Visa fullständig version : Omotiverad och oinspirerad?
skeletron
2008-01-01, 22:30
Jag blir så less på mig själv! Jag måste få skriva den här tråden, för det är nått jag känner jag bör/måste få ur mig. Först och främst känner jag mig så extremt omotiverad till att egentligen nått överhuvudtaget. Det känns liksom som att inget spelar nån vidare roll längre. Väldigt obehagligt, känns bara menigslöst på nått sätt.. Hm. Jag har olust till allt och jag känner inga starkare känslor för nått längre... :S
Vad kan detta bero på? Stess? Hur får man tillbaka lusten?
Låter som mig när jag var deprimerad..
http://sv.wikipedia.org/wiki/Depression
Jag blir så less på mig själv! Jag måste få skriva den här tråden, för det är nått jag känner jag bör/måste få ur mig. Först och främst känner jag mig så extremt omotiverad till att egentligen nått överhuvudtaget. Det känns liksom som att inget spelar nån vidare roll längre. Väldigt obehagligt, känns bara menigslöst på nått sätt.. Hm. Jag har olust till allt och jag känner inga starkare känslor för nått längre... :S
Vad kan detta bero på? Stess? Hur får man tillbaka lusten?
Tänker ungefär samma under perioder. Extremt omotiverad och även om jag vet att saker borde spela roll så bryr jag mig bara inte.
Hur länge har du känt så här ?
Alla känner sig väl nere i perioder. Speciellt under den här årstiden.
Det du känner är fullt normalt, och drabbar dom flesta.
Om det däremot förekommer och håller i sig under längre perioder bör du kanske gå till läkare ?
Men om det är vanlig nedstämdhet som kommer och går tycker jag inte du skall fundera så mycket på det.
Försök att tänka att du bara är inne i en svacka och att du snart kommer att må bättre igen.
Sitt inte och grubbla för mycket.
Försök träffa positiva människor och kompisar, och göra och unna dig saker som gör dig gladare.
Kanske äta något gott, sola solarium, gå till frisören eller unna dig ett par nya jeans! :thumbup:
skeletron
2008-01-01, 22:50
Okej :S Men det är liksom inget som hänt mig som borde ha utlöst detta kan jag tycka :S Jag har varit ganska deprimerad förut, men nu känns det inte riktigt som jag är det, kanske mer att jag är mindre nöjd med vissa saker? Eller det kanske kan vara någon form av depression jag åkt på :S Kanske utlöst av långvarig stess då?
Hur ska jag göra för att må bättre?
skeletron
2008-01-01, 22:53
Jag kan känna såhära rättså ofta, oftast när jag är själv.. Det är riktigt ebehagligt, och jag får verkligen inte tummen ur, känner mig inpressad i ett hörn :S
Det värsta är att jag inte riktigt vet vart jag har mina vänner längre :( Har många kompisar, men det är få som jag är väldigt nära, och de kan få mig att må ännu sämre, jag känner mig ganska svikt, det handlar om tjejer bla men det behöver jag nog inte gå längre in på.
Hur länge har du känt så här ?
Alla känner sig väl nere i perioder. Speciellt under den här årstiden.
Det du känner är fullt normalt, och drabbar dom flesta.
Om det däremot förekommer och håller i sig under längre perioder bör du kanske gå till läkare ?
Men om det är vanlig nedstämdhet som kommer och går tycker jag inte du skall fundera så mycket på det.
Försök att tänka att du bara är inne i en svacka och att du snart kommer att må bättre igen.
Sitt inte och grubbla för mycket.
Försök träffa positiva människor och kompisar, och göra och unna dig saker som gör dig gladare.
Kanske äta något gott, sola solarium, gå till frisören eller unna dig ett par nya jeans! :thumbup:
Du tänker och reflekterar över saker för mycket, aktivera dig istället. Har varit i samma sits.
