Visa fullständig version : Kompis med ätstörningar?
Min tjejkompis äter ALDRIG. Alltså hon kanske max äter typ 5-10 spaghettistrån och en sked köttfärsås om det är den maten. Så ni förstår.. hon säger alltid att hon är tjock, och nu har hon slutat äta kött för hon tror man blir smal.
Hon är redan smal, underviktig t.om.
har hon äs tror ni? vad ska man göra? hon blir arg när jag säger att hon ska äta liksom..
Ja, om det verkligen är som du säger och inte en överdriven historia så har hon ätstörningar.
Ja, om det verkligen är som du säger och inte en överdriven historia så har hon ätstörningar.
Hur vet man det då? hon säger att maten är äcklig, men hon äter ju ändå choklad liksom.
Alla tjejer verkar ju vilja gå ner, så vet ju inte riktigt.. vad ska man göra? är skit orolig..
Äter knappt någon mat alls? Check!
Konstant orolig för sitt utseende och framförallt i den mån att hon tror att hon själv är tjock? Check!
Slår ifrån sig så fort någon nämner något om hennes matvanor? Check!
Alla tjejer vill gå ner, killar likaså (jag tänker då på dig som exempel). Det är tack vare alla skruvade ideal vi har.
Äter knappt någon mat alls? Check!
Konstant orolig för sitt utseende och framförallt i den mån att hon tror att hon själv är tjock? Check!
Slår ifrån sig så fort någon nämner något om hennes matvanor? Check!
Alla tjejer vill gå ner, killar likaså (jag tänker då på dig som exempel). Det är tack vare alla skruvade ideal vi har.
jao.. vad ska man göra då? för henne liksom?
det är ett sjukt ideal vi har, modeller som ser ut som stickor liksom.
Kurvor är fint!
Rådfråga skolsyster till att börja med kanske? Sånt där är svårt med tanke på att hon själv inte accepterar det.
Rådfråga skolsyster till att börja med kanske? Sånt där är svårt med tanke på att hon själv inte accepterar det.
tänkte mest om någon här har haft det å kunde hjälpa till.
Vill inte gör en stor grej om hon inte har det, eller mista vår relation pga det!
Du kan alltid fråga hur hon mår (har man ätstörningar mår man garanterat dåligt). Undrar hon varför kan du väl säga som det är, att du är orolig för henne, för att hon inte verkar må bra (du får fundera igenom det här innan du tar upp det med henne; om det är som du skriver, och hon har ätstörningar, finns det säkert annat än just det att hon är väldigt smal och äter dåligt som står ut som tecken på att hon inte mår bra).
Det är inte så vanligt som man tror att man "mister relationen" man har till folk med ätstörningar för att man tar upp problemet till diskussion. Det är vanligt att de blir förbannade när de blir trängda (som alla andra), men det är inte samma sak. Dock skall man tänka lite på HUR man gör det; att hamna i känsloträsket med "buuuääääh, varför göööör du så hääär ...?!?!?!" är inte ett jättebra angreppssätt (dock ganska vanligt, särskilt inom familjen).
Du kan alltid fråga hur hon mår (har man ätstörningar mår man garanterat dåligt). Undrar hon varför kan du väl säga som det är, att du är orolig för henne, för att hon inte verkar må bra (du får fundera igenom det här innan du tar upp det med henne; om det är som du skriver, och hon har ätstörningar, finns det säkert annat än just det att hon är väldigt smal och äter dåligt som står ut som tecken på att hon inte mår bra).
Det är inte så vanligt som man tror att man "mister relationen" man har till folk med ätstörningar för att man tar upp problemet till diskussion. Det är vanligt att de blir förbannade när de blir trängda (som alla andra), men det är inte samma sak. Dock skall man tänka lite på HUR man gör det; att hamna i känsloträsket med "buuuääääh, varför göööör du så hääär ...?!?!?!" är inte ett jättebra angreppssätt (dock ganska vanligt, särskilt inom familjen).
ja.. får väl liksom ta upp det sakta men säkert.
"du verkar inte må bra, och jag vet att du inte äter mycket alls. Mår du dåligt över din kropp så säg det, jag tänker inte skvallra, eller någonting, tvinga dig till att äta, men vill veta det. Så du kan bli bättre.."
jag känner henne rätt väl så hon hade bara segt "MEN NEJ! jag äter!!"
jättejobbigt detta..
ja.. får väl liksom ta upp det sakta men säkert.
"du verkar inte må bra, och jag vet att du inte äter mycket alls. Mår du dåligt över din kropp så säg det, jag tänker inte skvallra, eller någonting, tvinga dig till att äta, men vill veta det. Så du kan bli bättre.."
jag känner henne rätt väl så hon hade bara segt "MEN NEJ! jag äter!!"
jättejobbigt detta..
Hon kommer förmodligen inte ärligt säga vad hon tycker om sin kropp. Ett vanligt svar (från mig själv bland annat) är bara att säga "ja, jag tycker min kropp är ok." så att man slipper mer tjat. Frågan ska bara utgå ifrån om hon mår bra eller inte. Säger hon att hon mår dåligt, ja då kan du säga vad du tror är grundläggande orsak.
