Visa fullständig version : Rimligt intag?
Hej! Skulle behöva lite vägledning/tips/råd angående mitt kaloriintag.
Mitt mål är att gå upp i vikt, och muskelmassa. Jag räknade ut (genom harris&benedict) att jag ska knåpa i mig 1588 kcal på en vilodag, för viktbalans antar jag ungefär. Och på en träningsdag 2284 kcal. Låter det rimligt? Hur högt överskott ska jag satsa på? 500-300? Jag tränar 6-7 dagar i veckan, med gym&jympa och lite promenader(har dragit ner på dem rejält!) 2284 kcal låter i mina öron jättemycket, men det kanske det inte alls är.
Stats;
Tjej, 18 år.
164 cm och 47 kg.
Tacksam för lite hjälp i alla fall. :confused:
Bästa rådet man kan ge dig är att prova med de siffror du har räknat fram och sen ge det några veckor för att se vad det ger för resultat, om du gått upp i vikt, hur fort det gått och hur bra din ork varit...
Rent generellt tycker jag siffrorna mer lutar mot balans än överskott, men du kanske menade att du tänkte lägga till 3-500 på de siffror du nämnde?
Bästa rådet man kan ge dig är att prova med de siffror du har räknat fram och sen ge det några veckor för att se vad det ger för resultat, om du gått upp i vikt, hur fort det gått och hur bra din ork varit...
Rent generellt tycker jag siffrorna mer lutar mot balans än överskott, men du kanske menade att du tänkte lägga till 3-500 på de siffror du nämnde?
Ja precis, jag har inte lagt till något överskott ännu. Men låter inte 2284 mycket även för balans? Eller är jag helt ute och cyklar? Om jag lägger på 300 så kommer siffran upp i 2584 kcal, hur låter det tro? Tränar som sagt 6-7 dagar i veckan.
Men låter inte 2284 mycket även för balans? Eller är jag helt ute och cyklar? Om jag lägger på 300 så kommer siffran upp i 2584 kcal, hur låter det tro? Tränar som sagt 6-7 dagar i veckan.
Nej, det låter inte för mycket. Du vill (och behöver, gissar jag) gå upp i vikt, då måste du äta mer än absoluta minimum för att överleva, typ - särskilt om du samatidigt tänker träna mycket. Men det tror jag att du egentligen redan visste.
Ja, jo givetis. Jag ville bara ha lite synpunkter på kaloriintaget för balans, om det låter rimligt. När jag räknade ut multiplicerade jag mitt BEE med aktivitetsfaktor 7.25 om jag minns rätt. Det är träning/sport 6-7 dagar i veckan. Hoppas bara att jag inte överskattar mina beräkningar?
Alfred Nobel
2008-07-05, 11:25
Aktivitets faktor 7.25? Det låter lite väl högt eller så är jag helt ute och cyklar. Jag multiplicerar mitt BEE med 1.3 och ger mig ~2300 kcal.
Slartibartfast
2008-07-05, 11:29
Varför varför varför använder sig folk av formler? *gah!*
Ja, jo givetis. Jag ville bara ha lite synpunkter på kaloriintaget för balans, om det låter rimligt. När jag räknade ut multiplicerade jag mitt BEE med aktivitetsfaktor 7.25 om jag minns rätt. Det är träning/sport 6-7 dagar i veckan. Hoppas bara att jag inte överskattar mina beräkningar?
Aktivitets faktor 7.25? Det låter lite väl högt eller så är jag helt ute och cyklar. Jag multiplicerar mitt BEE med 1.3 och ger mig ~2300 kcal.
Tror ni skriver lite olika värden...
I vilket fall håller jag med Tolkia, för att sakta gå upp i vikt, sikta på ca 1800-2000 kcal de dagar du tar det lugnt och runt 2500 de dagar du rör dig mycket.
Vad gör det om du kommer behöva några veckor till att hitta den nivå/balans som funkar för dig?
Varför så bråttom att veta exakt på siffran så snabbt?
Alla reagerar vi olika på olika värden, livsmedel, aktiviteter. Du kommer hitta vad som funkar bra för dig, ge det bara tid :)
Varför varför varför använder sig folk av formler? *gah!*
Kontrollbehov...? :smash:
Man kan säga att det finns ett "spann" för en given individ och aktivitetsmängd där man ligger på kaloribalans. Inom detta spann så ändras inte vikten men man är olika pigg (och presterar olika bra) beroende på var man ligger. Eftersom du väger ganska lite misstänker jag att du oftast ligger i den lägre delen av spannet och det är därför du tycker att siffrorna låter höga.
Om vi säger att 2284 är din kaloribalans då är säkert 2000 och 2500 också energibalans för dig, där 2000 är den låga delen av spannet där du inte presterar lika bra och gör inte heller av med lika mycket energi, alltså händer inget med din vikt. 2500 är det höga delen av spannet och du kommer vara piggare och göra av med mer energi spontant men du går fortfarande inte upp i vikt. Däremot kommer du prestera och göra bättre framsteg i din träning.
Vad jag ville säga är att det finns oftast ingen exakt siffra som om man går över eller under så påverkas vikten direkt, din energiförbrukning kommer att anpassas i viss mån efter hur mycket du äter. Men självklart anpassas den inte hur mycket som helst och därför bör man, när man för första gången försöker gå upp i vikt, vara beredd på att ligga på ett högre energiintag än man tror.
Man kan säga att det finns ett "spann" för en given individ och aktivitetsmängd där man ligger på kaloribalans. Inom detta spann så ändras inte vikten men man är olika pigg (och presterar olika bra) beroende på var man ligger. Eftersom du väger ganska lite misstänker jag att du oftast ligger i den lägre delen av spannet och det är därför du tycker att siffrorna låter höga.
Om vi säger att 2284 är din kaloribalans då är säkert 2000 och 2500 också energibalans för dig, där 2000 är den låga delen av spannet där du inte presterar lika bra och gör inte heller av med lika mycket energi, alltså händer inget med din vikt. 2500 är det höga delen av spannet och du kommer vara piggare och göra av med mer energi spontant men du går fortfarande inte upp i vikt. Däremot kommer du prestera och göra bättre framsteg i din träning.
