Visa fullständig version : Lögner, när är de vita?
Ja, jag är nyfiken på vad just DU tycker. *popcorn*
Jag tycker att man inte ska klassa vissa lögner som vita och andra som "icke-vita". Antingen ljuger man och då är det något man får leva med eller så ljuger man inte.
maaherra
2008-04-28, 11:29
När de tillämpas utan egen vinning som självändamål.
Typexemplet är väl att ge - positiv - respons för frisyr/kläder som inte faller dig i smaken åt vänner/flickvän. Ifall du bör tillämpa en "vit" lögn beror väl på ifall andra parten förväntar sig en komplimang eller ett ärligt svar, även om det ena givetvis inte utesluter det andra.
Aldrig. Det finns inga "vita" lögner - alla är lika hemska, fega och oärliga.
Aldrig. Det finns inga "vita" lögner - alla är lika hemska, fega och oärliga.
Samma om man säger "Ja, du ser fin ut" till en vän som precis köpt en helt ny klänning, trots att den kanske inte var helt smickrande för henne? Är den lögnen precis lika hemsk, feg och oärlig i jämförelse med att säga "Nej, jag hade inte en sexuell relation med den där kvinnan" när man egentligen hade det?
Aldrig. Det finns inga "vita" lögner - alla är lika hemska, fega och oärliga.
Lol. Nej det tycker jag inte.
Lol. Nej det tycker jag inte.
näe men nu skrev ju inte yes vad du tyckte*slap*
Ganymedes
2008-04-28, 11:51
Jag tycker att det är rasistiskt att en vit lögn skulle vara bättre än en vanlig lögn. Hela samhället är så rårasistiskt. Vita bollen i biljard ska ha ner den svarta i ett hål. Saker är "svart som synden". Om man fuskar med bygglov är det ett svartbygge. Osv.
Skulle jag bestämma skulle man inte ens få använda ordet svart eller vit.
Eller också inte. :)
End damp.
lovelysmile
2008-04-28, 11:56
Jag har upptäckt att det inte går att lyckas i arbetslivet utan de små vita lögnerna.
Exempel på dåliga, dåliga men nödvändiga vita lögner:
"Yes boss, we're almost finished with the shoot... Yeah... It's been all done within budget." Beakta att det här gäller i länder där bussarna går efter mañana-principen och man kan siesta sig ur vilken knipa som helst.
"I'm a size 4." - Jovisst, när du var 4.
Exempel på bra vita lögner:
"Jag är där om 5, ok?!" - När du i själva verket är 55 minuter försenad redan för att du blivit insnörd, insmord, tejpad, stylad, osv.
Annars ska man banne mig säga som det är. *grr27*
Samma om man säger "Ja, du ser fin ut" till en vän som precis köpt en helt ny klänning, trots att den kanske inte var helt smickrande för henne? Är den lögnen precis lika hemsk, feg och oärlig i jämförelse med att säga "Nej, jag hade inte en sexuell relation med den där kvinnan" när man egentligen hade det?
I just det fallet så... ja, det tycker jag nog. Jag talar dock om själva principen att typ "ljuga för att vara snäll" eller liknande. Det skiljer sig inte ett dugg från andra lögner, och är i själva verket långt mycket värre än att bara säga som det är(vilket för övrigt kan göras på både bra och dåliga sätt, utan att ljuga).
Istället för att diskutera vilka lögner som är vita så kan vi väl slå fast att lögner i sig inte skiljer sig från andra ord, de kan vara både bra och dåliga beroende på situationen. Så, vilka ord ska man släppa ut och vilka ska man hålla för sig själv? Kanske ska allt få komma ut, eller kanske borde man bosätta sig i skogen och aldrig yttra ett ord igen?
I just det fallet så... ja, det tycker jag nog. Jag talar dock om själva principen att typ "ljuga för att vara snäll" eller liknande. Det skiljer sig inte ett dugg från andra lögner, och är i själva verket långt mycket värre än att bara säga som det är(vilket för övrigt kan göras på både bra och dåliga sätt, utan att ljuga).
Det där säger många, som om de tillämpat en universiell moralprincip kring hela begreppet osanning. Jag kan verkligen inte se hur det är samma sak att ljuga om otrohet som att ljuga om färgvalet av en klänning.
Att båda kanske inte är bra, det är väl en sak, men att de skulle dras av samma hemskhet/feghet/etc, det får jag verkligen inte ihop på ett rent praktiskt plan.
Det där säger många, som om de tillämpat en universiell moralprincip kring hela begreppet osanning. Jag kan verkligen inte se hur det är samma sak att ljuga om otrohet som att ljuga om färgvalet av en klänning.
Att båda kanske inte är bra, det är väl en sak, men att de skulle dras av samma hemskhet/feghet/etc, det får jag verkligen inte ihop på ett rent praktiskt plan.
Du missar det jag försöker säga. Jag talar inte om konkreta fall utan om att alla typer av lögner i grunden är lika. Sen kan man förstås ljuga om mer eller mindre allvarliga saker, men lögnen i sig blir inte bättre bara för att den kan betraktas som "vit".
Du missar det jag försöker säga. Jag talar inte om konkreta fall utan om att alla typer av lögner i grunden är lika. Sen kan man förstås ljuga om mer eller mindre allvarliga saker, men lögnen i sig blir inte bättre bara för att den kan betraktas som "vit".
du menar alltså att en lögn är ALLTID en lögn och det håller jag med om. Vart går gränsen isf från en vit lögn och en icke vit lögn?
Du missar det jag försöker säga. Jag talar inte om konkreta fall utan om att alla typer av lögner i grunden är lika. Sen kan man förstås ljuga om mer eller mindre allvarliga saker, men lögnen i sig blir inte bättre bara för att den kan betraktas som "vit".
Men det du säger är ju i så fall, med orden "lögnen i sig blir inte bättre bara för att den kan betraktas som vit" så likställer du ju alla lögner.
Att grunden för en lögn, dvs osanning, är densamma för alla lögner, det kan jag hålla med om fullt ut. Men praktiskt så blir det aldrig så, och därför är lögner olika.
