Visa fullständig version : SSRI - för och nackdelar?
cowboyen
2007-09-19, 12:00
Ni som fått det utskrivet, vilka är de största bieffekterna, och när märkte ni resultat?
Shakemynuts
2007-09-19, 12:03
Jag märker knappt av nå bieffekter.
Om man har ett sexliv kan man ta en del skada, det är väl det största området de flesta SSRItabletter har bieffekter hos, oförmåga till orgasm, minskad sexlust osv.
I början får man magknip rätt ofta, huvudvärk, illamående och jag fick iaf skakningar.
Men sen efter en 2 veckor ungefär blev det bättre och de positiva resultaten började komma efter ca 3 veckor.
Ungefär som det står på bipacksedeln.
Dämpade känslor öht, även lyckokänslorna blev allt mer dämpade. Hade inga direkta toppar någonstans alls. Efteråt nu har jag märkt det mycket mer än innan. Det är sjuka skillnader egentligen.
Sexlivet blev smått lidande, miskad lust och svårt att få orgasm - not so fun.
cowboyen
2007-09-19, 12:16
min sexlust är ju redan pinsamt låg ..kanske man blir som en munk om man börjar..
Samma som dom andra med sexlusten (eller bristen därpå). Myrkrypningar i kroppen, främst på natten så jag hade svårt att sova. Lite problem med magen i början men det var bara de första veckorna. Tog väl ungefär 4-6 veckor innan jag märkte nån förbättring.
Shakemynuts
2007-09-19, 12:19
Men vadå, ett sexliv eller ett bra välmående? :) Bara att välja.
Jag tycker bara att det är topparna på de dåliga tillfällena som skurits bort, väldigt glad känner jag mig rätt ofta nu.
Men samtidigt, så känns det bra att helt enkelt ligga på en jämn nivå att helt enkelt känna att man mår okej.
Iallafall efter att ha mått väldigt dåligt, som då, oftast är anledningen till att man får SSRI medicin från början.
Jag började äta zoloft i början av ettan på gymnasiet, innan dess mådde jag skit sen 7an ungefär. Jag minns inte alls hur jag mådde innan jag började må dåligt och innan jag började med zoloften. Tog studenten förra våren och slutade med zoloften för.. 7 månader sen eller något? Det för först nu som jag märker alla skillnader. Något som har varit den största förvåningen för mig är känslan av lycka, den känslan i bröstet som man kan få. Den hade jag aldrig känt förut.
cowboyen
2007-09-19, 12:25
tja om man säger såhär, inget sexliv inget förhållande antar jag. och då lär jag må ännu sämre...
tja om man säger såhär, inget sexliv inget förhållande antar jag. och då lär jag må ännu sämre...
Du har redan låg sexlust skrev du, detta pga din depression. Det blir bättre med SSRI mediciner även om det tar tid. Tänk så här: Lite sämre sexlust ett tag, eller knappt någon sexlust för en än längre tid?
cowboyen
2007-09-19, 12:32
Du har redan låg sexlust skrev du, detta pga din depression. Det blir bättre med SSRI mediciner även om det tar tid. Tänk så här: Lite sämre sexlust ett tag, eller knappt någon sexlust för en än längre tid?
svårt det här alltså.
svårt det här alltså.
Ett förhållande är inte allt. Du måste bli stark i dig själv och klara dig själv som individ innan du ger dig in i ett förhållande.
Slartibartfast
2007-09-19, 12:34
Jag måste vara undantaget. Jag har käkat antidepp sen 2001 och jag är kåt som aldrig förr. Aldrig varit nåt problem.
Enda biverkningen jag märkte av var att det var mindre tryck i sprutet.
cowboyen
2007-09-19, 12:35
Ett förhållande är inte allt. Du måste bli stark i dig själv och klara dig själv som individ innan du ger dig in i ett förhållande.
har ett förhållande sedan 8år.
dessutom tror jag min sexdrifft har påverkats av att jag har/hade en sjukdom som kallas prolaktinom. uppstår pga godartad tumör på hypofysen.
har ett förhållande sedan 8år.
dessutom tror jag min sexdrifft har påverkats av att jag har/hade en sjukdom som kallas prolaktinom. uppstår pga godartad tumör på hypofysen.
Ah, men då måste ju hon förstå om du börjar med antidepp.
Shakemynuts
2007-09-19, 12:38
Alltså, det är ju inte så att du helt plötsligt efter att ha börjat käka SSRI vill bli munk. :)
Men sexlivet kommer att påverkas, men, på dig låter det som att själva anledningen till att du behöver ta medicinen inte är speciellt allvarlig, om du hellre vill doppa än må bra.
Självklart kommer du få upp den, men du kommer antagligen ha väldigt svårt o komma, men vadå, kanske rent av blir till fördel för det? I don´t know.
Slartibartfast
2007-09-19, 12:40
Alltså, det är ju inte så att du helt plötsligt efter att ha börjat käka SSRI vill bli munk. :)
Men sexlivet kommer att påverkas,
Hur kan du sitta och säga det som om det vore ett faktum? Det är inte alls säkert att det påverkar hans sexliv överhuvudtaget.
cowboyen
2007-09-19, 12:42
Ah, men då måste ju hon förstå om du börjar med antidepp.
jo det hoppas man ju. men helt helt nollställd libido är inge bra alls.
Alltså, det är ju inte så att du helt plötsligt efter att ha börjat käka SSRI vill bli munk. :)
Men sexlivet kommer att påverkas, men, på dig låter det som att själva anledningen till att du behöver ta medicinen inte är speciellt allvarlig, om du hellre vill doppa än må bra.
Självklart kommer du få upp den, men du kommer antagligen ha väldigt svårt o komma, men vadå, kanske rent av blir till fördel för det? I don´t know.
mitt problem är väl snarast stark ångest + depression på det, jag vet inte riktigt. sovit jävligt mkt på senaste tiden och ingen matlust alls. tappat 3kg på några dagar nu bara.
Tricklev
2007-09-19, 12:43
Alltså för att poängtera vart Slarti säger, alla som tar dessa, får inte exakt samma bieffekter, inse detta.
Ditt sexliv behöver inte påverkas till det sämre alls.
Jag tycker att det verkar som om biverkningarna skiljer sig en del mellan olika preparat. Läs bipacksedeln (eller FASS) för just ditt preparat noga. SSRI är en ganska stor gruppläkemedel. Många upplever sömnsvårigheter de första veckorna, kan inte somna och/eller får mardrömmar. Det är övergående. Muntorrhet är en klassiker för alla preparat; tugga tuggummi (om du gillar tuggummi), drick vatten och var noga med att borsta tänderna. Det kan utsträcka sig till andra slemhinnor och ge torra ögon, torrt i näsan osv. Det är inte övergående.
En del andra s.k. antikolinerga biverkningar som kan vara rätt obehagliga är cirkulatoriska (egentligen är det en effekt på det parasympatiska nervsystemet som ger både cirkulationseffekter och torra slemhinnor). Regleringen av hjärtrytmen påverkas: Pulsen ökar i vila, ökar snabbare än vanligt vid träning och man kan vid väldigt hög puls uppleva andnöd/"lufthunger", d.v.s. att det känns som om man inte får åt sig tillräckligt med luft trots att man andas häftigt (det här är ett resultat av lätt syrebrist p.g.a. den höga pulsen egentligen, och har inte med lungfuktionen att göra). Andnöd kan kännas väldigt obehagligt, men det är inte farligt. Ägnar man sig åt konditionsträning kan det dock vara duktigt störande. (jag är inte säker på om cirkulationsbiverkningarna är lika påtagliga för alla preparaten).
Det tar ett tag innan man märker effekt, man kan också behöva några extra veckor för att justera dosen (det kan ju vara så att man inte får något effekt för att man initialt satt en för låg dos; hur mycket man behöver är individuellt). Jag tycker att man kan våga prova det om man har fått det föreslaget; känner man att man inte blir hjälpt av det är det bara att sluta. SSRI är inte vanebildande på det sättet att det blir jobbigt att vänja sig av med det, och det är inte så att man "förstör" något, så att man blir permanent annorlunda efter att ha använt det. I de allra flesta fall är det ju dessutom fråga om en begränsad tid av ens liv, d.v.s. om man har ångest för att sexlivet skall påverkas så är det ju inte meningen att det skall vara så jämt, eftersom det inte är meningen att man skall äta SSRI jämt. Ang. sexlusten så är det väl inte så att den blir så jääääävla bra av depression och ångest heller?
Vissa får väldigt bra effekt av rätt sorts SSRI, andra får det inte. Det beror både på egenskaperna hos den som tar medicinen och vad det är man får medicinen för (alla sjukdomstillstånd svarar inte likadant på medicinering, ju).
Shakemynuts
2007-09-19, 12:45
Hur kan du sitta och säga det som om det vore ett faktum? Det är inte alls säkert att det påverkar hans sexliv överhuvudtaget.
Aa, du har rätt. Skulle formulerat mig annorlunda där!
Ber om ursäkt. Självklart påverkas alla olika.
Äter Zoloft och den biverkning jag har är att jag har jävligt svårt att få i mig nog med mat. Aptiten är totalt fuckad, men man lär sig leva med det. Märker inget speciellt på min sexualdrift.
Jag har även ätit en hel del olika Benzo-preparat och dessa har jag inga bra erfarenheter av.
Slartibartfast
2007-09-19, 12:48
känner man att man inte blir hjälpt av det är det bara att sluta. SSRI är inte vanebildande på det sättet att det blir jobbigt att vänja sig av med det, och det är inte så att man "förstör" något, så att man blir permanent annorlunda efter att ha använt det.
