Visa fullständig version : Hur aktiva är ni?
Har ni era dagar/veckor i princip fulltecknade varje minut med vettiga saker, eller behöver ni och planerar in vila eller tid för er själva ibland också, isf hur mkt och vad gör ni då?
Jag tycker det är så svårt att säga nej till folk för jag känner mig alltid så oduglig då och dessutom som att jag måste ha en jättebra ursäkt för att säga nej, typ
"Nej, jag tappade just ena foten och måste åka till akuten"
fast det egentligen bara räcker med att säga "Nej". Jag är inte skyldig någon en förklaring.
Jag hör nästan aldrig någon annan i min omgivning säga "Nej, jag orkar inte" och känner mig onormal för att jag behöver vara för mig själv ibland och inte göra något speciellt.
Jag har försökt ignorera det behovet och det resulterar bara i att jag i princip kollapsar i depressionsliknande symptom och med en trötthet som tar typ en vecka att sova bort.
Jag försöker jobba heltid och läser 50% med massor med läxor. Ibland är jag så jävla trött så jag gråter. Jag har alltid en sjuk stress känsla i kroppen. Den lilla tiden som blir över måste jag städa och tvätta och sådant på. Träningen har gått åt helvete för jag helt enkelt inte har tid. Hade ja inte haft dator hade jag kunnat träna mer så jag funderar på att slänga ur den.
Inte ett dugg aktiv. Jag går mellan hemmet, jobbet och gymmet.
Kan iofs bero på att jag inte har några kompisar.
Tja, jobbar 100%, tränar, sköter om gymmet, sitter i styrelsen i SKKF, har hand om licenserna i förbundet, sköter anmälningarna till SM. Så just nu är det väldigt aktivt.
Men det går i vågor det där.
Egentid måste man ha. Det är det jag har helgerna till. Jag kan bestämma mig för en dag då jag gör inget.
Tja, jobbar 100%, tränar, sköter om gymmet, sitter i styrelsen i SKKF, har hand om licenserna i förbundet, sköter anmälningarna till SM. Så just nu är det väldigt aktivt.
Men det går i vågor det där.
Egentid måste man ha. Det är det jag har helgerna till. Jag kan bestämma mig för en dag då jag gör inget.
Om du bestämt dig för en "ingentinggörardag" och någon ringer och vill hitta på något, säger du bara nej då eller ändrar du dina planer? Säger du varför du inte vill.
Min erfarenhet är att en del kompisar har svårt att acceptera ett nej om jag inte har annat inplanerat.
En kompis som exempel, om jag säger nej, så frågar hon hur mkt jag jobbar, till vilken tid och vad jag ska göra sen. Jag kanske inte ska göra något sen eller jag kanske ska träna någon timme efter jobbet. Då får jag skuldkänslor för att jag väljer träningen före kompisen och dessutom tycker hon att om jag har en timme över så har jag ju tid, när det till saken hör att utan den lediga timmen skulle jag kanske inte orka nåt av det jag planerat. Jag behöver tid för andhämtning några minuter mellan mina aktiviteter (i alla fall ibland).
Träning är något jag mår bra av och har jag haft för mkt på jobbet (ett fysiskt jobb) så orkar jag inte alltid träna när jag kommer hem utan skjuter upp det till mina lediga dagar istället, men det känns samtidigt fel att välja träning före kompisar, typ osocialt.
Jag tycker det är så jäkla svårt att få ihop livspusslet och då jobbar jag inte ens heltid och är singel. Jag vet att det bara är jag som väljer hur jag ska leva mitt lv, men känner att jag ibland saknar den tryggheten som krävs för att stå fast vid mina beslut och behov!
Jag försöker jobba heltid och läser 50% med massor med läxor. Ibland är jag så jävla trött så jag gråter. Jag har alltid en sjuk stress känsla i kroppen. Den lilla tiden som blir över måste jag städa och tvätta och sådant på. Träningen har gått åt helvete för jag helt enkelt inte har tid. Hade ja inte haft dator hade jag kunnat träna mer så jag funderar på att slänga ur den.
Men hur länge har det varit så, hur orkar du liksom? Kroppen har ju till slut en gräns som säger stopp oavsett hur mycket man försöker med ren och skär viljekraft?
Går i vågor, vissa dagar går allt i 110 medan andra är helt döda
Ungefär sedan jag blev singel och va tvungen att försöka hålla ihop ekonomin samtidigt som jag försöker bli det jag vill. Så två år snart.
