Visa fullständig version : Att styra upp konflikter på jobbet...
Är just hemkommen efter ett par "utvecklingsdagar" med jobbet, där det lyfts på locket till en del problem. Utan att gå in djupare på den biten kan man väl säga att mina närmaste arbetskamrater inte mått så bra i sin situation, vilket också blir jobbigt för mig(inte minst för att jag bryr mig om att de ska må bra). När problemen tagits upp har de mötts av rätt dålig förståelse och plötsligt är typ alla offer eller martyrer...
Nu kan man ju tycka att chefen borde styra upp det hela, men även om han är bra på många sätt så vet han helt enkelt inte hur han ska lösa den här situationen. För egen del känner jag dock väldigt starkt för att öppna käften och dels säga precis vad jag tycker och dels tala om hur problemet ska lösas.
Problemet för min del är att jag är nyast på stället och dessutom bara extraanställd. Även om klimatet är öppet och det är högt i tak så vetifan hur offensiv jag vågar vara egentligen.
Frågan jag tänkt ställa är alltså hur långt man egentligen kan gå i en sådan situation? Grejen är ju att det påverkar mig i allra högsta grad, även om jag inte är direkt inblandad i det hela.
Alexlindgren
2008-02-06, 17:01
Säg din åsikt men undvik att kritisera ledningen. ALDRIG uppskattat i något sammanhang.
Ledningen tänker jag absolut inte kritisera. Finns ingen anledning till det. Jag vill bara sätta ned foten, dela ut några verbala kängor och tala om hur man löser det hela. Det skulle förmodligen gå att framföra diplomatiskt utan att någon tar illa upp, men då blir det antaligen mest; "jaha, det var väl klokt tänkt..." och sen händer inget mer, eller så blir det ytterligare en anledning att älta samma gamla saker. Grejen är lite att det behövs ett "håll käften och gör som jag säger", vilket känns lite obekvämt att leverera när jag inte är chef...
shut teh face
2008-02-06, 17:12
Jobbig sitation.
Jag hade talat enskild med lämplig chef om detta. Berätta hur du känner och hur du tycker att man ska lösa detta. Poängtera att du inte vill leka chef utan att du vill lösa detta för din egen skull (och medarbetarna).
Detta har funkat bra för mig.
Jag tänker inte ge dig några råd, eftersom jag inte har några att ge. Men jag kan föreställa mig ungefär hur det känns; vi hade ungefär den situation du beskriver på min förra arbetsplats. Det påverkar en mer än man tror.
Jobbig sitation.
Jag hade talat enskild med lämplig chef om detta. Berätta hur du känner och hur du tycker att man ska lösa detta. Poängtera att du inte vill leka chef utan att du vill lösa detta för din egen skull (och medarbetarna).
Detta har funkat bra för mig.
Jag har tänkt i dom banorna också men det blir svårt utan att kritisera chefens ledarskap. På något vis måste jag ju förmedla att han inte kan göra som vanligt utan måste sätta ned foten ordentligt.
Jag tänker inte ge dig några råd, eftersom jag inte har några att ge. Men jag kan föreställa mig ungefär hur det känns; vi hade ungefär den situation du beskriver på min förra arbetsplats. Det påverkar en mer än man tror.
Jo, extra jobbigt blir det av att det är världens härligaste och goaste personer som far illa. Det är liksom tack vare dem som jag ser fram emot att åka till jobbet varje morgon. Jag blir bara så grymt ledsen och frustrerad när jag inte kan hjälpa till, och jag vill inte heller att någon ska sluta för att situationen på jobbet är så dålig.
Alternativ 1.
Så här: jobbar du på ett contact centre får du finna dig i att saker och ting är skit, så är det i alla länder.
Således, ödsla inte så mkt krut på det utan sök dig vidare alternativt sluta bry dig.
Nu säger jag bara vad jag skulle gjort. Nu kanske du inte jobbar i ett contact centre men jag har för mig att du gör det.
Alternativ två:
Ta ett samtal med chefen (inte email), men inse att det kan få kassa effekter men å andra sidan lika gärna bra effekter.
Emaila honom (kanske lättare att få sagt det man vill) men då lämnar du ett skriftligt vilket bör undvikas om man inte har gjort något riktigt bra.