Slartibartfast
2008-04-28, 12:43
"Jag är där om 5, ok?!" - När du i själva verket är 55 minuter försenad redan för att du blivit insnörd, insmord, tejpad, stylad, osv.
Detdär är bland de värsta lögnerna som finns. Tycker du det är rätt att slösa bort någon annans tid, så att de får sitta och vänta, istället för att säga att du kommer om en timme eller två timmar, och faktiskt komma då också?
J.Saarela
2008-04-28, 13:30
Detdär är bland de värsta lögnerna som finns. Tycker du det är rätt att slösa bort någon annans tid, så att de får sitta och vänta, istället för att säga att du kommer om en timme eller två timmar, och faktiskt komma då också?
Håller med dig*grr*
Men det du säger är ju i så fall, med orden "lögnen i sig blir inte bättre bara för att den kan betraktas som vit" så likställer du ju alla lögner.
Att grunden för en lögn, dvs osanning, är densamma för alla lögner, det kan jag hålla med om fullt ut. Men praktiskt så blir det aldrig så, och därför är lögner olika.
Låt mig dra en liknelse. Säg att vi diskuterade misshandel istället och frågan var när det övergår till en lite finare form av misshandel. En del menar på att ibland är det okej att slå någon på käften för att undvika att såra den personens känslor. Någon utvecklar resonemanget med att man bör agera osjälviskt och se till vad offret förväntar sig. Jag vill då istället mena att det är lika jävligt oavsett hur "gott" uppsåt misshandeln hade. Sen är det klart att i praktiken kan man slå folk olika hårt på käften - jag likställer det endast med hänsyn till principen.
Själva grejen med att tala om "vita lögner" är ju att försöka få dem principiellt annorlunda från alla andra lögner. Anledningen till det är att sanningen kan vara svår att hantera i vissa situationer. Orsaken till att det blir svårt kan vara flera. Vanligast är förmodligen rädsla. Det kan t.ex. röra sig om risken att såra någon, men sådana här rädslor rör sig nog precis lika mycket om att konfrontera sig själv och sina tankar. Vad det än ligger för orsak bakom så rör det sig om en enda sak; att försöka förvränga verkligheten, både för sig själv och för någon annan.
"Vita lögner" motiveras således endast genom rationaliseringar. Dessa rationaliseringar bygger på att man är intellektuellt och socialt oförmögen att hantera verkligheten. För, besitter man bara de rätta förmågorna så behöver man aldrig känna ett behov av att tala osanning.
En stor del av befolkningen tycker att mindre lögner som förenklar deras liv (och ibland även motpartens så länge den inte får reda på lögnen), kan kallas för vita lögner. Jag förstår ärligt talat inte varför.
Ja, jag är nyfiken på vad just DU tycker. *popcorn*
När man skriver med vit text på Kolo?
maaherra
2008-04-28, 18:29
Det handlar om självändamål Yes.
Du förstår väl själv skillnaden mellan att ljuga för kassörskan i ICAkassan om att du inte bryr dig om att hon råkade missa att dra din 2kr rabatt för zoegakaffet (trots att du blir irriterad) som det är att ljuga för flickvännen om att du dunkat hennes syster?
Rent pricipiellt är alla lögner lika, man måste dock tänka längre än så.
En stor del av befolkningen tycker att mindre lögner som förenklar deras liv (och ibland även motpartens så länge den inte får reda på lögnen), kan kallas för vita lögner. Jag förstår ärligt talat inte varför.
Låt oss säga att du gillar avancerade S/M-lekar och under nattens äventyr så hände det en olycka som involverade en glödlampa och drickyoghurt. Men när man ringer chefen dagen efter så kanske man ljuger och säger att man är förkyld då det inte gagnar någon att veta anledningen till att man jobbar hemifrån den dagen.
Jacksatan
2008-04-28, 18:39
Låt oss säga att du gillar avancerade S/M-lekar och under nattens äventyr så hände det en olycka som involverade en glödlampa och drickyoghurt. Men när man ringer chefen dagen efter så kanske man ljuger och säger att man är förkyld då det inte gagnar någon att veta anledningen till att man jobbar hemifrån den dagen.
Och det är fel. Alla lögner är intrinsikalt fel. *slap*
Det handlar om självändamål Yes.
Hurdå?
Du förstår väl själv skillnaden mellan att ljuga för kassörskan i ICAkassan om att du inte bryr dig om att hon råkade missa att dra din 2kr rabatt för zoegakaffet (trots att du blir irriterad) som det är att ljuga för flickvännen om att du dunkat hennes syster?
Jag ser en gradskillnad men principen är fortfarande densamma, trots att ena exemplet är ytterst banalt. Behöver man ljuga för kassörskan i fallet med zoegakaffet så är det en tydlig brist i ens hantering av tillvaron. En vettig och harmonisk människa hade ju utan problem kunnat säga att det är lugnt, och menat det. Annars kan man säga att det inte är något problem och betänka att irritatiionen lär ha släppt efter 20 sekunder. Om man däremot blir irriterade på riktigt bör man ju framförallt vara ärlig mot sig själv och lära sig att inte bry sig om småsaker, så slippe man i fortsättningen ljuga för ICA-kassörskan.
Rent pricipiellt är alla lögner lika, man måste dock tänka längre än så.
Varför det och på vilket sätt då?
mangemani
2008-04-28, 18:50
exempel:
om en ful tjej som man gillar frågar om man tycker hon är snygg och man då svarar "ja" fast man egentligen tycker hon är ful,det klassar jag som en vit lögn.
man ljuger för att inte såra den andra människan.
Viktor_Balck
2008-04-28, 18:52
exempel:
om en ful tjej som man gillar frågar om man tycker hon är snygg och man då svarar "ja" fast man egentligen tycker hon är ful,det klassar jag som en vit lögn.
man ljuger för att inte såra den andra människan.
Hur ofta tycker man att en tjej som man gillar är ful då?
mangemani
2008-04-28, 18:56
Hur ofta tycker man att en tjej som man gillar är ful då?
gillar betyder inte "är intresserad i" enbart...
