Visa fullständig version : Vilse
Jag har under en lång tid varit missnöjd med min vikt/kropp. Jag har testat ganska många olika bantningsmetoder/livsstilar för att gå ner i vikt.
Jag tycker om att träna och har alltid gjort det, spelar fotboll, badminton, har nyligen börjat med boxning och gillar att röra på mig överhuvudtaget.
Det är kosten som är problemet/hindret för mig att gå ner i vikt. Jag älskar mat, och jag är svag för de flesta energirika livsmedlen här i världen, såsom chips godis choklad skräpmat och alkohol.
Om jag ska gå ner i vikt hälsomsamt och sikta på 0,5 kg i veckan betyder det att jag kommer få skippa det i nästan 8 månader. (känns outhärdligt)
När det gäller alkohol kan jag tänka mig att ge upp det helt, åtminstone i ett år. Det är det andra som ställer till med trubbel.
Jag har de senaste 3 veckorna försökt att begränsa mitt kaloriintag och hållt mig till 1500 kcal per dag. Har fått mig att inse hur mycket kalorier det faktiskt är i en del livsmedel, och därmed till realisationen att jag inte kan ha filmkvällar med chips, dip och godis. Inte utekvällar följda av bakisdagar med pizza och läsk.
Men det som också blivit resultatet är en fixation vid kalorier (som om inte det jag hade innan var nog). Jag tänker på mat nästan hela tiden, på bantning, på hur dålig självdisciplin jag har. Det är få stunder på dagen jag bara är utan att tänka på viktrelaterade saker.
Undrar vad som är felet på att ingen sundare livsstil håller i längden för mig. Varför jag alltid faller in i fel/dåliga vanor. Är det självdisciplin solo, eller har jag inte hittat rätt livsstil?
Skulle vilja få tips om nån kanske varit i en liknande situation och sen hittat vägen ur, eller om någon bara har tips överhuvudtaget skulle de självklart vara välkomna också!
auToeXeC
2008-02-24, 14:55
Jag hadde problem för en del år sen med övervik och var rent ut sagt FET. Men efter fler försök så kände jag som dig och ville verklgien inte ge upp all det goda i livet men vet du vad som fick mig att fortsätta efter flera försök?
Känslan av att man kan se sina framgångar i speglen och på vågen/måttbandet. Känslan att få kommentarer om hur smal man blivit och friskare man ser och vara. Men jsut detta steg innan man se första skillnaden är jobbig. Känner du verkligen inte dig beredd att skippa denna sprit och godis för en väldigt god måltid istället och se resultaten i speglen och vara med om den största motivationskällan som finns.
Men det låter som du itne är så stor i mina öron, rör du så mycket på dig är det nog väldigt stort kcal överskott du ligger på om dagen för att du ska vara överviktig.
Det är nästan samma för mig, älskar att träna.. älskar att äta ännu mer =)
Fast det jag gör för att gå ner i vikt är att begränsa hur mycket "skräpmat" jag kan äta.
Låt oss säga att jag vill kolla på film, käka chips och godis en kväll. Då går jag ut och löper / promenerar en till två timmar den dagen.
Eller så tränar jag bara styrketräning.
Istället för att käka hela chipspåsen så äter jag bara halva.. Eller så äter jag väldigt slött.
Detta har hjälpt mig ganska mycket.. Försöker att gå ner 10kg själv. Du får gärna kolla på mitt journal och se skillnaden sen, äter skräpmat nästan varje vecka, bara 1-2 ggr max då.
Jag är 1.66 och väger 71.
Tycker nog inte det är speciellt svårt att stå still eller gå upp i vikt, eller att man måste ligga på ett särskilt högt (i mina ögon) kaloriintag heller. Räknade ut att jag om jag promenerar 1 timme varje dag och tränar hårt en timme varje dag så kan jag äta 2500 kalorier per dag och stanna i vikt. Räcker med att jag äter en påse chips med dip och en 200 g chokladkaka på en helg så är jag redan uppe i det. Nåväl tror inte det finns många som tror att det är svårt att äta 2500 kalorier och plus på en dag.
