Visa fullständig version : Angående ödmjukhet
Pudzianovski
2007-11-20, 22:15
Läste tråden "Lägg upp era tränignsfilmer" och såg en intressant diskussion som pågått till och från ett tag.
Har man större rätt att vara mindre ödmjuk om man är en duktig/känd/stark lyftare/byggare ?
Upplever ni skillnader här och i verkligheten?
Ryska_raketen
2007-11-20, 22:18
Lol, anar pajkastning ala bozna. LOL!
Lol, anar pajkastning ala bozna. LOL!
Blir det så kan vi lika gärna kasta tråden på direkten.
Håll nivån här är ni snälla.
Läste tråden "Lägg upp era tränignsfilmer" och såg en intressant diskussion som pågått till och från ett tag.
Har man större rätt att vara mindre ödmjuk om man är en duktig/känd/stark lyftare/byggare ?
Upplever ni skillnader här och i verkligheten?
Nej man har inga större rättigheter på något sätt bara för man är större/ lyfter tyngre. men de mer erfarna lyftarna / byggarna brukar ha en ödmjuk avlsappnad personlighet.
Man får definitivt mer respekt om man är ödmjuk, så länge man inte förnekar att man är bra d.v.s.
Jag tycker man har rätt att skryta och vara stolt. Riktig fånigt töntigt glad har man full rätt att vara. Man bör vara det tom tycker jag! För att inte blanda in namn - jag tänker inte vara ful och angripa någon iallafall; antag att vi har Cartman_t. Cartman_t är sjukt duktig på något. Världens bästa faktiskt. Väldigt många stör sig på att få veta att han just är det, hela tiden och överallt. Personligen störs jag inte av detta och tycker inte heller att detta har något öht med ödmjukhet att göra utan med lycka och stolthet. ANDRA bör vara ödmjuka med sin antaget artigare stil och eventuellt större förmåga till smidigt beteende genom att inte få Cartmant_t att säga: Screw you guys, I'm going home medelst hot om spö etc.
Sheogorath
2007-11-20, 22:26
Det kanske är något kulturellt?
Animalistic
2007-11-20, 22:27
"-är du bäst i världen?
-säger jag ja, så skryter jag. men säger jag nej så ljuger jag - Bruce Lee"
att vara bra/bäst på något medför oftast starkt självförtroende och kan hända att man sätter sig själv i en position ovanför andra. men att låta världsbäst och småhacka på de mindre bra är bara puckat. använd din kunskap till att lära ut istället. och var ödmjuk
Pudzianovski
2007-11-20, 22:27
Det kanske är något kulturellt?
Du menar att man i Sverige "ska" vara grå och tyst och rätta in sig i ledet?
Vem har sagt att man måste vara ödmjuk, visst är det trevligt med ödmjuka människor men det är ingen plikt för någon att vara det.
Animalistic
2007-11-20, 22:32
tycker det handlar om sunt förnuft. och empati för andra människor, sätt dig själv i deras situation
Läste tråden "Lägg upp era tränignsfilmer" och såg en intressant diskussion som pågått till och från ett tag.
Har man större rätt att vara mindre ödmjuk om man är en duktig/känd/stark lyftare/byggare ?
Upplever ni skillnader här och i verkligheten?
Det har ingen betydelse vad man är . Det vore väl bra om alla kunde vara lite mer ödmjuka.
Men är man duktig/känd/stark lyftare/byggare så borde man försöka vara ett gott föredömme för det finns många som ser upp till dom.
Typiskt osvenskt. Kolla hur Zlatan och Bojan Djordjic beter sig t.ex.
Animalistic
2007-11-20, 22:45
Typiskt osvenskt. Kolla hur Zlatan och Bojan Djordjic beter sig t.ex.
ja något är det där! kulturellt... som någon innan skrev
*mini*
Dumleman
2007-11-20, 22:52
Jag stör mig inte det minsta på att låt säga en fiktiv medlem Rimad skriver rakt på sak om att han är bäst. Det är bara härligt med folk som är bäst och som inte försöker förminska sina prestationer även om jag naturligtvis inte skulle störas om så vore fallet.
(plus ett på jwzrd)
Ryska_raketen
2007-11-20, 22:52
Typiskt osvenskt. Kolla hur Zlatan och Bojan Djordjic beter sig t.ex.
Utveckla gärna :) Då dom är svenskar menar jag.
