Hur deffad kan man vara året runt utan att det är jobbigt?

[Fredrik_S]

Hur deffad är bekvämt att vara om man vill vara det året runt? Tävlingstömd är en sak och bulkig är en annan.
Jag har inte jättebehov av att lägga på mig ytterligare muskler, men tycker både styrketräning och konditionsträning är roligt och tränar intervall/konditionsträning ca 5 dar i veckan och styrketränar ca 5 gånger i veckan.

Om ni har exempelbilder på var gränsen går för en fysik som utan större problem går att hålla året runt så länka/lägg gärna upp dem.

[Jay-Z]

Det är individuellt.

[Fredrik_S]

Det är individuellt.

Är det svårare eller lättare om ju mer muskler man har?

Om man väger 65 är 175 och har 8-9% BF.
Om man väger 75 är 175 och har 8-9% BF.
Om man väger 85 är 175 och har 8-9% BF.

Har dessa personer olika svårt att hålla den fettmångden, givet att ingen är ute efter vidare ökningar och alla tränar?

[King Grub]

Det är som sagt helt individuellt var man har sin bekvämlighetsgräns. Det är klart en fördel om man tycker om konditionsträning och att vara fysiskt aktiv. Någon som tycker det är roligt att träna kondition 2-3 timmar per dag, varje dag, kommer inte att behöva anstränga sig speciellt mycket i övrigt för att hålla en mycket god form och kan äta sig mätt på god mat under tiden.

Hälsomässigt kan en man ligga på 3-4% kroppsfett året om.

[MrBoris]

Hälsomässigt kan en man ligga på 3-4% kroppsfett året om.

intressant o veta, men det finns väl inte någon som gör det??

[Coldsmith]

Är väl bra mycket lättare att hålla låg fettprocent också om man har en smal kropp/låg kroppsvikt än om man ska hålla sig "grov".

[King Grub]

intressant o veta, men det finns väl inte någon som gör det??

Nära nog alla distansidrottare?

[Fredrik_S]

Är väl bra mycket lättare att hålla låg fettprocent också om man har en smal kropp/låg kroppsvikt än om man ska hålla sig "grov".

Vettefan, jag tror det är tvärtom... tycker det är väldigt många som inte har muskler över huvud taget men som ändå har en hel del fett kring magen utan att egentligen vara tjocka...

[Fredrik_S]

Nära nog alla distansidrottare?

Hur är det med sprinters? De har betydligt större muskelmassa än distansidrottare. Håller de sig i liknande fett% område året runt också?

[MrBoris]

Nära nog alla distansidrottare?

oj, trodde inte de låg så lågt som 3-4%...utan mer i Eddies trakter

[King Grub]

I Exercise Physiology: Energy, Nutrition, and Human Performance. McArdle, Katch & Katch. Lippincott Williams & Wilkins; 6th edition 2006 anges mätningar på marathonlöpare på absolut elitnivå där dessa ligger på mennal 1-2% kroppsfett. Pate och Williams bland marathonlöparna hade 1.3 resp 1.8% och Crawford och Manley bland medel- och långdistanslöparna hade 1.2 resp 1.5% kroppsfett. Genomsnittet för långdistansare på OS var 2.7%.

Den angivna siffran för sprinters (på OS-nivå) är 8-10%. Deras större muskelmassa gör att dom ser hårdare ut på en högre siffra.

[Multivitamin]

Varför är sprinters mer muskulösa än marathon löpare? :P

[King Grub]

Skämtar du?

[Multivitamin]

Skämtar du?

nej? för att dom springer mindre eller vadå?

[King Grub]

...

Därför att deras träning ställer helt andra anpassningskrav på kroppssammansättning och anaerob/aerob prestationsförmåga, vilket reflekteras i muskelproteinomsättningen. För en maratholöpare är varje kilo kroppsvikt en belastning som försämrar sluttiden, medan en sprinter kan utnyttja muskelmassan till att förflytta sig explosivt och fort på en kort sträcka. Helt olika träningstyper, helt olika kroppstyper och därmed helt olika påverkan på kroppssammansättning och proteinsyntes.

[Multivitamin]

okej men gynnar styrketräning för sprinters då alltså? nu vet jag inte om dom tränar styrketräning eller inte men det ser ju ut så tycker jag,

[King Grub]

Det finns inga sprinters som inte tränar styrketräning. Dom skulle inte se ut som dom gör utan styrketräning.

[Lavorini]

För att utveckla lite vad 'individuellt' innebär så kan man säga att det är dina föräldrar som innebär hur jobbigt det kommer bli för dig - dvs vad för sorts gener du har. Jag har inte grävt speciellt mycket inom området, men allt tyder på att människan har en s.k. "set-point" och beroende på var den är så kommer man ha lättare/svårare att komma ner till en viss fettprocent. Kroppen kommer motarbeta något enormt om man har en väldigt hög set-point, fettprocent-mässigt sett.

[Anders The Peak]

Varför kan inte 6-10% kroppsfett anses vara ett rätt normalt tillstånd för män. Kvinnor ligger något högre pga fertiliteten/östrogenet.

Om man äter så att det knakar och testosteronnivåerna går i taket sker en aromatisering av testot till östrogen därför kommer mannen i fråga rätt snart vara uppe i jämförelsetal när det gäller kroppfett som hänger ihop med kvinnor i fertilålder. Antagligen har det redan skett i rätt stor omfattning. Om ni tar en sväng på badstranden så syns det rätt tydligt.

