Visa fullständig version : Astrocyter
I en artikel från TT (om frukost kontra hur bra bilförare man är) skriver de så här :
"När blodsockret stiger utsöndrar bukspottkörteln insulin, som i sin tur får levern att omvandla glukos till glykogen, som lagras för framtida användning. När blodockernivån sjunker igen portionerar levern ut glukos i lagom doser. Matintaget är därmed inte direkt kopplat till blodsockernivån.
När det gäller hjärnans prestation finns dessutom ytterligare ett filter. Hjärnceller kallade för astrocyter (ungefär hälften av hjärnans celler) agerar liksom levern och lagrar glukos som glykogen.
De ser till att den vätska från vilken hjärnan får sin näring håller en sockernivå på mellan 20 och 30 procent av den i blodet.
Om hjärnan behöver mer, portionerar astrocyterna ut det, och först efter långa perioder av mycket ansträngande mental aktivitet är förråden uttömda, och mer mat påkallad.
Nu till mina frågor:
Vad tror ni menas med "mycket anstängande mental aktivitet"?
Jag t.ex. är rätt filosofiskt lagd, jag funderar inte på människans existens o.s.v. men mycket på mina och andra människors beteenden, mer eller mindre konstant.
Eller menar man t.ex. att skriva en lång, krävande tenta, tortyr, chock etc?
Är glykogenet i astrocyterna kopplat till levern eller fungerar de separat, d.v.s. kan astrocyterna vara tömda på glykogen medan levern är full och på så sätt signalera "mer mat" trots att det eg. finns tillräckligt i kroppen = övervikt?
Isf borde sådana som tänker mycket och rör sig lite ha större benägenhet att äta för mycket =gå upp i vikt?
Hela artikeln:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=683225&rss=597
Eddie Vedder
2007-09-05, 06:56
Artikeln diskuterades här också.:
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=99936
Men då var det snack om frukostens betydelse i sig och inte det här med mental ansträngning. Jag minns att jag startade en tråd i vintras typ där jag undrade just över det där iom att jag blir så förbannat hungrig när jag pluggar, och ju mer ansträngande det jag läser är desto mer hunger.
Har för mig att det inte påverkar energiförbrukningen att tänka intensivt. Dessutom vet jag att klassisk musik inte ökar REE när man lyssnar på det, vilket är en form av yttre mental stimulans.
http://www.pubmedcentral.nih.gov/picrender.fcgi?tool=pmcentrez&artid=1242357&blobtype=pdf
Hm...ja, tack för din kommentar även om det inte på något sätt gav mig svar på mina frågor...
Som du säger diskuterades inte min fråga i tråden du länkade till, då min fråga eg inte hade med artikeln att göra utan enbart om astrocyterna.
Eddie Vedder
2007-09-05, 07:12
Vad betyder expenditure?
Resting energy expenditure är energiförbrukningen i vila. Jag tycker det har med din grundfråga att göra eftersom du pratar om mentalt ansträngande aktivitet, där tycker jag på sätt och vis musiklystnande kan räknas in.
Jaf frågade om ansträngande mental aktivitet, och dit räknar jag inte musiklyssnande...
Eddie Vedder
2007-09-05, 07:29
Jaf frågade om ansträngande mental aktivitet, och dit räknar jag inte musiklyssnande...
Och det är otillåtet att nämna något som inte DU tycker stämmer? Då kan du ju göra en lista på saker vi andra inte får ta upp så vet vi vad som är tillåtet att diskutera enligt dig.
Isf borde sådana som tänker mycket och rör sig lite ha större benägenhet att äta för mycket =gå upp i vikt?
Överviktiga är inte dummare :smash:
Oj här blir man arg.
Det var jag som startade tråden för att få svar på mina frågor, får jag inte kommentera ditt svar då om jag inte tycker det hör till trådämnet?
Var har jag sagt att det är otillåtet?
