Visa fullständig version : Deffning = ätstörning?
Hej alla!
Börjar bli less på kompisarna i min omgivning.
Varje år då jag återigen går in i en deffningsperiod och börjar äta mindre, så tycker de genast att jag är "fanatisk" i det jag gör och de tror att jag är på väg in i en ätstörning eller nåt. Nästan så jag själv tror att jag har en ätstörning under dessa perioder pga. att "normalt" folk tycker att det är så konstigt med det jag håller på med.
"Men du behöver väl inte gå ner mer nu?"
"Varför ska du gå ner för?"
"Du är ju redan smal?"
"Men gud vad manisk du är"
osv.
Grejen är den att varje gång vi sedan är på stranden på sommaren och jag är nydeffad med mina konturer så börjar de istället fråga hur jag gick tillväga, hur jag tränat för att se ut på det och det sättet osv. De blir då helt enkelt avundsjuka på formen man lyckats fixa till, med allt det hårda arbete det innebär vad gäller hållsamhet med godsakerna i livet.
Så åter till frågan, något ni andra känner igen? Är ni också trötta på att folk nästan kollar på er som om ni hade en ätstörning bara för att ni inte vill slänga i er den där glassen eller tårtan som bjuds under deffningsperioden? Eller för att ni inte vill ta den där ölen? Diskutera!
PS Jag super och äter skräp resten av året, så jag är inte extrem på något vis under andra delar av året DS ;)
MrBoris
Jag känner igen det men har också lärt mig av det, lägger oftast in måltiderna så jag äter med kompisarna/familjen så slipper man allt sånt.
ibland kan folka säga typ orka att du inte äter godis/glass men se förbi det och tänk att du har ett mål. Eller så får vi ta det under dom 2 månader det gäller hehe.
Lägger också ofta in fusk dagar när jag är med polare, ofta i större samanhang.
Ellis Wyatt
2008-05-09, 09:30
Människor som inte själva har disciplin att banta och/eller träna till den kropp de egentligen vill ha brukar agera så där. Jag har i alla fall bara fått liknande kommentarer ifrån människor som uppenbarligen inte är nöjda med sina egna kroppar.
Langster
2008-05-09, 10:10
Folk som deffar är rätt tråkiga att umgås med faktiskt och det kan vara svårt för en utomstående att förstå hur viktigt det kan kännas för en på deff att skippa den där hamburgaren eller ölen. Grejen är ju att man måste vara mer eller mindre manisk för att gå ner i fettvikt. Konstigt att folk blir feta, va?
Sen att de inte kopplar samman den där perioden med hur du ser ut på stranden beror nog mycket på att folk tror att man får synliga muskler av att träna, inte av att "banta" (det blir man ju smal av?).
Folk som deffar är rätt tråkiga att umgås med faktiskt och det kan vara svårt för en utomstående att förstå hur viktigt det kan kännas för en på deff att skippa den där hamburgaren eller ölen. Grejen är ju att man måste vara mer eller mindre manisk för att gå ner i fettvikt. Konstigt att folk blir feta, va?
Sen att de inte kopplar samman den där perioden med hur du ser ut på stranden beror nog mycket på att folk tror att man får synliga muskler av att träna, inte av att "banta" (det blir man ju smal av?).
+1
Obsessed is just a word the lazy use to describe the dedicated.
Våga tro på dig själv och ignorera sånt andra säger som du tycker inte är passande. Du har ditt mål se till att tackla allt som hindrar dig att nå det. För att lyckas måste man vara lite självisk ibland, sen när man har nått målet så gäller det att man är osjälvisk. Lättast blir det om du lyckas övertyga dem också att börja träna och deffa, då slår du liksom två flugor på en smäll :)
Whistler
2008-05-09, 13:57
+1 på salamin.
Eddie Vedder
2008-05-09, 14:07
Jag tror dessutom många har svårt att se den tävlingsmässiga biten man för med sig själv som byggare eller som klubblös löpare i mitt fall.