Låt oss säga att du gillar avancerade S/M-lekar och under nattens äventyr så hände det en olycka som involverade en glödlampa och drickyoghurt. Men när man ringer chefen dagen efter så kanske man ljuger och säger att man är förkyld då det inte gagnar någon att veta anledningen till att man jobbar hemifrån den dagen.
I det fallet kan man helt enkelt förklara för chefen att det hänt en lite pinsam olycka som man inte tänkt gå in på i närmare detalj, men att han får respektera att man tänkt jobba hemifrån den dagen. Lägger man fram det på ett bra sätt kommer chefen kanske även uppfatta att man är ärligt och rak, även när det gäller saker som är lätta att ljuga om.
Ljuger man finns risken att bli påkommen, eller att det i varje fall verkar som man ljuger(framförallt stor risk om man inte är van vid att ljuga). Och det är kanske inte så bra att uppfattas som oärlig av chefen...
En fulländad människa hade dock kommit undan med att berätta precis vad som hänt. ;)
maaherra
2008-04-28, 19:07
Hurdå?
Jag ser en gradskillnad men principen är fortfarande densamma, trots att ena exemplet är ytterst banalt. Behöver man ljuga för kassörskan i fallet med zoegakaffet så är det en tydlig brist i ens hantering av tillvaron. En vettig och harmonisk människa hade ju utan problem kunnat säga att det är lugnt, och menat det. Annars kan man säga att det inte är något problem och betänka att irritatiionen lär ha släppt efter 20 sekunder. Om man däremot blir irriterade på riktigt bör man ju framförallt vara ärlig mot sig själv och lära sig att inte bry sig om småsaker, så slippe man i fortsättningen ljuga för ICA-kassörskan.
Varför det och på vilket sätt då?
Som jag har skrivit tidigare, hurvida syftet är egen vinning eller att undvika att - i onödan - såra motparten. Men även andra faktorer spelar in, såsom ifall motparten verkligen vill veta sanningen, så länge det inte gagnar någon att veta sanningen och skadan kontra vinsten blir större (se Trance glödlampe exempel).
Nu var exemplet väldigt hypotetiskt med kassörskan och mest till för att förklara det smått absurda i att likställa att lögner med varandra. Är det samma sak att skjuta en hjort som en människa? Rent principiellt är det bara att döda två olika djur.
"Ser jag tjock ut i den här klänningen"
"Självklart inte älskling"
vit lögn, man brukar den för att inte såra personen som frågar.
exempel:
om en ful tjej som man gillar frågar om man tycker hon är snygg och man då svarar "ja" fast man egentligen tycker hon är ful,det klassar jag som en vit lögn.
man ljuger för att inte såra den andra människan.
Det är ett tydligt uttryck för ens oförmåga och rädsla att hantera sådana situationer. Du får inte missförstå mig nu, det är svårt att veta vad man ska göra i en sån situation, men det betyder inte att snabbaste vägen ut är den bästa.
Om du ljuger för din vän kommer du göra det svårt för er båda. Sitationen för dig kan bli svår t.ex. om det ger henne fel signaler eller om hon litar på dig och kommer med fler frågor av samma typ. Du kan få bygga på det där med många fler lögner, och hur bra är en sån situation egentligen?
Förr eller senare kommer också hon känna på sig att något är fel. Är Mange verkligen ärlig med henne? Ser hon så hemsk ut att han inte ens törs säga vad han tycker? Är det hennes stora näsa eller feta rumpa det är fel på? Vad ska hon nu göra? Tänk om alla ljuger för henne? Snart kanske hon känner sig ful, misslyckad och värdelös och när hon ser sig själv i spegeln kommer såklart hennes negativa självbild visa sig.
De där små vita lögnerna var kanske inte så snälla trots allt...
Vad man kan göra istället är att agera som en vän. Till att börja med kan man fråga varför hon undrar över sådana saker och sedan konfrontera hennes osäkerhet. Kvarstår frågan kan man förklara att hon inte är ens typ, men man kan hjälpa henne lyfta fram positiva saker som är attraktiva och kanske rentav komma med konstruktiva råd. I det här fallet har man verkligen hjälpt en vän, och det är väl fan så mycket bättre än att göra henne lite glad för stunden bara för att man själv är för feg för att tackla problemet?
Som jag har skrivit tidigare, hurvida syftet är egen vinning eller att undvika att - i onödan - såra motparten.
Om egen vinning är fel i det här fallet, så betyder det du skriver i själva verket att man ska ljuga för att man förlorar på det. Och det är ju rätt intressant då jag själv hävdar raka motsatsen, att man alltid bör tala sanning eftersom man vinner på det i längden. Men, innan du protesterar vilt mot detta får du gärna klargöra vad det är i den egna vinningen som du anser gör oärligheten rätt eller fel.
Varför bör man undvika att såra motparten? När sårar man någon i onödan och vad är det som avgör det? Ska man alltid undvika att såra folk eller är det bara i vissa fall(och isåfall vilka)?
Men även andra faktorer spelar in, såsom ifall motparten verkligen vill veta sanningen
Varför är det en viktig faktor som spelar in? Är det en princip man bör leva efter, att alltid säga vad motparten vill höra?
så länge det inte gagnar någon att veta sanningen och skadan kontra vinsten blir större (se Trance glödlampe exempel).
Som jag visade när det gällde Trance exempel kan man låta bli att berätta (hela) sanningen utan att vara oärlig och ljuga.
Observera också att du här utgår ifrån en annan premiss än i föregående stycke. Här talar du om att ljuga i syfte att vinna något.
Nu var exemplet väldigt hypotetiskt med kassörskan och mest till för att förklara det smått absurda i att likställa att lögner med varandra.
Och jag förklarade att det rörde sig om samma principer bakom båda fallen, så det var inte alls absurdt.
Är det samma sak att skjuta en hjort som en människa? Rent principiellt är det bara att döda två olika djur.
Jag vill påstå att det finns klara principiella skillnader, men vi ska kanske undvika en debatt om de principiella skillnaderna mellan hjortar och människor?