För mig så slutar hjärnan fungera när jag blir för trött, då spelar det ingen roll hur mkt jag än försöker, jag förstår bara ingenting och känner mig som i en bubbla, då kan jag inte pressa mig mer utan måste bara vila.
Om du bestämt dig för en "ingentinggörardag" och någon ringer och vill hitta på något, säger du bara nej då eller ändrar du dina planer? Säger du varför du inte vill.
Min erfarenhet är att en del kompisar har svårt att acceptera ett nej om jag inte har annat inplanerat.
En kompis som exempel, om jag säger nej, så frågar hon hur mkt jag jobbar, till vilken tid och vad jag ska göra sen. Jag kanske inte ska göra något sen eller jag kanske ska träna någon timme efter jobbet. Då får jag skuldkänslor för att jag väljer träningen före kompisen och dessutom tycker hon att om jag har en timme över så har jag ju tid, när det till saken hör att utan den lediga timmen skulle jag kanske inte orka nåt av det jag planerat. Jag behöver tid för andhämtning några minuter mellan mina aktiviteter (i alla fall ibland).
Det beror ju på om jag känner för att hänga på eller inte, det kan ju vara något som låter roligt. Gör jag inte det så säger jag att jag inte kan.
Du har ju något inplanerat. Att göra inget/slappa/vara med dig själv. Det är inga bra kompisar om dom inte kan acceptera det.
Träning är något jag mår bra av och har jag haft för mkt på jobbet (ett fysiskt jobb) så orkar jag inte alltid träna när jag kommer hem utan skjuter upp det till mina lediga dagar istället, men det känns samtidigt fel att välja träning före kompisar, typ osocialt.
Själv så går det bättre på gymmet efter en arbetsdag (jag har också ett fysiskt arbete som byggnadsarbetare) än efter en slapp dag.
Mpr du bra av träningen så är det inte så konstigt att prioritera den. Det du mår bäst av är det som är bäst för dig.
Jag tycker det är så jäkla svårt att få ihop livspusslet och då jobbar jag inte ens heltid och är singel. Jag vet att det bara är jag som väljer hur jag ska leva mitt lv, men känner att jag ibland saknar den tryggheten som krävs för att stå fast vid mina beslut och behov!
Ibland är det svårt, men allt går att lösa med lite planering. Bara man ser till att hålla sig till planen hyfsat bra.
Har också väldigt svårt att säga Nej till kompisar, men oftast är det inga bra kompisar som inte kan ta ett Nej heller å andra sidan. En bra kompis behöver jag bara säga "att jag inte orkar" så är allt lugnt.
Har jag planerat träning så går det alltid före, min tid är viktigare än kompisar. Familjen går självklart före allt annat.
Lever tämligen hektiskt, men ändå blir det en del dagar då jag inte har så mycket att göra. Känns skönt att kunna koppla av då för att sedan kunna köra för fullt igen.
Om jag verkligen känner för att bara slappa under en ledig dag så har jag inga som helst problem att säga det till mina vänner om de vill hitta på något. Oftast är jag i och för sig sugen på att haka på eftersom inaktivitet inte är min favoritsysselsättning. Men om jag säger att nä jag vill/kan/orkar inte så accepterar dom det utan att bli sura. Vad skulle det vara för vänner annars?
Jag har ganska bokat liv.
Mina vardagar klarar inte så mycket spontanitet.
Jobbar, är på jobbet strax efter 7 åker därifrån direkt till gymmet och är hemma vid 20-tiden oftast. Då blir det middag och lite deg sen i säng vid 22.
Helgerna är inte så fasligt bokade men i sommar har det varit lite mycket.
Jag behöver helgerna som lunga för att orka veckorna
tycker ändå jag hinner med det jag vill socialt
Jobbar heltid och har familj (sambo och en 5 och snart 4 åring). Tränar 5-6 ggr/vecka så det blir inte så mycket tid över till annat.
Iofs så tränar nästan alla polare så jag träffar dom ganska mycket ändå.
Jag är riktigt aktiv, har alltid nått att göra men så hatar jag att vara still också.
Jobbar heltid, har en dotter på snart 6 månader och försöker träna 2-3 ggr i veckan, det är oerhört ovanligt att jag träffar polarna under veckodagarna, förutom de jag tränar med då, kan bli nån middag eller fika under helgerna. Ser mig själv som långt ifrån aktiv men trivs med det liv jag har.