Überbiffen
2008-02-06, 17:55
Jag säger precis vad jag tycker och tänker. Kan använda väldigt grova ord dessutom. Har aldrig råkat illa ut för det. Min förman kom fram till mig en dag efter att jag fått ett mindre raptus på dom och sa "det var jävlar vad du gick i taket tidigare men det är bra, du ska kunna säga vad som helst till mig".
Har varit där i 4 år, om det nu har någon betydelse. :)
en av mina arbetskamrater gick upp till chefen, dunka näven i bordet så den sprack och hans klockarmband gick i tusen bitar, sedan dess har chefen vart cool
Jag säger precis vad jag tycker och tänker. Kan använda väldigt grova ord dessutom. Har aldrig råkat illa ut för det. Min förman kom fram till mig en dag efter att jag fått ett mindre raptus på dom och sa "det var jävlar vad du gick i taket tidigare men det är bra, du ska kunna säga vad som helst till mig".
Har varit där i 4 år, om det nu har någon betydelse. :)
en av mina arbetskamrater gick upp till chefen, dunka näven i bordet så den sprack och hans klockarmband gick i tusen bitar, sedan dess har chefen vart cool
Gorma, ryt och svär så är saken biff!
Gorma, ryt och svär så är saken biff!
Nå, inte ska man behöva höja rösten iaf.
Jag tror det får bli att om tillfälle ges så tänker jag inte hålla inne med vad jag tycker. Brukar alltid bli bäst om man är öppen och rak med folk, även om det kanske trampar någon på tårna.
Nu kanske du inte jobbar i ett contact centre men jag har för mig att du gör det.
Jag har jobbat med telemarketing men sysslar nu med helt andra saker, som att vända papper, knappa på en dator, dricka massor av kaffe och flirta med kontorets tjejer. Det är ett fint jobb.
Nu är det svårt att ge några råd eftersom det inte framgår om det är chefen som ställer till problem eller om det är någon anställd som är problemet och chefen inte kan hantera situationen. :Virro
I vilket fall som helst så är det chefen som behöver ta tag i situationen. Men, om chefen kanske inte riktigt är medveten om det så gör du en bra gärning med rejäl omtanke genom att göra chefen medveten om detta. Dock kan det av vissa personligheter anses som kritik och det får det absolut inte göra för då vänds taggarna utåt.
Jag skulle helt enkelt planera en situation där jag vet att chefen trivs i. det kan vara en lunch, en fika elelr tom en öl efter jobbet. Då är personen mer öppen och då kan du säga vad du känner. Lägg upp det smart genom att inte kritisera utan berätta utifrån hur DU känner.
-Jag känner att situationen på jobbet inte är den bästa mellan mina kollegor. Jag känner att.....Har du märkt det? Jag känner att jag gärna vill hjälpa till...osv...
Lycka till! :)
Säg din åsikt men undvik att kritisera ledningen. ALDRIG uppskattat i något sammanhang.
Det är skönt att vi har dig på forumet som vet precis hur det är i arbetslivet överallt.
min erfarenhet är att det går att kritisera alla men det måste göras konstruktivt. Inget vinns på att någon förlorar ansiktet. Det går att lägga fram saker så att det blir bra och tas emot bra.
Har ni lyft på locket under planeringsdagar så bör ni fortsätta med att ta tag i situationen. Man kan inte öppna ett sår och lämna det öppet. Det måste sys igen.
Sen ska man som chef aldrig gå in och lösa konflikter åt andra.
man är chef och ska inte ta på sig föräldrarrollen. Då är man fel ute. Det är lätt att tänka att chefen ska lösa allt. På en arbetsplats arbetar förhoppnisvis vuxna personer och dom måste ta sitt ansvar som vuxna. Om jag har problem med något som någon gör så måste jag ta upp det med personen. Jag kan inte lita på att någon annan gör det. Jag kan be om stöd men jag måste stå fast vid det.
Jag tycker du ska gå och prata med din chef om det, lägga fram vad som är problemet, och ditt förslag på att lösa det. Även om du är nyast så betyder ju inte det att du inte kan se när något är fel.
Dock är det samtidigt vuxna (antar jag) som jobbar på platsen och det är många tradiga situationer som kan lösas genom att folk börjar bete sig som sådana också. Väldigt ofta där tradiga situationer uppstår pga att vuxna människor inte beter sig som om de vore äldre än tolv när det gäller att hantera konflikter.
Du vet ju säkert bäst hur det står till på just din arbetsplats.
