handdator

Visa fullständig version : Distansförhållande antiklimax *cry*


Kaboffastar
2008-06-21, 23:42
25 mils distans

1 år och 4 månader

Hon tog studenten nu( det vi har väntat på ),Hon har sina intressen där som bara finns att utöva där + hästar, hon kan bara inte flytta.

Jag fick ett jobb jag velat ha länge för ett halvår sen, jag kan bara inte flytta.

Ingen vill att de ska ta slut här, båda mår dåligt av att inte kunna träffas när man vill.

Vad nu?

*cry* *cry* *cry* *cry* *cry*

vesterberg
2008-06-21, 23:45
Jag fick ett jobb jag velat ha länge för ett halvår sen, jag kan bara inte flytta.man jobbar för att leva, inte tvärtom. flytta.

Liten Men Fet
2008-06-21, 23:46
Ni har ju redan gjort valet när ingen av er kan tänka sig flytta, distansförhållande på 25 mil kanske fungerar ett tag men i längden är den nog svårt.
Kanske inte svaret du vill ha men tyvärr tror jag det är svårt.

Sorry.

Kaboffastar
2008-06-21, 23:47
man jobbar för att leva, inte tvärtom. flytta.


men alla mina jävla polare och nyköpta crossen och lägenheten som precis blivit klar.. driftingbilsplanerna.. lånet...

Så jävla dött just nu..

terax
2008-06-22, 00:05
men alla mina jävla polare och nyköpta crossen och lägenheten som precis blivit klar.. driftingbilsplanerna.. lånet...

Så jävla dött just nu..

Ta med crossen, hyr ut lägenheten i andra hand, lånet kan du väl betala där borta med.... :) Tycker du har alla möjligheter! Bara du hittar jobb där hon bor!

Lycka till :)

L-Sami
2008-06-22, 00:41
"If you are trying to achieve there will be roadblocks. I've had them, everybody has had them. But obstacles don't have to stop you. if you run into a wall, don't turn around and give up. Figure out how to climb it, go through it or work around it"

Michael Jordan

donpedro
2008-06-22, 00:44
med risk för att låta klyschig.. 25 mil behöver inte vara slutet på förhållandet ! okej det beror såklart mycket på omständigheterna.. Men av min erfarenhet kan det fungera hur bra som helst, flera av mina kollegor pendlar mer än 150 mil hem varje vecka, inte optimalt på något vis men om man är flexibel nog så dyker det säkert upp en lösning.

så mitt tips är, kasta inte in handduken i förskott .. funkar det inte så fine men prova iaf.

hoppas det funkar !

shadowfire
2008-06-22, 01:36
Min erfarenhet är att man måste ha ett "slutmål" som är skådligt för båda partner, om ett distansförhållande ska ha en chans att hålla... ni har säkert haft hennes student som ett litet "mål", man letar ofta en milstolpe att ta sikte på...

Nu gäller det (om ni värderar relationen högt) att finna en lösning o sätta en ny milstolpe. Låter lite märkligt att varken intressen, hästar eller jobb går att lösa? I mina ögon låter det som materiella ting och prioriteringar?

Sedan är alla olika. Jag separerar just nu från min sambo som prioriterar sina vänner/sin stad hur högt som helst, typ högre än mig. Själv har jag inga problem med att flytta till en annan stad som så gäller för kärleken. Så ni är inne på ett annat område än bara "distansförhållande".

Hur mkt är ni båda beredda att offra för varandra?

fat_joe
2008-06-22, 07:38
Dumpa tjejen och köp en bättre cross.

hahavaffan
2008-06-22, 08:55
Min tjej ska börja plugga i USA till hösten, och jag i Halmstad. Det är surt, för det finns liksom ingen möjlighet alls att det kan funka.

Flytta till henne, för det går ju faktiskt.

Sparven från Minsk
2008-06-22, 11:12
25 mil är ju nothing. Buss, bil tåg med mera. Själv haft distans på 30 mil i 1 år, man överlevde konstigt nog :D

Dav0d
2008-06-22, 11:22
25 mil är ju knappast någonting om du har bil, annars har vi underbar kommunikation i Sverige med buss, tåg, pendel, flyg etc.