Muskelbyggaren
2007-09-01, 11:13
Inte särskilt. Vissa perioder brinner jag som eld för något, medan andra ägnar jag all ledig tid åt att äta, sova och ta det lugnt i soffan.
Jag vet inte om de som är så aktiva nödvändigtvis njuter lika mycket mer av livet. Det handlar väl om värdesättningar, även om jag ändå tror att somliga inte ens hinner uppskatta det de gör, trots att de gör så mycket.
Jag ska väl egentligen inte klaga för jag har ändå tillräckligt med tid att koppla av. Problemet för mig, när jag har mycket att göra, är att den där känslan av lugn aldrig riktigt infinner sig. Blir typ; "Hjälp, nu har jag ett par timmar att göra precis vad jag vill... måste hitta på något fort!". Rätt optimalt för att bli sönderstressad.
Olika, Just nu är jag väldigt oaktiv, om man bortser från träning då.
Arf Pingvin
2007-09-01, 11:52
Efter jobbet under sommaren har jag inte längre nånting som tar upp min tid. Minst aktiva personen på brädan skulle jag tro. Spelar dota och tränar. Inte ens särskilt mycket träning numer, 3 ggr i veckan kanske, ensam på gymmet. Det är ett nederlag om jag måste åka till affären mer än en gång i veckan. Alla kan känna sig duktiga jämfört med mig.
Jag önskar att jag hade så mycket vänner att det var svårt att hinna vara med alla...
Senaste åren har varit löjliga. Pluggade 2 utbildningar på heltid och försökte samtidigt tradea all min lediga tid. Avslutade det hela med internship nu i somras där en kort dag var 12h och jag hade 4 lediga dagar på 9 veckor. Kände verkligen att jag var på väg rakt ner i en avgrund och det är rätt sjukt att känna vid 22 års ålder.
Nu har jag tagit ett år ledigt och tradear när börsen är öppen (ibland skiter jag i det och bara slappar) och resten är totalt ledigt. Känner jag för att ligga på soffan en vecka och leva på godis så kommer jag göra det.
Så jävla onödigt att stressa sig sönder och samman för att sedan snabba sig ut i en bransch där psykbryt och utbrändhet är vardagsmat.
Absinteh
2007-09-01, 12:37
Jag tränar väldigt mycket och läser samtidigt Natur 3'e året. Det blir inte mycket tid över till annat. Älskar det, trivs med det, faktiskt :).
När man får tid över till annat så känner jag oftast att jag njuter av att lyssna på musik, surfa eller läsa, likväl som att hänga med polare, festa osv.
ManuelIT
2007-09-01, 12:39
jag har skitlätt för att säga "nej, orkar inte idag" om en polare ringer och vill hitta på något
Whistler
2007-09-01, 12:57
Jobbar fredag och lördag kväll, resten av veckan är egentid. Njuter av varje sekund.
(ibland hoppar jag in och jobbar någon onsdag, men det varierar beroende på säsong)
The_RobRoy
2007-09-01, 13:00
Senaste åren har varit löjliga. Pluggade 2 utbildningar på heltid och försökte samtidigt tradea all min lediga tid. Avslutade det hela med internship nu i somras där en kort dag var 12h och jag hade 4 lediga dagar på 9 veckor. Kände verkligen att jag var på väg rakt ner i en avgrund och det är rätt sjukt att känna vid 22 års ålder.
Nu har jag tagit ett år ledigt och tradear när börsen är öppen (ibland skiter jag i det och bara slappar) och resten är totalt ledigt. Känner jag för att ligga på soffan en vecka och leva på godis så kommer jag göra det.
Så jävla onödigt att stressa sig sönder och samman för att sedan snabba sig ut i en bransch där psykbryt och utbrändhet är vardagsmat.
Tror du gör helt rätt, förrutom att det är nu det är lätt att få jobb, skynda skynda att bli klar med utbildningarna, så du inte kommer ut i en långkonjunktur :devil:
mangemani
2007-09-01, 13:08
skulle kunna säga att jag är altiv.
jobbet fram till 4,gymmet efter det,kommer hem vid 7-8 nått,ut med hundar,fixa mat,så,tja,vid typ 9 nått är jag "fri" från allt skulle man kunna säga.