Psychological
2007-11-20, 22:54
Undrar varför hockeystjärnor är mer ödmjuka än fotbollstjärnor?
zlatan kan inte ens nationalsången. Han är inte svensk....
Nej jag tror mer att det har med hur man är uppfostrad och hur folk runt omkring en har varit. Många skäms över att vara stolta för något bra de gjort, vissa har större krav på sig än vad de presterat och skulle därför inte säga att dom är "enligt dem själva" bra, vissa är inte ens bra men har ingen självinsikt och tycker att dem är bra, är det fel av dom att vara stolta?
Jag tycker inte det är helt konstigt om man är en ung kille/tjej som
når framgång inom byggning/lyftning väldigt snabbt och därefter
blir en aning kaxig.
Detta är absolut inte min stil och jag har aningen svårt för dom som
skaffar sej sådana manér, oavsett ålder.
(Och då har jag själv varit svensk elit inom minst 2 sporter)
Pudzianovski
2007-11-20, 23:04
Gränsen mellan stolthet och ren och skär egosim är svår att definiera och balansgången är svår.
Jag tycker att det känns som om några blandar ihop ödmjukhet och självutplåning, eller för den delen stolthet och dryghet. Det är inga problem att samtidigt vara både stolt över en talang man har, något stort man åstadkommit etc. och ödmjuk. Problemen kommer, som jag ser det, när man börjar tycka att ens stora talang, höga lön, whatever, ger en större rättigheter än andra människor i något slags allmänt perspektiv - när man tycker att man slipper plocka undan vikterna på gymmet för att man minsann är större och därför bättre än de andra lössen, när man tycker att en dyrare bil har inbyggd förkörsrätt, när man tycker att det är underhuggarnas sak att se till att det ser schysst ut i det gemensamma fikarummet osv. När man tycker att man har rätt att köra över andra människor, helt enkelt.
mangemani
2007-11-20, 23:08
försöker att vara ödmjuk.
dock inte mot töntar som är avundsjuka(typ som folk på gymmet),där visar jag ingen som helst ödmjukhet bara för att strö salt i såren.
zlatan kan inte ens nationalsången. Han är inte svensk....
Nej jag tror mer att det har med hur man är uppfostrad och hur folk runt omkring en har varit. Många skäms över att vara stolta för något bra de gjort, vissa har större krav på sig än vad de presterat och skulle därför inte säga att dom är "enligt dem själva" bra, vissa är inte ens bra men har ingen självinsikt och tycker att dem är bra, är det fel av dom att vara stolta?
Zlatan är svensk.
Sheogorath
2007-11-20, 23:13
Att vara stolt och att vara en djävla stropp är två skilda saker.
Runda Grodan
2007-11-20, 23:14
Det är bara härligt med folk som är bäst och som inte försöker förminska sina prestationer även om jag naturligtvis inte skulle störas om så vore fallet.
Problemet är väl att det kan bli lite tröttsamt när någon väldigt ofta förringar andras prestationer genom att säga "jag är si och så mycket bättre" - när det från början handlade om en annan snubbes prestation.
zlatan kan inte ens nationalsången. Han är inte svensk....
Jag kan inte heller nationalsången. :(
Edit. Jag kan inte skriva riktiga meningar ikväll... :/
Zlatan är svensk.
är zlatans föräldrar invandrare eller födda i sverige? Andra generationen räknas väl inte som svensk? Det sa iaf en iarniekompis till mig.
Pudzianovski
2007-11-20, 23:15
är zlatans föräldrar invandrare eller födda i sverige? Andra generationen räknas väl inte som svensk? Det sa iaf en iarniekompis till mig.
:D Zlatan är född i Malmö skulle jag skriva oxå
Det finns gott om folk som inte kan unna någon annan lite glory utan måste alltid påpeka att den minsann är bättre eller bättre på något annat. Sådana människor orkar jag inte med
alla iranier har rätt... rasister!
är zlatans föräldrar invandrare eller födda i sverige? Andra generationen räknas väl inte som svensk? Det sa iaf en iarniekompis till mig.
Du skämtar nu antar jag.
Jag tror att större/mer erfarna killar uppfattas som ödmjuka, eftersom de kanske "förväntar" sig att folk skall ge dem positiva kommentarer,
En smal kille kan inte förvänta sig mycket än ät mer, gör rätt osv.
Att vara stolt och att vara en djävla stropp är två skilda saker.
Det blir extra tydligt när du säger det så.
Sheogorath
2007-11-20, 23:19
Det blir extra tydligt när du säger det så.
