Visa fullständig version : dricka vodka ensam
drkarloff
2008-02-24, 19:47
Tja!
Alla verkar ju så hälsosamma här på Kolo att jag känner att mitt inlägg blir snabbt bortglömt:) Men seriöst.... jag har haft problem i mitt liv... jag har druckit vodka i ensamhet.... anledningen? För att det får mig att känna att va fan... den där tjejen var inte så viktig efter allt... För att att känna den där glädjen o energin som man egentligen borde ha naturligt men som man saknar pga taskiga tider... Om ni har druckit i ensamhet. Varför? Av vilken anledning slutade ni? Och finns det inte ibland en j-gt bra anledning o dricka? Bättre än att sitta hemma o känna ångesten sluka en....
Tungt inlägg här...
mvh
Om man gör det för att fly från något problem, så är det just det enda man gör. Flyr från sina problem..
Jag brukar knarka endorfiner när allt käns svart, att plåga sig i löpspåret och träna till man nästan dör av mjölksyra är lika bra som en blecka.
Visst har jag druckit själv, tar en whiskey framför datorn ibland, men inte så att jag berusar mig.
Ångesten finns väl förmodligen kvar när du blir nykter igen, du skjuter ju bara fram känslan. Bättre att försöka ta tag i det som ligger bakom.
Fast har själv supit för att "glömma" när jag var yngre.
drkarloff
2008-02-24, 20:09
Jag brukar knarka endorfiner när allt käns svart, att plåga sig i löpspåret och träna till man nästan dör av mjölksyra är lika bra som en blecka.
Visst har jag druckit själv, tar en whiskey framför datorn ibland, men inte så att jag berusar mig.
jooo.... känner ju en som tränar järnet då han har problem med sitt förhållande... flickvännen festar hela veckorna för att hantera.... killen ger istället järnet vid löparspåret.... tja... jag gör både och!!!
Får jag ångest, deprimerad eller något annat så drar jag ut och går eller så tränar jag. Dricka för att undvika problemet gör ju bara allt värre.
Ignatius72
2008-02-24, 20:48
Dricker oftast själv. Älskar att sitta ensam i bastun och sen gå ut en sväng och ta en kall bira, filosofera lite och sedan basta mer.
Supa ensam för att glömma har väl aldrig hjälpt någon tror jag.
Det har väl hänt, fast med erfarenhet och kunskap så har man lärt sig att alkohol eller i stort sett alla former av droger slår ju tillbaks lika hårt efteråt, och i längden är det aldrig värt det.
"Ju högre man flyger, desto hårdare landar man", stämmer ju faktiskt väldigt bra.
Edit: dvs, om man dricker för verklighetsflykt eller mot ångest osv.
drkarloff
2008-02-24, 20:56
Det har väl hänt, fast med erfarenhet och kunskap så har man lärt sig att alkohol eller i stort sett alla former av droger slår ju tillbaks lika hårt efteråt, och i längden är det aldrig värt det.
"Ju högre man flyger, desto hårdare landar man", stämmer ju faktiskt väldigt bra.
Edit: dvs, om man dricker för verklighetsflykt eller mot ångest osv.
Yep! Tänker själv fixa en tjej nu i veckan... Men i det här landet lär alkoholism vara ett rätt vanligt problem. Men vill bara säga att det man inte behöver skämmas om man dricker ensam hemma... Du är inte ensam...
mvh
Ganymedes
2008-02-24, 21:12
Jag är svag för maltwhisky och dricker det allt som oftast ensam. Men det rör sig om 1 max 2 glas (3 cl per st) och det händer väl kanske var tredje månad eller så. Brukar då ta en fin sort samtidigt som jag lutar mig tillbaka i soffan och avnjuter lite fin musik. Tycker inte att det är fel, snarare tvärt om. Att dricka för att fly något problem har jag aldrig provat dock. Det känns inte som en utväg eller ens ett alternativ för min del.
Tar ett glas vin och lyssnar på lite bra musik och slappnar av i soffan ibland, ofast helger dock. Handlar väl om varannan vecka eller så. Har absolut druckit och festat för att dränka ångesten, men det är absolut inte något som är hållbart i längden. Har bara upplevt att det har blivit värre.
stargate
2008-02-24, 21:37
Händer ibland att jag tar ett litet glas whisky en kväll. Inte i berusningssyfte utan mest för stämningens skull eller vad man ska säga.
Jag dricker aldrig ensam.
Å andra sidan dricker jag väldigt sällan.
Men jag skulle nog aldrig komma på att dricka själv.
Det är ångest för mig (inte samma sak att det är så för alla)
Jag blir mer nyfiken på hur man gör för att fixa en tjej i veckan.
