditionen. Tycker man att traditionen är dålig kan man väl skita i att gifta sig och bara registrera partnerskap istället? När, eller om, jag gifter mig kommer jag bli besviken om min blivande fru inte vill ta mitt namn. Med gifta sig menar jag i detta fallet alltså giftermål i kyrka och hela baletten. Går man till rådhuset och skriver på papper kan man väl göra som man vill, men har man bestämt sig för ett kyrkobröllop med allt vad det innebär så tycker jag att man ska följa traditionen.
Men, är det Kolo-mästerskap i missförstånd eller?
Yes har troligtvis förhoppningar om att en kvinna ska kunna se hjälten i honom. Antingen när han speglar sig i rådjursögonen under en avsugning, när hon tar hans namn vid giftemål, eller när han har räddat världen mot klimathotet. Kanske rent av en kombination - spela roll!
Valfri ordentlig kvinna kan få äran att känna sig som en gudinna istället.
Varför blir det så svårt med begreppen just kring kvinnligt och manligt, är det inte längre någon som anstränger sig för att vara bra män/kvinnor? Fast det är klart, det blir väl såhär när man förankrar sig enbart i vetenskap.
Ett tips: Leta gärna efter nyckelord som symboliserar urkrafter, intuitivitet och instinkter, för att sedan implementera dem i vardagen. Om ni ids.
Nyckelord: Hjälte, gudinna
Tack! Äntligen någon som är med i macthen! :)
Fast jag måste påpeka att jag inte riktigt tror på klimathotet, och att jag inte rktigt förstår vad du menar med urkrafter och instinkter. Jag tror dock vi är på samma planhalva i varje fall. :)
Jag antar att din kvinna som du är gift med tog ditt nam för att hon själv ville det och inte för att du skulle sitta som en bebis och känna dig "omanlig " om hon inte gjorde det ungefär som om du behövde extra bekräftelse ständigt på att du skulle vara en man och inte vet om det själv annars.
Please inga personangrepp i trådarna.
Please inga personangrepp i trådarna.
Det där var väl inget personangrepp?
Jag ser det inte så.
Jag sa att jag antar att hon väl har valt att ta hans namn helt själv.
För att jag antog att hon hade gjort det av egen fri vilja och att hon inte hade blivit pressad till att göra det.
Snarare tvärt om skulle jag se det som och inte som något personangrepp alls gentemot honom som jag skrev det till.
Tvärt om.
Det där var väl inget personangrepp?
Jag ser det inte så.
Jag sa att jag antar att hon väl har valt att ta hans namn helt själv.
För att jag antog att hon hade gjort det av egen fri vilja och att hon inte hade blivit pressad till att göra det.
Snarare tvärt om skulle jag se det som och inte som något personangrepp alls gentemot honom som jag skrev det till.
Tvärt om.
Vid tanke på att du inte vet anledningen till varför de valde hans namn, så presenterar du ett riktigt trevligt alternativ där.
Om hon nu valde hans namn för hans skull så måste han inte "känna sig som en omanlig bebis" för den saken skull.
Och vem kan den omanliga bebisen med bekräftelsebehov vara då?
Vidare diskussion med dig känns tämligen meningslös då du envist hänger kvar vid din egen nidbild av det jag skrivit. Jag menar, varför tjaffsa om något när vi inte ens talar om samma sak och du vägrar ta till dig vad jag skriver?
Vi kan fortsätta om du faktiskt visar dig beredd att förstå det jag skriver, samt uppför dig genom att allra minst hålla en respektfull ton och undvika dumma gliringar.
Vid tanke på att du inte vet anledningen till varför de valde hans namn, så presenterar du ett riktigt trevligt alternativ där.
Om hon nu valde hans namn för hans skull så måste han inte "känna sig som en omanlig bebis" för den saken skull.
Jo, men jag har väldigt svårt att se hur man kan var så mesig och överkänslig allmänt som människa. Oavsett kön.
Och då är jag väl "elak" då enligt er.
Jag tycker att jag för en allmänt normal konversation och det jag vill påvsa är bara att det som stereotypt anses kvinnlgt och manligt är inte skrivet i sten.
Och det är inte fördelaktigt på något sätt för någon att låta någon annan styra och tilldela en de roller som han anser att man borde ha enligt honom som människa.