Spelar man tennis på tävlingsnivå, om man lirar i ett fotbollslag o.s.v. så är det ingen som ifrågasätter att man vill äta på ett visst sätt och/eller man vill undvika vissa saker vissa dagar (typ vara nykter dagen innan träning/tävling).
Alla kan styrketräna på gym, alla kan kan vara ute och jogga. Så då tror jag inte man har lika lätt att se en person i löpspåret eller på gymmet som en idrottare eftersom man ändå inte tränar "på riktigt".
Svårt att förklara hur jag menar riktigt. Men hursomhelst fanns det aldrig någon som ifrågasatte mina val när jag spelade fotboll t.ex. Då var jag ju en idrottare i dess "korrekta" bemärkelse eftersom jag tillhörde en idrottsklubb som ingick i tävlingssammanhang.
Idag är jag MYCKET mer seriös men ändå måste jag förklara mig, jag joggar inte bara lite då och då utan är faktiskt lika seriös med min träning som om jag tillhört en klubb.
Samma sak med deffandet i det här fallet tror jag. Alla kan banta liksom, att då se helheten som en idrottare med ett långsiktigt upplägg där man formar sin kropp under perioder med uppbyggnad och fettförluster blir inte så självklart då. Dina polare ser det alltså inte som en del i en idrottares säsong utan bara som bantning fastän du kanske inte behöver det i deras ögon. Precis som inte jag "behöver" ge mig ut på ett intervallpass t.ex.
Förstår precis hur du menar. Har tidigare spelat fotboll på medelhög nivå (division 3, woohoo), och då tränade jag betydligt mer och var betydligt mer seriös, men ingen ifrågasatte mig då, trots att jag var pinnsmal utan en muskel på kroppen förutom lite benmuskler.
Nu när man bara tränar för "egen" skull för att forma kroppen och har betydligt mer muskelmassa "overal", men vill tappa lite fett till sommarn;
ja då har man ätstörningar eller är fanatisk i det man gör.
Intressant diskussion dock, kom gärna med era egna erfarenheter.*popcorn*
Jag känner igen mig. Mina föräldrar blir livrädda när jag inte äter godis. Då känner man sig ist tvungen att ta. Jag orkar inte säga till dom att jag vill bli av med mer fett till sommaren eftersom jag redan ser smal ut, med kläder på.
Skönt att inte bara jag känner så.
Mitt exempel: när jag träffade syrran efter att jag gått ner från något överviktigt till normalvikt frågade hon om jag var sjuk och såg allvarligt orolig ut. Kompisarna tycker jag är vansinnig som inte vill gå ut och supa, utan istället vill känna mig fräsch morgonen därpå och träna. Men jag har tyckt mig märka på min omgivning en uns avundsjuka när jag "klarar av" att ex beställa extra sallad istället för potatisgratäng eller liknande när vi är ute och äter. Fanatisk tycker vissa, sund tycker andra.. Jag mår bra när jag sköter kost och träning och tänker fortsätta med det. Mina vänner har nu tillslut börja lära sig hur jag fungerar.. Dessutom har jag fått tre av dom att börja hänga på gymmet. :thumbup:
creperiet
2008-05-09, 18:08
Känner också igen mig. Bara för att andra inte klarar att sköta sig själva till perfektion så tror dom man är sjuk eller nåt.
mjukglass
2008-05-09, 18:17
Skaffa kompisar som tränar?
creperiet
2008-05-09, 18:22
Alla ens kompisar tränar ju inte. Sen har ju inte alla som tränar samma mål. En nära släkting är väldigt framgångsrik inom kampsport men hon tycker ändå att jag har en del sjukliga beteenden, men det tycker hon utifrån sin synvinkel, hon bryr sig nämligen inte ett dugg om vad hon äter, och det tycker hon är normalt.
Danny Devito
2008-05-10, 16:57
Skaffa kompisar som tränar?