Aldrig druckit ensam, jag tycker det är lite väl loosterstämpel. Iaf att dricka sig berusad.
Dumleman
2008-02-24, 22:36
Det är inte gott. Man mår jäkla dåligt dagen efter. Det skadar levern. Man får i sig extra energi. Det är dyrt. Problemet skjut bara temporärt fram sålänge fyllan varar. Det låter verkligen lockande *spy*.
Jag går ibland ut på krogen ensam och då slinker en del öl ner. Jag går bara ut ensam för att mitt sociala umgänge under veckodagarna är mer eller mindre noll när alla mina vänner jobbar mer eller mindre heltid och är lika sociala som stenar. Aldrig druckigt för att glömma eller "komma bort" hade sett till att ta tag i det hela innan det gått så långt.
machine gun
2008-02-24, 22:52
Tror jag druckit ensam vid något enstaka tillfälle och då har det snarast handlat om att ta en öl medan man gör sig i ordning innan man möter upp polarna för en festkväll. Har däremot druckit för att glömma vid ett och annat tillfälle (men då i samband med fester och utgång) när man var yngre. Det funkade aldrig, slutade bara med att man vaknade med ännu mer ångest...
Dricker inte heller särskilt ofta alls faktiskt.
Men visst har det hänt att man har druckit ensam, oftast väldigt små mängder och jag ser inget fel i det. Inte heller om man skulle dricka sig berusad ensam, man behöver ju inte ringa till sina vänner och berätta att man är full, om man har några dvs. Men det är ju knappast om man dricker ensam eller inte som avgör om man är alkoholist.
Jag brukar sitta ensam innan fest i min soffa och njuta av musik med lite alkohol, det är nice!
Brukar ta en öl elller två för att boosta effekten av Benso när jag mår som värst.
Låter pundigt som fan, men det är det enda som hjälper när ångesten tar över totalt.
En av mina heliga principer är att jag aldrig dricker ensam.
Med det sagt så händer det att jag tar en konjak till kaffet en fredag eller lördag om jag är hemma.
Jag har druckit ensam många gånger, som många andra innan fest och många gånger för o dämpa ångest, oro, rädsla, stänga ute känslorna.
numera dricker jag inte när jag mår dåligt, jag försöker prata istället med en god vän el terapeft, ger en så mycket mer så det kan jag starkt rekommendera...
nykter i 8 månader and counting... :)
En av mina principer sen ung har varit att i stort sett aldrig dricka för att jag är ledsen eller har ångest. Än sålänge har jag i stort sett faktiskt klarat mig även om det varit nära några gånger.
"Fördelen" jag har är att om jag väl blir depp så kan jag inte dricka alkohol. Det går bara inte.
brukar dricka ensam innan ja drar till polarna.
Men blir ju aldrig så att man sitter o super sej stupfull själv.
Bara lite förfest med sej själv.
Är skön känsla o sitta själv vid datorn efter nån öl o bara chilla nån halvtimma innan man drar ut.
Jag skiter i om man både blivit våldtagen och torterad (jag har blivit både och, och aldrig tagit en droppe!), det finns aldrig anledning nog till att börja självmedicinera med droger. Ja jag väljer att kalla alkohol och nikotin för droger, kan dock inte bestämma mig för hur pass OK koffein är. Och tyngre saker behöver vi inte ens prata om.
Varje människa har ansvar för sitt liv, mår man kasst har man ett ansvar främst mot sig själv att söka hjälp.
Jag vet då vilken väg som är bäst om man vill uppnå ett bättre välmående; Självmedicinera med kemiska substanser och fly från sitt ansvar och gräva sin egen grav. Eller börja med terapi/behandling etc, initialt kanske detta är en mer smärtsam metod, men på något konstigt sätt så verkar det dock som att desto mer smärtsam tillfriskningsprocessen är desto större är chansen att man får ett tillfrisknande som består. Varför? Därför man kommer aldrig vilja gå igenom den processen igen. Aldrig någonsin.
Nu pratar jag ur egen erfarenhet och mina terapueter/doktorer/sjuksköterskor känner även igen detta.
Mina föräldrar är/var alkoholister och jag gick med mina problem alldeles för länge som triggade ångest och vansinne utan dess like. Det första de sa till mig på psyket var "Du har ansvar över dig själv!", något man gärna glömmer vid självhat och depression. Det andra de sa till mig var "Vilken tur att du inte super eller knarkar". *flex*
Jag önskar ofta att mamma och pappa skulle haft samma förmåga som jag har.
Det kan jag önska åt alla missbrukare, såg ett antal på psyket. Deras lidande hade jag respekt för, men dem hade ju ändå åsamkat sig det lidandet på sig själva någonstans. Att börja med droger menar jag nu.