[Anders The Peak]

Varför kan inte 6-10% kroppsfett anses vara ett rätt normalt tillstånd för män. Kvinnor ligger något högre pga fertiliteten/östrogenet.

Om man äter så att det knakar och testosteronnivåerna går i taket sker en aromatisering av testot till östrogen därför kommer mannen i fråga rätt snart vara uppe i jämförelsetal när det gäller kroppfett som hänger ihop med kvinnor i fertilålder. Antagligen har det redan skett i rätt stor omfattning. Om ni tar en sväng på badstranden så syns det rätt tydligt.
Ju, fetare man blir desto mer testo som kan omvandlas till östrogen.
Det är nog lika bra att försöka dieta så att man alltid håller en hyffsat bra form det motverkar fettinlägringen och set-pointen blir lägre med tiden.

[Eddie Vedder]

Varför är sprinters mer muskulösa än marathon löpare? :P

Hur kan man ställa en sån här fråga?:confused: Varför en idrottare får en viss kropp jämfört med en annan beror ju givetvis på att man bedriver olika former av träning.

Du kunde likagärna ha frågat om varför marathonlöpare har bättre kondition än fäktare.

[Lavorini]

Det är nog lika bra att försöka dieta så att man alltid håller en hyffsat bra form det motverkar fettinlägringen och set-pointen blir lägre med tiden.

Har du något/några bevis för detta?

[joriice]

8-9% skulle jag gissa på med rätt kost.

[Chrillee]

Bartoll ligger väl på en stadiga 4-5% i alla fall, med bra massa. Fast är lite osäker om han håller det året om.

[Andreas Lelli]

Bartoll ligger väl på en stadiga 4-5% i alla fall, med bra massa. Fast är lite osäker om han håller det året om.

Läste på hans blog att han försökte hålla sig runt 3-4 % nu hela tiden. Anledningen till detta var någon sjukdom han hade, astma eller förstörda lungor på något sätt :p


För att hålla mig on topic; Jag skulle säga att det beror på hur man menar med bekväm, jag personligen lär ligga runt 10% snäppet när jag tränar och äter som jag vill, dvs nyttigt och bra med vissa undantag. Jag upplever att jag är bekväm där jag är nu :)

[hasic]

Är det svårare på något sätt att hålla energibalans på kanske 4-5% BF utan att lägga på sig mer fett?

[Eddie Vedder]

Är det svårare på något sätt att hålla energibalans på kanske 4-5% BF utan att lägga på sig mer fett?

Man ökar inte i fett vid energibalans. I alla fall inte vid normalt leverne (okej kost, inget extremt inaktivt liv o.s.v.) .

[Anders The Peak]

Har du något/några bevis för detta?
Den här tråden har med några bra inlägg angående det du kallar set-point:
http://kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=93924

Ola Wallengren;
Kroppssammansättnigen är en interaktion mellan gener och miljö, och interaktionen sker faktiskt åt båda hållen.
Så man kan väl säga att vid en viss miljö så hamnar din kropp på en viss fettnivå och vad den nivån är bestämms ju av generna. Generna i sig kan man ju inte ändra på men genuttrycken kan bli ett svar på olika miljöfaktorer så på så sätt kan man få kroppen att fungera olika genom den miljö som man utsätter den för.

Det kan du i egentligen inte eftersom "set-point" teorin är just en teori och eftersom din set-point kommer ändra sig beroende på den miljö du lever i.

Men ett försök att hitta din set point kan du göra genom att försöka sluta tänka på mat, äta sådant som du känner för och i de mängder du känner för. Efter ett tag kommer din kroppsvikt stabiliseras och detta kan du kalla din set-point i just den miljön.
Med miljö menar jag tillgång och variation på mat, graden av fysisk aktivitet, familj och vänner, tv program och allt annat som påverkar hur du lever och äter.

Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article239575.ab

[Lavorini]

Det är ju bara gissningar i den tråden. Gissningar från kompetent folk iofs, men allt jag läst tyder på, och som skrivs i den tråden, är att set-pointen bara kan gå uppåt och inte nedåt.

Ett exempel på det borde vara att om man överäter och blir fet så höjs setpointen (bl.a. pga hyperplasi). Men det omvända verkar inte gälla, dvs om du dietar ner dig så kommer kroppen inte sänka setpointen.
King Grub har väl skrivit i massvis med trådar att folk som en gång varit feta lättare lägger på sig fett igen vid ett överskott.

Men vad vet jag :)

set point vs settling point:
settling point basically says that the body will settle at a given weight depending on environment. too much food + too little activity = one settling point. restrict food and increase activity and you get a different (lower) settling point

a true set point suggests a biological system that acts to maintain bodyweight by adjusting appetite/activity/etc at some set level.

for example, consider an obsessive individual who maintains 6% bodyfat through a combnation of extreme caloric/food control and activity. examined hormonally or neurochemically, we might see certain signs indicating the the body was trying to force them to a higher bodyfat (you'd see low leptin, low relative metabolic rate, shifts in neurochemicals such as NPY/POMC and stuff). at 12%, those signs might disappear. and if he went above 12%, you might seee the body adjust metabolic rate up, blunt hunger, to try and bring it back down. he could readily hit 20% bodyfat by stuffing himself with dounts and staying out of the gym

you'd conclude taht his setpoint is 12% but that he could achieve a settling point of 6% (or 20%) depending on the specifics of his environment

[LadyInsane]

Vilken bf-procent gäller för tjejer?