Låt oss säga att du gillar avancerade S/M-lekar och under nattens äventyr så hände det en olycka som involverade en glödlampa och drickyoghurt. Men när man ringer chefen dagen efter så kanske man ljuger och säger att man är förkyld då det inte gagnar någon att veta anledningen till att man jobbar hemifrån den dagen.
Hittar man på en osann berättelse så anser jag fortfarande att det är lögn. Däremot ser jag ingen anledning att alltid behöva berätta allting för alla. Det motsäger inte varandra.
Tricklev
2008-04-28, 20:59
Inget fel i att ljuga för egen vinning, eller för andras skull, om tex polarns flickvän frågar mig huruvida min kompis har varit otrogen i ett tidigare förhållande, så undviker jag att svara sanningsenligt och säger att hon får ta upp det med honom, och om hon inte nöjer sig med det, så ljuger jag och säger nej.
Jag har inget emot att ljuga för pengar, eller för att få ****** heller. Om random snygg tjej frågar hur stort mitt könsorgan är så svarar jag inte 7 cm, jag svarar 22, och låter henne bli besviken när vi har kommit så långt istället, vid det laget så ångrar dom sig aldrig iaf.
Det skall inte glömmas att man även kan tala sanning för egen vinning, och att det kanske inte alltid är det "ädlaste" att göra. Det är skillnad på att berätta sådant som behöver berättas och att berätta för att avbörda sig ett dåligt samvete - med det praktiska resultatet att man överför sin egen ångest till den andre. Är det "finare" än att hålla tyst? Jag är inte så säker på det.
Det är också alltid lätt att teoretisera och kräva "sanningen framför allt, alltid" i det hypotetiska fallet. Sjukt mycket lättare (och smärtfriare) än i verkligheten.
Jacksatan
2008-04-28, 21:40
Om man på allvar hävdar att man alltid i alla lägen bör tala sanning, anser jag att man har otroligt dålig fantasi.
lovelysmile
2008-04-28, 22:15
Detdär är bland de värsta lögnerna som finns. Tycker du det är rätt att slösa bort någon annans tid, så att de får sitta och vänta, istället för att säga att du kommer om en timme eller två timmar, och faktiskt komma då också?
Håller med dig*grr*
Inom min branch är det vänta eller bli väntad på som gäller och jag tänker då inte vänta på någon... som inte har någon viktig och avgörande roll i min karriär. De som ringt är oftast själva försenade och ringer för att de vill försäkra sig om att det inte föreligger ett större missförstånd.
I mitt privata liv däremot gör jag mitt bästa för att passa tider och lyckas bra för det mesta.
Ignatius72
2008-04-28, 22:20
Om man på allvar hävdar att man alltid i alla lägen bör tala sanning, anser jag att man har otroligt dålig fantasi.
:thumbup:
maaherra
2008-04-29, 07:04
Om egen vinning är fel i det här fallet, så betyder det du skriver i själva verket att man ska ljuga för att man förlorar på det. Och det är ju rätt intressant då jag själv hävdar raka motsatsen, att man alltid bör tala sanning eftersom man vinner på det i längden. Men, innan du protesterar vilt mot detta får du gärna klargöra vad det är i den egna vinningen som du anser gör oärligheten rätt eller fel.
Jag skriver inte att man skall ljuga för att man förlorar på det, det jag skriver är att vad som bestämmer ifall jag kategoriserar en lögn som "vit" är självändamålet, är det yttersta syftet bara att skänka dig tillfredsställelse eller gör du det av hänsyn till medmänniskor?
En vit lögn är för mig sanning med modifikation, anpassat till verkligheten och inte någon sorts utopisk tillvaro där alla går runt och berättar sanningen hela tiden.
Varför bör man undvika att såra motparten? När sårar man någon i onödan och vad är det som avgör det? Ska man alltid undvika att såra folk eller är det bara i vissa fall(och isåfall vilka)?
Varför är det en viktig faktor som spelar in? Är det en princip man bör leva efter, att alltid säga vad motparten vill höra?
Det är helt enkelt en avvägning du själv får göra av nyttan kontra skadan att totalsåga en person med dålig självkänsla för att du känner för att vara ärlig, går inte att dra upp några riktlinjer då det beror på många faktorer.
Varför skall man alltid säga sanningen, varför tjänar man mest på det i längden?
Varför skall man alltid säga sanningen, varför tjänar man mest på det i längden?
Nu sitter jag på jobbet så jag svarar på det här först.
Ärlighet är en av de mest livsbefrämjande egenskaper man kan besitta, så av den anledningen är det viktigt att vara ärlig i alla lägen. Det är inte pågrund av någon slags plikt eller något intrinsikalt värde, utan det är bra därför att man tjänar på det.
Studerar man riktigt framgångsrika människor hittar man oftast två väldigt utmärkande drag. Det ena brukar vara radikal ärlighet och det andra är en positiv livssyn. Visst kan man säkert hitta undantag, om man nu känner för att leta efter det, men det här var ungefär vad Napoleon Hill konstaterade efter att ha spenderat en herrans massa år med att intervjuva dåtidens typ 500 rikaste män(vilket finns sammanfattat i boken "Think and Grow Rich" som jag kan rekomendera, trots att karln även var lite flummreligiös).
Vad jag försöker säga är alltså att i praktiken, den som ni konkretbundna varelser tycker om att referera till, funkar det helt enkelt så att ärlighet varar längst.
Anledningen till detta är att människors förmåga till överlevnad alltid har handlat om att använda sitt tänkande för att anpassa sig till verkligheten. För att göra det krävs ärlighet. Man kan inte låtsas att världen är annorlunda mot vad den är. Grejen med lögner är som jag påpekat tidigare att det är ett försök att förvränga verkligheten för sig själv och för andra. Det gäller även små "vita" lögner.
Nu kan man kanske mena på att i vissa fall är det rent banalt om man ljuger eller inte, och det är väl klart att konskevenserna vid ett enda litet tillfälle knappast kan ses som allvarliga. Det stora problemet är när det blivit till en del av ens betéende, som man dessutom accepterat.