Jag går andra året i gymnasiet. Nu så har det precis börjat så det är ganska lugnt, men framöver så lär det bli helvetiskt. Men jag klagar inte :).
The_RobRoy
2007-09-01, 13:15
Jag går andra året i gymnasiet. Nu så har det precis börjat så det är ganska lugnt, men framöver så lär det bli helvetiskt. Men jag klagar inte :).
Asså helt allvarligt, gymnasiet kan fanimej inte va helvetiskt mycket att göra, det finns inte..
mangemani
2007-09-01, 13:19
gymnasiet var ju fan ett paradis om man jämför md jobb livet tycker jag,lekstuge nivå typ.
Jag går andra året i gymnasiet. Nu så har det precis börjat så det är ganska lugnt, men framöver så lär det bli helvetiskt. Men jag klagar inte :).
om 2 år..2 år..
grisbil3n
2007-09-01, 13:39
Jobbar ett par timmar per dygn, slarvar med träningen och har ingen hobby. Särskilt aktiv är jag ej, har bara känt mig aktiv när jag jobbat riktigt mycket. Så jävla skönt o inte göra nånting.
Ni som nu har en hel del att göra, hur gör ni för att orka med? Känner ni er lugna och i nuet i det ni gör? är det det som är kruxet? Jag har nämligen svårt att vara i nuet utan tänker alldeles för mkt på vad jag ska göra sen, kanske är det vad som stressar mig mest, jag känner mig liksom aldrig avslappnad i det jag gör.
Skyndar mig alltid, jag går fort, pratar fort, arbetar fort, oavsett om jag behöver eller inte. Jag vet f*n inte hur man saktar ner och kör på 2an eller 3ans växel istället för på 5an hela tiden...
Emil_Larsson
2007-09-01, 15:40
En typisk dag för mig:
Går upp duschar, äter, bäddar sängen, klär på mig, grejar med håret et.c.
Går i skolan från 8:30-15:55 alla dagar utom en dag då jag går till 13:35
Kommer hem, äter, sen cyklar jag/ tar bussen och tränar i en och en halv timme drygt.
Sen när jag kommer hem tar jag och går ut med hundarna. Sen gör jag läxor, sen dator.
Fast snart drar tennisen igång så då blir det lite mer.
Skulle vara kul att få lite tid till kompisar mera. Försöker vara med dom de dagar jag ej tränar.
The_RobRoy
2007-09-01, 15:41
Ni som nu har en hel del att göra, hur gör ni för att orka med? Känner ni er lugna och i nuet i det ni gör? är det det som är kruxet? Jag har nämligen svårt att vara i nuet utan tänker alldeles för mkt på vad jag ska göra sen, kanske är det vad som stressar mig mest, jag känner mig liksom aldrig avslappnad i det jag gör.
Skyndar mig alltid, jag går fort, pratar fort, arbetar fort, oavsett om jag behöver eller inte. Jag vet f*n inte hur man saktar ner och kör på 2an eller 3ans växel istället för på 5an hela tiden...
Jag försöker oroa mig om morgondagen så lite som möjligt. Har ingen kalender som jag skriver upp saker i. Tar saker som de kommer och försöker inte planera allt i föreväg, vet extremt sällan vad ska göra nästa helg, även om jag har något som jag skulle göra, för det har jag isåfall glömt :D
Jag vet att det inte är lika optimalt, men det är fan så mycket skönare att helt enkelt skita i att ha koll på allt som ska hända. Sen kan man ju såklart ibland inse, att om de ska bli någon resa med polarna, måste man planera in det i föreväg.
Denhär levnadsstilen gör iallafall mig till en mycket lugnare människa, det är jag ganska övertygad om.
Ni som nu har en hel del att göra, hur gör ni för att orka med? Känner ni er lugna och i nuet i det ni gör? är det det som är kruxet? Jag har nämligen svårt att vara i nuet utan tänker alldeles för mkt på vad jag ska göra sen, kanske är det vad som stressar mig mest, jag känner mig liksom aldrig avslappnad i det jag gör.
Skyndar mig alltid, jag går fort, pratar fort, arbetar fort, oavsett om jag behöver eller inte. Jag vet f*n inte hur man saktar ner och kör på 2an eller 3ans växel istället för på 5an hela tiden...
Bitvis kan det kännas lite stressigt. Men det är inte ofta.
Jag har slutat stressa och rusa fram i livet, det trivdes jag inte med och det gav mig inget positivt.
