Visa fullständig version : Tid för ett bälte?
Jag undrar om jag borde skaffa mig ett tyngdlyftarbälte...
Tränat lite över ett halvt år och vill kunna lägga på lite mer vikter i mark (och böj) trotts att jag kanske bör vänta tills bålstyrkan blivit bättre, men det kanske finns ett bälte där ute som inte ger lika mycket stöd, ett nybörjarbälte?
Provade ett bälte en gång förut och tycker ryggen återhämtade sig mycket bättre motför nu då den känns lite sliten.
Länka gärna något ALT. bälte eller få mig på ett annat spår om jag är ute och cyklar...
Handcuff
2007-09-14, 21:06
Du kan ju alltid införskaffa ett "byggarbälte"
http://i8.tinypic.com/4orrq4o.jpg
som ger lite mindre stöd än styrkelyftsbältet:
http://i8.tinypic.com/68kxvsx.jpg
Okej, byggarbälte det låter bra, tack! Kan nog kanske vara något för mig, är den alltså lite smallare det bältet?
BTW tränar du på STIL? :)
Handcuff
2007-09-14, 21:14
Okej, byggarbälte det låter bra, tack! Kan nog kanske vara något för mig, är den alltså lite smallare det bältet?
BTW tränar du på STIL? :)
Njae..det är ju inte smalare..däremot brukar de vara lite tunnare och inte lika "styva". Nix inte på STIL. Får se om jag kanske byter till dit efter jul...om jag inte har flyttat till Umeå.
Är bälte inte något som man i största mäjliga mån ska undvika för att förbättra stabiliteten? Jag använder själv bälte så sällan som möjligt men vid tunga knäböj så brukar jag ta fram det.
Tvärgående magmuskeln finns där för en anledning. Massa på mer vikt om du känner att du klarar det. Inte lönt att skaffa bälte om du inte behöver det... ser ingen fördel i det iaf.
Är bälte inte något som man i största mäjliga mån ska undvika för att förbättra stabiliteten? Jag använder själv bälte så sällan som möjligt men vid tunga knäböj så brukar jag ta fram det.
Jo det är sant, jag kan ju använda det på kanske sista setet i mark/böj.
Handcuff
2007-09-14, 21:22
Är bälte inte något som man i största mäjliga mån ska undvika för att förbättra stabiliteten? Jag använder själv bälte så sällan som möjligt men vid tunga knäböj så brukar jag ta fram det.
Ungefär som mitt användande av bälte...förrutom på jeansen.
Jo det är sant, jag kan ju använda det på kanske sista setet i mark/böj.
Då får du inte ut allt av bältet då det krävs en bra teknik även i att använda bältet, om man bara slänger på det i sista setet om man inte kan använda ett bälte så borde man enligt mig snarare antingen sänka vikten eller inte köra setet alls.
Köp inte ett byggarbälte utan köp ett som är lika brett runt om.
För att undvika att magen ev skulle hamna lite efter så kör som många lyftare kör dvs i perioder t ex utan bälte tills det inte längre upplevs stabilt och sen med bälte tills man når maxvikter. Sen börjar man om från början utan bälte men faran med att magen skulle hamna efter är starkt överdriven och oftast beror det nog snarare på att man slarvat med magträningen vid sidan av eller inte har lärt sig använda bältet på rätt sätt.
Men eftersom du inte satsar på styrkelyft och bara har tränat i ett halvår så skulle jag vänta med att köpa ett bälte minst ett halvår till, blir det instabilt så sänk istället vikterna och jobba dig upp mot en ny topp.
Jag har aldrig provat bälte. Vad är syftet med att använda bälten förutom stabilitet?
Vad är fördelar, respektive nackdelar?
Deceiver85
2007-09-17, 15:18
Fördelar
* Du kan behålla buktryck enklare vid tunga set (främst i marklyft och knäböj)
* Du får smalare midja i spegeln, dvs det ser tufft ut
* ...?
Nackdelar
* Du tränar inte bålstabiliteten, vilket är ett gigantiskt minus
* Skaderisken ökar då man försöker pressa/dra/böja tyngre vikter än vad kroppen klarar av
Fördelar
* Du kan behålla buktryck enklare vid tunga set (främst i marklyft och knäböj)
* Du får smalare midja i spegeln, dvs det ser tufft ut
* ...?
Nackdelar
* Du tränar inte bålstabiliteten, vilket är ett gigantiskt minus
* Skaderisken ökar då man försöker pressa/dra/böja tyngre vikter än vad kroppen klarar av
En not, bålstabilitet tränas även med bälte. Bältet hjälper däremot till för att trycka emot magen vilket gör att man kan träna på högre vikt. Bältet kopplar alltså inte ur kravet att man måste hålla kroppen upprätt eller använda magmusklerna.
Deceiver85
2007-09-17, 15:35
En not, bålstabilitet tränas även med bälte. Bältet hjälper däremot till för att trycka emot magen vilket gör att man kan träna på högre vikt. Bältet kopplar alltså inte ur kravet att man måste hålla kroppen upprätt eller använda magmusklerna.
Hupp, fel av mig...vart har jag fått det ifrån?
delta_mats
2007-09-17, 17:42
Läste någonstans att risken är mindre att få åderbråck om man använder bälte.
Men fick aldrig klarhet om det faktiskt stämmer eller inte.
Vänta minst ett halvår till innan du börjar fundera på bälte. Gjorde själv det misstaget att jag började med bälte för tidigt, vilket resulterade i sämre bålstyrka och därmed också ryggproblem lite då och då. Numera har jag inte ens tillgång till bälte merparten av året och jag upplever ALDRIG problem med korsryggen längre.
En sak till, om/när du väl börjar köra med bälte så se till att du lär dig använda det rätt.. du ska inte göra som 90% av alla gymtränande och dra åt bältet för kung och fosterland så du knappt kan trycka ut buken ens lite. Bältet är där för att du ska kunna trycka ut magen mot bältet och få ett bättre/större buktryck, drar man åt bätet för mycket resulterar det istället i att du mer eller mindre omöjliggör ett ordentligt buktryck.
pragmatist
2007-09-18, 06:45
Jag tycker man ska använda så lite hjälpmedel och "kryckor" som möjligt i gymmet, d.v.s. bruket av dragremmar, bälten, lindor och liknande bör minimeras - om man inte har som explicit mål att bli stark just med sådana hjälpmedel. Varför man skulle ha det har jag lite svårt att se om man inte är styrkelyftare och vissa sådana hjälpmedel är tillåtna på tävling.
Att det skulle bygga bättre ställer jag mig extremt tveksam till, det är nog en väldigt kortsiktig fördel i så fall.
En not, bålstabilitet tränas även med bälte. Bältet hjälper däremot till för att trycka emot magen vilket gör att man kan träna på högre vikt. Bältet kopplar alltså inte ur kravet att man måste hålla kroppen upprätt eller använda magmusklerna.
Vissa bålmuskler jobbar mer och andra jobbar mindre, typiska problem som även ses hos människor med kroniska ländryggsproblem. Såvida man inte ska tävla med bälte finner jag ingen anledning att träna med det.
Vissa bålmuskler jobbar mer och andra jobbar mindre, typiska problem som även ses hos människor med kroniska ländryggsproblem. Såvida man inte ska tävla med bälte finner jag ingen anledning att träna med det.
Ifall det finns ett behov av högre belastning på icke stabiliserande muskler så finns det också ett syfte med att träna med bälte. Att avfärda bälte rakt av är bs.
bertbert
2007-09-18, 09:29
Sen är ju inte allt så förbannat svartvitt heller. De dagar jag kör tunga böj med bälte har jag alltid kört tunga frontböj utan bälte direkt efteråt.
Variation bygger och att köra lite lättare utan bälte och lite tyngre med bälte är ett sätt att öka övningarnas effektivitet tycker jag.
petersson
2007-09-18, 10:18
Vissa bålmuskler jobbar mer och andra jobbar mindre, typiska problem som även ses hos människor med kroniska ländryggsproblem. Såvida man inte ska tävla med bälte finner jag ingen anledning att träna med det.
Man måste väl inte tävla för att det ska vara roligt att lyfta tungt?
Ifall det finns ett behov av högre belastning på icke stabiliserande muskler så finns det också ett syfte med att träna med bälte. Att avfärda bälte rakt av är bs.
Det beror på vad man har för utgångs punkt. Vill du bli funktionellt stark i en rörelse ser jag ingen mening med bälte. Vill du träna en muskel extra och beredd att ta den lilla extra risk att bålmusklernas skyddande egenskaper försämras så kör med bälte.
Man måste väl inte tävla för att det ska vara roligt att lyfta tungt?
Det är klart vill man vara häftig, lyfta tungt och har lite dålig självkänsla kan det ju vara bra, tänkte inte på det :hbang:
petersson
2007-09-18, 10:31
Det är klart vill man vara häftig, lyfta tungt och har lite dålig självkänsla kan det ju vara bra, tänkte inte på det :hbang:
Jag tror inte man behöver ha dålig självkänsla för att tycka det är roligt att lyfta tunga vikter. Det är skillnad på tonåringen på 69kg som drar åt bältet så att midjan blir 50cm och gör en vinglig halvböj på 120kg och de som faktiskt tränar ordentligt för att få resultat..
