Visa fullständig version : Din uppväxt á la Regus-stylee
Jaa, jag ÄLSKAR sånt här:
Vi (som i regus familj) är en trevlig familj.
Växte upp i en villa i det anrika Torshälla, hade ett fotbollsmål på tomten. Grannen till höger gillade att mecka med bilar, grannarna tvärs över var gamla och till vänster så var dom som oss. En trevlig familj.
Grannarna i hyreshusen på diagonalen var inte av lika trevlig karraktär. Inte gillade dom barn som lekte heller. Mest skrik, alkhol och finsk musik blandat med techno.
Regus var jätteful dom första dagarna. Han var blå, bulig och pappa undrade om om regus verkligen ska se ut så där och om det var något fel på honom. Vilket det inte var. Eller inget som syntes då.
Regus fortsatte i sin fula bana med att vara knubbig och att vara en stolt ägare av pottfrisyr samt lite stora öron. Han började skolan och hade en flickvän i lågstadiet. Men han gjorde slut precis innan skolan skulle börja igen efter sommarlovet. Genom att be hennes kompis att hälsa henne det.
Vi hoppar tills det året jag fyllde femton och blev av med oskulden. Det var fint. Regus utvecklade en mycket fin oral teknik detta året. Flickvännen var mycket nöjd.
Regus hade en flickvän som hånglade upp en annan när han var sjutton. Det var mindre roligt.
Regus är nu nitton, har flyttat hemifrån och är en fullblodsstud. Växte till sig och ser ut som något som är taget hur en manlig film om riddare. Fast snaggad. "
(Hoppas mr Regus tycker det var ok att det hamnade i trådtopic, annars får han be mod banna mig och jag må för evigt brinna i det bannade helvetet.. :em: Du steg i min aktning iaf mr Regus! :thumbup: )
Hur var DIN uppväxt? *popcorn* (valda delar om du så vill. Tragiskt, komiskt, tragikomiskt.. äro idel öra. )
/Nyfikenstrut från Lellans konto
Mycket intressant tråd har jag på känning. Bra initiativ Lellan!
regus tycker detta var ett mycket bra initiativ Lellan! :)
(jag är mycket nöjd i form av sin attentionwhorighet också)
Mycket intressant tråd har jag på känning. Bra initiativ Lellan!
regus tycker detta var ett mycket bra initiativ Lellan! :)
Jaa, stämningen verkar vara på topp iaf.. men lite dåligt drag på inläggen. Det är typ som en maskerad där alla tycker det är skitkul att folk klär ut sig men ingen är utklädd. Så det blir typ.. en fest bara. Men huvudsaken att vi har trevligt! :D
Nog för att trådskaparen började men det va inte riktigt din egen story, så sätt igång nu! :whipped:
Hoppas det blir fler... lite mindre självförhärligande gärna. : )
Fatalist
2008-05-01, 22:27
Jag har gjort för mycket på så kort tid att jag inte skulle kunna skriva något kortare än en roman.
MasterChief
2008-05-01, 22:27
Växte upp i en idyll som jag flyttade till precis innan skolstarten. Jag var en osäker och blyg pojke. Rödlätt, knubbig och stora blå ögon. Hade snälla men mycket naiva föräldrar. Blev mobbad redan första dagen i skolan och sen pågick det till gymnasiet. Tog mig i kragen och började på gym 1989. Efter ett par år hade hullet försvunnit och jag var totalt förändrad. Fick äntligen ett par vänner. Till slut ville en flicka ligga med mig och det var inte helt fel efter så många år av verbal terror.
Nu är MasterChief stolt pappa och är endast lite smått mobbad av sin fru och av en del på kolo. För övrigt får han vara i fred.
Nog för att trådskaparen började men det va inte riktigt din egen story, så sätt igång nu! :whipped:
Ibland känns det som om det är Norén som författat min, ibland som om Astrid Lindgren gjort det.
Gör ett försök, men regus var bättre:
Mina föräldrar byggde ett stort hus i nästintill ödemarken, knullade som kaniner och upptäckte ett år senare att de hade fått grannar, jättemånga faktiskt och alla med stora magar som bevis på vad man kan göra när man inte bygger på sitt hus.
Föddes söt som socker framavlad av en pappa som starkt påminner om Nalle Puh och en mamma som när hon är "vanlig" liknar Nasse och när hon är arg Kanin.
Var en blyg viol med kortsnaggat hår som togs för att vara pojke långt upp i 8 års åldern. Då sparade jag ut luggen, hade stentvättade jeans, babyhull som hette duga och kedjerökte ett paket gula blend i en vecka tills jag gav upp mitt liv som cool.
Som ni förstått bestod kvarteret av idel jämnåriga vilket var jobbigt eftersom jag inte per automatik gillade alla bara för att vi var födda samma år. Vissa var ju konstiga, skulle leka häst, bitas eller sparka boll. Själv satt jag helst i ett träd och kände mig normal.
Älskade skolan och folk som, likt mig, var lugna filbunkar. Hatade höga röster, stim och stoj. Hyste en stark kärlek till blåbär och skogsporr.