Vissa stunder är jag extremt peppad och tänker positivt i de banor som du nämnde 'tänk hur icke-ledsen jag kommer vara sen när jag är nöjd med mig själv'
och att jag nog ska klara det här, men sen är det någons födelsedag och det finns chips godis tårta läsk och allt möjligt, och alla äter och alla är smala och jag faller dit och äter jag också.
Tror jag har problem med just det här att äta normal-mycket.
Kan inte äta en kaka och sen nöja mig. Och chips, once you pop you can't stop ;)
Antar att det är något jag måste lära mig, det här med lagom.
Vet hur det är. Mat är underbart, och mycket mat är ännu bättre. Har haft perioder där jag slutat äta helt. Och efter det blev det ännu värre. Tappade mättnadskänslan och kunde äta tills jag mådde illa. Då blev jag tvungen att verkligen bestämma mig för att bara äta en lagom portion eftersom jag inte hade några spärrar. Förra året gick jag ner 5kg på ett vettigt sätt, bara genom att gå och ändra kosten.
Det jag tycker är att man måste hitta en modell som man kan leva med. Sluta fokusera på kalorier och vikt (för så fort jag gör det så äter jag bara mer). Ändra vardagssaker. Hur ser din frukost ut? Äter du mackor med mycket smör osv? För enligt mig är det helt okej att käka kakor, chips osv så länge man rör sig som du gör OCH har en bra baskost. Då kan man få lov att "unna" sig någon dag i veckan. Dvs om man inte vill bli elitidrottare, då får man fan strypa allt.
Men för att nå en trivselvikt som är sund resten av livet ska man ändra lagom saker. Och inte ligga på en massa skuldkänslor.
Vet inte hur du äter och vill inte döma dig men låter som ett typiskt problem för någon som har en i grunden bristfällig kost.
T.ex. stor förlitelse till raffinerad mat, oregelbundna måltider. Antagligen nåt psykologiskt med i bilden också.
Matar man kroppen med fel bränsle mår den inte bra och ger en del felaktiga signaler. Det utvecklas ett beroende-beteende och en svårighet att komma ur gamla beteendemönster utvecklas.
Du behöver en stabil stomme att stå på. Matar du kroppen med rätt bränsle kommer den sluta vilja ha alla onyttigheter till slut. Husmanskost är bra så länge den är fettrik och består av oraffinerade livsmedel.
Du behover en stomme som består av animaliska livsmedel (kött, ägg, mjölkprodukter) kompletterat med mindre mängder kolhydrater från oraffinerade källor som potatis, bröd bakat på surdeg, bönor och förstås grönsaker.
Räkna 1-3 g kolhydrater per kg kroppsvikt. Du vill undvika ketos men också de enorma mängderna kolhydrater som ofta rekommenderas. Det kommer ge dig en fin, stabil blodsockerkurva och minimalt med sockersug. Ät en frukt om du blir sockersugen.
En sådan kost kan du äta tills du blir mätt och din vikt kommer automatiskt att normalisera sig. Kroppen har ett eget system för det som lätt sätts ur balans om man matar den med fel sorts bränsle. Du får plats med chips, godis, läsk för kroppen kommer lättare att känna "nu är det nog", men du kommer inte heller ha samma sug efter sånt.
Du får räkna med några veckor till ett par månader innan kroppen vänjer sig vid den nya kosten. Om du inte lyckas hålla en normal kroppsvikt så måste du självklart se över ditt energiintag men jag tror inte det kommer behövas.
Maharadja
2008-02-25, 10:06
Vet hur det är. Mat är underbart, och mycket mat är ännu bättre. Har haft perioder där jag slutat äta helt. Och efter det blev det ännu värre. Tappade mättnadskänslan och kunde äta tills jag mådde illa. Då blev jag tvungen att verkligen bestämma mig för att bara äta en lagom portion eftersom jag inte hade några spärrar. Förra året gick jag ner 5kg på ett vettigt sätt, bara genom att gå och ändra kosten.
Det jag tycker är att man måste hitta en modell som man kan leva med. Sluta fokusera på kalorier och vikt (för så fort jag gör det så äter jag bara mer). Ändra vardagssaker. Hur ser din frukost ut? Äter du mackor med mycket smör osv? För enligt mig är det helt okej att käka kakor, chips osv så länge man rör sig som du gör OCH har en bra baskost. Då kan man få lov att "unna" sig någon dag i veckan. Dvs om man inte vill bli elitidrottare, då får man fan strypa allt.