Hur mycket gudinna han en ser en som samtidigt som han gör det.
Det låter säkert lite väl flower , power för många här inne men jag anser inte att folk måste vara på något särskilt sätt överhuvudtaget eller att de ska bli bedömda som mer eller mindre värda som män, kvinnor eller människor för det.
och jag tycker att den lilla "traditionen" att en man ska överta en kvinan ifrån hennes pappa för att hon är en kvinna är att dumförklar henne som människa och att reducera henne till "bara en kvinna". ungefär så som i Iran fast på en mycket mindre nivå här än det är där.
Och inget annat.
Yes har troligtvis förhoppningar om att en kvinna ska kunna se hjälten i honom. Antingen när han speglar sig i rådjursögonen under en avsugning, när hon tar hans namn vid giftemål, eller när han har räddat världen mot klimathotet. Kanske rent av en kombination - spela roll!
För mig kan man få tycka vad man vill; vad jag hänger upp mig på i det här fallet är hur Yes gör något slags allmän princip av sin egen åsikt, och börjar tala om hur det och man bör vara istället för hur han tycker att det skall vara.
Jo, men jag har väldigt svårt att se hur man kan var så mesig och överkänslig allmänt som människa. Oavsett kön. Och då är jag väl "elak" då enligt er.
Nej, däremot är du allmänt odräglig när du inte kan diskutera utan att kalla folk för "omanliga bebisar" och insinuera saker om brister i deras partners personlighet så fort du blir lite agiterad. Det handlar inte om elakhet, utan om att uppföra sig som folk. Skippa martyrglorian.
Sedan är det ju inte bar jag som invänder emot Yes synsätt på män, kvinnor och saker här i världen.
Det var ju rätt många här som invände emot det och som har gjort det hela tiden för att de inte anser att det går ihop med normal logik och fria människor. Inte bara jag. Den som är envisast enligt mig är ju Yes själv eftersom nästan alla andra invänder emot honom i det han säger i den här konversationen men eftersom att jag är kvinna själv och det är jag som tydligen måste vara antingen si eller så om jag ska gifta mig enligt honom så är det ju ganska så naturligt att jag reagerar strakast emot det.
Bara för att något är en tradition så behöver man inte köpa hela paketet. Välj ut gobitarna istället. För vidare de delar av traditionen som du tycker förtjänas att föras vidare.
För mig är det charmigt med bröllopstraditionen. Som liten drömde jag om en böljande vit klänning och en prins vid min sida. :D
Som 31-årig singeltjej så trivs jag väldigt bra som det är just nu. Skulle jag snubbla över Honom som även han tror på gemensam framtid och att den blir vad man gör den till så har jag inget emot traditionen att ta Hans efternamn. Vidare innebär det däremot inte att jag ger upp min självständighet eller sätter någon hjältestatus på honom. Istället ser jag framför mig ett respektfullt, jämlikt, öppet, troget och kärleksfullt förhållande.
Att vara kvinnosakskvinna och behöva betona att man är självständig och sätta sig på höga hästar är i min värld ett försteg i arbetet mot att få bättre självförtroende --> självkänsla och därigenom bli psykiskt självständig.
En väg i detta led är att vara ödmjuk, även mot de "desperata och efterhägsna" killarna man inte har intresse för, men samtidigt vara tydlig med vad man vill.
Detta var några spontana tankar från lilla mig efter att ha skummat igenom tråden i uppladdningen mot ett icke självständigt benpass där jag och min käre bror, där vi båda bär vår underbare fars efternamn ska hjälpas åt.:hbang:
Jag håller med dig i precis allt det du skriver coh tycker att det är samma åsikter som jag har.
Däremot så har jag kanske lite svårt som du säger med ödmjukheten. Även om jag inte tycker att jag sätter mig på "höga hästar" för det.
Men jag har inte hur mycket tålamod som helst för sker jag tycker är jobbigt trams...
Kommer kanske när jag också blir 31.
Eller vad tror du?
:)
Något dåligt självförtroende har jag inte på något sätt.
Vetenskap bygger på observationer och i och med att du enbart gjort lite personliga observationer så kan du inte förhöja det till vetenskapliga fakta så som du gör (indirekt mest).
Det är ungefär som om jag skulle säga "Man kan inte dö av att dricka för mycket alkohol" och att det är bara att gå ut på krogen och observera människor.