Slartibartfast
2008-06-22, 11:22
Hon är väldigt ung, så inte för att låta hård, men det kommer med största sannolikhet att skita sig.

Hade hon varit 10 år äldre och ert förhållande varit äldre och stabilare hade det inte varit något större problem. Att bara ses på helgerna är absolut ingen dödsdom för ett stabilt förhållande när det gäller en överskådlig tidsperiod.

MrBoris
2008-06-22, 12:39
Hon är väldigt ung, så inte för att låta hård, men det kommer med största sannolikhet att skita sig.

+1

Handcuff
2008-06-22, 12:41
+1

Jepp. Förr eller senare så kommer det ändå inte vara ni två. Oavsett.

Fatalist
2008-06-22, 12:41
+1

Det är nog just det, hemskt att behöva hitta och tämja ett nytt lamm när det redan ligger ett mörat och klart på disken. :D

Tricce
2008-06-22, 12:43
Att dom är unga spelar väl ingen roll det är ju här och nu han är kär. Är ju samma känslor gammal som ung.

Yankeee
2008-06-22, 12:44
Att dom är unga spelar väl ingen roll det är ju här och nu han är kär. Är ju samma känslor gammal som ung.

Klart det spelar roll att de är unga. Man har inte samma syn på livet, man prioriterar annorlunda, osv osv.

Liten Men Fet
2008-06-22, 12:58
Att dom är unga spelar väl ingen roll det är ju här och nu han är kär. Är ju samma känslor gammal som ung.

Klart det spelar roll att de är unga. Man har inte samma syn på livet, man prioriterar annorlunda, osv osv.

Plus att man brukar förändras ganska mycket mellan åren 20 och 25 vad gäller tidsfördriv och syn på livet. Givetvis kanske man då får en annan syn på sin partner.

Så självklart spelar åldern roll.

Tricce
2008-06-22, 13:00
Självklart men det jag menar är att det _just nu_ för honom så hjälper det nog föga att säga att det är lungt iom att dom är så unga :cool:

Frida.B
2008-06-22, 14:07
jag har varit ihop med min hane i 1 år... 30 mils avstånd. Det har gått bra. Även om det går åt tid och pengar till att resa. Man får helt enkelt se hur bra man är på att prata i telefon och hur mycket man vill vara tillsammans. Det är skillnad om ni inte vet hur lång tid det blir, men nu vet ni, 1 år och 4 månader... Det går jätte fort.

Frida.B
2008-06-22, 14:08
Klart det spelar roll att de är unga. Man har inte samma syn på livet, man prioriterar annorlunda, osv osv.

Det har inte med ålder att göra, det har med personlighet att göra

Yankeee
2008-06-22, 14:09
Det har inte med ålder att göra, det har med personlighet att göra

Förlåt. Personligheten är naturligtvis densamma under hela livet.

Frida.B
2008-06-22, 14:14
Förlåt. Personligheten är naturligtvis densamma under hela livet.

Personlighet har inget med ålder att göra. Men bara för att du prioriterade annat före förhållande när du var i 20 års åldern betyder inte det att andra gör det. Sen vad du känner för ungt folk nu får stå för dig

Liten Men Fet
2008-06-22, 14:21
Jag backar Yankee fullständigt här, hur många gymnasieförhållanden har inte spruckit när parterna "växer ifrån varandra"?
Självklart finns det undantag men då handlar det mer om att parterna har tur att förändras i ungefär samma takt och åt samma håll och det är inte så vanligt.

Hur många har kvar sina gymnasiepartner när dom fyller 25?

Pudzianovski
2008-06-22, 14:28
Ja, jag tycker Yankeee har fullständigt rätt också. Motsatsen låter lite tonårsnaivt. :)

Yankeee
2008-06-22, 14:31
Personlighet har inget med ålder att göra. Men bara för att du prioriterade annat före förhållande när du var i 20 års åldern betyder inte det att andra gör det. Sen vad du känner för ungt folk nu får stå för dig

Det är väl ganska självklart att man ser annorlunda på livet och allt därtill ju mer man upplever och ju mer erfarenheter man får? Det man vill ha när man är 20 vill man inte ha när man är 25 och definitivt inte vid 30, eller tvärtom eller en blandning.
Människor utvecklas hela tiden, vare sig du vill eller inte, och i och med det kommer ens prioriteringar, mål och personlighet att ändras.