När jag skulle trappa ner min dos till 50% slog det ut mig fullständigt. Tog över en månad på full dos plus ytterligare en medicin innan jag var "normal" igen.
När jag skulle trappa ner min dos till 50% slog det ut mig fullständigt. Tog över en månad på full dos plus ytterligare en medicin innan jag var "normal" igen.
+1 Det finns inte en chans att jag skulle klara trappa ner min SSRI. Läkarna har försökt flera gånger men jag dyker ner direkt och då sätter de in Benzo för att få upp mig igen.
Det finns värre saker än att behöva äta SSRI resten av livet så jag vill inte försöka mer.
cheesian
2007-09-19, 12:52
Det finns olika antidepressiva läkemedel som faller i olika grupper,SSRI och SNRI är de vanligaste. En sort som heter Remeron (Mirtazapin) som har effekter både på serotonin och noradrenalin (faller inom båda grupperna) är känd för att ge mindre sexuella besvär.
Fråga om den. Undvik renodlade SSRI-preparat (Cipramil, Zoloft etc) om du är rädd om sexlivet.
När jag skulle trappa ner min dos till 50% slog det ut mig fullständigt. Tog över en månad på full dos plus ytterligare en medicin innan jag var "normal" igen.
Jag formulerade mig dåligt. Man kan få en hel del utsättningssymptom, särskilt om man står på hög dos (det beror på hur lång halveringstid preparatet har; kortare halveringstid = mer utsättningssymptom). Verkar ju f.ö. som de satte ut din medicin medan du fortfarande behövde den, om du var tvungen att gå tillbaka på full dos igen för att må OK?
Hursomhelst, vad jag menade var att det inte är vanebildande på samma sätt som t.ex. opiater eller bensodiazepiner; man får inte ett "sug" efter dem (däremot, som sagt, utsättningssymtom).
Sheogorath
2007-09-19, 15:24
Det finns olika antidepressiva läkemedel som faller i olika grupper,SSRI och SNRI är de vanligaste. En sort som heter Remeron (Mirtazapin) som har effekter både på serotonin och noradrenalin (faller inom båda grupperna) är känd för att ge mindre sexuella besvär.
Fråga om den. Undvik renodlade SSRI-preparat (Cipramil, Zoloft etc) om du är rädd om sexlivet.
Samtidigt upplever många att NaSSA (remeron/mirtazapin som du nämnde) fungerar väldigt dåligt mot depressioner där trötthet och motivationsproblematik är viktiga komponenter i sjukdomsbilden. Här kan man behöva någon typ av SSRI som även har viss verkan på dopaminet, som t.ex. Zoloft och Paroxetin i högre doser, alternativt en SNRI (t.ex. Efexor) eller renodlad NRI (Edronax), vars noradrenerga komponenter slår på andra receptorer så att läkemedlet är uppiggande. Noradrenalin kan ha både direkt tröttande och direkt uppiggande effekt, och det beroende på till vilka receptorer ditt läkemedel binder in. Samtidigt ska man vara uppmärksam på de uppiggande noradrenerga läkemedlen eftersom de hos patienter med social aversion / fobi kan vara kraftigt aggressivitetsstegrande. Snart får vi även här i Sverige en DNRI (bupropion) för behandling av egentlig depression, kallad Voxra. Den används flitigt i USA under namnet Wellbutrin och är mycket omtyckt. Jag tror att detta kommer vara det perfekta läkemedlet för patienter med social aversion / fobi och motivationsproblematik/trötthet i sin sjukdomsbild.
Men är det en generell depression med vissa ångestinslag tycker jag att man ska börja med det "lättaste" läkemedlet i branchen, fluoxetin. Den är mycket lätt att sluta med; man kan sluta tvärt. Hjälper inte den prövar man Cipramil. Funkar inte den går man på Zoloft. Sen Paroxetin som är den svåraste att sluta med, men ofta mycket effektiv vid ångest; åtminstone något år eller så. Slutar även den att fungera tillfredsställande tänker man vidare åt de noradrenerga och/eller dopaminerga preparaten och kompletterar eventuellt med antiepleptikum/neuroleptika (Lyrica blir mer och mer populär hos patienter med generaliserat ångestsyndrom) eller lugnande (benso).
Fatalist
2007-09-19, 15:33
Det finns olika antidepressiva läkemedel som faller i olika grupper,SSRI och SNRI är de vanligaste. En sort som heter Remeron (Mirtazapin) som har effekter både på serotonin och noradrenalin (faller inom båda grupperna) är känd för att ge mindre sexuella besvär.
Fråga om den. Undvik renodlade SSRI-preparat (Cipramil, Zoloft etc) om du är rädd om sexlivet.
En snabb upplysning bara eftersom den är på sin plats för att förhindra framtida fel;
SNRI är preparat som påverkar både det serotonerga och det adrenerga systemet i hjärnan. Alltså är det det du syftar på när du skriver om Mirtazapin.
Det är kanske lätt att förväxla, men till skillnad från SSRI (Selective Serotonin Reuptake Inhibitor) så står S'et i början av SNRI för serotonin, och inte selektiv, Serotonin- Noradrenalin-återupptagshämmare, fritt översatt.
Handcuff
2007-09-19, 15:34
Ingen annan som blir lite "oroad" över att så många behöver preparat för att må bra :confused:
Fatalist
2007-09-19, 15:37
Ingen annan som blir lite "oroad" över att så många behöver preparat för att må bra :confused:
Det är ett växande problem, sjukt många går medicinerade idag mot för 30 år sedan. De mentala sjukdomstillstånden växer i antal linjärt i förhållande till antalet nyutgivna, svindyra, patenttvistade läkemedel. ;)
Sheogorath
2007-09-19, 15:39
En snabb upplysning bara eftersom den är på sin plats för att förhindra framtida fel;
SNRI är preparat som påverkar både det serotonerga och det adrenerga systemet i hjärnan. Alltså är det det du syftar på när du skriver om Mirtazapin.
Det är kanske lätt att förväxla, men till skillnad från SSRI (Selective Serotonin Reuptake Inhibitor) så står S'et i början av SNRI för serotonin, och inte selektiv, Serotonin- Noradrenalin-återupptagshämmare, fritt översatt.
Inte riktigt.
Mirtazapin kallas för NaSSA: Noradrenergt och Specifikt Seratonergt Antidepressivum.
Efexor kallas för SNRI: Serotonin- och Noradrenalinåterupptagshämmare.
Man skiljer på NaSSA och SNRI eftersom de noradrenerga komponenterna slår på helt skilda receptorer och får helt olika effekt i patienten. Mirtazapin är tröttande och Efexor är uppiggande och de administreras således vid olika tid på dagen och till olika patientgrupper. Mirtazapin lämpar sig för patienter som har problem att sova helt enkelt. Den föreskrivs ofta som sömntablett.
Fatalist
2007-09-19, 16:02
Inte riktigt.
Mirtazapin kallas för NaSSA: Noradrenergt och Specifikt Seratonergt Antidepressivum.
Efexor kallas för SNRI: Serotonin- och Noradrenalinåterupptagshämmare.
Man skiljer på NaSSA och SNRI eftersom de noradrenerga komponenterna slår på helt skilda receptorer och får helt olika effekt i patienten. Mirtazapin är tröttande och Efexor är uppiggande och de administreras således vid olika tid på dagen och till olika patientgrupper. Mirtazapin lämpar sig för patienter som har problem att sova helt enkelt. Den föreskrivs ofta som sömntablett.
Jag har inte koll på vilka grupper preparaten ligger inom, det känns mest som keyjockeykunskap. Eftersom han skrev SNRI antog jag utan att kolla upp det mer grundligt att der var just där läkemedlet hörde hemma med tanke på att han nämnde att det "föll in i båda grupper", SNRI & SSRI.
Mitt inlägg handlade i första hand om skillnaden mellan SSRI och SNRI, vilket jag tycker framgick tydligt.
Tack för rättningen dock.
Ingen annan som blir lite "oroad" över att så många behöver preparat för att må bra :confused:
Jag lever hellre drägligt full med droger än ligger död i jorden, många som inte varit deprimerade har svårt att förstå hur dåligt man kan må utan en "riktig anledning" vilket faktiskt är den vanligaste orsaken. Jag blev aldrig våldtagen, slagen, mobbad eller utsatt för något traumatiskt under min uppväxt. Jag gick ut med grymt höga betyg ur skolan och fortsatte på samma väg på universitet. Jag har inte direkt haft några problem med den sociala biten.
Trots detta mådde jag under många år så dåligt att jag funderade på varför jag gick upp ur sängen. Fick i början tala med psykolog, gick i KBT osv men blev allt sämre. Till slut sa jag till min psykolog att "Fan nu skiter jag i detta, varför ska jag ens bry mig om något när jag inte har något att leva för" Då blev det ett jävla liv i luckan för säger man att man är suicid så bryr de sig på ett helt annat vis, fulltryckt med Lugnande och senare SSRI i olika former. Efter ett par månader hade jag helt plötsligt livslust igen. Det var roligt att plugga och att jobba. Det var roligt att träffa folk.
Det som gör SSRI så bra är att man kan äta det under lång tid utan allvarliga biverkningar (de som mår skitdåligt av alla SSRI är rätt få). Därför väljer man att skriva ut. Det är ett smidigt litet preparat som hjälper otroligt mycket. ENligt min Läkare så är det ungefär 3/10 av Sveriges Ungdomar (tror det var 13-30) som går eller har gått på SSRI.