Hade en kämpig period som 12-åring då jag och mina kompisar övade på att kyssas, jag tyckte det var äckligt som fan, men det gick över när jag testade på killar istället. *cupid* I högstadiet lyssnade jag på Offspring och Nirvana, hade stålhättor och långt hår ner till svanken. En förvirrad tid med pojkvän med volvo 240 och page samt bandana.
Odlade iaf några riktiga vänskaper (en synthare, en punkare, en pluggis.. osv - alla utom jag hade någon form av identitet), vilka förgylldes när vi hittade ett gäng sköna människor av manligt kön från Bålsta, i gymnasiet. Dessa hade vi sjukt roligt med, och vi har väl inga direkta planer på att sluta. En i gänget var jag tillsammans med i 3 år, efter 2 fick jag veta att jag tagit hans oskuld och nu sitter han i fängelse sedan några år.
Efter gymnasiet flyttade jag lite, hamnade i örebro och pluggade och jobbade ihjäl mig och blev kär i styrketräning.
Sedan var det lite rörigt ett tag, sen kalas, sen hit och dit och censur och nu är jag 30, mamma till charmtroll, bor i Västerås och jag tycker fortfarande inte om folk som bits samt är lite mindre sockersöt, kärringbitter kanske? :). Fast ännu i måttlig mängd hoppas jag
(Ok, min blev sjukt lång men jag är fan gammal.. :D)
The_RobRoy
2008-05-01, 22:52
Mina första levnadsår var i Vårbygård. Min mamma är ifrån finland, så det första språket jag lärde mig var finska. Jag var ganska stor och stark för min ålder som liten, men jag var inte särskilt kaxig för det. Snarare ganska försiktig och rädd för att vara utan mamma och pappa.
Dagisåren i Vårbygård var ingen drömstart för en liten kille som behövde en lugn trygg start i livet. Minns hur stökiga ungarna var och hur bråkigt det var på dagis.
Innan skolan började valde min föräldrar att flytta ifrån Vårbygård och vi flyttade in i ett radhus i lugna Vallentuna. Här till skillnad ifrån Vårbygård var alla svenska, dagis och skola var inte alls lika stökigt. Gården jag bodde på bestod av svensk medelklass, där många hade Volvo och vovve (vi hade dock Volvo och katt).
De första tre, fyra åren i skolan hängde Vårbygård tendenserna kvar och jag var ganska bråkig och retades mycket med dom andra barnen. Men jag hade väldigt lätt för skolan och matematik i synnerhet, vilket skapade lite av ett dilemma för lärarna. Eftersom jag betedde mig dåligt, men samtidigt skötte skolan bra.
Med åren växte jag till mig och slutade retas, med mera. I högstadiet var jag en ganska mogen ung kille som fixade skolan riktigt bra. Något hände dock på tjejfronten, från att ha varit en av de omtyckta killarna i klassen, när jag nu började ta skolan seriösarna och inte bete mig som ett ärsle längre, så var inga tjejer intresserade av mig alls.
De drog sig istället som flugor till skit, eller iallafall till killarna som betedde sig som skit. Jag kunde verkligen inte fatta varför tjejerna gjorde så..
Jag började snöa in på datorer, började använda internet 1997. IRC, ICQ, FTP, lära sig HTML och allt möjligt, vilken spännande värld! Jag gick och blev en liten datornörd.
Valet att plugga Natur tekniskt va ganska lätt, mina kompisar skulle läsa det och det var va jag hade lätt för. Tre år förflöt ganska fort, särskilt när man sjunkit djupare ner i datorträsket och spelade alldelles för mycket Counter-Strike (jag var faktiskt riktigt "duktig" på det ett tag, spelade i många rätt kända klaner). Det var väldigt roligt då, men i efterhand känns det som man la för mycket tid på det.
Fortfarande var det svårt med tjejer, jag träffade väl endel, men ingen blev en flickvänn.
I slutet av gymnasiet bestämde jag mig både för att bli ingenjör samt att börja träna på gym. I början körde jag bara helkroppspass 3 gånger i veckan. Tränade i 1 år, utan att öka i vikt alls :D
Innan jag flyttade till Linköping och pluggade, gjorde jag lumpen som Kulspruteskytt (KSP58) på P10 i Strängnäs. Där gick jag ifrån att vara pöjk till att bli en man, en verkligt nyttig tid för mig.
Studietiden känns väl inte riktigt som min uppväxt (än iallafall) eftersom jag avslutade studierna för några månader sen. Nu är jag klar och har flyttat tillbaks till Sthlm (Solna) iallafall. Springer runt inne i Kungsträdgården och jobbar i finansbranschen, där jag även tränar.
Ååå, jag tycker faktiskt att det är jätteskoj! Mera, mera? *popcorn*
Edit: jag glömde nämna att jag var ful som stryk i mellanstadiet + högstadiet. Nu vet ni!
