Olika akuta effekter av en proteinrik lunch.

[Eddie Vedder]

High-protein (HP) foods are more satiating and have a higher thermogenic effect than normal protein foods over the short-term as well as the long-term. We hypothesized that acute effects of higher protein intake on satiety may be related to acute metabolic and hormonal responses. The study was a single-blind, randomized, crossover design. Subjects underwent 2 indirect calorimetry tests for measurement of energy expenditure (EE) and substrate oxidation. After a standard subject-specific breakfast, subjects received 1 of 2 randomly assigned treatments: an appropriate protein (AP) lunch (10% energy (E) protein, 60%E carbohydrate, 30%E fat), or a HP lunch (25%E protein, 45%E carbohydrate, 30%E fat). The increase in postlunch EE tended to be greater after the HP lunch (0.85 ± 0.32 kJ/min) than after the AP lunch (0.73 ± 0.22 kJ/min) (P = 0.07). The respiratory quotient did not differ between the HP (0.84 ± 0.04) and the AP (0.86 ± 0.04) treatments. Satiety visual analogue scales (VAS) scores were significantly higher 30 and 120 min after the HP lunch than after the AP lunch. The area under the curve of the VAS score for satiety was higher after the HP lunch (263 ± 61 mm/h) than after the AP lunch (AP 236 ± 76 mm/h) (P < 0.02). Effects of the meals on satiety and diet-induced thermogenesis did not occur simultaneously with changes in plasma ghrelin, glucagon-like peptide 1, and peptide tyrosine-tyrosine concentrations. A single HP lunch, therefore, does not exert its acute effect on satiety through increased concentrations of satiety-related hormones. Other factors, which may explain the HP effect on satiety, may be metabolites or amino acids.

Energy Expenditure, Satiety, and Plasma Ghrelin, Glucagon-Like Peptide 1, and Peptide Tyrosine-Tyrosine Concentrations following a Single High-Protein Lunch. J. Nutr. 138:698-702, April 2008

http://jn.nutrition.org/cgi/content/full/138/4/698

[forslund]

Så om jag läste rätt blir man mättare av den proteinrika maten än den icke-proteinrika?

Det är väl i alla fall positivt för mig :thumbup:

[Eddie Vedder]

Så om jag läste rätt blir man mättare av den proteinrika maten än den icke-proteinrika?

Ja fast det var egentligen inte frågan för OM den gör det, att proteinrikare mat är mer mättande var ju hypotesen redan från början.

Det här handlade mer om att ta reda på vad som kan tänkas ligga bakom och det visade sig i alla fall inte bero på annorlunda hormonella svar från den mer proteinrika lunchen vilket var faktorer som undersöktes.

[A.Steinbach]

Undrar vad det var för funktion om den inte var hormoniell.

Utsöndringen av PYY ökar ju vid högre proteinintag och verkar ju vara det kraftfullaste hormonenet vad gäller att minska hungern genom att det binder till receptorer i de delar av hypotalamus som styr hunger och mättnad.

[Eddie Vedder]

Undrar vad det var för funktion om den inte var hormoniell.

Utsöndringen av PYY ökar ju vid högre proteinintag och verkar ju vara det kraftfullaste hormonenet vad gäller att minska hungern genom att det binder till receptorer i de delar av hypotalamus som styr hunger och mättnad.

Såhär lyder bl.a. diskussionen:

We conclude that a single HP meal of 25% of energy from protein rather than 10% of energy from protein, where protein was exchanged with carbohydrates and contained the same foods, has a greater effect on satiety. The effects of a single HP meal in the postprandial state are not mediated by increased plasma GLP-1 or PYY concentrations and decreased plasma ghrelin concentration. Over the longer term (meals or days), plasma GLP-1, PYY, and ghrelin responses most probably augment and, as a result, may contribute to the increased satiety observed for HP foods and diets. Obviously, there is a marked difference between the satiety effect due to a continuous HP diet and an acute HP lunch. The short-term effect of the single HP meal on satiety in this study may reflect satiation rather than satiety. Other factors, which may explain the HP effect on satiety, may be metabolites or amino acids.