Haha, bra råd. Dumpa alla gamla polare och skaffa nya deff-polare. :thumbup:
mangemani
2008-05-10, 17:38
känner igen mej..varit i den situationen..lösning=SKIT I VAD ALLT FOLK SÄGER OCH TYCKER OCH GÖR DET DU VILL!
Ganymedes
2008-05-10, 19:35
Nja, det är väl ett par av mina äldre släktningar som tycker att det är lamt att jag inte "kan" vräka i mig massa äckligt fikabröd. Det är ingen idé att förklara för dem heller, så jag säger bara att jag inte gillar fikabröd. Det är dessutom faktiskt sant.
Kompisarna bryr sig inte vad jag äter, lyckligtvis. Och jag gör ingen stor grej av det heller. Däremot får jag ljuga för grannen som är hygglo och vill bjuda på öl lite då och då. Skyller på att jag ska hämta frun när hon jobbart klart (hon jobbar ofta kväll).
Hej alla!
Börjar bli less på kompisarna i min omgivning.
Varje år då jag återigen går in i en deffningsperiod och börjar äta mindre, så tycker de genast att jag är "fanatisk" i det jag gör och de tror att jag är på väg in i en ätstörning eller nåt. Nästan så jag själv tror att jag har en ätstörning under dessa perioder pga. att "normalt" folk tycker att det är så konstigt med det jag håller på med.
"Men du behöver väl inte gå ner mer nu?"
"Varför ska du gå ner för?"
"Du är ju redan smal?"
"Men gud vad manisk du är"
osv.
Grejen är den att varje gång vi sedan är på stranden på sommaren och jag är nydeffad med mina konturer så börjar de istället fråga hur jag gick tillväga, hur jag tränat för att se ut på det och det sättet osv. De blir då helt enkelt avundsjuka på formen man lyckats fixa till, med allt det hårda arbete det innebär vad gäller hållsamhet med godsakerna i livet.
Så åter till frågan, något ni andra känner igen? Är ni också trötta på att folk nästan kollar på er som om ni hade en ätstörning bara för att ni inte vill slänga i er den där glassen eller tårtan som bjuds under deffningsperioden? Eller för att ni inte vill ta den där ölen? Diskutera!
PS Jag super och äter skräp resten av året, så jag är inte extrem på något vis under andra delar av året DS ;)
MrBoris
Klockren post! Jag har varit med om allt det där fyfaaaaaaaaaaaan!
"Varför ska du deffa, du är ju redan smal!!!"
"Varför ska du deffa, du har knappt nått fett!!"
"Hur fan orkar du hålla på, om du är hungrig så bara ÄT!"
"Du har fan deffat hur länge som helst nu, fan ska du inte ha mcdonalds?"
Ofta kommer kommentarerna från folk som skiter i vad de trycker i sig. Och det syns.
Förra veckan satte jag mig fan ner och undrade om jag verkligen hade ätstörningar eller något. Jag kan dock inte anse att ~2500kcal bestående av havregrynsgröt, ägg, mjölk, tonfisk, kyckling, frukt, tillskott kan anses som ätstörning såatte. *whatever*
creperiet
2008-05-11, 08:05
Förra veckan satte jag mig fan ner och undrade om jag verkligen hade ätstörningar eller något. Jag kan dock inte anse att ~2500kcal bestående av havregrynsgröt, ägg, mjölk, tonfisk, kyckling, frukt, tillskott kan anses som ätstörning såatte. *whatever*
Exakt vad det här handlar om:thumbup: .
Nja, det är väl ett par av mina äldre släktningar som tycker att det är lamt att jag inte "kan" vräka i mig massa äckligt fikabröd..
de är något visst med äldre släktingar. Alltid när vi besöker min farmor ska hon lassa på en tallrik me käk (åt en), när man är klar och ska besöka toan och kommer tillbaka är den en ny tallrik som att man kan trycka i sig hur mkt som helst. Sen när man verkligen inte orkar äta mer ska man fika 3 ggr innan efterrätten. Om jag någon gång under dessa måltider säga att jag deffar och inte kan äta onyttigt skulle dom komma med sina kommentarer
"Du e ju så smal"
osv osv.