Överviktiga är inte dummare :smash:
Nej, var säger jag det? Skulle jag antyda något så är det i så fall att vissas övervikt skulle kunna bero på att man tänker mer och därför behöver mer energi till hjärnan. Men det var mer en fråga än ett påstående.
Att man tänker mycket betyder inte att man är dum snarare tvärtom skulle jag säga.
"Att tänka är det hårdaste arbete som finns, vilket antagligen är anledningen till att så få människor ägnar sig åt det"
Henry Ford
Jag trodde att astrocyterna agerade som "kontrollanter" (de utgör ju blod-hjärn-barriären) av permeabiliteten i kapillärernas endotel, och att det var från kapillärerna som CNS får näringen.
Någon som har någon koll på hur det ligger till?
Nej, var säger jag det? Skulle jag antyda något så är det i så fall att vissas övervikt skulle kunna bero på att man tänker mer och därför behöver mer energi till hjärnan. Men det var mer en fråga än ett påstående.
Att man tänker mycket betyder inte att man är dum snarare tvärtom skulle jag säga.
Medveten feltolkning från min sida :D men överviktiga kanske får tänka mer/hårdare för att klara vardagen.
Hur många överviktiga nobelpristagare har vi sett? Medveten diskriminering eller för få kandidater?
Jag är inte säker på att den som skrev pressmeddelandet själv visste vad han menade. ;) Om jag skulle gissa så är den "mycket ansträngande mentala aktivitet" som man refererar till kanske någon typ av svåra uppmärksamhetstester under lång tid (lång tid är nog nyckelordet här) e.dyl. En lång, svår tenta kanske kan vara ett bra exempel. När det gäller sådant som tortyr och chock tror jag att det medvetna tänkandet ("mental aktivitet") har en ganska liten roll. Här är det ju inte bara i hjärnan som det händer saker; jag skulle tro att det är det sympatiska nervsystemet och olika känslocentra som tar över (svår stress, ångest etc.). Chock är ju i allra högsta grad en systemisk reaktion.
När det gäller detta att man blir hungrig när man pluggar tror jag personligen att det har mer med uppmärksamhet och uttråkning att göra - när man inte får input från så många håll (huvudsakligen synintryck från en mer eller mindre intressant bok) finns mer utrymme för att notera olika saker som händer i kroppen; man blir mer benägen att känna att det smärtar där man har ont, att magen börjar bli tom, att man är lite trött osv. än om man rusar omkring och gör saker. Jämför hur man kan vara tvungen att skippa lunchen i en extremt stressig situation och egentligen inte "märka" detta förrän man äntligen får sätta sig ned och äta, och upptäcker att man är sjuuuuukt hungrig. Olika signaler prioriteras olika i olika situationer, helt enkelt.
Jag är tveksam till slutledningen att den som tänker mycket, t.ex. funderar mycket över sig själv och sin omgivning och varför bägge är som de är och gör som de gör, skulle förorsaka en sockerbrist i hjärnan som var så stor att kroppen inte kunde tillgodose behovet via blodet - givet att personen i fråga inte var verkligt svårt undernärd. Hjärnan är ju trots allt gjord för att ta hand om intryck. Däremot kan jag tänka mig andra kopplingar mellan att "fundera mycket" och ätbeteende, t.ex. om funderingarna medför (eller kommer av) en ganska hög ångestnivå. Ångest och oro brukar ju kunna slå på både hungerkänslor/sug och ätbeteende. Där tror jag återigen att det handlar om sympatiska nervsystemet och mer basala strukturer i hjärnan.
(med reservation för att det här inte är mitt område, givetvis)
Är glykogenet i astrocyterna kopplat till levern eller fungerar de separat, d.v.s. kan astrocyterna vara tömda på glykogen medan levern är full och på så sätt signalera "mer mat" trots att det eg. finns tillräckligt i kroppen = övervikt?Astrocyterna får sitt glukos från blodet. Levern reglerar glukosnivåerna i blodet så att de ALDRIG går ner till noll (lågt blodsocker kan leda till saker som koma och död). Med andra ord har astrocyterna alltid tillgång till glukos genom blodet och de kommer inte att signalera "mer mat" beroende på att de behöver mer glukos så länge som det finns glykogen kvar i levern. Artikeln skriver dessutom inget om att det skulle signaleras något liknande "mer mat" utan det står bara att mer mat är påkallat om man vill fortsätta kunna prestera tankemässigt.