Och nu säger jag inte att jag har fått några spektakulära resultat.
Det är klart vill man vara häftig, lyfta tungt och har lite dålig självkänsla kan det ju vara bra, tänkte inte på det :hbang:
Så med dina ögon så försöker personer som lyfter tungt, spela häftiga och har dålig självkänsla?
Ingen här har väl heller sagt att det bästa är att träna med bälte alltid, för funktionell styrka.
Så med dina ögon så försöker personer som lyfter tungt, spela häftiga och har dålig självkänsla?
Tror att de flesta som kör med bälte gör det för att de tror att det är extra bra på något sätt. Låt säga att du tränar för att exempelvis bli funktionellt stark och för allmänt välbefinnande. Du kan köra på 100 kilo utan bälte och 120 kilo med bälte. Jag kan inte se någon annan anledning att man väljer att köra med bälte än att det ger egot en kick. Kan du?
Tror att de flesta som kör med bälte gör det för att de tror att det är extra bra på något sätt. Låt säga att du tränar för att exempelvis bli funktionellt stark och för allmänt välbefinnande. Du kan köra på 100 kilo utan bälte och 120 kilo med bälte. Jag kan inte se någon annan anledning att man väljer att köra med bälte än att det ger egot en kick. Kan du?
jag kan ine se mig själv träna på 100kg utan att vilja förbättra mina resultat, gör du?
bertbert
2007-09-18, 10:45
Det beror på vad man har för utgångs punkt. Vill du bli funktionellt stark i en rörelse ser jag ingen mening med bälte. Vill du träna en muskel extra och beredd att ta den lilla extra risk att bålmusklernas skyddande egenskaper försämras så kör med bälte.
Det där är fullständig rappakalja IMHO. Du kopplar INTE ur magen genom att köra med bälte. Däremot krävs det en hel del av magmuskulaturen (rectus abdominis, abdominis transversus, diafragman) när du kör tungt med bältet. Bältet är ingen korsett som gör att överkroppen är solid, det är ett fundament att öka buktrycket mot. Buktryck kräver styrka i buken.
När du kör tungt med bälte t ex i knäböj belastar du benen mer, men du ställer även extra krav på magmuskulaturen eftersom du har mer vikt.
Man kopplar inte ur magen för att man kör med bälte. Det fungerar inte så.
bertbert
2007-09-18, 10:46
Tror att de flesta som kör med bälte gör det för att de tror att det är extra bra på något sätt. Låt säga att du tränar för att exempelvis bli funktionellt stark och för allmänt välbefinnande. Du kan köra på 100 kilo utan bälte och 120 kilo med bälte. Jag kan inte se någon annan anledning att man väljer att köra med bälte än att det ger egot en kick. Kan du?
Kan du knäböja 100 kg med bra form utan bälte, prova att köra med bälte på lite högre vikt, kanske 115 - 125 kg. När du gjort det kommer du att upptäcka att du kan böja mer utan bälte.
Orsak: stärkt bål och starkare ben.
jag kan ine se mig själv träna på 100kg utan att vilja förbättra mina resultat, gör du?
Ja, har du barn, familj och jobb att tänka på kommer du i en annan situation. Tränar du med målsättningen att bli starkare blir det såklart nej, det skulle ändå inte göra att jag valde att sätta på mig ett bälte när min utgångspunkt är att bli funtionellt stark.
Ska du tävla i SL eller vill överbelasta i knäböj kan du ju använda bälte. Jag får ut minst 10kg och säkert mer på bra dagar med bälte. Har tränat i 2-3 år och började använda bälte först vid min första formtoppning inför tävling.
Annars ser jag inget syfte med det.
Ska du tävla i SL eller vill överbelasta i knäböj kan du ju använda bälte. Jag får ut minst 10kg och säkert mer på bra dagar med bälte. Har tränat i 2-3 år och började använda bälte först vid min första formtoppning inför tävling.
Annars ser jag inget syfte med det.
Håller helt med.
Ja, har du barn, familj och jobb att tänka på kommer du i en annan situation. Tränar du med målsättningen att bli starkare blir det såklart nej, det skulle ändå inte göra att jag valde att sätta på mig ett bälte när min utgångspunkt är att bli funtionellt stark.
Funktionell för vad?
Funktionell för vad?
Det mesta, exempelvis hoppa, springa, slå, bajsa mm. Finns såklart några undantag.
Det mesta, exempelvis hoppa, springa, slå, bajsa mm. Finns såklart några undantag.
Så att bygga upp 10-20% mer styrka i benen är inte bra om du ska hoppa?
Så att bygga upp 10-20% mer styrka i benen är inte bra om du ska hoppa?
Nödvändigvis inte om du inte har en bra explosivitet i benen också. I mitt hockeylag har vi en som tar 180 i djupa knäböj men inte hoppar över 40cm i spänsttester för att han är oexplosiv. Jag tar bara 115 i djupa knäböj men hoppar över 55cm.
petersson
2007-09-19, 07:44
Nödvändigvis inte om du inte har en bra explosivitet i benen också. I mitt hockeylag har vi en som tar 180 i djupa knäböj men inte hoppar över 40cm i spänsttester för att han är oexplosiv. Jag tar bara 115 i djupa knäböj men hoppar över 55cm.
Du kanske skulle hoppa högre än 55cm om du tränade upp din styrka så du klarar 180 i djupa böj. Att jämföra sådär mellan två personer säger nog inte speciellt mycket alls.
Du kanske skulle hoppa högre än 55cm om du tränade upp din styrka så du klarar 180 i djupa böj. Att jämföra sådär mellan två personer säger nog inte speciellt mycket alls.
Jag hade lite bättre spänst förut när jag tog mindre i knäböj. Det går ju inte direkt att utgå från att mer styrka i benen ger mer explosivitet. Det brukar snarare bli tvärt om och många får kämpa som svin för att behålla sin spänst när dom tränar upp benstyrkan.
Jag hade lite bättre spänst förut när jag tog mindre i knäböj. Det går ju inte direkt att utgå från att mer styrka i benen ger mer explosivitet. Det brukar snarare bli tvärt om och många får kämpa som svin för att behålla sin spänst när dom tränar upp benstyrkan.
Mer styrka är inte automatiskt lika med mer explosivitet men jämför man tyngdlyftare med t ex sprinter så har de ungefär samma tider på 60 m, på 30 m så är tyngdlyftarna oftast snabbare och tyngdlyftarna hoppar högre i jämfotahopp etc. Det finns nästan alltid en övre gräns för när mer styrka tillför något till en idrott men den gränsen är de flesta ganska långt ifrån och att de blir segare kan snarare härröra från att de inte tränar styrkan på rätt sätt för sin idrott. Sen finns det självklart undantag och styrketesterna är i många fall ganska ointressanta att jämföra då varje idrottare har sina egna krav.
Mer styrka är inte automatiskt lika med mer explosivitet men jämför man tyngdlyftare med t ex sprinter så har de ungefär samma tider på 60 m, på 30 m så är tyngdlyftarna oftast snabbare och tyngdlyftarna hoppar högre i jämfotahopp etc. Det finns nästan alltid en övre gräns för när mer styrka tillför något till en idrott men den gränsen är de flesta ganska långt ifrån och att de blir segare kan snarare härröra från att de inte tränar styrkan på rätt sätt för sin idrott. Sen finns det självklart undantag och styrketesterna är i många fall ganska ointressanta att jämföra då varje idrottare har sina egna krav.
Är du seriös nu? Menar du att en styrkelyftare skulle va lika snabb som en sprinter på 30m och snabbare på 60m*screwy* Känns väldig orealistiskt.
Dom jag känner som håller på med sprint (100m-400m) är mycket mer explosiva/spänstiga och snabbare än dom tyngdlyftarna jag har träffat eller tränat med.
Är du seriös nu? Menar du att en styrkelyftare skulle va lika snabb som en sprinter på 30m och snabbare på 60m*screwy* Känns väldig orealistiskt.
Dom jag känner som håller på med sprint (100m-400m) är mycket mer explosiva/spänstiga och snabbare än dom tyngdlyftarna jag har träffat eller tränat med.
Det gäller inte styrkelyftare utan tyngdlyftare.
60 m ungefär samma tider
30 m oftast snabbare
De hoppar högre.
Skillnaden har nog jämnats ut då friidrotten har tagit upp ännu mer av tyngdlyftningen än tidigare och i Sverige är det ju t o m så illa att tyngdlyftningen håller på att dö ut.
Har du inte sett en riktig elitlyftare träna så är det svårt att förklara hur explosiva de är.
Så enligt dig är H.Rezazadeh mer explosiv...
EgcsKCXnAeA
...än Asafa Powell tex?
V_tp1V3ikbQ
Jag förstår fortfarande inte hur det går ihop. I min värld går det emot logiken.
Om du tror Rezazadeh drar upp stången utan explosivitet så har du inte förstått vad explosivitet är.
Sen finns det faktiskt lättare klasser i tyngdlyftning än 105+ *screwy*
Nu är det här en bit från bältesdiskussionen, men..
8u_KZJKELMM
Nu är det här en bit från bältesdiskussionen, men..