Men för att nå en trivselvikt som är sund resten av livet ska man ändra lagom saker. Och inte ligga på en massa skuldkänslor.
Håller helt med! Man behöver inte leva miserabelt bara för att man ska ner i vikt. Klart man får unna sig det man tycker om. Se till att du sköter dig i veckorna och unna dig LITE av det du tycker om under helgen! :) Stressa inte fram viktresultat,utan tänk långsiktigt. För du vill väl hålla din nya vikt?
Langster
2008-02-25, 10:19
Man kan ju faktiskt gå ner mer än 0,5 kg i veckan utan att det blir ohälsosamt. Om man är överviktig så är det inga problem att gå ner mer än 1 kg i veckan.
Rör man på sig så kan man ju äta lite mer också.
Har man bestämt sig för att gå ner så är det inte så jävla jobbigt att undvika en del mat. Kanske den första veckan, men sen flyter det bara på.
Fast i det här fallet kan det ju inte handla om enorm övervikt om man ser till vikt kontra längd. Så det handlar väl mer om en långsiktig förändring för att få en tightare kropp kan jag tro...
Blir extremt glad over alla svar, tack alla som tagit sig tid att hjalpa mig.
Ar sa inne pa det har med att det ska ga snabbt, aven om jag vet att det inte ar det ultimata for att det ska halla i langden. Det far helt enkelt ta sin tid for sjalvklart vill jag behalla min vikt sen.
Tror inte detta bara är ett fysiskt "problem"
Menar inte att du inte ska gå ner i vikt om du vill det, men det här med självbild, att du är missnöjd med kroppen, att du känner dig misslyckad osv tror inte jag beror enbart på vad din vikt är. Och det finns ingen magisk viktgräns där man börjar älska sig själv om man inte gjort det förut. Har tyvärr inget enkelt tips på hur man snabbt och lätt bättrar på sin självbild och allt sånt ;) men jag tror det är viktigt att iallafall vara medveten om att det handlar om det mentala också. Ens vikt är inget mått på hur man ser sig själv eller tycker om sig själv. Isåfall vore det bara människor med ett visst bmi som kände sig glada och härliga.
Angående viktminskningen så tycker jag det låter som att du ska släppa på kaloriräknandet. Att räkna kan säkert vara bra, men jag tror ändå det är svårt att räkna ut hur det blir i praktiken. Har själv aldrig räknat, men kan tänka mig att man ändå får köra en del på känn och att det är så mkt som avgör om man går upp eller ner. Om det dessutom bara får dig att tänka kalorier varje gång du ska äta typ så blir det ju inge bra. Vet man att man inte "får" äta mer än si eller så så slår det ju inte fel att man blir ännu mera hungrig bara därför. (Alla funkar säkert olika iofs)
Tycker att som andra skrivit att det låter som en bra idé att inte tänka i svart och vitt. Ge det en chans att ändra inom rimliga gränser. Lägg in en dag eller två i veckan där du får äta godis tex. Rör på dig mer men tänk igenom det ligger på en mängd som du tror att du kommer kunna utföra under en längre tid. Det behöver inte vara bättre att gå ut för hårt. Små steg är också steg. Hur äter du nu förresten? Du skriver bara att du har svårt för att äta lagom vad gäller godis och sånt, men hur ser matätandet ut?
Hur som helst : glöm inte inte bort dig själv, den ickekroppsliga delen av dig:)
Skulle bara säga också att jag tror du är väl hård mot dig själv för du snackar som om du var en av få som gillade energirika livsmedel. Finns en anledning till att socker och fett säljer ( we like it;) )
Du är icke ensam med andra ord
Och skulle jag gått ner i vikt så skulle inte jag ha strypt allt "onyttigt".
Att försöka bryta svart/vitt-tänket är nog en bra grej
Langster
2008-02-26, 08:47
Fast i det här fallet kan det ju inte handla om enorm övervikt om man ser till vikt kontra längd. Så det handlar väl mer om en långsiktig förändring för att få en tightare kropp kan jag tro...
Jag hann inte se hur lång och hur mycket personen vägde innan jag svarade, jag såg bara att det var 0,5 kg i veckan i 8 månader som skulle bort, 16 kg. Hursomhelst, runt 1 kg viktnedgång i veckan skulle nog funka bra ändå, i början iaf.