Nitrometan
2008-06-22, 14:33
Ja, jag tycker Yankeee har fullständigt rätt också. Motsatsen låter lite tonårsnaivt. :)
Ja.

Dags att hålla med Yank-med-en-massa-e igen.

Klart att man förändras/utvecklas genom livet. Hemskt vore det väl annars? Om alla erfareheter man samlar på sig var förgäves.

shut teh face
2008-06-22, 14:35
Så bara för majoriteten utvecklas åt olika håll vid 20+ så borde han inte riskera något och helt enkelt skita i förhållandet?

Nitrometan
2008-06-22, 14:37
Så bara för majoriteten utvecklas åt olika håll vid 20+ så borde han inte riskera något och helt enkelt skita i förhållandet?
Nej, för fan. 16 månader går fort. Är kära ska de så klart satsa på kärleken och förhållandet.

Frida.B
2008-06-22, 14:39
Det är väl ganska självklart att man ser annorlunda på livet och allt därtill ju mer man upplever och ju mer erfarenheter man får? Det man vill ha när man är 20 vill man inte ha när man är 25 och definitivt inte vid 30, eller tvärtom eller en blandning.
Människor utvecklas hela tiden, vare sig du vill eller inte, och i och med det kommer ens prioriteringar, mål och personlighet att ändras.

Det handlar om 1 år och 4 månader. Varför skulle åldern spela in i det? Man kan inte heller säga att 30 åringar prioriterar förhållandet mer än en 20 åring. Självklart förändras man, men det gör man förhoppningsvis livet ut. Om man stannar tillsammans beror på på vilka grunder man blev ihop, om man visste vad man ville ha (vilket oftast beror på hur många förhållanden man haft och hur mycket man tänkte på det innan man blev ihop). Jag vet 30 åringar som aldrig skulle ha distansförhållande, som bara vill k* runt och jag vet 20 åringar som haft långdistansförhållande som fungerat utmärkt. Jag vet även 20 åringar som kommit betydligt längre med livet än vissa 30 åringar.

Att säga att 20 åringar prioriterar annorlunda än 30 åringar är samma sak som att säga att alla invandrare slår sina fruar. Allt handlar om personlighet, att fördöma ett långdistansförhållande bara för att parterna är i 20 års åldern är enligt mig naivt.

Yankeee
2008-06-22, 14:42
Det handlar om 1 år och 4 månader. Varför skulle åldern spela in i det? Man kan inte heller säga att 30 åringar prioriterar förhållandet mer än en 20 åring. Självklart förändras man, men det gör man förhoppningsvis livet ut. Om man stannar tillsammans beror på på vilka grunder man blev ihop, om man visste vad man ville ha (vilket oftast beror på hur många förhållanden man haft och hur mycket man tänkte på det innan man blev ihop). Jag vet 30 åringar som aldrig skulle ha distansförhållande, som bara vill k* runt och jag vet 20 åringar som haft långdistansförhållande som fungerat utmärkt. Jag vet även 20 åringar som kommit betydligt längre med livet än vissa 30 åringar.

Att säga att 20 åringar prioriterar annorlunda än 30 åringar är samma sak som att säga att alla invandrare slår sina fruar. Allt handlar om personlighet, att fördöma ett långdistansförhållande bara för att parterna är i 20 års åldern är enligt mig naivt.

Eftersom att du är så duktig på att berätta för mig vad jag menar så tar vi och avslutar diskussionen här.

Einar
2008-06-22, 14:45
Så bara för majoriteten utvecklas åt olika håll vid 20+ så borde han inte riskera något och helt enkelt skita i förhållandet?