[piraten99]

är det inte känt sen förut att proteinrik mat mättar bättre?
atkins metoden funkar väl så?

[King Grub]

Är det fel att utröna mekanismerna bakom effekten mer ingående?

[überstarken]

Är det fel att utröna mekanismerna bakom effekten mer ingående?

Det är helt rätt, vill du göra det för oss? :em:

[Eddie Vedder]

Det är helt rätt, vill du göra det för oss? :em:

Läs mitt svar till A.Steinbach.

Där citerade jag ju forskarnas spekulationer.

[überstarken]

Läs mitt svar till A.Steinbach.

Där citerade jag ju forskarnas spekulationer.

Ja sedär, den missade jag, tack! Men kan man läsa ut (jag kan inte) vad skillnaden då är mellan att äta en högproteinmåltid jämfört med att leva med en högproteindiet?

[Jacksatan]

Den där studien kan du ju slänga raka vägen i papperskorgen. Att ha 30 subjekt i en studie ger fullständigt opålitliga resultat. Det räcker med 2 outlier för att sabba resultaten rejält t ex. Tyvärr är de flesta sådana här studier på alldeles för få subjekt. Gör man t ex undersökningar på cancerpatienter brukar man ha runt 5000 subjekt med i studien för att få "säkra" resultat.

[Eddie Vedder]

Tyvärr är de flesta sådana här studier på alldeles för få subjekt. Gör man t ex undersökningar på cancerpatienter brukar man ha runt 5000 subjekt med i studien för att få "säkra" resultat.

Ja absolut.

Men behovet av försökspersoner får ju ses utifrån perspektivet hur "viktig" en studie är också. Jag kan inte se hur 5000 personer egentligen vore nödvändigt i en sådan här studie, undersöker man cellgiftsbehandlingar för cancerbehandling behövs förstås större säkerhet.

Men självklart är inte det här en hundraprocentig sanning, vilket ingen studie är.

[William]

Det är mig veterligen inte alltid nödvändigt att ha en jättestor grupp av försökspersoner. Det handlar väl om vilken statistisk power studien har?

Som jag förstår det kan man ha hög power beroende på vad man undersöker utan att nödvändigtvis behöva många fp.

Med reservation för att ha totalt fel då jag inte kan ngt om statistik :)

[Torwald]

Rent statistiskt är det som William säger. Lägre n (färre försökspersoner) ger störrre spann i svaret man kommer fram till. Vill man dra en mer precis slutsats får man använda en lägre signifikansnivå. Vi ser ju precis det här i Eddies första post:

"The increase in postlunch EE tended to be greater after the HP lunch (0.85 ± 0.32 kJ/min) than after the AP lunch (0.73 ± 0.22 kJ/min) (P = 0.07)"

P-värde på 7% är inte extremt lågt. Hade de använt en högre signifikansnivå hade de förmodligen haft vidare intervall, men lägre p-värde.

Samma här:
"The respiratory quotient did not differ between the HP (0.84 ± 0.04) and the AP (0.86 ± 0.04) treatments. Satiety visual analogue scales (VAS) scores were significantly higher 30 and 120 min after the HP lunch than after the AP lunch. The area under the curve of the VAS score for satiety was higher after the HP lunch (263 ± 61 mm/h) than after the AP lunch (AP 236 ± 76 mm/h) (P < 0.02)."

Jag tycker det verkar som att spannet i resultaten är ungefär lika stora i båda citaten ovan, men notera ett mycket lägre p-värde i det sitnämnda. Den här slutsatsen är alltså "mer säker" än den tidigare, som jag tolkar det.

P-värdet anger vid vilken signifikansnivå som hypotesen hade förkastats.

Jag kan inget om sådan här forskning, eller om såna här rapporter över huvud taget egentligen, så om jag misstolkar alltihop nu får någon gärna hejda mig.

[Torwald]

Anledningen till att antal försökspersoner inverkar på det sättet är förresten att färre personer förväntas ge stickprovsresultat som har mindre spridning än en hel populations. Det kompenserar man för, kan man säga, och då blir slutsatsen "mindre säker".