:)
Pudzianovski
2007-11-20, 23:19
Det blir extra tydligt när du säger det så.
Vad menar du ?
shadowfire
2007-11-20, 23:23
Det kanske är något kulturellt?
Ja, läs vilken studie som helst som behandlar kulturella skillander så finns det fenomenet med. I Sverige är det fult att vara stolt över att ha lyckats med något. Kommer grannen hem och parkerar en flådig Merca på sin tomt så har han givetvis jobbat svart. Eller har dyra amorteringar. Det kan ju inte vara så att han har lyckats i sin karriär och tjänar bra, vilket leder till att han vill unna sig något?
I andra kulturer är det mer öppet att våga vara stolt. Når man framgång så ska det synas. Såg bara så sent som i förrgår ett reportage om Rumänien och en fotbollsagent där visade upp sin villa, eller snarare sitt slott. I Sverige är det nästan fult och säga att man bor på en herrgård. Då har man ju säkert ärvt den...
Vad menar du ?
Att ett förtydligande var på plats och att det tillkom.
Pudzianovski
2007-11-20, 23:25
Att ett förtydligande var på plats och att det tillkom.
Ok, ett förtydligande som jag antar bara du och Sheo förstod. :confused: :thumbup:
Pudzianovski
2007-11-20, 23:29
Ja, läs vilken studie som helst som behandlar kulturella skillander så finns det fenomenet med. I Sverige är det fult att vara stolt över att ha lyckats med något. Kommer grannen hem och parkerar en flådig Merca på sin tomt så har han givetvis jobbat svart. Eller har dyra amorteringar. Det kan ju inte vara så att han har lyckats i sin karriär och tjänar bra, vilket leder till att han vill unna sig något?
I andra kulturer är det mer öppet att våga vara stolt. Når man framgång så ska det synas. Såg bara så sent som i förrgår ett reportage om Rumänien och en fotbollsagent där visade upp sin villa, eller snarare sitt slott. I Sverige är det nästan fult och säga att man bor på en herrgård. Då har man ju säkert ärvt den...
Hur ska man bete sig om man lyckas då tycker du? ska man visa upp och skryta? ska man visa upp men vara ödmjuk?
Ja, läs vilken studie som helst som behandlar kulturella skillander så finns det fenomenet med. I Sverige är det fult att vara stolt över att ha lyckats med något. Kommer grannen hem och parkerar en flådig Merca på sin tomt så har han givetvis jobbat svart. Eller har dyra amorteringar. Det kan ju inte vara så att han har lyckats i sin karriär och tjänar bra, vilket leder till att han vill unna sig något?
I andra kulturer är det mer öppet att våga vara stolt. Når man framgång så ska det synas. Såg bara så sent som i förrgår ett reportage om Rumänien och en fotbollsagent där visade upp sin villa, eller snarare sitt slott. I Sverige är det nästan fult och säga att man bor på en herrgård. Då har man ju säkert ärvt den...
Mmm, det är för att det visar på dålig stil och människor från u-länder och rappare från hooden har ingen klass och måste hävda sig. Det är inget att uppmuntra.
är zlatans föräldrar invandrare eller födda i sverige? Andra generationen räknas väl inte som svensk? Det sa iaf en iarniekompis till mig.
En kompis till mig flyttade hit till Sverige när han var 13/14 år gammal. Han pratar bättre svenska än många riktiga svenskar, och han säger att han är svensk. Jag ser honom som en svensk, våra kompisar ser honom som en svensk.
Han har ett svenskt-pass. Han firar midsommar och allt det där.
Sheogorath
2007-11-20, 23:39
När man inte längre bryter på sitt modersmål, så är man svensk. För mig.
Orka med banaliteter om när Bogodan blir/är svensk. Vad menar ni som bryr er om det blir skillnaden? För mig är Bogdan svensk idag om han känner för det och tysk imorgon om han ändrar sig då. Jag själv är ryss.
Problemet är väl att det kan bli lite tröttsamt när någon väldigt ofta förringar andras prestationer genom att säga "jag är si och så mycket bättre" - när det från början handlade om en annan snubbes prestation.
Det känns ju inte som ett beteende som automatiskt följer av att vara stolt, utan mest som just självupptagenhet och allmänt dålig uppfostran.
Sheogorath
2007-11-21, 00:18
Det känns ju inte som ett beteende som automatiskt följer av att vara stolt, utan mest som just självupptagenhet och allmänt dålig uppfostran.