TheSisko
2008-05-12, 11:14
Känner verkligen igen mig här, 4 veckor in på deffen har morsan börjat tjata om att jag måste äta ordentligt, "du börjar bli så smal det är inte bra". Bara för att man inte vill käka en massa muffins som hon bakat
Blir så förbannad *gah!*
Ingen idé att försöka förklara heller, hon är helt övertygad om att man får synliga muskler genom att bara "träna".
Det ironiska är att lillebrorsan är lika lång som mig och väger 10kg mindre (han tränar inte alls), men det är tydligen okay för att han vräker i sig vilken skit som helst medan hon håller på och ringer mig på mobilen och säger att jag måste "äta mer":smash:
"du kan ju inte räkna allting" "en bulle hit eller dit skadar inte"
shut teh face
2008-05-12, 12:52
Jag brukar förtära alkohol/onyttigheter när jag besöker familj. Tycker det blir en rätt bra balans ändå, man kan ju inte äta stennyttigt hela tiden. Man kan ju faktiskt deffa även fast man äter en bulle 2 ggr i månaden. *screwy*
När man är hemma och själv så får man äta nyttigt. :)
creperiet
2008-05-12, 13:14
Jag brukar förtära alkohol/onyttigheter när jag besöker familj. Tycker det blir en rätt bra balans ändå, man kan ju inte äta stennyttigt hela tiden. Man kan ju faktiskt deffa även fast man äter en bulle 2 ggr i månaden. *screwy*
När man är hemma och själv så får man äta nyttigt. :)
Visst. Man det är grejen när andra vill komma och rucka på ens egna principer som man går i taket.
Hej alla!
Börjar bli less på kompisarna i min omgivning.
Varje år då jag återigen går in i en deffningsperiod och börjar äta mindre, så tycker de genast att jag är "fanatisk" i det jag gör och de tror att jag är på väg in i en ätstörning eller nåt. Nästan så jag själv tror att jag har en ätstörning under dessa perioder pga. att "normalt" folk tycker att det är så konstigt med det jag håller på med.
"Men du behöver väl inte gå ner mer nu?"
"Varför ska du gå ner för?"
"Du är ju redan smal?"
"Men gud vad manisk du är"
osv.
Grejen är den att varje gång vi sedan är på stranden på sommaren och jag är nydeffad med mina konturer så börjar de istället fråga hur jag gick tillväga, hur jag tränat för att se ut på det och det sättet osv. De blir då helt enkelt avundsjuka på formen man lyckats fixa till, med allt det hårda arbete det innebär vad gäller hållsamhet med godsakerna i livet.
Så åter till frågan, något ni andra känner igen? Är ni också trötta på att folk nästan kollar på er som om ni hade en ätstörning bara för att ni inte vill slänga i er den där glassen eller tårtan som bjuds under deffningsperioden? Eller för att ni inte vill ta den där ölen? Diskutera!
PS Jag super och äter skräp resten av året, så jag är inte extrem på något vis under andra delar av året DS ;)
MrBoris
Mina vänner och familj har accepterat att jag har en viss inställning till mat och dryck. De accepterar den därför att jag inte har några problem att släppa på tyglarna i den mån att det förefaller "normalt" och så gott som alltid accepterar den mat som bjuds någon annanstans. Jag har definitivt en lite manisk inställning nu under deffperiod, mest för att det är den första jag någonsin gjort.
Alkoholintag har jag aldrig varit någon större konsument av. Det rycks på ögonbrynen om jag dricker alkohol, inte om jag är nykter.
Folk accepterar det jag gör eftersom det ändå inte är en så väsentlig skillnad från deras egna liv. Jag påverkar dem, inte tvärtom. Eftersom min inställning utgår från att jag vill ha en sundare livsstil samt att jag under fjolåret samlade på mig en massa kunskap om näringslära och träning, så brukar det inte vara några problem att påverka.