Vad jag ville säga är att det finns oftast ingen exakt siffra som om man går över eller under så påverkas vikten direkt, din energiförbrukning kommer att anpassas i viss mån efter hur mycket du äter. Men självklart anpassas den inte hur mycket som helst och därför bör man, när man för första gången försöker gå upp i vikt, vara beredd på att ligga på ett högre energiintag än man tror.
Det är troligtvis därför. 2-2500 är säkerligen inte mycket för mig, men det låter mycket och känns mycket. Jag behöver lära mig att skilja på när något är på ett visst sätt, eller känns på ett visst sätt.
Och aktivitetsfaktorn som jag multiplicerade med gjorde jag för att få fram ett ungefärligt värde på de dagar jag tränar. 6-7 gånger i veckan, vilket det motsvarade. Sen under en hel vilodag fick jag fram ett annat värde.
Är 7.25 för högt för mig, eller vad menade du?
Acquiescence
2008-07-05, 12:12
Det är troligtvis därför. 2-2500 är säkerligen inte mycket för mig, men det låter mycket och känns mycket. Jag behöver lära mig att skilja på när något är på ett visst sätt, eller känns på ett visst sätt.
Och aktivitetsfaktorn som jag multiplicerade med gjorde jag för att få fram ett ungefärligt värde på de dagar jag tränar. 6-7 gånger i veckan, vilket det motsvarade. Sen under en hel vilodag fick jag fram ett annat värde.
Är 7.25 för högt för mig, eller vad menade du?
Endast min middag brukar ligga runt 2000 kcal, mer på kardio-dagar. Så 2000 kcal är inte särskilt mycket.
Ja, 7,25 i aktivitetsfaktor är för mycket; Speciellt då den endast kan sträcka sig från 0,9 till 2,0. Jag tror du menar 1,725 vilket är okey ifall du vill bulka upp dig.
Endast min middag brukar ligga runt 2000 kcal, mer på kardio-dagar. Så 2000 kcal är inte särskilt mycket.
Ja, 7,25 i aktivitetsfaktor är för mycket; Speciellt då den endast kan sträcka sig från 0,9 till 2,0. Jag tror du menar 1,725 vilket är okey ifall du vill bulka upp dig.
HAHA! Tack för att du är uppmärksam, för det är inte jag uppenbarligen:Virro
Niklas: Skrev fel aktivitetsfaktor. Menade naturligtvis 1.725!
Handcuff
2008-07-05, 12:54
Varför varför varför använder sig folk av formler? *gah!*
För att få fram ett hyffsat utgångsvärde? Sen är det ju bara addera eller dra ifrån beroende på hur det går.
Jag använde formeln för att få något slags hum om hur mycket jag ska stoppa i mig. Runt 2000+, synpunkter?
Turbonisse
2008-07-05, 17:08
Nu vet inte jag hur pass aktiv du är, men för mig är BEE * 1.6-1.7 en dag utan träning och kanske 2.0 ++ de dagar jag tränar.
Men pröva med BEE* 1.5-1.7
Acquiescence
2008-07-05, 17:16
Nu vet inte jag hur pass aktiv du är, men för mig är BEE * 1.6-1.7 en dag utan träning och kanske 2.0 ++ de dagar jag tränar.
Men pröva med BEE* 1.5-1.7
Men suck. Läs hennes post och sen läs alla svar.
Nu vet inte jag hur pass aktiv du är, men för mig är BEE * 1.6-1.7 en dag utan träning och kanske 2.0 ++ de dagar jag tränar.
Men pröva med BEE* 1.5-1.7
Stod tidigare, jag tränar 6-7 dagar i veckan. Och det inkluderar tung styrketräning och kondition i form av jympa och promenader. Ibland korta intervallpass med löpning. Men med aktiv menar du kanske typ vardagsaktiv? För då är det nog inte så högt, men jag tränar mer eller mindre varje dag.
Mega_man1000
2008-07-05, 17:22
Stod tidigare, jag tränar 6-7 dagar i veckan. Och det inkluderar tung styrketräning och kondition i form av jympa och promenader. Ibland korta intervallpass med löpning. Men med aktiv menar du kanske typ vardagsaktiv? För då är det nog inte så högt, men jag tränar mer eller mindre varje dag.
varför tränar du så mycket för? Elitsatsar du inför någon tävling eller så? Om du nu är så aktiv hela tiden så blir det ju bara svårare för dig att gå upp i vikt om du inte är villig att äta mycket och 2000 kcal är inte särskilt mycket spec nu när du är så ung och behöver näring och energi;)
Turbonisse
2008-07-05, 17:25
Precis, syftade på din aktivitetsnivå när du inte tränar. Många tränar för att sedan dimpa rakt ned i soffan och förbli placerade där resten av dagen, medans andra fortsätter att röra på sig.
Men försök med 1.5-1.7 sedan är det bara till att justera uppåt eller nedåt, men låt inte vågen lura dig, använd dig av spegeln istället, och väg dig kanske på sin höjd en gång i veckan?
varför tränar du så mycket för? Elitsatsar du inför någon tävling eller så? Om du nu är så aktiv hela tiden så blir det ju bara svårare för dig att gå upp i vikt om du inte är villig att äta mycket och 2000 kcal är inte särskilt mycket spec nu när du är så ung och behöver näring och energi;)
Det är något jag jobbar med. Som sagt har jag dragit ner sjukt mycket på konditionen, för jag vill verkligen satsa på styrketräningen nu och bli mycket starkare, för det märks att jag börjar gå back och det är rent ut sagt skittråkigt. Jag promenerar inte lika mycket osv.
Nej, du har nog rätt. 2000 är förmodligen inte mycket för mig. Bara jag som är osäker på siffror och sånt, jag har ingen aning om hur mycket andra äter som är i ungefär samma situation. *rolleyes*
Ellis Wyatt
2008-07-05, 17:28
Ja, de som inte har ätstörningar äter mer helt enkelt.
Ja, de som inte har ätstörningar äter mer helt enkelt.
??
Slartibartfast
2008-07-05, 18:41
varför tränar du så mycket för? Elitsatsar du inför någon tävling eller så?