Mina första fem år bodde jag med mor och far i en marklägenhet på Lindängen i Malmö. Hela området bestod av barn med föräldrar som önskade att de hade råd med en lite dyrare volvo och en villa. Kommer inte ihåg så mycket från den tiden, men jag har hockeyhjälm på mig på så gott som alla foton från den tiden, så jag antar att jag var ett klumpigt barn. Eller så hade jag bara en förkärlek för huvudbonader. Fem år senare fick jag en lillebror, och mina föräldrar avancerade i livet och fick pengar att lämna marklägenheten bakom sig. Vi flyttade till ett villaområde.
Jag var ett lugnt barn, och min bror var min motsats. Större delen av tiden spenderades åt att bygga saker som min bror förstörde. Jag försökte förklara att man inte fick göra så, och byggde något nytt. Som han förstörde. Sen började jag skolan och mitt intresse för brorsan försvann. Vi hade en undulat som ingen egentligen gillade. Den betedde sig tokkonstigt, men det visade sig att den hade cancer i ögat och sen dog den. I skolan tjuvtittade vi på sexorna som stod och hånglade på baksidan och spelade och samlade kulor och sålde stenar vi hittat på mina föräldrars uppfart. Jag antar att folk tyckte att tanken var värd något, för stenarna var det verkligen inte. jag fick min första flickvän och min första kyss. Jag visste inte riktigt hur man gjorde, men jag låtsades nog ganska bra. Vårt förhållande höll i några veckor, sen blev hon tillsammans med min kompis.
Sen började högstadiet och vi kom till en större skola. Allt var annorlunda, men ganska häftigt. Röklektionerna vi tagit på mellanstadiet gav äntligen utdelning och jag fick två av mina närmsta vänner. Vi hade gått i samma klass sedan lågstadiet, men aldrig riktigt umgåtts tidigare. Senare blev jag åter tillsammans med tjejen som gav mig min första kyss, och hon tog min oskuld. Det var en måndagsmorgon innan hemkunskapen, och jag fick inte upp den. Men det löste sig med tiden, och vi var tillsammans i 3 år - tills början av gymnasiet. Jag ville åka skateboard, men var för dålig, så jag fick åka rullor. Efter det blev jag sjukligt revolutionär, lyssnade på Rage against the machine, skaffade dreadlocks och drev omkring på hultsfredsfestivalen och raggade tjejer med kängor. Sen blev en klasskompis tillsammans med ett ex till mig, varpå jag inte ville vara sämre och blev tillsammans med hans ex. Vi är fortfarande tillsammans, ~7 år senare.
Läste teknik (IT) på gymnasiet, vilket inte var riktigt rätt. Större delen av tiden gick åt att spela Tony Hawk och se fram emot engelskan och svenskan. Efter gymnasiet började jag jobba på posten och fortsatte med det i 2 års tid. Sen tröttnade jag, och började studera. Det gör jag fortfarande, men tar min magistersexamen denna termin.
Något år senare dog en av de 2 bästa vännerna jag fick på högstadiet, och jag tröttnade på det mesta och flyttade till Barcelona. Sen tröttnade jag på Barcelona och flyttade till Malmö igen. Och sen till Uppsala. Och sen tillbaka till Malmö, där jag nu bor och inte längre är trött på allt. Och nu är jag vuxen, antar jag.
Underbar tråd måste jag säga. Idag är jag 17 år så har inte varit med om speciellt mycket men jag vill att den här tråden lever vidare så självklart bidrar jag.
Jag kom oplanerad efter att mor och far fått tvillingar två år innan (två år som vanligtvis är en ok viloperiod om man fått ett barn men eftersom både Josephine och Miranda kom så va det planerat att vänta ett tag länge). Bott mestadels av mitt liv i en liten förort vid namn Rissne, där jag även gick grundskolan.
Jag är halv arab och halv svensk, men pratar italienska. Min pappa och mamma träffades där och båda pratar språket flytande så det har blivit det mest naturliga att använda i hemmet. (it also works with the ladies ;]) Min familj är kanske det mest underbara med mig, det som har format mig till den person jag är idag. Mina systrar och min mor har främst gjort mig till den charmiga person jag är idag, jag förstår mig på tjejer väldigt lätt och har även lätt att prata med dem. Min pappa har självklart gjort en del men inte riktigt på samma sätt. Det som är så skönt med min familj att de är alla som kompisar, som om man hade en fritidsgård i sitt eget hem. jag kan gå ner i köket och prata om träning med mina syster och deras pojkvänner som om det vore mina egna vänner. Vi kan även varandra väldigt bra och har jätteroligt när vi pratar, det är inte tyst en sekund.
Skolan var annorlunda.
Mina systrar fick raka mvgn i alla ämnen medan jag som medioker skolelev saknade motivation för att var "för" lätt, jag gled igenom på mina G utan att spendera någon tid av mina lediga timmar på läxor.
Jag va klassens pajas genom hela lågstadiet, när det va dags att byta skola i sexan så blev det ännu värre, redan andra terminen i sexan hade jag elevkonferens tillsammans med mina föräldrar, mentor & rektor. I detta skede förlorade jag även oskulden som kåt 14åring, behandlade flickvännen som skit för jag va halft databeroende men fortf. ville få utlopp för mina luster.