Jepp, vi är flera stycken som håller med dig. :thumbup:
Runda Grodan
2007-11-21, 00:39
Det känns ju inte som ett beteende som automatiskt följer av att vara stolt, utan mest som just självupptagenhet och allmänt dålig uppfostran.
Det har jag inte påstått heller. Det kan vara så att min uppfattning av ödmjuk är en annan än ni andra har, alternativt är fel, men jag tycker att ett visst mått av respektfullhet och och att inte behöva framhäva sig själv hela tiden ingår i uttrycket.
Min post är inte något generellt utan personspecifikt, om det har någon betydelse för förståelsen...
Mina erfarenheter säger att svenskar inte gillar när man "skryter" osv...allt ska vara tillbakadraget. Kanske finns det ett undermedvetet hat mot överklassen/rika?
Mina erfarenheter säger att svenskar inte gillar när man "skryter" osv...allt ska vara tillbakadraget. Kanske finns det ett undermedvetet hat mot överklassen/rika?
jag tycker om när folk skryter, iof är jag halvfinsk
Det har jag inte påstått heller. Det kan vara så att min uppfattning av ödmjuk är en annan än ni andra har, alternativt är fel, men jag tycker att ett visst mått av respektfullhet och och att inte behöva framhäva sig själv hela tiden ingår i uttrycket.
Det var snarare en (illa formulerad) utveckling av vad du skrev än en protest. Givetvis ingår respektfullhet och att inte behöva framhäva sig själv i begreppet "ödmjuk"; tar man bort dem kan det ju inte bli särskilt mycket kvar?
Det pratas ofta om att man t.ex. när man arbetar medbarn och ungdomar skall försöka "boosta" deras självkänsla, vara noga med att försöka lära dem deras eget värde, vikten av personlig integritet osv., men om man i ambitionen glömmer att lära dem att alla andra har samma rätt till integritet, samma värde osv. och att egna stora resurser inte automatiskt ger en rätten att sätta sig på den som har mindre resurser tror jag att man gör dem en otjänst. Det brukar nämligen inte vara så många som orkar med drygskitar i längden.
Sedan ingår ju i standardutbudet för ödmjukhet även att acceptera att andra kan ha större resurser/talanger/whatever än man själv på ett visst område utan att förgås av bitterhet och göra sitt bästa för att låta den personen umgälla det (inte helt ovanligt). "Allt vad ni vill att människor skall göra för er ... " osv.
Runda Grodan
2007-11-21, 08:02
Det var snarare en (illa formulerad) utveckling av vad du skrev än en protest. Givetvis ingår respektfullhet och att inte behöva framhäva sig själv i begreppet "ödmjuk"; tar man bort dem kan det ju inte bli särskilt mycket kvar?
Det pratas ofta om att man t.ex. när man arbetar medbarn och ungdomar skall försöka "boosta" deras självkänsla, vara noga med att försöka lära dem deras eget värde, vikten av personlig integritet osv., men om man i ambitionen glömmer att lära dem att alla andra har samma rätt till integritet, samma värde osv. och att egna stora resurser inte automatiskt ger en rätten att sätta sig på den som har mindre resurser tror jag att man gör dem en otjänst. Det brukar nämligen inte vara så många som orkar med drygskitar i längden.
Sedan ingår ju i standardutbudet för ödmjukhet även att acceptera att andra kan ha större resurser/talanger/whatever än man själv på ett visst område utan att förgås av bitterhet och göra sitt bästa för att låta den personen umgälla det (inte helt ovanligt). "Allt vad ni vill att människor skall göra för er ... " osv.
Jag borde ha förstått vad du menade men tidigare när jag svarade så gjorde jag inte det. Jag håller med om vad du skriver, det är relevanta saker du tar upp.
Nu kan jag bara tala för mig själv men jag bryr mig inte särskilt mycket om att andra människor är bättre än jag själv på något område, på annat sätt än att det är inspirerande. Det är ju inte själva framgången (hos någon annan) som stör mig utan det av ödmjukhet alltför avsaknade sättet som den framgångsrike (ibland) anammat. Viktigt att skilja på detta!
Jag undrar hur pass vanligt det är att folk "förgås av bitterhet" pga avundsjuka på andras framgångar? Bryr sig folk verkligen så mycket att de orkar engagera sig till den grad att de själva mår dåligt av det? Det låter mest ganska självdestruktivt.