Det är väl knappast speciellt mycket. Man ska göra något aktivt varje dag. Hon skriver själv att hon kombinerar styrketräning, jympa, promenader och intervallöpning sammanlagt 6-7 pass i veckan. Låter hur bra som helst i mina öron. Så länge det inte är tvåtimmars marathonpass varje dag. Människan är inte gjord för att sitta still.
Det är väl knappast speciellt mycket. Man ska göra något aktivt varje dag. Hon skriver själv att hon kombinerar styrketräning, jympa, promenader och intervallöpning sammanlagt 6-7 pass i veckan. Låter hur bra som helst i mina öron. Så länge det inte är tvåtimmars marathonpass varje dag. Människan är inte gjord för att sitta still.
+1
Det är väl knappast speciellt mycket. Man ska göra något aktivt varje dag. Hon skriver själv att hon kombinerar styrketräning, jympa, promenader och intervallöpning sammanlagt 6-7 pass i veckan. Låter hur bra som helst i mina öron. Så länge det inte är tvåtimmars marathonpass varje dag. Människan är inte gjord för att sitta still.
Det är bra att vara aktiv, om man ser till att äta så mycket som kroppen behöver för att klara aktivitetsgraden. Även jag reagerar en smula på trådskaparens kombination av hög aktivitetsgrad, undervikt och tendenser till oro över att äta för mycket.
Det är bra att vara aktiv, om man ser till att äta så mycket som kroppen behöver för att klara aktivitetsgraden. Även jag reagerar en smula på trådskaparens kombination av hög aktivitetsgrad, undervikt och tendenser till oro över att äta för mycket.
Ja,alltså det är därför jag postade frågan. Jag vet att jag är ganska aktiv, och jag har dålig koll på hur mycket jag borde stoppa i mig. Pga den dåliga kollen har jag tappat mycket i vikt, och blivit tråkigt smal. Jag ville helt enkelt rådfråga och höra med dem som vet lite mer än jag! Igår lyckades jag i alla fall få i mig ca 1900 kcal.
Scratch89
2008-07-06, 09:54
Det låter bra. Men det kommer du ju att märka själv. Man kan ha en formel som utgångspunkt, men eftersom man inte lever helt identiska dagar och inte äter exakt samma mat varje dag (förhoppningvis) så är det just bara en riktlinje och inget som är satt i sten.
Jag själv räknar med runt 3000 kcal om dagen, på ca 75 kg @ 173 cm, med ett rätt så aktivt arbete. Jag har hållt mig viktstabil och har säkert lagt på mig lite massa, fast det är så kort tidsperiod så jag kan inte säga något om resultat än.
Igår lyckades jag i alla fall få i mig ca 1900 kcal.
Det är garanterat inte för mycket i din sits. Ang. just detta med oro över att äta för mycket och konsekvenserna av det så går ju inte den processen fortare än att man hinner observera den innan det gått helt ur händerna. Särskilt om man, som du verkar vilja göra, ligger på ett ganska moderat överskott. Du kommer alltså inte att en dag vakna upp och plötsligt ha förvandlats till Barbapappa.
Ellis Wyatt
2008-07-06, 10:47
Förlåt mig om jag framstod som oförskämd men jag kände bara igen mig själv så otroligt mycket i allt du skriver. Jag var också otroligt smal och förstod på ett intellektuellt plan att en viktuppgång skulle öka mitt välmående. Ändå så var jag så otroligt rädd för att tappa kontrollen och gå upp för mycket i vikt -- eftersom jag på något sätt var ganska nöjd med mig själv och hur jag såg ut, trots att jag i andras ögon troligen sågs som blek och undernärd. Jag tänkte exakt som du angående en viktuppgång, jag försökte hitta ett optimalt kaloriintag som skulle göra att jag sakta gick upp i vikt på ett bra sätt. Men gissa vad, det blev alltid för lite -- precis som det verkar bli för dig också.
Men jag kan förstås ha fel...
Förlåt mig om jag framstod som oförskämd men jag kände bara igen mig själv så otroligt mycket i allt du skriver. Jag var också otroligt smal och förstod på ett intellektuellt plan att en viktuppgång skulle öka mitt välmående. Ändå så var jag så otroligt rädd för att tappa kontrollen och gå upp för mycket i vikt -- eftersom jag på något sätt var ganska nöjd med mig själv och hur jag såg ut, trots att jag i andras ögon troligen sågs som blek och undernärd. Jag tänkte exakt som du angående en viktuppgång, jag försökte hitta ett optimalt kaloriintag som skulle göra att jag sakta gick upp i vikt på ett bra sätt. Men gissa vad, det blev alltid för lite -- precis som det verkar bli för dig också.
Men jag kan förstås ha fel...
Nej, du har rätt. Det är samma situation. Jag är överlag ganska nöjd med mig själv, men skulle vilja vara större. Men min omgivning reagerar, och häromdagen kom en person fram till mig(som jag inte känner) och frågade hur jag egentligen mådde eftersom jag hade blivit så tunn osv. Tråkigt. Vad jag inte förstår är hur jag lyckats göra så mot mig själv.. Men nu vill jag helt enkelt ha en förändring. Idag ska jag äta mer än 1900!:whipped:
Det är garanterat inte för mycket i din sits. Ang. just detta med oro över att äta för mycket och konsekvenserna av det så går ju inte den processen fortare än att man hinner observera den innan det gått helt ur händerna. Särskilt om man, som du verkar vilja göra, ligger på ett ganska moderat överskott. Du kommer alltså inte att en dag vakna upp och plötsligt ha förvandlats till Barbapappa.
Nej, det är sant. Måste lära mig att skilja mellan känsla och förnuft..
Herregud, 2000 kalorier är verkligen ingenting. Mitt tips vore bara att äta lagom de dagar du inte tränar (om du mot förmodan har vilodagar), och äta mycket de dagar, säg 2500-3000 kcal.
Sen efter två eller tre veckor kollar du på vågen och ser hur mycket du har gått up. Då vet du precis hur mycket du bör äta beroende på vilka viktmål du har.
Nej, det är sant. Måste lära mig att skilja mellan känsla och förnuft..