Okej :S Men det är liksom inget som hänt mig som borde ha utlöst detta kan jag tycka :S Jag har varit ganska deprimerad förut, men nu känns det inte riktigt som jag är det, kanske mer att jag är mindre nöjd med vissa saker? Eller det kanske kan vara någon form av depression jag åkt på :S Kanske utlöst av långvarig stess då?
Hur ska jag göra för att må bättre?
Som jag sa. Försök att inte tänka så mycket på det.
Man kan tyvärr inte knäppa med fingrarna och bara må bra, och grubbla för mycket på saker och ting gör det bara värre.
Din hjärna kanske är sliten och spelar dig ett spratt.
Häng med polare och kolla på din favo film. Ät någon god glass. :)
Försök bara göra det bästa av situationen och vänta en vecka eller två så kommer du säkert må mycket bättre igen. :thumbup:
Det viktiga är väl att komma ihåg att vara nedstämd händer alla och tillhör livet, och det är inte farligt.
Jag kan känna såhära rättså ofta, oftast när jag är själv.. Det är riktigt ebehagligt, och jag får verkligen inte tummen ur, känner mig inpressad i ett hörn :S
Det värsta är att jag inte riktigt vet vart jag har mina vänner längre :( Har många kompisar, men det är få som jag är väldigt nära, och de kan få mig att må ännu sämre, jag känner mig ganska svikt, det handlar om tjejer bla men det behöver jag nog inte gå längre in på.
Väldigt svårt att försöka tolka en specifik situation, och det känns lite väl drastiskt att tänka på åtgärder osv.
Jag vet inte alls vilken situation i livet du befinner dig just nu, men du kanske får varningsignaler från dig själv att du behöver ändra på den.
Trivs du bra i livet för övrigt ?
Om du har varit deprimerad förut har du gjort något för att komma ur depressionen? Alltså pratat med någon, tagit medicin tex? Jag sprang runt i flera år med "mild" depression eller vad man ska kalla det. Hade alltid lägre sinnesstämning än var normalt men vissa perioder var det lättare andra var man mer deprimerad. Sen tog jag tag i det och mår mcket bättre. Om du känner dig nere tveka inte att ta kontakt med vårdcentralen tex.
skeletron
2008-01-01, 23:13
Tack för att ni finns till hands, känns faktiskt redan bättre :)*cupid* haha
Hmm, jag är då 19 år, har börjat högskola, kanske inte helt rätt inriktning för mig, vilket betyder att jag både känner mig stressad att klara alla tentor, plus att jag inte känner mig direkt hemma... Känns ganska fel. Funderar på att jobba lite o sen välja ny inriktining.
Sen tror jag lite beror på min relation till mina vänner.. Det känns som att folk bara skiter i mig ibland, vad jag känner o tycker. Och titt som tätt lämnar folk mig utan att säga nått, bara sådär *screwy*
Samtidigt har jag ganska lätt för att träffa nytt folk, så jag knyter kontakter lite titt som tätt, men det vore verkligen skönt, underbart med fler närmre vänner, kan jag säga.
Annars känns det bra för övrigt, förutom det där med tjejerna, de ska alltid leka med mig, så typiskt, det har lett till att jag blivit ganska less.
Skulle lika gärna varit mig du skriver om Skeletron. Känner mig också nere och ensam i perioder, många vänner men få nära, allting känns relativt meningslöst och finns ingen nytta att göra det. Många saker är slående lika.
Träningen är det som gör att jag får upp viljan att göra saker igen.
skeletron
2008-01-01, 23:21
Heh trodde jag var ensam :P Alltid skönt att det finns folk som förstår en, hoppas vi båda kommer in i rätt fas igen :thumbup:
Skulle lika gärna varit mig du skriver om Skeletron. Känner mig också nere och ensam i perioder, många vänner men få nära, allting känns relativt meningslöst och finns ingen nytta att göra det. Många saker är slående lika.