Ignatius72
2007-11-21, 09:41
Jag tycker att det känns som om några blandar ihop ödmjukhet och självutplåning, eller för den delen stolthet och dryghet. .
Att vara stolt och att vara en djävla stropp är två skilda saker.
:thumbup:
Jag gillar verkligen när folk kan säga, det här är jag jävligt nöjd med och jag har tränat/arbetat/kämpat mig till det. Allt man byggt upp försvinner dock snabbt när man ska dissa andra som inte nått lika långt.
Det är väl Jantelagen o den "svenska avundsjukan" o det där. Jag tycker man ska vara stolt när man åstadkommer något bra, men det är lätt (tycker jag) att nästan bli generad och tramsa bort det när beröm kommer. Why?
Men man måste kunna vara nöjd med den man är, utan att behöva trampa ner en annan människa (bara för att man "kan", liksom). Och man ska få vara nöjd med sig själv också för den delen utan att bli tittad snett på.
Det gäller väl allt, inte bara om man jobbat sig till en snygg kropp.
Man kan mkt väl vara både ödmjuk och stolt över egen bedrift samtidigt, men är man en j*vligt dryg typ och allmänt skrytig så är nog inte ödmjukhet en av ens viktigaste egenskaper... Som sagt tidigare alltså.
För det första är det något väldigt mänskligt och knappast något svenskt även om det säkert finns vissa kulturella drag som förstärker det. Men vad jag tror många retar sig på, förutom ren avundsjuka, är att det är lätt att tolka andras skryt som de nedvärderar ens egen prestation.
Sedan så snackar "hatare av jantelagen" så ofta skit om smarta nördar så jag har rätt svårt att ta dem på allvar.
Lövbiffen
2007-11-21, 11:51
Man får väl bete sig som man vill då det gäller ödmjukhet. Däremot så tror jag inte man kan vara ett rövhål alltför länge och fortfarande hålla kvar sina vänner samt folks respekt.
Jag är helt säker på att det beror på kultur och sammhället.
Själv har jag aldrig velat skryta. Har jag varit bäst på något har jag känt glädjen inombrods och varit glad när folk get komplimanger. Kanske är behovet av skryt relaterat till antalet komplimanger amn får, men det är svårt att säga. Själv har jag vairt mer ödmjuka hållet, på gott och ont. Ibland har det nästan varit så att man nedvärderat sin egen insats liksom " äsh det är väl inget" sättet. Och det är ju inte bra, bättre att ta åt sig och stärka jaget.
Men är man en sådan person så tror jag man mer stör sig på folk som vill skryta hela tiden. För det känns fel någonstans, olikt en själv. Är man en ödmjuk person tror jag ändå inte man inte blir så uppretad. Istället bestämmer man sig för att göra bättre ifrån sig själv.
Edit, det är nog bäst med en balans helt enkelt. Gör det som känns bäst för en själv, de som behöver komplimanger och måste skryta gör det. Men i slutändan kanske man måste vända sig inåt och se varför suktar jag efter alla dessa erkännanden? Är det någonstans jag brister i jaget?
Problemet är väl att det kan bli lite tröttsamt när någon väldigt ofta förringar andras prestationer genom att säga "jag är si och så mycket bättre" - när det från början handlade om en annan snubbes prestation.
Det där handlar inte om att vara ödmjuk för sina egna prestationer, utan det handlar om att vara ödjmuk inför andras prestationer. Om man inte kan tillåta sin medmänniska känna sig stolt över sin prestation, vad har man då för känslor för denne? För mig går det in på empati biten.
Runda Grodan
2007-11-21, 15:55
Det där handlar inte om att vara ödmjuk för sina egna prestationer, utan det handlar om att vara ödjmuk inför andras prestationer. Om man inte kan tillåta sin medmänniska känna sig stolt över sin prestation, vad har man då för känslor för denne? För mig går det in på empati biten.
Visst är det så.
Jag blir förvirrad av det jag läser och själv skriver i denna tråden så jag tänkte dra mig tillbaka med ett klassisk Spindelmannen-citat som kan appliceras på en mängd olika områden. :D
With great power comes great responsibility.
är zlatans föräldrar invandrare eller födda i sverige? Andra generationen räknas väl inte som svensk? Det sa iaf en iarniekompis till mig.