Flygplan
2007-09-19, 16:56
Det enda jag kakat ar Citalopram. Ska tydligen inte vara bland de "starkare" SSRI enligt lakaren... Det funkade bra pa mig. Kakade det under ett halvar. Alla kanslotoppar slogs av.
Mitt stash tog slut for ett par manader sedan och jag har inte kunnat hitta Citalopram har jag lever nu, sa jag bestamde mig for att sluta.
Den forsta veckan var jobbig... Men numera har jag egentligen inget att vara deppad over, sa jag har borjat lara mig leva med upp och nedgangar i humoret igen. Kanns riktigt harliga att verkligen kunna uppleva riktig lycka igen.
cowboyen
2007-09-19, 17:32
fick också citalopram. plus sobril, plus imovane.
just nu måste jag trycka sobril hela tiden när jag jobbar för att orka med det.
Ingen annan som blir lite "oroad" över att så många behöver preparat för att må bra :confused:
Jag vet inte om jag tycker att det är så många om man slår ut det på det totala antalet medlemmar (i och för sig tror jag att det är betydligt fler än de som skrivit i tråden som använder/använt/har kunskaper om SSRI).
Handcuff
2007-09-19, 21:04
Jag vet inte om jag tycker att det är så många om man slår ut det på det totala antalet medlemmar (i och för sig tror jag att det är betydligt fler än de som skrivit i tråden som använder/använt/har kunskaper om SSRI).
Använde inte bara tråden som referens....
Ingen annan som blir lite "oroad" över att så många behöver preparat för att må bra :confused:
Lagliga droger som staten sponsrar, självklart hoppar många på det tåget.
Lagliga droger som staten sponsrar, självklart hoppar många på det tåget.
Ja.. det är ju ingen som använder droger olagligt. Ffs Trance, ska jag behöva piska fram kammen åt dig?
Lagliga droger som staten sponsrar, självklart hoppar många på det tåget.
Jo visst är det säkert så, att få antidepp utskrivet är inte svårt. Ett problem är ju att säger någon att de vill ta livet av sig så måste de ta det på största allvar.
Ja.. det är ju ingen som använder droger olagligt. Ffs Trance, ska jag behöva piska fram kammen åt dig?
Va? Jag säger bara att det är piller som får en att må bättre och det är lagligt. Självklart kommer många vilja äta det.
Va? Jag säger bara att det är piller som får en att må bättre och det är lagligt. Självklart kommer många vilja äta det.
Jag tror att många drar sig för att äta det i högre utsträckning än det är folk som ser det som fri rock n roll.
Jag tror att många drar sig för att äta det i högre utsträckning än det är folk som ser det som fri rock n roll.
Jag menar inte att de äter det för "rock n roll", utan de anser sig må dåligt och piller får dem att må bättre. Jag antyder inget annat än det faktiskt.
Jag menar inte att de äter det för "rock n roll", utan de anser sig må dåligt och piller får dem att må bättre. Jag antyder inget annat än det faktiskt.
Det var så jag läste ditt inlägg.
Sheogorath
2007-09-19, 21:23
Att det skulle överförskrivas antidepressiv och lugnande medicin tycker jag bara är PK-skit. Antagligen är det många fler människor än de som medicinerar idag, som skulle anse att de fick förhöjd livskvalité bara de fick kunskap och tillgång om och till de här preparaten. Och människors subjektiva upplevelse av välmående är det som ska vara vägledande i vården enligt gällande bestämmelser. Det finns t.o.m. satt i pränt sedan 2002 som en internationell överenskommelse.
Eller som jag brukar säga. Minst en medicin för varje personlighetstyp! :cool:
Slartibartfast
2007-09-19, 21:33
Va? Jag säger bara att det är piller som får en att må bättre och det är lagligt. Självklart kommer många vilja äta det.
Men tönt. Någon som inte är deprimerad blir inte gladare/lyckligare av att äta antidepp. Det är inte knark eller lyckopiller det gäller.
Det finns inget negativt med att folk som är deprimerade äter SSRI.
Slartibartfast
2007-09-19, 21:33
Använde inte bara tråden som referens....
Vad använder du för referenser då?
Att det skulle överförskrivas antidepressiv och lugnande medicin tycker jag bara är PK-skit. Antagligen är det många fler människor än de som medicinerar idag, som skulle anse att de fick förhöjd livskvalité bara de fick kunskap och tillgång om och till de här preparaten. Och människors subjektiva upplevelse av välmående är det som ska vara vägledande i vården enligt gällande bestämmelser. Det finns t.o.m. satt i pränt sedan 2002 som en internationell överenskommelse.
Eller som jag brukar säga. Minst en medicin för varje personlighetstyp! :cool:
Iom att det inte är några långsiktiga biverkningar så håller jag med. Dock blev jag chockad över hur snabbt och enkelt jag fick tyngre saker som Benso. Det är så gott som omöjligt att missbruka SSRI, men att de utan större problem skriver ut Opiater var för mig ganska oroande.
Handcuff
2007-09-19, 21:40
Vad använder du för referenser då?
Har jag redovisningsskyldighet av mina referenser bara för att jag uttrycker oro över att allt fler använder "deppmedeciner" :confused: (för surprise surprise, allt fler gör det!). Vad vill du ha sagt? Att det är färre som använder preparaten idag mot för 5-10 år sedan?
Sheogorath
2007-09-19, 21:41
Iom att det inte är några långsiktiga biverkningar så håller jag med. Dock blev jag chockad över hur snabbt och enkelt jag fick tyngre saker som Benso. Det är så gott som omöjligt att missbruka SSRI, men att de utan större problem skriver ut Opiater var för mig ganska oroande.
Både lugnande och opiater har ju hög beroendepotiential och det finns ju en påtaglig risk med att det där med "subjektivt välmående" kan komma att ändras ganska snabbt i och med det ;). Där kanske vissa läkare inte tar sitt auktoritära ansvar, men jag vill ändå tro att det hör till undantagen. Du hade väl bara tur / otur (flashback / normal semantik).
Halvbra referens till att det verkar stämma att unga mår sämre nu än för 10 år sedan:
http://www.ungdomsstyrelsen.se/brus_art/0,2440,4590,00.html
Statens folkhälso-instituts statistik visar att ohälsan tvärtom ökat. Siffrorna grundar sig på självskattningar från ungdomar mellan 16 och 24 år från 1980 till 2001.
Många unga känner oro, trötthet för jämnan, har sömnsvårigheter, oro, ångest och ängslan. Ökningen är tydligast när det gäller sömnsvårigheter där besvären tredubblats i ungdomsgruppen sedan början av 1990-talet. Försäljning av antidepressiva medel till ungdomar har också ökat markant under de senaste tre åren.
Sverige har inga heltäckande uppgifter på hur utbredd den psykiska ohälsan är.
- Men vi ser en trend som visar att ökningen av psykisk ohälsa främst drabbat de yngre, säger docent Sven Bremberg på Statens folkhälsoinstitut.
Slartibartfast
2007-09-19, 21:55
Folk som inte haft en rejäl depression borde inte få säga nåt i denhär tåden.
Metal_boy_
2007-09-19, 21:57
Har jag redovisningsskyldighet av mina referenser bara för att jag uttrycker oro över att allt fler använder "deppmedeciner" :confused: (för surprise surprise, allt fler gör det!). Vad vill du ha sagt? Att det är färre som använder preparaten idag mot för 5-10 år sedan?
Eller så kanske det är så att utvecklingen har gått framåt. Folk kanske inte mår sämre idag än för 20 år sedan. Grejen är, att idag vet man mycket mer om ämnet och har på så vis lyckats ta fram mer mediciner med olika inriktningar. Plus att folk har blivit mer öppna med hur dom mår. Idag vågar fler gå och prata med någon, istället för att bara fnysa åt problemet.
Folk som inte haft en rejäl depression borde inte få säga nåt i denhär tåden.
Jo tyvärr är det jävligt många som verkar tro att en depression=lite smådeppig en regnig dag.
Men tönt. Någon som inte är deprimerad blir inte gladare/lyckligare av att äta antidepp. Det är inte knark eller lyckopiller det gäller.
Det finns inget negativt med att folk som är deprimerade äter SSRI.
Sade jag att det var något negativt? Jag säger att folk mår bättre av piller och därför väljer att äta dem. Jag ser bara inte hur ni blir så gnälliga direkt när man säger att medicinen är relaterad till välmående, det är ju rätt uppenbart.
Det är ju inte så att heroinister oftast är fullt positiva människor utan problem när de börjar. Nu är självklart antidepp utskrivet av en doktor en bra jäkla mycket bättre val men ser inte varför ni blir så gnälliga för att jag kallar det för vad det är.
Sheogorath
2007-09-19, 22:10
Sade jag att det var något negativt? Jag säger att folk mår bättre av piller och därför väljer att äta dem. Jag ser bara inte hur ni blir så gnälliga direkt när man säger att medicinen är relaterad till välmående, det är ju rätt uppenbart.
Det är ju inte så att heroinister oftast är fullt positiva människor utan problem när de börjar. Nu är självklart antidepp utskrivet av en doktor en bra jäkla mycket bättre val men ser inte varför ni blir så gnälliga för att jag kallar det för vad det är.
Jag är faktiskt mer på din linje här, Trance. Icke-deprimerade människor kan mycket väl få effekt av antidepressiv medicin som de upplever som positiv. Det är bara det att de mycket sällan får tillgång till den under så lång tid som behövs för att uppnå kännbar effekt. Och några studier görs inte heller på detta.