Slappna av. Vad gör det om hundra år om du tar det lugnt nu och inte hinner med precis allt? Det enda som händer när du stressar runt hela tiden är att du mår dåligt.
mangemani
2007-09-01, 17:29
Ni som nu har en hel del att göra, hur gör ni för att orka med? Känner ni er lugna och i nuet i det ni gör? är det det som är kruxet? Jag har nämligen svårt att vara i nuet utan tänker alldeles för mkt på vad jag ska göra sen, kanske är det vad som stressar mig mest, jag känner mig liksom aldrig avslappnad i det jag gör.
Skyndar mig alltid, jag går fort, pratar fort, arbetar fort, oavsett om jag behöver eller inte. Jag vet f*n inte hur man saktar ner och kör på 2an eller 3ans växel istället för på 5an hela tiden...
orka med och orka med,man gör det bara.
skulle jag gå runt och fokusera tankarna på vilka övningar jag ska köra på gymmet efter jobbet tex när jag är på jobbet,så skulle jag bli hur stressad som helst.
är jag på jobbet så är tankarna 100% fokuserade på jobbet,när jag sen kommer till gymmet så fokuseras all energi dit osv osv.
HUR jag gör detta är väldigt svårt att förklara,jag gör det bara antar jag.
Ni som nu har en hel del att göra, hur gör ni för att orka med? Känner ni er lugna och i nuet i det ni gör? är det det som är kruxet? Jag har nämligen svårt att vara i nuet utan tänker alldeles för mkt på vad jag ska göra sen, kanske är det vad som stressar mig mest, jag känner mig liksom aldrig avslappnad i det jag gör.
Skyndar mig alltid, jag går fort, pratar fort, arbetar fort, oavsett om jag behöver eller inte. Jag vet f*n inte hur man saktar ner och kör på 2an eller 3ans växel istället för på 5an hela tiden...
Att lära sig att inte bara rusa på kräver väldigt mycket träning. För mig handlar det mest om att hela tiden öva på att öka min medvetna närvaro. Det låter lite flummigt, men jag måste hela tiden tvinga mig själv att stanna upp och tänka efter istället för att bara ånga på.
I början får man verkligen tvinga sig själv, men efter ett tag sitter det i ryggmärgen att jag ska tänka till en gång extra innan jag gör något eller tackar ja till något som jag egentligen inte vill.
Det är väldigt skönt när man kommer till den insikten att man faktiskt kan ta ett steg tillbaka och göra ett medvetet och förhoppningsvis klokt val istället för att handla på instinkt och bara köra på.
Framförallt så tror jag att det är viktigt att tänka mer på sig själv och våga säga nej, vare sig det gäller jobbet elller vänner. Du är ingen sämre människa för det. Tvärtom så kommer du nog att vara mer uppskattad när du är mer harmonisk.
Det tar väldigt lång tid att ändra sitt beteende, men det går.
I slutändan är det både du och dina vänner/arbetskamrater som vinner på det.
Att lära sig att inte bara rusa på kräver väldigt mycket träning. För mig handlar det mest om att hela tiden öva på att öka min medvetna närvaro. Det låter lite flummigt, men jag måste hela tiden tvinga mig själv att stanna upp och tänka efter istället för att bara ånga på.
I början får man verkligen tvinga sig själv, men efter ett tag sitter det i ryggmärgen att jag ska tänka till en gång extra innan jag gör något eller tackar ja till något som jag egentligen inte vill.
Det är väldigt skönt när man kommer till den insikten att man faktiskt kan ta ett steg tillbaka och göra ett medvetet och förhoppningsvis klokt val istället för att handla på instinkt och bara köra på.
Framförallt så tror jag att det är viktigt att tänka mer på sig själv och våga säga nej, vare sig det gäller jobbet elller vänner. Du är ingen sämre människa för det. Tvärtom så kommer du nog att vara mer uppskattad när du är mer harmonisk.
Det tar väldigt lång tid att ändra sitt beteende, men det går.
I slutändan är det både du och dina vänner/arbetskamrater som vinner på det.
Kloka ord.
Har man otur så drämmer man rakt in i väggen med full kraft. Och det är ingen trevlig upplevelse. Bättre att sakta ner innan man träffar på den. Så slipper näsan bli krokig också. :D
hahavaffan
2007-09-01, 18:04
Tränar, har ett jävligt aktivt heltidsjobb och rör på mig rätt mycket när jag inte jobbar eller tränar.