Man kan väl likna den vita lögnen vid att säga; "okej, det här blev jobbigt... om vi bara låtsas att saker och ting är lite annorlunda så blir allt lättare". Resultatet blir att istället för att ta itu med det jobbiga, lära sig något och utvecklas, så håller man tillbaks av rädsla för vad som kan gå fel.
Om man tänker och tycker så hemska saker om folk att man skäms för att säga det, vore det kanske en god idé att jobba bort det tänkandet(eller hitta bättre människor att umgås med). I vissa fall kanske det handlar om att lägga om sitt tänkande till ett mer positivt och konstruktivt sätt. Annars kan det ju också vara frågan om rädsla och osäkerhet inför (potentiellt) obekväma sociala situationer, och en rädsla för vad andra ska tycka.
Istället för att slå bort diverse sådana problem kan man ju istället utveckla sig själv och lära sig hantera sånt på ett bättre sätt. Förutom att man faktiskt kan utvecklas själv så kan också ens relationer med andra utvecklas. Det enda som i längden kan bli lidande är ens relationer med oärliga människor, och även det får väl ses som en positiv sak.
Problemet för många här är bara att ni använder er fantasis(som Jack var inne på) och intelligens till att tänka ut alla jävla problem ni kan komma på, och fokusera på hur svårt, konstigt och olämpligt det vore att vara ärlig i alla situationer. Lägg istället den energin på att se det extremt positiva med ärlighet, och se vilka positiva konsekvenser det kan leda till.
Nu har jag babblat på alldels för mycket, men jag tycker det här är ett extremt viktigt(och intressant) ämne så ni får stå ut med det. Hoppas jag inte formulerat mina tankegångar allt för rörigt bara, får väl antagligen försöka klargöra en del sen...
Björkvedens mästare
2008-04-29, 09:18
I det fallet kan man helt enkelt förklara för chefen att det hänt en lite pinsam olycka som man inte tänkt gå in på i närmare detalj, men att han får respektera att man tänkt jobba hemifrån den dagen. Lägger man fram det på ett bra sätt kommer chefen kanske även uppfatta att man är ärligt och rak, även när det gäller saker som är lätta att ljuga om.
Ljuger man finns risken att bli påkommen, eller att det i varje fall verkar som man ljuger(framförallt stor risk om man inte är van vid att ljuga). Och det är kanske inte så bra att uppfattas som oärlig av chefen...
En fulländad människa hade dock kommit undan med att berätta precis vad som hänt. ;)
Eller så tänker chefen att den där Yesmannen verkar inte vara helt stabil och pålitlig, jag ger uppdraget till en annan snubbe.
Jag anser att man ska ljuga när det gagnar en själv men ännu hellre undvika situationer som gör att man måste ljuga. Det blir trassligt att komma ihåg vem man ljugit för till slut. Aldrig säga till någon att den är ful heller.
Eller så tänker chefen att den där Yesmannen verkar inte vara helt stabil och pålitlig, jag ger uppdraget till en annan snubbe.
Okej, låt säga att chefen tänker så. Varför skulle den situationen i slutändan omöjligt kunna vändas till min fördel, utan att jag ska behöva agera oärligt? Varför blir det garanterat bajs om jag inte ljuger?
Om man på allvar hävdar att man alltid i alla lägen bör tala sanning, anser jag att man har otroligt dålig fantasi.
Snarare dålig empati
den lögn man kan sova gott om nätterna med är en vit lögn
Snarare dålig empati
Det är ni som projicerar era egna brister på mig. Så, i all välmening, håll käften.
Det är ni som projicerar era egna brister på mig. Så, i all välmening, håll käften.
Det är ingen brist utan snarare en social talang att veta när man skall tala sanning och när det är mer passande med en "vit lögn".
Du hänvisar ovan till att stora ledare så gott som alltid talar sanning, en otroligt naiv inställning du har.
Jag är ingen stor ledare men har garanterat nått längre upp på karriärstegen än du och det mycket tack vare min sociala kompetens.
Jag tvekar inte en sekund att säga ifrån och ombedd eller oombedd tala om min åsikt, men för den sakens skull går jag inte alltid omkring och sprider sanningar som en gödselspridare.
amincissez
2008-04-29, 14:53
Tjejer ska alltid i klädaffärer ,,släpa in mig i provhytten ..
För o bedöma om dom ser tjocka ut,,i det dom nu vill köpa.
Då ljuger jag ,,om en fulish frågar.,,varför göra henne ledsen.
Det är ingen brist utan snarare en social talang att veta när man skall tala sanning och när det är mer passande med en "vit lögn".
Jag tycker jag har förklarat rätt bra varför du har fel här.
Du hänvisar ovan till att stora ledare så gott som alltid talar sanning, en otroligt naiv inställning du har.
Jag hänvisar till att det är ett väldigt viktigt karaktärsdrag hos många av de allra mest framgångsrika människorna. Kalla det vad du vill...
Jag är ingen stor ledare men har garanterat nått längre upp på karriärstegen än du och det mycket tack vare min sociala kompetens.
Så? Jag har för det första aldrig sagt att jag är något föredöme, tvärtom skulle jag säga att det finns mycket jag kan bli bättre på, och för det andra... vad har våra olika nivåer på karriärsstegen alls med saken att göra?
Jag tvekar inte en sekund att säga ifrån och ombedd eller oombedd tala om min åsikt
Bra.
men för den sakens skull går jag inte alltid omkring och sprider sanningar som en gödselspridare.
Och det är alltså det här du försöker projicera över på mig... En sak är i varje fall säker, och det är att du inte fått dessa idéer av att blicka in i min inre tankevärld. Trots det säger du att jag har bristande empati, vilket är väldigt långt ifrån sanningen.