Metal_boy_
2007-09-19, 22:12
Sade jag att det var något negativt? Jag säger att folk mår bättre av piller och därför väljer att äta dem. Jag ser bara inte hur ni blir så gnälliga direkt när man säger att medicinen är relaterad till välmående, det är ju rätt uppenbart.
Det är ju inte så att heroinister oftast är fullt positiva människor utan problem när de börjar. Nu är självklart antidepp utskrivet av en doktor en bra jäkla mycket bättre val men ser inte varför ni blir så gnälliga för att jag kallar det för vad det är.
Klart det är en drog. Skillnaden är att man kan få den utskriven.
Jag tycker att Trance skall sluta spela den sårade oskulden - alternativt sluta posta inlägg i syfte att provocera, om han inte gillar att få mothugg.
Lagliga droger som staten sponsrar, självklart hoppar många på det tåget.
The_RobRoy
2007-09-19, 22:23
Jag lever hellre drägligt full med droger än ligger död i jorden, många som inte varit deprimerade har svårt att förstå hur dåligt man kan må utan en "riktig anledning" vilket faktiskt är den vanligaste orsaken. Jag blev aldrig våldtagen, slagen, mobbad eller utsatt för något traumatiskt under min uppväxt. Jag gick ut med grymt höga betyg ur skolan och fortsatte på samma väg på universitet. Jag har inte direkt haft några problem med den sociala biten.
Trots detta mådde jag under många år så dåligt att jag funderade på varför jag gick upp ur sängen. Fick i början tala med psykolog, gick i KBT osv men blev allt sämre. Till slut sa jag till min psykolog att "Fan nu skiter jag i detta, varför ska jag ens bry mig om något när jag inte har något att leva för" Då blev det ett jävla liv i luckan för säger man att man är suicid så bryr de sig på ett helt annat vis, fulltryckt med Lugnande och senare SSRI i olika former. Efter ett par månader hade jag helt plötsligt livslust igen. Det var roligt att plugga och att jobba. Det var roligt att träffa folk.
Det som gör SSRI så bra är att man kan äta det under lång tid utan allvarliga biverkningar (de som mår skitdåligt av alla SSRI är rätt få). Därför väljer man att skriva ut. Det är ett smidigt litet preparat som hjälper otroligt mycket. ENligt min Läkare så är det ungefär 3/10 av Sveriges Ungdomar (tror det var 13-30) som går eller har gått på SSRI.
Okej jag tillhör gruppen människor som fattar 0 av hur folk som du hamnar i sådana tunga depresioner. Du har verkligen ingen aning varför du gick runt och var deprimerad? Menar du att det är ett rent kroppsligt fenomen som du inte kan styra över?
Eftersom du säger att om du slutar äta piller nu blir du helt förstörd igen?
Metal_boy_
2007-09-19, 22:28
Okej jag tillhör gruppen människor som fattar 0 av hur folk som du hamnar i sådana tunga depresioner. Du har verkligen ingen aning varför du gick runt och var deprimerad? Menar du att det är ett rent kroppsligt fenomen som du inte kan styra över?
Eftersom du säger att om du slutar äta piller nu blir du helt förstörd igen?
Klart han kan styra över det. Det sitter en knapp under högra skinkan som man trycker på om man inte vill bli deprimerad. ;) Kort och gott. Nej det kommer om det kommer. Du kan däremot lära dig hantera det och bli av med det.
Jag tycker att Trance skall sluta spela den sårade oskulden - alternativt sluta posta inlägg i syfte att provocera, om han inte gillar att få mothugg.
Folk anser att de mår dåligt. Folk söker lösningar till detta. Staten bidrar med piller som hjälper många. Hur jäkla svårt är det att förstå vad jag menar. Var det för att jag kallade det droger? Jag försökte inte ens provocera men folk är ju så vana antar jag.
Jag säger inte att personerna har fel eller gör fel när de käkar piller. Jag tror nog att jag också skulle må bättre av en lite piller i perioder för att höja min livskvalitét. Men hittills har det inte blivit så.
Okej jag tillhör gruppen människor som fattar 0 av hur folk som du hamnar i sådana tunga depresioner. Du har verkligen ingen aning varför du gick runt och var deprimerad? Menar du att det är ett rent kroppsligt fenomen som du inte kan styra över?
Eftersom du säger att om du slutar äta piller nu blir du helt förstörd igen?
Ja jag skulle nog inte kunna fungera utan mina 100mg Zoloft varje dag, jag är inte deprimerad idag men har blivit beroende av SSRI och kommer garanterat bli deprimerad om jag skulle försöka sluta igen. Jag har provat flera gånger och jag trillade dit med en gång. Jag själv har ingen aning om varför jag har mått så dåligt och inga läkare har hittat några medfödda fel eller hormonstörningar som kan svara på varför jag blev deprimerad. Kanske blev jag stressad av all press runt mig, eller så är jag bara född cynisk. Jag kommer kanske aldrig få några svar på det, klarar min vardag utan problem idag och att behöva ta ett par tabletter är inget jag grämer mig över.
The_RobRoy
2007-09-19, 22:32
Klart han kan styra över det. Det sitter en knapp under högra skinkan som man trycker på om man inte vill bli deprimerad. ;) Kort och gott. Nej det kommer om det kommer. Du kan däremot lära dig hantera det och bli av med det.
Hehe, jag menade inte att han kunde peka på en grej, dedär va felet, utan mer förklara i ord typ: jag kände att inget i livet hade någon mening, varför kände han så? Var inte hans flickvän fortfarande undebar osv? Ville höra någon slags självanalys av varför han inte kunde jobba sig ur depressionen, men såfort han åt lite tabletter verkade allt bli happy days på en månad :confused:
Lite förenklat..
The_RobRoy
2007-09-19, 22:35
Ja jag skulle nog inte kunna fungera utan mina 100mg Zoloft varje dag, jag är inte deprimerad idag men har blivit beroende av SSRI och kommer garanterat bli deprimerad om jag skulle försöka sluta igen. Jag har provat flera gånger och jag trillade dit med en gång. Jag själv har ingen aning om varför jag har mått så dåligt och inga läkare har hittat några medfödda fel eller hormonstörningar som kan svara på varför jag blev deprimerad. Kanske blev jag stressad av all press runt mig, eller så är jag bara född cynisk. Jag kommer kanske aldrig få några svar på det, klarar min vardag utan problem idag och att behöva ta ett par tabletter är inget jag grämer mig över.
Frustrerande att känna att något är fel, men inte ha något direkt att jobba med, du såg kanske vad jag skrev ovanför om du kan försöka utveckla det lite till?
Musselbank
2007-09-19, 22:37
såfort han åt lite tabletter verkade allt bli happy days på en månad :confused:
Lite förenklat..
Tja, är det så förvirrande? Det liknar andra läkemedel rätt mycket, tex värktabletter. Antidepressiva medel verkar mot depression på liknande sätt som smärtlindrande medel lindrar smärta.
The_RobRoy
2007-09-19, 22:40
Tja, är det så förvirrande? Det liknar andra läkemedel rätt mycket, tex värktabletter. Antidepressiva medel verkar mot depression på liknande sätt som smärtlindrande medel lindrar smärta.
Ja, jag är för det första förundrad att det fungerar.
För det andra om man ska dra paralleller till värktabletter, gör väl en patient med värk allt för att bli av med värken, medan vissa här i tråden verkar inställda på att detta kör jag på i en jäkla massa år, istället för att jobba bort problemet i sig.
Hehe, jag menade inte att han kunde peka på en grej, dedär va felet, utan mer förklara i ord typ: jag kände att inget i livet hade någon mening, varför kände han så? Var inte hans flickvän fortfarande undebar osv? Ville höra någon slags självanalys av varför han inte kunde jobba sig ur depressionen, men såfort han åt lite tabletter verkade allt bli happy days på en månad :confused:
Det kom smygande, man skrattade mindre till en början. Sedan märkte man att det inte var roligt att plugga, att lära sig nya saker. Det blev tråkigt att umgås med folk, jag satt hellre hemma med mina inre monologer. Efter ett tag började man fundera på varför jag pluggar, varför jag jobbar varför jag ens går upp ur sängen. Till slut ligger man i sängen 20h om dagen. Helt omöjligt att stänga av alla tankar som man normalt sett kan kontrollera och styra i den riktning man vill att de ska ta. Då började jag fundera på varför jag ens brydde mig om att leva, att leva på hoppet om en bättre morgondag kändes så jävla naivt och barnsligt. Då är det inte långt till att ställa sig frågan "varför ska jag ligga här och pinas? Varför inte bara avsluta allt".
The_RobRoy
2007-09-19, 22:50
Det kom smygande, man skrattade mindre till en början. Sedan märkte man att det inte var roligt att plugga, att lära sig nya saker. Det blev tråkigt att umgås med folk, jag satt hellre hemma med mina inre monologer. Efter ett tag började man fundera på varför jag pluggar, varför jag jobbar varför jag ens går upp ur sängen. Till slut ligger man i sängen 20h om dagen. Helt omöjligt att stänga av alla tankar som man normalt sett kan kontrollera och styra i den riktning man vill att de ska ta. Då började jag fundera på varför jag ens brydde mig om att leva, att leva på hoppet om en bättre morgondag kändes så jävla naivt och barnsligt. Då är det inte långt till att ställa sig frågan "varför ska jag ligga här och pinas? Varför inte bara avsluta allt".