Jag vet inte hur rätt det är att tänka såhär. Mitt "vårdlag" säger att man inte kan tänka sig själv som bättre än någon annan, tydligen ska detta vara en försvarsmekanism jag tagit till eftersom jag är i slutskedet av mitt tillfrisknande. Så ni ska inte ta åt er av det sista jag skriver här.
Jag fick reda på för två veckor sen att en god vän tll mig börjat knarka. Han bor hemma hos sin morsa, som han hatar. Han kan inte gå ut och söka jobb eller vidare utbildning för han har social fobi, han kan inte ens söka hjälp för detta. Han pratar jämnt om alla saker han skulle vilja göra, men jag vet att han kommer aldrig få det gjort...vi kan nog räkna ut varför. Han blev även nyligen misshandlad rätt svårt. Jag tyckte han var en av de smartaste människor jag kände, ända tills jag fick reda på att han köper svamp av *random skummis på centrum*. The frailness of men...
Absinteh
2008-02-25, 14:54
Jaså, vad är din vän nu då, om inte din smartaste?
Tja!
Alla verkar ju så hälsosamma här på Kolo att jag känner att mitt inlägg blir snabbt bortglömt:) Men seriöst.... jag har haft problem i mitt liv... jag har druckit vodka i ensamhet.... anledningen? För att det får mig att känna att va fan... den där tjejen var inte så viktig efter allt... För att att känna den där glädjen o energin som man egentligen borde ha naturligt men som man saknar pga taskiga tider... Om ni har druckit i ensamhet. Varför? Av vilken anledning slutade ni? Och finns det inte ibland en j-gt bra anledning o dricka? Bättre än att sitta hemma o känna ångesten sluka en....
Tungt inlägg här...
mvh
Dricka i ensamhet ? Kanske 1 öl till maten
Jag skiter i om man både blivit våldtagen och torterad (jag har blivit både och, och aldrig tagit en droppe!), det finns aldrig anledning nog till att börja självmedicinera med droger. Ja jag väljer att kalla alkohol och nikotin för droger, kan dock inte bestämma mig för hur pass OK koffein är. Och tyngre saker behöver vi inte ens prata om.
Varje människa har ansvar för sitt liv, mår man kasst har man ett ansvar främst mot sig själv att söka hjälp.
Jag vet då vilken väg som är bäst om man vill uppnå ett bättre välmående; Självmedicinera med kemiska substanser och fly från sitt ansvar och gräva sin egen grav. Eller börja med terapi/behandling etc, initialt kanske detta är en mer smärtsam metod, men på något konstigt sätt så verkar det dock som att desto mer smärtsam tillfriskningsprocessen är desto större är chansen att man får ett tillfrisknande som består. Varför? Därför man kommer aldrig vilja gå igenom den processen igen. Aldrig någonsin.
Nu pratar jag ur egen erfarenhet och mina terapueter/doktorer/sjuksköterskor känner även igen detta.
Mina föräldrar är/var alkoholister och jag gick med mina problem alldeles för länge som triggade ångest och vansinne utan dess like. Det första de sa till mig på psyket var "Du har ansvar över dig själv!", något man gärna glömmer vid självhat och depression. Det andra de sa till mig var "Vilken tur att du inte super eller knarkar". *flex*
Jag önskar ofta att mamma och pappa skulle haft samma förmåga som jag har.
Det kan jag önska åt alla missbrukare, såg ett antal på psyket. Deras lidande hade jag respekt för, men dem hade ju ändå åsamkat sig det lidandet på sig själva någonstans. Att börja med droger menar jag nu.
Jag vet inte hur rätt det är att tänka såhär. Mitt "vårdlag" säger att man inte kan tänka sig själv som bättre än någon annan, tydligen ska detta vara en försvarsmekanism jag tagit till eftersom jag är i slutskedet av mitt tillfrisknande. Så ni ska inte ta åt er av det sista jag skriver här.
Jag fick reda på för två veckor sen att en god vän tll mig börjat knarka. Han bor hemma hos sin morsa, som han hatar. Han kan inte gå ut och söka jobb eller vidare utbildning för han har social fobi, han kan inte ens söka hjälp för detta. Han pratar jämnt om alla saker han skulle vilja göra, men jag vet att han kommer aldrig få det gjort...vi kan nog räkna ut varför. Han blev även nyligen misshandlad rätt svårt. Jag tyckte han var en av de smartaste människor jag kände, ända tills jag fick reda på att han köper svamp av *random skummis på centrum*. The frailness of men...
Hur ser du på andra typer av tvångsmässiga beteenden? Säg, exempelvis, tröstätande?