8u_KZJKELMM
Nu var det inte sega och långsamma styrkelyftare vi diskuterade utan explosiva hockeyspelare kontra tyngdlyftare kontra sprinters *screwy*
Nu var det inte sega och långsamma styrkelyftare vi diskuterade utan explosiva hockeyspelare kontra tyngdlyftare kontra sprinters *screwy*
Jag vet att Yankeee postat filmer på (andra) jämfotahoppande tyngdlyftare också, men jag minns inte var eller när.
Så att bygga upp 10-20% mer styrka i benen är inte bra om du ska hoppa?
Hoppar du med bälte?
Hoppar du med bälte?
Nä men jag har inte heller samma buktryck som när jag kör böj..
Nä men jag har inte heller samma buktryck som när jag kör böj..
fan har du inte ett kraftigt buktryck när du hoppar och bajsar ?!
Det gäller inte styrkelyftare utan tyngdlyftare.
60 m ungefär samma tider
30 m oftast snabbare
De hoppar högre.
Skillnaden har nog jämnats ut då friidrotten har tagit upp ännu mer av tyngdlyftningen än tidigare och i Sverige är det ju t o m så illa att tyngdlyftningen håller på att dö ut.
Har du inte sett en riktig elitlyftare träna så är det svårt att förklara hur explosiva de är.
Att tyngdlyftare skulle vara snabbre än en sprinter på 30 meter och ungefär lika snabb på 60 meter är troligen en gammal skröna. Det brukar komma upp lite då och då på disskusions forum, har aldrigt sett någon referens till det.
Har du någon referens?
Att tyngdlyftare skulle vara snabbre än en sprinter på 30 meter och ungefär lika snabb på 60 meter är troligen en gammal skröna. Det brukar komma upp lite då och då på disskusions forum, har aldrigt sett någon referens till det.
Har du någon referens?
Dick, F.W Sprints and Relays
Ajan T Baroga L Weightlifting: Fitness for all sports
Dick, F.W Sprints and Relays
Ajan T Baroga L Weightlifting: Fitness for all sports
Även jag har böcker där det står att det är gjort någon undersökning där man fann detta. Har dock aldrig lyckats på tag på undersökningen trots att jag mailat författare och verkligen letat runt. Har du sett själva studien?
Även jag har böcker där det står att det är gjort någon undersökning där man fann detta. Har dock aldrig lyckats på tag på undersökningen trots att jag mailat författare och verkligen letat runt. Har du sett själva studien?
Nej jag har inte sett studien men jag vet inte vem som skulle hitta på de mätvärden som presenteras och i vilket syfte? Jag tycker nämligen siffrorna är logiska då det inte är så konstigt att en tyngdlyftare är explosiv utan uthållighet och att en sprinter i sin tur utöver sin explosivitet måste träna mjölksyratålighet plus en dos aerobkapacitet för att orka 100 m.
Ser att det skenat lite men bra tips iaf! Ska fundera under en längre tid över bältet, jag tycker om att lyfta vikter och bygga kroppen det är de jag sysslar med. Kanske slänger in lite mer magträning...
Nej jag har inte sett studien men jag vet inte vem som skulle hitta på de mätvärden som presenteras och i vilket syfte? Jag tycker nämligen siffrorna är logiska då det inte är så konstigt att en tyngdlyftare är explosiv utan uthållighet och att en sprinter i sin tur utöver sin explosivitet måste träna mjölksyratålighet plus en dos aerobkapacitet för att orka 100 m.
Håller med att det låter ganska logiskt, jag ställer mig dock klart skeptisk tills jag väl sett själva studien. Det är ju något underligt att ingen hittills kunnat presentera den för mig. Fick någon konstig tysk-engals sammanfattning av en american, men den handlade om något helt annat.
Nu var det inte sega och långsamma styrkelyftare vi diskuterade utan explosiva hockeyspelare kontra tyngdlyftare kontra sprinters *screwy*
Vi pratar inte om hockeyspelare utan om Tyndlyftare kontra Sprint. Enligt z_bumbi är en 100m sprint mindre explosiv än en tyndlyftare. Vilket jag inte håller med om. Att en tyngdlyftare skulle smiska upp världsmästaren på 100m på vare sig en 30m eller 60m sträcka är rent ut sagt löjligt enligt mig.
Jag tror säkert tyngdlyftare är explosiva, men inte i närheten av en sprint på dom distanserna.
major Pectoralis
2007-09-19, 18:55
Tyngdlyftare har ett grymt tryck i benen (ta en titt på eurosport i dagarna så förstår ni *rolleyes* ). Om en tyngdlyftare kan omvandla sin kraft till ett löpsteg är det ingalunda överraskande att han slagit sprinters över kortare sträckor.
Uppgiften att tyngdlyftare vid valda tillfällen slagit sprinters i löpstarter har även jag hört vid ett flertal olika tillfällen. Jag vill minnas att jag bl.a. hört det från en gästföreläsande friidrottstränare. Han hette Håkan Andersson, vill jag minnas, och hade bl.a. tränat Kallur, Gryckebo-expressen Eriksson och Boltons fotbollslag i fys (denne herres specialitet verkade förövrigt vara olika typer av fysiska tester). Dock rörde det sig knappast om 60m utan snarare om 15-30m.
Vi pratar inte om hockeyspelare utan om Tyndlyftare kontra Sprint. Enligt z_bumbi är en 100m sprint mindre explosiv än en tyndlyftare. Vilket jag inte håller med om. Att en tyngdlyftare skulle smiska upp världsmästaren på 100m på vare sig en 30m eller 60m sträcka är rent ut sagt löjligt enligt mig.
Jag tror säkert tyngdlyftare är explosiva, men inte i närheten av en sprint på dom distanserna.
Men är det dags att börja läsa och förstå vad vi pratar om?
Vi säjer inte explosiv på en viss sträcka, utan att varje löpsteg är explosivare upp till en viss mängd vilket ger resultatet att dom är snabbare första biten. Tyngdlyftare har väldigt hög effekt (energi x hastighet) pga deras idrott utgår ifrån maximal effekt vilket inte löpning på 100m gör. Tycker du inte det är konstigt att massor av idrottare som vill öka sin effekt (explosivitet) i bla benen tränar efter tyngdlyftares moment om det nu skulle vara så att löpning ger mer explosivitet?
Jag tror helt enkelt du förvirrar dig med begreppen, 100m löpare är explosiva men måste även vara uttåliga vilket skapar en kompromiss gjord för just 100m dvs inte det samma som 10-30-60m.
Men är det dags att börja läsa och förstå vad vi pratar om?
Vi säjer inte explosiv på en viss sträcka, utan att varje löpsteg är explosivare upp till en viss mängd vilket ger resultatet att dom är snabbare första biten. Tyngdlyftare har väldigt hög effekt (energi x hastighet) pga deras idrott utgår ifrån maximal effekt vilket inte löpning på 100m gör. Tycker du inte det är konstigt att massor av idrottare som vill öka sin effekt (explosivitet) i bla benen tränar efter tyngdlyftares moment om det nu skulle vara så att löpning ger mer explosivitet?
Jag tror helt enkelt du förvirrar dig med begreppen, 100m löpare är explosiva men måste även vara uttåliga vilket skapar en kompromiss gjord för just 100m dvs inte det samma som 10-30-60m.
Förstå vad "vi" pratar om? Tycker du kan tala för dig själv istället för andra. Det var jag som började samtala med z_bumbi om det verkligen stämmer att en tyngdlyftare springer fortare än en sprint på 30m och lika snabbt på 60m. Sedan la någon in ett inlägg om att dom hoppar högre osv men det är inte det jag pratar om.
Jag tycker det är orealistiskt att en tyngdlyftare skulle springa fortare på 0-60m än en 100m sprinter även om dom kanske skulle ha mer power i det första steget.
Nitrometan
2007-09-19, 20:30
Undersökningen ifråga gjordes vid OS 1968. Men jag tror att resultaten är hyfsat rättvisande även idag beroende på de faktorer som bube och z_bumbi har tagit upp.
Förstå vad "vi" pratar om? Tycker du kan tala för dig själv istället för andra. Det var jag som började samtala med z_bumbi om det verkligen stämmer att en tyngdlyftare springer fortare än en sprint på 30m och lika snabbt på 60m. Sedan la någon in ett inlägg om att dom hoppar högre osv men det är inte det jag pratar om.
Jag tycker det är orealistiskt att en tyngdlyftare skulle springa fortare på 0-60m än en 100m sprinter även om dom kanske skulle ha mer power i det första steget.
Den power som finns där är otroligt viktig för fart och vad det handlar om är att sprintern kommer gå förbi tyngdlyftaren när en viss distans är sprungen 30m/60m olika från olika källor, medans din tro är att ignorera dessa källor och istället helt övertygad att du själv vet bättre än någon som har sett jämförelser i verkligheten och bestämmer att även om någon har mer power så kommer dom ändå alltid vara långsammare redan från 0 meter.
Nitrometan
2007-09-19, 20:35
Förstå vad "vi" pratar om? Tycker du kan tala för dig själv istället för andra. Det var jag som började samtala med z_bumbi om det verkligen stämmer att en tyngdlyftare springer fortare än en sprint på 30m och lika snabbt på 60m. Sedan la någon in ett inlägg om att dom hoppar högre osv men det är inte det jag pratar om.