[Eddie Vedder]

Vilken bf-procent gäller för tjejer?

Jag antar att du syftar på den hälsomässiga aspekten nu och inte vid vilken fettprocent en kvinna kan ligga och ändå ha skaplig koll på aptit och (trots utebliven mens) ändå må ganska okej?

Men för hälsans skulle tror jag att en kritisk gräns anses vara 10-12%. Därmed inte sagt att kvinnor med lägre fettprocent MÅR dåligt men det är fortfarande en kroppsfettnivå som ni sannolikt inte bör understiga.

King Grub har väl skrivit i massvis med trådar att folk som en gång varit feta lättare lägger på sig fett igen vid ett överskott.

Ja men det motsäger väl inget som Anders the peak har skrivit. Även om man i framtiden har en kropp som lättare lägger på sig fett vid energiöverskott innebär ju inte det per automatik att ens set point inte kan ha sänkts.

Man kanske sänker sin set poin, mår bra på en lägre fettprocent men trots det bestämmer sig för att gå upp i vikt. Viktökningen kommer bestå till största delen av fett för just den här personen och var ett medvetet val trots att det inte kändes som ett behov att äta mer till följd av en ohämmad aptit t.ex.

[Lavorini]

Man kanske sänker sin set poin, mår bra på en lägre fettprocent men trots det bestämmer sig för att gå upp i vikt. Viktökningen kommer bestå till största delen av fett för just den här personen och var ett medvetet val trots att det inte kändes som ett behov att äta mer till följd av en ohämmad aptit t.ex.

Kanske, kanske inte :) Forskning lär med tiden visa det förhoppningsvis. Ser man till föråldringen så ökas ju setpointen mer och mer t.ex., däremot vill jag minnas att styrketräning minskar den processen. Träning är bra helt enkelt! ;)

[najen]

Ja men det motsäger väl inget som Anders the peak har skrivit. Även om man i framtiden har en kropp som lättare lägger på sig fett vid energiöverskott innebär ju inte det per automatik att ens set point inte kan ha sänkts.

Man kanske sänker sin set poin, mår bra på en lägre fettprocent men trots det bestämmer sig för att gå upp i vikt. Viktökningen kommer bestå till största delen av fett för just den här personen och var ett medvetet val trots att det inte kändes som ett behov att äta mer till följd av en ohämmad aptit t.ex.

Om man har varit väldigt fet och sedan fettsugit sig då, kommer man ändå att lägga på sig mest fett om man går upp i vikt eller har det ändrats efter operationen?

[King Grub]

Då kommer man att lägga på sig fett ofördelaktigt, där dom fettceller som finns får absorbera ännu mer energi och växer sig ännu större.

[machine gun]

Jag antar att du syftar på den hälsomässiga aspekten nu och inte vid vilken fettprocent en kvinna kan ligga och ändå ha skaplig koll på aptit och (trots utebliven mens) ändå må ganska okej?

Men för hälsans skulle tror jag att en kritisk gräns anses vara 10-12%. Därmed inte sagt att kvinnor med lägre fettprocent MÅR dåligt men det är fortfarande en kroppsfettnivå som ni sannolikt inte bör understiga.

Mensen försvinner för väldigt många kvinnor när man går under ca 17 % bf. Där nånstans lär ju hälsogränsen gå. Sen finns ju givetvis individuella skillnader, men eftersom fettväven hos kvinnor har en endokrin funktion (påverkar hormonbalansen), så behöver kvinnor generellt sett ligga på en betydligt högre bf % än män för att må bra.

"Normalt" bf för kvinnor brukar sägas vara ca 20-30 %.

[tigerofsweden]

Kommer en viktuppgång oavsett i vilken takt den sker innebära att större delen är fett hos en människa som tidigare varit kraftigare? Eller gäller bara resonemanget vid ett kraftigt överskott?

[Ola Wallengren]

I citaten ovan skiljer jag inte direkt på set-point och settling-point men de är verkligt svårt att separera de två, men gen och miljöinteraktionen kan väl i så fall vara det som ändrar den egentliga set-pointen.

[hasic]

Hälsomässigt kan en man ligga på 3-4% kroppsfett året om.

Har hört andra prata om detta, och då säger ganska många att man inte kan ligga där eller komma dit "rent". Men det är väl ingen skillnad från att ligga på kanske 7-8%? Självklart då att man ligger på energibalansen för den nya vikten, för att av vad jag har läst så får vissa det att verka som att det är "svårare" att hålla sig där..?

[King Grub]

American Council on Exercise har nämnt mängden essentiellt kroppsfett hos en man att ligga mellan 2-5%.

Friedl, K. E., R. J. Moore, L. E. Martinez-Lopez, J. A. Vogel, E. W. Askew, L. J. Marchitelli, R. W. Hoyt, and C. C. Gordon. 1994. Lower limit of body fat in healthy active men. J. Appl. Physiol 77:933-940.

Där anges 4% som lägsta siffra, och då är det med full hälsa i behåll, för normala aktiva män. Finns många idrottsmän som ligger lägre, år efter år efter år.