Ja, varför satsa på någon man älskar när statistiken säger att det kommer att skita sig förr eller senare? Nä.. kärlek finns bara när man kommer upp i åldrarna. Kaboffa kan lika gärna ta några extra åk i karusellen på grönan så får han ut samma glädje därigenom. :Virro

Liten Men Fet
2008-06-22, 14:49
Det handlar om 1 år och 4 månader. Varför skulle åldern spela in i det? Man kan inte heller säga att 30 åringar prioriterar förhållandet mer än en 20 åring. Självklart förändras man, men det gör man förhoppningsvis livet ut. Om man stannar tillsammans beror på på vilka grunder man blev ihop, om man visste vad man ville ha (vilket oftast beror på hur många förhållanden man haft och hur mycket man tänkte på det innan man blev ihop). Jag vet 30 åringar som aldrig skulle ha distansförhållande, som bara vill k* runt och jag vet 20 åringar som haft långdistansförhållande som fungerat utmärkt. Jag vet även 20 åringar som kommit betydligt längre med livet än vissa 30 åringar.

Att säga att 20 åringar prioriterar annorlunda än 30 åringar är samma sak som att säga att alla invandrare slår sina fruar. Allt handlar om personlighet, att fördöma ett långdistansförhållande bara för att parterna är i 20 års åldern är enligt mig naivt.

Nja, det är nog så att vi som är lite äldre och har sett hur få av dom som är par i 20-årsåldern som fortfarande är tillsammans vid 25 tycker att du är lite naiv.
Visst prioriterar man förhållanden annrolunda när man är 30 än 20, då har man mer erfarenhet och har oftast lurat ut vad man vill ha. Många har nog också börjat fundera på barn och har jobb och fast inkomst, i 20-årsåldern vill dom flesta festa och resa jorden runt och funderar på vad dom ska bli när dom är dom blir stora.
Så visst finns skillnader beroende på ålderna men sen är det klart att det finns undantag.

Men det är klart dom ska försöka så får dom se vad som händer, man behöver ju inte göra slut förrens den ena parten inte vill längre.

Nitrometan
2008-06-22, 14:49
Att säga att 20 åringar prioriterar annorlunda än 30 åringar är samma sak som att säga att alla invandrare slår sina fruar.
OK. Har du snackat med NixPenis om det? Han vet allt om invandrare.



Jag vet fler som utvecklas på de tio åren från 20 till 30 än som inte gör det. Vad det nu har för signifikans på ett distansförhållande vet jag inte.

Solros
2008-06-22, 15:54
Väldigt dåligt av Yankeee att påstå att alla invandrare slår sina fruar. http://forums.evolutionm.net/images/smilies/smilie_thumbsdown.gif

Nitrometan
2008-06-22, 16:14
Väldigt dåligt av Yankeee att påstå att alla invandrare slår sina fruar. http://forums.evolutionm.net/images/smilies/smilie_thumbsdown.gif
Det var ju Frida som sa det. Yankeeeeeee snackade om ålder och mognad.

;)

Solros
2008-06-22, 17:09
Det var ju Frida som sa det. Yankeeeeeee snackade om ålder och mognad.

;)

;)

Frida.B
2008-06-23, 03:33
Som sagt, att fördöma ett långdistansförhållande för att personerna är unga är helt idiotiskt. Man kan ju först och främst fråga vad för prioriteringar de har och inte bara anta att de prioriterar det som de unga människorna de känner gör. Jag var väl lite drastisk när ja drog slår sina fruar som en paralell men kan ju ta det som att, skulle jag skriva att alla 30 åringar prioriterar barn och giftermål och borde då skita i att åka på en jordenruntresa som tar 2 år, skulle garanterat folk reagerar negativt på det uttalandet.

chidde
2008-06-23, 05:25
Att säga att 20 åringar prioriterar annorlunda än 30 åringar är samma sak som att säga att alla invandrare slår sina fruar. Allt handlar om personlighet, att fördöma ett långdistansförhållande bara för att parterna är i 20 års åldern är enligt mig naivt.