Heh trodde jag var ensam :P Alltid skönt att det finns folk som förstår en, hoppas vi båda kommer in i rätt fas igen :thumbup:
här har du en till. har varit så i nått år snart :(
Hoppas att det blir bättre ! annars känns det ingen mening me livet ju
För mig låter det som om du/ni lider av ensamhet, att skaffa flickvän/vän som har dig/er högt prioriterade i sina liv tror jag hjälper.
skeletron
2008-01-02, 01:17
Jo, det kan nog vara så... Men det är så svårt att hitta nått, för när jag väl hittar nått så blir jag snart snuvad :banned
Gäller inta att hitta nåt, gäller att hitta rätt
Jag säger inte att det gäller att hitta den perfekta vännen/flickvännen direkt, för det kommer anatagligen inte gå, men det gäller att hitta någon som man tror har förutsättningen till att bli den som får ensamheten att försvinna och då ta sin chans - anstränga sig för att få den relationen med den människan.
Kan ha fel dock
gatewarden
2008-01-02, 02:44
Gäller inta att hitta nåt, gäller att hitta rätt
Jag säger inte att det gäller att hitta den perfekta vännen/flickvännen direkt, för det kommer anatagligen inte gå, men det gäller att hitta någon som man tror har förutsättningen till att bli den som får ensamheten att försvinna och då ta sin chans - anstränga sig för att få den relationen med den människan.
Kan ha fel dock
Det har hjälp mig. Efter det blev hela mitt liv på top. Sen efter jag dumpa henne har jag aldrig mer mått dåligt.
Fan vad jag känner igen mig i det du berättar Skeletron. Jag är också omotiverad i det mesta och har svårt för att få saker och ting gjort, för många måsten.
Sedan det där med vänner stämmer precis in på mig med. Det känns nästan som att alla mina nuvarande vänner är sådana man känner genom någon annan, men inte en enda som jag bara kan umgås med på tu man hand längre. känns skitjobbigt för jag känner mig hela tiden utanför min egen kompiskrets och sen är jag inte den sociala typen som lätt skaffar nya bekanta.
shut teh face
2008-01-02, 03:43
Alla människor har olika sociala behov. Och har man högt behov tror jag det är lätt att bli deprimerad.
Jag kan gå veckor utan att träffa en kotte, men jag mår ändå riktigt bra. Inga konstighet när man väl träffar kompisarna. Men jag har ju seriös relation så jag ska kanske vara tyst...
Men jag hoppas ni träffar en bra tjej som är trogen. Det kommer nån gång.
Om tjejen uppfört sig som en idiot och det tagit slut, är det inget att sörja ändå. Du var för bra för henne.
Om du har varit deprimerad förut har du gjort något för att komma ur depressionen? Alltså pratat med någon, tagit medicin tex? Jag sprang runt i flera år med "mild" depression eller vad man ska kalla det. Hade alltid lägre sinnesstämning än var normalt men vissa perioder var det lättare andra var man mer deprimerad. Sen tog jag tag i det och mår mcket bättre. Om du känner dig nere tveka inte att ta kontakt med vårdcentralen tex.
Misstänker att jag också har en "mild" depression. Vilka är det man ska ta kontakt med? Kurator, psykolog, eller vad? Vill ha någon som inte har någon som helst anknytning till mitt liv, alltså ingen skolsköterska eller så. I alla fall i början.
Fan vad jag känner igen mig i det du berättar Skeletron.
Sedan det där med vänner stämmer precis in på mig med. Det känns nästan som att alla mina nuvarande vänner är sådana man känner genom någon annan, men inte en enda som jag bara kan umgås med på tu man hand längre. känns skitjobbigt för jag känner mig hela tiden utanför min egen kompiskrets och sen är jag inte den sociala typen som lätt skaffar nya bekanta
Det är bara för att du och skeletron inte haft någon sammandrabbning på länge. Skeletron måste börja planera illdåd igen så att du, gringer, man-at-arms och alla andra beskyddare kan dra ut för att stoppa skeletor och hans lakejer. Det är inte konstigt att Skeletor känner sig svikt av sina kompisar när han slutat kämpa för att förstöra Castle Greyskull. Killar som Stinkor och Spikor pallar inte en vekling som slutat med mord och massförstörelse för att istället läsa böcker hela dagarna. PFFF...