[hasic]

American Council on Exercise har nämnt mängden essentiellt kroppsfett hos en man att ligga mellan 2-5%.

Friedl, K. E., R. J. Moore, L. E. Martinez-Lopez, J. A. Vogel, E. W. Askew, L. J. Marchitelli, R. W. Hoyt, and C. C. Gordon. 1994. Lower limit of body fat in healthy active men. J. Appl. Physiol 77:933-940.

Där anges 4% som lägsta siffra, och då är det med full hälsa i behåll, för normala aktiva män. Finns många idrottsmän som ligger lägre, år efter år efter år.

Inte riktigt svaret jag letade efter. Säg att Person A ligger på 5% BF och person B på 10% BF. Båda börjar bulka och efter ett tag så har A 10% BF, och B 15% BF, sen vid deffen så ska de ner 5% igen, är det.. vet inte hur jag ska beskriva det riktigt men.. kanske svårare för A, tar det längre tid?

Anledningen till att jag undrar är att jag läste på något annat forum där folk sa saker som t.ex. "6% bf hade jag som bäst, och då hade jag verkligen fått jobba mycke, onaturligt mycke, och vart på gymmet 4-5 timmar om dagen". Men enligt min uppfattning så är det väl ingen skillnad eftersom båda ska ner ungefär lika mycket i vikt/fettmängd.
Vet att det inte var så bra förklarat, hoppas ni förstår.

[King Grub]

Visst är det svårare för vissa att nå en lika låg kroppsfettprocent som andra, givetvis.

[hasic]

Visst är det svårare för vissa att nå en lika låg kroppsfettprocent som andra, givetvis.

Jo, det är sjävklart. Men följer man dieten, ligger på ett tillräckligt underskott hela tiden så att inte det som var ett underskott blir energibalans, varför blir det svårare? Dum fråga kanske, men man ligger ju på lika högt underskott som man låg på när man hade högre bf%.

[elArne]

Set-point teorierna fösöker väl förklara det.

De menar att kroppen har en setpoint för kroppsfett som den försöker hålla. Går du ner i fettvikt under din setpoint kommer din kropp att motarbete detta så mycket den kan bla genom att öka aptiten och sänka ämnesomsättningen och spontanaktiviteten (har man sett hos råttor).

Men om man forfarande äter mindre än man förbrukar (minskad ämnesomsättning inkluderad) så kommer man såklart att gå ner ytterligare.

Det är vad jag läst, jag inte hur mycket av detta som är helt fastställt vetenskapligt eller om det bara är teorier

[Rataxes]

Har du något/några bevis för detta?
Vore rätt märkligt evolutionärt sett om en set point för kroppsfett inte kunde regleras både upp och ned som svar på förändringar i tillgänglig mat.

[Sniggel]

Vore rätt märkligt evolutionärt sett om en set point för kroppsfett inte kunde regleras både upp och ned som svar på förändringar i tillgänglig mat.

Evolutionen är slumpmässig och det är inte alltid ett naturligt urval är tillräckligt starkt för att rätta till konstigheter eftersom de inte är allvarliga nog för att inte överleva på / föröka sig mindre än andra som inte har "konstigheten" (om nu detta kan anses vara en konstighet). Se bara på kaninens matspjälkningssystem t ex.

[Rataxes]

Evolutionen är slumpmässig och det är inte alltid ett naturligt urval är tillräckligt starkt för att rätta till konstigheter eftersom de inte är allvarliga nog för att inte överleva på / föröka sig mindre än andra som inte har "konstigheten" (om nu detta kan anses vara en konstighet). Se bara på kaninens matspjälkningssystem t ex.Hur menar du att det skulle vara en obetydlig konstighet att konstant generera starka hungerkänslor när de inte kan fylla något syfte?

Sen på vilket sätt är kaninen konstig?

[Knabb]

I Exercise Physiology: Energy, Nutrition, and Human Performance. McArdle, Katch & Katch. Lippincott Williams & Wilkins; 6th edition 2006 anges mätningar på marathonlöpare på absolut elitnivå där dessa ligger på mennal 1-2% kroppsfett. Pate och Williams bland marathonlöparna hade 1.3 resp 1.8% och Crawford och Manley bland medel- och långdistanslöparna hade 1.2 resp 1.5% kroppsfett. Genomsnittet för långdistansare på OS var 2.7%.

Den angivna siffran för sprinters (på OS-nivå) är 8-10%. Deras större muskelmassa gör att dom ser hårdare ut på en högre siffra.

Det här tycker jag låter lite konstigt, bara hjärna och nervsystem som till största delen består av fett utgöra runt 3% av vikten hos en normalviktig man. Har jag fått detta helt om bakfoten?

[machine gun]

Det här tycker jag låter lite konstigt, bara hjärna och nervsystem som till största delen består av fett utgöra runt 3% av vikten hos en normalviktig man. Har jag fått detta helt om bakfoten?

Det kan vara så att det bara är underhudsfettet som anges.

[Sniggel]

Hur menar du att det skulle vara en obetydlig konstighet att konstant generera starka hungerkänslor när de inte kan fylla något syfte?

Sen på vilket sätt är kaninen konstig?