precis så ligger det till, slår dem inte sina fruar så slår dem sina barn. det är en viss skillnad, men principen är densamma
bortsett från det är jag med fridas resonemang, alla mognar ju olika fort
självklart gör omgivningen mycket också beroende på sin uppväxt och uppfostran, och att en 20-åring är helt hundra att this is it är väl inte helt konstigt? jag känner t ex en tjej som precis fått barn med sin pojkvän, för henne är det livet men för mig är det alldeles för tidigt. det betyder inte att hon är mer mogen än vad jag är, bara det att vi har olika prioriteringar

Ja, varför satsa på någon man älskar när statistiken säger att det kommer att skita sig förr eller senare? Nä.. kärlek finns bara när man kommer upp i åldrarna. Kaboffa kan lika gärna ta några extra åk i karusellen på grönan så får han ut samma glädje därigenom. :Virro

där sa du nåt klokt, förr eller senare kommer det mycket riktigt att skita sig
en aning bitter inställning, men tar inte kärleken slut så tar livet slut
man ska ju ändå separera på ett eller annat sätt
så jag tycker man ska passa på att njuta av det, spela kula om det är kvinnan i mitt liv eller köpetösen i mitt liv... har man träffat nån man tycker om väldigt mycket för stunden så tycker jag också att man ska passa på att spendera den tiden tillsammans o satsa på det.. för som sagt, rätt som det så kan det vara över. vissa går ju faktiskt genom livet med flera familjer, o det beror knappast på omogenhet, snarare personlighet o livsstil

det som oroar mig här är att det känns som att det är materiella ting o olika intressen som står i vägen, då måste jag faktiskt tvivla över hur starka band ni egentligen har


aaah, just det... ni var ju bara i 20-årsåldern *rolleyes*


/chidde, sömnlös

mini
2008-06-23, 06:24
Snarare:

Ni är så unga, så kör på med att göra det ni individuelt känner är bäst för er. Ingen av er vill flytta, nå, så flytta inte. Bättre att trassla med distans än att vakna upp en dag och vara bitter och känna att man är på fel plats och har missat grejer. Jag tror inte distans är döden för relationen. Vill man så går det.

maaherra
2008-06-23, 07:03
Gnäller du över 25mil?

Om du nu älskar henne så mycket så sälj crossen och köp en bil, du kan vara hos din tjej på två timmar med "vettig" hastighet.

Peanut
2008-06-23, 10:11
25 mil är ju nästgårds :cool: , hade jag det avståndet till min *cupid* så hade jag varit lycklig.

Nitrometan
2008-06-23, 11:10
25 mil är ju nästgårds :cool: , hade jag det avståndet till min *cupid* så hade jag varit lycklig.
Bara för det så var jag tvungen att kolla. Hon har ju flyttat hem igen. 1121 mil är det.

Tolkia
2008-06-23, 14:34
Ni är så unga, så kör på med att göra det ni individuellt känner är bäst för er. Ingen av er vill flytta, nå, så flytta inte. Bättre att trassla med distans än att vakna upp en dag och vara bitter och känna att man är på fel plats och har missat grejer. Jag tror inte distans är döden för relationen. Vill man så går det.
+123456789. Jag tror också att det är mer produktivt att fundera över möjliga lösningar i framtiden (oavsett mellanindividvariationerna inom olika åldersgrupper vågar jag påstå att många saker i era liv kommer att förändras mellan nu och döden, så ni behöver knappast utgå från att att hon/du bara kan bo på ett ställe hela livet) än att förstora upp eventuella problem ännu mer. Vill ni göra det så lätt som möjligt - ansträng er för att få det att funka, vill ni göra det så svårt som möjligt - älta problemen.

jontahontas
2008-06-23, 18:14
Jag stämmer in i kören som lyfter fram 25-milsgnället. Whats the deal, egentligen?

Jag tar tillfället i akt och klagar över min egen situation. Jag ska flytta till Kramfors i norra Sverige, medan min flickvän kommer gå en 6 årig konstutbildning i Hamburg. JESS!

fothermucker
2008-06-23, 18:28
Och jag dejtar en kvinna som bor i Qatar. Det är inte Tarras-Wahlberg.

dude
2008-06-23, 19:55
ash 25mil ar ju inget...

Jag ar brud i ny det ar lite varre....