Vad jag menar är - Mycket kan bli fixat arbetskollegor emellan, genom att helt enkelt prata som vuxna och inte tassa runt allting och sedan prata om det bakom vissa personer.
vesterberg
2008-02-07, 10:35
Säg din åsikt men undvik att kritisera ledningen. ALDRIG uppskattat i något sammanhang.stod i Metro att det var bra att snacka skit om chefen, förra sommaren heller nåt var det. artikeln finns uppsatt på farsans jobb. kul läsning faktiskt.
Jag tycker du ska gå och prata med din chef om det, lägga fram vad som är problemet, och ditt förslag på att lösa det. Även om du är nyast så betyder ju inte det att du inte kan se när något är fel.
Jag bör nog nämna att chefen känner till problemet men hanterar det, enligt mig, på ett dåligt sätt.
Konflikten är annars inte med chefen. Vad det handlar om är i grunden att några här har sagt ifrån att de inte klarar arbetsbelastningen och de efterlyser lite mer förståelse och lyhördhet från andra. Dessa andra tycks i sin tur ha väldigt svårt att sätta sig in i deras situation, delvis på grund av bristande kommunikation, men när man varit öppna och raka med hur det ligger till så tas det alldeles för personligt. Eller kort och gott; vissa vuxna agerar som tjuriga småungar.
Här borde det liksom delas ut lite örfilar så det blir skärpning... Jag har egentligen ingen lust att vara den som gör det, men jag är kanske också den enda som vet vad som behöver sägas för att det ska lösa sig.
Jag bör nog nämna att chefen känner till problemet men hanterar det, enligt mig, på ett dåligt sätt.
Konflikten är annars inte med chefen. Vad det handlar om är i grunden att några här har sagt ifrån att de inte klarar arbetsbelastningen och de efterlyser lite mer förståelse och lyhördhet från andra. Dessa andra tycks i sin tur ha väldigt svårt att sätta sig in i deras situation, delvis på grund av bristande kommunikation, men när man varit öppna och raka med hur det ligger till så tas det alldeles för personligt. Eller kort och gott; vissa vuxna agerar som tjuriga småungar.
Här borde det liksom delas ut lite örfilar så det blir skärpning... Jag har egentligen ingen lust att vara den som gör det, men jag är kanske också den enda som vet vad som behöver sägas för att det ska lösa sig.
Enligt min erfarenhet (Och den är dock inte stor, är bara dryga 21) så har det funnits, på mer eller mindre varje arbetsplats jag har besökt, chefer och sen finns det "ledartyper" som inte bara kan dirigera ut arbete och administrera, utan även hantera och agera "den förståndige" och ställa tradiga situationer till rätta. Att ta det där steget och faktiskt säga det som behövs sägas istället för att gå i det tysta med det är något som behövs på varje arbetsplats och i vissa fall är chefen den lyhörde "ledartypen", i andra fall är det någon annan arbetare.
Om din chef känner till problemet, men det inte förbättras så tycker jag att du definitivt ska gå till honom och berätta att situationen inte har blivit bättre, men att du har ett förslag på hur ni kan förbättra det. Se bara till att ha mycket på fötterna när du väl går till chefen så att du kan presentera det, om han skulle vilja det, på stående fot.
Varje dag innan man går till jobbet ska man aldrig glömma attt dricka en stor kopp med STFU.
Är det en person som behandlar någon annan illa så hade jag sagt till på allvar, i mer eller mindre alla andra fall skulle jag hålla käften.
Man får sällan något ut av att blanda sig i kontorsintriger.
Det absolut snabbaste sättet att skapa osämja på en arbetsplats är att härja och "dela ut örfilar". Det som händer är att dessa tjuriga småungar till kollegor sätter alla taggar utåt och går i försvarsställning. Att däremot på ett sakligt, vuxet sätt förklara vad som är fel och hur man löser det på bästa sätt - det är ett bra sätt att hantera problemet. Folk är oftast mottagliga för kritik, om den inte framförs som personlig kritik. Det är min erfarenhet i alla fall.
Det absolut snabbaste sättet att skapa osämja på en arbetsplats är att härja och "dela ut örfilar". Det som händer är att dessa tjuriga småungar till kollegor sätter alla taggar utåt och går i försvarsställning. Att däremot på ett sakligt, vuxet sätt förklara vad som är fel och hur man löser det på bästa sätt - det är ett bra sätt att hantera problemet. Folk är oftast mottagliga för kritik, om den inte framförs som personlig kritik. Det är min erfarenhet i alla fall.