Eftersom de hungerkänslorna förmodligen gjorde att man aktiverade sig och på så vis inte blev överviktig så lätt som man blir idag, alltså fyllde de faktiskt ett syfte. Evolutionen har inte kunnat sålla bort de gener som har dessa egenskaper eftersom personerna som bär på generna lyckas fortplanta sig iaf (och gjorde det "back then" också). "Defekten" är alltså inte allvarlig. Sen tror jag också att dessa onormala hungerskänslor inte enbart beror på gener utan även på miljö. Ett aktivt liv innebär ofta att hungern fungerar som den ska eller åtminstonde bättre. En annan sak som spelar in är så klart invanda matvanor (matval). Vi har tillgång till livsmedel som inte fanns förut och som ger otroligt mycket energi utan tillräcklig mättnadskänsla. Detta är inget som evolutionen kan rätta till i en handvändning, speciellt inte som vi människor är så bra på att hålla varandra vid liv och ofta inte har några svårigheter att fortplanta oss trots en mängd "defekter".

edit: jag glömde kaninen :D Den måste äta maten 2 gånger för att ta del av all näring. Den äter altlså sin avföring för att dess mat ska brytas ner till fullo.

[Rataxes]

Eftersom de hungerkänslorna förmodligen gjorde att man aktiverade sig och på så vis inte blev överviktig så lätt som man blir idag, alltså fyllde de faktiskt ett syfte. Evolutionen har inte kunnat sålla bort de gener som har dessa egenskaper eftersom personerna som bär på generna lyckas fortplanta sig iaf (och gjorde det "back then" också). "Defekten" är alltså inte allvarlig. Sen tror jag också att dessa onormala hungerskänslor inte enbart beror på gener utan även på miljö. Ett aktivt liv innebär ofta att hungern fungerar som den ska eller åtminstonde bättre. En annan sak som spelar in är så klart invanda matvanor (matval). Vi har tillgång till livsmedel som inte fanns förut och som ger otroligt mycket energi utan tillräcklig mättnadskänsla. Detta är inget som evolutionen kan rätta till i en handvändning, speciellt inte som vi människor är så bra på att hålla varandra vid liv och ofta inte har några svårigheter att fortplanta oss trots en mängd "defekter".

edit: jag glömde kaninen :D Den måste äta maten 2 gånger för att ta del av all näring. Den äter altlså sin avföring för att dess mat ska brytas ner till fullo.Jag förstår inte riktigt vad du pratar om nu. Det är en sak att det skulle finnas en (tidigare dold) genetisk variation i hur lätt folk äter sig feta i ett modernt överflödssamhälle som inte 'evolutionen har kunnat rätta till i en handvändning', men vad har det att göra med huruvida det är rimligt eller ej ur evolutionär synvinkel att vi skulle ha mekanismer för att uppreglera hunger som svar på ökad tillgång till föda (ex under perioder med varmare klimat), men sakna motsvarande mekanismer för att nedreglera hunger när det blir knapert igen? Vi snackar inte om huruvida individer skiljer sig åt genetiskt med avseende på "BF set point", det gör vi uppenbarligen, utan om i vilken utsträckning varje enskild individ kan påverka och skjuta ned sin egen set point, dvs leva bekvämt på en lägre energinivå.

Detta med tillgång på föda som varierar både upp och ned med bl a årstider och klimatförändringar har varit en central miljöfaktor i evolutionens gång under en väldigt lång tid (typ, åtminstone sen djur som lever längre än ett år uppstod) och man kan därför tycka att vi borde ha en hyfsat "hard-coded" fysiologisk kapacitet att (inom rimliga gränser) reglera hunger efter växlande matförhållanden, för att inte kronisk hunger och en manisk besatthet vid mat ska sno all mental energi och fokus från alla övriga beteenden som krävs för ens överlevnad. Speciellt med vår närmaste evolutionära historia som sociala apor tror jag att det skulle vara rätt kasst ur fortplantnings- och överlevnadssynpunkt att, bara för att en torka eller köldknäpp på några årtionden slår till, gå omkring och bli galen av hunger istället för att spendera tid på att socialisera med andra eller försöka imponera på tjejer, jämfört då med de som har förmågan att nedreglera hungern och kan spendera mer tid på annat än att tänka på mat som ändå inte finns tillgänglig.

Allt det här är ju hur som helst bara a priori resonemang för varför vi borde ha flexibla "set points", enligt min egen erfarenhet av att i perioder ligga på väldigt olika kalorinivåer är det just så att kroppen är rätt bra på att anpassa aptitnivån om man konsekvent driver ned energiintaget under en längre period, och vice versa såklart. Antagligen finns det väl en lägre "hård" gräns där man verkligen drabbas av kronisk svår hunger som gör det rent plågsamt bara att leva, men jag undrar ändå om det inte ofta är de direkta effekterna av energi- och näringsbrist som sätter stopp innan den rena hungern. I dagens samhälle lär ju variation i livsstilsfaktorer spela en så enormt mycket större roll för om man blir fet eller förblir smal, än eventuell genetisk variation i vid vilken BF% det blir rent fysiologiskt smärtsamt.

Sen tvivlar jag på att merparten av de som försöker gå ned i vikt och går på en tvärnit hindras främst av att kronisk hunger skulle göra situationen ohållbar, att deras kroppar helt enkelt skulle vara genetiskt "hard coded" att inte gå ned bortom 15% BF och stretar emot med att plåga dem som försöker, utan snarare dels att de inte är tillräckligt konsekventa i att ge kroppen tid att anpassa sig, dels inte har lagt upp sin livsstil och sin omgivning för att kunna eliminera betydligt subtilare pådrivningar att äta mer (se t ex Mindless Eating av Brian Wansink om allting i vår omgivning som kan göra det svårt att motstå att äta trots att man inte är hungrig). Livsstil är antagligen väldigt underskattat (och genetik, som för det mesta, väldigt överskattat), för hur lågt man kan gå.