Jag kan definitivt förstå att reaktioner från omgivningen kommer om man lever rövare resten av året. Ju större förändring, desto större reaktion.
PS: Senast igår inmundigades kladdkaka som jag bjöd familjen på. Riktigt god var den!
shut teh face
2008-05-12, 13:33
Visst. Man det är grejen när andra vill komma och rucka på ens egna principer som man går i taket.
Ja, det är iofs förjävligt. :)
de är något visst med äldre släktingar. Alltid när vi besöker min farmor ska hon lassa på en tallrik me käk (åt en), när man är klar och ska besöka toan och kommer tillbaka är den en ny tallrik som att man kan trycka i sig hur mkt som helst. Sen när man verkligen inte orkar äta mer ska man fika 3 ggr innan efterrätten. Om jag någon gång under dessa måltider säga att jag deffar och inte kan äta onyttigt skulle dom komma med sina kommentarer
"Du e ju så smal"
osv osv.
tru`ga verb ~de ~t enträget (försöka) övertala till ngt handlande, särsk. till att ta för sig av mat och dryck: hon ~de dem att ta en kaka till; de fick ~ honom (till) att ställa upp som ordförande
Pensionärskultur, haha :hbang:
mjukglass
2008-05-12, 14:01
Haha, bra råd. Dumpa alla gamla polare och skaffa nya deff-polare. :thumbup:
Jag tänkte inte bara på folk som själva deffar för stunden. Jag syftade på dem som själva sysslar med idrott eller träning och gör detta tillräckligt seriöst för att tänka på maten eller iaf. planerar och sätter upp mål med någon verksamhet i livet.
Det går ju inte att förklara träning/diet/personlig bättring för människor som saknar basal kroppsuppfattning och endast har svettats på skolgymnastiken för 100 år sedan.
Danny Devito
2008-05-12, 14:06
Jag tänkte inte bara på folk som själva deffar för stunden. Jag syftade på dem som själva sysslar med idrott eller träning och gör detta tillräckligt seriöst för att tänka på maten eller iaf. planerar och sätter upp mål med någon verksamhet i livet.
Det går ju inte att förklara träning/diet/personlig bättring för människor som saknar basal kroppsuppfattning och endast har svettats på skolgymnastiken för 100 år sedan.
Jag var ironisk, när jag skrev mitt inlägg.
"Men du behöver ju inte banta. Du är ju jättesmal."
Dessa kommentarer kommer alltid från personer som själva är i behov av bantning, men som saknar disciplinen som krävs. De vill innerst inne att jag ska säga "Ja, du har rätt. Nu ska jag börja käka en massa istället". Det faktum att jag bantar och dessutom lyckas ganska bra gör att de får dåligt samvete för att de själva inte tar tag i sina liv.
Det är som Eddie beskrev lite, är man inte med i en klubb eller förening så tror nog folk att man kan ha en slags tvångstanke/psykos som driver en till att frivilligt vilja gå ut och springa, eller sticka till gymmet, vilket i deras ögon är nästintill omöjligt.
Som mormor sa när jag deffat ner mig lite" Gud vad smal du blivit, vägde du inte lite mer nyss?"
När hon träffade min syrra för någon vecka sedan (som också gått ner i vikt, pga löpträning osv.) "Men gud vad smal hon blivit, man såg ju nyckelbenen på´na, hon måste ju äta, så hon inte hamnar i någon slagsätstörning.."
*love u grandma* <3
Sedan finns det avundsjuka också.
Det är som Eddie beskrev lite, är man inte med i en klubb eller förening så tror nog folk att man kan ha en slags tvångstanke/psykos som driver en till att frivilligt vilja gå ut och springa, eller sticka till gymmet, vilket i deras ögon är nästintill omöjligt.
Som mormor sa när jag deffat ner mig lite" Gud vad smal du blivit, vägde du inte lite mer nyss?"