Ha i åtanke, när du börjar öka ditt intag, att du i början kan uppleva en "svällande känsla" på kroppen, känna dig "pluffsig" liksom. Låt inte den känslan skrämma dig tillbaka till gamla vanor igen, som det så ofta gör för många som länge ätit för lite och börjar äta mer.
Kroppen binder på sig vatten mm och behöver en viss tid för att stabilisera sig. Det är därför man gärna ger rådet att ge "nya vanor" några veckor innan man börjar ändra för mycket...
Lycka till! :)
Ha i åtanke, när du börjar öka ditt intag, att du i början kan uppleva en "svällande känsla" på kroppen, känna dig "pluffsig" liksom. Låt inte den känslan skrämma dig tillbaka till gamla vanor igen, som det så ofta gör för många som länge ätit för lite och börjar äta mer.
Kroppen binder på sig vatten mm och behöver en viss tid för att stabilisera sig. Det är därför man gärna ger rådet att ge "nya vanor" några veckor innan man börjar ändra för mycket...
Lycka till! :)
Tack Endura. Jag ska tänka på det när det känns jobbigt och trögt.
Just nu funkar det helt okej! Mat är gott, träning är gott.
Tack!! Jag tänkte mig kanske en viktrapport längre fram för att se hur det har gått och så! För nu jäklar ska jag upp!*mini
Mega_man1000
2008-07-06, 22:38
vad käkar du igentligen på en dag? Är det så att du käkar mycket energisnålt och light-produkter så att det blir en stor mängd mat du måste trycka i dig varje dag så det känns jobbigt att ens komma upp till 2000 kcal ?
Vill du verkligen upp i vikt (samt har svårt att få i dig tillräckligt med energi) kan det vara en god idé att dra ned på konditionsträningen.
Viss träning är givetvis bra, men man ska i din situation ha klart för sig att sådan försvårar viktuppgång.
Annars - Good luck!
Jag_Emil
2008-07-14, 19:15
fy faen, jag har räknat ut att jag äter 55000 kcal vissa dagar.
Jag ligger antagligen mellan 3500 - 5500 per dag. Är det galet?
Jag äter mörk choklad till och från. Ibland nötter.. osv.
Eddie Vedder
2008-07-14, 19:16
Är det galet?
Det kan vara helt uppåt väggarna för mycket, det kan vara alldeles utmärkt, det kan vara på tok för lite. Hur ska någon kunna svara på det utan att veta mer?
vi ligger på ungefär samma.
Ät som en tok bara, träna å sov så fixar sig nog resten.
Eddie Vedder
2008-07-14, 19:34
Ett tips om att äta som en tok är helt värdelöst. Har det funnits en osund inställning till kosten är knappast "ät som en tok" särskilt klokt om tips. Hur sunt är det att övergå till?
Jag_Emil
2008-07-14, 20:13
vi ligger på ungefär samma.
Ät som en tok bara, träna å sov så fixar sig nog resten.
Näej, jag sätter dövörat till sådana som säger sådant.
Ett tips om att äta som en tok är helt värdelöst. Har det funnits en osund inställning till kosten är knappast "ät som en tok" särskilt klokt om tips. Hur sunt är det att övergå till?
Ja, det köper jag.
Det jag har hört om uppbyggnad och närliggande områden: om du går upp kroppsvikt, muskler och fett. Så är mycket fett nya celler som tillkommit (fettceller), och dessa nyutsprugna barn försvinner ALDRIG. De ligger och sover hela livet.
Så ett lämpligt exempel ; en person som har varit överviktig i tonåren, kommer att ha problem förmodligen hela livet, om man inte sköter sin kost hållning.
Medan en person med bra självförbränning och energiomsättning kan leva med marginaler, tills han bulkar och överskrider den "Naturliga" gränsen som är bulkens mål. Då är han också "förlorad"
Kommentar?
Mitt mål är inte att bulka. Utan att bli stark utan nya fettceller.
King Grub
2008-07-14, 20:15
Det är inte speciellt lätt att nybilda fettceller. Vanligen blir fettcellerna större, inte fler.
Jag_Emil
2008-07-14, 20:21
Det är inte speciellt lätt att nybilda fettceller. Vanligen blir fettcellerna större, inte fler.
Det var ju inte lika dåliga nyheter iaf. Men det är fortfarande lite "dåliga" nyheter.
Scratch89
2008-07-14, 21:27
Visst går det att bygga sig en stark kropp utan att bli fet(are). Niklas Sjöö och King Grub är båda bra exempel på att man kan ha varit större innan, men håller en bra form samtidigt som träningen går framåt. Det går framåt långsammare förvisso, men jag tror att en del av det uteblivna resultatet kompenseras iom att man aldrig behöver bli tjock och hata sin form.
Så ett lämpligt exempel ; en person som har varit överviktig i tonåren, kommer att ha problem förmodligen hela livet, om man inte sköter sin kosthållning.
Det där har fått betydligt mer uppmärksamhet än det förtjänar. Jag skulle säga att det största problemet om man varit överviktig länge är de matvanor som fått en att dra på sig och behålla en stor övervikt. Det är mycket svårt att bryta vanor som fått rota sig ordentligt, även när man vet att de är dåliga/ohälsosamma/destruktiva/etc. Det finns ett lite sämre utgångsläge när det gäller hur man lägger på sig fett om man går upp igen, efter att ha bantat ned sig, men den ojämförligt största orsaken till att att bantare som lyckats gå ner en massa i vikt sedan går upp igen är att de glider tillbaka in i gamla (dåliga) vanor. Och gissa vad som händer ... Sedan handlar det också om vad man vill uppnå. Vill man vara normalviktig eller vill man vara konstant tokrippad? Det senare får även en person som aldrig varit överviktig problem med.
Jag tycker att det är trist att det blivit något slags allmän sanning att "en gång överviktig, alltid överviktig eller åtminstone i riskzonen". Jag har sett alltför många som tagit det som en förevändning för att inte försöka göra något åt en hälsovådlig vikt; "det är ju ändå meningslöst". Det är svårt att gå ned i vikt som det är, måste man anstränga sig för att göra det ännu svårare?
(Jag bestrider alltså inte att det skulle finnas en liten fysiologisk skillnad, men jag bestrider att den skulle vara så stor att den dömer alla överviktiga till att förbli det, eller tokbanta hela sina liv.)