Usch, sånt där är creepy *cry*
Tur att du mår bättre nu da, så du kan bli hot-shot-investment-banker :)
Väldigt intressant att höra, har ingen i bekantskapskretsen som fått någon djup depression eller äter piller (vad jag vet iallafall) och jag har själv aldrig varit i närheten av någon depression, så har extremt lite erfarenhet av ämnet och det har aldrig slagit mig hur vanligt det kanske är.
Det kom smygande, man skrattade mindre till en början. Sedan märkte man att det inte var roligt att plugga, att lära sig nya saker. Det blev tråkigt att umgås med folk, jag satt hellre hemma med mina inre monologer. Efter ett tag började man fundera på varför jag pluggar, varför jag jobbar varför jag ens går upp ur sängen. Till slut ligger man i sängen 20h om dagen. Helt omöjligt att stänga av alla tankar som man normalt sett kan kontrollera och styra i den riktning man vill att de ska ta. Då började jag fundera på varför jag ens brydde mig om att leva, att leva på hoppet om en bättre morgondag kändes så jävla naivt och barnsligt. Då är det inte långt till att ställa sig frågan "varför ska jag ligga här och pinas? Varför inte bara avsluta allt".
Väldigt bra beskrivning.
För mig kändes det också som att jag var en stor belastning för mina nära och kära och att allt skulle vara enklare för dom om jag inte fanns.
The_RobRoy
2007-09-19, 22:59
Väldigt bra beskrivning.
För mig kändes det också som att jag var en stor belastning för mina nära och kära och att allt skulle vara enklare för dom om jag inte fanns.
Okej men om ni nu med era erfarenheter och sunda förnuft kan inse att dom tankarna vaju helt korkade och fel. Om ni nu skulle komma i en likadan depression igen, men denna gången visare av tidigare problem, skulle ni inte kunna inse då att ni är helt fel ute. låter kanske lite roligt men det jag menar är, vad är möjligheterna att själv (eller med hjälp) resonera och jobba sig ur något sådant här
Ja, jag är för det första förundrad att det fungerar.
För det andra om man ska dra paralleller till värktabletter, gör väl en patient med värk allt för att bli av med värken, medan vissa här i tråden verkar inställda på att detta kör jag på i en jäkla massa år, istället för att jobba bort problemet i sig.
Ett enkelt svar på den frågan är att SRRI fungerar förbannat jävla bra. Inga bivärkningar som inte går att vänja sig vid och i gengäld fungerar jag som en vanlig människa. Visst blir man deprimerad pga trauma så är det nog smart att ta tjuren vid hornen med hjälp av psykolog. Jag själv går fortfarande hos en psykolog, men det är mest för att jag vant mig vid att kunna dumpa saker och bolla problem med honom. Det är otroligt skönt att ha en välutbildad människa att tala med även om jag säkert skulle klara mig utan honom.
De gångerna jag försökt sluta har jag direkt blivit deprimerad igen. SSRI är vanebildande och trappar man ner mår man sämre. Min initiala deppression är säkert borta, det som finns kvar är ett beroende. Jag blev tvungen att knapra opiater varje gång jag provade och dessa är för min del ett helvete att äta.
Jag blir en zombie på Benso, jag skulle kunna mörda min familj, meja ner en skolklass och sedan obekymrat gå till gymmet på dessa. Jag kan utan problem jobba och plugga, men jag skrattar inte, gråter inte och bryr mig inte om någon i min närhet. Då äter jag hellre ett par piller om dagen och lever mitt liv som en vanlig människa.
Okej men om ni nu med era erfarenheter och sunda förnuft kan inse att dom tankarna vaju helt korkade och fel. Om ni nu skulle komma i en likadan depression igen, men denna gången visare av tidigare problem, skulle ni inte kunna inse då att ni är helt fel ute. låter kanske lite roligt men det jag menar är, vad är möjligheterna att själv (eller med hjälp) resonera och jobba sig ur något sådant här
För min del inte en chans. Jag försökte med KBT vilket innebär att en psykolog hjälper en försöka vända tankarna, att tänka logiskt. Detta kändes för mig som att slåss mot en drake med en tandpetare.
Okej men om ni nu med era erfarenheter och sunda förnuft kan inse att dom tankarna vaju helt korkade och fel. Om ni nu skulle komma i en likadan depression igen, men denna gången visare av tidigare problem, skulle ni inte kunna inse då att ni är helt fel ute. låter kanske lite roligt men det jag menar är, vad är möjligheterna att själv (eller med hjälp) resonera och jobba sig ur något sådant här
Det handlar inte om sunt förnuft, det handlar om känslor. Depression eller annan psykisk ohälsa handlar inte om att personen i fråga inte är smart nog att inse att det är psykisk ohälsa det är fråga om och kanske inte verklighet ("det vore bättre för alla om jag inte fanns", t.ex.). Terapi handlar inte heller om att terapeuten förklarar för patienten "Titta här, ser du inte att dina deprimerade/neurotiska tankar är lite konstiga?" varpå patienten får en aha-upplevelse ("Va? Menar du att det är dåligt för mig att tänka så här och må så här? Men då skall jag genast sluta med det ...") och genast upphör med vad det nu är som inte är bra. Visst handlar mycket om behandling av psykiska problem om hårt arbete, men jag tycker att man är väldigt långt ute och cyklar om man utan urskillning tillämpar "men det är ju bara att bestämma sig"-argumentatione, och får det att låta som om det att bestämma sig för att ta sig ur en klinisk depression, panikångest, tvångsneuros etc. vore ungefär som att bestämma sig för att göra matteläxan. Uttryck som "dom tankarna vaju helt korkade" säge rmer om den intellektuella nivån hos den som använder det än om nivån hos dem man uttalar sig om. Psykisk sjukdom har, jag upprepar, inget med intelligens att göra. Det går utmärkt att utveckla det oavsett om man är nobelpristagarsmart eller brutalkorkad.
Ang. medicinering är det ofta så att det i ett inledande skede kan krävas medicin för att man överhuvudtaget skall ha möjlighet att tillgodogöra sig terapi. Ungefär som det kan krävas smärtstillande, liniment, kyla etc. för att kunna tillgodogöra sig rehabträning. Det hela kompliceras av att det faktiskt finns depressionstillstånd som man tror direkt orsakas av brist på serotonin/brister i serotoninomsättningen (jag har för mig att man talar om endogen depression). Att patienter med den typen av depression blir hjälpta av SSRI är kanske inte helt svårt att förstå? Jag vet inte vad alternativet för dessa skulle vara om man helt sonika bestämde sig för att "piller är dåligt, inga piller".
Det handlar inte om sunt förnuft, det handlar om känslor. Depression eller annan psykisk ohälsa handlar inte om att personen i fråga inte är smart nog att inse att det är psykisk ohälsa det är fråga om och kanske inte verklighet ("det vore bättre för alla om jag inte fanns", t.ex.). Terapi handlar inte heller om att terapeuten förklarar för patienten "Titta här, ser du inte att dina deprimerade/neurotiska tankar är lite konstiga?" varpå patienten får en aha-upplevelse ("Va? Menar du att det är dåligt för mig att tänka så här och må så här? Men då skall jag genast sluta med det ...") och genast upphör med vad det nu är som inte är bra. Visst handlar mycket om behandling av psykiska problem om hårt arbete, men jag tycker att man är väldigt långt ute och cyklar om man utan urskillning tillämpar "men det är ju bara att bestämma sig"-argumentatione, och får det att låta som om det att bestämma sig för att ta sig ur en klinisk depression, panikångest, tvångsneuros etc. vore ungefär som att bestämma sig för att göra matteläxan. Uttryck som "dom tankarna vaju helt korkade" säge rmer om den intellektuella nivån hos den som använder det än om nivån hos dem man uttalar sig om. Psykisk sjukdom har, jag upprepar, inget med intelligens att göra. Det går utmärkt att utveckla det oavsett om man är nobelpristagarsmart eller brutalkorkad.
Ang. medicinering är det ofta så att det i ett inledande skede kan krävas medicin för att man överhuvudtaget skall ha möjlighet att tillgodogöra sig terapi. Ungefär som det kan krävas smärtstillande, liniment, kyla etc. för att kunna tillgodogöra sig rehabträning. Det hela kompliceras av att det faktiskt finns depressionstillstånd som man tror direkt orsakas av brist på serotonin/brister i serotoninomsättningen (jag har för mig att man talar om endogen depression). Att patienter med den typen av depression blir hjälpta av SSRI är kanske inte helt svårt att förstå? Jag vet inte vad alternativet för dessa skulle vara om man helt sonika bestämde sig för att "piller är dåligt, inga piller".
Klok som vanligt :D
The_RobRoy
2007-09-19, 23:22
Det handlar inte om sunt förnuft, det handlar om känslor. Depression eller annan psykisk ohälsa handlar inte om att personen i fråga inte är smart nog att inse att det är psykisk ohälsa det är fråga om och kanske inte verklighet ("det vore bättre för alla om jag inte fanns", t.ex.). Terapi handlar inte heller om att terapeuten förklarar för patienten "Titta här, ser du inte att dina deprimerade/neurotiska tankar är lite konstiga?" varpå patienten får en aha-upplevelse ("Va? Menar du att det är dåligt för mig att tänka så här och må så här? Men då skall jag genast sluta med det ...") och genast upphör med vad det nu är som inte är bra. Visst handlar mycket om behandling av psykiska problem om hårt arbete, men jag tycker att man är väldigt långt ute och cyklar om man utan urskillning tillämpar "men det är ju bara att bestämma sig"-argumentatione, och får det att låta som om det att bestämma sig för att ta sig ur en klinisk depression, panikångest, tvångsneuros etc. vore ungefär som att bestämma sig för att göra matteläxan. Uttryck som "dom tankarna vaju helt korkade" säge rmer om den intellektuella nivån hos den som använder det än om nivån hos dem man uttalar sig om. Psykisk sjukdom har, jag upprepar, inget med intelligens att göra. Det går utmärkt att utveckla det oavsett om man är nobelpristagarsmart eller brutalkorkad.