FOR THE POWER OF GREYSKULL!
Det är bara för att du och skeletron inte haft någon sammandrabbning på länge. Skeletron måste börja planera illdåd igen så att du, gringer, man-at-arms och alla andra beskyddare kan dra ut för att stoppa skeletor och hans lakejer. Det är inte konstigt att Skeletor känner sig svikt av sina kompisar när han slutat kämpa för att förstöra Castle Greyskull. Killar som Stinkor och Spikor pallar inte en vekling som slutat med mord och massförstörelse för att istället läsa böcker hela dagarna. PFFF...
FOR THE POWER OF GREYSKULL!
Vafan yrar du om?
Vafan yrar du om?
Du är för ung för att förstå. Du missade 80-talet. :|
bergelin
2008-01-02, 04:56
Känner på vissa sätt likadant just nu. Har hänt en del i mitt liv, hade det jäkligt bra några månader men den glädjen tog snabbt slut och den senaste tiden har sugit rätt rejält. Det enda som motiverar mig just nu är träningen.
Men man har inte kul hela livet, alla har vi gått igenom dåliga perioder. Det gäller att inte gräva ner sig pga det, man lever bara en gång så det är bara att ha kul så länge det går!
Ni är inte ensamma. Här har ni en till...
Bara att försöka att inte gräva ner sig själv, som någon sade, så kommer lusten tillbaks snart!
För mig låter det som om du/ni lider av ensamhet, att skaffa flickvän/vän som har dig/er högt prioriterade i sina liv tror jag hjälper.
Problemet blir nog att man börjar basera hela sin tillvaro på sin partner. Om det en dag plötsligt tar slut så hänger det förmodligen självmordstankar i luften.
Fixa till huvudet innan man sätter sig i ett förhållande för det är inte alltid säkert att det kommer att lösa sig i.o.m. det.
bergelin
2008-01-02, 14:16
Problemet blir nog att man börjar basera hela sin tillvaro på sin partner. Om det en dag plötsligt tar slut så hänger det förmodligen självmordstankar i luften.
Fixa till huvudet innan man sätter sig i ett förhållande för det är inte alltid säkert att det kommer att lösa sig i.o.m. det.
Håller med. Dessutom, vem vill ha en partner vars liv är helt baserat på en själv?
Misstänker att jag också har en "mild" depression. Vilka är det man ska ta kontakt med? Kurator, psykolog, eller vad? Vill ha någon som inte har någon som helst anknytning till mitt liv, alltså ingen skolsköterska eller så. I alla fall i början.
Såg att du var 17 så antagligen går du på gymnasiet, då kan du nog ta kontakt med skolkuratorn. Själv ringde jag till vårdcentralen där jag bor och fick en tid med en läkare och en psykolog genom dem. Hoppas de ordnar sig för dig.
Problemet blir nog att man börjar basera hela sin tillvaro på sin partner. Om det en dag plötsligt tar slut så hänger det förmodligen självmordstankar i luften.
Fixa till huvudet innan man sätter sig i ett förhållande för det är inte alltid säkert att det kommer att lösa sig i.o.m. det.
+1
Farligt att hamna i den fällan att man tror att någon annan ska komma och göra en lycklig. En partner/vän/djur eller whatever kan hjälpa dig på vägen men du kan inte bygga din lycka på dem. Been there done that *rolleyes*
Problemet blir nog att man börjar basera hela sin tillvaro på sin partner. Om det en dag plötsligt tar slut så hänger det förmodligen självmordstankar i luften.