Osten80: Ja, det var kloka ord. För mig sitter det på något sätt i ryggmärgen att ha bråttom vad jag än gör och jag antar att det bottnar i att jag saknar den inre trygghet som jag behöver ha för att våga lita på att det jag gör och den jag är duger.
Jag försöker verkligen jobba medvetet att göra vad jag känner för och att inte stressa, men det funkar bara så länge det är lugnt runt omkring mig och jag kan känna att jag har kontroll på läget, så fort det blir stressigt och jag måste koppla på autopiloten så kommer stressen igen och allt annat är som bortblåst.
men jag antar att det bara är att fortsätta och inte ge upp, jag kan ju inte göra annat än att fortsätta försöka tills jag lyckas menar jag. För varje gång jag övar, desto bättre borde jag ju bli på det :)
Är bara aktiv när jag tränar.
Går Natur så jag får fullt upp hela tiden vare sig jag vill eller inte=( Sedan har jag träning minst 5 kvällar i veckan plus kompisar varje helg. Mitt schema är fullt med andra ord:)
River fabriker/hus på veckorna, svetsar och betongborrar. Tränar och umgås me kompisar/går ut på helger.
Har det rätt avslappnat iom att ja inte pluggar eller har något avancerat jobb. Försöker fylla alla tomrum med träning samt att ha kul.
(Är jag nöjd? Sjlälvklart skulle jag vilja ha motivationen å viljan att plugga ytterligare och på så sätt fixa bättre jobb.. men varför? jag har så kul nu, vill inte sabba det)
machine gun
2007-09-01, 22:43
Pluggar heltid och jobbar deltid. Tränar 5-6 pass per vecka i snitt. Tycker jag har ganska mycket tid över, fast det går i perioder såklart.
The_RobRoy
2007-09-01, 22:46
Pluggar heltid och jobbar deltid. Tränar 5-6 pass per vecka i snitt. Tycker jag har ganska mycket tid över, fast det går i perioder såklart.
Vad pluggar du då för att hinna med allt dedär
machine gun
2007-09-01, 22:48
Vad pluggar du då för att hinna med allt dedär
Läser 3:e året på dietistprogrammet vid Uppsala universitet. Pendlar för övrigt också. Tycker man hinner med ganska bra, det handlar bara om planering.
The_RobRoy
2007-09-01, 23:09
Läser 3:e året på dietistprogrammet vid Uppsala universitet. Pendlar för övrigt också. Tycker man hinner med ganska bra, det handlar bara om planering.
Imponerande :thumbup:
Skulle aldrig klara att leva ett så uppstyrt liv
_Robbie_
2007-09-01, 23:34
Läser 3:e året på dietistprogrammet vid Uppsala universitet. Pendlar för övrigt också. Tycker man hinner med ganska bra, det handlar bara om planering.
Vad har du för hemliga knep när det gäller planering?
Är själv dålig på planering och skulle gärna vilja lära mig.
shut teh face
2007-09-02, 01:28
Jag är väl rätt lat av mig, och gör inget vettigt.
Varit ledig ett halvår kanske, är uppe till 0300-0400 varje natt. Hänger med kompisarna en del, spelar, ser film. Går ut och käkar med tjejen mycket också.
Tjejen har pengar och försörjer mig och polarna behöver inte jobba för att klara sig.
Är riktigt lat. :cryout:
shut teh face
2007-09-02, 01:31
Edit: ;)
Laddar upp dock, juristutbildningen som jag kom in på skulle börjat förra veckan men jag hoppade av för skolan var inte riktigt rätt.
Återupptar jobbet som konsult nu, mkt som ska inhandlas (flyttar till söder i slutet av sep).
Jobbar heltid. Separerad och har barn. De dagar jag har sonen försöker jag sluta tidigt vilket jag får ta igen de dagar jag är barnledig (thank God for flex).Således kretsar mitt liv kring min son och övrig tid spenderas åt jobb, sonen och den lilla tid som blir över åt träning och att träfa kompisar varannan helg. Fullt upp alltså.
Läser 3:e året på dietistprogrammet vid Uppsala universitet. Pendlar för övrigt också. Tycker man hinner med ganska bra, det handlar bara om planering.
Nej det handlar inte bara om planering, för mig är det inte tiden som är problemet utan orken. Jag orkar inte.