När hon träffade min syrra för någon vecka sedan (som också gått ner i vikt, pga löpträning osv.) "Men gud vad smal hon blivit, man såg ju nyckelbenen på´na, hon måste ju äta, så hon inte hamnar i någon slagsätstörning.."
*love u grandma* <3
Sedan finns det avundsjuka också.
You gotta love grandma ;) Min är precis likadan. Syns nyckelbenen eller sitter jeansen lite slappare, då är det ätstörningar som gäller. "Var försiktig, man ser ju dina nyckelben...", då vet man liksom.
Sedan finns det som redan nämnt avundsjuka människor som drygt påpekar att man tränar hela tiden, med kommentarer som "Ofta man är så spurtig och äter massa grönsaker. Jag orkar ju knappt springa 20 minuter." Så bra att jämföra sig med någon som inte tränar alls, lapar godis och kaffe hela dagarna, framför datorn. Det är självförnedring.
Sedan finns det som redan nämnt avundsjuka människor som drygt påpekar att man tränar hela tiden, med kommentarer som "Ofta man är så spurtig och äter massa grönsaker. Jag orkar ju knappt springa 20 minuter." Så bra att jämföra sig med någon som inte tränar alls, lapar godis och kaffe hela dagarna, framför datorn. Det är självförnedring.
Då är det väl lämpligt att jämföra sig med lika? :)
Själv tycker jag nog mer synd än illa om de som ger "dryga kommentarer". Trots allt har jag bättre fysik än dem, och det är inget att hänga läpp för direkt :thumbup:
Man får ta i beaktande att den äldre generationen (70+) ofta har andra kroppsideal. När de var 20-30 ansågs nog inte 10% kroppsfett som sunt. En rejäl karl/kvinna var att föredra framför en förklemad tunnis som inte åt ordentligt.
Gym/träningskulturen med allt vad det innebär av viktminskning, kaloriräkning, viktkrig etc är ju förhållandevis ny.
Ända sen jag satte målet mot tävling och nämner det när träning/kostval kommer på tal, slutade folk med "kommentarerna". Förra året när jag bara testdeffade fick jag jämt kommentarer av olika slag, inte minst från (tjocka) släkten...
Visst det är skönt att slippa kommenterna, men min fundering blev: Får man bete sig (i deras ögon mätt) hur "konstigt" som helst kring träning och kost, bara för att man tävlar? Inte bara för att man väljer det?
Är tävlandet en "nivå" där de inte längre kan utgå från sig själva för att jämföra, medan så länge man gör det "bara för att", så vill de kunna utgå just från sig själva som jämförelse och därför blir det snett när det skiljer mycket?
Danny Devito
2008-05-13, 12:20
Man får ta i beaktande att den äldre generationen (70+) ofta har andra kroppsideal. När de var 20-30 ansågs nog inte 10% kroppsfett som sunt. En rejäl karl/kvinna var att föredra framför en förklemad tunnis som inte åt ordentligt.
Gym/träningskulturen med allt vad det innebär av viktminskning, kaloriräkning, viktkrig etc är ju förhållandevis ny.
+1, bra poäng.
Det där har jag också märkt från min morsas släkt som är typiskt "bonnfolk" från dalarna. Att vara stor, stark och "kraftig" var helt klart idealet hos dom. Då blev man liksom en större och starkare arbetare osv. Om man inte åt ordentligt blev det liksom "ska du inte äta så du blir stor och stark eller?".
Eddie Vedder
2008-05-13, 12:22
Att vara stor, stark och "kraftig" var helt klart idealet hos dom.
Ja då förstår jag att du måste känna dig som en skam för släkten:D
Danny Devito
2008-05-13, 12:24
Ja då förstår jag att du måste känna dig som en skam för släkten:D
Haha, det var väl mest när man var mindre som det var så. Nu är jag väl lite större iaf. ;)
Man får ta i beaktande att den äldre generationen (70+) ofta har andra kroppsideal. När de var 20-30 ansågs nog inte 10% kroppsfett som sunt. En rejäl karl/kvinna var att föredra framför en förklemad tunnis som inte åt ordentligt.