Grejen är att jag faktiskt vill att de ska gå i försvarsställning. Första steget skulle isåfall bli att säga ifrån på skarpen, dessutom från ett väldigt oväntat håll eftersom jag inte är den som normalt tar stor plats. När de sedan ryggat tillbaka och kinderna svider lite så erbjuder jag istället hjälp och förklarar hur de ska göra för att allt ska bli bra.
Tanken är alltså att först sätta dem ur balans för att sedan leda dem i rätt riktning. Som den här dagen har utvecklats vet jag dock inte ifall det längre är nödvändigt. Vissa personer har varit väldigt tillbakadragna och ur balans redan. Nu får jag nog istället avvakta och se hur det utvecklar sig.
Varje dag innan man går till jobbet ska man aldrig glömma attt dricka en stor kopp med STFU.
Nu när du nämner det så har jag kämpat hårt för att ge fan i den där jävla koppen.
Jag känner mig dum som funderat på att dricka ur den igen.
Är det inget du är inblandad i tycker jag inte att du ska leka polis och härja själv. Gå till din närmsta chef. Dessutom vet jag inte om en färdig lösning är svaret. Jag är kanske inte så tveklöst övertygad om din förträfflighet som diplomat som du själv är. Så länge det inte är din konflikt så tycker jag inte att du ska agera oombedd.
Granatgiraffen
2008-02-07, 21:28
Är det inget du är inblandad i tycker jag inte att du ska leka polis och härja själv. Gå till din närmsta chef. Dessutom vet jag inte om en färdig lösning är svaret. Jag är kanske inte så tveklöst övertygad om din förträfflighet som diplomat som du själv är. Så länge det inte är din konflikt så tycker jag inte att du ska agera oombedd.
Som han sa i sitt första inlägg så påverkar det honom i allra högsta grad, även om han inte är direkt inblandad i det hela.
Jag tror att Yes är tillräckligt diplomatisk för att kunna röra om lite i grytan på ett vettigt sätt. Sitta ner och tiga är för losers.
Jag är väl inblandad såtillvida att det även är min arbetsplats och mina vänner. Sen är det i varje fall en av de inblandade som tycker att jag gott kan öppna käften och säga vad jag tänker.
Annars är jag inte alls tveklöst övertygad om min förträfflighet som diplomat. Jag vet bara vad som är fel och hur det kan fixas. Att vända sig till chefen kommer inte heller funka, då är det större chans att de inblandade löser det själva.
Så varför löser de inte det själva då?
Om det är dina vänner kan du ju prata med dem om lösningen. Deras konflikt, deras lösning. Jag tror fortfarande inte att det är det bästa att A säger till B att inte bråka med C.
Så varför löser de inte det själva då?
Om det är dina vänner kan du ju prata med dem om lösningen. Deras konflikt, deras lösning. Jag tror fortfarande inte att det är det bästa att A säger till B att inte bråka med C.
Därför att de själva står mitt i skiten. Det är förstås inte omöjligt att de löser problemet men det bästa vore antagligen ändå att någon som står mer utanför talar om hur det ligger till. Här hade det varit utmärkt om chefen klev in, men det lär inte hända.
Själva lösningen handlar egentligen inte om att tillföra något nytt. Ena sidan har, i stort, rätt. Lösningen har också påtalats. Problemet är att det blir lätt för personligt och då går det inte fram särskilt väl. Om däremot någon, jag t.ex., lyckas visa dom det hela från ett annat perspektiv så finns chansen att det går fram bättre.
Det hela handlar mycket om att presentera ett annat förhållningssätt, vilket i sin tur kan leda fram till ett mycket bättre klimat. En orsak till problemets uppkomst är nämligen att man arbetat på fel sätt när man utvecklat relationerna på arbetsplatsen. Det här skulle förstås någon annan än jag kunna framföra, men då kommer någon känna sig träffad, sårad och börja grina. Kommer det däremot från ett mer neutralt håll skulle det antagligen tas som det är menat, och då har man plötsligt kommit någonstans.
Whatever you do will be insignificant, but it is very important that you do it.
-Mahatma Gandhi
Jag som inte ens gillar Gandhi... :(
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.