Vill Bara Släppa Loss Mina Tankar

[CRY-TECH]

Jag är en student på 18 år som har massor av tankar och funderingar inom mig och som förblivitt inom mig för att mitt svaga psyke inte tillåtit att släppa ut alla de tankar som har plågat mig i snart 3 års tid. Jag studerar tredje året på Tensta gymnasium och efter plugget brukar jag träna på gym, göra skolarbete och träffa kompisar.

Problemet ligger i att min relation till en viss kompis har förändrats med tiden och då jag pluggar på samhällslinjen så blir det mycket skolarbete och då jag satsar på höga betyg blir fritiden lidande. Jag hinner inte alltid vara med mina kompisar och vise versa övertalar mina kompisar mig att vara med dem när jag egentligen skulle behöva plugga. Vardagen för mig har helt enkelt blivit stressigare och stressigare med tiden och då jag och min bästa kompis inte kunnat komma bra överrens på senare tid har mitt psyke blivitl idande.


Min bästa vän och jag har haft en del hektiska samtal angående mitt gymande och angående en del av mina säregna intressen vilket har fåt mig att må dåligt och många gånger har jag inte kunnat koncentrera mig i skolan elelr på gymet för att jag tänkt för mycket på framtiden eller hur nästa telefonsamtal med min bästa kompis kommer att utveckals. Mina kompisar tycker att jag tänker för mycket på skolan och utbildningen medan mina föräldrar och mian klasskamrater påpekar vikten av att ha en bra utbildning i framtiden.


Jag har en ovaligt svag personlighet vilket gör att jag har svårt att ta emot kritik och nedsättande ord från andra människor.Det har hänt att jag tagit åt mig saker som jag sedan tänkt på flera dagar i rad och att jag intye kunnat sova p.g.a något mindre bråk mella nmig och min bästa kompis. Allt detta har gjort mig psykiskt instabil och jag känner mig pressad från olika håll samtidigt. Skolan pressar mitt psyke och min fritid med gym och kompisar pressar mig både mentalt och psykiskt eftersom jag har svårt att få vardagen att gå ihop. Kanske borde jag umgås mindre med min bästa vän ett tag eller kanske borde jag tänka mindre på framtiden och jobb.


Min bästa vän är extremt intresserad av styrketräning och sport i huvud taget medan jag har ett måttligt intresse för styrketräning då min verkliga talang ligger i teoretiskt arbete. Jag har upplevt det som att min kompis inte accepterat mitt intresse för böcker, politik och världshistoria kanske för att han själv är så sportinriktad. jag har dock alltid accepterat hans intressen och hans sätt att se på livet. Detta problem har lett till flera dispyter som jag sedan mått dåligt av och plågats av psykiskt. Jag är intresserad av sport och styrketräning men till den milda grad att jag vill att det tar över vardagen. Mitt intresse för den teoretiska utbildningen har gjort att jag inte utvecklats i gymet på samma sätt som min kompis men jag har utvecklats mycket inom andra områden som jag anser var viktiga för mitt liv och för mänskligheten.


Ämnen som samhällsvetenskap, världshistoria har fängslat mig just för att dessa ämnen tar upp anledningen till alla viktiga händelser som präglat mitt samhälle och de saker som kommer att prägla mitt samhälle i framtiden. varför är Afriak fattig?, varför skapdaes kommunismen eller nazismen? Sådana frågor intresserar mig mer än något annat i världen. Gymet har inte fängslat mig på samma sätt och har därför blivit nedprioriterat. Detta gillas inte av mina vänner som lever för sporten trots att jag accepterar deras extrema sportintressen.


Jag skulle önska att mina vänner hade störe förståelse för mina intressen och att jag hade ett bättre självfötroende och bättre psyke. Det kanske finns någon psykolog på forumet elelr någon som har eller har haft liknande upplevelser. dela gärna med dig av dina tankar och ge gärna tips på hur jag kan bli en lugnare och mer meditativ människa. Jag förväntar mig inte att alla på forumet ska bry sig om eller läsa mina tankar men jag är tacksam mot den som orkar läsa igenom detta och kommer med funderingar.