Jag tycker det är orealistiskt att en tyngdlyftare skulle springa fortare på 0-60m än en 100m sprinter även om dom kanske skulle ha mer power i det första steget.
Jag har sett flera ryska undersökningar från 70- och 80-talet där de kollade spänst och sprint hos sina olympier. Tyngdlyftare och kastare låg alltid i topp.
Spänsthoppade högst och sprintade snabbast upp till 20m (de mätte 0-5, 0-10, 0-15, 0-20, 0-30, 0-40, 0-50, 0-60m). Det var inte förrän vid 40m som mer än 50% av de snabbaste var sprinters. På de korta sträckorna var tyngdlyftare och kastare alltid snabbare. Det var också roligt att se att en del kastare vägde över 120 kg och hade bland de högsta spänstvärdena.
Den power som finns där är otroligt viktig för fart och vad det handlar om är att sprintern kommer gå förbi tyngdlyftaren när en viss distans är sprungen 30m/60m olika från olika källor, medans din tro är att ignorera dessa källor och istället helt övertygad att du själv vet bättre än någon som har sett jämförelser i verkligheten och bestämmer att även om någon har mer power så kommer dom ändå alltid vara långsammare redan från 0 meter.
Jag har sett flera ryska undersökningar från 70- och 80-talet där de kollade spänst och sprint hos sina olympier. Tyngdlyftare och kastare låg alltid i topp.
Spänsthoppade högst och sprintade snabbast upp till 20m (de mätte 0-5, 0-10, 0-15, 0-20, 0-30, 0-40, 0-50, 0-60m). Det var inte förrän vid 40m som mer än 50% av de snabbaste var sprinters. På de korta sträckorna var tyngdlyftare och kastare alltid snabbare. Det var också roligt att se att en del kastare vägde över 120 kg och hade bland de högsta spänstvärdena.
Jag förnekar inte att det är mycket möjligt att en tyngdlyftare kan vara mer explosiv/ha mer power/tryck i benen men det är inte bara det som avgör vem som springer snabbast på 30 och 60m.
Att man är först ur blocket är ju en sak men sedan när det börjar gälla frekvens, teknik m.m. efter några meter så tror jag inte en 105kg kille som på filmen jag la upp tidigare slår Powell.
Och jag litar inte särskilt mycket på dom ryska studierna som utfördes 1970-80 med tanke på hur mycket träningen har utvecklats sedan dess. För den delen inte undersökningar gjorda 1968 heller.
Jag förnekar inte att det är mycket möjligt att en tyngdlyftare kan vara mer explosiv/ha mer power/tryck i benen men det är inte bara det som avgör vem som springer snabbast på 30 och 60m.
Att man är först ur blocket är ju en sak men sedan när det börjar gälla frekvens, teknik m.m. efter några meter så tror jag inte en 105kg kille som på filmen jag la upp tidigare slår Powell.
Och jag litar inte särskilt mycket på dom ryska studierna som utfördes 1970-80 med tanke på hur mycket träningen har utvecklats sedan dess. För den delen inte undersökningar gjorda 1968 heller.
Det kan nog vara så att rezazadeh inte skulle komma så långt innan Powell skulle gå förbi pga all vikt som måste förflyttas, muskler att syresättas mm men nu jämför du också en av de tyngsta tyngdlyftarna mot en betydligt lättare kille, även om det krävs enorm explosivitet att få upp dom vikterna som han gör på det sättet vilket sannolikt Rezazadeh har mer av än Powell, men då talar vi om explosivitet under väldigt kort tid alltså inte upprepad uttålig explosivitet vilket jag tror du mer tänker på.
Det handlar inte om att alla tyngdlyftare oavsett är snabbare än världens snabbaste löpare utan att man i studier har sett att överlag så är tyngdlyftare snabbare i början av en löpsträcka pga sin explosivitet.
major Pectoralis
2007-09-19, 21:27
Och jag litar inte särskilt mycket på dom ryska studierna som utfördes 1970-80 med tanke på hur mycket träningen har utvecklats sedan dess. För den delen inte undersökningar gjorda 1968 heller.
Fel, träningen har inte utvecklats så mycket, om ens något, sedan dess. De skillnader som finns är mest "kosmetiska", dvs. "marknads-förpackning".
Det finns många idrottare förutom friidrottare som är duktiga/fenomenala på att sprinta och hoppa. Till exempel kan nämnas afrikaner som hoppar över kameler (dessutom inte bara en), gymnaster, basketspelare och, inte minst, amerikanska fotbollspelare. Det finns de som hävdar att världens snabbaste män inte sysslar med friidrott utan med amerikansk fotboll (dock skall det naturligtvis påpekas att doping mer eller mindre är tillåten i den sistnämnda sporten). Man kan bara spekulera i vilka rekord vi hade haft i bl.a. friidrott om alla de fysiska talanger som "gått förlorade i andra grenar" (som t.ex. basket) hade satsat på att hoppa/springa/lyfta/kasta.
Man kan i detta sammanhang speciellt nämna årets vinnare av VM i höjdhopp, en f.d. basketspelare som i princip var nybörjare på höjdhopp men som naturligtvis hade extrema fysiska förutsättningar.
Gymnaster är egentligen speciellt intressanta; med en träningsbakgrund som totalt skiljer sig från traditionell styrka-spänst-träning är de ändå kapabla att prestera enorma fysiska prestationer. Det sägs t.ex. finnas ett antal gymnaster som hoppat över världsrekordet i höjd men med den skillnaden att de hoppar jämfota (precis som kamelhopparna i Afrika) och gör en framvolt över ribban.
Fel, träningen har inte utvecklats så mycket, om ens något, sedan dess. De skillnader som finns är mest "kosmetiska", dvs. "marknads-förpackning".
Det finns många idrottare förutom friidrottare som är duktiga/fenomenala på att sprinta och hoppa. Till exempel kan nämnas afrikaner som hoppar över kameler (dessutom inte bara en), gymnaster, basketspelare och, inte minst, amerikanska fotbollspelare. Det finns de som hävdar att världens snabbaste män inte sysslar med friidrott utan med amerikansk fotboll (dock skall det naturligtvis påpekas att doping mer eller mindre är tillåten i den sistnämnda sporten). Man kan bara spekulera i vilka rekord vi hade haft i bl.a. friidrott om alla de fysiska talanger som "gått förlorade i andra grenar" (som t.ex. basket) hade satsat på att hoppa/springa/lyfta/kasta.
Man kan i detta sammanhang speciellt nämna årets vinnare av VM i höjdhopp, en f.d. basketspelare som i princip var nybörjare på höjdhopp men som naturligtvis hade extrema fysiska förutsättningar.
Gymnaster är egentligen speciellt intressanta; med en träningsbakgrund som totalt skiljer sig från traditionell styrka-spänst-träning är de ändå kapabla att prestera enorma fysiska prestationer. Det sägs t.ex. finnas ett antal gymnaster som hoppat över världsrekordet i höjd men med den skillnaden att de hoppar jämfota (precis som kamelhopparna i Afrika) och gör en framvolt över ribban.
Det kan stämma att de snabbaste, eller åtminstone ett stort antal som skulle kunna vara världsklassprinters, spelar amerikansk fotboll istället. Vad jag vet brukar de snabbaste killarna i USA rekryteras till amerikansk fotboll, basket osv
istället för friidrott som inte är någon jättestor gren (har jag för mig)
Här är en spänstig am. fotbollsspelare
7vL19q8yL54
Jag har sett flera ryska undersökningar från 70- och 80-talet där de kollade spänst och sprint hos sina olympier. Tyngdlyftare och kastare låg alltid i topp.
Spänsthoppade högst och sprintade snabbast upp till 20m (de mätte 0-5, 0-10, 0-15, 0-20, 0-30, 0-40, 0-50, 0-60m). Det var inte förrän vid 40m som mer än 50% av de snabbaste var sprinters. På de korta sträckorna var tyngdlyftare och kastare alltid snabbare. Det var också roligt att se att en del kastare vägde över 120 kg och hade bland de högsta spänstvärdena.
Vilka undersökningar? Källa?
Vore hemskt roligt om någon kunde presentera en riktig studie där sprinters jämförs med någon kraftsport :) För mig känns det som en stor gammal myt som lever vidare från någon öststast tränare som tagit lite manuell tidtagning på en halvdant uppmätt bana och dragit till med något för att skrämma konkurrenterna :)
Vilka undersökningar? Källa?
Du underkände ju den förra källan? Du behöver en nutida till svenska översatt undersökning i fullängd?
Det kan nog vara så att rezazadeh inte skulle komma så långt innan Powell skulle gå förbi pga all vikt som måste förflyttas, muskler att syresättas mm men nu jämför du också en av de tyngsta tyngdlyftarna mot en betydligt lättare kille, även om det krävs enorm explosivitet att få upp dom vikterna som han gör på det sättet vilket sannolikt Rezazadeh har mer av än Powell, men då talar vi om explosivitet under väldigt kort tid alltså inte upprepad uttålig explosivitet vilket jag tror du mer tänker på.
Det handlar inte om att alla tyngdlyftare oavsett är snabbare än världens snabbaste löpare utan att man i studier har sett att överlag så är tyngdlyftare snabbare i början av en löpsträcka pga sin explosivitet.