I 8:an hände något, jag började växa ordentligt både fysiskt och psykiskt. Jag blev lugnare och mer motiverad. Jag insåg vad som betydde något och jag tog tag i allt. Innebandy som var min passion tog upp mycket av min tid, jag tränade runt 5gånger i veckan i det bästa laget i Sverige i min ålder. Men tränandet dödade min passion och jag började sakta trappa ner.
I 9:an blev jag kär för första gången. Ett helt sommarlov trevades det fram och tillbaka som slutade med att hon endast ville vara vänner, äsch tänkte jag. Jag började gymnasiet utan några vänner från grundskolan, men jag trivdes inte med systemet (man gick från kl 8-12 varje dag, men saknade vissa lov) så jag bestämde mig för att byta till en närliggande skola där tjejen jag tidigare varit intresserad av gick, jag började t.o.m i hennes klass. En termin gick och jag som tidigare varit pajas var nu en tyst mer mogen person, jag såg hur en pajas gick att skratta åt och inte med vilket har fått mig att nu idag vara en väldigt diciplinerad person som vet när jag ska skämta.
Efter en termin i ettan så hade tjejen som tidigare brytit kontakten med mig förälskat sig i mig totalt. Vi började träffas och jag fick nya känslor. Vi hade ett fem månader långt förhållande innehållandes bl.a. en utlandsresa. Förhållandet tog slut efter att jag inte så moget behandlat henne väldigt dåligt (återigen lite databeroende).
Men idag är jag så lycklig att förhållandet tog slut för jag har utvecklats något enormt. Idag är jag en målmedveten stark individ som lyckas med allt jag verkligen vill lyckas med. Jag dedikerar mycket tid till träning och studier.
Jag ångrar inget jag gjort och är nöjd över hur mitt liv har utvecklats, jag har massor kvar att uppleva och det är jag glad över. Jag har idag en enorm repeskt för livet, jag uppskattar mitt liv otroligt mycket.
(blev lite långt, ber om ursäkt).
Jag nämner bara en detalj som visar på hur Tjabon är funtad...:D
När jag var 6 år så sa jag till fröken på lekskolan att jag skulle bli
astronom när jag blev stor.
21 år senare tog jag examen på fysiker-linjen i Lund.....:hbang:
Annars så hade jag en suverän barndom som buspojke i ett stort gäng
där vi alla bodde i Jönköpings centrum. Vi hade helt enkelt skitkul...:)
Roligast var väl i 12-13 års åldern när vi gick runt på varuhusen i stan och
snodde och drev med kärringar...:laugh:
Från det att jag var 0-3 år gammal bodde jag med min mamma och pappa i en jättefin trävilla med en stor trädgård med hur mycket bär och frukter som helst. Jag var klumpig och eftersom jag alltid föll på huvudet så hade jag alltid hjälm på mej.
När min syster skulle födas flyttade vi till ett radhus utanför Kroksbäck. Världens sötaste hus med en liten trädgård som hade en mur runtomkring sig, helt avskärmat. Jag minns att jag alltid hade mardrömmar och sprang in till mina föräldrar på nätterna, dessutom pissade jag i sängen ofta? Tror jag. Hade sjutusen gosedjur som jag samlade på. Började i ettan när jag var sex år och blev ganska populär i klassen. Minns att de två sötaste killarna i klassen frågade chans på mej samtidigt ;D En av dem blev min stora kärlek senare i livet men då var han absolut inte intresserad av mej.
Vi hade ofta "småstjärnorna" i skolan, jag och mina tjejkompisar var alltid Spice girls, och vi vann alla förutom en! Bäst var vi.
I femman bestämde jag mej för att klippa av mitt hår till en riktig killfrisyr. Jag har alltid varit en pojkflicka och är nog fortfarande det. Började även få bröst som jag hatade (och fortfarande hatar ;P). Så klädde mej alltid i stora T-shirts och populariteten dalade. Här var jag nog mer utanför. Hade alltid vänner omkring mej men som ni vet kan man vara utanför ändå.
I sexan flyttade vi till ett större radhus med fler våningar än en. Gick förresten på Kroksbäcksskolan, Kroksbäck är som ett mini Rosengård. Majoriteten av eleverna var invandrare och i vår klass hade vi inte en enda som var helsvensk. Tror att tiden på Kroksbäck lärt mej väldigt mycket, är inte säker på vad men jag tror att det var sjukt nyttigt för mej att redan som liten förstå mej på andra kulturer och sådära. Det har självklart sina nackdelar att det inte var jämnt fördelat men ser ändå på kroksbäcktiden som en väldigt bra del av mitt liv. Folk började festa, dricka och röka. Jag har aldrig haft något intresse av något av det så jag satt hemma och hade egna saker för mej. Nu var jag dödsförälskad i killen som var kär i mej i tvåan, men nu hade han verkligen något emot mej. Jag plockade tom upp hans tugummipapper och sparade eftersom han hade rört det HAHA. Jag var så kär. Högstadiet var grymt kul, var varken populär eller utanför. Gick aldrig på balen eftersom jag hellre hade dött än att ta på mej en klänning.