Tips och tankar är varmt välkomna

[lectris]

Ämnen som samhällsvetenskap, världshistoria har fängslat mig just för att dessa ämnen tar upp anledningen till alla viktiga händelser som präglat mitt samhälle och de saker som kommer att prägla mitt samhälle i framtiden.
/---/ Detta gillas inte av mina vänner som lever för sporten trots att jag accepterar deras extrema sportintressen.

Jag skulle önska att mina vänner hade störe förståelse för mina intressen och att jag hade ett bättre självfötroende och bättre psyke.

Det du ska göra är att prioritera dig själv. Sätt dina behov i främsta rummet. Det är inte egoistiskt på något negativt sätt, utan det är helt enkelt det du mest troligt kommer må bäst av. Förklara för din bästa kompis att du har mål med livet och siktar efter att förbättra dig inom dina intressen. Förstår han inte att du behöver detta så förtjärnar han rakt ut sagt inte att vara din bästa kompis.

Verkliga vänner är sådana som vet när det är dags att backa lite och ge sin vän lite space, men som ändå finns där när du behöver honom. En god vän tar inte bara energi från dig, som det verkar som din bästa vän gör, utan ger dig även energi tillbaka. Akta dig för energitjuvar alltså, de gör bara ditt liv pissigt.

Så som sagt, förklara för honom ordentligt. Vad du vill är det enda som spelar roll, lev inte ditt liv genom någon annan, varken dina polare eller föräldrar.

Ha det gött. :)

[coxie]

Det blir bättre med åldern, så fort du slutar gymnasiet och kommer till universitetet så slipper du allt sådant.

Mår du riktigt dåligt så gå till en psykolog, jag själv har fått grymt bra hjälp via både KBT och medicinering.

[gibfel]

Tycker du ska va rak och ärlig mot dina kompisar och verkliga säga vad DU vill prioritera och göra på din fritid. Du behöver ju inte gå till gymet för att umgås med kompisar direkt.
Om dom inte kan acceptera vad du tycker det så är det inga riktiga vänner helt enkelt. Jag och mina vänner har även vi olika intressen. Den ena prioriterar att umgås med folk vid sidan om den inre vänskapskretsen mer än oss andra. Den ena prioriterar fritid av slappa på mycket mer än oss andra. En annan är datorfreak och bryr sig mycket om det medens jag är träningsnarkomanen. Vi trivs jättebra ihop och träffas i pincip varje helg då vi har tid men alla har olika intressen.
Jag hade lite samma problem som dig precis när jag började satsa riktigt hårt på min idrott. Förut kunde jag skita i träningar för att umgås med kompisar osv. När jag började satsa så blev mina kompisar omtumlade och undrade vad som hände och tyckte det var lite fel. Mitt sätt att agera var att va oerhört bestämd och säga att det kommer va så i fortsättningen att träningen är väldigt viktig för mig. Jag kommer inte gå ut kvällen innan träning/match. Jag kommer inte att hoppa över träningar för att kolla på film med polare ell något i den stilen. Detta är det jag har valt och sedan är det upp till kompisarna att "take it or leave it".
Vissa polare tappade jag kontakten med men nu vet jag iaf vilka som var min riktiga vänner som stannade. Är nog det bästa valet jag har gjort i mitt liv om jag ska va ärlig.

[CRY-TECH]

Tack för alla tankar och svar hittills

[Pez]

Var ärlig och rak med dina vänner, låt dom förstå att du mår dåligt och varför du mår dåligt.
Sätt dig ner och förklara för dom, i lugn och ro, hur du känner.
Är det din bästa vän det handlar om så vill han självklart inte att du mår dåligt över något han gör eller inte gör.
Men han kanske inte är medveten om hur du blir påverkad av detta.

Sen är det gymnasiet, ni börjar växa upp.. att "växa ifrån" vissa kompisar är normalt - det måste inte innebära att man slutar vara vänner, men att man kanske inte delar lika mycket intressen och tid tillsammans.

[Tolkia]

Att vara känslig och ta åt sig av kritik, kanske gå och älta den efteråt, är inte samma sak som att "ha en svag personlighet". Uttrycket att "ha en svag personlighet" säger i själva verket ingenting, mer än att den som använder det om en person (t.ex. sig själv) känner för att dissa den personen. Inte heller är det att vara nedstämd över att man inte vet vad man skall göra med sitt liv, har trassel med kompisar osv. detsamma som att vara psykiskt instabil.