Jag tror och hoppas att det går att byta en dålig vana, även om den verkligen sitter långt inne. Jag har sett flera exempel på det. Svårigheten är ju också att behålla en ny, sund inställning utan att falla tillbaka.
Men om man säger att man har varit lite mullig/kraftig, och sen går ner i vikt-fast alldeles för mycket. Skulle det då vara "lättare" att lägga på sig igen? Eller svårare för att man har tränat ner sig till en låg vikt?
Låter kanske lite komplicerat... Men jag vägde 64 kg för ca 3 år sen, och gick som sagt ner till 47.
King Grub
2008-07-15, 08:10
Går man ner mest i fettvikt vid en viktnedgång, är det mest fettvikt man lägger på sig vid en ev kommande viktuppgång.
Är det mest muskler man tappat under viktnedgången, ökar man mer i muskelmassa vid en kommande viktuppgång.
Att gå ner i fett gör det inte i sig lättare att öka i muskelmassa.
Går man ner mest i fettvikt vid en viktnedgång, är det mest fettvikt man lägger på sig vid en ev kommande viktuppgång.
Är det mest muskler man tappat under viktnedgången, ökar man mer i muskelmassa vid en kommande viktuppgång.
Att gå ner i fett gör det inte i sig lättare att öka i muskelmassa.
Enligt detta påstående låter det nästan som en omöjlighet att åstadkomma en atletisk fysik med hyffsad muskelmassa och låg fettprocent, men uppenbarligen lyckas flera individer med det (du själv också, vill jag påstå av de få bilder jag sett :thumbup: )
Det är ju bara att kolla i bildtrådarna hår på brädan.
Men jag håller med Tolkia att den största orsaken till att överviktiga går upp igen efter viktnedgång är dåliga vanor. Men det svåra är väl som sagt om man som före detta överviktig VILL gå upp i vikt (men muskelmassa då) då kommer man att begränsas en del av det som Grubben beskriver ovan.
tigerofsweden
2008-07-15, 12:37
Enligt detta påstående låter det nästan som en omöjlighet att åstadkomma en atletisk fysik med hyffsad muskelmassa och låg fettprocent, men uppenbarligen lyckas flera individer med det (du själv också, vill jag påstå av de få bilder jag sett :thumbup: )
Det är ju bara att kolla i bildtrådarna hår på brädan.
Men jag håller med Tolkia att den största orsaken till att överviktiga går upp igen efter viktnedgång är dåliga vanor. Men det svåra är väl som sagt om man som före detta överviktig VILL gå upp i vikt (men muskelmassa då) då kommer man att begränsas en del av det som Grubben beskriver ovan.
Finns ju väldigt många som med framgång lagt på sig en avsevärd fettmängd under bulk och sedan dietat ner sig i perioder och som utvecklas galant. Så även om studier säger en sak så betyder ju inte det att det är omöjligt o utvecklas. Men visst, det är ju inte kul att höra sånt för oss som inte alltid varit trådsmala.:)
Edit. Lägger in en quote från en annan tråd som jag startade om ämnet
Har man varit tjock och gått ner i fettvikt, kommer ev framtida överätningar att resultera i att viktökningen består av en större mängd fett än annars.
Att ha varit tjock kommer att påverka denna faktor resten av livet. Du är naturligtvis inte dömd att förbli tjock, men det kommer att kräva mer kontroll om du varit det.
Finns ju väldigt många som med framgång lagt på sig en avsevärd fettmängd under bulk och sedan dietat ner sig i perioder och som utvecklas galant.
+1
Jag tycker att många verkar oroa sig på tok för mycket / överdriver vad studierna säger om att lägga på sig fett (igen) efter en viktnedgång. Det verkar som om det låter mycket mer hemskt än vad det är i verkligheten. För oss som testat att både bulka och deffa och tillåta sig själv att lägga på sig en hel del hull tror jag att många inte har märkt av de här effekterna som studierna uppmätt. Själv tycker jag att det blir lättare att hålla lägre fettnivåer med tiden iaf om ens träning går framåt i övrigt (vilket den brukar göra om man äter på bra). Det verkar som om kroppen lättare håller nere nivåerna ju mer tränad man blir.
Grandmaster här på forumet har ju varit något överviktig och är ju numera "tokrippad" nästan jämt och ständigt. Visserligen bara ett exempel och han har förmodligen rätt bra koll på hur han äter, men han är ju långt ifrån liten och han är dessutom tokstark.
Jag skulle råda alla som är rädda för att skapa dessa "nackdelar" eller är rädda att de redan har dem, att släppa oron, fortsätt träna och ät ordentligt med mat så att träningen går bra. Skulle det leda till att man blir tjock så lär det ta tid och är nog något man hinner upptäcker långt innan det händer, först då kan man fundera på om man ska äta mindre.
Eddie Vedder
2008-07-15, 17:42
Jag skulle råda alla som är rädda för att skapa dessa "nackdelar" eller är rädda att de redan har dem, att släppa oron, fortsätt träna och ät ordentligt med mat så att träningen går bra.
Mycket bra råd.:thumbup: Visserligen ingen större skräll att det kommer kloka ord från dig Sniggel (det gör det ju alltid) men jag nämner det ändå.:)
Man är ALDRIG slav under sina gener och sina mer eller mindre gynnsamma förutsättningar. Oavsett dessa kan man alltid åstadkomma bra resultat med rätt vilja, det bara skiljer lite mellan oss huruvida vi lyckas mer eller mindre "enkelt".
Och tvärtemot är det mycket mycket sällan så att dom med grymma gener får resultaten gratis, tvärtom handlar det även där om hårt jobb och självdisciplin.
kloka ord från Sniggel och Eddie!
Jag är lite nojjig över det här, men både Granmasters och Sniggels "förvandlingar" är ju oerhört inspirerande.