Ja, men du ser, jag försöker hålla det först och främst till ett filosofiskt plan. Se t.ex. mitt tidigare inlägg till Tolkia. Denna utläggning är mest för att styrka de slutsatser jag dragit från mina observationer.
Tycker du mina observationer är ofullständiga eller felaktiga? Tja, jag har inte gjort några undersökningar under kontrollerade former. Mina observationer ska främst tas som mina observationer, och sedan har jag försökt presentera slutsatserna jag dragit utifrån det. Köper du inte det? Fine. Kom med bättre observationer och mer insiktsfulla slutsatser.
Jag är inte här för att leda min syn på saken i bevis. Jag ger min syn på saken härledd från de observationer jag gjort. Kan jag ha fel? Absolut. Faktum är dock att det just nu står som den mest fullständiga och grundligt genomarbetade teorin. Vad har du kommit med, Trance?
Eller kort och gott; jag har inget problem med att andra har olika syn och ifrågasätter det jag skrivit. Det är också helt naturligt om man inte köper allt jag skriver rakt av, och gör man inte det är det väl bara att själv försöka pussla ihop allt. Vad jag däremot har jäkligt stora problem med är folk som inte är ute efter att lära sig förstå någonting bättre och den enda tankekraft de själva slösar är på att ifrågasätta andras tänkande. Det irriterar mig vansinnigt mycket.
Diskussionen är komisk i ett globalt perspektiv. Såg en dokumentär från Iran förra veckan om en man och hans fyra fruar. Den första frun ville inte ha fler men då slog han henne tills hon tyckte annorlunda. Konstigt nog så verkar feministerna åsiktslösa i sådana fall. Kolla den gärna, kommer säkert i repris. En intressant inblick i en primitiv värld.
Jag tror du missförstått hela diskussionen.
Jo, men jag har väldigt svårt att se hur man kan var så mesig och överkänslig allmänt som människa. Oavsett kön.
Och då är jag väl "elak" då enligt er.
Jag tycker att jag för en allmänt normal konversation och det jag vill påvsa är bara att det som stereotypt anses kvinnlgt och manligt är inte skrivet i sten.
Och det är inte fördelaktigt på något sätt för någon att låta någon annan styra och tilldela en de roller som han anser att man borde ha enligt honom som människa.
Hur mycket gudinna han en ser en som samtidigt som han gör det.
Det låter säkert lite väl flower , power för många här inne men jag anser inte att folk måste vara på något särskilt sätt överhuvudtaget eller att de ska bli bedömda som mer eller mindre värda som män, kvinnor eller människor för det.
och jag tycker att den lilla "traditionen" att en man ska överta en kvinan ifrån hennes pappa för att hon är en kvinna är att dumförklar henne som människa och att reducera henne till "bara en kvinna". ungefär så som i Iran fast på en mycket mindre nivå här än det är där.
Och inget annat.
Jag förstår din åsikt om könsrollerna, men de ger dig inte rätten att "dumförklara" varken Yes eller hans fru genom att säga om hon inte valde hans namn av "argument din åskt" så är han och hon isf "din åsikt". osv.
Du skulle mao läma hans relation utanför.
Diskutera gärna åsikter, men dra inte in personen.
trist.
Jo, men han kallar mig ju okvinnlig eftersom jag inte anser att min roll är att städa, lag mat och se män som en hjälte som kan rädda världen och göra storverk. Plus att jag "måste lära mig av honom isåtället för att ifrågasätta" ungefär som att han var gud.
men visst, jag ser din poäng.
även om jag inte gillar den.
För "trevlighetens skull" på just forumet.
Jag förstår din åsikt om könsrollerna, men de ger dig inte rätten att "dumförklara" varken Yes eller hans fru genom att säga om hon inte valde hans namn av "argument din åskt" så är han isf annars skulle vara "din åsikt". osv.
Du skulle mao läma hans relation utanför.
Diskutera gärna åsikter, men dra inte in personen.
trist.
Ja, men du ser, jag försöker hålla det först och främst till ett filosofiskt plan. Se t.ex. mitt tidigare inlägg till Tolkia. Denna utläggning är mest för att styrka de slutsatser jag dragit från mina observationer.