Gymnasiet var kul det med. Nu ska jag iväg till centralen. Var riktigt kul att skriva om mej själv ;D
Mitt liv började i en nybyggd villa mitt i skogen i utkanten av täby. Här fanns vid den tiden inte mycket, det var ungefär vårat hus och ett till. Titt som tätt insåg folk skogens potential och började flytta in till vårat område. Dagis minns jag inte mycket av förutom att jag tyckte att pojkar var en pina; drog en i håret och förstörde mina pärlhalsband. :( Träffade här min bästa kompis för de kommande 10-12 åren; Linnea.
Lågstadiet kom och jag älskade skolan. Min lärare hette Ingela och hon var en tjock gammal tant som jag avgudade. Hon var så snäll. Linnea gick i min klass och vi höll oss ganska mycket för oss själva, större delen av klassen bestod av killar (som fortfarande var från en annan värld).
Grannarna kom i en rasande takt hemma nu och jag blev jättebra kompis med granntjejen: Sandra. Vi gick alltid ut med en hund som grannarna bredvid oss hade, lekte hela tiden på helgerna och var "hemmabästisar". Vi fick dock helt olika intressen senare i livet och växte ifrån varandra kring högstadiet.
Mellanstadiet dök upp och jag gillade inte skolan lika mycket, speciellt hatade jag matten. Brukade gömma matteboken under sängen av rent hat :D Var smal som en pinne i lågstadiet men här började jag gå upp lite i vikt och började utvecklas supertidigt (fick mens när jag var 11 vilket var helt fruktansvärt!!) och jag hatade det mest av allt. Eftersom mina kompisar "fortfarande var barn" kände jag mig som ett ufo ungefär. Vi var dock vår lilla grupp som förälskade oss "tillsammans" i killar, gömde oss utanför deras hus och lämnade små kärlekspaket i deras brevlådor. Var kär i en av medlemmarna i backstreet boys :D inte Nick, han var Linneas. Minns inte vad min hette.. Brian? typ.
Mitt största intresse var dock hästar, jag var en riktig hästnörd. Mest för att där fanns det inga fula och jobbiga pojkar och hästarna tyckte om mig trots mina tuttar.. eller nåt.
I högstadiet gled jag och Linnea ifrån varandra och jag träffade min (också nuvarande) bästa vän; My. I klassen gick också Jenny som jag var jättebra kompis med. resten av klassen bestod av grupper: 1) jättestökiga killar 2) blonda bimbos 3) töntar - både tjejer och killar. Jag, My och Jenny bestod av alternativgruppen, vi lyssnade på hårdråck och färgade håret svart och drömde om en bättre värld. blev tillsammans med en 5 år äldre kille som tog min oskuld när jag var 14 och söp mig medvetslös på valborg nåt av åren. bra val!
Den bättre världen kom i gymnasiet. Älskade gymnasiet och min klass (- ett par personer) och saknar dem mycket. Här började jag upptäcka gymmet och träningen och gick ner en hel del i vikt. Tog studenten för två år sen och har hunnit slava på en ridskola och få mitt nuvarande jobb, träffade min sambo och flyttade hemifrån (från samma villa där jag föddes) ett halvår efter studenten.. först till Sollentuna och nu tillbaka till Täby. And here i am now! Numera mörkblond och inte bara svarta kläder. Älskar fortfarande hästar men har inte råd att rida, tar ut min ridaggression på gymmet i stället.
I 9:an blev jag kär för första gången. Ett helt sommarlov trevades det fram och tillbaka som slutade med att hon endast ville vara vänner, äsch tänkte jag.
Welcome to a bit of my hell:cryout:
Welcome to a bit of my hell:cryout:
Se till att ni träffas ändå genom vänner på t.ex. fester, men försök inte göra henne svartsjuk genom att stöta på andra tjejer utan va bara ditt trevliga jag istället så kommer hon förstå vad hon går miste om.
I was a hardworking superstar, enough said.
Tricklev
2008-05-02, 09:39
Jag hade en hård uppväxt, riktigt hård, har fortfarande men.
Hej, jag heter Markus, jag är 21 år gammal, jag har fyra syskon, som i alla flerbarnsfamiljer så gruffade vi med varandra, fast det är inte det som var hård. I dom flesta flerbarnsfamiljer så har man inte råd att köpa alla barn dyra presenter, så större saker som tex tvspel fick alltid delas mellan syskonen.
Jag fick aldrig någon Lego-borg, någonsin, år efter år bad jag om dom, Drakborgen, Kung Leos borg, vilken som helst, bara en stor legoborg! (Helst ville jag dock självklart ha Drakborgen).
*grr*
http://www.youtube.com/watch?v=M89c3hWx3RQ
jontahontas
2008-05-02, 10:13
Jag hade en hård uppväxt, riktigt hård, har fortfarande men.
Hej, jag heter Markus, jag är 21 år gammal, jag har fyra syskon, som i alla flerbarnsfamiljer så gruffade vi med varandra, fast det är inte det som var hård. I dom flesta flerbarnsfamiljer så har man inte råd att köpa alla barn dyra presenter, så större saker som tex tvspel fick alltid delas mellan syskonen.