Gym/träningskulturen med allt vad det innebär av viktminskning, kaloriräkning, viktkrig etc är ju förhållandevis ny.
Viktig aspekt som jag inte tänkte på alls, förrens du nämde det :)
Man får ta i beaktande att den äldre generationen (70+) ofta har andra kroppsideal. När de var 20-30 ansågs nog inte 10% kroppsfett som sunt. En rejäl karl/kvinna var att föredra framför en förklemad tunnis som inte åt ordentligt.
Gym/träningskulturen med allt vad det innebär av viktminskning, kaloriräkning, viktkrig etc är ju förhållandevis ny.
Det är sant, men vad som också väger tungt ur gamlingarnas perspektiv är mångas konservativitet. De är helt enkelt inte särskilt mottagliga eller ägnar energi till att utveckla en större förståelse till "nya" sätt att leva sitt liv på, när alla i deras generation och de själva levt med en, under alla levande år. Deras livsstil vet de var trygg, eftersom den ledde dem till deras nuvarande liv, och nya livsstilar i jämförelse med sin egna man alltid levt med är nya och opålitliga. Det gäller att förstå the old folks.
Även jag känner igen mig i detta. Är inne i min första deff och har fått alla möjliga kommentarer. "Du kommer aldrig orka vara så nyttig", "Du är väl den sista som behöver banta". Men när jag märker skillnad och framgång i spegeln så stärker det ens självförtroende, och det ska bli skönt att se dessa personers blickar när man väl är klar i sommar ;)
Efter alla dessa inlägg måste jag agera lite djävulens advokat.
1. Det är naturligt att folk ifrågasätter ett avvikande beteende. Oavsett om man är vegetarian, troende eller deffar i så får man i de flesta sammanhang finna sig i att förklara sig. På samma sätt får folk förklara sitt köttätande, sin ateism eller sitt slarviga ätande i andra sammanhang där normerna är annorlunda. Visst kan det kännas jobbigt och visst är det bekvämt att bara umgås med likasinnade, men det är nog bara nyttigt att få träna på att stå för och förklara sin ståndpunkt.
2. Det är också rimligt att ifrågasätta behovet av att gå ner i vikt. Att vilja gå ner i vikt signalerar att man inte är nöjd med sig själv, och om man då redan är relativt smal och vältränad är det inte så märkligt att andra börjar undra hur höga krav man egentligen har på sig själv. Och rätta mig om jag har fel, men jag har känslan av att det finns många här på kolo som har mer kroppsnoja än de mår bra av.
"Men du behöver ju inte banta. Du är ju jättesmal."
Dessa kommentarer kommer alltid från personer som själva är i behov av bantning, men som saknar disciplinen som krävs. De vill innerst inne att jag ska säga "Ja, du har rätt. Nu ska jag börja käka en massa istället". Det faktum att jag bantar och dessutom lyckas ganska bra gör att de får dåligt samvete för att de själva inte tar tag i sina liv.
Jag tror inte att man ska vara för snabb att dra den slutsatsen. Det är ungefär som att säga att alla som säger "ska du inte ha en till öl?" gör det för att de är alkoholister som vill att du ska sjunka lika lågt som dem. Kommentaren "Men du behöver ju inte banta. Du är ju jättesmal" kan faktiskt betyda att de tycker att du inte behöver banta för att du faktiskt är jättesmal. I de flestas värld är nämligen inte <10 % bf det ultimata målet i livet.
deffning handlar ändå inte om att bli smalare för mig
Whistler
2008-05-14, 01:04
I de flestas värld är nämligen inte <10 % bf det ultimata målet i livet.
Vad är det man brukar säga om folk som har egna världar?
Vad är det man brukar säga om folk som har egna världar?