I min jämförelse tar jag såklart dom är bland dom starkaste tyngdlyftarna i världen jämfört med dom snabbaste sprinterna i världen. Som du säger så är säkert rezazadeh väldigt explosiv och skulle kanske komma ur blocken först och vinna dom allra första stegen men att han skulle kunna hålla i upp till 60m skulle jag verkligen vilja se innan jag tror på det. Det gäller nog dom flesta tyngdlyftare överlag men som sagt var så är det som förvånar mig hur dom skulle kunna ligga före upp till 60m överlag.
Fel, träningen har inte utvecklats så mycket, om ens något, sedan dess. De skillnader som finns är mest "kosmetiska", dvs. "marknads-förpackning".
Det finns många idrottare förutom friidrottare som är duktiga/fenomenala på att sprinta och hoppa. Till exempel kan nämnas afrikaner som hoppar över kameler (dessutom inte bara en), gymnaster, basketspelare och, inte minst, amerikanska fotbollspelare. Det finns de som hävdar att världens snabbaste män inte sysslar med friidrott utan med amerikansk fotboll (dock skall det naturligtvis påpekas att doping mer eller mindre är tillåten i den sistnämnda sporten). Man kan bara spekulera i vilka rekord vi hade haft i bl.a. friidrott om alla de fysiska talanger som "gått förlorade i andra grenar" (som t.ex. basket) hade satsat på att hoppa/springa/lyfta/kasta.
Man kan i detta sammanhang speciellt nämna årets vinnare av VM i höjdhopp, en f.d. basketspelare som i princip var nybörjare på höjdhopp men som naturligtvis hade extrema fysiska förutsättningar.
Gymnaster är egentligen speciellt intressanta; med en träningsbakgrund som totalt skiljer sig från traditionell styrka-spänst-träning är de ändå kapabla att prestera enorma fysiska prestationer. Det sägs t.ex. finnas ett antal gymnaster som hoppat över världsrekordet i höjd men med den skillnaden att de hoppar jämfota (precis som kamelhopparna i Afrika) och gör en framvolt över ribban.
Jag vet inte så mycket om tyngdlyftarna men inom alla idrotter jag känner till så har det varit en enorm utveckling dom senaste 30 åren.
Som ex kan jag ta min morfar som spelade i svenska handbollslandslaget på 60-talet och dom hade endast 3 träningspass i veckan som max. Desamma gällde hockeylandslaget och säkerligen många andra idrottsgrenar därtill.
Idag pratas det ju ganska mycket om att tex Börje Salming med dagens mått inte ens skulle platsa i ett Allsvenskt lag i ishockey medans han under sin 17 åriga NHL-karriär på 1973-1990 var i den absoluta världseliten.
Miro Zalar gjorde lumpen som lapplandsjägare i 1år och kom tillbaka för att sedan slå svenskt rekord något år senare på 5,35. Redan på 80-90-talet började alla idrottare be på sina bara knän för att slippa göra militärtjänst för att det skulle resultera i en fysisk katastrof och då var det bara att lägga staven på hyllan. Även det visar att vi lever i en annan träningsvärld idag.
Idag är ju 12 pass i veckan standard för eliten och alla väger varje gram mat dom äter och varje timme dom ska sova och utvecklar träningsprogram genom forskning osv.
Hur var det förut för ishockeyspelare egentligen? Jo dom tränade i princip bara isträning och sprang lite under sommaren för att hålla konditionen uppe. Fysträning i den benämning vi har idag existerade nästan inte i praktisken. Och då pratar jag om 60-70tal så utvecklingen har verkligen gått framåt och därför tror jag klyftorna har växt en del sedan athleterna har blivit allt mer fysiskt specialiserade.
Det var en ganska kort sammanfattning av några faktorer som förklarar varför jag inte litar på dom ryska testresultaten idag.
major Pectoralis
2007-09-19, 23:00
I min jämförelse tar jag såklart dom är bland dom starkaste tyngdlyftarna i världen jämfört med dom snabbaste sprinterna i världen. Som du säger så är säkert rezazadeh väldigt explosiv och skulle kanske komma ur blocken först och vinna dom allra första stegen men att han skulle kunna hålla i upp till 60m skulle jag verkligen vilja se innan jag tror på det. Det gäller nog dom flesta tyngdlyftare överlag men som sagt var så är det som förvånar mig hur dom skulle kunna ligga före upp till 60m överlag.
Jag vet inte så mycket om tyngdlyftarna men inom alla idrotter jag känner till så har det varit en enorm utveckling dom senaste 30 åren.
Som ex kan jag ta min morfar som spelade i svenska handbollslandslaget på 60-talet och dom hade endast 3 träningspass i veckan som max. Desamma gällde hockeylandslaget och säkerligen många andra idrottsgrenar därtill.
Idag pratas det ju ganska mycket om att tex Börje Salming med dagens mått inte ens skulle platsa i ett Allsvenskt lag i ishockey medans han under sin 17 åriga NHL-karriär på 1973-1990 var i den absoluta världseliten.
Miro Zalar gjorde lumpen som lapplandsjägare i 1år och kom tillbaka för att sedan slå svenskt rekord något år senare på 5,35. Redan på 80-90-talet började alla idrottare be på sina bara knän för att slippa göra militärtjänst för att det skulle resultera i en fysisk katastrof och då var det bara att lägga staven på hyllan. Även det visar att vi lever i en annan träningsvärld idag.
Idag är ju 12 pass i veckan standard för eliten och alla väger varje gram mat dom äter och varje timme dom ska sova och utvecklar träningsprogram genom forskning osv.
Hur var det förut för ishockeyspelare egentligen? Jo dom tränade i princip bara isträning och sprang lite under sommaren för att hålla konditionen uppe. Fysträning i den benämning vi har idag existerade nästan inte i praktisken. Och då pratar jag om 60-70tal så utvecklingen har verkligen gått framåt och därför tror jag klyftorna har växt en del sedan athleterna har blivit allt mer fysiskt specialiserade.
Det var en ganska kort sammanfattning av några faktorer som förklarar varför jag inte litar på dom ryska testresultaten idag.
När det gäller Sverige håller jag med dig att det skett en utveckling. Den kan man märka speciellt sedan början på 90-talet. För vad hände då tror du?
I slutet av 80-talet och i början av 90-talet rasade östblocket med Sovjet som kronan på verket och den kunskap dessa besatt inom bl.a. idrottsträning kunde spridas över världen. Enkelt kan man säga att Sverige idag möjligen börjar närma sig den nivå som bl.a. Sovjet befann sig på under 70- och 80-talet.
Sverige är förövrigt ett av idrottens U-länder. Den stora anledningen till detta är att vi har en ideellt system (eller kanske snarare brist på system). Det fåtal framstående idrottare vi har är enskilda undantag som lever på stor fundamentalism eller talang altnernativt är bra i sporter där det inte krävs så mycket träning. Hur många bra tyngdlyftare, konditionsidrottare, gymnaster etc. har vi i detta landet nuförtiden t.ex. Detta är dock en helt annan fråga. Jag måste dock säga att hockey är en av få sporter i Sverige där man ser idrott som något någorlunda seriöst, som har någon form av system och som satsar på elitverksamhet, både vad gäller tränare och aktiva.
Det är, enkelt sagt, för mycket "saft och bullar" i svensk idrott men är det egentligen någon som bryr sig förutom de fåtal timmar det är OS vart fjärde år?
Det kan stämma att de snabbaste, eller åtminstone ett stort antal som skulle kunna vara världsklassprinters, spelar amerikansk fotboll istället. Vad jag vet brukar de snabbaste killarna i USA rekryteras till amerikansk fotboll
Att tjäna en miljon eller 10 miljoner dollar det är frågan :D
När det gäller Sverige håller jag med dig att det skett en utveckling. Den kan man märka speciellt sedan början på 90-talet. För vad hände då tror du?
I slutet av 80-talet och i början av 90-talet rasade östblocket med Sovjet som kronan på verket och den kunskap dessa besatt inom bl.a. idrottsträning kunde spridas över världen. Enkelt kan man säga att Sverige idag möjligen börjar närma sig den nivå som bl.a. Sovjet befann sig på under 70- och 80-talet.
Sverige är förövrigt ett av idrottens U-länder. Den stora anledningen till detta är att vi har en ideellt system (eller kanske snarare brist på system). Det fåtal framstående idrottare vi har är enskilda undantag som lever på stor fundamentalism eller talang altnernativt är bra i sporter där det inte krävs så mycket träning. Hur många bra tyngdlyftare, konditionsidrottare, gymnaster etc. har vi i detta landet nuförtiden t.ex. Detta är dock en helt annan fråga. Jag måste dock säga att hockey är en av få sporter i Sverige där man ser idrott som något någorlunda seriöst, som har någon form av system och som satsar på elitverksamhet, både vad gäller tränare och aktiva.
I dagsläget tycker jag inte man kan kalla Sverige ett av världens idrotts u-länder. Den kunskapen vi har idag är, iaf inom ishockey, otroligt bra. Sedan kan man väl inte klaga på vad Sverige presterar inom andra idrotter med tanke på hur litet utbud av utövare vi har i förhållande till många andra länder. Tror vi ändå är bland dom mer produktiva nationerna inom idrott med en befolkning i vår nivå.