Ang. medicinering är det ofta så att det i ett inledande skede kan krävas medicin för att man överhuvudtaget skall ha möjlighet att tillgodogöra sig terapi. Ungefär som det kan krävas smärtstillande, liniment, kyla etc. för att kunna tillgodogöra sig rehabträning. Det hela kompliceras av att det faktiskt finns depressionstillstånd som man tror direkt orsakas av brist på serotonin/brister i serotoninomsättningen (jag har för mig att man talar om endogen depression). Att patienter med den typen av depression blir hjälpta av SSRI är kanske inte helt svårt att förstå? Jag vet inte vad alternativet för dessa skulle vara om man helt sonika bestämde sig för att "piller är dåligt, inga piller".
Ja klok som vanligt Tolkia :)
Jag kan väl börja med att säga att jag inte nervärderar människor som går på mediciner alls, coxie är en av de jag beundrar mest på kolo och Slarti är en annan verkligen färgstark person med en underbar humor!
Jag försöker relatera till hur jag själv tänker, som ett exempel. Jag har fobi för fåglar. Om jag går på stan och några duvor kommer nära får jag starka obehagskänslor och om de flyger vid mitt huvud rycker jag till och duckar automatiskt på ren reflex.
Dehär är t.ex. en sak som jag kan förstå är korkad att vara rädd för och genom att helatiden övertala sig, du är löjlig och gå rakt mot duvan istället för att ta en 10 meters omväg så har jag blivit rejält mycket bättre - långt ifrån helt bra - men mycket bättre.
Musselbank
2007-09-20, 00:19
En intressant sak i sammanhanget, nu hoppas jag att jag minns rätt; jag har för mig att man generellt kan säga att KBT hjälper mot lätt och medelsvår depression, medan SSRI hjälper mot medelsvår och svår.
Fobier är lika på så sätt att de är irrationella men ändå verkligt problematiska, ibland nog så handikappande. Men de är oftast lättbehandlade. Kanske just för att den utlösande faktorn är så konkret och entydig?
Jag har ingen ångest / depression av det slag vi diskuterar, och jag tror inte att jag kan relatera till det faktiskt. Hur slåss mot något som kidnappar själva viljestyrkan?
cowboyen
2007-09-20, 00:49
jag är skeptisk till att börja. har legat i sängen nästan dygnet runt från söndagkväll till onsdag morgon. känner mig mkt bättre nu, men det är väl säkert en falsk känsla.
tntballe
2007-09-20, 01:40
Folk som inte haft en rejäl depression borde inte få säga nåt i denhär tåden.
Jo tyvärr är det jävligt många som verkar tro att en depression=lite smådeppig en regnig dag.
Själv lider jag inte utav nån form av depression, o har aldrig haft mer än smådeppiga ögonblick.
Jag tycker det är lite väl hårt att andra inte borde få skriva här. Då tråden utvecklats från en enkel fråga, till information om hur deprimerade känner o upplever livet.
Om vi som inte vet av egen erfarenhet, läser om vad ni upplevt, så får vi en större förståelse. Och förhoppningsvis kan bemöta vissa frågor här och hemma, lite smidigare.
Fast nu kanske jag e lite mer intresserad utav detta än många andra.
En intressant sak i sammanhanget, nu hoppas jag att jag minns rätt; jag har för mig att man generellt kan säga att KBT hjälper mot lätt och medelsvår depression, medan SSRI hjälper mot medelsvår och svår.
Fobier är lika på så sätt att de är irrationella men ändå verkligt problematiska, ibland nog så handikappande. Men de är oftast lättbehandlade. Kanske just för att den utlösande faktorn är så konkret och entydig?
Jag har ingen ångest / depression av det slag vi diskuterar, och jag tror inte att jag kan relatera till det faktiskt. Hur slåss mot något som kidnappar själva viljestyrkan?
Det enda som egentligen direkt botas med SSRI är ju endogen depression som beror på defekter i serotoninproduktionen utan annan orsak. Annars tycker jag att det verkar som om man ofta ger det ihop med terapi för att häva den mest akuta handlingsförlamningen, ångesten osv. och överhuvudtaget göra det möjligt för patienten att ta till sig terapibehandling, och inte minst lägga den energi som krävs på att bearbeta sina problem och försöka bli bättre. Terapi är inte (eller åtminstone väldigt sällan) att lägga sig på soffan och få saker förklarade för sig, terapi är hårt jobb.
Jag tror att psykisk ohälsa oftast - somdu pekar på - är mer svåråtkomlig ju mindre konkret orsaken är. En fobi för något konkret är ju lättare att både provocera och öva sig i att hantera eftersom man kan "ta på orsaken" på ett annat sätt. Lättare ju mer specifik fobin är, d.v.s. det är lättare att behandla fobi för spindlar än torgskräck, eftersom det är enklare att "ringa in" vad som är en spindel än vad som egentligen är det "oskyddade" som ger ångest vid torgskräck (agorafobi, rätt vanligt). När det gäller t.ex. depression, panikångest etc. är det ju inte säkert att patienten själv vet vad som är orsaken, och då blir det ju genast lite svårare. Ofta handlar det också om utlösare till symptomen som man inte kan se och ta på, utan som skapas av ens egna tolkningar - t.ex. deman känner sig värdelös och meningslös, vilket man sedan ser bekräftelse på i alla andras handlingssätt - utan att man egentligen VET att alla andra tycker så, det är ju ens egen tolkning av situationer, uttalanden etc. som kan vara rätt så kraftigt färgade av det tillstånd man befinner sig i och som man vill bekämpa. Moment 22, typ. All behandling av den här typen är mycket av en brottningsmatch med sig själv, vilket inte är helt enkelt, eftersom motståndaren, eftersom den är man själv, ju känner till ens svaga punkter och vet var den skall "sätta in stötarna".
Jag tror att det inom delar av läkarkåren finns en övertro på vad SSRI kan åstadkomma och en benägenhet att skriva ut det "för att ha gjort något" när köerna till terapi är långa och man inte vet vad man skall göra med patienten, men jag vill inte gå därifrån till att insinuera att det är "jättemånga som äter det i onödan" eller dissa SSRI eller för den delen "pillerknaprande" som företeelse. Ingen skulle komma på tanken att dissa "pillerknaprande" p.g.a. somatiska sjukdomar.
Sheogorath
2007-09-20, 08:09
Jag tror att det inom delar av läkarkåren finns en övertro på vad SSRI kan åstadkomma och en benägenhet att skriva ut det "för att ha gjort något" när köerna till terapi är långa och man inte vet vad man skall göra med patienten, men jag vill inte gå därifrån till att insinuera att det är "jättemånga som äter det i onödan" eller dissa SSRI eller för den delen "pillerknaprande" som företeelse. Ingen skulle komma på tanken att dissa "pillerknaprande" p.g.a. somatiska sjukdomar.
Komplettering till ovan skrivna av Tolkia:
Fritt från minnet ur häftet Ångestbehandling.
"I dagsläget ser läget sådant att farmakologisk behandling är det enda som kan erbjudas".
Det är alltså så, att psykoterapi är undantagsbehandling vid specialistkliniker, eller eventuellt efter att ha stått i långa köer på vårdcentraler. Eller så får man söka sig privat och kanske betala ~800 kr / timme.
Det är brist på möjligheter till terapi för alla, helt enkelt. Och naturligtvis är då farmakologisk behandling bättre än att inte hjälpa alls. Farmakologiskt behandling kan ofta fungera som "hjälp till självhjälp". Jag har principiellt inget emot att SSRI eller andra antidepressiva mediciner föreskrivs för sådant som aggressivitet, sömnproblem, för tidig utlösning, utebliven hunger etc. Upplever patienten bättre livskvalité är dessa mediciner att föredra framför "att inte göra något" även i dessa fall. Patientens subjektiva upplevelse av välmående ska enligt gällande bestämmelser stå i centrum; inte tanken om hur det "borde vara istället". Sådana intellektuellt arbete får man jobba med OCKSÅ vid sidan av, men inte genom att lägga lidande patienter på offeraltaret "för den goda sakens skull".
Så ser jag på det. :)
Upplever patienten bättre livskvalité är dessa mediciner att föredra framför "att inte göra något" även i dessa fall. Patientens subjektiva upplevelse av välmående ska enligt gällande bestämmelser stå i centrum; inte tanken om hur det "borde vara istället". Sådana intellektuellt arbete får man jobba med OCKSÅ vid sidan av, men inte genom att lägga lidande patienter på offeraltaret "för den goda sakens skull".
Big point. Till detta vill jag foga - innan någon börjar orera om förskrivning av knark på skattebetalares bekostnad osv. att "patientens subjektiva upplevelse av välmående" refererar till just välmående, d.v.s. förskrivning av SSRI sker till personer som inte mår bra för att de skall kunna leva och må "normalbra", inte för att uttråkade skall kunna bli lite roligare eller få sig en billig kick. Seriöst, så mycket "kick" ger inte SSRI att det uppväger biverkningarna för den som redan innan mår hyfsat OK (det är inte säkert att man får ut något av dem ens om man HAR symptom de borde kunna lindra). Antydningar i den vägen är ett försök att plocka billiga poäng.