Tycker du mina observationer är ofullständiga eller felaktiga? Tja, jag har inte gjort några undersökningar under kontrollerade former. Mina observationer ska främst tas som mina observationer, och sedan har jag försökt presentera slutsatserna jag dragit utifrån det. Köper du inte det? Fine. Kom med bättre observationer och mer insiktsfulla slutsatser.
Jag är inte här för att leda min syn på saken i bevis. Jag ger min syn på saken härledd från de observationer jag gjort. Kan jag ha fel? Absolut. Faktum är dock att det just nu står som den mest fullständiga och grundligt genomarbetade teorin. Vad har du kommit med, Trance?
Eller kort och gott; jag har inget problem med att andra har olika syn och ifrågasätter det jag skrivit. Det är också helt naturligt om man inte köper allt jag skriver rakt av, och gör man inte det är det väl bara att själv försöka pussla ihop allt. Vad jag däremot har jäkligt stora problem med är folk som inte är ute efter att lära sig förstå någonting bättre och den enda tankekraft de själva slösar är på att ifrågasätta andras tänkande. Det irriterar mig vansinnigt mycket.
Jag har inte bidragit med så jättemycket till filosofiska diskussioner om hur kvinnor och män bör agera då det inte är så intressant för mig. Det jag bidragit med är att påvisa bristen i att försöka få slutsatserna till något annan än åsikter genom att hänvisa till biologi och/eller samhälle. Vilka hypoteser jag än kan komma på så är det svårt att hitta något som är vettigt ur ett vetenskapligt perspektiv. Den stora teorin om Kvinnor och Män saknas vad jag vet fortfarande även om man säkert kan ha intressanta diskussioner om böcker och studier i ämnet.
För mig kan man få tycka vad man vill; vad jag hänger upp mig på i det här fallet är hur Yes gör något slags allmän princip av sin egen åsikt, och börjar tala om hur det och man bör vara istället för hur han tycker att det skall vara.
Det är egentligen rätt enkelt.
Kärlek är det högsta värde man kan se hos en annan människa.
Jag betraktar det "heroiska"(dock ej riktigt i samma betydelse som du skrev tidigare, men det är mer en fråga om etik) de bästa egenskaper man kan besitta som människa, och någonting man bör eftersträva.
För att leva ut dessa egenskaper fullt ut måste män leva som just män och kvinnor som kvinnor. Misstolka dock inte det här som att alla män måste vara dundermacho och alla kvinnor jättefeminina. Det finns olika typer av män och kvinnor. Vad jag däremot säger är att desa bör, av nämnda anledning, sträva efter relationer som män och kvinnor - vilket främst är en relation gentemot varandra. Det är en fråga om att värdesätta sina egensaper som man respektive kvinna.
Förstår du nu varför jag säger att man bör sträva efter detta?
Jo, men han kallar mig ju okvinnlig eftersom jag inte anser att min roll är att städa, lag mat och se män som en hjälte som kan rädda världen och göra storverk. Plus att jag "måste lära mig av honom isåtället för att ifrågasätta" ungefär som att han var gud.
Det där är direkt oärliga påståenden. Inget av det är sant, vilket faktiskt står att läsa i tråden. Och är det på detta sätt du väljer att behandla det jag skrivit så har jag inget mer att säga dig.
De enda jag ville var att få ett konkret och mer utvecklande svar på varför just Yes anser att hans ideologi gällande kön, människa och relationer skulle vara den absout korrekt och bästa och hur han motiverade det han sa när han hävdade att alla kvinnor borde göra på ett visst sätt.
Eftrsom jag inte fick några sådanna svar mer än att han säger att naturen är så så får vi väl som han själv säger avsluta konversationen helt han och jag.
Just eftersom att han inte har några svar på just varför eller något alls mer konkret som stödjer det han säger på något mer djupående sätt än att traditionen säger att män ska man se upp till om man är kvinna och att man borde förlja traditioner för att det bara "är så".
Dvs inget svar alls.
Jag ska vara snäll på forumet och försöka att vara diplomatisk.
Jag LOVAR.
För forumets och för moderatoreranas skull.
Hur fel jag än anser att någon har eller vad jag än anser om dem intelligensmässigt sett pga de uttalanden som de själva gör.