Sen är det ju inte enbart så att ryssland satt inne med all träningskunskap utan även USA hade en stor del och det var väl inte direkt undangömda och hemliga träningsmetoder dom använde.
Att Sverige skulle ligga på den nivån Sovjet låg under 70-80-talet, rent träningsmässigt, är väl att ta i väldigt mycket. Om nu läget var sådant borde Ryssarna totalt utklassa oss i varenda idrott, vilket dom inte gör trots sin enorma utbud.
Dom idrottare vi får fram är inte alltid folk med någon enorm talang eller sporter där det inte krävs mycket träning. Inom hockey kommer jag på rak arm på en väldigt stor stjärna: Daniel Alfredsson. Hans tränare bad honom lägga ner ishockeyn som 16åring men han vägrade och kämpade sig upp till toppen med enormt mycket träning och vilja. På vägen fick han garanterat hjälp av många skickliga svenska ishockeytränare som faktsikt är en förutsättning för att lyckas. Det finns många exempel bara i Sverige som Alfredsson och det gäller även friidrottare.
Sen skulle jag vilja påpeka att ishockey i Sverige inte är lite "någolunda seriös" utan snarare väldigt seriös och systemet som finns där fungerar uppenbarligen väldigt bra för både tränare och spelare. Nu är det ju inte bara hockeyspelare vi skickar över Atlanten utan även hockeytränare eftersom vi besitter en mycket bra och eftertraktad kompetens på den fronten.
Sedan vet jag inte hur Sverige ligger till på tyndlyftnings- och gymnastdelen men eftersom det är såpass små sporter här så är vi inte världsledande där av förklarliga skäl.
major Pectoralis
2007-09-20, 00:09
I dagsläget tycker jag inte man kan kalla Sverige ett av världens idrotts u-länder. Den kunskapen vi har idag är, iaf inom ishockey, otroligt bra. Sedan kan man väl inte klaga på vad Sverige presterar inom andra idrotter med tanke på hur litet utbud av utövare vi har i förhållande till många andra länder. Tror vi ändå är bland dom mer produktiva nationerna inom idrott med en befolkning i vår nivå.
Sen är det ju inte enbart så att ryssland satt inne med all träningskunskap utan även USA hade en stor del och det var väl inte direkt undangömda och hemliga träningsmetoder dom använde.
Att Sverige skulle ligga på den nivån Sovjet låg under 70-80-talet, rent träningsmässigt, är väl att ta i väldigt mycket. Om nu läget var sådant borde Ryssarna totalt utklassa oss i varenda idrott, vilket dom inte gör trots sin enorma utbud.
Dom idrottare vi får fram är inte alltid folk med någon enorm talang eller sporter där det inte krävs mycket träning. Inom hockey kommer jag på rak arm på en väldigt stor stjärna: Daniel Alfredsson. Hans tränare bad honom lägga ner ishockeyn som 16åring men han vägrade och kämpade sig upp till toppen med enormt mycket träning och vilja. På vägen fick han garanterat hjälp av många skickliga svenska ishockeytränare som faktsikt är en förutsättning för att lyckas. Det finns många exempel bara i Sverige som Alfredsson och det gäller även friidrottare.
Sen skulle jag vilja påpeka att ishockey i Sverige inte är lite "någolunda seriös" utan snarare väldigt seriös och systemet som finns där fungerar uppenbarligen väldigt bra för både tränare och spelare. Nu är det ju inte bara hockeyspelare vi skickar över Atlanten utan även hockeytränare eftersom vi besitter en mycket bra och eftertraktad kompetens på den fronten.
Sedan vet jag inte hur Sverige ligger till på tyndlyftnings- och gymnastdelen men eftersom det är såpass små sporter här så är vi inte världsledande där av förklarliga skäl.
.....Sverige är också bra i sporter som inte är globala, t.ex. ishockey, bandy och innebandy ;) Nej, skämt åtsido. Hockey är faktiskt ett lysande undantag i svensk idrott. Fler borde ta efter men gör det inte. Anledningen till detta är de strukturella förutsättningarna; i Sverige är det i många fall inte accepterat att vara elitistisk. Detta är inget problem i föreningar som är marknadsanpassade (eftersom det förutsätter viss elitism) men i alla ideella föreningar är detta ett stort problem eftersom det blir en intressekonflikt angående vad man skall satsa på: "saft och bullar och fritidsgård med diverse föräldrar och tonåringar som tränare" eller seriös idrott med riktiga avlönade och utbildade tränare. Detta är ytterligare en anledning till att svensk idrott legat efter: attityder och strukturer. I USA fanns också kunskap och det fanns även i andra länder. Även i Sverige fanns bättre kunskap än den man tillämpade i praktiken men det fanns inget intresse att använda sig av den eftersom det var mot hela den ideella värdegrunden. Idag har samhället ändrats något. Idealism är t.ex. idag allt ovanligare och detta har även medfört vissa attitydförändringar i idrotten.
Sverige är defintivt ett U-land i idrott. Det är bara att titta i medaljstatistiken från olika OS exempelvis. Dessutom är 9 miljoner en enorm mängd människor, ett människomateriall fullt tillräckligt för att skapa underverk. Jag skulle gå så långt att säga att ca 1 miljon människor är en fullt tillräcklig urvalsgrupp. Titta t.ex. på Island som med sin obetydliga befolkning på 300 tusen (!) lyckats få fram internationellt gångbara lag i de globala sporterna fotboll och handboll. Det svenska "flaggskeppet" Tre Kronor har mig veterligen inte heller så stor rekryteringsbas; hur många ishallar finns i Sverige, hur många har råd att spela, hur många talanger tar inte innebandy, fotboll, handboll etc. Min sport kanot har en högst blygsam rekryteringsbas. Ändå är vi, trost stark internationell konkurrens, Sveriges främsta OS-sport.
Summa sumarum: Det är inte mängden människor som är intressant utan vad man gör av dem.
Sovjet krossade oss fullständigt, när det begav sig. I många grenar skulle de bästa svenskarna med stor sannolikhet inte var bland de 50 bästa på de sovjetiska mästerskapen misstänker jag (inga sådana tävlingar har arrangerats så det går inte att veta säkert). I många grenar var det svåra inte att vinna VM utan att ta sig till VM om man var från Sovjet; man kunde vara 7:a i världen och 7:a i Sovjet. Detta blir uppenbart om man betänker alla de framstående idrottare från forna Sovjet som idag kan tävla och plocka medaljer för Ukraina, Vitryssland, Estland, Lettland och inte minst Ryssland. När det begav sig hade bara 1-3 av dem fått ställa upp....
Du underkände ju den förra källan? Du behöver en nutida till svenska översatt undersökning i fullängd?
Går utmärkt med abstract, tyska, svenska eller engelska.
.....Sverige är också bra i sporter som inte är globala, t.ex. ishockey, bandy och innebandy ;) Nej, skämt åtsido. Hockey är faktiskt ett lysande undantag i svensk idrott. Fler borde ta efter men gör det inte. Anledningen till detta är de strukturella förutsättningarna; i Sverige är det i många fall inte accepterat att vara elitistisk. Detta är inget problem i föreningar som är marknadsanpassade (eftersom det förutsätter viss elitism) men i alla ideella föreningar är detta ett stort problem eftersom det blir en intressekonflikt angående vad man skall satsa på: "saft och bullar och fritidsgård med diverse föräldrar och tonåringar som tränare" eller seriös idrott med riktiga avlönade och utbildade tränare. Detta är ytterligare en anledning till att svensk idrott legat efter: attityder och strukturer. I USA fanns också kunskap och det fanns även i andra länder. Även i Sverige fanns bättre kunskap än den man tillämpade i praktiken men det fanns inget intresse att använda sig av den eftersom det var mot hela den ideella värdegrunden. Idag har samhället ändrats något. Idealism är t.ex. idag allt ovanligare och detta har även medfört vissa attitydförändringar i idrotten.
Sverige är defintivt ett U-land i idrott. Det är bara att titta i medaljstatistiken från olika OS exempelvis. Dessutom är 9 miljoner en enorm mängd människor, ett människomateriall fullt tillräckligt för att skapa underverk. Jag skulle gå så långt att säga att ca 1 miljon människor är en fullt tillräcklig urvalsgrupp. Titta t.ex. på Island som med sin obetydliga befolkning på 300 tusen (!) lyckats få fram internationellt gångbara lag i de globala sporterna fotboll och handboll. Det svenska "flaggskeppet" Tre Kronor har mig veterligen inte heller så stor rekryteringsbas; hur många ishallar finns i Sverige, hur många har råd att spela, hur många talanger tar inte innebandy, fotboll, handboll etc. Min sport kanot har en högst blygsam rekryteringsbas. Ändå är vi, trost stark internationell konkurrens, Sveriges främsta OS-sport.
Summa sumarum: Det är inte mängden människor som är intressant utan vad man gör av dem.