Jag var själv "smaltjock" i tonåren, (snäppet mer fett än grandmasters "före"-bild och mindre muskler) tror jag vägde ~80kg på 184cm, sedan gick jag ner en hel del när jag flyttade hemifrån och snålade på maten och promenerade vart jag än skulle eftersom jag inte hade råd med buss eller cykel, styrketränade inte och åt väldigt lite protein. Sedan började jag styrketräna och landade på en settling-point av 73kg där jag låg i fem år (lite högre vikt de perioder jag använde kreatin) tyckte inte jag fick något resultat av träningen, någon gång under den här tiden körde jag ABCDE-dieten någon månad då jag pendlade mellan 71 och 78kg under de två veckor långa bulk och deff perioderna.
efter att ha tränat seriöst i fem år och knappt missat ett enda träningspass (och ingen som såg mig med eller utan kläder skulle ha gissat att jag styrketränade) tog jag fasta på att jag nog måste tvinga tillräckligt med mat för att gå upp i vikt. så jag gick upp till dryga 80kg över ett år, dock inte jämt fördelat utan under en dryg månad gick jag upp 0.5kg i veckan, sedan stod det stilla några månader sedan räknade jag kalorier med excelarket här på brädan och höll viktuppgången till drygt ett kilo i månaden. Jag tyckte inte att styrkan öka nämvärt trots att jag gick upp i vikt och jag åt bara bra mat ~2g protein/kg mycket grönsaker osv. oftast tränade jag 2split tre gånger i veckan med låg volym, men jag körde även HST i några månader.
Nu har jag precis avslutat en deff där jag gick ner 9 kilo. Är ganska nöjd med deffen tappade i princip ingen styrka och biceps måttet minskade knappt heller, men det gjorde midjemåttet och nästan alla magrutor blev synliga. Nu två veckor efter att jag avslutat deffen verkar vikten ha stabiliserat sig runt, japp: 72-73kg, men är jag mer muskulös än sist jag vägde det? Inte så att jag märker det i alla fall, men skam den som ger sig!
Vi är nog många här på Kolo som har en bakgrund som knubbiga/lönniga/överviktiga/feta och som ändrat livsstil och idag försöker hitta en balans mellan glädjen för mat och en dagsform att trivas med...
Klart man får kämpa mer för att hålla vikten om man har en bakgrund som "tjock", men jag tror inte det egentligen är jobbigare än det är för en person som alltid varit smal och har svårt för att gå upp i vikt och bygga.
Man får "acceptera" sin börd och göra det bästa man kan av det helt enkelt! Jag ser fördelen med att vara matglad och en gång ha varit överviktig att jag har lätt för att bygga massa. En "smalis" kan se fördelen med att ha lätt för att deffa istället.
Som människa är man nog dömd att "aldrig vara nöjd"... vilken persontyp man än hade varit hade man troligen hellre velat vara av den "andra typen". Det är nog bättre att acceptera läget och som Sniggel skrivit: göra det bästa man kan utav det! :)
kloka ord även från dig Endura.
Personligen upplever jag inte att det svåra är att hålla formen, gå upp eller ned i vikt, det tycker jag numera att jag har ganska bra kontroll på. Problemet är vad det blir för sorts massa när jag går upp i vikt.
Men det är bara till att kämpa vidare. Jag behöver hitta en träningsmetodik som jag ökar på helt enkelt. Kanske lite mer volym eller bara mer variation.
Eddie Vedder
2008-07-16, 11:28
Problemet är vad det blir för sorts massa när jag går upp i vikt.
Om du tränar styrketräning och inte tokäter så ska du inte oroa dig. En bra kost, bra träning, en sund och successiv viktökning samt klok näringstiming runt träning så ska du se att det blir bra.:)
Det är ju förstås skillnad på vad individ A anser vara bra resultat jämfört med individ B men man får inte ha FÖR stor förväntningar heller utan kunna leva med att en viktuppgång kommer ge lite mer kroppsfett men att man inte för den delen på långa vägar behöver bli "tjock" för det. Snarare få en mer atletisk fysik.:thumbup:
Om du tränar styrketräning och inte tokäter så ska du inte oroa dig. En bra kost, bra träning, en sund och successiv viktökning samt klok näringstiming runt träning så ska du se att det blir bra.:)
Jo det är ju i princip det jag gjort det senaste året, som jag skrev några inlägg högre upp, men nu när jag har deffat tillbaka till utgångsvikten tycker jag inte att jag har bättre fördelning muskler/fett. Börjar fundera på om jag är en non-responder *rolleyes*
Men, men.... jag skall inte gnälla mer: om jag upprepar några år till med bulk- &deffperioder och samtidigt utvärderar vilken typ av träning jag ökar bäst av (så att jag verkligen blir starkare, tror precis som Sniggel skrivit vid ett flertal tillfällen att styrkeökning är väldigt väsentligt för att öka i muskelmassa) så kanske jag får lite större muskler till slut.
:hbang:
Om du tränar styrketräning och inte tokäter så ska du inte oroa dig. En bra kost, bra träning, en sund och successiv viktökning samt klok näringstiming runt träning så ska du se att det blir bra.:)
Bara en liten fråga.. Hur definerar du tokäter? Jag tycker nämligen själv att jag tokäter. Speciellt på kvällarna.. Känns som jag bara trycker, och trycker i mig mat.
Bara en liten fråga.. Hur definerar du tokäter? Jag tycker nämligen själv att jag tokäter. Speciellt på kvällarna.. Känns som jag bara trycker, och trycker i mig mat.
Om du äter vad du angivit i början av tråden finns det inte en chans att det kan räknas som "tokätning", inte ens om du är dvärg (fundera på om du skulle tycka att din kompis "tokåt" om hon åt som du gör). Men har man under lång tid ansett att endast väldigt små mängder mat är "tillåtna" uppfattas en normal mängd mat gärna som en enorm dito.
Möjligen är du liksom en del andra som postat liknande trådar i dagarna lite för rädd för att äta sådant som är fett, och har därför svårt att hålla dig mätt längre stunder?
(Försåvitt vi inte pratar om en hetsätningsproblematik här, vilket jag hoppas att vi inte gör?)
tigerofsweden
2008-07-16, 14:23
tror precis som Sniggel skrivit vid ett flertal tillfällen att styrkeökning är väldigt väsentligt för att öka i muskelmassa) så kanske jag får lite större muskler till slut.