8 timmar flyg.

emmzan
2008-06-23, 20:00
Nångång i forntiden när kolozzeum pusslade ihop mig och z_bumbi var det 14 mil mellan oss, några år senare med en examen i bagaget blev det 15 mil mellan oss då jag flyttade uppåt norrland till. Ytterligare ett år senare, nu 2008 har jag varit ofin nog att börja jobba 36 mil från min stackars karl. Allt fungerar med vilja och förmåga att kompromissa.

Nitrometan
2008-06-23, 21:27
Som Emmzan säger. Vill man så går det.

fothermucker: säkert att det inte är Tarras?

Kaboffastar
2008-06-23, 21:54
Senare på natten samma kväll jag startade tråden satte jag mig i bilen och rejsade upp till min sötnos, kom hem alldeles nyss och ser att tråden är 50 komentarer lång. Jag vågade knappt öppna tråden rädd för vad jag skulle få läsa.

Jag blir glad av de possitiva kommentarerna och de negativa biter nästan inte ens på mej nu.

Jag är lite( mycket ) rädd för framtiden men jag har i alla fall hoppet och jag vet att jag har en underbar flickvän som jag litar på till 110% och är väldigt rädd om.

Edit : Om det var oklart så har vi varit tillsammans i 1 år och 4 månader redan. och ja, det har gått fort hittills.

chidde
2008-06-23, 22:04
Nångång i forntiden när kolozzeum pusslade ihop mig och z_bumbi var det 14 mil mellan oss, några år senare med en examen i bagaget blev det 15 mil mellan oss då jag flyttade uppåt norrland till. Ytterligare ett år senare, nu 2008 har jag varit ofin nog att börja jobba 36 mil från min stackars karl. Allt fungerar med vilja och förmåga att kompromissa.

kändes det stundtals inte lite ensamt och smärta över att ni var så långt ifrån varandra? and if yes, var det värt det?

om jag öht ska gå med på ett distansförhållande (förutsatt att det är seriöst) så skulle jag inte klarat det om det inte hade varit ett mål utsatt som nån nämnde, säg inom en 1-period?
vad finns det för mening att vara "tillsammans" om man inte "är" tillsammans?
jag menar inte att man ska flytta ihop på studs efter 1 år, men man kan åtminstone bo i samma stad och träffas när man känner för det utan att hindras pga avståndet

och bor man nu så långt ifrån varandra så är det ganska givet att en av parterna får offra sig, vem det blir är väl högst individuellt men jag kan tänka mig att den som vill det mest kommer flytta sitt bo. jag har sagt det många ggr i andra sammanhang, ibland måste man offra lite av man är och det man äger för att få plats med nya spännande saker och upplevelser

men att leva ett distansförhållande i 4-5 år är imho waste of time och självplågeri

dice
2008-06-23, 22:10
1000 mil här, singapore, tre månader till nästa dejt i kapstaden *cupid*

J.Saarela
2008-06-23, 22:25
Snarare:

Ni är så unga, så kör på med att göra det ni individuelt känner är bäst för er. Ingen av er vill flytta, nå, så flytta inte. Bättre att trassla med distans än att vakna upp en dag och vara bitter och känna att man är på fel plats och har missat grejer. Jag tror inte distans är döden för relationen. Vill man så går det.

:thumbup:

z_bumbi
2008-06-24, 07:16
och bor man nu så långt ifrån varandra så är det ganska givet att en av parterna får offra sig, vem det blir är väl högst individuellt men jag kan tänka mig att den som vill det mest kommer flytta sitt bo. jag har sagt det många ggr i andra sammanhang, ibland måste man offra lite av man är och det man äger för att få plats med nya spännande saker och upplevelser

men att leva ett distansförhållande i 4-5 år är imho waste of time och självplågeri

Det beror på vad man "offrar" och varför. Har man andra mål i livet än att bara skaffa en respektive så får man kanske istället "offra" att man inte träffas varje dag. visst är det inte en ideal situation men för att jobb/utbildning ska fungera så har vi inte så mycket val. Det är säkert lättare om man inte har en målsättning eller för den delen går en utbildning som inte bara finns på ett ställe i Sverige.