Sovjet krossade oss fullständigt, när det begav sig. I många grenar skulle de bästa svenskarna med stor sannolikhet inte var bland de 50 bästa på de sovjetiska mästerskapen misstänker jag (inga sådana tävlingar har arrangerats så det går inte att veta säkert). I många grenar var det svåra inte att vinna VM utan att ta sig till VM om man var från Sovjet; man kunde vara 7:a i världen och 7:a i Sovjet. Detta blir uppenbart om man betänker alla de framstående idrottare från forna Sovjet som idag kan tävla och plocka medaljer för Ukraina, Vitryssland, Estland, Lettland och inte minst Ryssland. När det begav sig hade bara 1-3 av dem fått ställa upp....
Som sagt kan jag bara stå för ishockeyn som jag känner till bra. Med vårt spelarmaterial på 67 000 spelare är vi ändå regerande mästare i OS där bland annat Kanada med sina över 574 000 spelare inte klarade sig lika bra. Därmed måste vi va väldigt bra på att utveckla bra spelarmaterial ur ett relativt sett litet antal utövare. Och hockey är ändå en väldigt stor sport.
Sedan kanske du menar gymnaster och friidrottare osv? Så slutresultatet är alltså att vi i Sverige är bra på lagidrotter medans ryssarna är bättre på andra saker.
Idag är ju inte heller Ryssland dominerande inom någon idrott jag kan komma på så deras storhetstid är definitivt över.
Som sagt kan jag bara stå för ishockeyn som jag känner till bra.
Ja, vi minns ju hur bra du kände till hur alla låg till i knäböj. *rolleyes*
Du borde skaffa dig en liten ödmjukare attityd - man vet inte allt, man kan inte allt och man är inte bäst när man är 17(?) år.
major Pectoralis
2007-09-20, 20:01
Som sagt kan jag bara stå för ishockeyn som jag känner till bra. Med vårt spelarmaterial på 67 000 spelare är vi ändå regerande mästare i OS där bland annat Kanada med sina över 574 000 spelare inte klarade sig lika bra. Därmed måste vi va väldigt bra på att utveckla bra spelarmaterial ur ett relativt sett litet antal utövare. Och hockey är ändå en väldigt stor sport.
Sedan kanske du menar gymnaster och friidrottare osv? Så slutresultatet är alltså att vi i Sverige är bra på lagidrotter medans ryssarna är bättre på andra saker.
Idag är ju inte heller Ryssland dominerande inom någon idrott jag kan komma på så deras storhetstid är definitivt över.
Som jag tidigare skrivit:
1) Det är inte hur många människor man har utan vad man gör med dom som är intressant - under förutsättning att man har tillräckligt många människor (9 miljoner är full tillräckligt). Ett bra exempel jag kommer på är Norge. Liten befolkning till trots så har man ändå ett system som levererat framstående idrottare på löpande band. Norge är faktiskt den nation som tagit flest medaljer i de olympiska vinterspelen sedan 1924. De har tagit 238 medaljer. Tvåa på listan är Sovjet med 195 medaljer. Sverige är faktiskt god 6:a med 124 medaljer (de flesta dock inte tagna i modern tid som bekant).
Är man intresserad av de innovativa normännens metoder kan man få en försmak på denna sida (där finns bl.a. styrketräning under fliken basistrening):
http://www.olympiatoppen.no/
2) Sverige är ff.a. bra i sporter där man inte behöver träna så hårt och där det inte krävs extrem kunskap för att bli duktig. Enskilda lysande undantag har tagit sig fram till de stora medaljerna men de är inte resultatet av ett system utan av individuella prestationer; man kan alltså säga att "framgången är en slump". Det som utmärker bra lagspelare är ff.a. att det spelat mycket boll, puck etc. Vissa har bra fysvärden, andra inte (det är inte fysiken som är det centrala för prestationen och således kan man bli bra utan fantastisk fysträning.)
3) I OS 2004 tog Ryssland 27 guld, 27 silver och 38 brons, dvs. totalt 92 medaljer. Endast USA tog fler medaljer. Sverige tog, i ett av sina bästa OS i modern tid, 7 medaljer......
Som jag tidigare skrev har utvecklingen inte gått framåt i Sovjet/Ryssland. Det som har hänt är däremot att kunskapen om träning blivit mer global.
Den här boken (första upplagan dock) har länge varit en "bibel" för svenska idrottstränare. Den är skriven av den USA-emigrerande öststataren Tudor Bompa. Bompa var den man som utvecklade periodiseringen och han har skrivit flera böcker.
http://www.humankinetics.com/Bookcovs/0736055592.jpg
Ja, vi minns ju hur bra du kände till hur alla låg till i knäböj. *rolleyes*
Du borde skaffa dig en liten ödmjukare attityd - man vet inte allt, man kan inte allt och man är inte bäst när man är 17(?) år.
Men detta känner jag verkligen till;) Är ganska basal fakta att Sverige tar fram många bra ishockeyspelare och ishockeytränare.
Är väl knappast oödmjukt att skriva det?
Som jag tidigare skrivit:
1) Det är inte hur många människor man har utan vad man gör med dom som är intressant - under förutsättning att man har tillräckligt många människor (9 miljoner är full tillräckligt). Ett bra exempel jag kommer på är Norge. Liten befolkning till trots så har man ändå ett system som levererat framstående idrottare på löpande band. Norge är faktiskt den nation som tagit flest medaljer i de olympiska vinterspelen sedan 1924. De har tagit 238 medaljer. Tvåa på listan är Sovjet med 195 medaljer. Sverige är faktiskt god 6:a med 124 medaljer (de flesta dock inte tagna i modern tid som bekant).
Är man intresserad av de innovativa normännens metoder kan man få en försmak på denna sida (där finns bl.a. styrketräning under fliken basistrening):
http://www.olympiatoppen.no/
2) Sverige är ff.a. bra i sporter där man inte behöver träna så hårt och där det inte krävs extrem kunskap för att bli duktig. Enskilda lysande undantag har tagit sig fram till de stora medaljerna men de är inte resultatet av ett system utan av individuella prestationer; man kan alltså säga att "framgången är en slump". Det som utmärker bra lagspelare är ff.a. att det spelat mycket boll, puck etc. Vissa har bra fysvärden, andra inte (det är inte fysiken som är det centrala för prestationen och således kan man bli bra utan fantastisk fysträning.)
3) I OS 2004 tog Ryssland 27 guld, 27 silver och 38 brons, dvs. totalt 92 medaljer. Endast USA tog fler medaljer. Sverige tog, i ett av sina bästa OS i modern tid, 7 medaljer......
Som jag tidigare skrev har utvecklingen inte gått framåt i Sovjet/Ryssland. Det som har hänt är däremot att kunskapen om träning blivit mer global.
Den här boken (första upplagan dock) har länge varit en "bibel" för svenska idrottstränare. Den är skriven av den USA-emigrerande öststataren Tudor Bompa. Bompa var den man som utvecklade periodiseringen och han har skrivit flera böcker.
http://www.humankinetics.com/Bookcovs/0736055592.jpg
1. Man kan inte bortse från att fler människor/utövare ger större möjlighet till att utveckla många proffs. Sedan gäller det såklart även att ha rätt kompetens.
2. Så ishockey är en idrott där man inte behöver träna hårt och där det inte krävs mycket kunskap då? Jag tycker personligen att det är väldigt fel och alla elitspelare vi har fått fram kan inte vara av slump.
Om du ser till NHL finns det många spelare som knappt kan passa en puck men ändå spelar där dom spelar tack vare en extra bra fysik. Så jag skulle säga att fysiken inom dom flesta sporter är minst lika viktig som det tekniken i ishockey iaf.
Ni som håller på med kanot kan väl inte påstå att fysisken inte är det centrala utan snarare hur man ror rent rekniskt?
3. Sen får man även här kolla till antalet utövare. Jag misstänker att om vi skulle ta 100st ryska friidrottare (tex) och 100st svenska friidrottare så skulle antalat som tar sig vidare topp elitnivå ungefär vara desamma. Av logiska skäl borde inte vi i Sverige kunna ta 92 medaljer under ett OS.
Jag måste ha missat att du skrev det. Din poäng är alltså att alla andra länder har utvecklats väldigt mycket sedan sovjet föll men ryssarna står fortfarande kvar på samma ställe?
Det finns flera faktorer som skiljer det forna Sovjet från många andra länder bl a.
*Systematisk träning redan från unga år vilket gör att idrottaren fick en omfattande allmän träning extremt tidigt.
*Tidig speciallisering med order om vilken idrott man skulle träna.
*Droger som delas ur redan från unga år.
*Ett betydligt större underlag vilket innebär att om 100 stycken lovande föll bort så gjorde det inget eftersom det fanns 10 kvar i eliten varav 3 var världselit och detta från varje årskull.
*Allt betalt och inga andra arbetsuppgifter än att träna.
*Ekonomiskt trygghet om man lyckades, pension eller en löktjänst inom försvaret vid 25 års ålder var inget ovanligt och om man vann OS-guld så var det en regel (det är det iofs fortfarande i en del länder).
Om det är det här som räknas med att lyckas i idrotter där det krävs att man tränar hårt så vet jag inte om jag vill att Sverige ska bli så mycket bättre. Visst skulle de ekonomiska villkoren för idrotten kunna bli mycket bättre (kanske framför allt på stödjefunktionerna) och fler barn skulle må bra av att träna/röra sig betydligt mer allsidigt redan från 4 års ålder men sen är det ett stort steg vidare.
