Svälthierarki?

[submissionist]

OK, jag har sökt men inte hittat... svar på en trivial detaljfråga:
Vid fasta/svät i vilken "ordning" förbrukas kroppens energilager?

Jag menar: bränner man lika mycket muskelprotein om man har fulla glykogenlager som tomma? Bränner man lika mycket fett vid samma två tillstånd? (förutsatt likvärdig aktivitet)

Ex. Säg att man går in i en fasta med apfulla glykogenlager, kommer man då att behöva fasta längre för att uppnå samma fettminskning som om man påbörjat fastan med halvfulla glykogenlager? Och i förlängningen, har dessa fulla glykogenlager någon skyddande effekt på muskelmassan?

:Virro

[King Grub]

http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=102263&highlight=sv%E4ltl%E4ge

[submissionist]

OK, tack.
När levern är "tom" på glykogen, kan då glukos frisättas från musklernas glykogenlager för att förse hjärna, hjärta osv med energi - eller ökar fettförbränningen för att möta detta behov oavsett muskelglykogendepåernas storlek?

[Eddie Vedder]

När levern är "tom" på glykogen, kan då glukos frisättas från musklernas glykogenlager för att förse hjärna, hjärta osv med energi - eller ökar fettförbränningen för att möta detta behov oavsett muskelglykogendepåernas storlek?

Glukos kan aldrig lämna musklerna och användas som blodglukos, för detta krävs s.k. glukos-6-fosfat vilket bara existerar i levern.

Dock finns en omväg där muskelglykogen kan så småningom utnyttjas som blodglukos dock inte från musklerna i sig.
Det är när muskelglykogenet bryts ner till pyruvat först och sedan alanin och laktat vilka kan ge sig ut i musklerna till blodet. Därifrån kan alanin och laktat ge sig in i levern och återigen omvandlas till glykogen, fast numera i levern vilken har förmågan att förse blodet med glukos.
Så indirekt kan muskelgykogen förse blodet med glukos även om glukos i sig aldrig kan frisättas från musklerna.

Men i vilken omfattning det här sker vet jag inte, inte heller om det är en process som pågår ständigt eller bara i undantagsfall.

[submissionist]

Alanin är väl en aminosyra. Men ok, omsättningen av protein och kolhydrat hänger ihop och passerar förr eller senare levern... där laktat kan "återanvändas". Laktat bildas väl vid (hårt) muskelarbete (ofullständig förbränning pga "syrebrist"), så i vila blir det väl inte mycket laktat?

När muskelns energibeov, säg i vila, inte tillgodoses av blodglukos så går den över till "fettdrift" (dvs. vid allmänt lägre insulin/blodglukos); är detta oberoende av glykogennivåer? Jag inser ju orimiligheten i att musklerna skulle behöva vara "tomma" för att fettförbränningen skulle fungera - men kan det finnas en gradskillnad, eller beror substratutnyttjandet endast på muskelarbetets intensitet?

Anledningen till att protein bryts ner vid fasta är för att förse vitala organ med glukos (efter nedbrytning av dessa proteiner). Om man tänker sig en muskel som innehåller 4% vs. 1% glykogen så skulle det ju vid denna nedbrytning kunna göra en skillnad i hur mycket muskel som behöver brytas ner för att tillgodose ett visst glukosbehov, map den glukos som frigörs (?) vid nedbrytningen av muskel. Säg att man under en fasta bryter ner 1kg muskler, om dessa hade en glykogenhalt på 1% är det 10g glukos. Om musklerna i stället haft 4% (40g glukos), skulle man då kunnat spara 30g protein (skulle motsvara ca 150g muskler(?))?

Men, jag antar att om målet med fastan är att minska i fettvikt så är det nog +-0, eftersom det glukos man möjligtivs lyckas "frisätta" minskar behovet av ytterligare fettnedbrytning/förbränning....

Summa: äter man mer går man ner mindre i vikt (fett och muskler)...