[Sniggel]

Jag tror jag egentligen menar "mindless eating" när jag använde ordet hunger. Har man inte tillgång till mat i överflöd som vi har i västvärlden nu för tiden tror inte jag heller att hungern (nu menar jag vad du menar) blir olidlig så länge man inte håller på att svälta ihjäl och kroppen har hunnit anpassa sig efter omställningen.
Förlåt om jag var otydlig.

[Rataxes]

Jag tror jag egentligen menar "mindless eating" när jag använde ordet hunger. Har man inte tillgång till mat i överflöd som vi har i västvärlden nu för tiden tror inte jag heller att hungern (nu menar jag vad du menar) blir olidlig så länge man inte håller på att svälta ihjäl och kroppen har hunnit anpassa sig efter omställningen.
Förlåt om jag var otydlig.Ah, ja man kan ju prata om "set point" i två olika bemärkelser, dels som den BF eller bmi man tenderar att landa på när man inte medvetet försöker styra sin diet eller livsstil mot viktförändring, dels som den lägsta BF man bekvämt kan upprätthålla med medveten kontroll av diet och livsstil, även om de två nog har en del med varandra att göra så syftade jag bara på den senare.

[Barbastark]

Har några frågor:

- Kommer kroppen lägga på sig mer fett vid visst kcal överskott på 4-5% kroppsfett jämfört med tex 12-15% kroppsfett?

- Är det lika lätt att gå från 10% till 5% som från 20% till 15%? Eller kommer kroppen på något sätt motarbeta en "för låg" BF%? Tex att man blir hungrigare vid energibalans på 4-5% kroppsfett jämfört med energibalans på 12% eller dyl (vet att detta tagits upp i tråden, men kom ju inte direkt något svar på det).

[Fishtank]

Fråga 1 vet jag inte.
Fråga 2 däremot är ja det är jävligt mycket svårare att få från 10 till 5 än 20 till 15.



Sent from my GT-I9100 using Tapatalk 2

[Zenot]

Om man har varit väldigt fet och sedan fettsugit sig då, kommer man ändå att lägga på sig mest fett om man går upp i vikt eller har det ändrats efter operationen?

Då kommer man att lägga på sig fett ofördelaktigt, där dom fettceller som finns får absorbera ännu mer energi och växer sig ännu större.
Menar du att man fortfarande lägger på sig lika mycket fett som man skulle gjort om man inte hade fettsugit sig (dvs med det försämrade utgångsläget jämfört med någon som aldrig varit fet), men att fettet nu istället koncentreras till resterande fettceller? Vad är det då som styr detta?

[Barbastark]

Fråga 2 däremot är ja det är jävligt mycket svårare att få från 10 till 5 än 20 till 15.

Varför skulle det vara det? Borde inte samma kcal-underskott leda till samma minskningar oavsett BF% nivå?

[Barbastark]

American Council on Exercise har nämnt mängden essentiellt kroppsfett hos en man att ligga mellan 2-5%.

Friedl, K. E., R. J. Moore, L. E. Martinez-Lopez, J. A. Vogel, E. W. Askew, L. J. Marchitelli, R. W. Hoyt, and C. C. Gordon. 1994. Lower limit of body fat in healthy active men. J. Appl. Physiol 77:933-940.

Där anges 4% som lägsta siffra, och då är det med full hälsa i behåll, för normala aktiva män. Finns många idrottsmän som ligger lägre, år efter år efter år.

Tog en titt på abstraktet (kan ej få tag i fullängdare) och där verkar det ju som att denna låga nivå enbart bibehölls under ett par veckor under ett intensivt träningsläger. Hur man man i så fall dra slutsatsen att 4% är en hälsosam nivå att bibehålla under låt säga flera månader och tom år?

[begt]

Varför skulle det vara det? Borde inte samma kcal-underskott leda till samma minskningar oavsett BF% nivå?

Det är skillnad på ett förmodat/önskat underskott och ett verkligt underskott. Kroppen kanske minskar sin metabolism något för att spara energi när fettprocenten börjar bli riktigt låg. Då gäller inte vanliga uträkningar.

[Barbastark]

Det är skillnad på ett förmodat/önskat underskott och ett verkligt underskott. Kroppen kanske minskar sin metabolism något för att spara energi när fettprocenten börjar bli riktigt låg. Då gäller inte vanliga uträkningar.

Ok, så det som i ditt möjliga exempel i så fall skulle göra det svårare är potentiellt ökade hungerkänslor från lägre metabolism och lägre energiintag för att ackommodera detta, samt svårare att veta vart X kcal i underskott faktiskt ligger.

[Rickard]

Varför skulle det vara det? Borde inte samma kcal-underskott leda till samma minskningar oavsett BF% nivå?

För att i ena fallet så halverar du kroppsfettet, i andra fallet så reducerar du kroppsfettet med en fjärdedel.

[Barbastark]

För att i ena fallet så halverar du kroppsfettet, i andra fallet så reducerar du kroppsfettet med en fjärdedel.