Jobbar heltid 8-17 med flex. Är hockey tränare så dettar väl i genom snitt 3 timmar varje vardag sen är det oftast match på helgen så där är det inte många timmar över. Sen så försöker jag träna själv 4ggr/vecka.
En vanlig vardag ser ut så här ungefär:
06:00 Börjar jobba
15:00 Slutar jobba
15:15 Anländer till träningen
16:15 Is Träningen börjar
17:30 Is Träningen slutar
17:40 Fys
18:30 Åker från träningen
19:00 Middag
20:30 Egen träning
22:30 Kvälls fika slappa framför Tv
23:30 Gonatt
Nej det handlar inte bara om planering, för mig är det inte tiden som är problemet utan orken. Jag orkar inte.
Om problemet är orken så är nog nyckeln - som du själv varit inne på - att prioritera. Orkar man inte så orkar man inte - det är på något sätt ironiskt att det skall vara en "icke OK" ursäkt att inte orka; borde inte det vara den mest OK ursäkt man kan tänka sig egentligen?
Annars tycker jag att man egentligen inte har en skyldighet att redovisa varför man inte kan/vill/skall göra grej X. Det räcker att säga att man inte skall med, att man inte kan eller att man är upptagen/uppbokad - ingetdera är en lögn och man har inte redovisningsskyldighet. Jag har själv länge betett mig som om jag hade det - redovisningsskyldighet alltså - men har börjat försöka vänja mig av med det. Och det är egentligen sällan jag stöter på patrull; de flesta accepterar att de inte får en hundraprocentigt detaljerad redogörelse för exakt varför man inte skall med och göra X. Det händer att man märker att folk inte direkt gillar det, men det är få som ifrågasätter det.
Annars tycker jag att man egentligen inte har en skyldighet att redovisa varför man inte kan/vill/skall göra grej X. Det räcker att säga att man inte skall med, att man inte kan eller att man är upptagen/uppbokad - ingetdera är en lögn och man har inte redovisningsskyldighet.
Fast jag känner igen det där från när jag var yngre.
Det var svårare att säga nej och kompisarna kunde kräva redovisning.
Något jag aldrig skulle acceptera nu
Om problemet är orken så är nog nyckeln - som du själv varit inne på - att prioritera. Orkar man inte så orkar man inte - det är på något sätt ironiskt att det skall vara en "icke OK" ursäkt att inte orka; borde inte det vara den mest OK ursäkt man kan tänka sig egentligen?
Annars tycker jag att man egentligen inte har en skyldighet att redovisa varför man inte kan/vill/skall göra grej X. Det räcker att säga att man inte skall med, att man inte kan eller att man är upptagen/uppbokad - ingetdera är en lögn och man har inte redovisningsskyldighet. Jag har själv länge betett mig som om jag hade det - redovisningsskyldighet alltså - men har börjat försöka vänja mig av med det. Och det är egentligen sällan jag stöter på patrull; de flesta accepterar att de inte får en hundraprocentigt detaljerad redogörelse för exakt varför man inte skall med och göra X. Det händer att man märker att folk inte direkt gillar det, men det är få som ifrågasätter det.
Jo jag brukar försöka säga som det är och jag tycker egentligen inte heller att jag har redovisningsplikt, men om jag vill behålla min vänner känns det som att jag i alla fall behöver förklara att problemet är inte att jag inte villutan att jag inte orkar.
Förut var de mer accepterande om jag sade att jag inte orkade, men nu har de börjat tjata, vilket jag tycker är väldigt jobbigt.
"men kom igeeeeeeeen, du kan ju vila seeeeeen"
Men jag kan ju inte det, och ibland räcker det inte med att vila en timme, för tröttheten sitter djupare än så och jag kanske behöver en dag, en helg eller en vecka då jag verkligen inte gör någonting utöver det jag verkligen måste.
En del av kompisarna, trots att de varit med längs hela min sjukdomsresa, förstår knappt varför jag fortfarande är sjukskriven, eftersom jag inte väger 30 kg för lite typ. Jag ser frisk ut och känner mig visserligen frisk, men fan inte energisk och full av ork.
Men jag vet ju egentligen svaret - jag måste bestämma och lyssna på mig själv, bara jag vet jag behöver, men det är fasen inte lätt....
Förut var de mer accepterande om jag sade att jag inte orkade, men nu har de börjat tjata, vilket jag tycker är väldigt jobbigt.