Jag fick aldrig någon Lego-borg, någonsin, år efter år bad jag om dom, Drakborgen, Kung Leos borg, vilken som helst, bara en stor legoborg! (Helst ville jag dock självklart ha Drakborgen).
*grr*
Jag fick drakborgen :D (det äger att va ensam)
Uppväxt i Floda, i ett radhus med två föräldrar och inga syskon. Var blyg och försynt och längre än alla andra tjejjer i min ålder och lekte alltid själv. Vid sjuårsåldern så började jag rida och var en riktig hästtjej i flera år, var i stallet nästan dygnet runt med kompisarna och hästarna. När ja började högstadiet så började ja umgås med en tjej som hette Linda som var nyinflyttad i Floda från storstaden (Göteborg). Vi blev skolans coolingar (tyckte vi iallfall) och jag fick mindre tid för hästen som hette Nicke. Så han såldes och jag kunde börja min karriär mot en fullfjädrad fjortis. Det var 90-tal, disco på fritidsgården, bortplockade ögonbryn, bufflaoskor och en skejtare till pojkvän. Man bråkade med Gråbo-tjejjer och var på ungdomsmottagningen minst en gång i veckan (undra varför?). Iallafall så hände det en del tråkiga grejjer i slutet av nian vilket gjorde att jag fick börja på Angeredsgymnasiet ca 1 timmas resväg från Floda. Tror inte ens ja gick på avslutningen i nian faktiskt. Sorligt.
Det var helt okej, träffade nya kompisar, festade mycket, skolkade mycket. Rolig tid det också. Efer gymnasiet så bodde ja kvar hemma i ett år, läste lite kurser och jobbade extra som idrottslärare och på förskolor. Sedan flyttade jag till Stockholm-Sollentuna, blev inneboende hos en kille ja endast träffat i 5min innan. Han var mest hos sin flickvän iofs så vi sågs inte så jätteofta. Jag jobbade i hemtjänst och hade allmänt kul. Efter några månader så flyttade jag hem till mina föräldrar igen. Skaffade en foderhäst och så. Sen träffade jag en kille som bodde i Jönköping och började åka dit mycket. Sedan flyttade jag dit, först till hans lägenhet, sedan skaffade vi en annan ihop. Efter ca 1år som vi bott ihop så tröttnade jag, fick nog osv osv och flyttade till en möblerad etta som jag hyrde i andra hand. Bodde där i ett år, började trivas bra i Jönköping, sedan fick jag en annan lägenhet på samma gård och där har jag bott sedan i juni. I Jönköping har ja pluggat, både på komvux och högskolan och jobbat innom hemsjukvård och palliativ vård och idag jobbar jag på Ryhov, sjukhuset på en Njur-endokrin och allmän internmedicinsk avdelning, om man ska vara exakt. Vet inte riktigt vad jag ska göra, vill plugga något men vet inte vad, vill flytta men vet inte var.
LadyInsane
2008-05-02, 11:32
Edit: Borttaget, det blev för personligt.
ååå en möjlighet att skriva utlämnande saker:
Uppväxt i Husum - tänk er en håla, som har en fabrik, och där alla känner alla. Men när man är 0-7 år spelar det ingen roll. Elak storebror.
Big city move -flyttar till Örnsköldsvik. 7 år gammal. Kommer in någon månad efter skolstart.
Moped: 15 år. Ett års inandning av tvåtaksolja.
Diverse geekiga intressen: Mellan 15-20 år. Varvat med alkohol och flickvänner. Natur och samhäll på gymnasiet.
Lumpen. I Sollefteå. Jag svor att aldrig återvända, men helvete jag var tvungen en gång.
Universitet: 20-24 år. Pluggade i Umeå, vilket så här i efterhand när man faktiskt förstår saker lite bättre kanske inte var det mest karriärcentrerade valet (jämfört när man var 16 år och valde universitet, typ, eller för att ens äldre polare valde Umeå). Hur sexigt är Umeå, egentligen?
Flytta till England: 24-28.5 år (halva år börjar bli viktiga igen).
För tillfället siktar jag rätt hårt på att få sparken.
"Honey, I killed the thread".
Föddes i Sverige, pappan stack.. vi flyttade sen till Danmark. Jag fick en syster och en bror ganska omgående.
När jag var 3 år så lekte jag med en tändare i min systers rum. Jag fick för mig att jag skulle visa henne eld, så jag försökte tända på hennes spjälsäng. Det var sista gången jag såg min syster.:( Lägenheten tog fyr och morsan låg och sov, när hon väl vaknade kunde hon inte komma åt min syster och det enda jag minns efter detta är att jag satt i någon bil och såg arga blickar i backspegeln.
Vi flyttade till Sverige igen, morsan hittade en man och jag fick fler syskon... morsan ville ha en dotter men det blev aldrig av så ut ploppa det 3 brödrar istället sen gav hon upp. Har ibland känt mig skyldig när jag var yngre och mått dåligt som fan men nu när man är äldre tar man det lite bättre, man kan inte säga att det var mitt fel att det fanns en tändare tillgänglig bland småbarn.
