Mescreant
2008-01-02, 18:17
Disclaimer: Behöver skriva av mig lite. Är medveten om att det jag säger har sagts förut och att det kanske inte gör någon visare. Hursomhelst...
Jag har haft gymkort i säkert 5 år men det syns knappt att jag någonsin rört en hantel. Detta är ett resultat av olika faktorer. Brist på motivation, sjukdomar, för mycket alkohol, slöande i träningslokalen samt en fokusering på de marginella detaljerna istället för det som är viktigt.
Jag började träna i gymnasiet med några vänner och det flöt på riktigt bra i början. Vi hade kul och ökade stadigt medelst peppning och halvdana utförande. Men jag ville bli bättre och utvecklas snabbare än mina vänner. Jag hittade kolozzeum och bodybuilding.com och började läsa alla trådar i kostdelen och träningsdelen. Det var ett misstag. Jag var inte mogen nog att ta till mig kunskapen och samtidigt använda mitt förnuft.
Det första fakta som ledde till en stagnering av min utveckling var "Man kan inte bygga muskler och tappa fett samtidigt".
Idag tolkar jag det för precis vad det är. Vill man bygga muskler får man gå upp i vikt, vilket också innebär en mer eller mindre uppgång i fettmängd. Det jag inte förstod då var att man kan - och med stor sannolikhet kommer - få en snyggare kropp av viktuppgången även om man redan känner sig lite småtjock.
"Jaha" tänkte jag i min idioti "vad gör man då, jag vill ju inte bli tjockare, antar att jag får ligga på kaloriminus ett tag". Detta ledde till att jag fastnade i ett slags mellanläge mellan bulk och deff där jag varken gick upp eller ner i vikt. Jag var rädd för att bli tjock men samtidigt lika rädd för att bli spinkig. Träningen blev tråkig och mina vänner utvecklades medan jag satt där med mitt kreatin och min gainer och var helt vilse. Bara några månader in i min träningskarriär lade jag av.
Under hela den här tiden och fram till nu läste jag all information som jag kunde hitta på nätet, bra som dålig. Istället för att inse vad som är viktigt - träna hårt, ät mycket och vila - så fastnade jag i en labyrint av detaljer.
När jag väl började träna igen var jag motiverad till tusen. Hade lärt mig allt (trodde jag) om näringstiming, hur jag ska ta mina tillskott samt hur man bör träna. Men det sket sig igen. Utan att erkänna det för mig själv var jag fortfarande fast i samma värdelösa sinnestillstånd där jag var rädd för att bli tjock och samtidigt rädd för att vara spinkig. Jag hade begått samma misstag igen. Istället för att ta mig i kragen och erkänna mina brister letade jag efter genvägar.
Träna hårt på dagen, ät mycket -> känn dig tjock på kvällen -> ät mindre nästa dag -> känn dig spinkig och svag under nästa pass -> försök igen -> misslyckas igen. Sådana blev mina korta, sporadiska träningsperioder.
En kombination av att ignorera sina stora brister medan man fokuserar på de små samtidigt som man lider av bristande självdisciplin och självinsikt leder till misslyckande i något som faktiskt är väldigt enkelt att lyckas inom.
Nu ska jag träna hårt helt utan tillskott (framförallt för den psykologiska biten) under en period och försöka gå upp i vikt i lagom tempo. När jag tätat mina stora luckor kanske jag börjar fokusera på de små igen.
Till slut vill jag tacka alla ni på kolozzeum som bidrar med er kunskap, ni gör ett kanonjobb. Hoppas att andra kan ta till sig den bättre än jag gjorde.
Mvh :)
Jag har haft gymkort i säkert 5 år men det syns knappt att jag någonsin rört en hantel. Detta är ett resultat av olika faktorer. Brist på motivation, sjukdomar, för mycket alkohol, slöande i träningslokalen samt en fokusering på de marginella detaljerna istället för det som är viktigt.
Jag började träna i gymnasiet med några vänner och det flöt på riktigt bra i början. Vi hade kul och ökade stadigt medelst peppning och halvdana utförande. Men jag ville bli bättre och utvecklas snabbare än mina vänner. Jag hittade kolozzeum och bodybuilding.com och började läsa alla trådar i kostdelen och träningsdelen. Det var ett misstag. Jag var inte mogen nog att ta till mig kunskapen och samtidigt använda mitt förnuft.
Det första fakta som ledde till en stagnering av min utveckling var "Man kan inte bygga muskler och tappa fett samtidigt".
Idag tolkar jag det för precis vad det är. Vill man bygga muskler får man gå upp i vikt, vilket också innebär en mer eller mindre uppgång i fettmängd. Det jag inte förstod då var att man kan - och med stor sannolikhet kommer - få en snyggare kropp av viktuppgången även om man redan känner sig lite småtjock.
"Jaha" tänkte jag i min idioti "vad gör man då, jag vill ju inte bli tjockare, antar att jag får ligga på kaloriminus ett tag". Detta ledde till att jag fastnade i ett slags mellanläge mellan bulk och deff där jag varken gick upp eller ner i vikt. Jag var rädd för att bli tjock men samtidigt lika rädd för att bli spinkig. Träningen blev tråkig och mina vänner utvecklades medan jag satt där med mitt kreatin och min gainer och var helt vilse. Bara några månader in i min träningskarriär lade jag av.
Under hela den här tiden och fram till nu läste jag all information som jag kunde hitta på nätet, bra som dålig. Istället för att inse vad som är viktigt - träna hårt, ät mycket och vila - så fastnade jag i en labyrint av detaljer.
När jag väl började träna igen var jag motiverad till tusen. Hade lärt mig allt (trodde jag) om näringstiming, hur jag ska ta mina tillskott samt hur man bör träna. Men det sket sig igen. Utan att erkänna det för mig själv var jag fortfarande fast i samma värdelösa sinnestillstånd där jag var rädd för att bli tjock och samtidigt rädd för att vara spinkig. Jag hade begått samma misstag igen. Istället för att ta mig i kragen och erkänna mina brister letade jag efter genvägar.
Träna hårt på dagen, ät mycket -> känn dig tjock på kvällen -> ät mindre nästa dag -> känn dig spinkig och svag under nästa pass -> försök igen -> misslyckas igen. Sådana blev mina korta, sporadiska träningsperioder.
En kombination av att ignorera sina stora brister medan man fokuserar på de små samtidigt som man lider av bristande självdisciplin och självinsikt leder till misslyckande i något som faktiskt är väldigt enkelt att lyckas inom.
Nu ska jag träna hårt helt utan tillskott (framförallt för den psykologiska biten) under en period och försöka gå upp i vikt i lagom tempo. När jag tätat mina stora luckor kanske jag börjar fokusera på de små igen.
Till slut vill jag tacka alla ni på kolozzeum som bidrar med er kunskap, ni gör ett kanonjobb. Hoppas att andra kan ta till sig den bättre än jag gjorde.
Mvh :)