Fixa till huvudet innan man sätter sig i ett förhållande för det är inte alltid säkert att det kommer att lösa sig i.o.m. det.
Så jävligt att jag skulle överväga självmord känns det inte kan jag säga iaf. Ta sitt liv leder ingenvart och bara svaga personer som gör det, med vissa undantag såklart.
bergelin
2008-01-02, 17:18
Så jävligt att jag skulle överväga självmord känns det inte kan jag säga iaf. Ta sitt liv leder ingenvart och bara svaga personer som gör det, med vissa undantag såklart.
Svaga personer? Det är väl individer som tröttnat på att leva och vill dö, vilket jag respekterar, det är deras val.
Annat är det om man har barn exempelvis, då har man ett ansvar.
Problemet blir nog att man börjar basera hela sin tillvaro på sin partner. Om det en dag plötsligt tar slut så hänger det förmodligen självmordstankar i luften.
Fixa till huvudet innan man sätter sig i ett förhållande för det är inte alltid säkert att det kommer att lösa sig i.o.m. det.
Det är ett stort problem, ja. Men tror ändå att det är lösningen, människor behöver det där sociala, behöver känna samhörighet och närhet och det är just där jag tror det brister för trådstartaren. Han har börjat universitetet där han inte känner att han hamnat rätt, han är inte nöjd med sina vänner som verkar förhöja känslan av ensamhet snarare än att bota råd på den, verkar inte känna sig "hemma" nånstans. Så visst får man vara försiktig med att basera hela sin tillvaro på någon människa men samtidigt kan man inte gå runt med skölden uppe hela tiden, man får ta risken att fördjupa sina relationer, ta risken att bli sviken och om det till slut inte lönar sig så är det bara på´t igen :thumbup: Men du har rätt, att gå in med rätt inställning, "fixa till huvudet" innan krävs nog.
Sen såsom shut teh face säger så har vi olika förutsättningar för att känna samhörighet och närhet, vissa är nöjda bara dem har nån att ta en öl med efter jobbet medans andra - oftast inspirerade av tv-serien friends - behöver vänner man kan ringa mitt i natten för att trösta en när man haft en dålig dag på jobbet. Det är olika, beroende på vilken miljö man blivit formad av.
Det där med högskola och ny miljö spelar ju lätt in. Särskilt om man inte vet om man valt rätt. Jag blev inkastad i ekonomisk historia med diverse flummiga filosofer och undrade vad i helvete jag gjort.
Åkte till och med på en jobbintervju då jag verkligen trodde det var bajs det jag valt. Men det blev bättre sen. Hegel ftl.
Fd_Megatuttarna
2008-01-02, 18:00
Det är bara för att du och skeletron inte haft någon sammandrabbning på länge. Skeletron måste börja planera illdåd igen så att du, gringer, man-at-arms och alla andra beskyddare kan dra ut för att stoppa skeletor och hans lakejer. Det är inte konstigt att Skeletor känner sig svikt av sina kompisar när han slutat kämpa för att förstöra Castle Greyskull. Killar som Stinkor och Spikor pallar inte en vekling som slutat med mord och massförstörelse för att istället läsa böcker hela dagarna. PFFF...
FOR THE POWER OF GREYSKULL!
:laugh:
HAHAAAAAA
Det är bara för att du och skeletron inte haft någon sammandrabbning på länge. Skeletron måste börja planera illdåd igen så att du, gringer, man-at-arms och alla andra beskyddare kan dra ut för att stoppa skeletor och hans lakejer. Det är inte konstigt att Skeletor känner sig svikt av sina kompisar när han slutat kämpa för att förstöra Castle Greyskull. Killar som Stinkor och Spikor pallar inte en vekling som slutat med mord och massförstörelse för att istället läsa böcker hela dagarna. PFFF...
FOR THE POWER OF GREYSKULL!