Själv lider jag inte utav nån form av depression, o har aldrig haft mer än smådeppiga ögonblick.
Jag tycker det är lite väl hårt att andra inte borde få skriva här. Då tråden utvecklats från en enkel fråga, till information om hur deprimerade känner o upplever livet.
Om vi som inte vet av egen erfarenhet, läser om vad ni upplevt, så får vi en större förståelse. Och förhoppningsvis kan bemöta vissa frågor här och hemma, lite smidigare.
Fast nu kanske jag e lite mer intresserad utav detta än många andra.
Tror Slarti syftade på de som var kritiska till hur mycket SSRI som knapras i Sverige, jag menade dessa iaf. jag är jätteglad över att det diskuteras, men att klanka ner på SSRI bruket utan erfarenhet är ett rätt känsligt ämne för folk som fått höra "Varför äter du alla de där medicinerna, tänk positivt i stället"
hade antidepressiva innan i några år. noll biverkningar.
(låg dos också förvisso)
jag är skeptisk till att börja. har legat i sängen nästan dygnet runt från söndagkväll till onsdag morgon. känner mig mkt bättre nu, men det är väl säkert en falsk känsla.
Placebo är inget du ska underskatta när du börjar köra SSRI, känner du dig bättre ÄR du bättre. Det kommer smygande jävligt sakta så försök aktivera dig så mycket du orkar, några månader senare är man en ny människa.
sen om verkan: det har skett en förändring av mitt måeende sett över lång tid. jag mådde sämre förr, om man ser i stort.
om detta är medicinens förtjänst eller inte ( helt eller delvis) har jag personligen ingen aning om. omöjligt att säga hur det hade varit utan.
tntballe
2007-09-20, 10:27
Tror Slarti syftade på de som var kritiska till hur mycket SSRI som knapras i Sverige, jag menade dessa iaf. jag är jätteglad över att det diskuteras, men att klanka ner på SSRI bruket utan erfarenhet är ett rätt känsligt ämne för folk som fått höra "Varför äter du alla de där medicinerna, tänk positivt i stället"
Hör själv till dom som har klankat ner, men nu när man är några år visare så kommer det inte hända igen. Fast fortfarande så är det här något som är svårt att förstå hur det känns.
Hur jag än försöker så kan jag inte få fram känslan av full förståelse. Vilket jag alltid försöker finna.
Hör själv till dom som har klankat ner, men nu när man är några år visare så kommer det inte hända igen. Fast fortfarande så är det här något som är svårt att förstå hur det känns.
Hur jag än försöker så kan jag inte få fram känslan av full förståelse. Vilket jag alltid försöker finna.
Full förståelse för hur det är gå med ett visst sjukdomstillstånd är det nog omöjligt att få utan att själv ha gjort det, oavsett om det är tandvärk, cancer eller någon psykisk sjukdom. Dock krävs ju inte full förståelse för att bemöta personer som lider av ifrågavarande sjukdomstillstånd med respekt och resonera kring problemet på ett vettigt sätt, egentligen oavsett vilken åsikt man har i frågan. Skulle det vara så, skulle det ju krävas att alla läkare skulle behövt ha alla sjukdomar själva för att kunna behandla (hmm ... palliativ vård, någon?). Av någon anledning verkar det dock vara så att många antar att man automatiskt skall kunna förstå hur det är att ha en psykisk sjukdom, hur den uppkommer och vad man bäst kan göra åt den bara för att man själv har ett psyke och i viss mån känt av de "normala" svängningarna i psykiskt mående. Jag vet inte riktigt varför det är så? Ingen förväntas ju förstå hur det är att ha crohns bara för man har en mage och upplevt magsjuka?
Slartibartfast
2007-09-20, 11:02
Tolkia är förnuftet i denhär tråden. :thumbup:
Bra att ha henne när man inte själv orkar följa med tråden.
tntballe
2007-09-20, 12:21
Full förståelse för hur det är gå med ett visst sjukdomstillstånd är det nog omöjligt att få utan att själv ha gjort det, oavsett om det är tandvärk, cancer eller någon psykisk sjukdom. Dock krävs ju inte full förståelse för att bemöta personer som lider av ifrågavarande sjukdomstillstånd med respekt och resonera kring problemet på ett vettigt sätt, egentligen oavsett vilken åsikt man har i frågan. Skulle det vara så, skulle det ju krävas att alla läkare skulle behövt ha alla sjukdomar själva för att kunna behandla (hmm ... palliativ vård, någon?). Av någon anledning verkar det dock vara så att många antar att man automatiskt skall kunna förstå hur det är att ha en psykisk sjukdom, hur den uppkommer och vad man bäst kan göra åt den bara för att man själv har ett psyke och i viss mån känt av de "normala" svängningarna i psykiskt mående. Jag vet inte riktigt varför det är så? Ingen förväntas ju förstå hur det är att ha crohns bara för man har en mage och upplevt magsjuka?
Alltid något förnuftigt att läsa när du skrivit. :thumbup:
Mitt intresse ligger inte bara i hur jag ska bemöta drabbade, utan även hur hjärnan fungerar. Både psykiskt & fysiskt.
Mitt intresse ligger inte bara i hur jag ska bemöta drabbade, utan även hur hjärnan fungerar. Både psykiskt & fysiskt.
Jag tror att man får acceptera att man inte har "full förståelse", och nöja sig med att försöka förstå/lära sig så mycket man kan, om man är intresserad. Ingen vare sig läkare, forskare eller patienter har ju full förståelse, utan vi vet ganska lite om hjärnan egentligen; väldigt lite om sambandet mellan kemisk/fysiologisk reaktion och manifestation (tanke, känsla, handling). Att studera en kemisk reaktion är inte så svårt, men att räkna ut vad den betyder är svårare, så mycket mer som djurmodeller inte är särskilt användbara här (kan en råtta ha torgskräck osv.?). Mycket enklare att forska på diabetes eller något. :D
cowboyen
2007-09-20, 13:15
Placebo är inget du ska underskatta när du börjar köra SSRI, känner du dig bättre ÄR du bättre. Det kommer smygande jävligt sakta så försök aktivera dig så mycket du orkar, några månader senare är man en ny människa.
har alltså inte börjat med dom ännu. eftersom jag kände mig bättre tänkte jag vänta..eller ngt, ja fan vet.
har alltså inte börjat med dom ännu. eftersom jag kände mig bättre tänkte jag vänta..eller ngt, ja fan vet.
Ah ok, men om du nu mår så dåligt att läkarna vill ge dig SSRI så tycker jag inte du har något att förlora på att pröva.
cowboyen
2007-09-20, 14:12
Ah ok, men om du nu mår så dåligt att läkarna vill ge dig SSRI så tycker jag inte du har något att förlora på att pröva.
man kan ju kanske prova det iaf. hela grejjen är väl att man itne vill känna sig som ett psykfall typ. man får skämmas för att man mår dåligt, sällan det är accepterat med sådana sjukdomar. ibland hoppas man nästan att man kunde bryta benet eller ngt för då kunde man ju iaf visa något konkret.
man kan ju kanske prova det iaf. hela grejjen är väl att man itne vill känna sig som ett psykfall typ. man får skämmas för att man mår dåligt, sällan det är accepterat med sådana sjukdomar. ibland hoppas man nästan att man kunde bryta benet eller ngt för då kunde man ju iaf visa något konkret.
Tystnadsplikt, Tystnadsplikt, Tystnadsplikt. Det är ingen förutom du, din läkare och en eventuell psykolog som behöver få veta. jag skämdes något fruktansvärt över att gå dit, totalt misslyckat att inte ens ha koll på sina egna tankar. Nu vet jag inte om du bor hemma eller ensam, bor du ensam behöver inte ens din familj få veta tills du är redo att tala om det.
Det är inte värre än att ha brutit benet, fått cancer eller dyl. De kommer ta dig på störa allvar och du kommer få bra hjälp.
Big point. Till detta vill jag foga - innan någon börjar orera om förskrivning av knark på skattebetalares bekostnad osv. att "patientens subjektiva upplevelse av välmående" refererar till just välmående, d.v.s. förskrivning av SSRI sker till personer som inte mår bra för att de skall kunna leva och må "normalbra", inte för att uttråkade skall kunna bli lite roligare eller få sig en billig kick. Seriöst, så mycket "kick" ger inte SSRI att det uppväger biverkningarna för den som redan innan mår hyfsat OK (det är inte säkert att man får ut något av dem ens om man HAR symptom de borde kunna lindra). Antydningar i den vägen är ett försök att plocka billiga poäng.
Jag förstår inte varför man skulle behöva hänvisa till det fetstilta ovan, när man försvarar förskrivningen av SSRI. Om det var så, att personer som mår "normalbra" fick en "kick" av SSRI, vad skulle då vara fel med det?
Kan man så småningom ta fram "riktiga lyckopiller", med små eller inga biverkningar, som gör alla användare lyckligare, då är det väl bara bra om så många som möjligt äter dem.
cowboyen
2007-09-20, 14:36
Tystnadsplikt, Tystnadsplikt, Tystnadsplikt. Det är ingen förutom du, din läkare och en eventuell psykolog som behöver få veta. jag skämdes något fruktansvärt över att gå dit, totalt misslyckat att inte ens ha koll på sina egna tankar. Nu vet jag inte om du bor hemma eller ensam, bor du ensam behöver inte ens din familj få veta tills du är redo att tala om det.