Ja resten är en mixad kompost av dödliga sjukdomar, smågangsterhandlingar o sånt.
När jag var 9 år drog min lillbror en kaffekanna i knäet på mig, en glasskärva gick rakt in i knät och splittrades samt skar av halva ledbandet.. Men det gjorde inte ont trots att jag fyllde ett helt badkar med blod, nej det som gjorde ont var kaffet i mina kalsonger!
Fick sen stafilokocker i knät och fick ligga på sjukhus i flera månader för operation och övervakning, det är en dödlig sjukdom. Efteråt fick jag veta att jag kanske aldrig kommer att bli normal i det benet igen men efter ett halvår kunde jag börja gå smått och nu kan jag benpressa 160kg+ utan problem, men ibland känns det.
Udda intressen jag haft är spindlar, datorspel (har spelat för pengar i CS:S och AA), svenska landslaget i css osv. sen har jag hållt på med boxning och skateboard i tonåren.
Har fått träffa min pappa igen och vi är på god fot med varandra, han är före detta tävlande bb så vi har bra lika intressen det är positivt..
Berätta mer om din "orala teknik" regus *popcorn*
Min bardom var väl som alla andras....
Mina föräldrar bråkade och slogs, mamma tyckte nog pappa var dum som sprang efter andra flickor hela tiden. Han i sin tur flydde till Libanon titt som tätt...och jag fattade inte att han flyttat hemifrån tills vi hälsade på honom i en källarlägenhet några km. från mitt barndomshem. "Hmm..min pappa bor i en källare tillsammans med ett högt, brunt kylskåp"...."Jag som trodde han var i Libanon som tuff soldat" :confused:
Sen flyttade han hem igen och allt blev rosa...ett par år. Solsken och bad....skrik och bråk. Så flyttade han en gång till. Minns inte vart...till en tant med två barn tror jag. Vi åt pizza där en gång...med skaldjur på, sen fick jag ont i magen.
Hos min mamma åt vi kyckling...i den fanns det ett "lyckoben". Jag önskade mig bara att min pappa skulle flytta hem igen *cry*
Efter ett par år flyttade han hem igen...
Köpte häst, hund och bil...sol, bad, grillining och skrik och gräl. Sen flyttade han igen. Jag sket i vart han skulle flytta, jag grät sedan hunden var hans...och den skulle också flytta. Så hunden stannade och pappa flyttade, och jag blev nöjd :D
Sen blev jag vuxen, ca. 15 år...då flyttade jag med! Dags att klara sig själv och se lite mer av världen....så jag flyttade till en av kvinnorna min pappa lämnat bakom sig. :Virro
Och om ni undrar...varken jag eller min pappa flyttade tillbaks, han för att han inte fick och jag för att en sak har jag lärt mig: -Har man flyttat så har man....ingen väg tillbaks! Det är bästast så!!
:)
Babbet och Demode står för mest tragik i tråden. Demode, aningens mer!
Berätta mer om din "orala teknik" regus *popcorn*
You gotta be loose in your tounge bro, play with the clit bro, but not on it bro. After a while bro, you go in a steady pase bro, then work on the clit lightly bro and give her what she wants,
Bro
Demode, aningens mer!
Ja herregud *gah!*
Jag har inte fått så många mén tror jag...förutom lite separationsångest och några struliga förhållanden...typ. Om jag nu kan skylla på "svår barndom".
Stackars skilsmässobarn *slap*
Babbet och Demode står för mest tragik i tråden. Demode, aningens mer!
+111
Mår dåligt av att läsa om deras uppväxt:( Känner mig iofs mer tacksam för min egen dock
Berättelse ...
Kram. Verkligen, Kram.
Beskriver min uppväxt med dessa nyckelord: Stockholms förort, sträng ensamstående mamma, positiv feedback av en styvfarsa, blyghet, speciell, misslyckande, framgång, ambition, talang, mental tuffhet, basket, självdisciplin, lysande framtid, dåligt inflytande, depression, bra självförtroende, genombrott i livet, flyt, militären, fortsättning av där jag slutade, äventyr och nya upplevelser..... Mitt liv från födsel till 20års ålder lite kort och koncist. Är 22 nu.
föddes och växte upp i slummen, även kallat Rosengård i Malmö.
fick en attityd som man kan förvänta sig av en kille därifrån med för mycket hormoner.
vapen och droger ledde till mycket våld.
räddningen blev ett förhållande med någon från en helt annan värld än vad jag var van vid.
nu lever jag ett stillsamt liv med min sambo och vår hund i Vellinge kommun.
kontrasten kan liknas med helvete (tidigare livet) och himmel (nuvarande situation)
Skitkul med alla som berättar! Hoppas på fler? *popcorn*
Vissa vill man som någon sa, bara krama. Hursomhelst är det intressant med folks historia.
Jag berättar gärna några flera godbitar :D
Jag växte upp i ett litet samhälle på början av 80-talet, inte mkt att göra för oss barn/ungdomar.