Men åHH!! :Virro :D
Svaga personer? Det är väl individer som tröttnat på att leva och vill dö, vilket jag respekterar, det är deras val.
Annat är det om man har barn exempelvis, då har man ett ansvar.
Mina åsikter då man nästan alltid lämnar någon bakom sig som mår skit av det. Föräldrar som måste gå hela livet och undra om de gjort något fel, polare som undrar om de gjort något osv. Har man barn är det ännu värre.
skeletron
2008-01-02, 23:03
Det är precis så... Visst det är klart, jag kommer nog hoppa av snart, och förhoppningsvis känna att jag gör nått som känns rätt, och vänner kan man ju träffa samt fördjupa, så förhoppningsvis är det här en genomgångsperiod. Men vad gör man tillsvidare? Känner att ångesten kommer krypandes lite :smash:
Det är ett stort problem, ja. Men tror ändå att det är lösningen, människor behöver det där sociala, behöver känna samhörighet och närhet och det är just där jag tror det brister för trådstartaren. Han har börjat universitetet där han inte känner att han hamnat rätt, han är inte nöjd med sina vänner som verkar förhöja känslan av ensamhet snarare än att bota råd på den, verkar inte känna sig "hemma" nånstans. Så visst får man vara försiktig med att basera hela sin tillvaro på någon människa men samtidigt kan man inte gå runt med skölden uppe hela tiden, man får ta risken att fördjupa sina relationer, ta risken att bli sviken och om det till slut inte lönar sig så är det bara på´t igen :thumbup: Men du har rätt, att gå in med rätt inställning, "fixa till huvudet" innan krävs nog.
Sen såsom shut teh face säger så har vi olika förutsättningar för att känna samhörighet och närhet, vissa är nöjda bara dem har nån att ta en öl med efter jobbet medans andra - oftast inspirerade av tv-serien friends - behöver vänner man kan ringa mitt i natten för att trösta en när man haft en dålig dag på jobbet. Det är olika, beroende på vilken miljö man blivit formad av.
Det är precis så... Visst det är klart, jag kommer nog hoppa av snart, och förhoppningsvis känna att jag gör nått som känns rätt, och vänner kan man ju träffa samt fördjupa, så förhoppningsvis är det här en genomgångsperiod. Men vad gör man tillsvidare? Känner att ångesten kommer krypandes lite :smash:
Man börjar aktivt leta efter något annat att göra. Nytt jobb, ny linje osv. Du är den ende som kan ta steget för att förändra ditt eget liv, ingenting kommer automatiskt.
skeletron
2008-01-02, 23:43
Nej, ne men jag har redan sett ut en linje jag är lite sugen på, fast har tänkt jobba lite först tror jag. Ska snacka med en studievägledare först. Men allt ordnar sig ju inte på två sekunder, jag blir lite nervös på nått sätt
Man börjar aktivt leta efter något annat att göra. Nytt jobb, ny linje osv. Du är den ende som kan ta steget för att förändra ditt eget liv, ingenting kommer automatiskt.
Nej, ne men jag har redan sett ut en linje jag är lite sugen på, fast har tänkt jobba lite först tror jag. Ska snacka med en studievägledare först. Men allt ordnar sig ju inte på två sekunder, jag blir lite nervös på nått sätt
No worries. Det ordnar sig.
skeletron
2008-01-03, 11:18
Jag hoppas du har rätt ;)
Jag hoppas du har rätt ;)
Jag har rätt *grr27*
skeletron
2008-01-17, 18:06
Jag tror inte jag är direkt deprimerad utan befinner mig i utkanten av en kris. Jag känner mig inte direkt hemma som Nån sa, nånstans riktigt. Det är absolut inte nått fel på mitt sociala kontaktnät, utan att jag skulle vilja ha fler att "glida" runt med liksom, umgås med på fritiden och lite närsomhelst. Någon som kanske är lite mer likasinnad... Det tär så på en att inte veta vart man ska ta vägen :S
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.