Fat tony
2008-01-26, 22:19
lite olämpligt kanske men sprid meddelandet:
http://www.youtube.com/watch?v=tcRiXOONqf0
nu är det så att jag föredrar en normal tjej än en undernärd tjej som har varit undernärd så pass länge att derras benmärge är smal. men det här måste man banka in i vissa
chaffisen
2008-01-27, 01:07
Har hon alltid varit smal? Man kan inte säga att nån har ätstörningar på den info du lagt fram här. Bara för hon har en del dumma ideer om maten betyder det inte att hon tänker på mat/sin figur 24/7. Och du vet inte heller hur hon äter när hon är hemma. Men har hon börjat gå ned i vikt nu borde du väl vara orolig.
Du måste få henne att söka hjälp, men hon måste först inse att hon har problem. För mig hjälpte det att mina kompisar "var på mig" och visade att de ville hjälpa, men jag själv måste ta steget och det måste hon också. Det går inte att ta emot hjälp förrän man inser att man behöver det. Ge inte upp, jg lovar att hon uppskattar att du försöker hjälpa henne!
Lycka till!
Har hon alltid varit smal? Man kan inte säga att nån har ätstörningar på den info du lagt fram här. Bara för hon har en del dumma ideer om maten betyder det inte att hon tänker på mat/sin figur 24/7. Och du vet inte heller hur hon äter när hon är hemma. Men har hon börjat gå ned i vikt nu borde du väl vara orolig.
jag är ju hemma hos henne när hon äter, jag vet inte hur mycket hon väger. Men aja..
LadyInsane
2008-01-27, 12:15
Ja hon har ätstörningar. Prata med hennes föräldrar och se till att de tar itu med saken. 1. de får börja kolla vad hon äter. 2. Försöka få henne till en ätstörningsklinik.
Hoppas det löser sig. Ätstörningar är ett helvete. :(
NuclearWinter
2008-01-28, 19:46
Jag har en tjej i min klass som är precis likadan, om inte värre. Hon äter inte frukost (helt övertygad), ingenting till lunch och ingenting annars heller. Möjligtvis äter hon middag hemma. Däremot pratar hon om hur mycket hon älskar godis. Jag har också varit på väg neråt i den där spiralen, men jag tror jag är för förnuftig för att kunna skada mig själv (kan inte dricka alkohol pga att jag oroar mig för levern eeh.)
Det är inte ditt ansvar. Vad du Kan och Ska göra, är just att antingen prata med kuratorn eller skolsköterskan. De har inte rätt att säga att du "angav" din kompis och du behöver inte heller säga något till henne. Det är sköterskans/kuratorns/psykologens plikt att ta kontakt med henne och prata och om så behövs informera klassföreståndare och föräldrar.
Det är nog i princip omöjligt att bota en kompis från en ätstörning, hon behöver professionell hjälp. Går det Absolut inte att prata med din skolpersonal, vänd dig till närmaste ungdomsmottagning!
NuclearWinter
2008-01-28, 19:49
Har hon alltid varit smal? Man kan inte säga att nån har ätstörningar på den info du lagt fram här. Bara för hon har en del dumma ideer om maten betyder det inte att hon tänker på mat/sin figur 24/7. Och du vet inte heller hur hon äter när hon är hemma. Men har hon börjat gå ned i vikt nu borde du väl vara orolig.
Nu är det ju iofs så att en ätstörning faktiskt sitter i huvudet och inte är en siffra på vågen, även om vårdpersonal inte rycker in förrän man har en fettprocent på under.. är det 17% kanske? Det är mycket bättre att stoppa tankesättet i tid.
Dessutom finns det lika många varianter av anorexi/bulimi/ortorexi som det finns människor. Är man allvarligt orolig för sin kompis har man nog goda skäl för det.
Har läst en del av det du skrivit tidigare "Sry12", och du verkar ju själv lida av samma problem? Eller har du helt plötsligt ändrat uppfattning om dig själv? Oavsett vad så borde du väl kunna sätta dig in i situationen än bättre än någon av oss som inte haft det här problemet. Eller?
Om du nu kommit ifrån det alltså...
Kattis.S
2008-02-03, 23:32
Jag har haft ätstörningar själv, ofta handlar det om att man försöker fly från sina känslor istället för att acceptera dem och arbeta med att förändra dem. Jag tycker inte att du skall gå bakom din väns rygg, utan prata med henne istället. Låt henne få veta att du kommer att finnas där för henne och försök få henne att prata ut om sådant som känns svårt och som kanske inte alls har med mat och kropp att göra. Fråga henne om hon verkligen vill leva ett liv där ALLT handlar om kropp, vikt och kalorier, om hon är medveten om att risken är stor att hon antingen är död eller fortfarande svälter sig och har rejäla hälsoproblem (sterilitet, förstörda njurar, dåligt hjärta osv) om tio eller tjugo år. Största faran är att hjärtat, som ju är en muskel och drabbas hårt av svälten, kan få svåra skador även om personen ifråga kanske inte ser så sjuk ut än. Det är viktigt att vara på det klara med vart den väg man har slagit in på leder, och att fråga sig om man vill vara sjuk/död eller ha ett bra liv med vänner, familj, karriär och träna och äta på ett sätt som man mår bra av istället. Vill hon inte själv bli frisk så är det i princip omöjligt att tvinga henne, tvångsvård kan inte förändra tankar och känslor utan det måste komma inifrån henne själv. Lycka till, hoppas att du kan hjälpa din vän!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.