:hbang:
Ja hur ska du annars kunna öka om du inte blir starkare? :)
Ja hur ska du annars kunna öka om du inte blir starkare? :)
Nä, exakt *rolleyes*
Men som jag jag skrev innan tyckte jag inte träningen gick frammåt varken styrkemässigt eller muskulärt och trodde det berodde på att jag åt för lite. bestämde mig alltså för att äta så att jag gick upp några kilo. Trots att jag gjorde det ökade inte styrkan mer än marginellt, och viktuppgången blev troligen mest fett; Alltså var inte tillgången på kalorier den (enda) begränsade faktorn.
tigerofsweden
2008-07-16, 14:41
Nä, exakt *rolleyes*
Men som jag jag skrev innan tyckte jag inte träningen gick frammåt varken styrkemässigt eller muskulärt och trodde det berodde på att jag åt för lite. bestämde mig alltså för att äta så att jag gick upp några kilo. Trots att jag gjorde det ökade inte styrkan mer än marginellt, och viktuppgången blev troligen mest fett; Alltså var inte tillgången på kalorier den (enda) begränsade faktorn.
Okej då hade jag sett över träningen så att du verkligen ger dig chans att öka. Konstigt dock att du inte ökat i styrka om du kört lågvolym, verkar ju annars funka ypperligt för just styrkan.
Om du äter vad du angivit i början av tråden finns det inte en chans att det kan räknas som "tokätning", inte ens om du är dvärg (fundera på om du skulle tycka att din kompis "tokåt" om hon åt som du gör). Men har man under lång tid ansett att endast väldigt små mängder mat är "tillåtna" uppfattas en normal mängd mat gärna som en enorm dito.
Möjligen är du liksom en del andra som postat liknande trådar i dagarna lite för rädd för att äta sådant som är fett, och har därför svårt att hålla dig mätt längre stunder?
(Försåvitt vi inte pratar om en hetsätningsproblematik här, vilket jag hoppas att vi inte gör?)
Nej, jag hetsäter absolut inte! :) Men det känns som om jag verkligen käkar som fan, och trycker i mig mat. Och eftersom jag skriver upp allt jag stoppar i mig, så tänker jag "jag måste ha räknat fel..", eftersom det jag äter känns som mycket,mycket mer.
Jag håller med dig. Det är nog sannerligen så att jag har ätit så mycket mindre förut, och plötsligt äter "normalt". Jag har alltid haft problem med att äta riktig mat, som tex pasta,potatis,ris,quorn(är vegetarian). Har inte ätit sådant på 4 år. Och idag köpte jag hem pasta för första gången, ska kokas ikväll *flex* Och jag ska försöka, även fast det är fruktansvärt jävla jobbigt just nu. Vågen pekar bara uppåt, och det är visserligen dit jag ska men det känns som att det går för fort..
Ang. detta med "lagad mat" så är det vanligt att man har svårt för det, eftersom det känns som mycket "mer" än kalla munsbitar, frukt eller mackor. Det kan vara värt att jämföra energiinnehållet i en portion köttfärssås med det i en ordinär Snickers för att få lite perspektiv. INGEN av de många feta personer som faktiskt finns har blivit det av att äta normala portioner vettig mat (många står faktiskt frågande inför hur det kan bli så många kalorier när de äter så "lite"). Jag lovar.
Ang. tempot tror jag att hur långsamt som helst skulle kännas för fort. Vad tror du?
Ang. detta med "lagad mat" så är det vanligt att man har svårt för det, eftersom det känns som mycket "mer" än kalla munsbitar, frukt eller mackor. Det kan vara värt att jämföra energiinnehållet i en portion köttfärssås med det i en ordinär Snickers för att få lite perspektiv. INGEN av de många feta personer som faktiskt finns har blivit det av att äta normala portioner vettig mat (många står faktiskt frågande inför hur det kan bli så många kalorier när de äter så "lite"). Jag lovar.
Ang. tempot tror jag att hur långsamt som helst skulle kännas för fort. Vad tror du?
Ja, precis. Lagad mat känns mycket, speciellt om den är varm(började äta varm mat för ca 6 månader, innan det hade jag inte ätit det på 3 år). Men det är som du säger, näringsvärdet behöver inte alls skena iväg! En portion pasta kanske är 230 kcal, ungefär samma som några mackor.
Jag vet inte.. Eftersom jag aldrig har gått upp i vikt så vet jag inte hur fort det här ska gå. Det skrämmer mig så jäkla mycket att vågen snart visar 50 kg! Jag känner mig tung, svullen och kraftig. Förhoppningsvis är det bara en känsla eftersom nya ådror på bla axlar och mage har poppat fram under veckan. But still, det här är rejält jobbigt..
Nå, snart 50 kg på 164 cm är ju inte direkt övervikt (eller hur?), även om du känner dig som en elefant. ;) En del av det är förmodligen också vätska; det är ju vanligt att vätskenivån jojjar en del när man börjar äta efter att ha svultit sig.
Man kan fråga sig vad det är man egentligen känner när man känner sig fet? Fett är ju en tämligen inert vävnad och "känns" knappast förrän det börjar bli så mycket av det att det skvalpar när man rör sig. Muskler "känns" ju inte heller; jag menar, det är ju inte som att man kan känna efter och konstatera "jaha, i den här armen har jag så här mycket muskler och så här mycket fett". (Om man inte börjar klämma igenom kroppen med målet att verkligen undersöka vad som är fastare och vad som är lösare [och då är det ju inte längre fråga om att man råkar känna sig fet, utan om att man kontrollerar om man behöver känna sig fet, varför man nu vill göra det]).
Mycket klokt att ta tag i problemet nu och inte om tio år; risken för att du skall sitta där med förslitningsskador och hormonkajko när du är trettio blir betydligt mindre (men jo, jag fattar att det är jobbigt).
Nej, det är det inte. Men det är ett stort steg från 47! :o Jag trodde också att det var lite vätska... Men vikten har stått stabil, eller till och med ökat.
Ps; käkade precis pasta. Det var grymt gott.
Vill verkligen inte få det att låta som om att jag "gottar mig på andras missöden", men den här tråden har verkligen varit intressant och lärorik att följa!