Vad du skriver här kan endast tolkas som att det bara är skit du har att säga till folk. Antingen är du omgiven av dåliga människor eller så kanske din empati brister...
maaherra
2008-04-30, 14:40
*text*
Problemet är du generaliserar lögner när du sätter likhetstecken mellan vita lögner och lögner. Ett ärligt förhållningssätt utesluter inte lögner. Ärlighet är ett vitt begrepp och för att kunna förstå hur vi ska kunna förhålla oss till det måste vi se på saken ur ett lite mer freudianskt psykoanalytiskt perspektiv; detet, jaget och överjaget.
Genom att enbart tillfredsställa jagets akuta behov av ärlighet som i mångt och mycket är styrd av lustprinciper kan du förringa och vara oärlig mot detet och överjaget. Att vara ärlig för stunden betyder inte att du ur ett längre - och större - perspektiv är ärlig mot varesig omgivningen eller dig själv, just för att att enbart berätta sanningar kan ligga dig till last när det kommer till detets sociala- och yrkesmässiga ambitioner då andra människors jag inte med all säkerhet kan hantera sanningen.
Du rycker lös ärligheten ur sitt egentliga sammanhang och applicerar dina subjektiva värderingar kring ärlighet som enbart är implicerbara i din utopihypotetiska sociala tillvaro. Hade människan varit perfekt i alla avseenden och klarat av sanningar och behandlat dem konstruktivt snarare än dynamisktomedvetet hade det varit mer legitimt att implicera totalärlighet i handlandet.
Nu får man helt enkelt förankra sig i verkligheten och se på ärlighet med nyktra ögon, det är därför precis som Mighty säger en socialtalang att kunna tillfredsställa både detet och jaget/överjaget i sitt handlande.
Problemet...ur ett lite mer freudianskt psykoanalytiskt perspektiv; detet, jaget och överjaget.[...]
Din avatartext fick helt plötsligt en ny innebörd.
Problemet är du generaliserar lögner när du sätter likhetstecken mellan vita lögner och lögner.
Jasså, varför det?
Ett ärligt förhållningssätt utesluter inte lögner.
Jo, en "ärlig lögn" vore en självmostägelse.
Ärlighet är ett vitt begrepp och för att kunna förstå hur vi ska kunna förhålla oss till det måste vi se på saken ur ett lite mer freudianskt psykoanalytiskt perspektiv; detet, jaget och överjaget.
Varför måste vi det?
Genom att enbart tillfredsställa jagets akuta behov av ärlighet som i mångt och mycket är styrd av lustprinciper kan du förringa och vara oärlig mot detet och överjaget. Att vara ärlig för stunden betyder inte att du ur ett längre - och större - perspektiv är ärlig mot varesig omgivningen eller dig själv, just för att att enbart berätta sanningar kan ligga dig till last när det kommer till detets sociala- och yrkesmässiga ambitioner då andra människors jag inte med all säkerhet kan hantera sanningen.
Din debatt-teknik tycks vara att i stort sett slå bort allt jag skriver, och sen svara något löst baserat på din förutfattade mening om vad jag försöker säga. Det blir t.ex. tydligt här när du är inne på akut tillfresställelse och "ärlighet för stunden". För egen del har jag talat om ett förhållningssätt som inte alls är baserat på några "lustprinciper". Jag skulle över huvud taget aldrig förespråka något direkt känslostyrt agerande, utan jag talar om att angripa det hela på att förnuftsbaserat vis - något som fungerar både direkt och långsiktigt(vilket jag dessutom gett exempel på, men allt jag skriver ignoreras ju så...).
Vad du i principer säger här, om man skalar bort allt BS, är att ett direkt känslomässigt agerande är oärligt därför att det kan skada en i längden. Enda invändningen jag har emot det är att det inte alls är fråga om ärlighet. Det är bara en fråga om att agera förnuftigt och tänka innan man talar.
Att sedan alltid vara ärlig kommer endast ligga en till last när man har med oärliga människor att göra, eller om man själv är en sån person att andra människor skulle dra sig undan om de fick se ens riktiga jag. Sett på lite längre sikt kommer man dock tjäna på att stöta bort oärliga människor, och man tjänar också på att utveckla sig själv.
Du rycker lös ärligheten ur sitt egentliga sammanhang och applicerar dina subjektiva värderingar kring ärlighet som enbart är implicerbara i din utopihypotetiska sociala tillvaro.
Det är vad du påstår, ja... men det är också bara ett påstående som inte är underbyggt på något sätt och som inte alls berör något jag skrivit tidigare. Ordbajs alltså.
Hade människan varit perfekt i alla avseenden och klarat av sanningar och behandlat dem konstruktivt snarare än dynamisktomedvetet hade det varit mer legitimt att implicera totalärlighet i handlandet.
Varför det? Vad har andra människors ärlighet med mitt handlande att göra?
Nu får man helt enkelt förankra sig i verkligheten och se på ärlighet med nyktra ögon, det är därför precis som Mighty säger en socialtalang att kunna tillfredsställa både detet och jaget/överjaget i sitt handlande.
Jag är väldigt fast föränkrad i verkligheten, tack så mycket. Grejen är bara att jag presenterar ett nytt perspektiv som ni inte är vana vid och som inte passar in i er verklighetssyn.
Jag kan för övrigt nämna att jag själv aldrig stött på problem med för mycket ärlighet i mina relationer med andra människor. Fast jag är också en snäll människa som försöker behandla andra väl. Oärlighet har däremot ställt till problem. Inte för att jag själv varit oärlig, men andra människors oärlighet har många gånger gjort saker svårare för mig, och det gäller i vissa fall även små vita lögner. Det är en anledning till att jag så starkt förespråkar total ärlighet, för det är det bästa sättet all mänsklig interaktion kan ske på.
Det är ett intressant ämne detta. Även jag står för att aldrig säga något som inte är sant. Det är dock inte samma sak som att alltid säga /hela/ sanningen. Trance' exempel blev nog lite missuppfattat. All information är inte för alla att veta. Det är inte att ljuga att inte berätta allt för alla. Ingen gör det. Inte Yes heller och det är inte att ljuga.
"Hur mår du?"
1)
- Eh, tja, paranoian är ca 75% idag, mår dåligt, gillar inte att se mig i spegeln, seg som fan, orkar inte gå ur sängen, pitten är liten.