Kanske känns lättare om det går lite snabbare i början.
Börjar man se resultaten snabbt är det roligare att fortsätta och är man väl igång är det faktiskt inte särskilt svårt.
Langster
2008-02-26, 08:53
Sen måste jag säga att det är bara svårt att låta bli chips och choklad så länge man inte bestämt sig att man ska låta bli det. När man väl bestämt sig är det inte svårt att hålla en diet... Det är stor skillnad på att tänka "nu kanske det vore dags att gå ner lite i vikt kanske" och att ta det beslutet.
För mig är lagom-tänket svårt. Jag har liksom du inte det läget. Jag kan inte heller bara ta ett par bitar godis, eller äta lite chips. Det enda sättet för mig är att inte äta alls. Jag har inga ätardagar, för de tenderar att gå överstyr när jag har längtat hela veckan och dessutom spilla över på dagen efter.
Så är det för mig. Vissa klarar att lära sig Lagom. För mig är det att göra det onödigt svårt.
Kanske har fel pa matvanorna ocksa, men har forsokt att andra saker som jag vet att jag kommer kunna halla for alltid.
Ater havregrynsgrot med lingonsylt (den med 25 kalorier/100g) till frukost, alternativt 2 mackor ibland bruna ibland vita ibland harda, med 'leverpastej och gurka' eller med 'becel, tomat och gurka'
Dricker inte langre mjolk, bara kanske en gang i veckan och da begransar jag mig till 2 dl. Ater inte ost heller och inte smor om jag har annat bredbart palagg.
Jag har druckit alkohol 2 ggr pa 1 manad vilket ar battre an forut da det varit 2 ggr i veckan i snitt, men ska trappa ner annu mer till 0 ggr.
Ater till lunch och middag valdigt olika, men alskar gronsaker och ater aldrig en maltid utan gronsaker. Nu nar jag raknat kalorier blir det annu mer gronsaker an vanligt och mindre av den mest kolhydratsrika delen (pasta, potatis, ris). Ater frukt kanske 3 ggr i veckan. Vet inte riktigt hur man ska svara nar man sager hur man ater, kanske kan exemplifiera med en dag som jag tycker ar dalig eftersom jag precis sagt hur jag ater i vanliga fall, och tanker att det ar exempel pa bra dagar :)
Dalig dag:
frukost: havregrynsgrot med lingonsylt
lunch: macceroni al forno
middag: 8 bitar sushi
onyttigheter: en muffins, lite brago kex, chips kanske 100 g, dip och godis.
Kan inte se anledningarna matmassigt till de gangerna jag sparat och atit onyttigt. Ater samma sak som andra dagar tycker jag :/
Har nog haft en san liknande dag en gang per vecka, som forstor allt jag gjort under veckan. (gar inte upp men inte heller ner pga det)
Forstar vad ni menar med att bestamma sig, men tycker att jag bestamt mig men bara inte klarar att halla min bestammelse i vissa stunder.
Eller sa forstar jag inte vad som menas med att bestamma sig. Vet bara att det absolut inte handlar om en san slapp stil som 'ah det borjar bli dags att ga ner i vikt nu'.
Langster
2008-02-26, 12:06
Du förstår nog vad som menas med att bestämma sig, men du har fortfarande inte gjort det. Vore det så så skulle du inte ha de dåliga dagarna.
Jag tror att de flesta som har svårt att låta bli skräpmat m.m. måste göra som Mini beskriver, alltså hålla sig borta till 100% och aldrig ha en ätardag eller fuska en enda gång tills man känner att man kommit dit man vill.
Om man märker att man är en sådan person som inte bara kan äta lite mindre för att gå ner i vikt tror jag faktiskt att det blir mycket lättare om man går in mycket hårdare i en diet.
Viktor_Balck
2008-02-26, 14:27
Sen måste jag säga att det är bara svårt att låta bli chips och choklad så länge man inte bestämt sig att man ska låta bli det. När man väl bestämt sig är det inte svårt att hålla en diet... Det är stor skillnad på att tänka "nu kanske det vore dags att gå ner lite i vikt kanske" och att ta det beslutet.
+1
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.