Jag hoppas verkligen att du skojar nu...
von huff
2007-11-21, 16:47
Det är väl så i norden att man får inte säjja vad man är bra på utan att få en massa skit.Jag har aldrig hört nån säjja en enda bra kommentar till nån på ett enda gyym som jag har tränat på.Hörde iofs inte hit men..Sen att man klankar ner på sig själlv överdrivet mycket är bara löjligt
Langster
2007-11-21, 17:04
zlatan kan inte ens nationalsången. Han är inte svensk....
Kan du nationalsången utantill, alla 4 verser?
bertbert
2007-11-21, 17:05
Jag tycker man har rätt att skryta och vara stolt. Riktig fånigt töntigt glad har man full rätt att vara. Man bör vara det tom tycker jag! För att inte blanda in namn - jag tänker inte vara ful och angripa någon iallafall; antag att vi har Cartman_t. Cartman_t är sjukt duktig på något. Världens bästa faktiskt. Väldigt många stör sig på att få veta att han just är det, hela tiden och överallt. Personligen störs jag inte av detta och tycker inte heller att detta har något öht med ödmjukhet att göra utan med lycka och stolthet. ANDRA bör vara ödmjuka med sin antaget artigare stil och eventuellt större förmåga till smidigt beteende genom att inte få Cartmant_t att säga: Screw you guys, I'm going home medelst hot om spö etc.
Jag gillar tanken att man ska vara stolt för det man har åstadkommit - det är jag, dock inte i gymmet - men detta står på intet sätt i motsatsförhållande till ödmjukhet.
Jag tycker att man ska vara stolt när man gjort något bra, och att alla ska vara ödmjuka. Enkelt.
zlatan kan inte ens nationalsången. Han är inte svensk....
Det finns de många som inte kan! :D
Rent generellt tycker jag framgångsrika människor är med ödmjuka, har inget behov av att hävda sig osv.
Klart man ska få vara stolt över sina framgångar, självklart. Men när det övergår till att vara oförskämd mot andra har det gått för långt.
bertbert
2007-11-21, 19:11
Rent generellt tycker jag framgångsrika människor är med ödmjuka, har inget behov av att hävda sig osv.
Klart man ska få vara stolt över sina framgångar, självklart. Men när det övergår till att vara oförskämd mot andra har det gått för långt.
Helt rätt. Och det finns som du antyder (om man roterar implikationspilarna lite välvilligt) en hel del som inte alls är framgångsrika men har total brist på ödmjukhet.
Det går nog att hitta alla möjliga permutationer.
Jag är en andra generationens invandrare och kan varken den svenska eller kroatiska nationalsången utantill. Vad är jag då? Landslös?:D
En fundering jag fick när jag läste denna tråd var uttrycket "Andra generationens invandrare". Vadå andra generationens? Antingen har man invandrat eller inte? Jag är född här och har inte invandrat, alltså är jag svensk med kroatiskt ursprung. :cool:
Ödmjukhet är inte säkert att man får för att man är framgångsrik som idrottare eller inom sin karriär. Jag har god lust att sätta flera framgångsrika människor jag träffar i mitt arbete bakom kassan på Seven Eleven under en stressig dag där de får ta hand om kunder som är lika högfärdiga och nervärderande som de själva kan vara. Framgångsrika och nyrika kan ofta vara arroganta eftersdom de har hävdelsebehov och har press på sig att hålla sig kvaar på sin nivå.
Ödmjukhet får man genom förståelse och respekt för sin medmänniskas situation och dess åsikter och inte genom framgång.
Tipset jag vill dela med mig av för dig som känner att du vill jobba på din förståelse för andra för att därigenom bli mer ödmjuk är egentligen självklart för många men glöms lätt bort:
Se saken från den andres perspektiv. Se dig själv komma inrusande och en vara snorkig kund ur kassabiträdets perspektiv. Detta gäller egentligen alla situationer.
Ett leende från dig mot din medmänniska gör dig mycket gladare inombords.
Testa att le mot folk du möter på gatan som du inte känner, gärna när du är stressad...
Nu har jag flosofierat klart för ikväll.
Godnatt och sov gott!
LillMirre
Utveckla gärna :) Då dom är svenskar menar jag.
Nope.
En fundering jag fick när jag läste denna tråd var uttrycket "Andra generationens invandrare". Vadå andra generationens? Antingen har man invandrat eller inte? Jag är född här och har inte invandrat, alltså är jag svensk med kroatiskt ursprung.
Jag håller helt med. "Andra generationens invandrare" är en omöjlig konstruktion; antingen har man invandrat eller så har man inte.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.