2)
- Joråsåatteh, annars då? Bilen går bra?
Jag hatar förvisso den frågan eftersom den typen av meningslöst kallbabbel tyder på tusen och en sak UTOM just det frågan faktiskt betyder; men svaret lär alltid vara en variant av #2 om det inte är din käraste/bästa vän som frågar. En vit lögn.
Jag tror att detta handlar om att välja sina strider mer än något annat. Vissa väljer alla för att det inte ska få finnas några oklarheter eller "lögner" i luften. Det blir ohållbart för alla som ärligt bryr sig om sitt sociala samspel med andra människor. Du har inte rätt att kräva av andra att de ska berätta allt för dig in i minsta sanning och alltid ha rätt med avseende på just ditt snöre.
maaherra
2008-05-01, 14:58
Jasså, varför det?
lögn [löN´n] subst. ~en ~er
ORDLED: lögn-en
1 medvetet osant påstående vanl. framfört i syfte att vinna ngn orättmätig fördel {eosanning}
Därför skall vi förhålla oss olika till olika "lögner", precis som det är skillnad på ironi och sanning även fast båda kan betyda samma sak. Syftet, men även självändåmålet får bestämma detta.
Jo, en "ärlig lögn" vore en självmostägelse.
"Ärlig lögn" vore en paradox, mao motsägelsefullt men inte fel på ett djupare plan.
Jag skulle över huvud taget aldrig förespråka något direkt känslostyrt agerande, utan jag talar om att angripa det hela på att förnuftsbaserat vis - något som fungerar både direkt och långsiktigt(vilket jag dessutom gett exempel på, men allt jag skriver ignoreras ju så...).
Vad du i principer säger här, om man skalar bort allt BS, är att ett direkt känslomässigt agerande är oärligt därför att det kan skada en i längden. Enda invändningen jag har emot det är att det inte alls är fråga om ärlighet. Det är bara en fråga om att agera förnuftigt och tänka innan man talar.
Jag har läst vad du skriver, men jag vet inte riktigt om du själv reflekterat över vad konsekvenserna av det du förespråkar kan bli - om man inte befinner sig i ditt utopiska samhälle. Du förutsätter helt enkelt att det skall fungera, du reflekterar aldrig över hurvida det fungerar.
Att sedan alltid vara ärlig kommer endast ligga en till last när man har med oärliga människor att göra, eller om man själv är en sån person att andra människor skulle dra sig undan om de fick se ens riktiga jag. Sett på lite längre sikt kommer man dock tjäna på att stöta bort oärliga människor, och man tjänar också på att utveckla sig själv.
Det är väl en annan diskussion?
Det är vad du påstår, ja... men det är också bara ett påstående som inte är underbyggt på något sätt och som inte alls berör något jag skrivit tidigare. Ordbajs alltså.
Nej då, det står precis vad jag menar där. "Utopihypotetiska sociala tillvaro" syftar till det faktum att de tankar du presenterar inte är implicerbara i verkligheten, utan bara i det utopiska samhälle du vill uppnå (som jag förövrigt också förespråkar).
Hur ser du på halvsanningar förresten? När man undanhåller delar av sanningen för att framställa sig själv i bättre dagar? Är det också att beteckna som en lögn?
Varför det? Vad har andra människors ärlighet med mitt handlande att göra?
Ingenting, och det skrev jag inte heller. Jag skrev ju att totalärlighet enbart fungerade ifall dina medmänniskor alltid tog lärdom av allt de fick höra, snarare än att sopa undan de åsikter och fakta som är obekväma eller inte stämmer överens med egna personens föreställningar.
Jag är väldigt fast föränkrad i verkligheten, tack så mycket. Grejen är bara att jag presenterar ett nytt perspektiv som ni inte är vana vid och som inte passar in i er verklighetssyn.
Jag kan för övrigt nämna att jag själv aldrig stött på problem med för mycket ärlighet i mina relationer med andra människor. Fast jag är också en snäll människa som försöker behandla andra väl. Oärlighet har däremot ställt till problem. Inte för att jag själv varit oärlig, men andra människors oärlighet har många gånger gjort saker svårare för mig, och det gäller i vissa fall även små vita lögner. Det är en anledning till att jag så starkt förespråkar total ärlighet, för det är det bästa sättet all mänsklig interaktion kan ske på.
Det är ett vackert och väldigt sunt tankesätt, men jag får helt enkelt hänvisa till ett tidigare inlägg här;
"Du rycker lös ärligheten ur sitt egentliga sammanhang och applicerar dina subjektiva värderingar kring ärlighet som enbart är implicerbara i din utopihypotetiska sociala tillvaro."
maaherra
2008-05-01, 15:01
Din avatartext fick helt plötsligt en ny innebörd.
:)
Nitrometan
2008-05-01, 15:07
Ärlighet är ett vitt begrepp och för att kunna förstå hur vi ska kunna förhålla oss till det måste vi se på saken ur ett lite mer freudianskt psykoanalytiskt perspektiv; detet, jaget och överjaget.
Nej. Freud hade fel.
Han anlyserade bara sig själv och sina egna problem och sket i sina patienter. Han var inte intresserad av att hjälpa dem utan ville bara älta sina egna problem.
All information är inte för alla att veta. Det är inte att ljuga att inte berätta allt för alla. Ingen gör det. Inte Yes heller och det är inte att ljuga.
Helt sant, och det var lite vad jag försökte få fram när jag svarade på Trance exempel.
Ärlighet handlar inte om att alltid, i alla lägen, dela med sig av allt man tycker och tänker. Det handlar bara om att i sitt tänkande och agerande hålla sig till sanningen och inte vrida och vända på den för att få saker att verka annorlunda.
"Hur mår du?"
1)
- Eh, tja, paranoian är ca 75% idag, mår dåligt, gillar inte att se mig i spegeln, seg som fan, orkar inte gå ur sängen, pitten är liten.
2)
- Joråsåatteh, annars då? Bilen går bra?