Det finns flera faktorer som skiljer det forna Sovjet från många andra länder bl a.
*Systematisk träning redan från unga år vilket gör att idrottaren fick en omfattande allmän träning extremt tidigt.
*Tidig speciallisering med order om vilken idrott man skulle träna.
*Droger som delas ur redan från unga år.
*Ett betydligt större underlag vilket innebär att om 100 stycken lovande föll bort så gjorde det inget eftersom det fanns 10 kvar i eliten varav 3 var världselit och detta från varje årskull.
*Allt betalt och inga andra arbetsuppgifter än att träna.
*Ekonomiskt trygghet om man lyckades, pension eller en löktjänst inom försvaret vid 25 års ålder var inget ovanligt och om man vann OS-guld så var det en regel (det är det iofs fortfarande i en del länder).
Om det är det här som räknas med att lyckas i idrotter där det krävs att man tränar hårt så vet jag inte om jag vill att Sverige ska bli så mycket bättre. Visst skulle de ekonomiska villkoren för idrotten kunna bli mycket bättre (kanske framför allt på stödjefunktionerna) och fler barn skulle må bra av att träna/röra sig betydligt mer allsidigt redan från 4 års ålder men sen är det ett stort steg vidare.
:thumbup:
Kan tyckas vi är dåliga på att träna upp elitidrottare i Sverige, men å andra sidan har idrotten här ett tradionellt hälsosamt perspektiv vilket inte enbart utgår ifrån hur många OS-medaljer nationen plockar hem.
Det finns flera faktorer som skiljer det forna Sovjet från många andra länder bl a.
*Systematisk träning redan från unga år vilket gör att idrottaren fick en omfattande allmän träning extremt tidigt.
*Tidig speciallisering med order om vilken idrott man skulle träna.
*Droger som delas ur redan från unga år.
*Ett betydligt större underlag vilket innebär att om 100 stycken lovande föll bort så gjorde det inget eftersom det fanns 10 kvar i eliten varav 3 var världselit och detta från varje årskull.
*Allt betalt och inga andra arbetsuppgifter än att träna.
*Ekonomiskt trygghet om man lyckades, pension eller en löktjänst inom försvaret vid 25 års ålder var inget ovanligt och om man vann OS-guld så var det en regel (det är det iofs fortfarande i en del länder).
Om det är det här som räknas med att lyckas i idrotter där det krävs att man tränar hårt så vet jag inte om jag vill att Sverige ska bli så mycket bättre. Visst skulle de ekonomiska villkoren för idrotten kunna bli mycket bättre (kanske framför allt på stödjefunktionerna) och fler barn skulle må bra av att träna/röra sig betydligt mer allsidigt redan från 4 års ålder men sen är det ett stort steg vidare.
Måste säga +1 på det också;)
major Pectoralis
2007-09-22, 16:51
1.Man kan inte bortse från att fler människor/utövare ger större möjlighet till att utveckla många proffs. Sedan gäller det såklart även att ha rätt kompetens.
Ja, det är solklart. Dock skall det påpekas att de i nästan alla sporter räcker att ha tillräcklig kunskap för att nå de stora medaljerna och framgångarna; träning är inte raketforskning utan handlar mycket om beprövad erfarenhet. I många konditionsgrenar kan man t.ex. klara sig med devisen: träna mest bli bäst.
2. Så ishockey är en idrott där man inte behöver träna hårt och där det inte krävs mycket kunskap då? Jag tycker personligen att det är väldigt fel och alla elitspelare vi har fått fram kan inte vara av slump.
Om du ser till NHL finns det många spelare som knappt kan passa en puck men ändå spelar där dom spelar tack vare en extra bra fysik. Så jag skulle säga att fysiken inom dom flesta sporter är minst lika viktig som det tekniken i ishockey iaf.
Ni som håller på med kanot kan väl inte påstå att fysisken inte är det centrala utan snarare hur man ror rent rekniskt?
Nej, du tolkar det jag skriver alldeles fel. Jag har vid flera tillfällen skrivit att ishockey är en av få svenska idrotter som har någon form av system. Framgångsrik hockey-träning kräver naturligtvis kunskap men inte samma typ av kunskap som krävs för träna kroppen optimalt för extrema fysiska prestationer; hockey är en lagsport och ett bollspel där den som gör flest mål vinner till skillnad från "fyssporter" där man tävlar i att komma först i mål, kasta eller hoppa längst etc. Kort sagt: det är skillnad på kunskap och kunskap.
I kanot är både teknik och fysik viktig. Man klarar sig inte om man inte har båda; om man skall vinna/prestera resultat måste man vara både extremt fysiskt och tekniskt begåvad.
3. Sen får man även här kolla till antalet utövare. Jag misstänker att om vi skulle ta 100st ryska friidrottare (tex) och 100st svenska friidrottare så skulle antalat som tar sig vidare topp elitnivå ungefär vara desamma. Av logiska skäl borde inte vi i Sverige kunna ta 92 medaljer under ett OS.
Poängen med det jag skrev var att av 100 svenska idrottare är det färre som når framgång p.g.a. det bristfälliga systemet sett över alla idrotter. Jag skulle dessutom vilja påstå att av 100 svenska idrottsungdomar är det ytterst få som verkligen satsar på att bli bäst; det är fler som "drömmer" än som agerar målmedvetet. Detta är ingen negativ kritik utan bara ett konstaterande. Vi i Sverige gillar av tradition och struktur att "vara lagom", vilket jag tycker är något positivt i stort men som är negativt om man vill vara en framstående nation på OS.
Sverige har inte sämre rekryteringsunderlag än t.ex. Norge som tagit långt många fler medaljer, som jag tidigare skrivit. Sverige skulle med ett bättre system kunnat ta långt många flera medaljer än vi gör. Anledningen till att jag lyfte fram Rysslands medaljskörd på 92 medaljer var att jag ville påvisa att det fortfarande finns stor idrottskapacitet i Ryssland (vilket du antydde att det inte fanns)
Jag måste ha missat att du skrev det. Din poäng är alltså att alla andra länder har utvecklats väldigt mycket sedan sovjet föll men ryssarna står fortfarande kvar på samma ställe?
Ungefär så ja och jag pratade om fysträning i allmänhet och spänst-explosiv-maxstyrketräning i synnerhet.
Förövrigt: man bör prata tyst om doping och Sovjet med tanke på att många av Sveriges främsta internationella idrottare under motsvarande tidsperiod defakto var dopade, t.ex. Linda Haglund, Ricky Brusch, Mats Wilander och Thomas Johansson. Dessutom kan man fundera över hur det är möjligt att svenska idrottare i dag matchar resultat gjorda av Sovjetsystemets idrottare (de hade ju som bekant allt: kunskap, rekryteringsunderlag samt eventuell systematisk doping etc.). OBS! Jag anklagar ingen för doping; man är oskyldig till motsatsen är bevisad och jag tror att toppidrotten, både då och nu, är renare än vad många medelsvensson förefaller tro.
BUMP! Nu när man är runt och tar 2xKV i mark och vill börja göra lite maxningar i böj så tänkte jag nog nu köpa mig ett bälte, tränat lite mer än 1 år. Tänkte köpa mig ett smalt bälte, alltså att fixa sig ett bälte kan ju inte direkt vara negativt?
ThisIsTheOne
2009-07-27, 10:20
BUMP! Nu när man är runt och tar 2xKV i mark och vill börja göra lite maxningar i böj så tänkte jag nog nu köpa mig ett bälte, tränat lite mer än 1 år. Tänkte köpa mig ett smalt bälte, alltså att fixa sig ett bälte kan ju inte direkt vara negativt?
Bump igen. Jag böjde med bälte för första gången här om dagen och jag tyckte att jag fick en helt annan stabilitet när jag gick upp, på för mig, lite tyngre vikter. Därför tänker jag lägga ner några hundralappar på ett bälte och undrar om ett konkret tips på vilket. Någon?
Nitrometan
2009-07-27, 12:42
Bump igen. Jag böjde med bälte för första gången här om dagen och jag tyckte att jag fick en helt annan stabilitet när jag gick upp, på för mig, lite tyngre vikter. Därför tänker jag lägga ner några hundralappar på ett bälte och undrar om ett konkret tips på vilket. Någon?
Ett SL-bälte rekommenderas. Jag rekommenderar alltid ett stadigt SL-bälte.
Yngve Wahlander gör Sveriges, kanske världens, bästa bälten.
De kostar en del men varar livet ut och är värda sina pengar.
Turbo Rico
2009-07-27, 12:44
+1 på Wahlanders där. Helt otroligt bra bälte.
ThisIsTheOne
2009-07-27, 12:57
Ett SL-bälte rekommenderas. Jag rekommenderar alltid ett stadigt SL-bälte.
Yngve Wahlander gör Sveriges, kanske världens, bästa bälten.
De kostar en del men varar livet ut och är värda sina pengar.
Tack för tipset! Det lutar åt ett SL-bälte, det var ett sådant jag testade, men eftersom jag bara tränar tunga knäböj och marklyft sporadiskt börjar jag med ett lite enklare. Dock kommer jag att ha Wahlander i åtanke om/när det blir dags att uppgradera sig.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.