Du (Ceccil) lever i en verklighet som jag själv aldrig kunnat identifiera mig med, tvärtom har jag alltid haft det raka motsatta problemet, överätning, och det är verkligen lärorikt att få sätta sig in i hur det kan vara på "den andra sidan"... helt olikt, men ändå så "lika" på nåt sätt.
Jag är grymt imponerad av din insikt och förmåga att uttrycka dig Tolkia, samtidigt som jag också måste ge dig Ceccil eloge för ditt kämpande!
Allt går verkligen, om man verkligen vill! :)
Jag förstår precis vad du menar, Endura! Lika, fast på olika sätt.
Jag tror alla som har haft/har någon form av ätstörningsproblematik kan hålla med om hur jobbigt och tidskrävande det är att försöka ta sig ur det. Men ju längre man kommer i sitt tänk, ju mer insiktsfull blir man. Jag tror det är viktigt och bra att försöka se på sig själv och sina vanor med ett par nya "ögon", och betrakta det utifrån. Det är svårt att komma ifrån en ätstörning, men precis som du säger så går det, om man vill!
Jag antar(och hoppas) att du har fått bukt dina hetsätningar, och det motiverar mig ännu mer. Det ska gå! Och genom kolo har jag fått hur mycket nya insikter som helst, och peppning. TACK! Jag funderar på att starta en liten journal, för att kunna bli ännu mer motiverad..
Jag antar(och hoppas) att du har fått bukt dina hetsätningar, och det motiverar mig ännu mer. Det ska gå! Och genom kolo har jag fått hur mycket nya insikter som helst, och peppning. TACK! Jag funderar på att starta en liten journal, för att kunna bli ännu mer motiverad..
Har aldrig hetsätit, då det liksom inte "behövdes". Jag hade/har helt enkelt ingen naturlig mättnadskänsla. Min mage är som ett "svart hål" och jag äter för att det är gott och slutar inte förrän det inte finns mer att ta av... rent okynnesätande mao, bara för att.
Av den "enkla" anledningen gör jag bäst i att hålla mig borta från bufféer och liknande, och de få gånger jag ändå hamnar på en måste jag verkligen stålsätta mig själv i förväg, verkligen bestämma mig för att bara ta en tallrik till exempel. Maten jag lagar är färdiga (och just nu uträknade) portioner och helst ska jag inte råka göra för mycket, för jag har inte vett att låta överskottet vara...
Men det är klart att du ska skapa en journal!
Där kan du både ventilera dina funderingar och samtidigt få respons från oss andra. Du känns som en smart tjej och kanske är det just "smartheten" som i grunden är din fiende... den gör dig liksom "kababel att skada dig själv", om du hänger med på mitt resonemang...
En smart person som skadar sig själv är medveten om det och gör själv valet att just skada sig själv!
Att konstant skada/straffa sig själv bryter ner själen (=inre glädjen) och man lever bara som en halv människa; man är där, men ändå inte... för tankarna snurrar på annat håll hela tiden...
Tycker det är skönt att du har börjat ta tag i det hela och med en journal kanske du kan motivera flera med samma bakgrund att orka ta tag i sig själva!? Stor kram tjejen och ta hand om dig! :)
Allt går verkligen, om man verkligen vill! :)
I anslutning till Enduras post ovan om att vara medveten om vad man gör, och välja att göra det fast man kanske vet att det inte är hundraprocentigt bra, så tror jag att det svåraste egentligen är just att verkligen vilja, så mycket att man vågar omsätta sina resonemang kring varför man "på sätt och vis skulle vilja ändra sitt beteende, men ..." i praktiken. Det är en sak att vara motiverad till en förändring, en helt annan att vara motiverad att också själv förändra. Men det går, även om det kräver mycket mod (jag tycker att det är på sin plats att tala om mod här, nog så gärna som om viljestyrka).
Att konstant skada/straffa sig själv bryter ner själen (=inre glädjen) och man lever bara som en halv människa; man är där, men ändå inte... för tankarna snurrar på annat håll hela tiden...
Tycker det är skönt att du har börjat ta tag i det hela och med en journal kanske du kan motivera flera med samma bakgrund att orka ta tag i sig själva!? Stor kram tjejen och ta hand om dig! :)
Känner så väl igen det där. Kan inte förstå hur mycket jag har missat (och fortfarande missar) av livet. Plötsligt så har det gått 3 år och allt man har gjort är att leva i mörkret. Det är ganska jobbigt och vakna upp, eftersom den kontrollen man har haft också har varit en trygghet.
Jag hoppas det, har varit sugen ett tag att starta en journal både för mig själv och andra som kanske sitter i en liknande situation. Och sist men inte minst är personerna på det här forumet enormt stöttande! Ska iväg och fika nu en sväng, sen; journalstart!
Kram på dig!
I anslutning till Enduras post ovan om att vara medveten om vad man gör, och välja att göra det fast man kanske vet att det inte är hundraprocentigt bra, så tror jag att det svåraste egentligen är just att verkligen vilja, så mycket att man vågar omsätta sina resonemang kring varför man "på sätt och vis skulle vilja ändra sitt beteende, men ..." i praktiken. Det är en sak att vara motiverad till en förändring, en helt annan att vara motiverad att också själv förändra. Men det går, även om det kräver mycket mod (jag tycker att det är på sin plats att tala om mod här, nog så gärna som om viljestyrka).
Min syster läste några väl valda ord i en bok för en längre tid sen (hon plöjer ganska många "peppa-dig-själv"-böcker) och jag har många ggr berättat dem vidare:
Välj något som du länge gått och sagt att "du skulle vilja göra/uppnå/få tid till/klara av" och ge det sedan ett ärligt betyg på en skala mellan 1 och 10. Det kan vara att sluta röka, börja träna, sluta dricka, äta sundare/mindre/mer, vad som helst!
Vad det än är... om du inte betygsatt det högre än 8 (egentligen ska det helst ges en 9:a eller 10:a om man ska vara smått cynisk) kommer du inte ta tag i det!
Människan som individ är så pass lat/bekväm att om något vi "skulle vilja göra" inte uppnår ett så högt betyg som just en 9:a eller 10:a på vår "viktighetsskala" kommer vi inte ta tag i det!
Prova själva, men var ärliga... *rolleyes*
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.