Jag hatar förvisso den frågan eftersom den typen av meningslöst kallbabbel tyder på tusen och en sak UTOM just det frågan faktiskt betyder; men svaret lär alltid vara en variant av #2 om det inte är din käraste/bästa vän som frågar. En vit lögn.
Jag vet inte jag skulle kalla det en löng att svara "Joråsåatteh...". Det är snarare att inte svara alls på frågan, och det är förstås inget fel med det. Själv har jag tre svaralternativ på den frågan:
* Bara bra...
* Ja...
* Förjävligt, lämna mig ifred...
Det kan förstås röra sig om varianter av dessa men principen är den samma. Antingen svarar jag som det är, utan att gå inte på några detaljer, eller så slår jag bort frågan för att markera att jag inte vill diskuera den.
För att kommunicera på ett bra sätt får man inte heller hänga upp sig enbart på vad som sägs. I många fall kan ju det som sägs skilja sig från vad som verkligen förmedlas. Oftast när någon frågar hur man mår menar de t.ex. egentligen något i stil med; "jag bryr mig inte så mycket men vill gärna vara artig och fråga".
Oärligt blir det endast om man medvetet förmedlar något felaktigt, och då får man också ta hänsyn till olika nivåer av kommunikation.
Jag tror att detta handlar om att välja sina strider mer än något annat.
Absolut.
Vissa väljer alla för att det inte ska få finnas några oklarheter eller "lögner" i luften. Det blir ohållbart för alla som ärligt bryr sig om sitt sociala samspel med andra människor.
Kan du konkretisera det lite mer?
Du har inte rätt att kräva av andra att de ska berätta allt för dig in i minsta sanning och alltid ha rätt med avseende på just ditt snöre.
Håller med, ingen kan kräva rätt till någon annans tankar.
lögn [löN´n] subst. ~en ~er
ORDLED: lögn-en
1 medvetet osant påstående vanl. framfört i syfte att vinna ngn orättmätig fördel {eosanning}
Därför skall vi förhålla oss olika till olika "lögner", precis som det är skillnad på ironi och sanning även fast båda kan betyda samma sak. Syftet, men även självändåmålet får bestämma detta.
Ett medvetet osant påstående är, såsom jag definierat begreppet tidigare, ett försök att förvränga verkligheten för sig själv och/eller andra. Det är gemensamt för alla lögner. Syftet kan sedan skilja sig åt.
"Ärlig lögn" vore en paradox, mao motsägelsefullt men inte fel på ett djupare plan.
Är det motsägelsefullt så är det fel. Du kan förstås få överge all logik om du vill, men det är ingen lek jag brukar syssla med.
Jag har läst vad du skriver, men jag vet inte riktigt om du själv reflekterat över vad konsekvenserna av det du förespråkar kan bli - om man inte befinner sig i ditt utopiska samhälle. Du förutsätter helt enkelt att det skall fungera, du reflekterar aldrig över hurvida det fungerar.
Jag har reflekterat över konskvenserna och lever som jag lär.
Du talar gärna om mitt utopiska samhälle. Vad för utopiskt samhälle är det? Utveckla och definiera.
Det är annars inte så att jag förutsätter att det fungerar. Jag vet att det gör det. Du kan ta vilket exempel du vill, så länge det är baserat på vettiga och verkliga premisser, där man förlorar på att säga sanningen... och jag kommer kunna vända det till något positivt och visa att oärlighet inte lönar sig. Ungefär som jag visat ett par gånger tidigare, men det behöver inte ens handla om relativt banala exempel med vita lögner om du inte vill det.
Enda undantagen jag kan tänka mig är att ljuga i självförsvarssyfte. Men då talar vi alltså om fall där vettig mänsklig kommunikation inte längre är möjlig, och där det alltså är den andra parten som agerar orättfärdigt.
Det är väl en annan diskussion?
Varför det? Du talar ju om att det minsann är opraktiskt och socialt negativt att vara helt ärlig.
Nej då, det står precis vad jag menar där. "Utopihypotetiska sociala tillvaro" syftar till det faktum att de tankar du presenterar inte är implicerbara i verkligheten, utan bara i det utopiska samhälle du vill uppnå (som jag förövrigt också förespråkar).
Nej, det framgår faktiskt inte alls vad du menar, mer än att det är ett dumt sätt för dig att säga att det inte funkar i verkligheten. Du har t.ex. aldrig förklarat vad min "utopihypotetiska social tillvaro" skulle vara för något. Inte heller har du förklarat på vilket sätt det krockar med verkligheten.
Det är bara vaga begrepp du tar till, som endast har någon slags förmodad men ej definierad innebörd. Jag tänker fortsätta ifrågasätta allt sånt tills de underliggande premisserna kommer fram och det faktiskt finns något substansiellt att angripa.
Hur ser du på halvsanningar förresten? När man undanhåller delar av sanningen för att framställa sig själv i bättre dagar? Är det också att beteckna som en lögn?
Ja, se hur jag tidigare definierat lögn.
Ingenting, och det skrev jag inte heller. Jag skrev ju att totalärlighet enbart fungerade ifall dina medmänniskor alltid tog lärdom av allt de fick höra, snarare än att sopa undan de åsikter och fakta som är obekväma eller inte stämmer överens med egna personens föreställningar.
Och det är oärligt, därav ställde jag frågan som jag gjorde. Fast jag kan också ifrägasätta varför andra människors förmåga att ta till sig bör påverka mitt agerande?
Det enda jag kan stå för är ju vad jag själv tycker och tänker, och hur jag går till väga med att förmedla det. Jag kan alltså ta ansvar för mina idéer och hur väl jag kommunicerar dem med andra. Vad andra sedan gör är upp till dem.
Det är ett vackert och väldigt sunt tankesätt, men jag får helt enkelt hänvisa till ett tidigare inlägg här;
"Du rycker lös ärligheten ur sitt egentliga sammanhang och applicerar dina subjektiva värderingar kring ärlighet som enbart är implicerbara i din utopihypotetiska sociala tillvaro."
Och återigen slänger du dig med vaga begrepp utan någon förklaring till vad det verkligen betyder.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.