"men kom igeeeeeeeen, du kan ju vila seeeeeen"
En del av kompisarna, trots att de varit med längs hela min sjukdomsresa, förstår knappt varför jag fortfarande är sjukskriven, eftersom jag inte väger 30 kg för lite typ. Jag ser frisk ut och känner mig visserligen frisk, men fan inte energisk och full av ork.
Jag känner igen det där och det suger verkligen. Det är dock dina kompisar som har ett problem här och inte du, egentligen - även om det är du som får sitta emellan för att de inte fattar ("vila sen" förresten; vilar man inte när man är trött BLIR det fan inget "sen").
Milia, jag tycker du ska prata med dom. Inte när dom frågar dig utan ngn ta upp det när ni sitter ihop och det inte är på tapeten. Förklara hur du känner och att trött heten inte syns. Att du följer med om du bara orkar. Då kanske du slipper den där stressen över att göra dom besvikna för att dom förstår. Jag tror nämligen att den bidrar till din trötthet
AFanatic
2007-09-03, 07:42
Pluggar heltid och jobbar deltid. Tränar 5-6 pass per vecka i snitt. Tycker jag har ganska mycket tid över, fast det går i perioder såklart.
Samma här. Jag pluggar heltid nu och jobbar deltid. Ligger runt 4-5 pass i veckan då min rygg inte alltid vill vara med och leka, och jag får hålla med om att jag har mer tid över nu än jag hade förut när jag bara jobbade. Helt enkelt ett mer dynamiskt schema, som det är lättare att planera runt.
Och det stoppar en absolut inte att bara ånga på, ibland för man tänka om och dra i bromsen.
Min erfarenhet är också att om man gör mer så orkar man mer.
Gör man inget utan bara ligger på sofflocket så har man ingen ork.
Tror det är lätt att hamna där om man är arbetslös t ex och inte har ett aktivt privatliv.
Men Millias situation är ju annorlunda eftersom hon har varit sjuk.
Det kan gå galet om hon ångar på som en frisk förstod jag
Milia, jag tycker du ska prata med dom. Inte när dom frågar dig utan ngn ta upp det när ni sitter ihop och det inte är på tapeten. Förklara hur du känner och att trött heten inte syns. Att du följer med om du bara orkar. Då kanske du slipper den där stressen över att göra dom besvikna för att dom förstår. Jag tror nämligen att den bidrar till din trötthet
Jo, bra råd, det ska jag göra.
Du har också rätt i att om jag "ångar på som en frisk" slutar det inte så bra, jag har försökt.... det handlar alltså inte bara om vilja i mitt fall utan andra saker som jag inte riktigt förstår mig på ännu.
AFanatic
2007-09-03, 08:26
Min erfarenhet är också att om man gör mer så orkar man mer.
Gör man inget utan bara ligger på sofflocket så har man ingen ork.
Tror det är lätt att hamna där om man är arbetslös t ex och inte har ett aktivt privatliv.
Men Millias situation är ju annorlunda eftersom hon har varit sjuk.
Det kan gå galet om hon ångar på som en frisk förstod jag
Du är klok du sillen. ;)
Ah! Visste inte att hon varit sjuk. Att ånga på var mest en reflektion över att man kan vara lite väl snabb i att besluta vissa saker utan att tänka genom alternativen och situationen först, som ngn nämnde tidigare.
Oftast när jag har mycket att göra och måste komma ihåg mycket saker, då planerar jag dagarna för att slippa stress. Annars lyssnar jag på kroppen och känslorna, och avgör efter dem vad jag känner för att göra under dagen.
Jag jobbar oftast 6 dagar i veckan, 10-13h om dagen, utöver det så gör jag inte så mycket. Jag får planera in långt innan om jag ska träffa folk osv. För mig går jobbet i första hand just nu. Om en månad kommer det att bli en hel del träning också. Jag får nog skaffa nya vänner sen :MrT:
Min erfarenhet är också att om man gör mer så orkar man mer.
Gör man inget utan bara ligger på sofflocket så har man ingen ork.
Tror det är lätt att hamna där om man är arbetslös t ex och inte har ett aktivt privatliv.
+1348134
jag får inte ett skit gjort nu när jag är arbetslös och verkligen har hur mkt tid som helst. har ingen ork till någonting. nått simpelt som att dammsuga skjuts upp i över 1-2 veckor.
jävligt sugigt att jag fick 100ggr mer gjort med heltidsjobb.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.