Disco på lokalen ett par ggr om året och annars pingstmenighetens samlingslokal. Där fick man göra många roliga saker...pyssla och meka. Att man var tvungen att be och sjunga psalmer var inte så kul men man höll ut...
Sen blev det ungdomsläger, jag och några kompisar hängde med...i första hand för att få sova borta, rymma på natten, spana på killar vi inte träffat tidigare och så vidare..
Ett par roliga, bekymmerslösa läger hängde jag med på...fast sen ändrades något på mitt 3:e läger.
En liten pojke som var några år yngre än mig (jag var ca. 12) började berätta om hur han började tro på gud. Han spelade kortspel med sin pappa och förlorade gång på gång på gång. Han var så ledsen....till slut bad han till gud om hjälp att vinna över sin pappa.
Och sen vann han! Fantastisk!
Nästan alla i rummet började ropa halleluja och tala i tungor, folk grät och betädde sig allment mycket skumt.
Jag satt och försökte se genom mitt testamente och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Till slut stack jag... Någon måtta fick det väl vara på galenskap?
Fast det slutade inte där...nej, flera godsaker skulle hända innan jag fick åka hem från lägret.
Jag gick och la mig i min säng, låg högst uppe i en våningssäng i ett rum med 6-8 bäddar. De andra tjejerna gick också och la sig efter ett tag....efter att hallelujaorgien var över.
Plötsligt kommer en av de vuxna ledarna in i rummet...han börjar gå från bädd till bädd och frågar: Får jag be för dig?
Han frågar mig och jag svarar självklart NEJ!! Han fortsätter och ber för den ene efter den andre, de gråter och har sig (varför förstod jag inte och gör det fortfarande). Han återkommer till mig 2-3 gånger till och frågar, svaret han får är det samma. Min bästa kompis som var med sa ja....jeg fick chock. Att hon kunde!! Svikare!!
Efter att han gått låg de andra kvar och snyftade och jag stack ut i mörkret...jag hade fått nog.
Min kompis följer efter och påstår att hon sa ja sedan han var så jobbig mot mig som sa nej. Ok..så kanske det kunde vara..
Flera av ungdomsledarna kom ut och letade efter oss...fast vi hade ju varit på läger där tidigare och visste vart vi skulle gömma oss.
Dagen efter fick min kompis massor av guliga små kort med jesus, änglar och kors där det stod: Vad kul att du är en av oss nu! Vad kul att du blivit frälst!
Happ, så det var det det betydde...att bli bett för!? Konstigt, alla de andra tjejerna där var ju redan "frälsta". Det var ju bara jag och min kompis som var "outsiders"...nej, jag fick inte ihop det. Jäkla lureri...
Sen fick jag äntligen åka därifrån!! Halleluja!!
Rykterna började gå på bygden...det sas att jag var den ända på lägret som inte blivit frälst den kvällen. Aldrig har jag varit så stolt över ett rykte!
Min kompis blev trackad av pingstmenigheten...de kom på dörren och sa att hon behövde gud. De ringde och sa att hon skulle komma på deras möten... Hon flippade ur...hon hade aldrig planerat att bli "kristen". Hon började festa vilt och *nulla runt tidigt, desperat efter att få bevisa att hon inte alls var frälst.
Behöver jag berätta att det blev vårt sista läger?
...och att även jag blev väldigt anti emot...ja, kristendom/religion...kalla det vad ni vill.
Jag var totalt anti i många år....har väl lugnat mig lite och insett att det finns människor som har en tro och är helt ok.
Fast gissa om det blev hus i helvete när jag hörde att min lillebror (16 år nu) skulle åka på läger med samma j*vla pingstmenighet!?
Ryska_raketen
2008-05-10, 17:09
Ja orkade bara läsa dom första raderna Babbett, men fan är du född på 80 talet ? Trodde du var närmare 40 :/
Ja orkade bara läsa dom första raderna Babbett, men fan är du född på 80 talet ? Trodde du var närmare 40 :/
Jag är född mitten av 70-talet, fast de första åren gick jag varken på disco eller på religiösa sammankomster :smash:
Ryska_raketen
2008-05-10, 17:13
Jag är född mitten av 70-talet, fast de första åren gick jag varken på disco eller på religiösa sammankomster :smash:
:-----/
:-----/
Är det koden för det ansiktsutryck du har på din bild?
Ryska_raketen
2008-05-10, 17:17
Är det koden för det ansiktsutryck du har på din bild?
Det är koden för längden på snoppen.
Studietiden känns väl inte riktigt som min uppväxt (än iallafall) eftersom jag avslutade studierna för några månader sen. Nu är jag klar och har flyttat tillbaks till Sthlm (Solna) iallafall. Springer runt inne i Kungsträdgården och jobbar i finansbranschen, där jag även tränar.
Inte Handelsbanken va? :D
Granatgiraffen
2008-05-10, 22:08
Det är koden för längden på snoppen.
haha. Ofta är du skittråkig men det där var skojigt. (Bra neg?)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.