Ha ha ha ha
:)
( Nu är jag diplomatisk och snäll här i brevet ser ni och säger inget mer i frågan)
Det där är direkt oärliga påståenden. Inget av det är sant, vilket faktiskt står att läsa i tråden. Och är det på detta sätt du väljer att behandla det jag skrivit så har jag inget mer att säga dig.
Jag har inte bidragit med så jättemycket till filosofiska diskussioner om hur kvinnor och män bör agera då det inte är så intressant för mig. Det jag bidragit med är att påvisa bristen i att försöka få slutsatserna till något annan än åsikter genom att hänvisa till biologi och/eller samhälle. Vilka hypoteser jag än kan komma på så är det svårt att hitta något som är vettigt ur ett vetenskapligt perspektiv. Den stora teorin om Kvinnor och Män saknas vad jag vet fortfarande även om man säkert kan ha intressanta diskussioner om böcker och studier i ämnet.
Jag har främst försökt diskutera det utifrån ett filosofiskt perspektiv, även om det vissa aspekter även berör vetenskap(vilket jag försökt undvika att gå djupare in på, även om den biten kan vara intressant och värd att utforska).
Så, du har med andra ord inget egentligt intresse för diskussionen, mer än att försöka påvisa brister. Jag har personligen inget intresse av att fortsätta under sådan förutsättningar.
Ha ha ha ha
:)
( Nu är jag diplomatisk och snäll här i brevet ser ni och säger inget mer i frågan)
*rolleyes* right
Kan staffen ta fikarast då..
Det är egentligen rätt enkelt.
Kärlek är det högsta värde man kan se hos en annan människa.
Jag betraktar det "heroiska"(dock ej riktigt i samma betydelse som du skrev tidigare, men det är mer en fråga om etik) de bästa egenskaper man kan besitta som människa, och någonting man bör eftersträva.
För att leva ut dessa egenskaper fullt ut måste män leva som just män och kvinnor som kvinnor. Misstolka dock inte det här som att alla män måste vara dundermacho och alla kvinnor jättefeminina. Det finns olika typer av män och kvinnor. Vad jag däremot säger är att desa bör, av nämnda anledning, sträva efter relationer som män och kvinnor - vilket främst är en relation gentemot varandra. Det är en fråga om att värdesätta sina egensaper som man respektive kvinna.
Förstår du nu varför jag säger att man bör sträva efter detta?
Jag förstår varför du säger det, och du har som sagt all rätt till din åsikt. Det jag har svårt med (och det blev inte bättre av ovanstående inlägg) är samma sak som Trance påtalade några inlägg upp: Du uttrycker dig väldigt starkt om hur viktigt det är att mannen är Man och kvinnan är Kvinna och vill ge intrycket att det skulle vara fastslaget bortom rimligt tvivel vad som är Manligt och Kvinnligt. Men vad jag vet finns ingen sådan fastläggning, och det är alltså dina egna åsikter om hur det bör vara (som jag fortfarande inte bestrider din rätt att ha) som du utgår från och överför till en allmän sanning.
(Sedan ser jag nog på kärlek som något som utgår från den älskande och inte från den/det älskade, men det är en muchissimo off topic diskussion.)
Jag har inget problem med att andra har olika syn och ifrågasätter det jag skrivit. Det är också helt naturligt om man inte köper allt jag skriver rakt av, och gör man inte det är det väl bara att själv försöka pussla ihop allt. Vad jag däremot har jäkligt stora problem med är folk som inte är ute efter att lära sig förstå någonting bättre och den enda tankekraft de själva slösar är på att ifrågasätta andras tänkande.
Ährm, inte för att vara dryg, men ser inte det där lite ut som en finare omskrivning av "jag har inget emot att andra har egna åsikter så länge de har rätt åsikter"? Jag menar, "bättre"?
hangatyr
2008-07-15, 15:47
traditionen att kvinnan tar mannens efternamn är för övrigt inte överdrivet gammal i sverige, så jag har svårt att förstå kopplingen till att det skulle vara viktigt för mannen (och kvinnan, som tydligen måste ha en hjälte) att kvinnan tar mannens efternamn vid giftemålet.
Yes:
De som inte har förstått vid det här laget kommer troligtivs aldrig att greppa din syn och angreppsvinkel. Att du ens ödslar tid på att förklara för en till synes undermålig (dock feminin) kvinna - förstår jag inte. Det känns oerhört omanligt att med rim och reson försöka nå fram med ett budskap till kvinnligheten. Eller, i och för sig, du är kanske heroisk genom att bemöta människan/individen (inte kvinnan) 12345 i dina ädla försök att förkunna rätt och fel?