Att dom är glasbarn, autistiska? ;)
Jag tror inte att man ska vara för snabb att dra den slutsatsen. Det är ungefär som att säga att alla som säger "ska du inte ha en till öl?" gör det för att de är alkoholister som vill att du ska sjunka lika lågt som dem. Kommentaren "Men du behöver ju inte banta. Du är ju jättesmal" kan faktiskt betyda att de tycker att du inte behöver banta för att du faktiskt är jättesmal. I de flestas värld är nämligen inte <10 % bf det ultimata målet i livet.
Visa en bild på någon manlig modell med låg BF% och hyfsad muskelmassa för det manliga spektrat av det mänskliga könet och du kommer nog få nästan ett rungande "JA! Så vill jag se ut!".
Visa en bild på någon manlig modell med låg BF% och hyfsad muskelmassa för det manliga spektrat av det mänskliga könet och du kommer nog få nästan ett rungande "JA! Så vill jag se ut!".
+100
Eftersom diskussionen har blivit lite bredare kan vi infoga att det alls inte är ovanligt att personer med ätstörningar/tvångsmässiga ät- och träningsbeteenden anser sig (eller maskerar sin ätstörning med att utge sig för att) "deffa" eller för den delen vara de enda sunda i en värld av osunda tjockisar. Där alla som anser att det skulle vara bra för dem att lägga ner sin påstådda "deff" är avundsjuka och vill att andra skall sjunka till deras egen låga nivå. Som vanligt finns det inte bara en sida av saken.
You gotta love grandma ;) Min är precis likadan. Syns nyckelbenen eller sitter jeansen lite slappare, då är det ätstörningar som gäller. "Var försiktig, man ser ju dina nyckelben...", då vet man liksom.
Eller så har man små pecs :naughty:
(har man små bröstmuskler så syns nyckelbenen lättare)
Eller så har man små pecs :naughty:
(har man små bröstmuskler så syns nyckelbenen lättare)
Va kul det skulle vara att höra sin mormor muttra "träna upp pecsen för helvete pojkvasker"
Va kul det skulle vara att höra sin mormor muttra "träna upp pecsen för helvete pojkvasker"
Ja haha :D Det hade varit väldigt roligt. Snacka om coolt.
Mina vänner har inte reagerat på det sättet. Har endast fått positiv respons för att jag visar upp en sådan beslutsamhet målmedvetenhet. Däremot är min flickvän inte lika positiv. Hon tycker att det känns jobbigt. "Du är ju inte tjock" låter det, och nej det är jag inte, men det handlar inte om det heller. Det handlar om att bli hård, inte någon svensson-bantning för att inte ha bilringar stora som traktordäck. Men hennes reaktion är iofs förståelig då hon har en mycket nära vän som fastnat i anorexi. Inte så konstigt att hon blir orolig över mig också då. Har dock blivit bättre med tiden och hon har accepterat min livsstil när hon ser att jag faktiskt inte blir anorektiker och inte heller mår psykiskt dåligt av att äta ordentligt då och då.
Visa en bild på någon manlig modell med låg BF% och hyfsad muskelmassa för det manliga spektrat av det mänskliga könet och du kommer nog få nästan ett rungande "JA! Så vill jag se ut!".
Det håller jag med om. Men det betyder inte att det är det ultimata målet i livet. Frågan är hur mycket man är beredd att jobba för att se ut så. Uppenbarligen finns det många män som inte är beredda att lägga ner den tid och energi som krävs för att se vältränade ut.
Analog: Visa en kontoutdrag från en välbetald VD och du får ett rungande "JA! Den lönen vill jag ha!" Det betyder inte att du får ett lika rungande "JA!" på frågan om de vill jobba 80 timmar i veckan och fjäska in sig hos överordnade i 25 år för att komma till den positionen (eller hur man nu gör, stora uppoffringar lär det vara i alla fall).
Och på samma sätt som du kanske skulle ifrågasätta en kompis som aldrig är med och festar längre för att han lägger all sin tid på sin karriär eftersom hans mål är en hög lön, är det inte så konstigt att folk ifrågasätter dig för att du försakar livets goda för att få ännu synligare rutor.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.