Nej. I 9 fall av 10 är det grupptryck som leder till att jag blir full. Som alla andra svennar dricker jag för att kunna festa.
Eddie Vedder
2008-02-25, 16:46
Jag dricker aldrig längre, vad den här tråden handlar om har nog till stor del bidragit. Dels hade jag en period i livet jag söp tills jag bröt ihop ruskigt ofta, därefter blev det inte samma sak.
Även om jag hade kommit över det jag försökte supa bort (men som såklart bara blev värre på fyllan) så kom jag tillbaka in på en allmänt obehaglig sinnesstämning och alla festkvällar slutade på ett eller annat sätt med att jag satt deprimerad och ännu mer deppig dagen efter. Och då kunde festen i sig varit hur kul som helst.
Utöver det söp många gamsla polare ner sig under samma period som jag skar ner mer och mer på alkoholen.
I dagsläget önskar jag att jag hade en mer positiv inställning. Men eftersom jag inte har det trivs jag bäst med att inte dricka.
Ett glas öl, glögg runt jul, en eventuell whisky etc. räknar jag för övrigt inte in till "supande".
Muskelbyggaren
2008-02-25, 17:51
Dricker ytterst sällan, de gånger jag gör det och med måtta känns det mest rätt bortkastat, ger ingenting och kostar pengar. De gånger jag supit till rejält i förhoppning om att få "galet roligt" har det heller inte varit någon höjdare.
Resultaten av denna dokumentär känns nämnvärd i sammanhanget, Googla på det för att hitta själva dokumentären:
http://www.listology.com/content_show.cfm/content_id.32791/Other
Alkohol hamnar på femte plats, strax under kokain och heroin. Personligen måste jag säga att de droger jag provat som placerar under alkohol är helt överlägsna om man ser till upplevelsen i relation till hälsoinsatsen. Att röra sig i gränslandet till tyngre opiater för att bli en pratsam neandertalare i några timmar verkar dummare än dumt. Då känns ju centralstimulantia eller hallicunogener helt klart mer värt uppoffringen.
Dricker ytterst sällan, de gånger jag gör det och med måtta känns det mest rätt bortkastat, ger ingenting och kostar pengar. De gånger jag supit till rejält i förhoppning om att få "galet roligt" har det heller inte varit någon höjdare.
Resultaten av denna dokumentär känns nämnvärd i sammanhanget, Googla på det för att hitta själva dokumentären:
http://www.listology.com/content_show.cfm/content_id.32791/Other
Alkohol hamnar på femte plats, strax under kokain och heroin. Personligen måste jag säga att de droger jag provat som placerar under alkohol är helt överlägsna om man ser till upplevelsen i relation till hälsoinsatsen. Att röra sig i gränslandet till tyngre opiater för att bli en pratsam neandertalare i några timmar verkar dummare än dumt. Då känns ju centralstimulantia eller hallicunogener helt klart mer värt uppoffringen.
Jag tror den sänds idag på SVT 2 klockan 20:00.
Jag tror den sänds idag på SVT 2 klockan 20:00.
Bra tips. Den ska jag se. :thumbup:
Hur ser du på andra typer av tvångsmässiga beteenden? Säg, exempelvis, tröstätande?
Haft/har både första och andra hands erfarenheter. Min morsa har tröstätit hela livet. Svagt beteende som jag vägrar att "ärva", samma som med farsans alkoholism. Men det suger att man känner att man behöver det.
Samma sak gäller här dock; kan du inte få ordning på det själv - sök proffesionell hjälp.
stargate
2008-02-25, 18:55
Den här tråden gav mig inspiration till att gå ner till systemet och köpa en whisky:) Så nu sitter jag här med ett LITET glas i näven. Gemytligt å gött
Haft/har både första och andra hands erfarenheter. Min morsa har tröstätit hela livet. Svagt beteende som jag vägrar att "ärva", samma som med farsans alkoholism. Men det suger att man känner att man behöver det.
Samma sak gäller här dock; kan du inte få ordning på det själv - sök proffesionell hjälp.
Ok! Jag hade ingen särskild baktanke med frågan, jag var bara nyfiken.
Den här tråden gav mig inspiration till att gå ner till systemet och köpa en whisky:) Så nu sitter jag här med ett LITET glas i näven. Gemytligt å gött
Hehe, själv köpte jag en flaska vin idag. Jag har lagat god mat och tänkte faktiskt ta ett glas rött till. Får lite skuldkänslor faktiskt, i och med den här diskussionen, men lite sybarit kan man väl för böfvelen få vara? :)
Koettman
2008-02-25, 19:19
Några groggar och en porrfilm framför datorn; bästa möjliga förfesten!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.