Tänkte inte på viktskillnaden, my bad. Menade om man går ned samma vikt i fett vid de olika BF%en. Gå ned X kg vikt borde ju vara lika svårt oavsett BF, rent teoretikst?

[begt]

Tänkte inte på viktskillnaden, my bad. Menade om man går ned samma vikt i fett vid de olika BF%en

Hans poäng kvarstår ju även i såna fall.

Säg att individ A har 10 kg fett och 10% bf och individ B 20 kg fett och 20 % bf. Om båda minskar 5 kg i fettvikt så har individ A halverat sin fettvikt, medan individ B minskat den med 1/4.

[Barbastark]

Hans poäng kvarstår ju även i såna fall.

Säg att individ A har 10 kg fett och 10% bf och individ B 20 kg fett och 20 % bf. Om båda minskar 5 kg i fettvikt så har individ A halverat sin fettvikt, medan individ B minskat den med 1/4.

Det tänker jag inte borde ha någon som helst betydelse. Om det har det så är ju det i så fall i linje med, samt svaret på min huvudfråga, vilken är huruvida kroppen kan känna av sin BF% och om, samt hur den i så fall genom olika system försöker självkorrigera den vilket i sin tur potentiellt skulle kunna göra det svårare att gå ned i BF% på en redan låg %..

[begt]

Självfallet har det betydelse, ett riktigt extremt exempel:

Individ C har 1% i bf och individ D 10% bf. Båda går ned med 0.5 procentenheter.

Individ C hamnar på 0.5% bf och individ D 9,5 %bf. Individ C svimmar och får hjärtstillestånd, medan individ D är opåverkad.

[Barbastark]

Självfallet har det betydelse, ett riktigt extremt exempel:

Individ C har 1% i bf och individ D 10% bf. Båda går ned med 0.5 procentenheter.

Individ C hamnar på 0.5% bf och individ D 9,5 %bf. Individ C svimmar och får hjärtstillestånd, medan individ D är opåverkad.

Ja men nu pratar jag ju om hälsosamma nivåer, vilket tydligen verkar vara ned till 4%.

[begt]

Även 4% är väldigt lågt, om än "normalt" enligt den artikel King Grub postade. Vore mycket intressant med långtidsstudier på såna individer vad gäller risk för ökad dödlighet osv.

[Barbastark]

Även 4% är väldigt lågt, om än "normalt" enligt den artikel King Grub postade. Vore mycket intressant med långtidsstudier på såna individer vad gäller risk för ökad dödlighet osv.

Håller med. Den studien verkar ju av abstraktet att döma som sagt enbart titta på en väldigt kort period. Men kanske har Grub nått från referenserna på den som säger något även om längre perioder.

[azrael109]

Hans poäng kvarstår ju även i såna fall.

Säg att individ A har 10 kg fett och 10% bf och individ B 20 kg fett och 20 % bf. Om båda minskar 5 kg i fettvikt så har individ A halverat sin fettvikt, medan individ B minskat den med 1/4.

Nu innehåller väl 5kg fett 35.000 kcal oavsett %, dock borde en hel del hormorner och annat vara olika beroende på vilken % du ligger.

[Silencer]

Tänkte inte på viktskillnaden, my bad. Menade om man går ned samma vikt i fett vid de olika BF%en. Gå ned X kg vikt borde ju vara lika svårt oavsett BF, rent teoretikst?

Ju lägre kroppsfett du har desto mer riskerar du muskelmassan om du ska gå ner ytterligare. De flesta dieter som inte är helt efterblivna kan få ner vem som helst till 12%. Att komma ner till 5% och behålla en avsevärd mängd muskler däremot kräver planering (eller gener).

[AronP]

Att ändra sin set-point upp eller ned upplever jag själv, något ovetenskapligt, som fullt naturligt. Jag har flyttat upp min set point, min definition av set point här är den vikt jag ligger på om jag äter efter hunger och inte tvingar mig åt något håll, från 60 till 85-86 efter några år av bulkande med några korta dieter. Sedan drog jag till med en rejäl diet och kontrollerade intaget efter dieten ett tag, fick då en set point på 78. Dietade igen och tvingade upp mig i vikt och ligger nu på 81-82 som set point. Fråga mig igen om ett år (en tävlingsdiet och en bulk är planerad under den tiden) så har jag nog en annan set point.

Angående att det är jobbigare att gå ned från vissa fettprocent till ännu lägre så vittnar jag och många andra om att det blir betydligt jobbigare vid en viss gräns. Inte så att kroppen har svårare att tappa vikt utan att det blir psykiskt jobbigt vid en viss procent. För mig ligger den gränsen vid ca 8 procent, går jag under den så mår jag psykiskt mkt sämre, kroppen vill bara ha i sig energi och ta sig ifrån det läget...trots att energiintaget är detsamma. En aning broscience men det skiter jag i

[Morty]

Har några frågor:

- Är det lika lätt att gå från 10% till 5% som från 20% till 15%? Eller kommer kroppen på något sätt motarbeta en "för låg" BF%? Tex att man blir hungrigare vid energibalans på 4-5% kroppsfett jämfört med energibalans på 12% eller dyl (vet att detta tagits upp i tråden, men kom ju inte direkt något svar på det).

