Morgonpromenad vs dagsintag

[Sparven från Minsk]

Satt och klurade på detta igår.

Morgonpromenader hyllas ju av många som ett bra sätt att gå ner i vikt och tappa fett. På morgonen ska kroppens energilager vara låga vilket gör att kroppen måste förbränna fett då det inte finns annat att ta av.
Men hur ställer detta sig mot konceptet att det är dagens totala energiintag som avgör om man går upp eller ner i vikt?

Om jag gå 1 h på morgonen, men sedan under dagen äter 700 kcal över mitt dagsbehov, då går jag väl upp i vikt i alla fall?
Men om jag går 1 h på morgonen och sen under dagen totalt sett ligger under mitt dagsbehov av kcal, då går jag väl ner i vikt.

Men spelar det då någon roll när på dagen jag utför min träning och i vilken form?
Kan väl lika bra simma 30 min på kvällen. Så länge jag ligger under mitt dagsbehov ska jag väl gå ner i vikt.
Om principen om dagens totala energiintag är korrekt så är ju morgonpromenader väldigt överskattat....eller? *gah!*

Hoppas någon kan reda ut detta åt mig ;)

/Sparven

[King Grub]

Det blir ingen skillnad på en fettförlust beroende på hur eller när du skapar energiunderskottet; -500 kcal per dygn (exempelsiffra) ger lika stor viktnedgång och fettförlust oavsett om du skapar underskottet via ökad mängd motion, kalorirestriktion eller en kombination av ovanstående.

Och ja, du måste skapa ett energiunderskott för att gå ner. På ett överskott går du upp, inte ner, även om du springer en halvmara varje dag (före eller efter frukost kvittar).

Morgonpromenader är överskattade; dels är dom tidsineffektiva jämfört med intensivare former av träning, dels ger dom inte alls lika stora hälso-, hormon-, och konditionsmässiga fördelar som intensiv träning. Skonsamt, dock, så man kan göra dom varje dag.

[Sparven från Minsk]

Tack för det otroligt snabba svaret Grub *cupid* You are the man!