Jag tror att du skulle tjäna på att fundera lite mindre över hur "konstig" du är som känner som du gör, för jag tvivlar på att du ÄR särskilt "konstig".

[Fed up]

Det blir bättre med åldern, så fort du slutar gymnasiet och kommer till universitetet så slipper du allt sådant.

Mår du riktigt dåligt så gå till en psykolog, jag själv har fått grymt bra hjälp via både KBT och medicinering.

Håller med. Men försök att skaffa dig lite nya kompisar med mer gemensamma intressen, typ via internet eller nåt sånt, för även om jag kan lova att det kommer bli bättre när du blir äldre, iallafall särskilt om du börjar studera nåt av ämnena du är intresserad av, så är det ju en dålig tröst nu. Jag tror att om du bara haft en eller två kompisar som du kunde prata om sånt här med, om känslor och vara allmänt ärlig med så skulle det hjälpa mycket.
Folk man känt länge/barndomskompisar är jättebra och fint på många sätt men kan också vara hämmande och negativt på flera sätt när man börjar utvecklas åt olika håll.
Du ska veta att det finns många tjejer som uppskattar killar med lite mer brains och att dina intressen är ganska vanligt förekommande, iallafall när man blir lite äldre.
Försök träna dig själv i att skita i dem, att läsa dina böcker och ha trevligt ändå, accepterar inte dina kompisar dina intressen så är de helt värdelösa kompisar. Man kan faktiskt förändra sig själv och sitt förhållande till andra bara genom att bestämma sig för att man är bra och duger, tänka positiva saker om sig själv, bestämma sig för att våga säga ifrån och ta plats osv. Man blir kanske inte perfekt, men livet är ju en process. Du kan inte låta dem påverka dig så mycket och inte låta dem ta ifrån dig det du är intresserad av, det här är ju ditt liv, antagligen också ditt enda.

Gå till skolans kurator så kan hon/han säkert hjälpa dig/slussa vidare dig till psykolog, att prata med nån kan säkert vara bra.

Som blivande samhälle/religions och troligen historialärare så värmer det att höra att det finns kids som är intressade av dessa ämnen!

[CRY-TECH]

Håller med. Men försök att skaffa dig lite nya kompisar med mer gemensamma intressen, typ via internet eller nåt sånt, för även om jag kan lova att det kommer bli bättre när du blir äldre, iallafall särskilt om du börjar studera nåt av ämnena du är intresserad av, så är det ju en dålig tröst nu. Jag tror att om du bara haft en eller två kompisar som du kunde prata om sånt här med, om känslor och vara allmänt ärlig med så skulle det hjälpa mycket.
Folk man känt länge/barndomskompisar är jättebra och fint på många sätt men kan också vara hämmande och negativt på flera sätt när man börjar utvecklas åt olika håll.
Du ska veta att det finns många tjejer som uppskattar killar med lite mer brains och att dina intressen är ganska vanligt förekommande, iallafall när man blir lite äldre.
Försök träna dig själv i att skita i dem, att läsa dina böcker och ha trevligt ändå, accepterar inte dina kompisar dina intressen så är de helt värdelösa kompisar. Man kan faktiskt förändra sig själv och sitt förhållande till andra bara genom att bestämma sig för att man är bra och duger, tänka positiva saker om sig själv, bestämma sig för att våga säga ifrån och ta plats osv. Man blir kanske inte perfekt, men livet är ju en process. Du kan inte låta dem påverka dig så mycket och inte låta dem ta ifrån dig det du är intresserad av, det här är ju ditt liv, antagligen också ditt enda.

Gå till skolans kurator så kan hon/han säkert hjälpa dig/slussa vidare dig till psykolog, att prata med nån kan säkert vara bra.

Som blivande samhälle/religions och troligen historialärare så värmer det att höra att det finns kids som är intressade av dessa ämnen! Tack för svaret, känner mig lite säkrare nu. Vore tacksam om någon mod kan ta bort min sista post pga fel