Det är inte värre än att ha brutit benet, fått cancer eller dyl. De kommer ta dig på störa allvar och du kommer få bra hjälp.
grejjen är väl vad man får som anledning på sjukintyget till jobbet...
det är som du säger hemskt att gå till läkaren, skäms också riktigt mkt. det gör hela grejjen värre på något sätt. som något offer som har något fånigt i-landsproblem. annat vore det om man svalt, hade cancer etc etc, då hade man kunnat klaga.
grejjen är väl vad man får som anledning på sjukintyget till jobbet...
det är som du säger hemskt att gå till läkaren, skäms också riktigt mkt. det gör hela grejjen värre på något sätt. som något offer som har något fånigt i-landsproblem. annat vore det om man svalt, hade cancer etc etc, då hade man kunnat klaga.
Bara att be läkaren skriva stress eller något annat. Om du förklarar för läkaren så kommer h*n säkerligen skriva en rejält luddigt anledning det gjorde min.
Jag förstår inte varför man skulle behöva hänvisa till det fetstilta ovan, när man försvarar förskrivningen av SSRI. Om det var så, att personer som mår "normalbra" fick en "kick" av SSRI, vad skulle då vara fel med det?
Jag för min del gör det, eftersom det är populärt att referera till förskrivning av SSRI som knark för skattebetalarnas pengar till folk som egentligen inte behöver något annat än att ta sig i kragen, men vill ha den lätta vägen ut, alternativt som bara är uttråkade av sina misslyckade liv och vill göra dem lite roligare (lite överdrivet: "Vill man knarka kan man få bekosta det själv, mina skattepengar skall inte göra det"). Jag anser inte att det stämmer.
Till trådskaparen: Ta upp problemet med sjukintyg med din läkare; du är inte den förste som haft det här problemet. Sedan är det faktiskt inte "fulare" att ha en psykisk sjukdom än att ha en fysisk; det är inget man drabbas av för att man "väljer" det, för att man inte begriper bättre eller något slags mentala håriga händer som straff för att man inte haft händerna på täcket. Men det finns många konstiga föreställningar som man kan behöva försvara sig mot, och då känns det ofta inte som om det spelar någon roll att man själv vet de faktiskt inte stämmer. Du har inte valt psykisk ohälsa mer än vad någon som drabbas av cancer har valt det. Det är möjligt att det är ett i-landsproblem, men du bor ju i ett i-land där du har möjlighet att få hjälp - skall du vägra ta den för att det finns andra som har cancer eller som svälter i Sudan? Hur blir dessa personer "som har det värre" hjälpta av att du inte tar hjälp? Den attityd som kommer att bli ditt största problem att kämpa mot/med är din egen. Varför är det skamligt att må dåligt psykiskt? Om det hade varit din bror som mådde dåligt, din partner eller din bästa kompis, vad hade du sagt då? Hade du tyckt att det var ett i-landsproblem och att de bara borde ta sig i kragen? Eller att de var typ "äckliga psykfall" och sagt upp bekantskapen? Tror inte det, va.
F.ö. är ju inte mindre ett psykfall när du ligger hemma i sängen och stirrar i taket och inte klarar av ditt dagliga liv för att du vägrar ta hjälp än vad du är om du medicinerar eller går i terapi. Ett brutet ben är ju inte mindre brutet om man inte gipsar det?
cowboyen
2007-09-20, 14:41
Bara att be läkaren skriva stress eller något annat. Om du förklarar för läkaren så kommer h*n säkerligen skriva en rejält luddigt anledning det gjorde min.
ska jobba 48h nu på 4 dagar med start måndag 06. fan vet om jag kommer palla detta. sa till läkaren att jag nog skulle klara det, men då hade jag ju en vecka ledigt så då kändes det liksom inte så farligt. men ju närmare jag kommer...
kommer bli intressant att se hur många sobrilkartor jag får tömma för att klara det.
ska jobba 48h nu på 4 dagar med start måndag 06. fan vet om jag kommer palla detta. sa till läkaren att jag nog skulle klara det, men då hade jag ju en vecka ledigt så då kändes det liksom inte så farligt. men ju närmare jag kommer...
kommer bli intressant att se hur många sobrilkartor jag får tömma för att klara det.
Ja, och när du knaprar Sobril är du ju så mycket mindre ett psykfall än om du tar SSRI?
cowboyen
2007-09-20, 14:57
Ja, och när du knaprar Sobril är du ju så mycket mindre ett psykfall än om du tar SSRI?
haha, jo ja jag vet...
hela jobbgrejjen är roten till det onda tror jag iaf. är jag hemma behöver jag inte knapra sobril alls ofta. men på jobbet gick det nog en halv karta sobril förra arbetspasset. klarade dessutom bara 2 dagar, fick sjukanmäla mig de andra två.
man ska ju vara glad att man fått jobb i dagens samhälle, men det är jag inte. jag är trött på att aldrig få jobb jag söker, jag är jävligt mkt tröttare på att få jobb som är så jävla påfrestande monotona och som har sådana scheman så bara det räcker för att man ska bli psykiskt skadad.
jag blir riktigt förbannad när jag tänker på att jag inte skulle duga till de jobb jag verkligen ville ha. men att vara arg funkar inte i längden för inget ändrar ju sig för det. då blir det ångest och depression istället.*grr*
Slartibartfast
2008-02-26, 12:41
"Prozac, the bestselling antidepressant taken by 40 million people worldwide, does not work and nor do similar drugs in the same class, according to a major review released today."
http://www.guardian.co.uk/society/2008/feb/26/mentalhealth.medicalresearch
Jag skulle iaf gärna sluta äta min piller. Mycket pengar att spara där. Men jag vet ju vad som hände förra gången jag försökte sluta. *spy*
"Prozac, the bestselling antidepressant taken by 40 million people worldwide, does not work and nor do similar drugs in the same class, according to a major review released today."
http://www.guardian.co.uk/society/2008/feb/26/mentalhealth.medicalresearch
Jag skulle iaf gärna sluta äta min piller. Mycket pengar att spara där. Men jag vet ju vad som hände förra gången jag försökte sluta. *spy*
Det går ju inte att komma ifrån att resultaten är högst varierande. Min personliga åsikt om varför är att beror på att SSRI skrivits ut till många som inte har ett problem som avhjälps med SSRI. Och som därför - av förklarliga skäl - inte blir hjälpta av det. Det är dock inte samma sak som att SSRI per definition inte hjälper.
Tyvärr ofta nödvändigt, men med äckliga biverkningar.
Att det inte skulle vara beroendeframkallande ger jag inte ett dugg för. Många crashar rejält när de slutar att ta medicinen.
Dumleman
2008-02-26, 14:45
Det känns som om jag skiter ganska blankt i beroenden och minskad sexlust (lol)... att oroa sig för sånt känns som lyxproblem i sammanhanget.
D Andersson
2008-02-26, 15:04
När man läser ytterligare en sån här tråd börjar man undra hur det kunde bli såhär illa egentligen. Tycker det kryllar av trådar om och med folk som mår dåligt och är deprimerade, äter lyckopiller, dricker sprit ensamma eller för att dämpa ångest etc. Är det så få som haft en lycklig uppväxt eller vad har hänt som gjorde att det blev som det blev?
Har en liten fundering, har länge inte velat ta till SSRI, men börjat inse att ingenting hjälper, så jag tänkte att det är dags att pröva.
Det är så att jag bor hemma, jag vill ABSOLUT inte blanda in min familj och så vidare, vill inte att dom ska veta något om detta av personliga skäl. Det jag undrar nu om det går att ha besök då och då utan att få massor bred hemskickade eller liknande?
Sheogorath
2011-02-18, 20:27
Har en liten fundering, har länge inte velat ta till SSRI, men börjat inse att ingenting hjälper, så jag tänkte att det är dags att pröva.
Det är så att jag bor hemma, jag vill ABSOLUT inte blanda in min familj och så vidare, vill inte att dom ska veta något om detta av personliga skäl. Det jag undrar nu om det går att ha besök då och då utan att få massor bred hemskickade eller liknande?
Du kan be om att inte få post. Det är din rättighet. :)
watertouch
2011-02-18, 20:34
Har en liten fundering, har länge inte velat ta till SSRI, men börjat inse att ingenting hjälper, så jag tänkte att det är dags att pröva.
Det är så att jag bor hemma, jag vill ABSOLUT inte blanda in min familj och så vidare, vill inte att dom ska veta något om detta av personliga skäl. Det jag undrar nu om det går att ha besök då och då utan att få massor bred hemskickade eller liknande?
Ja du tänker att du får en kallelse lr liknande från "öppenpsyk" lr VC... Det går absolut att säga till läkaren att du absolut inte vill ha nån kallelse med brev då ni bokar in en ny tid, lr uppföljning. Är det vårdcentralen brukar dem mest göra uppföljning via telefon. Men snacka med läkaren...
Har en liten fundering, har länge inte velat ta till SSRI, men börjat inse att ingenting hjälper, så jag tänkte att det är dags att pröva.
Det är så att jag bor hemma, jag vill ABSOLUT inte blanda in min familj och så vidare, vill inte att dom ska veta något om detta av personliga skäl. Det jag undrar nu om det går att ha besök då och då utan att få massor bred hemskickade eller liknande?
"Mina vårdkontakter" är nog något för dig.
En till fråga, det sägs att man går upp i vikt av vissa, jag undrar om det är aptiteten som ger ökad vikt eller någon annan process i magen?
En till fråga, det sägs att man går upp i vikt av vissa, jag undrar om det är aptiteten som ger ökad vikt eller någon annan process i magen?
Detta undrar jag också!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.