Nej, det är inte lika lätt eftersom varje kilo fett på din kropp bara kan frisätta en viss mängd energi per dygn. Har man 10%BF på 70kg (7kg fett) eller 20% BF på 70kg (14kg fett) så måste man hålla olika energiunderskott för att bibehålla sin massa. Den redan rätt hårda personen bör ligga på cirka 500 minus per dag medans den lite småmulliga kan lägga sig på minus 1000 per dag och fortfarande förlora mest fett. När man är nere på ensiffrigt (bara några kilo fett kvar) så måste underskottet krympa ytterligare, till bara några 100 kcal per dag.

[Pretorian]

Jag hoppas kunna ligga riktigt lågt i fettprocent året om. Trivs inte med att vara "plufsig" en viss del av året. Jag tror man måste hitta en nivå där man inte kämpar mot hunger och sötsug dagligen. Då kommer det inte fungera i längden. Annorlunda om man gör sig redo för tävling eller fotografering kan jag tänka mig.

Men det vore skönt om man kan vara fit året om och ändå kunna ha ett normalt liv. Man får nog testa och se vad man klarar av. På denna punkt skiljer sig det nog mycket mellan människor.

[Sniggel]

Att ändra sin set-point upp eller ned upplever jag själv, något ovetenskapligt, som fullt naturligt. Jag har flyttat upp min set point, min definition av set point här är den vikt jag ligger på om jag äter efter hunger och inte tvingar mig åt något håll, från 60 till 85-86 efter några år av bulkande med några korta dieter. Sedan drog jag till med en rejäl diet och kontrollerade intaget efter dieten ett tag, fick då en set point på 78. Dietade igen och tvingade upp mig i vikt och ligger nu på 81-82 som set point. Fråga mig igen om ett år (en tävlingsdiet och en bulk är planerad under den tiden) så har jag nog en annan set point.

Angående att det är jobbigare att gå ned från vissa fettprocent till ännu lägre så vittnar jag och många andra om att det blir betydligt jobbigare vid en viss gräns. Inte så att kroppen har svårare att tappa vikt utan att det blir psykiskt jobbigt vid en viss procent. För mig ligger den gränsen vid ca 8 procent, går jag under den så mår jag psykiskt mkt sämre, kroppen vill bara ha i sig energi och ta sig ifrån det läget...trots att energiintaget är detsamma. En aning broscience men det skiter jag i

+1 på alltihop

[Barbastark]

Har några frågor:

- Kommer kroppen lägga på sig mer fett vid visst kcal överskott på 4-5% kroppsfett jämfört med tex 12-15% kroppsfett?

Tog en titt på abstraktet (kan ej få tag i fullängdare) och där verkar det ju som att denna låga nivå enbart bibehölls under ett par veckor under ett intensivt träningsläger. Hur man man i så fall dra slutsatsen att 4% är en hälsosam nivå att bibehålla under låt säga flera månader och tom år?

Bump

[Nutrid]

Jag hoppas kunna ligga riktigt lågt i fettprocent året om. Trivs inte med att vara "plufsig" en viss del av året. Jag tror man måste hitta en nivå där man inte kämpar mot hunger och sötsug dagligen. Då kommer det inte fungera i längden. Annorlunda om man gör sig redo för tävling eller fotografering kan jag tänka mig.

Men det vore skönt om man kan vara fit året om och ändå kunna ha ett normalt liv. Man får nog testa och se vad man klarar av. På denna punkt skiljer sig det nog mycket mellan människor.

Det är möjligt men lättare/svårare beroende på ens förutsättningar osv. En bra riktlinje är ju att skippa allt "skit" så som chips, cola och andra kaloribomber samt ha 1-2 cardio pass vid sidan av styrketräningen per vecka. Cardio är guld värt i dessa tillfällen om man vill kunna "unna/götta" sig något emellanåt utan att behöva tänka så mycket på kalorier.

Handlar mest om att bestämma sig men det är lättare sagt än gjort om man exempelvis tycker om att öka i gymmet kontinuerligt vilket kan bli svårare med ett sådant upplägg (talar av egen erfarenhet på denna). Det går ju så klart att öka men det tar en längre tid, dock så slipper man fettökningarna på samma sätt som ett större kaloriöverskott ger.

[Sheogorath]

Att ändra sin set-point upp eller ned upplever jag själv, något ovetenskapligt, som fullt naturligt. Jag har flyttat upp min set point, min definition av set point här är den vikt jag ligger på om jag äter efter hunger och inte tvingar mig åt något håll, från 60 till 85-86 efter några år av bulkande med några korta dieter. Sedan drog jag till med en rejäl diet och kontrollerade intaget efter dieten ett tag, fick då en set point på 78. Dietade igen och tvingade upp mig i vikt och ligger nu på 81-82 som set point. Fråga mig igen om ett år (en tävlingsdiet och en bulk är planerad under den tiden) så har jag nog en annan set point.

Angående att det är jobbigare att gå ned från vissa fettprocent till ännu lägre så vittnar jag och många andra om att det blir betydligt jobbigare vid en viss gräns. Inte så att kroppen har svårare att tappa vikt utan att det blir psykiskt jobbigt vid en viss procent. För mig ligger den gränsen vid ca 8 procent, går jag under den så mår jag psykiskt mkt sämre, kroppen vill bara ha i sig energi och ta sig ifrån det läget...trots att energiintaget är detsamma. En aning broscience men det skiter jag i

Broscience? Det är inte broscience om jag håller med!

;)