Jag bortser inte från att hon är kvinna, lika lite som jag bortser från att hon är människa. I det här fallet är det ju dock främst hennes åsikter jag fokuserat på och inget annat.
Det är just där man stöter på problem som hjälte. Du måste i första hand se till människan. Manligheten bemöter kvinnligheten först i ett tredje skede, annars blir du inte mycket mer än ett vandrande manlighetskomplex alternativt en krigare.
1. Tro
2. Mänsklighet
3. Manlighet
Du bör tro på rätt och fel i först hand, för att kunna handla i enlighet med en hjältekod. Det är också ett krav att du ser till mänskligheten samt individer före manligt respektive kvinnligt, för att inte bli en kvinnohatare. Först på tredje plats kommer könsidentiteten för att heroismen ska kunna praktiseras.
Det första skulle jag snarare beteckna som filosofi, eller värdegrund.
Punkt två och tre kan dock inte separeras. Och tro mig, jag är raka motsatsen till en kvinnohatare. Jag älskar kvinnor otroligt mycket(fast kanske inte precis alla kvinnor, men du förstår vad jag menar...), och desto bättre jag förstår dem desto mer älskar jag dem. Grejen är dock att könet är en del av ens identitet som människa.
Det ska dock inte tolkas som att könet i alla lägen är en väsentlig egenskap att se till. I vissa sammanhang spelar det ingen som helst roll medan i andra sammanhang är det hur viktigt som helst.
Att hjälte & dyrkan-statusen skulle uppstå först vid föreningen mellan man och kvinna kan dock vara ett alternativ. Ingen skulle då kunna vara heroisk på egen hand, utan först när personen ses i kvinnans ljus. Den ultimata mannen är då en kraftfull krigare helt utan riktning och mål. Han är arg, missförstådd och vill krossa allt tänkbart motstånd. Kvinnan pekar på mänskligheten och ser en värld av kärlek och omtanke. Om hon är skicklig och tillräckligt vacker når mildheten hela vägen in i det pansarbeklädda krigarhjärtat.
Både män och kvinnor kan vara heroiska på egen hand. Det är först på ett sexuellt och relationsmässigt plan som polariteten kommer in i spel.
Jag skulle inte heller vilja betrakta mannen som arg, vilse och missförstådd. Snarare stark, målinriktad och driven. Och den där mildheten från kvinnans sida når nog först fram när mannen klarat alla test han utsatts för. En kvinna med självrespekt ger sig ju inte till vilken man som helst(just det där med "test" från kvinnans sida borde väl alla män vara bekanta med?).
Vad försöker jag säga? Manligheten har inget syfte eller mål tills den dagen rätt kvinna bekräftar hans värde, därför bygger vi skyskrapor och cyklar Tour De France.
Jag skulle säga att vi bygger skyskrapor och cyklar Tour De France därför att vi vill och kan. Och det är just det som är så centralt för oss, och det är genom samma egenskaper vi kan få kvinnor på fall.
Jag förstår varför du säger det, och du har som sagt all rätt till din åsikt. Det jag har svårt med (och det blev inte bättre av ovanstående inlägg) är samma sak som Trance påtalade några inlägg upp: Du uttrycker dig väldigt starkt om hur viktigt det är att mannen är Man och kvinnan är Kvinna och vill ge intrycket att det skulle vara fastslaget bortom rimligt tvivel vad som är Manligt och Kvinnligt. Men vad jag vet finns ingen sådan fastläggning, och det är alltså dina egna åsikter om hur det bör vara (som jag fortfarande inte bestrider din rätt att ha) som du utgår från och överför till en allmän sanning.
Men förklarade jag inte just varför det är så viktigt? Eller invänder du emot att jag inte konkretiserat vad som är manligt och kvinnligt tillräckligt tydligt?
Ährm, inte för att vara dryg, men ser inte det där lite ut som en finare omskrivning av "jag har inget emot att andra har egna åsikter så länge de har rätt åsikter"? Jag menar, "bättre"?
Jag syftar alltså på att förstå ämnet bättre, och alltså inte ett "kom här barn så ska farsan Yes lära er allt han kan". ;)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.