TACK för det svaret Guddi och tack Tolkia för din teori:)
zirak:Nej, jag tror inte som du tror. Jag tror smarthet har med andra saker än vikt att göra.
Och ärligt talat så vet jag knappt hur någon nobelpristagare ser ut så jag kan inte uttala mig om deras vikt heller.
Guddi: Vad menas egentligen då med "mer mat är påkallat" om det inte betyder att kroppen signalerar att den vill ha mer mat? Jag vet inte om jag förstår skillnaden?
Varför påkallas mer mat om det ändå finns glykogen att tillgå?
Jag är tveksam till slutledningen att den som tänker mycket, t.ex. funderar mycket över sig själv och sin omgivning och varför bägge är som de är och gör som de gör, skulle förorsaka en sockerbrist i hjärnan som var så stor att kroppen inte kunde tillgodose behovet via blodet - givet att personen i fråga inte var verkligt svårt undernärd. Hjärnan är ju trots allt gjord för att ta hand om intryck. Däremot kan jag tänka mig andra kopplingar mellan att "fundera mycket" och ätbeteende, t.ex. om funderingarna medför (eller kommer av) en ganska hög ångestnivå. Ångest och oro brukar ju kunna slå på både hungerkänslor/sug och ätbeteende. Där tror jag återigen att det handlar om sympatiska nervsystemet och mer basala strukturer i hjärnan.
(med reservation för att det här inte är mitt område, givetvis)
Nej jag tror inte heller att det skulle orsaka sockerbrist, men i alla fall minska nivåerna jämfört med en problemfri person som tar lätt på livet. Men jag vet ju inte, spånar bara... (som vanligt;))
Nitrometan
2007-09-06, 19:34
Guddi: Vad menas egentligen då med "mer mat är påkallat" om det inte betyder att kroppen signalerar att den vill ha mer mat? Jag vet inte om jag förstår skillnaden?
Varför påkallas mer mat om det ändå finns glykogen att tillgå?
De kanske märkte att folk presterade bättre på t.ex. minnestester?
Vilket får dem att säga att det är påkallat.
Det måste ju inte betyda att kroppen på nåt sätt signalerar att det är dags att äta mer.
Nej jag tror inte heller att det skulle orsaka sockerbrist, men i alla fall minska nivåerna jämfört med en problemfri person som tar lätt på livet. Men jag vet ju inte, spånar bara... (som vanligt;))
Jag kan tänka mig en koppling, men som sagt indirekt, via stress- och känslosystemen. Alltså att man blir sugen/hungrig för att vissa funktioner i kroppen går på högvarv när man är stressad och orolig (ofta sant om man funderar mycket på varför saker och ting är som de är och varför man gör som man gör etc.) och för att man tenderar att försöka dämpa otillfredsställda behov (vara nöjd och glad, känna sig lugn osv) genom att tilolfredsställa "lägre" behov (jag gissar att du är bekant med Maslows behovstrappa). Kopplingen mellan hungerkänslor, sug, ätbeteende och känslor är ju stark.
Jo så kan det nog vara, jag känner inte att detta är något jag lider av nu, men definitivt när jag var yngre, typ i 14-års åldern. Kan ju ha berott på puberteten också iofs, men jag var fasen alltid hungrig! Mådde inte spec bra då.
Däremot kan jag känna mig rejält trött idag, av allt funderande, dock inte hungrig eller sugen, och det har jag undrat över lite sen jag läste artikeln om det kan ha att göra med sockernivåerna, men det kan ju också bara handla om att ren och skär koncentration är uttröttande.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.